Draco stod i sitt gamla barndomsrum, han hade flyt hit efter allt. Trotts att det var många år sedan han flyttat hemifrån kändes rummet fortfarande lika tryggt och han antog att det alltid kulle göra det. Han lutade pannan mot det kalla glaset och såg på snön som yrde utanför. Han hade förlorat henne för alltid, han visste det. Hur han än gjorde skulle hon aldrig komma tillbaka, och han kunde inte klandra henne. han suckade och undrade vad han skulle göra med Fai, han kanske skulle släppa honom, men han ville inte. Draco hoppades fortfarande att hon skulle komma tillbaka för att få tag på honom. Han hörde en knackning på dörren och hoppade till, han hade varit orolig att mörkrets herre skulle komma efter honom efter att han fått reda på sanningen, men än så länge hade han klarat sig, men han var även orolig för sina föräldrar, han visste aldrig vad Voldemort kunde tänkas hitta på. Det knackade igen och han såg på dörren
"Kom in" sa han lågt och tittade på spegelbilden i fönstret och var uppriktigt förvånat när det var Astoria, hon var verkligen den sista han hade väntat sig se.
"Draco?" sa hon försiktigt och klev in och han nickade utan att vända sig mot henne. han såg i spegelbilden hur hon såg sig nyfiket omkring och det var väl inget konstigt med det, han visste att de flesta i Slytherin var nyfiken på hur han bodde men det var få som hade fått se hans rum. Hon satte sig på sängen och han undrade vad hon ville? Han såg att hon var nervös men förstod inte varför, han där emot hade sin stenmask över ansiktet.
"Nå var det något du ville?" frågade han uttråkat och vände sig om mot henne, han var på uselt humör och hade inte lust med några utdragna kommentarer. Han studerade henne, hon såg bra ut och det var den enda egentliga anledningen till att han stod ut med henne, hon var förvisso ganska smart och kunde vara rolig men Draco ville bara ha henne ingen annan. Men nu när hon ändå var där. Draco log lite och gick fram till henne och kysste henne och Astoria förstod med en gång vad han ville och nu var han glad för det för han orkade inga protester. Han kysste henne på halsen och hon lutade huvudet bakåt så han skulle komma åt samtidigt som hon knäppte upp hans skjorta och drog av den och han la henne ner på sängen och drog av henne tröjan och fortsatte kyssa henne ner på magen och log, ja Astoria var bra på en sak, tillfredsställa honom och när han var färdig en stund senare låg han med ett leende på läpparna bredvid henne. och Astoria låg med hans armar runt sig. Draco såg på henne, ja hon var vacker men fortfarande inte som henne. Varför kunde han inte få henne ur huvudet? Bara glömma henne, han var tvungen på något sätt! Men trotts att han tänkte på henne var han glad men det var han alltid när han fått en trevlig stund i sängen.
"Var det något du ville?" frågade han Astoria och strök henne över ryggen.
"Öm…ja" sa hon lågt och Draco såg på henne.
"Ja men ut med språket då" sa han irriterat, han orkade verkligen inte med hennes blyga lekar.
"Jag är…." mumlade hon.
"Du är vad?" frågade han trött och såg på henne och hon skruvade på sig och svalde.
"Jag är gravid" sa Astoria och såg på honom, leendet som synts i Dracos ansikte var som bortblåst. Han bara stirrade på henne med en mörk blick.
"Du sa att du var skyddad" sa han argt
"Ja jag var det, något måste gått fel" sa hon och undvek hans blick, han var rasande och hade god lust att slå till henne men han behärskade sig, han var hemma hos sina föräldrar.
"Du får ta bort det" sa han kallt.
"Nej, mina föräldrar tillåter det inte! De vill att vi gifter oss" sa Astoria och han reste sig upp ur sängen.
"Jag är redan gift" fräste han och riktade staven mot henne och planerade att göra samma sak som han gjort för några veckor sedan.
"Gör du det, dödar mina föräldrar henne" sa Astoria och log elakt och Draco såg argt på henne "och det giftemålet går att upphäva, mörkrets herre vill inte se dig nära henne igen och hon bor med någon annan"
"Försvinn" sa Draco sammanbitet och hon var på väg att säga något.
"FÖRSVINN" skrek Draco och kastade ut henne ur rummet, dörren åkte igen med en smäll. Han stirrade hopplöst rakt fram innan han tog fram en flaska whiskey och hällde upp ett ordentligt glas. Han ställde sig vid fönstret igen och kände hur hans planer rann ut i sanden och hur hans liv gick åt ett annat håll än vad han ville. Det kändes som om allt var över. Han såg på kniven som låg på ostbrickan och funderade på att använda den, allt som behövdes var att han skar på rätt ställe. Han tog upp den och silverbladet skar lätt genom den tunna huden på armarna och han kände blodet rinna ner för armarna och han såg hur den vita drakskins mattan färgades röd och han kände hur det svartnade för ögonen och han antog att nästa gång han skulle vakna var han i djävulens sällskap.