Hon gick fram till den stora porten och knackade på, hur många gånger hade hon inte varit här innan? Alla minnen hon upplevt här, hon suckade och dörren åkte upp.
"Goddag frun" pep en liten husalf och hon bara nickade när hon blev insläppt och visad till en av salongerna där husets ägare satt. "Ni har besök" pep alfen och både herrn och frun vände sig om mot henne och hon log svagt mot Lucius och Narcissa, trots allt Draco gjort gillade hon fortfarande hans föräldrar.
"Vad roligt att se dig" sa Lucius och hon log mot honom.
"Det samma" svarade hon och Narcissa kramade om henne och hon grimaserade.
"Vad har hänt med dig? Hur skadade du dig?" sa Narcissa oroligt och hon orkade inte ljuga för dem.
"Ni kan tacka Draco för det" mumlade hon och Lucius ögon blev mörka och först trodde hon att ilskan berodde på henne, men förstod snart att det var hans son ilskan var riktad mot.
"Draco" morrade han.
"Gjorde han verkligen det här mot dig?" frågade Narcissa och satte henne i soffan.
"Ja det gjorde han" svarade hon lågt och Narcissa la en tröstande arm runt henne.
"Varför då? Bråkade ni?" frågade hon försiktigt.
"Allt började för sex år sedan…" började hon likgiltigt och berättade allt som hänt de senaste åren och när hon avslutade "…och nu är jag här för att få tillbaka Fai"
Narcissa var likblek och hon kunde inte hålla tillbaka tårarna och även om Lucius inte grät var hans ögon fyllda med sorg som blandades med ilska.
"Jag har ett och annat att säga till den mannen" sa Lucius och reste sig upp.
"Nej ni behöver inte göra något, han är er son och jag vill inte att ni skall göra något ni ångrar" sa hon förskräckt.
"Det är lite för sent för det, min son slår inte kvinnor" sa Lucius argt och log sen mot henne "jag ber om ursäkt för allt du fått uppleva" sa han.
"Det är verkligen inte ert fel. det får ni verkligen inte tro" sa hon förskräckt och såg på dem båda, hon borde kanske inte sagt något. Lucius la en hand på hennes arm.
"Vi borde förstått att något var fel kära du, du var alltid här annars. Men nu besöker vi Draco" sa Lucius vasst och de gick mot Malfoy den yngres rum. Lucius öppnade dörren och hon såg Draco ligga på golvet med blod runt sig och hon sprang förbi Lucius och satte sig på golvet bredvid honom, hon såg på såren han skapat och drog snabbt loss bitar av sin kjol och virade runt dem. Hon hatade att hon inte hade någon stav, men hon var tacksam för att Jezebel hade visat henne hur man lägger bandage. Lucius såg helt likgiltigt på sin son men hon gjorde det inte, Draco var hennes enda koppling till Fai, dog han skulle hans son göra det med. Hon tog tag om såret och tryckte till hårt och Draco slog upp ögonen av smärta och försökte komma undan men den här gången var det hon som hade kontrollen, hon var starkare än honom och hon släppte inte taget.
"Våga inte dö ifrån mig" sa hon kallt och hon visste att hennes ögon hade fått samma röda färg som sin fars.
"Du kom tillbaka" sa han lågt och försökte le och hon tryckte till hårdare på såret.
"Inte för din skull! Var är Fai!" sa hon, inte en chans att hon skulle låta honom komma undan nu. Draco sökte sin fars blick men han bara vände bort den. "vart är Fai?" upprepade hon men Draco för blev tyst och hon såg irriterat på honom och tryckte sina fingrar hårdare mot såret men han vägrade svara.
"Svara henne" morrade Lucius kallt men Draco bara slöt ögonen och hon visste inte vad hon skulle göra, hon kände hur Draco blev svagare men hon vägrade att låta honom dö. Hon såg på Lucius innan hon samlade sina krafter och transferade sig till Sankt Mungus. Hon landade i den vita korridoren och människor stirrade på henne, de visste vem både hon och Draco var men just nu brydde hon sig inte om det.
"Hjälp honom" skrek hon och några botare kom fram springande till henne och tog Draco ifrån henne. "gör vad ni vill bara han överlever" sa hon och de nickade och hon satte sig ner i korridoren och drog upp benen.
"Får jag inte dö får du inte heller göra det!" sa hon och bara stirrade rakt fram och tänkte att allt nu låg i guds händer.