Hon satt ner på golvet och hade dolt ansiktet i händerna, men trotts detta förstod man att hon grät. Människorna som gick förbi henne gav henne både sorgsna, hatiska och undrande blickar men hon mötte inte någon av dem. Hon visste inte vad hon skulle göra om Draco dog, då skulle alla år levt i helvetet vara meningslösa. Hon hörde hur människor drog efter andan men hon förstod inte varför, inte förens en arm lades på hennes arm och hon såg upp och mötte sin fars blick, han satt på huk framför henne och hon orkade inte mer, hon slängde sig i hans famn och han höll om henne som han gjort när hon var liten.
"Det ordnar sig" sa han vänligt och drog upp henne på fötter och hon såg att Jezebel stod bakom Voldemort och hon log och han kom fram till dem och la en hand på hennes axel.
"Vi finns här för dig" sa Jezebel och de satte sig ner i ett par slitna soffor som någon gång hade varit vita.
"Det är inte jag som är problemet den här gången utan Draco" sa hon lågt och såg på dem.
"Ja Lucius berättade det" sa hennes far och Jezebel såg ut att fundera.
"Jag skall se vad jag kan göra, jag är ju ändå kirurg" sa han och reste sig upp och gick bort mot operationssalen och hon såg efter honom.
"Vet han verkligen vad han gör?" frågade hennes far tvivelaktigt och hon log.
"Ja det vet han, jag skulle utan att tveka lägga mitt liv i Jezebels händer och jag har nog egentligen gjort det några gånger. Är det någon som kan rädda Draco är det han" sa hon och lutade sig mot sin far och kände för första gången på flera år säker i sin fars sällskap.
"Jag är ledsen för allt" sa hennes far och hon log mot honom.
"Det är egentligen inte ditt fel" sa hon först men slutade sen le "eller en del av det är nog det, men tänk inte på det nu"
"Det är lite svårt, du är mitt enda barn och jag borde ha tagit hand om dig bättre. Jag borde märkt när något var fel och inte försummat dig" sa han och strök henne över håret och hon kände sig som en liten flicka igen. "så hur är mitt barnbarn?" frågade han och hon log.
"Fai? Han är underbar, han ser ut som en ängel med det blonda håret och klarblåa ögonen. Han är som en ängel också, han försökte alltid skydda mig mot Draco, han kunde alltid få mig att le och han har världens ljuvligaste skratt. Jag bara hoppas du får träffa honom." sa hon och såg på sin far.
"Det hoppas jag med, det hoppas jag med" sa hennes far till henne "Vad sägs om att du försöker sova lite så väcker jag dig när jag får reda på något"
"Nej jag kan inte, jag må…" sa hon men hennes far stoppade henne.
"Om de får reda på vart Fai är behöver du vara utvilad" sa han och det var allt hon behövde höra, hon slutade säga emot och la sig ner i soffan och hennes far la en filt över henne och hon somnade snart av utmattning.

Hon vaknade av att någon skakade henne och hon for genast upp och de båda männen såg konstigt på henne men hon bara viftade med handen och såg på Jezebel som var täckt med blod.
"Är du skadad?" frågade hon förskräckt och såg på honom där han stod med håret i en fläta, den vita rocken som var med röd än vit och skalpellen i ena handen, men i stället för att se blek ut log han.
"Nej jag är inte skadad det är Dracos blod" sa Jezebel med ett stort leende.
"Är han död?" frågade hon förskräckt, med så mycket blod på sig förfärade hon det värsta, det måste vara minst två och en halv liter på Jezebel vilket var ungefär hälften av vad en människa hade.
"Nej han lever, jag fick tillslut stopp på blödningen, han hade fått tag på en magisk kniv som inte läker sår på magiskväg utan bara på mugglar sätt" sa han och Voldemort fnös vid ordet mugglare men ingen av dem kommenterade det. "Jag sydde ihop såren och gav honom sedan blodtransplantation, så oroa dig inte han lever" sa Jezebel och hon visste inte om hon skulle glädjas över det eller inte. Det bästa var om hon hade fått reda på vart Fai var och om Draco dog. Hon mötte Jezebels blick och undrade dock varför han var så glad? Att han hatade Draco var uppenbart, så varför han log över att ha räddat hans liv förstod hon inte.
"Varför ler du så?" frågade hon och gav honom en genomträngande blick.
"Jag vet vart Fai är" sa Jezebel med ett leende på läpparna.

Hej, hej söta ni, Cara här *vink, vink* jag tänkte bara tala om för er att det finns två slut och ni får gärna läsa båda men jag vill bara varna er :p vill ni har ett lyckligt slut så läser ni kapitel 35 och vill ni ha ett olyckligt läser ni kapitel 36 ^^