Regnet slog mot ansiktet och hon kände hur hon frös in på bara skinnet, men hon lyckades utesluta kylan och öka stegen, hon hade inte haft tid att ta med sig ett paraply, och det fanns värre saker än en förkylning, så som om hon inte kom fram till honom i tid. Jezebel gick på hennes högra sida och hennes var på hennes vänstra och de försökte båda hänga med, men hon gjorde ingen ansats att sänka farten för deras skull. Hon stannade i en korsning och såg på Jezebel som pekade åt vänster och hon började genast gå i rask takt, och hon hade aldrig hittat hit om inte Draco gett Jezebel en vägbeskrivning. Hon såg upp på de fallfärdiga husen och undrade hur skicket på huset där Fai fanns var. De stannade utanför ett grått hus och hon såg förfärat på ingången som hade rasat in och hon hoppades att Fai inte var skadad.
"Hjälp mig då" sa hon förskräckt och började flytta på stenarna för hand och Jezebel tog tag i henne och flyttade henne så Voldemort kunde rensa ingången med hjälp av magi, så fort vägen låg klar rusade hon in utan att bry sig om de andras protester om säkerhet. Hon såg på huset som såg ut att vara hyfsat intakt. Hon såg på en järndörr som hängde på sned efter att en bjälke träffat den och hon pressade sig igenom dörröppningen och gick ner för en mörk trappa.
"Ta det lugnt, du vet inte vad som finns där nere" sa hennes far och tände sin trollstav.
"Jo Fai finns där nere" sa hon bestämt och stannande då ytterligare en dörr uppenbarades framför henne, hon försökte få upp den men den satt fast.
"Jag får inte upp den" sa hon sorgset.
"Jag hjälper dig" sa Jezebel och med gemensamma krafter lyckades de putta upp dörren, och hon såg sir runt i det lilla rummet och tog ner facklan som fortfarande brann på väggen bredvid henne.
"Fai?" sa hon lågt och såg en mager och blek skepnad sitta ihop krupen i hörnet och hon såg på de båda männen "stanna här" sa hon och gav Jezebel facklan och gick mot Fai och stannade en bit ifrån honom.
"Hej Fai, minns du mig?" frågade hon lågt och mötte hans blick, hon såg in i de klarblåa ögonen och han såg skrämt på henne och hon kunde inte klandra honom, men sen plötsligt slappnade han av.
"mamma" sa han och slängde sig i hennes famn och hon höll om honom hårt.
"Min lilla ängel" sa hon och kände tårarna börja rinna, hon fick äntligen hålla om honom, äntligen ha honom hos sig igen. Fai strök henne över kinden.
"Var inte ledsen mamma, jag är här nu" sa han och hon kunde inte låta bli att skratta.
"Jag är inte ledsen, jag är glad" sa hon och pussade honom i pannan "jag lovar att aldrig mer lämna dig"
"Jag vet, pappa sa att du inte brydde dig om mig men jag trodde honom aldrig" sa Fai lågt och hon strök honom över kinden.
"Duktig pojke, jag skulle aldrig överge dig" sa hon och såg sen på Jezebel och sin far, hon lyfte upp Fai i famnen och gick mot dem "Jag har två personer jag vill att du skall träffa" sa hon och Fai såg skrämt på dem.
"Är de snälla?" frågade han lågt och klamrade sig fast vid henne.
"Ja de är snälla, det här är Jezebel och honom kan du lita på" sa hon och pekade på Jezebel som log svagt.
"Hej Fai, trevligt att träffas" sa han lågt och Fai såg på honom och log svagt.
"Hej" sa Fai och la huvudet på sned och såg på den andra mannen.
"Det här är min far, alltså din morfar." sa hon och Fai log.
"Har jag en morfar?" frågade han leende och hon kunde inte låta bli att skratta.
"Jag kallas Voldemort" sa hennes far och log lite mot Fai som nickade.
"Konstigt namn" sa Fai leende och hon log roat.
"Det är inte det enda som är konstigt med honom" svarade hon och gick upp för trappan och ut mot utgången. Fai slöt ögonen och hon svor åt sig själv, klart att hans ögon var känsliga men Jezebel trollade fram ett par solglasögon som han gav till Fai och hon log tacksamt mot Jezebel.
"VÄNTA!" hon vände sig om och mötte Dracos blick, han var ovanligt blek och hon antog att det berodde på blodförlusten.
"vad vill du Draco?" frågade hon kallt och såg in i hans ögon och Fai vände bort blicken och hon höll om honom.
"Jag hoppades på att du inte skulle hitta honom" sa Draco lågt "och att du skulle stanna hos mig, om inte i alla fall förlåta mig" sa han och hon stirrade bara på honom.
"Du vet själv svaret på frågan, jag skulle aldrig stanna hos dig." sa hon allvarligt och log sen "Jag kan förlåta dig för vad du gjorde mot mig, du är inte den du var och jag är ledsen att allt det goda har försvunnit ur dig. Men vad jag inte kan förlåta är det du gjorde mot Fai, han hade inget med det att göra. Du gjorde honom till en bricka i ett spel Draco, och för det kommer jag aldrig förlåta dig" sa hon och vände sig bort från honom.
"Nu går vi hem, allihop" sa hon och såg på dem alla tre.
"Hem låter som en utmärkt plan Cara" sa Jezebel och tog hennes hand och de transfererade sig bort från en plast full av smärta och hemska minnen.