Fai satte sig ner vid Slytherinbordet och stirrade uttråkat rakt fram, han hatade sorteringen, den var alltid lika tråkig och utdragen.
"Så det är Scorpius Malfoy" sa JJ och Fai såg på sin halvbror som precis hade kommit in i salen.
"Det verkar så" svarade han bara och JJ log roat.
"Du är alltid lika uttråkad under sorteringen" sa hon och Fai bara ryckte på axlarna och såg på Yaxley, som nu var rektor. Yaxley var faktiskt ganska schyst, men Fai tyckte ändå inte om honom som rektor, för han försökte alltid hålla ordning på honom. Fai hörde inte vad Yaxley sa, men det var alltid samma tal varje år, något om att Voldemort bestämde och han skulle ge dem det de vill ha, Fai hade sedan första året velat resa sig upp och tala om för dem hur fel de har!
"Nu startar sorteringen" sa JJ och Fai bara ryckte på axlarna, han undrade egentligen bara vart Albus och Scorpius skulle hamna och han fick vänta en bra stund innan dem båda hamnade i Slytherin och han såg på dem och log elakt.
"Fai! Gör inget dumt nu!" sa JJ varnande.
"Jag tänker inte göra något dumt" sa han och la sen till "inte än" lågt och började ta för sig av maten när den kom fram.
"Tänk att Jordans son hamnade här! undra vad hans morföräldrar tycker om det" sa Natalie Zabini när som satt framför dem och Fai ryckte på axlarna.
"Kan jag hamna här, kan han det nog med" sa JJ och log lite.
"Ja men du är ju kompis med mörkrets prins" skrattade Natalie och Fai såg argt på henne, han hatade det namnet, precis som iskungen. Han hatade egentligen alla namn de gett honom, mest för att ingen av dem stämde.
"Vadå det är ju sant! Du är ju nästan alltid tjurig, och du verkar inte ha några känslor, iskungen" sa William Lovegood och Fai slöt ögonen och försökte att inte bli arg, utan han log falskt mot dem.
"Jag vill inte att ni kallar mig det bara" sa han tålmodigt.
"Som du vill, herre" sa Natalie och bugade och Fai reste sig argt upp och de slutade le, han vände sig om och lämnade bordet, att vara Voldemorts barnbarn, har sina fördelar, ingen stoppade honom. Fai gick ner mot fängelsehålorna och uppehållsrummet. Han behövde vara ensam, innan han gjorde något han skulle ångra. Människor, trodde att han inte tog illa upp när de sa saker till honom eller bakom hans rygg, när de stirrade på honom och gav honom öknamn. Han såg på de kalla stenväggarna och undrade om skolan hade varit lika dyster när hans mor gått här, hur många gånger hon och Draco gått här nere och skrattat och umgåtts. Han förstod verkligen inte hur hans far hade kunnat ändras så! Fai kom fram till porträttet.
"Nagini" sa han uttråkat och förstod inte varför de var tvungen att ha Nagini, hans morfars orms namn som lösenord, men han kunde inte ändra det i vilket fall som helst. Tavlan svängde upp och han klev in i det tomma uppehållsrummet och slängde sig ner i sin favorit fåtölj och han var glad över att han skulle ha en halvtimme helt för sig själv i alla fall.
"accio vodka" sa han och viftade staven och en flaska kom snart flygande och han hällde upp ett glas, han borde egentligen inte dricka han visste det, men det hjälpte honom att glömma smärtan, minnena och hur alla runt honom faktiskt hatade honom. Han svepte glaset och hällde upp ett nytt, men rörde det inte utan stirrade in i elden. Ibland undrade han om människor inte skulle ha det bättre utan honom? Om någon faktiskt skulle bry sig om han försvann, om någon skulle sakna honom? Hans mor skulle nog göra det först men sen skulle hon antagligen tycka det var skönt att slippa ha honom runt sig, och behöva skydda honom hela tiden. Jezebel skulle nog inte sakna honom, han var ju ändå inte hans riktiga son och han skulle få ha Cara för sig själv. JJ var väl den enda på skolan som skulle märka att han försvann, den enda som skulle bry sig. Men hon var den som var populär och hon skulle bli ännu populärare med honom ur vägen och Draco hans far, ja han skulle väl bli överförtjust om Fai faktiskt försvann. Draco skulle vara nöjd eftersom då skulle det han önskat för flera år slå in, att Fai inte fanns. Han svepte glaset och ställde det på bordet och såg på klockan, de andra skulle komma snart och Fai orkade inte se dem. Han reste sig upp och gick upp till rummet. Han hade bett om ett eget rum, just för att slippa alla andra och självklart hade han fått det. Hans mor hade med haft ett, men det var för att Dumbledore inte hade litat på henne. Fai stängde dörren bakom sig och låste den noga och satte sig framför brasan och tog en klunk ur flaskan och funderade på varför han hade fått överleva? Varför hade han inte fått dö i källaren hans far låst in honom i? han såg på flaskan och tog det sista innan han slängde sig i sängen med kläderna på. Ny dag i morgon, nya problem och ännu en akt i hans teater. Människor sa åt honom att leva livet, och han kanske skulle börja med det i morgon? Det var kanske inte för sent, tänkte han innan han somnade.