Hon stod med brevet i handen och hon visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon hade vetat ett bra tag hur det låg till, men hon hade aldrig velat pressa honom utan hoppats att han skulle berätta självmant. Han log alltid mot henne och låtsades som om allt var bra, men hon såg bortom leendet och sorgen och smärtan som fanns där bakom.
"Cara är du okej?" frågade Jezebel när han kom ut ur sovrummet.
"Jag vet inte, jag är orolig för Fai" sa hon och mötte Jezebels blåa ögon och han kom fram till henne och drog in henne i en omfamning.
"Vad är det som gör dig orolig?" frågade han lågt och strök henne över kinden.
"Jag vet att du ser det också! Du ser att han inte är lycklig" sa Cara lågt och slöt ögonen "JJ skrev ett brev om att Fai hade druckit igår och det är inte likt honom och jag undrar om det är Scorpius som gör det?"
"Vet Scorpius om att de är bröder?" frågade Jezebel
"Nej inte var jag vet. Jag tror knappast någon av hans föräldrar har berättat det, men de är ändå lika. De har båda typiska Malfoy drag" sa hon och såg ut genom fönstret.
"Men tror du verkligen att det bara är det som stör honom?" frågade Jezebel och Cara skakade på huvudet och det blonda håret hamnade framför ögonen.
"Nej jag tror Rahl har en del med det att göra. Må helvetet ta den mannen" sa hon lågt "jag vet hur mycket han hatar Fai och jag vet att han gör vad som helst för att bli av med honom"
"Varför anställde din far honom?" frågade Jezebel
"För att han tydligen är en utmärkt dödsätare och lärare" sa Cara tvivelaktigt och Jezebel fnyste.
"Men din far är som han är" sa Jezebel och Cara kunde inte annat än att hålla med.
"Jag tror att det är en av sakerna som kan gnaga Fai med, han kommer inte från den lättaste familjen, inte ens nu när människor inte vet att Draco är hans riktiga far" sa Cara och såg ut genom fönstret.
"Jag antar att du har rätt kära du" sa Jezebel "Så vad skall vi göra?" frågade han
"Jag kan inte tvinga honom att säga något för det skulle inte fungera. Fai är lika envis som jag är" sa hon lågt och funderade, Fai var hennes son och han ville aldrig såra henne utan i stället log han hela tiden och Cara såg att det åt upp honom inifrån och ut. Hon hade hört honom gråta på nätterna när han var mindre och nu när han var äldre visste hon att han drack i mellan åt, hon kände sig så hopplös för varje gång hon frågade så fick hon alltid svaret "Det är bra" men hon visste att det inte var det. Men hur hon skulle få honom att säga något visste hon verkligen inte. hon såg på Jezebel och suckade lite.
"Jag antar att vi får ge honom tid, antingen berättar han för oss eller så får jag försöka prata med honom ordentligt" sa Cara bestämt
"Jag hade hoppats han skulle sagt något självmant vid det här laget" sa Jezebel och drog handen genom håret.
"Ja det hade jag med hoppats på, men jag antar att han inte vet vad han skall säga. Jag undrar vad Draco egentligen gjorde med honom?" sa Cara lågt och mötte oroligt Jezebels blick som lugnande kramade om henne.
"Du fick tillbaka honom, det är huvudsaken" sa han mjukt och Cara skakade på huvudet.
"Ja jag fick tillbaka Fai men det är inte samma Fai som Draco tog" sa hon lågt "han har brutit ner honom, och även om alla människor anser att jag skall vara tacksam för att jag har honom hos mig igen så är ändå en del av mig sorgsen. Jag saknar det barnet som Draco tog ifrån mig, han var så bekymmerslös och lycklig. Jag älskar Fai det gör jag verkligen men det smärtar mig att se hur han ändrats och vad Draco tog ifrån honom och hur han kunnat vara" sa hon lågt
"Jag förstår hur du ser det men, en dag kanske han kan hitta en balans mellan båda sina jag" sa Jezebel och Cara log hoppfullt
"Ja det är du som är doktorn här och expert på såna här saker" sa hon leende och Jezebel nickade. "jag hoppas bara den dagen kommer fort, för jag vill se honom skratta och vara glad på riktigt, och att han skall slippa ut ur mörkret" sa Cara och la sen brevet i fönstret och log mot Jezebel innan de gick ut ur lägenheten för att möta några ur orden.