Den blonda pojken satt i en avlägsen korridor ihop krupen i ett fönster, han hade hittat den av en slump när han lämnat sjukhusflygeln. Han lutade kinden mot det kalla glaset och var glad över att han slapp den kännslokalla salen. Men det som gladde honom mer var att han hade sluppit vistas i samma rum som de andra, särskilt Cara. Hon skrämde honom något enormt inte bara för att hon kunde bestämma människors öde utan också för att de få gånger som hennes namn nämnts hemma hade hans far blivit som förbytt, han blev argare än vanligt. Hans ilska riktade sig mest åt hans mor men om hon inte var tillgänglig riktades ilskan mot honom. Ärret på underarmen från en flaska som hade kommit farande gjorde sig påkommet. Men ingen skulle någonsin få veta hur han hade det hemma och ingen skulle någon sin bry sig heller. Han var en Malfoy och fördomarna mot hans familj skulle alltid finnas där. Det blonda håret hamnade i ansiktet när han vred på huvudet för att se en annan del av skolgården, bilden av Fai var hela tiden synlig. Bilden av hur han låg vit och blodig på golvet. Han hade nog aldrig sprungit så fort som han gjorde när han sprang till Yaxleys kontor. Scorpius kunde inte förstå vad som fick Fai att försöka ta livet av sig. Han var den som hade allt, han var den enda på skolan med helt egen vilja, den som alla brydde sig om, ville vara med och han hade en familj som brydde sig om honom. Allt var så tydligt när hans familj, rektorn, JJ och även Snape den forna rektorn var samlade runt hans säng. Vad gav honom rätten att ta livet av sig? Han hade ingen rätt! Han hade inte rätt att anse att livet inte var värt att leva, han hade inte genomgått det som Scorpius genomgår! Han har inte fått stå ut med smärtan att bli slagen och hatad bara för att man fanns till. Scorpius kände ilskan bubbla upp inom honom, Fai visste inte vad smärta var. Hans största problem kunde tänkas vara att han inte fick det han ville ha eller att han hade för många beundrare. Eller så ville han ha uppmärksamhet, hans mor hade kanske skällt på honom för att han hade druckit, och det här var hans sätt att hon skulle tycka synd om honom och älska honom igen. Fai hade påmint honom om hans far Draco, när han druckit. Hans far drack det mesta av sin vakna tid nu för tiden, därför hatade Scorpius allt som hade med alkohol, den borde förbjudas! Och så kommer han som tror att han äger världen och dricker första dagen, han skulle bara veta vilka smärtor han vållar Scorpius. Men den yngre Malfoy tvivlade på att han ens skulle bry sig. Varför skulle han göra det? Scorpius var bara en av alla i raden av dödsätare. Den unga pojken lutade huvudet bakåt mot stenväggen och såg upp i taket, trotts att han redan kände stor avsky till Fai hade han varnat JJ, det hade varit något i Fais ansiktsuttryck som påminnit honom om sig själv, han hade nästan sett helt hjälplös ut och Scorpius visste inte varför han agerat som han hade gjort. Kanske var det för att han hoppades att någon skulle göra det samma för honom, kanske var det för att han kände igen sig eller så var det för att han tänkte att om han hade räddat Fais liv skulle han kanske bli populärare i hans ögon och hans egna liv skulle bli lättare. Men vad en anledningen hade varit så ångrade han sig nästan nu. Han hade när han tänkt efter förstått att Fai aldrig en skulle tacka honom eller se på honom. Han borde låtit honom dö, då hade kanske familjen Riddle dött ut! Men om han inte hade räddat honom hade kanske Cara och till och med mörkrets herre sökt upp honom och hämnats, den tanken skrämde honom. Men han var faktiskt mer rädd för Cara än mörkrets herre för vad han hört så visade hon aldrig känslor, när mörkrets herre var arg var han arg, när Cara var arg kunde hon lika väl le. Scorpius visste inte om det var sänt eller om det bara var något som ryktet sa, men han hade inga planer att ta reda på det. Den unga pojken hoppade ner från fönstret och började den långa färden ner mot uppehållsrummet. Han passerade några elever som viskade om att de sett Cara och Jezebel rusa in genom skolan och att de inte visste vad de betydde. Han hörde några andra elever prata om att det var bäst att inte gå ensam i korridoren, Jezebel var trotts allt känd för sina experiment som han utförde på människor och Cara hon fick vad hon ville ha och hon gjorde vad hon ville. Fai ansåg att just de här ryktena var lite väl överdrivna, han tvivlade på att Jezebel och Cara skulle kidnappa någon elev eller liknande, men det kanske berodde på att han visste anledningen till att de var här. Snart uppenbarades ingången till Slytherins sällskapsrum upp framför honom och han steg snabbt in genom det och han slog sig ner bredvid Albus som satt och läste en quidditchbok framför brasan. Malfoy den yngre sa inget utan tänkte bara orden.
"Jag hatar dig Fai Riddle och om du inte dör tänker jag lära dig vad smärta är och när du vet det har du rätt att dö!"