Fai öppnade långsamt ögonen och först trodde han att han var död, men sedan såg han att han inte var ensam, hans familj var där och JJ, han hade överlevt. Fai slöt ögonen igen, han ville vara död men inte ens det kunde han få vara.
"Fai?" sa hans mor försiktigt men han kunde inte möta hennes blick, han förmådde inte att se på henne. "Fai, vännen, hur mår du?" frågade hon och han kunde nästan skratta, vad var det för fråga? Men han förstod att hon inte visste vad hon skulle säga, och vad fanns det att säga?
"Jag mår bra" sa han bara kallt och tystnaden la sig och han tyckte om den, han njöt av tystnaden.
"Fai varför gjorde du det?" frågade hans mor och tog hans hand och han öppnade ögonen och hon ryggade tillbaka och han visste varför, han hade sin morfars röda ögon han kände det.
"Det angår inte dig" sa han kallt och satte sig upp i sängen. De andra såg undrande på honom.
"Fai" sa Jezebel såg allvarligt på honom och la en arm på hans axel men han puttade bort den.
"Rör mig inte" sa han och ställde sig upp och gick mot dörren utan att se på dem.
"Fai! FAI!" ropade hans mor när han öppnade dörren och gick ut ur den "jag har förlorat honom förgått nu" sa Cara och han hörde henne börja gråta, trots det stannade han inte utan gick bara där ifrån. Korridorena låg öde och stilla, man hade kunnat höra en nål falla. Fai vek in på en sidokorridor som han visste skulle leda honom till en återvändsgränd, men därför visste han att han skulle få vara ifred där. Han svängde höger och såg på fönstret som tornade upp sig framför honom och han satte sig ner i hörnet och drog upp benen till hakan och böjde huvudet så att tårarna inte skulle synas. Varför hade de räddat honom? Varför hade de inte låtit honom död som han ville? Ingen av dem förstod honom, ingen av dem visste vilka mardrömmar han hade, ingen av dem hade sett det han sett. Ingen av dem hade rätten att bestämma om han skulle leva eller dö! Det var hans liv inte deras! Han hade dött för länge sedan, den dagen Draco låste in honom. Källaren hade långsamt brutit ner honom tills han var levande död och den dagen hans mor hade hämtat upp honom hade hans liv redan försvunnit. Han hade inget kvar att leva för. Fai önskade att han hade fått dö redan i källaren och slippas leva med minnena. De som alltid hemsökte honom, de var som vålnader i hans medvetande, de smög sig alltid på honom och plågade honom. Vålnaderna lät honom aldrig vara och han undrade vad han hade gjort för att förtjäna det? Han undrade varför han hade fötts till ett liv som var kantrat med smärta och lidande och ständigt bli påmind om hur mycket människor avskydden en. Han hade varit hatad från den stunden han föddes, Draco hade alltid hatat honom utan att han gjort något. Och när han blev kvitt Draco kom Voldemort och hatade honom utan anledning, den mäktigaste mannen i världen som var hans morfar och skulle älska honom ville inget annat än att se honom död. Rahl som ville ta hans plats, han ville ha hans ställning och gjorde vad som helst för att få honom ur vägen. Fai undrade om de hatade honom för att han över huvudtaget fanns eller om det fanns en anledning bakom hatet. Det var en av anledningarna till att han hade ansett att ta livet av sig var bästa utvägen. Minnena skulle försvinna, han fick själv välja när han skulle dö och slapp vänta på att bli mördad. Men han fick inte ens bestämma när han skulle dö! Han svor åt dem som hade räddat honom. Han skulle hämnas dem! Han skulle se till att de fick lida för att de la sig i det som bara angick honom. Fai reste sig argt upp och torkade tårarna. Han skulle hämnas på dem allihop! Draco som låst in honom och tagit hans barndom ifrån honom! Han skulle hämnas på Astoria som hjälpt Draco att misshandla honom och inte hindrat honom. Han skulle hämnas på Voldemort som ville döda honom bara för sakens skull! Och Rahl som ville ha hans plats, en plats han aldrig skulle få! Han skulle hämnas på JJ som var hans mors spion! Hon som rapporterade allt han gjorde, minsta lilla snedsteg! Han skulle hämnas dem som räddat honom och på sin familj som aldrig hjälpt honom! Han skulle hämnas på Jezebel som hade kommit on och försökt styra upp hans liv, den man som hade tagit hans mor ifrån honom! Han skulle hämnas på sin mor som övergivit honom! Hon som sagt att hon alltid skulle skydda honom och finnas där. Men hon hade låtit honom sitta i över två år inlåst! Och när han hade kommit ut hade hon pressenterat honom för Jezebel och Voldemort. Hon hade sett till att han överlevde och allt blev värre. Men trotts det kände han ett stygn av sorg när han tänkte på vad han ville göra med sin mor, hon hade egentligen lidit lika mycket som han. han skakade på huvudet, det fanns ingen återvändo nu! Han skulle inte sluta förens de alla låg döda vid hans fötter! Fai vände blicken bort från fönstret och gick med bestämda steg där ifrån.