Fai satt framför brasan i uppehållsrummet, på bordet låg en pergamentrulle med läxan han gjort i svartkonst när han avbrutit säg och i stället hade börjat på sin plan. Han tänkte ta i tur med Rahl först, den manen var inte bara utan efter hans plats utan han ville med största sannolikhet plåga honom så mycket han behagade innan han lät Fai dö. JJ satt bredvid honom och hon såg upp på honom när han rörde på sig och hon log.
"Fai mår du bättre?" frågade hon vänligt och Fai såg på henne och nickade, han hade bestämt sig för att låtsas att allt var normalt, i alla fall tills han började döda dem en och en.
"Ja jag mår bättre, förlåt om jag skrämde er" sa Fai ursäktande och JJ la ner sin läxa hon med och hon satte sig med benen korsade och såg på Fai innan hon tog hans händer.
"Fai du är min bästa vän och även om du skrämde mig mer än jag kan uttrycka i ord så förlåter jag dig. Jag vet inte varför du gjorde som du gjorde mer än att din morfar sa saker till dig som inte var sanna, men jag hoppas du en dag kan berätta för mig" sa hon vänligt och Fai såg konstigt på henne när hon hade tagit hans händer, de var inget JJ brukade göra men han tog inte bort dem.
"En dag kanske jag berättar, en dag" sa han lågt och JJ log.
"Det är allt jag begär" sa hon leende "Och när den dagen kommer är jag här och lyssnar" Fai kunde bara nicka innan han reste sig upp och lämnade uppehållsrummet, det var verkligen inte likt JJ, var hon sån här bara för att han försökt lämna dem? Eller hade hans mor bett henne spionera igen? Nej det spelade ingen roll, hon skulle snart inte kunna säga något mer, men just nu var han på väg till Rahls kontor, han tänkte börja med sin plan i natt. Han slängde en osynlighets förtrollning över sig. korridorena låg tysta och han var tacksam för det, för han hade ingen lust att behöva tränga sig fram för att komma dit han ville. Han stod snart framför professorns rum och han puttade upp dörren och gick in. Rahl såg undrande på dörren och muttrade sedan när han reste sig upp.
"Ung jävlar" sa han och smällde igen dörren, Fai tog snabbt fram ett sövande gift som han hällde i glaset innan Rahl kom tillbaka och satte sig ner. Allt Fai behövde göra nu var att vänta tålmodigt. Han satte sig tyst ner på en bänk och studerade sin professor, han tänkte ge honom en blodig död. Han log när Rahl drack av drycken och nu räknade Fai ner minuterna och snart hade Rahl somnat och Fai log. Han låste dörren och band sedan fast Rahl vid stolen och tog fram en kniv. Han bestämde sig för att faktiskt skada honom innan han vaknade för då skulle han vara försvagad när han vaknade och all smärta skulle komma på en gång. Han började med att sätta kniven i Rahls ben, rakt igenom musklerna och han drog sedan upp den och bestämde sig för att sedan såra honom på armarna, han drog kniven på insidan överarmarna och log när blodet började rinna och Fai drog fram en stol och slängde upp fötterna på skrivbordet och väntade nu på att Rahl skulle vakna. Han behövde inte vänta länge och snart kom hans lärare till sans och han skrek åt honom.
"En sån ton du tar åt din härskare" sa Fai kallt och hans ögon var röda och för första gången tystnade Rahl och han verkade en aning rädd för Fai. "Det var bättre. Detta är mycket enkelt, du försöker ta min plats och mitt liv så jag skall enkelt ta ditt liv innan du tar mitt"
"Men, du kan inte bara döda mig" sa Rahl och försökte komma på ett bra svar
"Varför inte? Du försökte det samma med mig" sa Fai och körde in kniven i Rahls mage och han förundrades över hur lätt det var, hur mjuk magen egentligen var. Rahl skrek till när Fai vred om kniven och en flämtning hördes när han drog ut kniven och Fai såg ner på sina blodiga händer men han märkte knappt blodet.
"Vet du vad? Jag tänker bara sitta här och se ditt liv rinna ur dig" sa Fai och satte sig ner igen med fötterna på skrivbordet. Han stirrade blint på Rahl som förtvivlat försökte komma loss innan blodlusten började ta ut sin rätt och han log elakt.
"Jag har nog aldrig hört dig vara så fåordig" sa Fai.
"Du kommer få betala för det, människor kommer hämnas mig" sa Rahl med en låg röst.
"Och jag kommer vänta på dem, jag har fler människor än dig att hämnas på" sa Fai och tittade på Rahl när han hostade till och kämpade på att få luft och Fai suckade. "Nu tråkar du bara ut mig" sa han och ställde sig upp och skar halsen av professorn, blodet rann ner på händerna och hans vita skjortärmar var snart röda och han ryckte på axlarna och lämnade sedan rummet. Han la åter osynlighetsförtrollningen över sig och började gå mot sovsalen. Ett nöjt och lättat leende spred sig över Fais läppar. Rahl var borta och han behövde nu oroa sig för en mindre och det gladde honom. Han klev igenom porträttet och gick direkt upp till sovsalen där han bytte om, tog bort förtrollningen och tvättade av sig blodet. Han drog på sig en pyjamas och kröp till säng.
"Jag borde gjort det tidigare" sa han lågt till sig själv innan han somnade.