Scorpius höll tidningen i ett järngrepp. Han tittade på bilden av huset som brann och han försökte förstå vad som hänt? Albus som satt bredvid honom i soffan hade försökt trösta honom något som inte var lätt då han inte visste varför Scorpius var nedstämd. Att hans föräldrar dött det visste alla på skolan och han kunde inte ta ett steg i korridoren utan att människor försökte trösta honom, men han behövde inte tröstas. Han var glad över att Draco var död. Hans far skulle aldrig mer kunna skada honom, Scorpius hade kunnat jubla om det inte var för att det inte passade sig en Malfoy. Han tittade sedan på en bild på Astoria, han mor och han försökte vara sorgsen men han kunde inte, hur han än försökte förmådde han inte. Hon hade aldrig skadat honom men hon hade heller aldrig hjälpt honom när Draco slagit honom. Han såg på huset som brann, det var nog det som smärtade honom mest att hans hus var borta. Han älskade det huset även om det var helvetet på jorden. Tidningen hade skrivit att det inte tordes vara en olyckshändelse, att herr och fru Malfoy varit döda innan huset började brinna. Scorpius undrade om de först hade slagit ihjäl varandra men hans mor hade aldrig vågat det. Kanske var det Voldemort som hade dödat dem, men det verkade inte som det. Nej Scorpius hade en egen teori, mordet på hans föräldrar liknade mordet på Rahl och JJ och trotts att ingen av de fallen hade någon misstänkt officiellt visste Scorpius att det bara kunde vara en person, Fai. Scorpius reste sig upp ur soffan och Albus tittade på honom.
"Vad skall du göra?" frågade han oroligt och Scorpius tittade på sin vän.
"Oroa dig inte Al, jag kommer tillbaka" sa han lugnande och gick upp för trappan som ledde till sovsalarna. Albus trodde antagligen att han gick upp till deras sovsal för att få vara ifred men Scorpius gick mot den ensamma dörren som låg bredvid alla sovsalarna och knackade på. Han var inte säker att Fai var där och om Fai skulle ha besök vore det korkat att storma in. Till hans förvåning öppnades dörren och han såg Fai stå vid fönstret och se ut i sjön. Scorpius klev snabbt in och stängde dörren.
"Jag förväntade mig att du skulle kommit förbi för länge sedan" sa Fai utan att slita blicken från sjöns mörker.
"Du visste att jag skulle söka upp dig?" sa Scorpius med en undrande ton. Han såg sig försiktigt runt i rummet, det var stilrent inrett med mörka möbler och en testeralmatta på golvet. Till hans förvåning hängde de tavlor på honom och hans familj på väggarna.
"Klart jag visste, du är för lik mig för att inte göra det" sa Fai enkelt och Scorpius såg nyfiket på honom där han stod med ryggen mot honom.
"Vi är inte lika" sa Scorpius bestämt och Fai skrattade kallt.
"Vi är mer lika än du tror, inte bara genom utseendet. Jag vet att du som alla andra ser likheterna, jag vet att du som alla andra undrar hur det är möjligt." började Fai "Jag vet vad han gjorde mot dig, slagen kunde komma utan att du visste om det. Oftast var dem för att plåga din mor, men efter ett tag slutade hon bry sig och han slog dig bara för att få ut ilskan han kände. All ilska han kände bara för att han inte kunde få henne, min mor" sa Fai och Scorpius hade sakta backat undan från honom. Hur visste Fai allt det här? Det var ingen som visste om det här? Och om Fai visste varför hade han inte sagt till någon som kunde hjälpa honom när han var liten och bad om hjälp. "Säg mig gillar han fortfarande stryptag? Gillar han att döda dig och sedan återuppliva dig? Eller har han hittat en annan metod?" frågade Fai och Scorpius stod nu med ryggen mot dörren.
"Hur…hur viste du?" stammade han fram och Fai vände sig mot honom och log elakt.
"För att jag brukade vara som du, men jag kunde inte fly eller gömma mig. Jag satt inlåst i ett mörkt rum i två år. Han låste in mig där för att plåga min mor, för att få henne att göra som han ville och för att hon skulle stanna hos honom. Vad som hände med mig brydde han sig inte om. Men jag antar att vara en bra far inte är något som ligger för honom" sa Fai kallt och Scorpius förstod först inte vad han menat. Vadå far?
"Menar du att han är din…far?" sa Scorpius försiktigt som om han inte ville tro det. Självklart hade han sett likheterna och många hade frågat dem men inte hade han trott att de var släkt.
"Biologiskt ja. Men den mannen jag kallar far går under namnet Jezebel" sa Fai och tänkte på mannen som snart skulle dö.
"Men du kom ju undan honom, hur gjorde du?" frågade Scorpius lågt och Fai höjde ett ögonbryn
"Min mor räddade mig. Draco försökte ta sitt liv när han fått reda på att Astoria var gravid med dig. Cara och Lucius fann honom. Cara tog honom till Sankt Mungus där Jezebel räddade honom och fick ur honom vart jag var. Min mor, far och Voldemort hämtade mig ur min bur" sa Fai oberört. Han tänkte på Lucius och Narcissa som nu sedan länge var försvunna. Han misstänkte att någon hade mördat dem. Han sörjde dem inte då han inte känt dem men han visste att hans mor blivit sorgsen då de försvunnit.
"Så var det därför min far alltid blev argare när Caras namn nämndes hemma?" frågade Scorpius och Fai ryckte på axlarna. Han antog det men han fann ingen mening med att svara pojken. "Så du dödade dem?"
"Ja" sa Fai bara kallt, han tänkte inte ljuga om det. Han hade äntligen dödat två av hans värsta plågoandar och han tänkte ta åt sig äran för det.
"Tack" sa Scorpius som hade börjat se Fai i nytt ljus. Fai hade upplevt smärta, han hade förstått vad han gått igenom och han hade kunnat göra det Scorpius inte klarat nämligen döda hans föräldrar.
"Jag gjorde det inte för dig" sa Fai kallt och såg på Scorpius som gick emot honom. Till Fais förvåning kramade Scorpius honom.
"Det spelar ingen roll, de är ändå döda" sa Scorpius och Fai stod som förstelnad. Han hade inte räknat med att någon skulle tacka honom, särskilt inte Scorpius. Men han kunde inte låta bli att le snabbt, ibland önskade han att han haft någon att dela smärtan med och Scorpius var denna någon som skulle förstå. Hans mor hade Jezebel och hon var inte intresserad av hans smärta, det var en anledning till att de båda måste dö. Fai la en hand på Scorpius axel en kort sekund innan han slutade le.
"Gå nu innan jag dödar dig med" sa Fai kallt och Scorpius såg på honom, Fai såg så där olycklig ut som han kunde göra när smärtan blev för mycket. Men Scorpius vågade inte utmana ödet för mycket. Han kände inte Fai tillräckligt bra och han ville inte dö. Han lämnade snabbt Fais rum och gick mot sin egen sovsal. Det hade inte gått som han planerat eller ens trott, men han hade fått en bror.