Han såg på brevet i handen, det var från hans mor. Egentligen hade han inte blivit förvånad över att hon skrivit, men han hade blivit förvånad över att hon inte anklagade honom för något utan endast ville prata. Det var åtminstone vad hon skrev, Fai tvivlade på att hon bara ville prata, och det stadiet hade de passerat för så många år sedan. Han rynkade pannan åt att hon ville möta honom här på skolan. Hon hade kunnat välja vilken plats som helst men hon valde ändå skolan. Fai såg på kniven som låg framför honom på bordet och tog upp den. Han var inte säker på om han skulle använda den men han kände sig inte längre hel utan den. Han gick mot dörren och slogs genast av oväsendet utanför.
"Hon är här? Vad gör hon här?" sa en av eleverna nervöst och Fai log, han förstod att det handlade om hans mor.
"Hon kanske tänker hämnas sin far" sa en annan elev och Fai hade faktiskt inte slagits av den tanken att hans mor kanske skulle hämnas hans morfars död. Han trodde inte det men han var inte säker. Han gick förbi eleverna och ut ur uppehållsrummet, han behövde vara ensam innan han skulle möta sin mor. Han var inte säker på att han skulle klara av det, men han var tvungen. Hon hade svikit honom och hon precis som alla andra skulle behöva betala för det.
"Fai?" rösten kom bakifrån och han vände sig om för att se Scorpius stå där. Pojken såg förvirrad och skrämd ut på samma gång, men ändå var det något bestämt över honom. Ibland slogs Fai över hur lika de var.
"Ja?" frågade han och såg på pojken som han hade börjat kalla broder.
"Är hon verkligen här?" frågade han och Fai förstod att Scorpius syftade på hans mor och nickade. "Du tänker döda henne, eller hur?" sa Scorpius och Fai såg en glimt av sorgsenhet och han var förvånad. Brydde sig Malfoy om vad som hände med hans mor.
"Ja jag tänker döda henne" sa Fai bestämt och såg förvånat på Scorpius när han kramade om honom.
"Jag trodde inte du brydde dig om min mor?" sa Fai och Scorpius skakade på huvudet.
"Det gör jag inte heller. Men tänk om det är du som dör" sa Scorpius och Fai var förvånad, hade hans bror så lite tilltro på honom.
"Tror du att jag kommer dö?" frågade Fai och såg på honom och Scorpius tittade ner i backen. "Tror du det?" sa Fai lite skarpare.
"Jag vet inte. Men Fai det finns en anledning till att människor fruktar henne" sa Scorpius lågt och undvek att se på Fai. Han visste att Fai var en duktig magiker men han hade hört att Cara var bättre.
"Ja men jag är hennes son och hon kommer inte skada mig" sa Fai självsäkert, hans mor älskade honom det var han säker på, han visste att hans mor inte skulle kunna skada honom.
"Jag hoppas du har rätt" sa Scorpius och tänkte på att hans mor sagt att hon älskat honom men hon hade skadat honom ändå, inte fysiskt men psykiskt när hon lämnat honom hos Draco.
"Kom, gå den sista biten med mig" sa Fai och Scorpius nickade svagt och började gå med sin storebror.
"Vad tänker du göra med henne?" frågade Scorpius nyfiket och såg p kniven i Fais hand.
"Jag vet inte, jag har inte bestämt mig ännu" svarade Fai enkelt och tittade på tavlorna som hängde i entrén. Scorpius nickade och undrade vad som hade hänt om han hade försökt ge sig på Fai som han tänkt från början. Han undrade hur han skulle dött? För han visste att han skulle dött, han hade inte haft en chans mot Fai, det visste han nu.
"Jag hoppas det gör dig gladare" sa Scorpius lågt. Han var inte säker på att det skulle göra Fai gladare men han visste inte.
"Det kommer lätta en börda från mina axlar i alla fall" sa Fai som antog att han skulle känna sig helare när han fått svar på sina frågor och hämnats. Scorpius var inte säker på att hämnd var bästa sätt att läka såren i själen men vad visste han?
"Hälsa henne från mig, innan du dödar henne" rösten kom från en av tavlorna och Fai tittade upp på Severus. Han hade aldrig fått lära känna honom, men han visste att den forna rektorn hade varit hans mors gudfar och att de stått varandra nära.
"Hur…" började Fai men Severus avbröt honom.
"Hur jag visste? Du har glömt att jag lever i tavlornas värld och kan vandra vart som helst. Och du är inte så svår att läsa av" sa Snape barskt, han verkade inte så glad över vad Fai skulle göra men Fai brydde sig inte direkt.
"Jag skall hälsa henne" svarade han bara och såg på Scorpius. "Jag måste gå nu. Ensam" la han till när Scorpius tänkte börja gå "Om allt går som planerat så ses vi snart"
"Jag hoppas vi ses snart och lycka till" sa han och kramade om sin bror som försvann ut genom dörrarna för en sista gång. Scorpius visste att han med största säkerhet aldrig skulle se Fai i livet igen. Han skulle nu bli helt ensam i världen, han vände sig om för att slippa höra skriken som skulle uppstå.
Fai kände skuld när han gick ut genom dörren och lämnade Scorpius, men han var tvungen att göra det här ensam. Det här var hans strid, hans uppdrag och hans ensak. Han började gå ner mot sjön där hans mor skulle vara. Han såg hennes siluett i solnedgången. Det här var sista gången solen skulle lysa på henne, men Fai log han var snart klar och snart skulle han få ro. Ty livet skulle börja när de sista andetagen hos hans mor drogs.