Del 4.

Gamle Jasper

Justin suckade trött. Jag hade inte funnit Thomas när jag letade efter honom, så jag hade vänt mig till Justin istället.

"Jasper är min morfar. Jag fattar inte varför han är så himla ilsken", berättade han. Jag gapade förvånat - det var svårt att tänka sig en så elak morfar till en så snäll person.
"Jag har nästan aldrig träffat honom. Han blev väldigt arg på min pappa när mamma dog", fortsatte Justin.
"Jag beklagar", sa jag och försökte klappa honom på axeln, men han skakade av sig min hand.
"I alla fall, morfar blockerar vägen till Fort Pinta, en stad en liten bit bort. Det var väldigt längesen någon av oss var där."
"Jag skulle gärna vilja hjälpa er", erbjöd jag mig.
Justin sken genast upp i ett stort leende.
"Jag fick en idé! Morfar är arg på pappa för att han tycker att det är hans fel att mamma dog, men jag vet att mamma skickade massa kärleksbrev till pappa när de var unga. Vänta här", sa han och försvann. Några sekunder senare kom han utfarande från ett litet hus med ett vitt kuvert i handen. Det var adresserat till Thomas.
"Här", sa Justin och slöt min hand om brevet. "Ta det till Jasper."
Jag nickade och började gå, även om jag visste att det var en himla lång väg. Jag visste ju inte ens vart jag skulle gå - jag hade inte hunnit uppfatta så mycket av vägen när Dream skenat.
"Tuva!", ropade Justin efter mig. "Ta Dreamdancer!"
"Okej", ropade jag tillbaka och styrde lättat stegen mot stallet istället. Jag lade även för första gången märke till att mörkret sakta sänkte sig över stallet. Jag skyndade lite på stegen.

Dreamdancer skrittade lugnt under mig. Jag hade inte rört tyglarna en enda gång på hela ridturen, men jag kunde ändå se konturen av den gamle mannen som jag nu visste var Jasper, och morfar till Justin. Ryggen var lite krökt och han lutade sig mot en väl använd käpp.
Dream gjorde halt några meter från Jasper, och det var jag tacksam över. Jag ville ha så långt avstånd från honom som det gick.
"DU IGEN?", gastade Jasper. Den här gången var jag inte ett dugg rädd, för jag hade brevet i min högra jackficka.
"Jag ville bara lämna det här brevet till dig", sa jag och fiskade upp brevet ur fickan. "Här", sa jag och räckte över det.
Jasper stirrade först bara misstänksamt på det lysande vita kuvertet men tog det sedan försiktigt. Han flämtade till vid åsynen av avsändarens namn och adress, men öppnade tappert brevet. Jag kunde se hur hans ögon rörde sig när han läste igenom brevet.
"Förlåt", grymtade Jasper och rynkorna i hans skäggiga ansikte slätades ut lite. "Jag ber om ursäkt för tidigare, och hälsa förlåt till Thomas och Justin. Jag har betett mig väldigt illa i alla år. Stick nu!"
"Det ska jag göra", sa jag och vände Dream. Jag var mer än glad över att Jasper hade visat sig vara, vad ska man säga, inte lika otrevlig som från början.

Jag borstade snabbt av Dreamdancer och bar hans utrustning till sadelkammaren. Sedan hjälpte jag till med kvällsfodringen och hängde efter det över den nötta boxdörren, precis som lite tidigare idag.
"Jag ser att du hittat vilken häst du vill ha", sa Thomas som plötsligt stod bredvid mig. Jag nickade och framförde Jaspers meddelande med ett leende.
"Här", sa Thomas och räckte fram en tallrik med lasagne. "Det är Justins favoriträtt", la han till. Jag förstod varför - lasagnen var magisk.
"Mums!", sa jag. Thomas skrattade.
"Härmed är Dreamdancer den hästen du tar hand om under din vistelse här. Morgonfodringen är klockan sex", sa han.

Jag utförde en segerdans så gott det gick med en tallrik lasagne balanserande i händerna.