Del 5.
Fort Pinta
"Skulle du vilja följa med mig till Fort Pinta? Du behöver koppla av lite, dessutom var det väldigt längesedan jag var där. Och du måste ju få se det en första gång!" Justin stod plötsligt utanför Dreams boxdörr. Jag höll just på att rykta honom efter en dag full av hårt jobb, men höll nästan på att ramla omkull av överraskning. I sista sekund hann jag greppa boxdörren - som tyvärr inte var stängd. Dörren gled undan och jag föll pladask på rumpan.
"Aj!", tjöt jag. Dream gav mig en busig blick och jag blängde tillbaka. Han hade säkert med en hov i spelet!
Jag ställde mig sakta upp och gned mig i baken. Mina kinder blossade - hur kunde jag vara så klumpig, och inför Justin?
"Hur gick det?", frågade Justin, men jag kunde se att han ansträngde sig för att inte skratta.
"Så roligt var det inte", muttrade jag. Av killens ansiktsuttryck kunde man nästan se att joho, så roligt var det.
När Justin samlat sig och rodnaden försvann från mina kinder kom jag att tänka på vad Justin egentligen sagt. Rida till Fort Pinta? Med honom?!
"Menar du det?", nästan skrek jag, och insåg lite försent att han antagligen inte kunde veta vad jag snackade om. Han hade ju frågat för typ eveigheter sedan. En plötslig skräck grep tag i mig - tänk om han ångrat sig, sedan han sett hur klumpig och pinsam jag var? En kall stenklump började ta form i min mage. Tänk om..
"Ja", svarade Justin enkelt och räddade mig från mina tankar. "Har du tid nu?", sa han och log ett bländande leende.
"Jag ska bara säga till Jenna", svarade jag förvirrat och lade ifrån mig ryktsakerna. Jenna befann sig ute på gårdsplanen, i full färd med att rykta en svart häst.
"Jenna?", jag knackade henne försiktigt på axeln. Hon mumlade till svar.
"Är det okej om jag tar en ridtur med Justin till Fort Pinta?"
Jenna vände sig om och vinkade skämtsamt med ögonbrynen.
"En dejt?", frågade hon med en nyfiken glimt i ögat.
"Nej!", svarade jag. Orden hade slunkit ur min mun lite för snabbt - Jenna såg ut att vilja skratta.
"Jag tolkar det som ett ja", flinade jag och stack iväg för att göra i ordning Dream.
Vägen upp mot det lilla skjulet där Gamle Jasper stått var precis lika brant som förra gångerna jag ridit på den. Justins skimmel kämpade sig upp precis bredvi mig och Dream, vilket gjorde att Justins knä nästan nuddade vid mitt. Jag kände hur jag rodnade under hjälmen.
"Nu ska vi se vad morfar har att säga till mig", mumlade Justin och höll blicken fäst mellan sin hästs tämligen långa öron.
Gamle Jasper hade tydligen inget att säga Justin - han var inte där. Det gjorde inte så mycket för mig, men jag såg att Justin blev besviken. Han hade säkert väldigt gärna velat träffa sin morfar.
"Oroa dig inte", sa jag. "Du får säkert prata med honom en annan gång, han kanske bara flyttat lite längre bort eller något. Det där skjulet verkade ju inte vara mycket att bo i."
Justin nickade och tittade tacksamt på mig. Vi red under tystnad med honom i täten en liten stund, och lyssnade bara på fåglarnas kvitter och vinden som susade. Strax kunde jag skymta en liten, väldigt gul stad på en upphöjning ur havet. Jag kunde se en massa gröna tak och en väldigt stor skylt precis efter stenbron över med texten "Fort Pinta". När vi kommit lite närmare tätnade gångerna ekipage red förbi oss och ljudet från havets brus fyllde mina öron.
"Joo..", började Justin och bröt den fridfulla tystnaden. "Jag ville bara tala om en sak för dig. G.E.D, som ägs av Mr. Kempbell.." Hans röst bröts. Jag blev arg bara jag tänkte på namnet, och bilden av den stora, rytande maskinen dök upp på min näthinna.
Justin hämtade sig och fortsatte:
"De försöker ta över vår mark och riva Moorlandstallet. Han vill bygga lägenheter där istället", suckade han.
"Va?!", utrbrast jag. Det lät väldigt grymt att göra så. "Men det kan de väl inte göra?"
Justin ryckte på axlarna. "Det ser ut som det."
Två röda fläckar höll just på att bildas på mina annars så bleka kinder, men inte av rodnad. Utan den här gången var det bara en effekt på blind ilska.
"Kan vi inte vända tillbaka, så kan jag hjälpa er? Den där Mr. Kempbell ska nog få se", sa jag ilsket. Justin bara log och viftade bort det.
"Nej, nej, bry dig inte om det nu. Nu ska vi ha det lite roligt!" Med de orden drev han på sin häst så att den skrittade snabbare och kom upp i täten igen. Dream försökte tjurigt nafsa efter dess gråa bakdel - han gillade inte att ha någon framför sig. Jag klappade tankspritt på hans silkeslena hals utan att bry mig om det.