Förlåt att jag inte skrivit något, men hade helt glömt bort att jag skrivit den här. Hoppas ni gillar fortsättningen!
Efter lektionen så är Liam väldigt nedstämd. Jag förstår honom, jag skulle också vara det om jag fick kvarsittning. Tur att jag aldrig fått det, vilket förvånar mig. Jag bråkar väldigt ofta med Max, men han brukar vara för feg för att använda formler. Så, vi har aldrig fått kvarsittning någon av oss. Det är nog därför vi båda är prefekter (det irriterar mig att jag inte kan dra poäng av honom). Fast, det förstås, eftersom han var dum nog att trycka upp Skandar mot väggen förra året av någon anledning så skickade jag en Expelliarmus-besvärjelse i sidan på honom, fast det var rätt åt honom. Han blev riktigt arg på mig, och då slutade vi båda i sjukhusflygeln. Otroligt nog förlorade ingen av oss prefekt-märket. Jag har fortfarande ont i ryggen ibland på grund av det, jag ska ge igen någon dag. Men det får bli efter skolan, jag tänker inte bli hemskickad på grund av honom.
"Gaska upp dig, Liam!" säger James och dunkar Liam lätt i ryggen. Liam snubblar framåt några steg, men lyckas hålla sig upprätt.
"Lätt för dig att säga, du har inte kvarsittning," säger han. "Jag kommer stöta på Max på vägen och han kommer dra av poäng från Gryffindor." Liam är den ända av oss som inte talar om Max som "Drake", han säger Max av någon anledning.
"Då drämmer jag in hans skalle med en dunkare i finalen," lovar Lily. Jag skrattar. Lily passar som Quidditch-kapten. Mer än vad jag gör i alla fall. Hon är slagman, precis som James var.
"Nej, nu har vi Örtlära med Hufflepuff, kom Liam," säger James och drar med sig Liam mot växthusen.
"Det betyder att vi har lektion med Slytherin," säger Lily och stönar.
"Vi klarar oss," säger jag och tar upp mitt schema ur fickan på klädnaden, mest för syns skull. Jag vet redan att vi har Trolldryckskonst.
"Kom, vi kommer för sent annars," säger jag och börjar gå med raska steg mot fängelsehålorna. På vägen kommer fler Ravenclaw-elever. När jag granskar dem märker jag att jag inte är särskilt bra vän med någon av dem. Jag har bara Lily, Liam, James, Nemo och (typ) Clover egentligen. Jo, mina bröder har jag ju, men de räknas inte.
"Åh nej, jag glömde att vi ska ha lektion med Besserwisserynkarna!" stönar en välbekant röst.
"Jadu, Maxie," säger jag (jag älskar hur han blir arg åt smeknamnet). "Jag tror inte någon av oss är särskilt nöjda över att ha lektion med en pappskalle som du."
"Kalla. Mig. Inte. Maxie," säger Max sammanbitet och knyter nävarna längs sidorna.
"Åh, varför det? Det passar så bra på dig, Maxie," flinar jag och lägger håret ordentligt åt sidan.
"Lägg av nu," säger Clover precis när Max öppnar munnen. "Innan ni börjar förhäxa varandra." Jag ler mot Clover.
"Du vet att Maxie är för feg för att förhäxa mig."
"Är jag inte alls!" skriker Max.
"Bevisa det då," säger jag och tar ut min trollstav ur fickan.
Max gör likadant, och knuffar lätt bort Clover, ingen står mellan honom och mig nu. Alla står i en ring runt oss. Max höjer trollstaven och ska precis säga en förbannelse när professor Rider avbryter oss.
"Keynes, Drake! Vad håller ni på med? Ta genast bort trollstavarna innan jag ger er båda kvarsittning."
Jag ger Max ett flin innan jag stoppar in trollstaven i fickan och ansluter mig till Lily igen. Jag kan höra hur Clover försöker lugna ner Max, som verkar ha svårt att lugna ner sig. Jag fortsätter flina när vi sätter oss ner och börjar lägga upp våra saker.
"Inget mer bråk, den som gör minsta lilla uppror får kvarsittning och minus tio poäng," säger professor Rider och ser med hård blick över klassen.
"Inte prefekterna," säger jag så lågt så att bara Lily hör det, och hon fnissar. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan Lily, hon är min bästa vän. Jag minns faktiskt inte när vi först träffades, men det spelar ingen roll. Hon kommer alltid vara min bästa vän. Oavsett vad. Det känns så i alla fall.
Trolldryckskonsten flyter på utan några större problem. Ingen försöker sig på att göra något elakt mot någon annan, men jag känner Max's ilskna blick i min rygg upprepade gånger. Jag försöker att inte tänka på det, men jag kan inte låta bli att undra vad som kommer hända efteråt.
"Då kan ni plocka ihop era saker och gå," säger till slut professor Rider.
Jag och Lily slår snabbt ihop våra böcker, trollar bort det som finns kvar av Amortentian som vi gjorde idag (det är inte bästa gången, men det får duga), och lägger ner fjäderpennorna och pergamenten i våra väskor.
Lily drar upp klädnaden på vänstra armen och tittar på armbandsuret jag gav henne i julklapp förra året (jag hade i min tur fått det av min mugglarkusin Harold, men jag är inte så förtjust i mugglarsaker).
"Oj," utbrister hon och tittar upp på mig. Jag ser på henne att hon försöker komma på en ursäkt. "Jag måste … Öh ..."
"Försök inte komma på några ursäkter," säger jag. "Du kan gå, vi ses upp i sällskapsrummet i eftermiddag?"
Lily nickar tacksamt och försvinner sedan ut ur fängelsehålan fort som ögat. Jag undrar vad som är så viktigt, men jag beslutar mig för att inte lägga någon större energi på det. Istället slänger jag väskan över axeln och lämnar salen sist av alla. Mina fingrar rör sig upp till blomman i mitt hår, och jag justerar den lätt.
Precis när jag ska gå upp för trapporna som leder upp från fängelsehålorna så känner jag hur något tar tag i mig och skjutsar mig rakt in i väggen. Luften pressas ut ur mina lungor och stjärnor dansar framför ögonen på mig.
"Inte så tuff nu va, Keynes?" Rösten är så äckligt familjär att jag inte kan låta bli att skratta till.
"Åh, Drake," lyckas jag klämma fram. "Du är en hal liten ål."
"Låt mig rätta dig," säger Max, och när jag ser mig omkring, ser jag hur han kommer ut ur skuggorna. "Jag är en patetisk pappskalle, som jag hört någon så många gånger uttrycka sig."
Jag slår ihop tänderna av plötslig ilska, och ett skratt hörs bakom Max.
"Hon är så patetisk," säger en flickröst, och en flicka träder fram bakom Max. Hennes hår har samma honungsblonda färg, hennes ögon är lika intensivt gröna, och hennes sadistiska flin är nästan identiskt med sin tvillingbrors. Jag nästan skriker åt Maxine att jag är hellre blir kallad ynk än patetisk, men min hjärna stoppar mig. Jag vet bättre än att utmana någon när jag redan är i underläge.
"Vad är det nu, Drakes?" frågar jag och försöker ignorera att mina lungor skriker.
"Du borde inte ta dig vatten över huvudet, Keynes," säger Max med lugn röst och tar två långsamma steg mot mig, hans trollstav är fortfarande i full kontroll i hans hand. "Du borde inte gjort mig till åtlöje i Stora Salen idag, och utmanat mig innan Trolldryckskonsten. Om det är något jag är bra på, så är det att ta hämnd."
Jag kan inte stoppa mig själv. "En av de få onödiga talanger du har." Med detsamma trycks jag hårdare in mot väggen.
"Som sagt, Keynes," säger Max lika lugnt som förut. "Det är dumt att ta sig vatten över huvudet," Utan att han lägger märke till något, så lyckas jag skaka upp min klädnad nog mycket för att obemärkt lirka ut min stav, "Jag trodde att när man blir placerad i Ravenclaw, så ska man vara smart. Jag måste haft fel."
Maxine fnissar till. Jag för in trollstaven i min tröjärm, och med hjälp av en mental formell, så lyckas jag levitera en stol som står och skräpar bakom Maxine.
"Åh, Drake," pustar jag, trycket mot mitt bröst börjar bli jobbigt för mina lungor. "Tro mig, Ravenclaws är smarta. Se och lär."
Med det sagt, så vrider jag på handleden, och stolen flyger över Maxine och rakt in i Max's bröst. Jag är noga med att inte träffa honom i huvudet, jag är inte så grym. Max ger ifrån sig ett stön och sjunker till marken, vilket gör att formeln som håller mig uppe mot väggen släpps. Jag böjer på knäna så att jag inte faller framåt när jag träffar marken. Min hand öppnas och min stav glider ur tröjan och ut i den samtidigt som jag vänder mig mot Maxine, som stirrar med stora ögon på Max som ligger och jämrar sig. När hon vänder sig mot mig, är hennes gröna ögon fulla av hat.
"Jag ska-" Hon hinner inte avsluta meningen innan jag kastat en formel över henne som stryper stämbanden, vilket gör att när hon rör på läpparna kommer inga ord ut. I nästa sekund har jag trollat fram ett rep som jag kastar runt hennes armar så att hon inte kan ta upp sin stav.
Efter det så lämnar jag fängelsehålorna och springer ut i slottet. Det svartnar i kanterna av min syn, mina lungor får inte nog med luft. Jag ser mig omkring för att hitta någon jag känner, en professor eller en vän, vem som helst.
Till slut får jag syn på en grupp Ravenclaws, och jag stapplar bort mot dem. När jag kommer närmare ser jag att det en en grupp på fyra sjundeårskillar, en av dem är Nemo.
"Nemo!" pustar jag och stapplar mot hans rygg.
"Joline?" Nemo's ögon spärras upp när han ser mig. "Vad har hänt?!"
"D-Drakes, hålorna," är det jag får fram innan det svartnar helt.
A/C: Alltså det blev lite dramatiskt på slutet, jag vet, men jag behövde en liten händelse. Och Bella, var inte ledsen, varken Max eller Maxine kommer råka för illa ut! ;)