Hej allihopa:) Äntligen sommarlov! Nu kommer jag förhoppningsvis skria lite oftare^^

Tack till xJulle som lagt till storyn som favorit:)

xJulle och Lolliga Lunan: Tack för att ni alertat storyn:)

Tack så mycket för era reviews:

roza97- Jag skriver;) Ja, det vill många^^

xJulle- Tack, vad kul att du tycker det:) Nästa kommer nu;)

Onlyoliviaa- Vad kul med ny läsare^^ Tack..förresten är du samma onlyoliviaa som på muggis?:)

Lolliga Lollan- Tack, hoppas du gillar detta kapitel med:)

Så här kommer nästa del , och innan jag glömmer att säga det. Jag äger nada av storyn. Alla karaktärer och storyn tillhör JKR och Emmie0928:)


Liggande i sängen suckade jag tungt. Det hade gått nästan två veckor sedan jag upptäckte att jag var gravid. Om två dagar var det 1 september och jag skulle tillbaka till skolan. Och fortfarande hade jag inte berättat det för mina föräldrar.

Teddy fortsatte att tjata på mig om det. Talade om för mig att jag behövde tala om det för de så fort som möjligt, innan skolan började. Jag visste att han hade rätt, men jag kunde bara inte göra det.

Det var midnatt och jag kunde inte sova. Glidande från sängen klädde jag på mig och gick ner. Jag kanske behövde lite frisk luft.

Jag klev ut in i den kyliga sommarnatten. Jag rös och drog min tröja närmare min kropp. Jag hade tänkt promenera till sjön som var bredvid vårat hus, men istället upptäckte jag att jag gick mot stan.

Staden var tyst och mörk, alla butiker var stängda. Jag vandrade nerför gatorna tills jag kom till det enda ställe som inte var stängt.

Puben

En grupp bestående av fulla män stod utanför den, snackade och skrattade högt. Jag höll huvudet lågt medan jag passerade dem, ville inte åkalla deras uppmärksamhet. Inte för att de kunde göra mig illa. Jag var en häxa efter allt.

"Victoire," jag hörde en sluddrande röst. En välbekant röst. Colins röst. Jag vände mig om.

Där var han. Stående i mitten av gruppen. Colin O'Brian.

"Victoire!" ropade han igen. "kom tillbaka!"

För en sekund övervägde jag att vända och gå iväg, utan att säga något.

Men, tvärtemot mitt bättre vetande, upptäckte jag att jag gick till honom.

"Vad?" väste jag.

Han tog tag i mig runt min midja och drog mig närmare.

"Killar," sa han till de andra, "det här är min flickvän Victoire." Jag slet mg själv från hans grepp. "Ex-flickvän," fräste jag.

Han drog tillbaka mig och viskade i mitt öra "Kom igen, baby. Ta tillbaka mig. Jag är ledsen för det jag sa." Han kelade mot min hals.

Jag knuffade bort honom. "Din andedräkt stinker, Colin" snäste jag.

"Kom igen, Vic", sa han. "Jag vill ha din heta röv i min säng igen."

Så romantiskt. Vad hade jag någonsin sett i den här killen?

"Jag vet vad det här handlar om, Colin. Ditt band fick inte det där dumma skivkontraketet, precis som vanlig. Så nu försöker du komma krypandes tillbaka till mig. Men det kommer inte hända."

"Varför inte? Du älskar mig."

"Jag älskade dig."

"Du menar inte det."

"Jo, det gör jag. Jag är kär i någon annan nu."

Vänta, va? Sa jag precis det där?

Colins ögon smalnade. "Vem?"

"Du känner honom inte." Svarade jag. "Men han är snällare, smartare och är snyggare än dig. Och renare." Lade jag till, samtidigt som jag rynkade näsan, när Colin flyttade sig närmare och jag fick en fläkt av hans stank.

"Vad heter han?"

"Teddy."

Namnet föll ur min mun innan jag hann hejda mig.

"Dumt namn", muttrade Colin.

"Jaja", sa jag. "Jag går nu."

"Vem av oss är bäst i sängen?" frågade han snabbt, innan jag kunde gå iväg.

Såklart skulle han vara orolig över det.

"Ja, jag kan inte veta säkert" svarade jag. "Men om jag måste gissa, skulle jag förmodligen säga han är. Du var inte så bra."

Han tappade hakan. De andra fulla idioterna vrålade av skrattade.

"Vi ses, Colin" sa jag. "Eller kanske vi inte gör det. Jag bryr mig egentligen inte."

Och med det vände jag mig och återvände till Snäckstugan.

Liggandes i sängen, tänkte jag på det jag sagt, om att jag var kär i Teddy.

Det var inte sant såklart. Jag hade bara försökt göra Colin avundsjuk.

Och ändå, kunde jag inte låta bli att tänka på kyssen. Den som inte hade varit på läpparna, men som fortfarande hade sänt en elektrisk stöt genom min kropp.

Jag kunde inte sluta tänka på hur Teddy alltid fanns där för mig. Hur han aldrig dömde mig eller fick mig att känna mig illa över mig själv. Hur jag kunde lita på honom.

Åh, herregud! Jag var kär i Teddy Lupin.

Nästa morgon gick jag till nedervåningen. Min mamma var i köket och lagade frukost.

"God morgon, Victoire." Sa hon och tittade up när jag satte mig ner vid köksbordet.

"Gomorgon."

"Är du 'ungrig? Jag har lagat ägg."

Jag nickade och hon satte ner en tallrik framför mig.

Jag tog en blick på de och kräktes.

Dumma morgon illamående.

Min mamma såg oroad ut. "Är du ok, älskling? Du 'ar kräkts ofta på sistone."

Jag tog ut min stav. "Renskrubba."

"Jag mår bra, mamma. Jag är säker på att jag kommer att bli bättre snart."

Hon såg inte helt övertygad ut. Jag visste att det här skulle vara en bra tid att berätta sanningen för henne. Speciellt eftersom jag skulle återvända till skolan dagen därpå och efter det skulle jag bara kunna tala om det för henne genom brev. Och ändå gjorde jag inte det.

"Jag mår bra." Upprepade jag.

"Om du säger det, älskling", sa hon. "Teddy skickade en uggla tidigare. 'an sa att 'an skulle komma förbi och hjälpa dig med packandet."

Jag kände mitt ansikte rodna.

Teddy.

"Erm, ok. Jag ska gå och lägga mig."

Jag skyndade upp.

En timme senare, hörde jag en knackning på min dörr.

"Kom in." Sa jag.

Dörren öppnades och där var han.

Teddy Lupin.

Hans hår var hans vanliga turkosa. Hans ögon var genomträngande gröna. Hans armmuskler buktade under hans t-shirt. Han var ursnygg.

"Din mun är vidöppen, Vic."

Jag stängde den snabbt.

"Oops", sa jag, fnittrande. "Erm, kom in."

Han klev in och tittade runt i mitt röriga rum. "Jag ser att du inte börjat packa än."

"Ja, alltså, jag är inte bra på att kunna få allt att flyga in i resväskan, som du."

"Du kunde ha gjort det för hand, som du gjorde innan någon av oss kunde använda magi utanför skolan."

"Det är för ansträngande, Teddy."

Han skrattade och tog ut sin trollstav. Han gav den ett knäpp och alla mina saker: kläder, böcker, fjäderpennor, pergament etc., flög in i min resväska.

Jag tittade i den. Allt var snyggt. Kläderna var vikta och böckerna staplade.

"Tack Teddy," sa jag, blidkade honom, med vad jag hoppades var ett sexigt leende.

Han verkade inte märka det.

"Jag behöver snacka med dig." Sa jag. "Kom, vi går till stranden."

"Ok", instämde han.

Fem minuter senare satt vi vid havet, barfota, med tårna i vattnet.

"Jag såg Colin, igår kväll."

Han vände sig mot mig, med ett chockat uttryck ansiktet. "Vad hände?"

"Han talade om för mig att han ville ha mig tillbaka och jag sa till honom att det var synd för att jag är kär i någon annan."

Teddys ögon smalnade. "Är du?"

Jag nickade.

"Känner jag killen?"

"Ja, jag tror det."

Han såg arg ut. "Vet du vad, Vic; jag vill inte att du ska få ditt hjärta krossat igen. Vet den här killen om att du är gravid? För han kommer nog inte tycka att det är ok att dejta en gravid tjej..."

"Teddy", sa jag och försökte avbryta honom.

Han ignorerade mig och fortsatte. "...och så tycker jag att du inte borde dejta någon just nu för du kanske blir sårad igen."

"Teddy", upprepade jag, högre den här gången. "Sluta prata!"

Han slutade prata.

"Personen jag är kär i är du."

Han blinkade. "Jag?"

Jag nickade nervöst.

"Är du ok med att dejta en gravid tjej?" frågade jag honom.

Hans blick föll på mina läppar. "Definitivt ok med det." Mumlade han.

Jag log.

"Jag kommer att kyssa dig nu." Viskade han, lutade sig mot mig.

"Ok", viskade jag tillbaka, lutade mig med.

Vi möttes i mitten. Våra läppar pressades mot varandra och jag vet att det låter töntigt, men jag svär världen stoppades för ett ögonblick.

Jag tryckte mig själv närmare honom, vilade mina händer på hans bröst. Hans mycket välbyggda bröst.

Hans armar lindades runt min midja och han drog mig till hans famn.

Hans mun flyttade till min nacke och jag släppte ut ett stön när han släpade kyssar nerför min axel.

Efter ett tag, drog jag mig bort från honom.

"Var ska vi?" frågade han mig, när jag ställde mig upp och borstade bort sand från mina byxor.

"Mamma kommer att vänta på oss till lunch", talade jag om för honom.

"Jag är inte hungrig", svarade han, innan hans mage gav ut ett högt kurrande.

Jag skrattade. "Klart du inte är."

Han skrattade och ställde sig upp. "Apropå din mamma. Har du berättat för dina föräldrar än?"

Mitt goda humör försvann omedelbart. "Er..."

"Victoire", sa han och använde sig av sin överlägsnare ton. "Du måste berätta för dem idag."

"Och om jag inte gör det?"

"Då gör jag det."

"Du skulle inte."

"Jag skulle."

Jag blängde på honom. "Jag trodde att jag kunde lita på dig."

"Du kan lita på mig, Vic. Du kan lita på att jag gör det som är bäst för dig. Och just nu är det bästa för dig att dina föräldrar får reda på din graviditet."

Jag visste att han hade rätt, men av någon anledning var jag fortfarande arg.

"Gå hem, Teddy", snäste jag.

"Vic," började han och tog tag i min hand. "Jag bara..."

Jag ryckte bort handen. "Gå härifrån!"

"Visst," sa han med en kall ton. "Men jag kommer till King's Cross imorgon och om du inte har talat om det för de, så kommer jag att göra det."

Och med ett högt pang var han borta. Jag stegade tillbaka till huset.

Min mamma tittade upp när jag kom in och smällde igen dörren bakom mig.

"Var är Teddy?"

"Vem fan bryr sig?" skrek jag. "Inte jag! Han är bara dum idiot."

Min mamma såg chockad ut. "Victiore, vad 'ar flugit i dig?"

"En bebis!" snäste jag. "En bebis har flugit in i mig."

Jag såg Dom och Louis stå vid köksingången, stirrande på mig.

Mammas mun föll öppen. "Va?"

"Jag är gravid."

Hon var tyst en minut.

" 'ur länge?" frågade hon till sist.

"Omkring sex veckor."

" 'ur länge 'ar du vetat?"

"Två veckor."

Hennes ögon fylldes av tårar. "Varför 'ar du inte berättat för mig?"

"Jag var rädd, mamma," viskade jag.

Hon höll ut sina armar, drog mig till en kram.

Hon förde mig till vardagsrummet, där vi satte oss på soffan.

"Ok," sa hon. "Vem mer vet om det 'är?"

"Colin, men du hade rätt angående honom. Han är värdelös."

"Är det allt?"

Jag skakade på huvudet. "Teddy och Dom vet det också."

"Vet Dom?" frågade hon och såg förvånad ut.

"Hon hörde när Teddy och jag pratade om det."

Hon nickade långsamt och såg fundersam ut.

"Jag ugglar skolan om din situation, så de vet i förväg."

Och med det var hon borta.

Min situation.

Jag undrade om hon skulle tala om det för pappa eller om jag skulle göra det.

Vid sex, kom min pappa hem. Jag tittade på när han kysste mamma och de diskuterade hur hans dag varit. Hon sa ingenting om mig.

Hon stack sitt huvud in till vardagsrummet, där jag satt.

"Middagen är färdig, Victoire."

Jag gick till matsalen, där alla redan satt.

Min pappa tittade upp när jag kom in. "Där är min flicka!" sa han. "Hur har din sista dag i friheten varit innan skolan?"

Jag satte mig ner. "Err, den var väl ok."

Måltiden i början tyst. Louis stirrade på min mage.

Tillslut tog min mamma till ord. "Victoire har något hon vill berätta för dig, älskling.

Min pappa såg förväntansfullt på mig.

"Erm, tja..." skruvade jag mig i stolen.

Jag kunde inte göra det. Jag kunde inte berätta det för honom. Inte med alla andra stirrande på mig.

Jag tittade på mamma."Du får tala om det för honom."

"Victoire är gravid."

Min pappa tappade sin gaffel.

Uttrycket i hans ansikte var värre än vad jag hade trott.

"Hur?" krävde han att få veta.

Jag höjde på ögonbrynen. "Jag tror du vet pappa."

"Men självklart." Snäste han. "Jag menar bara..." han blev tyst.

"Du menar bara att du inte förväntade dig att din lilla dotter skulle hålla på med sånt," avslutade jag åt honom.

Han tittade upp på mig, hans ansikte gravallvarligt. "Det är precis det jag menar."

"Åh, pappa," sa jag, ställde mig upp och gick till honom, lade armarna om honom. "Jag är så ledsen."

"Det är ok, Vic," sa han, kramade mig tillbaka.

"Nej, det är det inte," snyftade jag. "Jag gjorde dig och mamma besviken."

"Nej, det gjorde du inte, älskling." Sa min mor.

Jag såg förvånat på henne. "Men du betedde dig så besviken på mig."

"Jag var bara chockad. Och det är din far med. Men vi älskar dig iallafall, älskling. Det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra det."

"Jag älskar dig också, Vic," lade Louis till, flinande. "Plus, jag ska bli en morbror!"

Jag skrattade. "Jag älskar er."


Hoppas ni gillade det!

Jag ser fram emot att läsa era reviews, så bring them on:D