Hallo där! Jag är tillbaka med ett nytt kapitel:)

Men innan vill jag tacka för era reviews:

xJulle- Tack, jepp det är det;)

AuroraAlexius-Jo, det vet jag:) Jag funderade först på att tacka alla via PM, men sen kom jag på att alla som läser och lämnar review inte har ff-konto (de lämnar review som gäst) så då tänkte jag att jag lika gärna kunder tacka alla såhär:)

Lolliga Lollan- Tack! Din review var helt awesome:D

roza97- Tack, här kommer mer;)

Tom Marvolo Dolder- Tack, jag skriver så fort jag kan:)

Så här är nästa del:)


Nästa dag var jag nervös genom hela frukosten.

"Merlin!" snäste Adian. "Sitt still, Vic."

Han var fortfarande på dåligt humör.

"Käften, Aidan," sa Rox. "Hon är glad över att få träffa Teddy. Låt henne vara."

"Ser jag bra ut?" frågade jag Rox nervöst. Jag hade på mig en svart kjol men grå tights och en vit tröja. "Eller ser jag fet ut?"

"Du ser inte fet ut, Vic," försäkrade Roxanne mig. "Du har inte börjat visa det än. Du är bara i elfte veckan."

"Jag tror dig inte, jag har definitivt blivit fetare."

"Tja, det är inte synligt under din tröja, så sluta oroa dig över det."

"Så jag ser bra ut?" frågade jag igen. "Gillar du outfiten?"

"Ja, Vic, jag gillar outfiten. Den är söt."

"Hur som helst, varför är du så oroad över vad du har på dig?" frågade Aidan. "Har du verkligen planer på att behålla kläderna på så länge?"

"Vad i helvete ska det betyda?" fräste jag.

"Tja, uppenbarligen tog du av dig kläderna ganska lätt för Colin, så varför inte Teddy?"

"Jag har bara dejtat Teddy i några få veckor. Jag har inte sett honom sen första september. Tror du verkligen att jag är den sortens tjej som knullar en kille efter att ha dejtat honom i några få veckor?"

Han ryckte på axlarna. "Jag vet inte, kanske."

Fred, som hade varit mest tyst, under hela måltiden, tog plötsligt till orda. "Oj, Aidan. Du är min bästa polare och allt, men snackar du någonsin så där med min kusin igen och jag kanske kommer att hamna i Azkaban för mord."

"Seriöst, Aidan, vi är alla ledsna över Grace och Matthew, okej? Men sluta vara en sån skitstövel," la Roxanne till.

Han suckade tungt. "Jag är ledsen, Vic," sa han. "Du har all rätt att klappa till mig."

"Det är frestande erbjudande," svarade jag. "Men jag låter dig vara denna gång. Fast säg något liknande igen och..."

"Det gör jag inte, jag lovar."

"Bra," log jag.

En timme senare, begav sig Roxanne, Aidan och jag till Hogsmeade. Grace var redan med Matthew och Fred var redan med sin flickvän, Camille.

Vi stannade framför Tre Kvastar, där Teddy skulle möta mig. "Aha, ses senare," sa jag, vinkade åt dem.

"Ha kul," sa Rox. Hon gav mig en kram och sedan begav sig hon och Aidan till Godisbaronen.

Jag steg in på puben och tittade mig omkring.

"Victoire, här borta!" hörde jag en röst säga. Jag tittade bort och såg Teddy sittande vid ett litet bord i hörnet. Jag kände ett stort leende sprida sig över mitt ansikte, när jag nådde honom. Merlin, jag hade saknat honom.

Jag gled ner på stolen mitt emot honom. "Hej."

"Hej själv," sa hon, leende. Idag var hans hår kort och i en smutsblond färg och hans ögon var ljusblåa. "Saknat mig?"

"Ja," svarade jag. "Saknade du mig?"

Han flinade. "Kanske lite."

Jag klappade till hans arm.

"Okej, kanske mer än lite," sa han skrattande.

"Så," sa jag, tog en klunk av vattnet han redan beställt till mig, ingen honungsöl till den gravida tjejen. "Hur är läget?"

Han skakade på axlarna. "Ja, sådär. Mitt jobb är tortyr. Min chef är en skitstövel."

Jag skrattade. "Teddy, din chef är min farbror Percy."

"Precis."

Efter att vi stött på Percy på King's Cross, hade Teddy fått ett jobb på Departementet av magisk transport, närmare bestämt på kvastkäpparnas föreskrivande kontroll.

Han hade bara jobbat där i några veckor, men alla hans brev var redan fyllda med klagomål om jobbet och om Percy.

"Han är skoningslös slavdrivare, Vic. Jag överdriver inte ens."

Jag himlade på ögonen. "Så klart du inte gör."

"Så hur är det med dig?" frågade han. "Hur är det med ditt liv?"

"Oh, det är underbart," sa jag sarkastiskt. "Det finns inget bättre än att vara en gravid tonåring. Folket som stirrar på mig och viskar, de idiotiska Slytherinarna som kallar mig slampa rakt i ansiktet, morgonillamåendet, det irriterande matkrävandet, och självklart vetskapen om att allt kommer att bli värre och att jag eventuellt ska föda och sen uppfostra ett barn."

Han stirrade på mig, hans ögon vidöppna och hans mun hängande en aning.

"Du vet," sa han, "mitt jobb verkar inte så hemskt, plötsligt".

"Kul att jag kunde ge ditt liv lite perspektiv," svarade jag med ett flin.

Han flinade och hällde i sig resten av sin honungsöl.

"Du frestar med den där," talade jag om för honom.

"Jag frestar med vad?" frågade han.

"Din honungsöl. Du vet att jag inte är tillåten att dricka något och du har den framför mitt ansikte. Om du vore en bra pojkvän, skulle du dricka vatten med mig."

Han höjde på ögonbrynen. "Vet du vad som låter bra just nu? Eldwhisky. Jag tror att jag ska hämta lite."

Jag blängde på honom, när han signalerade till servitören och beställde ett glas.

"Mmm," sa han och tog en stor klunk. "Det där satt verkligen på plats" han tittade menande på glaset framför mig. "Fast jag är inte så säker på att ditt vatten är så gott," sa han flinande.

"Jag hatar dig."

Han lutade sig över bordet, så att hans ansikte nästan snuddade mitt.

"Nej, det gör du inte," viskade han.

"Eww," sa jag och drog mig undan. "Din andedräkt luktar som alkohol."

Han tog fram sin trollstav och utförde en snabb andedräkts uppfriskande förtrollning. Lutande fram igen, viskade han, "Bättre?"

Jag nickade.

"Nu medger du att du inte hatar mig, även om jag frestar med mina drickor."

"Jag hatar dig inte," mumlade jag.

"Vad var det? Jag kunde inte höra dig."

"Jag hatar dig inte," sa jag, högre den här gången. Flera personer vände sig om för att titta på oss. Jag kände hur mitt ansikte blev rött.

"Är du säker?" frågade han, fortfarande med det där dumma flinet.

"Ja, jag är säker," snäste jag.

"I så fall, hur känner du för mig?"

"Jag älskar dig," mumlade jag.

"Förlåt, kan du upprepa dig? Jag kunde inte riktigtinte fånga vad du sa."

"Jag älskar dig, din jävel!" skrek jag nästan.

Den här gången, stirrade nästan hela puben på oss.

Jag begravde ansiktet i händerna.

"Kom," hörde jag Teddy säga. "vi drar."

"Och går vart?" frågade jag och lyfte mitt huvud.

"Du får se," sa han, ställde sig upp och höll ut sin hand. Jag tog den och han drog upp mig på fötter.

Hållande min hand i hans, ledde han mig ut från puben.

Han tog mig nerför några gator, tills vi kom fram till en övergiven byggnad. Det var ingen i sikte.

"Vad gör vi här?" frågade jag.

Istället för att svara, drog han mig mot byggnad och kysste mig. Jag slog armarna runt hans nacke och drog honom närmare mig.

Efter ett par minuter, drog vi isär oss, andandes tungt.

"Aha, det är det vi gör här," sa jag.

"Jag har väntat på att göra det där i veckor," mumlade han, med hans händer fortfarande på mina höfter.

"Jag med," svarade jag. Han log och lutade sig fram igen, pressade hans läppar mot mig ännu en gång.

Jag kände honom röra sina händer mot fållen på min kjol, han fingarde med den en minut innan hans han smög nedanför. Sedan började den långsamt krypa upp för mitt ben...

Jag puttade bort honom. "Stop."

"Fan, jag är ledsen, Vic." Han lutade sig med ryggen mot väggen och vände sitt huvud åt sidan för att se på mig. "Jag blev bara tagen av stunden."

"Det är okej," sa jag.

"Är du säker?"

"Ja...jag antar att jag bara är orolig över att du ska tro att jag är ett enkelt ligg eftersom jag är gravid eller nåt." Orden föll ur min mun innan jag kunde stoppa de.

Han rynkade pannan. "Så klart tror jag inte det."

"Ja, det var en dum oro." Jag tog hans han och gav den en kram. "Kom igen," sa jag. "Låt oss gå till Godisbaronen. Jag vill ha lite godis."

Han rörde sig inte. "Victoire, vänta."

"Vad?"

"Jag måste få dig att förstå att jag inte försöker utnyttja dig på något sätt. Hur långsamt du än vill ta den här relationen så är det okej för mig, så länge jag får vara med dig. Jag älskar dig, Vic."

Jag kände mitt andetag fastna i halsen. "Verkligen?"

"Så klart."

Ett leende spreds över mitt ansikte. Jag kände att jag bara kunde stå där, stirrande på hans ögon, för resten av dagen. Tja, jag kunde om jag inte desperat behövde lite kittel kakor.

"Er," sa jag, "inte för att förstöra ögonblicket, men jag vill verkligen till Godisbaronen.

"Okej, då," sa han. "Kom så går vi."

Vi spenderade följande timme på Godisbaronen, köpte godis och snackade med folk.

Efter att vi båda ätit tillräckligt mycket godis för att mata en liten by med, snubblade vi ut från affären, hysteriskt skrattande.

Han öppnade sin mun för att svara när en hög, gäll röst avbröt.

"Teddy? Oherregud, det är du!"

Vi båda vände oss om och stod ansikte mot ansikte med en lång, solbränd, svarthårig som jag inte kände igen.

"Maria!" utbrast Teddy. "Wow, det är underbart att se dig!"

Jag höjde på ögonbrynet. Åh, det var underbart, var det?

Sedan tjejen, som jag under det ögonblicket valde att kalla "slampan", kastade sina armar runt min pojkväns nacke.

Och värre, min pojkvän, lindade sina armar runt hennes midja och kramade henne tillbaka.

Jag harklade mig högt.

Snabbt slet sig Teddy loss från Slampans tag och tog min hand.

"Maria, det här är min flickvän Victiore. Vic, det här är Maria."

Slampan, er...jag menar Maria log mot mig. "Det är sååå trevligt att träffa dig." Kuttrade hon.

Jag försökte le tillbaka, men misslyckades totalt. "Ja, det är trevligt att träffa dig med," sa jag med hopbitna tänder.

"Så, hur länge har ni varit tillsammans?" frågade hon, medveten om dolkarna jag sköt mot henne med mina ögon.

"Lite över en månad," svarade Teddy.

"Åh, är det inte underbart," sa hon. "Ni gör ett underbart par." Hon sneglade ner på sin klocka. "Oherregud!" utbrast hon. "Jag är sen för något!"

Sedan lutade sig Slampan fram och lade en kyss på min pojkväns kind.

En kort stund undrade jag om klösa ut hennes ögon med bara mina händer skulle vara en överreaktion.

"Förhoppningsvis ser jag dig igen," viskade hon i hans öra.

Förhoppningsvis faller du från en klippa, tänkte jag för mig själv.

Sedan, till min yttersta skräck, blinkade min pojkvän åt henne och svarade, "Ja, förhoppningsvis."

Sedan vände sig Slampan och skuttade ivägoch lämnade endast kvar en stank av billig parfym,

Så fort hon var ur sikte, vände jag mig mot Teddy. "Vad i helvete var det?"

"Vad var vad?" frågade han förvirrad.

"Varför flirtade du med den där tjejen?"

"Jag flirtade inte med henne. Jag var bara trevlig."

"Ehh, nej. Att vara trevlig mot någon är att säga hej, och sedan kanske snacka lite om vädret i några minuter medan man står åtminstone några meter ifrån varandra. Att vara trevlig betyder inte att låta vilken tjej som helst kasta sig själv över dig och kyssa dig och sen att blinka mot henne, allt framför din flickvän. Det är flirta."

Han såg lamslagen ut. "Alltså, Vic, det är bara så jag är med alla. Jag är bara en trevlig kille, okej? Det är inte flirta."

"Hur som helst, vem var den där tjejen?"

"Bara en tjej jag dejtade ett tag förra året."

"Är hon ditt ex?" Wow, det gjorde det till och med bättre!

"Ja, Victiore, hon är mitt ex, vilket betyder att vi inte längre är tillsammans och att jag inte är intresserad av henne."

Jag suckade. "Jag är trött," sa jag. "Jag tror att jag ska bege mig tillbaka till slottet."

"Okej," sa han, lutade sig fram och kysste min passa. "Skriver du till mig snart?"

"Visst, klart," sa jag när jag vände mig för att gå.

"Jag älskar dig," ropade han efter mig.

Jag sneglade bakåt över axeln på honom. Han stod i mitten av vägen ensam och såg ledsnare ut än jag någonsin sett honom.

"Jag älskar dig också," sa jag.

Hans ansiktsuttryck ljusnade genast och han gav mig sitt mest bländande leende. Jag kände min ilska emot honom smälta bort.

"Varför var Teddy Lupin så himla charmig?


Klart gott folk! Var så snälla och lämna en review, de är verkligen en motivationskälla:)

J-star