Tack till er som reviewat, lagt till storyn som favorit och alertat! Jag bestämde mig för att svara på alla revies via PM eftersom det var lättare! Men tack till roza97, den anonyma personen som tog sig tid att skriva en review:)

Här är det nya kapitlet! Hoppas att ni gillar det:


Följande dag skrev jag till farbror George om Bridget. Han svarade med att säga att hon var välkommen att jobba i hans affär och bo i rummet ovanför det, om hon började betala hyra så fort hon kunde.

Några dagar senare, lämnade Bridget Hogwarts. Hon tackade mig igen och tittade runt sorgsen.

"Önskar jag kunde ha tagit examen," sa hon vemodigt. "Jag klarade det i sex och ett halvt år och sen händer det här..." hon tittade på mig. "Du hr tur, vet du. Får ta examen och allt. Glöm det inte."

Hon hade rätt såklart. Om hennes situation hade lärt mig nåt så var det, att jag var extremt lyckosam. Jag hade givits chansen att gå klart skolan, vilket skulle leda till bättre jobbmöjligheter i framtiden. Jag hade familj och vänner som stöttade mig. Jag hade en fantastisk pojkvän. Det enda som fattades var barnets far.

Colin O'Brian.

Det var dumt, men ibland saknade jag honom. Det fanns nätter där jag kunde ligga i min säng och tankarna flög till honom.

Jag kom ihåg tiderna då han sjöng mig till sömns, hans röst låg och familjär i mina öron, när jag låg i hans armar. Jag kom ihåg blicken han brukade ge mig ibland. Den som fick mig att känna mig som den viktigaste personen i världen. Universums centrum. Jag kom ihåg tiden då han kallade mig babe och sättet han aldrig ville släppa min hand. Sättet han kysste min nacke och viskade att han älskade mig.

Men jag kom ihåg vad som hade hänt dagen jag talade om för honom att jag var gravid. Den arga blicken han hade gett mig och de hatfulla sakerna han hade sagt. "Slampig tjej" och "dumma bäbis". De blixtrade genom mina tankar och ekade i mitt huvud och alla goda minnen försvann. Och sedan skulle jag känna mig eländig och tom.

Men sen var det Teddy. Underbara, underbara Teddy som jag var desperat kär i.

Jag frågade Rox om hon trodde att det var möjligt att vara kär i två personer samtidigt, men hon såg bara konstigt på mig och frågade vem mer jag var kär i än Teddy. Och jag hade varit för generad för att erkänna att Colin fortfarande fanns i mina drömmar, både när jag var vaken och när jag sov, så jag bytta snabbt samtalsämne.

När jullovet äntligen kom, var jag oerhört lättat. Jag skulle kunna spendera massa tid med Teddy och förhoppningsvis glömma allt om Colin helt och hållet.

Dom, Louis och jag anlände till King's Cross den 21 december och min pappa väntade på oss för att skjutsa hem oss med en bil han lånat från jobbet.

"Pappa!" skrek Dom när hon såg honom. Hon satte iväg mot hans håll, Louis i hälarna på henne.

Vid den tiden jag nådde dem var Dom och Louis båda omslutna i hans armar och pratade om allt som hänt de i skolan. Min pappa tittade upp när jag närmade mig och jag blev plötsligt väldigt nervös. Varken han eller mamma hade sett mig, som en havande kvinna.

Han spärrade upp ögonen när han såg min mage.

"Oj, oj, oj," sa han till slut. "Titta på dig."

Jag stod där tafatt i ett ögonblick, tills Louis sa, "Kom och anslut dig till gruppkramen, Vic!"

Och det gjorde jag.

Pappa lämnade oss vid huset och återvände till jobbet för att fixa ett par saker.

"Tala om för er mamma, att jag är hemma till middag," sa han.

Vi klev ur bilen och gick upp till vårt hus. Min mamma skyndade sig till dörren för att hälsa på oss. "Åh, älsklingar," sa hon, " jag 'ar saknat er!"

Efter att Dom och Louis underhöll henne med historier med Peeves och speciellt spännande Quidditchmatcher, återvände de till sina rum för att packa upp sina saker.

Då vände sig min mamma mot mig. "Oh 'erre," sa hon. "Titta på 'yr stor du 'ar blivit."

Jag nickade. "Madame Pomfrey berättade för mig att allt går som det ska."

"Det är ynderbart, älskling," svarade hon. "Förresten," lade hon till, "Teddy och Andromeda kommer till middagen ikväll. De borde vara 'är när som 'elst."

Teddy! Mitt hjärta skenade. Jag hade bara sett honom några få gånger efter den första Hogsmeadeutflykten. Jag saknade honom mycket.

Det hördes en knackning på dörren. "Det måste vara de," utbrast mamma. "Vill du vara snäll och öppna dörren? Jag behöver titta till något i köket."

Jag drog upp dörren och stod ansikte mot ansikte med Teddy, som stod bredvid sin mormor.

"Hej, kära Victiore," sa Andromeda.

"Hej Andromeda," svarade jag. Jag tog ett steg bakåt och lät de komma in.

Min mamma dök upp och hälsade hjärtligt på dem. Andromeda erbjöd sig att hjälpa henne med middagen.

"Middagen kommer att vara färdig om en stund," talade mamma om för mig. "Så 'itta på något att göra så länge."

När hon och Andromeda hade försvunnit in i köket, vände jag mig mot Teddy. "Vill du följa med upp till mitt rum för att hjälpa mig packa upp?"

Han log. "Visst," svarade han och följde efter mig upp.

När vi var i mitt rum stängde jag dörren och lade mig på min säng. "Vill du göra mig sällskap?" frågade jag.

"Jag trodde att du skulle packa upp," sa han medans han gick över rummet och lade sig ner.

"Senare," svarade jag, lindade in mina armar runt hans nacke och drog honom närmare mig.

"Låter bra för mig," mumlade han och pressade sina läppar mot mina.

Det hade varit två veckor sen vi senast hånglade och vi blev varma i kläderna snabbt. Snart låg hans skjorta borta på golvet och mina händer vandrade på hans fantastiska magmuskler. Jag kände honom dra i fållen på min tröja.

"Nej," mumlade jag. "Jag börjar få hudbristningar. Jag vill inte att du ska se det."

"Oroa dig inte," svarade han och drog av mig min tröja. Han stirrade på min bäbismage ett ögonblick innan han viskade "Vacker," och lutade sig ner för att kyssa den."

Vi hånglade en stund, innan mina händer tog sig till hans jeans. Jag fumlade med gylfen ett ögonblick, innan han ryckte tillbaka och satte sig upp.

"Vi måste sluta," sa han och flämtade lite.

"Varför det?" stönade jag.

"Därför att vi inte kan ha sex här," svarade han

"Varför inte?" frågade jag.

"Därför att din mamma och min mormor är en trappa och din lillebror och syster är längre ner i korridoren."

Jag rullade över på rygg och surade. "Jag har låst dörren."

"Tror du att en låst dörr på något sätt skulle stoppa din mamma, en fullt kvalificerad häxa?"

Jag visste att han hade rätt, men av någon anledning var jag fortfarande irriterad. "Jag slår vad om att du aldrig stoppade Maria när hon ville ha sex."

"Jag skulle om hennes familj hade varit en trappa ner," svarade han.

"Föredrar du hennes sällskap över mitt?"

Han skakade på huvudet. "Det är det dummaste du någonsin frågat mig, Vic. Du vet hur mycket jag älskar dig. Såklart föredrar jag ditt sällskap över Marias."

Jag tog på mig tröjan igen, sedan lade mig på och blundade. "Jag tror att jag ska ta en tupplur. Väck mig när middagen är färdig."

"Vill du att jag ska gå?" frågade han.

"Nej," mumlade jag till svar.

"Är du säker?"

"Ja," viskade jag tillbaka. "Jag vill aldrig att du lämnar mig."

Jag kände att han lade sig ner bredvid mig. "Okej."

"Lovar du?"

"Jag lovar. Jag kommer alltid att vara här för dig."

Jag log belåtet och sedan gled jag in till sömns.


Så var det kapitlet klart! Jag skulle bli jätteglad om ni skrev en liten review, så snäääälllllaaaa;)

Även konstruktiv kritik och tips är jättevälkommet:)

J-star