Jag är tillbaka med ett litet kapitel! Tack till alla som lagt till storyn som favorit och alert! Ett stort till de underbara själar som skrev en review:)
Så här är nästa kapitel! Hoppas ni gillar det!
På juldagen, begav sig mina föräldrar, Dom, Louis och jag till Kråkboet för att fira jul med min enorma familj.
Vi trädde in i huset och blev välkomnade av ljudet från Celestina Warbecks röst, som kom från den stora trådlösa träradion i vardagsrummet.
Bredvid mig, bet min mamma ihop sina tänder. "Varje år," muttrade hon mörkt. "Varje förbannat år, måste vi lyssna på den där 'emska kvinnan..."
"Se vem som är här!"
Mamma slutade mitt i meningen. "Molly, raring," sa hon och kysste min farmor på kinderna. "God jul!"
Farmor hälsade på alla, kvävde de i kramar och kyssar. När hon kom till mig, stirrade hon på min mage för ett ögonblick, med hennes ansiktsuttryck lite trotsigt. Men när jag väl lät henne känna på bäbisens sparkar, blev hon vänligare inställd. "Åh, det är underbart att ha ett barn omkring igen. Kan du föreställa mig, en gammelfarmor?""
Hon schasade oss till vardagsrummet, där min nioåriga kusin Lily ritade. Det stod ett träd i hörnet med den fulaste ängeln jag någonsin sett, på toppen av det.
När jag satte mig bredvid Fred, lutade han sig fram och sa "Gillar du ängeln? Det är faktiskt en trädgårdstomte. Den lilla rackaren bet mig tidigare, så jag lärde honom en läxa. Jag tyckte att glorian och vingarna var passande."
Farbror George lät höra ett litet skrattande från hans plats en bit bort. "Din farbror Fred gjorde samma sak, ett år," sa han. "Stora sinnen tänker lika."
Från andra sidan rummet, klappade farmor sina händer. "En kittel full med het, stark kärlek!" utbrast hon upphetsat. "Arthur, älskling, kommer du ihåg när vi dansade till den här när vi var arton?!
Jag såg min mamma himla med ögonen.
"Farmor, när får vi äta?" pep min lilla kusin Hugo, "Jag svälter!"
"Ssh, Hugo," skällde hans mamma, min faster Hermione.
"Han låter precis som sin pappa," skrattade min faster Ginny. "Tänker alltid på mat."
Farmor tittade runt. "Tja, det verkar som om vi bara saknar Percy and hans gäng och Andromeda och Teddy. Vi äter så snart de är här."
Andromeda och Teddy anlände fem minuter senare. Teddy hälsade på mig med en blinkning och ett leende, innan han satte sig ner på andra sidan rummet. Lily och Rose sprang omedelbart till honom, de var båda galet kära i honom, och började fnittra över hans hår, som han hade ändrat till halvgrön och halvröd för festligheterna.
Inte långt efter, anlände farbror Percy and faster Audrey, med deras två döttrar, Molly och Louis.
"Äntligen!" utbrast Hugo. "Jag höll på att dö. Seriöst..."
Julmiddagen på Kråkboet var som vanligt, en fullproppad fest, med så många bord som möjligt intryckta i köket och matsalen. Snart hade alla satt sig ner och huggit i maten.
Jag lyssnade på när Rose klagade för Teddy om Scorpius Malfoy. "Han är fruktansvärd Teddy," sa hon. "Jag tror aldrig att jag har träffat någon mer arrogant i mitt liv."
"Oj, Rose. Se upp för hur du snackar om min bästa polare!" sa Albus.
Albus blev sorterad till Slytherin det året, till allas förvåning. Bara farbror Harry verkade mindre chockad.
Teddy vände sig mot mig. "Vic," sa han. "Du har inte ens rört din mat."
Jag rynkade på näsan. "Inget av det här ser lockande ut." Jag vände mig runt. "Pappa," ropade jag till ett nära bord, "Kan du skaffa mig lite fish and chips från stan?"
"Åh nej," svarade han. "Du har skickat mig ut för att hämta mat du krävt, ända sen du kom hem. Du avbryter inte min julmiddag också."
Jag vände mig mot Teddy och gav honom mina bästa valpögon.
"Visst," sa han uppgivet. Han ställde sig upp och stirrade längtande på sin tallrik med mat.
"Tack teddy," sa jag leende. "Åh, och ändra ditt hår innan du går. Du vill inte bli sedd av folk sådär."
På ett ögonblick var hans hår brunt och han vände på klacken och försvann.
Tjugo minuter senare återvände han och lade fish och chipsen framför mig.
Den fettiga lukten fick mig att vilja kvävas. "Krävde jag verkligen det här?" frågade jag äcklat. Jag puttade bort den. "Skinka låter mycket bättre," sa jag, tog upp min gaffel och högg i.
Bredvid mig, suckade Teddy tungt.
"Förlåt, Teddy," sa jag, och lutade mig för att kyssa honom på kinden. "Men jag kan inte kontrollera dessa behov, vet du."
"Det är okej," svarade han. "Nån som vill ha fish and chips?" frågade han högt och såg sig omkring.
"Jag vill," sa Hugo från andra sidan av bordet. Teddy tog fram sin trollstav och skickade påsen mot honom.
Jag tog tag i Teddys fria hand, som dinglade under bordet, med min. Han log åt mig och vi stannade sådär, fingrarna flätade för resten av måltiden.
Efter middagen, tog sig mina fastrar på sig att ge mig sina egna råd och personliga anekdoter om graviditet.
"Du borde definitivt amma," sa faster Audrey till mig. "Inte nåt av den där flaskmatningens nonsens."
"Vet du vad jag hatar mest med att vara gravid?" frågade jag faster Angelina. "Att inte kunna spela Quidditch."
"Jag rekommenderar dig att läsa Elaine Nobbs böcker och graviditet och föräldraskap," sa faster Hermione. "Jag skulle inte ha överlevt graviditeten utan dem."
Jag log och nickade tills jag tillslut kunde ursäkta mig.
Jag hittade min farbror George, skrattande åt något med min farbror Charlie och min pappa.
"Farbror George," sa jag och satte mig ner. "Jag har velat höra om Bridget. Hur mår hon?"
"Hon har det toppen." Svarade han. "Hon är född säljare. Jag svär på att hon skulle kunna sälja en radio till en döv man."
Jag skrattade. "Jag glad att höra det," sa jag. "Vem spenderar hon julen med? Hon är inte ensam just nu är hon?"
"Nej, jag frågade henne om hon ville komma hit, men hon sa att hon hade planer."
I det ögonblicket kom Rox skyndande. "Hej pappa," sa hon. "Ni har inget emot att jag tar Vic från er, va? Vi har knappt sett varandra under hela natten."
Han skakade på huvudet och lät oss gå med en handrörelse. "Klart jag inte har nåt emot det. Försök bara att inte hamna i för mycket trubbel." Lade han till med en blinkning.
Vi gick upp till övervåningen för att fly från massan av människor, där spenderade vi de följande timmarna genom garderober och skåp och skrattade åt det roliga vi hittade.
"Vad är det här?" frågade jag och höll upp en guldkedja med orden "Min älskling" dinglande.
Rox skrattade. "Den är avskyvärd."
Vi hittade ett fotoalbum och började titta genom den, häpnade över hur unga alla var. Vi kom till ett foto som var daterad "Jul 1996".
"Din mamma är den enda utan farmors tröja," skrattade Rox och pekade på en väldigt sur Fleur Delacour.
"Farmor hatade henne verkligen på den tiden," sa jag leende.
Jag tittade närmare på bilden. "Titta," sa jag. "Teddys pappa." Jag pekade på en väldigt rufsig man som satt bredvid min pappa.
"Och farbror Fred," sa Rox och indikerade på den skrattande pojken som satt bredvid hennes pappa, båda omöjliga att skilja på.
"Farbror Percy är inte med på bilden," observerade jag. "Det här måste ha varit när han bråkade med resten av familjen."
Vi avbröts av Dom, som kom och talade om för mig att vi skulle gå.
Jag sa hejdå till alla, och sparade Teddy till sist. Vi såg på när resten av min familj tog sina steg mot den öppna spisen, ropade "Snäckstugan" och kastade den handfulla pulvret.
"Hejdå, Vic", sa Teddy efter att de försvunnit.
"Innan jag går måste jag säga berätta något för dig," sa jag.
"Vad?"
"Ända sen jag kommit hem har jag tänkt på att jag borde gå och se Colin."
Hans ögonbryn sköt i höjden. "Varför det?" frågade han.
"Jag ville bara en gång för alla veta om han ville vara en del av bäbisens liv." Sa jag.
"Jag tror att han gjorde det glasklart om vad han ville när du berättade för honom att du var gravid," sa Teddy och så irriterad ut.
"Men han har haft tid att tänka på det. Han kanske har ändrat sig"
"Han kommer bara att såra dig igen," svarade Teddy, och lät nästan arg. "Gå inte."
"Det är inte ditt beslut, det är mitt." Snäste jag.
Han tog ett djupt andetag. "Vi måste sluta bråka." Sa han.
Jag suckade. "Du har rätt."
"Jag är ledsen för att jag försökte tala om för dig om vad du skulle göra," sa han. "Jag bryr mig bara om dig."
"Det vet jag att du gör."
Han log.
"Jag borde gå," sa jag.
Han gav mig en snabb kyss, innan han viskade, "Lova att du inte går och ser Colin," i mitt öra.
"Jag lovar," sa ja, samtidigt som jag korsade fingrarna.
Som jag sagt innan får ni jättegärna komma med konstruktiv kritik! Och jag vill jättegärna ha reviews, så skriv skriv och skriv!
Vi hörs
J-star
