Det var ett tag sen, jag vet. Men här är ett kapitel som jag hoppas att ni kommer att uppskatta! Tack till alla som reviewat, lagt till storyn som favorit och alertat den:)
Resten av mitt lov, var kort sagt skit.
Jag var tvungen att spendera de sista dagarna av mitt jullov, med att uthärda medlidsamma blickar från min familj. Jag ville desperat prata med Roxanne, men hon var i USA och besökte någon familj.
Till slut återvände jag till skolan. Rox och jag satt i vår egen kupé på tåget och jag berättade hela historien för henne.
"Har Teddy kontaktat dig alls sen ni gjorde slut?" frågade hon.
Jag skakade på huvudet. "Jag tror inte att han är så intresserad i att vara kompisar igen."
När vi gick tillbaka till Gryffindors uppehållsrum, efter ankomsten till skolan, hörde vi någon ropa våra namn.
Båda två vände sig om och såg Grace springa mot oss.
Hon stannade, flämtade lite och såg sig omkring, som för att försäkra sig om att ingen var i närheten.
"Jag måste berätta något för er", sa hon med låg röst.
"Vad?" frågade Rox.
"Jag låg med Aidan", viskade hon.
Jag tappade hakan. "Vad hände med Matthew?"
"Vi gjorde slut några dagar efter jul-"
"Det gjorde jag och Teddy också", avbröt jag.
Hon såg chockad ut.
"Jag förklarar sen", sa jag med en handviftning. "Fortsätt."
"Tja, han dumpade mig eftersom att han sa att vår relation "gick för långsam" något jag tolkar som att han egentligen menade att han var irriterad på att vi inte knullade. Och jag var så upprörd att jag gick och träffa Aiden. Och han tröstade mig och var så snäll, så jag kysste honom. Sen typ...fortsatte vi."
"Wow", sa jag. "Vad hände efteråt?"
"Jag gick innan han vaknade. Och jag har inte pratat med honom sen dess."
Jag rynkade på pannan. "Varför inte?"
"Eftersom ni vet hur många tjejer han har legat med på sistone. Vad om jag bara är en av många?"
"Skämtar du?" frågade jag. "Aiden älskar dig. Han avgudar dig. Han nästan dyrkar marken du går på."
Hon sneglade förbi mig, nerför korridoren. "Skit, han kommer. Jag måste gå. Säg inte till honom att ni sett mig!" Hon rusade snabbt runt hörnet och försvann.
En liten stund senare, nådde Aiden oss.
"Hejsan damer", sa han. "Hur var ert lov?"
"Bra", sa vi i korus. En total lögn, från min sida förstås.
"Har ni råkat se Grace?"
Vi skakade på huvudet.
"Okej, då får väl jag fortsätta leta då", sa han och gick därifrån.
Jag vände mig mot Rox när han försvann och märkte hennes irriterade min.
"vad är det?"
"Jag är den enda oskulden kvar", mumlade hon.
Jag hade ingen aning om vad hon tänkte på. "Menar du i hela Storbritannien eller bara på Hogwarts?" frågade jag sarkastiskt.
"Jag menar den enda kvar av mina vänner", svarade hon. "Uppenbarligen är du ingen oskuld. Inte heller min bror eller Aidan eller majoriteten av mina sjätteårs kompisar. Och nu är Grace inte heller det. Jag känner mig utanför."
"Rox, det är ingen stor grej. Du har precis fyllt sjutton. Ha inte bråttom med att ge upp det. Vänta tills du är säker på att du hittat den rätta.
"Åh, så Colin var den rätta?" frågade hon.
"Alltså nej, men jag trodde att han var det."
"Åh, så du behöver inte vänta för den rätta? Du behöver bara vänta för den du tror är den rätta?" hon pekade på en femteårs Hufflepuff som gick förbi. "Så vad om jag säger att jag tror att han är den rätta? Betyder det att jag borde ligga med honom?"
Killen saktade ner, med ett hoppfullt uttryck i ansiktet.
"Fortsätt gå!" snäste Rox.
Hans min ersattes snabbt till ren rädsla och han skyndade iväg.
Har jag nämnt hur läskig Roxanne Weasley kan vara?
"Rox", sa jag, "jag gjorde ett misstag, men jag försöker stoppa dig från att göra samma. Vänta tills du är absolut säker."
"Teddy då? Har du knullat honom?" frågade hon.
"Nej, men det gjorde jag nästan, men han stoppade mig."
"Är han den rätta?"
Jag ryckte på axlarna. "Jag vet inte."
"Men du skulle knulla honom med?"
Jag nickade.
"Du är en sån hycklare!" snäste hon. "Du säger till mig att lära från dina misstag, men inte ens du har lärt dig av dem."
Rox", svarade jag, "jag är en människa. Jag gjorde ett misstag, okej? Jag förstår inte varför du är så arg."
"Du tror att du bara kan stå där och erbjuda råd om att "vänta på den rätta"? Du är 17 år och du är gravid! Vid Merlins skägg, Vic. Du är verkligen jobbig."
Det var andra gången någon hade kallat mig jobbig den veckan. Jag började tro det.
Hon vände sig och skyndade iväg.
Jag stod där, förstenad. Rox och jag hade aldrig bråkat. Aldrig! Plötsligt kände jag mig illa. Hade jag verkligen lyckats förlora min pojkvän och min bästa vän på samma vecka?
Jag kände min bebis stirra i mig. "Du kommer aldrig att lämna mig, eller hur?" viskade jag. "För jag klarar inte av att förlora någon mer av de jag älskar."
Jag insåg att det var förstå gången jag sagt att jag älskade bebisen högt. Eller tänkt det överhuvudtaget. Men jag antog att det var sant. Hon var min och hur mycket hon skapade problem för mig, kunde jag inte låta bli att älska henne. Jag undrade om Colin skulle älska henne också.
Vid middagen gick jag in i Stora Salen och tittade ut över Gryffindorbordet. Fred och Aidan satt med tre andra sjundeårspojkar från Gryffindor. Rox satt med några av sina sjätteårsvänner. Och Grace satt ensam.
Jag satte mig mitt emot henne.
Hon tittade upp och log. "Hej", sa hon. "Vad har hänt med Rox? Varför sitter hon inte med oss?"
"Hon är arg på mig", svarade jag. "Jag vill inte prata om det just nu."
"Vill du prata om vad som hände med dig och Teddy?" frågade hon.
Jag berättade hela historien för henne.
Hon klappade mig på axeln sympatiskt. "Colin gick i alla fall med på att vara en del av bebisens liv. Det är något. Och jag är säker på att Teddy kommer bli din vän igen. Han behöver bara tid."
"På tal om tid", sa jag, "tycker du inte att du har ignorerat Aidan tillräckligt länge? Du borde snacka med honom."
"Jag är rädd", viskade hon.
"Han kommer inte att såra dig Grace. Jag har talat om det för dig en miljon gånger att han älskar dig."
"Människorna som älskar oss kan fortfarande såra oss. Colin sårade dig. Teddy sårade dig."
"Men det betyder inte att man borde förskjuta alla som älskar en. För ibland sårar de dig inte. Ibland, hur fånigt det än låter, läker de dig."
Hon stirrade på sin tallrik. "Jag ska tänka på det."
Jag sneglade ner över bordet, där Aidan satt. Han stirrade på Grace med längtande ögon. Stackars kille.
Resten av veckan fortsatte i samma mönster. Roxanne fortsatte att ignorera mig. Och Grace fortsatte att ignorera Aidan.
Sedan en dag på lunchen, när jag och Grace var mitt uppe i en konversation om trolldryckslektionen, ställde sig Aidan upp på bordet några meter ifrån oss.
Grace vände sig och stirrade på honom med uppspärrade ögon, som alla andra i rummet.
Aidan harklade sig. "Grace", sa han, "jag vet att du har ignorerat mig och jag förstår varför. Du tror inte att jag pålitlig. Du tror att jag bara leker med dig. Men du borde veta att det inte är allt. Jag har älskat dig sedan jag lade ögonen på dig för första gången. Du var elva år, dyblöt och stod i entréhallen, väntande på att sorteringsceremonin skulle börja. Jag tyckte att du var den vackraste flickan jag någonsin sett. Det tycker jag ännu. Jag älskade dig då, jag älskar dig nu och jag kommer att fortsätta älska dig i framtiden. Jag kommer att älska dig för alltid. Jag svär. Säg bara att du vill bli min."
Tårar sipprade nerför Graces ansikte. "Aidan..." viskade hon.
Han hoppade ner från bordet och gick fram till henne. Han drog upp henne när han tog tag i hennes händer.
Han stirrade rakt i hennes ögon. "Snälla", mumlade han.
Hon nickade.
Ett enormt leende spred sig över hans ansikte.
"Verkligen?"
"Ja", sa hon. "Ja, ja, ja."
Han lyfte upp henne och snurrade runt henne. När han satte ner henne, tog hon tag i hans ansikte mellan hennes händer och kysste honom på munnen. De stod så, glada och kära, ganska länge.
Och jag kände mig ännu mer ensam.
Vill jättegärna få reviews! Finns så många som läser men inte lämnar en kommentar, snälla skriv en liten mening, det gör en alltid glad!:)
J-star
