Hej allihopa! Jag vet vad ni tänker, lever hon fortfarande?! Men skrivandet upphörde under hösten av flera skäl, mest på grund av skolarbete. Jag hoppas att jag hinner skriva lite mer under lovet.

Tack till alla som reviewat.
Här kommer nästa del:


Under de närmaste veckorna, utbytte jag och Teddy en hel del brev. De var inte långa eller komplicerade eller fyllda med en romantisk underton. De var bara brev. Den typen som vänner utbytte. Fyllda med enkla berättelser, som dumma saker hans vänner gjorde efter lite för mycket eldwhiskey, eller hur Aidan och Fred hade fått straffkommendering för att ha förvandlat Snigelhorns kittel till en gigantisk snigel, mitt under lektionen.

Teddy och jag blev väldigt bra på hela den här vänskapsgrejen, om jag får säga det själv.

Självklart, var det lättare att inte behöva se honom. Vara vän med en bit pergament var mycket lättare än att vara vän med en riktig kille.

Ibland drömde jag fortfarande om honom. Precis som jag drömt om Colin.

Killar gjorde mitt liv så komplicerat.

Jag satte ner Teddys senaste brev (fylld med en berättelse om en gammal mugglare som gillade hans farmor), som jag hade läst på min säng, och begav mig ner till uppehållsrummet.

Fred satt på en soffa, med huvudet i en bok. Jag kastade mig själv ner bredvid honom, sparkade av mig skorna och placerade mina fötter i hans knä.

"Fotmassage. Nu", befallde jag.

Han lade boken åt sidan och vände sig om för att titta på mig, med ögonbrynen höjda.

"Snälla", lade jag till med ett leende.

"Nej, Vic. Jag är för upptagen med att läsa förvandlingskonst."

"Men du måste."

"Och varför det?"

"För att jag är gravid, jag är kusin och det är min födelsedag imorgon."

"Jag behöver inte göra allt du vill tills den faktiska födelsedagen", sa han flinande. "Gå och hitta en annan kusin för att ge dig fotmassage."

"Som Roxanne?" frågade jag sarkastiskt.

Hans flin försvann. "Titta", sa han, "jag vet inte vad som hände mellan dig och min syster, men ni kommer att reda ut det, okej? Ni har varit bästa vänner i evigheter."

"Hon hatar mig."

"Det är skitsnack. Hon saknar dig lika mycket som du saknar henne, hon är bara så jäkla envis för att erkänna det."

Jag suckade, lutade mitt huvud bakåt mot armstödet. Jag kände plötsligt för att gråta och jag visste inte riktigt varför.

Fred tittade på mig, hans ögon fyllda med oro. "Vad sägs som att jag ger dig den där fotmassagen nu?"

Jag log. "Det vore toppen."

Nästa dag, blev jag skakande väckt av Grace.

"Vakna Vic!" tjöt hon. "Det är din födelsedag!"

Jag grymtade, lade kudden över mitt huvud och försökte blockera hennes röst.

"Gå härifrån", mumlade jag.

Hon sträckte på sig för att ta kudden från mig, men jag hämnades genom att slå henne i magen. Jag missade med ett par centimeter och slog min hand på nattduksbordet istället.

"Okej", sa hon, "du ger mig ingen annan utväg."

Och så började hon sjunga. Väldigt högt och väldigt falskt.

"Ja må hon leva! Ja må hon leva! Ja må hon leva! Ja må hon leva uti..."

"Stop! Nu!" skrek jag.

"Bara om du går upp", svarade hon. Jag kunde praktiskt taget höra flinet i hennes röst.

Jag stönade, rullade över och lade mina fötter på marken. Långsamt samlade jag mig energi och ställde mig upp.

"Nöjd?" frågade jag.

"Extremt", svarade hon och räckte mig en present. "Grattis på artonårsdagen, Vic."

Jag tog den och slet upp papperet. Inuti var en box fylld med chokoladgrodor och Bertie Botts bönor i alla smaker.

Jag tittade upp och log. "Du känner mig för bra, Grace. Tack."

"Det är inte mycket", svarade hon, "men jag har alltid varit sämst på att hitta presenter."

"Tro mig", sa jag, "du kan aldrig ha fel om godis när det kommer till mig."

Nere i uppehållsrummet, väntade Fred och Aidan för ännu en överlämning av "ja, må hon leva" och presenter.

Aidan gav mig en bok om kända kvinnliga Quidditchspelare.

Fred gav ett par saker från sin pappas butik. Jag märkte att på kortet han hade skrivit på, stod det "Fred och Rox", som om presenten även var från henne. Eller hur. Bra försök, Fred.

Vid frukosten slog omkring tio ugglor ner vid min sida, lämnade presenter och kort från olika familjemedlemmar.

Till och med Teddy skickade mig ett kort. Inuti hade han skickat med ett kort från mitt femte födelsedagskalas, med mitt ansikte täckt med blå glasyr. Jag log och vinkade mot kameran. Teddy stod bakom mig, hans hår i samma färg som glasyren, skrattande åt mig.

Jag läste vad han hade skrivit.

Grattis på din artonde födelsedag, Vic. Jag tittade igenom några gamla foton och jag hittade denna. Jag tänkte skicka den för att genera dig. Gör mig en tjänst och försök att inte få så mycket glasyr på ditt ansikte i år.

Med kärlek, Teddy

Var det meningen att vänner skulle signera sina kort med "kärlek"?

Jag öppnade paketet från mina föräldrar. Kortet innehöll ett meddelande från min mamma, som var en mil lång. Jag skummade igenom det. Vid slutet fanns det ett pm.

Jag stötte på Colin vid butiken för några dagar sen. Han kom ihåg att din födelsedag närmade sig och bad mig att gratta dig från honom. Så grattis på födelsedagen.

Av någon anledning fick tanken av att Colin kom ihåg min födelsedag, mitt hjärta att rusa iväg.

Vilket var fel, mycket fel. Jag behövde komma över den pojken en gång för alla.

Stryk det. Jag behövde komma över båda pojkarna en gång för alla.

Synd att jag inte hade en tanke på hur.

Senare den dagen under trolldryckslektionen, blev jag upplyst om att rektorn ville se mig.

När jag gick till hans kontor, hälsade han på mig med ett stort leende. "Grattis på födelsedagen, Miss Weasley," pep han. "Var snäll och sitt."

"Tack, professorn", sa jag och satte mig.

"Nu, Miss Weasley, jag antar att du förstått att jag inte bad dig komma hit idag endast för att önska dig grattis på födelsedagen."

Jag nickade.

"Jag tänkte att det var dags att diskutera när exakt du ska återvända hem för att fortsätta din utbildning därifrån."

"Jag trodde att det skulle hända efter förlossningen", svarade jag förvirrat.

"Ja, det var tanken. Men vid närmare eftertanke, kom jag fram till att du skulle återvända hem lite innan förlossningen. På det sättet kan vi undvika olyckliga händelser som att du får födslovärkar mitt under en lektion."

Jag ryste av tanken. Verkligen olycklig situation.

Flitwick granskade mig över bordet. "Du ska föda i mitten av april, eller hur?"

Jag nickade. "Ja, professorn."

Han sneglade på kalendern på sitt skrivbord. "Och idag är det trettionde januari. Så det är två och en halv månad dit."

Vid Merlins skägg. Var det verkligen så nära?

"Jag skulle säga att det vore mest logiskt om du återvände hem sent i mars eller tidigt i april", fortsatte Flitwick fundersamt. "Vad tycker du, miss Weasley?"

Jag var ganska tagen över hur nära mitten av april plötsligt verkade, så jag nickade endast.

"Bra!" sa Flitwick och klappade ihop sina händer. "Vi kommer att komma på det exakta datumet senare. Du kan gå nu, miss Weasley. Jag vill inte uppehålla dig från fler lektionstider."

Att missa trolldryckslektionen verkade inte som det mest hemska i världen, men jag nickade iallafall när jag ställde mig upp.

"Ses senare, professorn", sa jag när jag gick mot dörren.

Senare den natten, låg jag i sängen och tittade igenom graviditetsboken faster Hermione hade skickat mig på min födelsedag.

Ja. Hon gav mig en bok. Om graviditet. På min födelsedag.

Men det var Hermione Weasley.

Jag bläddrade igenom delen om det tredje kvartalet, som jag just hade trätt in i för ett par veckor sen, ingenting än alla skitsymptom som jag redan hade erfarit.

Ryggsmärtor. Check.

Svullna fötter och vrister. Check.

Frekvent urination. Check.

I grund och botten var jag obekväm, trött och sur hela tiden. Och det skulle bara bli värre.

Jag bläddrade till delen om födseln och ångrade det omedelbart.

Jag fann mig själv stirra på den äckligaste saken jag sett under hela mitt liv. Var det så födseln såg ut?

Grace valde att träda in i rummet just i det ögonblicket.

"Vad har jag gett mig in på?" frågade jag, mina ögon fastklistrade på bilden. Jag kunde inte titta bort, hur mycket jag än försökte.

Hon kom och tittade ner i boken.

"Ugh!" tjöt hon och tog några steg bakåt. "Vad äckligt!"

"Det är vad jag kommer att erfara om två och en halv månad", sa jag.

Hon skakade på huvudet och såg förfärad ut.

"Du och Aidan ska vara försiktiga annars kan detta hända dig med", lade jag till, bara för att se hennes min.

Hennes ansikte blev vitt. "Vi är jätteförsiktiga", viskade hon.

"Jag trodde att jag och Colin var försiktiga", sa jag. "Men titta hur det slutade..."

"Jag ska aldrig ha sex igen"; sa hon och tittade ner på bilden. "Iallafall inte tills jag är gift."

Jag skrattade. "Varför går du inte och berättar det för Aidan? Får vi se hur han reagerar."

"Jag är seriös", sa hon.

Jag lade ner boken och ställde mig upp. "Vad som än passar dig", sa jag. "Nu om du ursäktar, jag lämnade mig trolldrycksbok nere och jag behöver gå och hämta den."

Hon följde efter mig nerför trapporna och in i uppehållsrummet.

Vi stötte ihop med Aidan längst ner i trappan.

"Hej älskling"; sa han och log mot Grace.

"Jag ska inte ha sex med dig längre", spottade Grace fram.

Stackars Aidans ögonbryn stickades ihop av förvirring. "Va?"

"Jag kan bli gravid."

"Det kommer du inte bli", svarade han.

"Du har rätt, det kommer jag inte", sa hon. "För avhållsamhet är den bästa kontrollen."

"Varför går du inte och lägger dig och så diskuterar vi detta imorgon. När du inte har vanföreställningar på grund av sömnbrist."

"Aidan, jag är seriös. Jag har sett Vic bli gravid och Bridget bli gravid och jag vill inte riskera det mer."

Aidan suckade.

"Är du arg på mig?" viskade hon.

"Nej," svarade han.

"Vill du fortfarande vara med mig?"

Han stirrade på henne som om hon vore galen. "Om jag fortfarande vill vara med dig? Vad för fråga är det? Såklart jag gör. Jag älskar dig."

Jag tittade på när han drog in henne i sina armar. Hon log nöjt och begravde sitt ansikte i hans bröst.

"När vi gifter oss, kan vi ha sex när vi vill. Jag kan vänta till dess", sa han.

Hon drog huvudet bakåt och stirrade upp på honom.

"Tror du verkligen att vi gifter oss nån dag?"

"Tja, jag har planerat att fråga dig så du borde säga ja."

Merlin, de var äckligt söta. Jag kunde inte ens titta på det här mer. Snabbt tog jag min lärobok och skyndade upp.

Jag lade mig ner och suckade. Dags för en annan natt fylld med drömmar om två killar som en gång hade varit mina, men som inte var det längre.


Skriv gärna en review!:)