Lily och marodörerna läser Harry Potter och Hemligheternas kammare Chapter 3: Kråkboet, a harry potter fanfic

James vaknade och stönade det var skola dag, och de hade två minuter kvar till första lektionen skulle börja, han fick springa för att komma fram till lektionen han såg på Lily som stod och gäspade utan för salen tillsammans med Merlene, Alice, Frank. James såg på Sirius och Remus som kom de båda två de såg lika trötta ut som han kände sig.

"Är det någon mer än jag som känner att något är fel" sa James och såg på dörren som öppnade där stod Professor McGonagall och såg på dem.

"Kom in" sa McGonagall och de satte sig ner och såg på varandra.

"ni har inte försovit er om det är de ni tror, jag tänkte bara se hur eran läsning går" sa hon och såg på Lily som log.

"Vi har läst ut första boken av sju, och skall börja på tredje kapitlet i kväll" sa Lily och såg på McGonagall som nickade.

"Det låter som det går bra för er" sa hon med ett leende och såg på de andra eleverna som nu kom in.

Minerva McGonagall hade för ett par veckor sedan fått samma sju böcker som Lily hade fått, men hon hade inte börjat läsa dem förens Lily hade bett om hjälp att hålla Peter undan från dem, och Minerva hade bar kommit till mitten av första boken, men hon hade så mycket mer att göra än de elever som hon hade prata med.

Lily kände hur trött hon var, hon hade sett till att alla hennes prefekt uppgifter och förste ordningsmans uppgifter innan hon vek av emot vid-behovs rummet, hon såg på Andromeda och Ted som stod utan för, hon log emot dem när hon öppnade dörren.

James, Sirius och Remus satt redan där inne när Alice och Frank kom, De hade redan skickat en husalf till Molly och Arthur som skulle ta dem rakt in i vid-behovs rummet.

"Lily håller på med de sista med sina förste ordningsmans saker" sa Alice och satte sig ner och såg på Merlene som satte sig och de alla hoppade till när Molly och Arthur kom.

"Hur har dagen varit" sa Arthur och såg på sina vänner när de satte sig.

"Höll på att försova mig" sa James och sträckte på sig när dörren öppnades och Lily kom in med Andromeda och Ted.

"Märket det" sa Sirius och log emot honom. Frank tog upp listan som Remus hade skrivit i början av boken.

"Det är James tur att läsa" sa han och Lily höll upp boken till honom, James tog den medan de andra tog för sig av efterrätterna som stod på bordet, de hade hoppat över dem nere i stora salen.

Kapitel 3. Kråkboet.

"Vad är kråkboet" sa Andromeda och såg på de andra när Arthur kliade sig i bakhuvudet.

"Det är nog Rons hem" sa Arthur och såg på Molly som spärrade upp ögonen. Lily såg på brevet som Harry hade skickat tillbaka, där Harry hade bet Molly och Arthur inte straffa någon för något som ännu inte har hänt.

"Ron!" flämtade Harry och kröp fram till fönstret som han sköt upp så att de kunde prata genom gallret. "Ron, hur har du… vad i all…?"

"Jag undrar fortfarande hur de kom upp till andra våningen" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad" sa han och såg på James som log emot honom.

"Bror om jag får läsa mer än en mening så kanske vi får veta" sa James och såg på honom.

"Men ändå det har jag gått och tänkt på hela dagen" sa Sirius och såg på de andra som log emot honom.

"är det därför du inte har kunnat koncentrera dig på lektionerna" sa Remus med höjda ögonbryn och stirrade på honom.

"kanske, och kom inte och säg att ingen av er inte har funderat allvarligt på det" sa Sirius och såg på dem alla medan Arthur rodnade lätt.

"Jag har en tanke som kanske hade fungerat men det innefattar trolldom" sa Arthur som älskade sitt jobb på trolldomsministeriet, men han höll på med mugglar produkter på sin fritid.

"De kan ju inte ärligt riskera att Harry blir relegerad" sa Merlene och såg på de andra som rynkade ögonbrynen.

"Jag håller med dig, de måste ha gjort något omagiskt men ändå så kan jag inte släppa det att de är uppvuxna i en trollkarlsfamilj" sa James och såg på de andra som nickade.

Harry gapade stort när den fulla innebörden av vad han såg gick upp för honom.

"Äntligen får vi veta" sade Ted och lutade sig framåt och såg på Sirius som gjorde samma sak, de alla stirrade på boken och väntade på att James skulle läsa vad Harry nu hade sett.

Ron lutade sig ut genom bakfönstret på en gammal blågrön bil, som var parkerad mitt i luften.

"Det slår nästan en motorcykel" sa Sirius och såg på albumet som nu visade upp hur bilen var parkerad i luften utanför Harrys hus.

"Det där är lite väl kraftig magi, de är inte så gamla än" sa Molly och rynkade pannan hon gillade inte alls tanken på att minst två av Weasley barnen var ute och flög mitt i natten.

"Jag undrar ärligt talat vem som är med honom " sa James och såg på det andra som nickade alla var nyfikna på det.

"Jag skulle säga att det var Percy men han verkar vara en regelföljare" sa Remus och såg på Andromeda som nickade.

"Tvillingarna måste det vara då" sa Frank och Sirius tillsammans alla stirrade på dem.

"Vad Harry påstod ju att vi var deras idoler" sa Sirius och såg på James som nickade.

I framsätet satt Fred och George, Rons äldre tvillingbröder, och flinade glatt mot Harry.

"Vad var det jag sa" sa Sirius och hoppade upp och ner på stället som om han hade helt plötsligt fått så mycket mer energi och såg på de andra som bara skakade på huvudet åt honom Remus såg på honom med en lång värderande blick.

"Sirius vad har du ätit" sa Remus och såg på honom.

"Å det vanliga och den här" sa Sirius och höll upp en av karamellerna som hade kommit tillbaka de alla stirrade på karamellen som han höll upp.

"Vart fick du dem ifrån" sa Remus och granskade dem.

"Låt i min väska" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Det verkar vara karameller som ger en energi, men detta är inte från samma tillverkare som de andra karamellerna" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom

"nej det där är inte från Weasleys Vassa Varor" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Vem kommer de från då" sa James och såg på karamellerna som Remus hade undersökt.

"Det står J.S på dem" sa James och såg på Lily som stirrade på karamellerna.

"Jag vet inte om det är Jocelyns på hit" sa Remus och såg på de andra stirrade på honom. De såg orolig på honom.

"Vad hon är den enda som skickar tillbaka saker till oss" sa Remus och såg på de andra som nu verkade hålla med de andra.

"Vi kanske skall ta det lite lugnt med de där karamellerna, Sirius du bör nog inte äta mer än en" sa James och såg på honom när han nickade.

"Det stod något om att det var karameller som skulle hjälpa mig att plugga" sa Sirius och såg på de andra som såg på honom.

"Du måste skämta" sa Lily och stirrade på Karamellen.

"Han kan plugga" sa James och kysste Lily kind innan han såg på de andra.

"Kan vi fortsätta nu" sa han och såg hur de andra nickade.

"Allt väl, Harry?"

"NEJ" skrek alla innan de såg på varandra.

"Det där är nog den dummaste fråga han har ställt" sa Molly och stirrade på boken.

"Han har galler för sina fönster" sa Merlene och såg på Alice som nickad.

"Jag tror han frågade som artighet" sa Andromeda och såg på boken med rynkade ögonbryn.

"Vad har hänt?" sade Ron. "Varför har du inte svarat på mina brev? Jag har bett dig komma och bo hos mig minst tolv gånger, och sen kom pappa hem och sa att du hade fått en officiell varning för att utövat magi inför mugglare"

"Hur vet han det" sa Sirius och stirrade på boken han började känna det svårare och svårare att sista stilla.

"Hur många karameller åt du" sa James och såg på sin vän som började räkna.

"Sju tror jag" sa Sirius och såg på de andra som stönade.

"Sirius det står att du bara skall ta en" sa Lily och stirrade på lappen som Sirius hade tappat.

"ojdå" sa Sirius med ett leende. Alla skrattade åt honom.

"Du borde verkligen inte äta fler av dessa i dag" sa Lily och såg på honom.

Det var inte jag… och hur fick han veta det?"

"Han tjänstgör på Ministeriet" sade Ron. "Du vet att vi inte får göra trollkonster utanför skolan…"

"Lite magstarkt för att komma från dig" sade Harry och tittade på den svävande bilen.

"håller med Harry, det är väldigt magstarkt att komma från Ron" sa Merlene och såg på boken hon viste inte om hon gillade att de diskuterade så länge.

"Kan de inte bara hjälpa honom ut därifrån" sa Ted och han såg på sina händer han hade haft en bra uppväxt hos sin familj.

"Håller med dig Ted, få ut honom först sedan frågor" sa Andromeda och såg på boken.

"Å, det här räknas inte" sade Ron "Vi lånar den bara, det är pappas, vi har inte förtrollat den. Men att använda magi inför de där mugglarna du bor hos…"

"Det är inte klokt att deras far skulle ha gjort en sådan sak" utbrast Molly och stirrade på boken, Arthur kände hur det kröp i nacken på honom.

"Molly älskling, vi skall inte anklaga någon för nånting som inte har hänt så snälla lugna ner dig" sa Arthur och såg på Molly som hade rest sig upp.

"Arthur Weasley, tala inte om för mig att jag ska lugna ner mig" Skrek Molly och alla utom Remus hoppade till, han rykte lätt till.

"Molly" sa Arthur och såg på Molly som stod högröd framför honom.

"Molly vi skulle inte straffa någon för något som inte har hänt" sa Andromeda och såg på Molly som stirrade på henne.

"Molly detta skall inte hända så det finns ingen anledning att skälla på Arthur nu" sa Alice och såg på Molly som verkade andas lugnade.

"Molly drick lite" sa Andromeda och höll fram en liten flaska hon tog emot den men hon var tveksam till att dricka det.

"Molly det smakar inte så illa" sa Lily och såg på henne när hon tog knappt en mun full. De alla drog en lättnades suck när Molly satte sig ner igen.

"Jag sa ju att jag inte hade gjort det, men det tar för lång tid att gå in på nu. Hör du kan du förklara för dem på Hogwarts att Familjen Dursley har låst in mig och inte tänker låta mig fara tillbaka, och jag kan ju inte trolla ut mig härifrån, för då kommer Ministeriet att tro att det är den andra trollkonsten jag gjort på tre dagar, så…"

"Jag hoppas verkligen att verkligen att de inte lämnar honom där" sa Arthur och såg Alice som nickade hon med.

"Arthur om de har flugit till Harry tror du att du lämnar dem honom där" sa Ted och såg på Arthur som nickade men de alla var oroliga över att Harry skulle bli kvar hos Dursleys.

"Sluta snacka" sade Ron. "Vi har kommit för att ta med dig hem till oss."

"Men ni kan inte heller trolla ut mig härifrån…"

"De har en bil" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"De kan ju dra loss gallret" sa Sirius och rykte på axlarna de andra stirrade på honom.

"Du har rätt" sa James och såg på honom.

"Men hans trollstav och klädnader är ju en våning ner och inlåsta" sa James och såg på de andra nu såg rynkade sina pannor och såg på varandra.

"Helt hundra på att Tvillingarna kommer lösa det" sa Sirius och satt och snurrade en hårnål mellan sina fingrar, han hade snott den från sin mor när hon hade låst in honom första gången.

"Det behöver vi inte" sade Ron och knyckte på huvudet mot framsätet och flinade. "Du glömmer vilka jag har med mig."

"De där tvillingarna kommer att ge deras mor mer problem än vad hon kommet tycka om" sa Merlene och såg på de andra som skrattade.

"Jag tror att Harry måste varit hungrig och trött för att komma ihåg saker nu, sa Lily och bet på sin nagel igen hon kände att hon skulle bita ner sina naglar innan böckerna var slut.

"Knyt den där runt gallret" sade Fred och kastade en repände till Harry.

"De följer Sirius plan" sa Remus med ett skratt och James skrattade.

"De kommet lyckat ta honom där ifrån bara de får ut honom" sa Frank och såg på Alice som lutade emot sig hans axel.

"Om Dursley vaknar är jag dödens." sade Harry medan han knöt fast repet hårt om en stång och Fred rusade motorn.

"Oroa dig inte" sade Fred, "Och flytta på dig"

Harry klev tillbaka in i skuggorna bredvid Hedwig, som tycktes ha förstått hur viktigt det här var och höll sig stilla och tyst.

"Jag är så glad över att hans uggla höll sig tyst," sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Hedwig har ett medvetande som är djupare än någon annan uggla jag har hört" sa James och tänkte på de andra som verkade tänka de med.

"Jag tror aldrig har sett en uggla som tänker som Hedwig" sa Andromeda och såg på de andra som nickade de med

Motorn gick upp i allt högre varv, och med ett högljutt krasande drogs plötsligt gallret loss då Fred körde rakt upp i luften.

"Snälla låt inte Dursley vakna" sa Merlene och höll sina fingrar korsade och såg på de andra som nickade.

"Jag vill bara att han kommer därifrån jag bryr mig inte om Dursleys blir skadade bara Harry kommer där ifrån" sa Lily och såg på de andra som höll med henne.

Harry sprang tillbaka till fönstret och såg hur gallerstängerna dinglade någon meter ovanför marken. Flåsande hivade Ron upp dem i bilen.

"Jag undrar hur tungt det där gallret var" sa Molly och såg på de andra som såg oroligt på.

"Jag är bara tacksam för att Harry kommer komma därifrån" sa James och såg på de andra som nickade.

"Gallret kunde de ju ha släppt ner på gräset eller i rosenbuskarna" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

Harry lyssnade ängsligt, med det hördes inget ljud från makarna Dursleys sängkammare.

"De vaknade inte" sa Molly och såg boken med stora ögon.

"Jag vet att Petunia är en person som sover tungt" sa Lily och såg på boken och såg på James som nickade innan han såg ner i boken igen

När stängerna låg i säkert förvar hos Ron i baksätet, backade Fred så nära Harry fönstret som möjligt.

"Kliv in" sade Ron.

"Men alla mina Hogwartsgrejer… min trollstav… min kvastkäpp…"

"Nej vi får inte glömma hans kvastkäpp" muttrade Lily och rullade med ögonen hon kände hur Frank, James, Sirius och Merlene stirrade på henne.

"Vad" sa Lily och såg på dem.

"Lily vi vet att du inte riktigt förstår dig på Quidditch, så vi förlåter dig" sa James och kysste henne tinning.

"Var är de?"

"Inlåsta i skrubben under trappan, och jag kan inte komma ut ur det här rummet…"

"Inga problem" sade George från passagerarsätet framtill. "Ur vägen, Harry"

"Hur skall de komma ut" sa Merlene som aldrig hade blivit inlåst på de sättet.

"På samma sätt som jag" sa Sirius och höll upp hårnålen.

"Det där fungerar bara på film" sa Lily och la armarna i kors och såg på honom, Sirius bara log emot henne.

James log emot henne innan han såg ner i boken igen.

Fred och George klättrade försiktigt in i Harrys rum genom fönstret. Man måste ge dem sitt erkännande, tänkte Harry, då George tog fram en vanlig hårnål ur fickan och började dyrka upp låset.

"Måste testa det" sa Molly och såg på Arthur som log emot henne.

"Vi kan testa när vi kommer hem" sa Arthur och log emot henne. Lily rynkade pannan hon viste inte om det skulle fungera.

"Många trollkarlar tycker det är slöseri med tid att använda den här sortens mugglartrick, men vi tycker det är färdigheter som man gärna kan lära sig, även om det går lite långsamt" sade Fred.

"Det går långsammare men det fungerar" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

"Sirius du kanske skall hålla kurs i det där" sa Remus och såg på Lily som rynkade ihop sitt ansikte, hon ville inte tro det men tydligen hade hon fel.

Det hördes ett svagt klick och dörren svängde upp.

"Nu hämtar vi din koffert – och du samlar ihop allt du behöver från ditt rum och räcker ut det till Ron" viskade George.

"Det är bra att de gör upp en plan" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag vill bara att de sak komma där ifrån nu" sa Andromeda som började känna hur det gick kalla kårar längs hennes rygg, hon fick en känsla av något skulle gå illa.

"Se upp för nedersta trappsteget, det knarrar" viskade Harry tillbaka då tvillingarna försvann ut på den mörka trappavsatsen.

"Det är bra att han säger till om det" sa Frank och såg på Alice som nickade.

"Är det inte alltid så när man försöker något smyga så är det alltid så att steget knarra högre än vad det gör i vanliga fall" sa Sirius och såg på de andra två marodörerna som nickade.

"Eller så är det något annat" sa Remus och väntade på att de andra skulle fylla på med olika saker men de verkade, mer oroliga för det som skulle hända.

Harry rusade omkring i rummet och samlade ihop sina saker och förpassade dem vidare ut genom fönstret till Ron.

"Jag undrar hur mycket saker han hade i rummet" Arthur och stirrade på de andra som såg honom.

"Vad i början säger de ju att Dursleys låste in alla han saker" sa Arthur och de andra nickade.

"Jag tror det rör sig om mugglar kläder och om han har lyckats få med sig något från kofferten" sa Molly och höll Arthurs hand.

"Den där trolldrycken är verkligen lugnande" sa Molly och såg på Lily som nickade.

"Jag känner att den fortfarande verkar på mig" sa Lily och log emot sin vän.

"Tror du hon gjorde den själv" sa Molly och såg de andra som såg på flaskorna innan de nickade.

"Det är samma märke som på karamellerna" sa Sirius och såg på de andra som hade sett det med.

Sedan gick han och hjälpte Fred och George att lyfta kofferten uppför trappan. Harry hörde hur morbror Vernon hostade till.

"Snälla" muttrade tjejerna tillsammans och höll sina tummar korsade och såg på boken James bara skakade på huvudet.

"tjejer det har inte hänt än" upplyste Frank dem om och fick genast fyra ilskna blickar på sig.

"Vi Vet" fräste dem

"Men vi vill ändå att inget skall hända dem" sa Merlene och såg på honom.

"Frank låt dem hålla på" sa Remus och såg på Frank som nickade långsamt innan han drog in Alice i sin famn.

Till sist var de uppe på avsatsen, flämtande och flåsande, och bar kofferten genom Harrys rum fram till det öppna fönstret. Fred klev tillbaka in i bilen för att dra ut kofferten tillsammans med Ron, och Harry George sköt på inifrån sovrummet. Bit för bit gled den genom fönstret.

Morbror Vernon hostade igen.

"Jag hatar det här" stönade Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad jag vill ha Harry därifrån typ nu" sa Sirius och satt och drog händerna igenom håret.

"Det vill nog vi alla vill att Harry aldrig skall komma dit" sa Molly och la en hand på Sirius axel. De alla satt och såg på varandra en stund, innan James började läsa igen.

"En liten bit till" flämtade Fred, som drog inifrån bilen. "Ge den en ordentlig skjuts…"

Harry och George vräkte axlarna mot kofferten och den gled ut genom fönstret och in i baksätet på bilen.

"De där jävla tur om de kommer undan utan att någon upptäcker dem" sa Andromeda och såg Ted som verkade tänka på samma sätt tänka på något han med.

"Bra ger er av nu" mumlade Sirius och såg på boken med orolig blick.

"Sirius lunga dig det är snart där ifrån" sa Remus och såg på honom, Sirius nickade långsamt och såg på de andra i rummet som verkade alla andas ut lite.

"Okej, då ger vi oss av" viskade George.

Men då Harry klättrade upp på fönsterbrädan hördes det plötsligt ett högt skrik bakom honom, omedelbart följt av morbror Vernon tordönsröst.

"Nej han glömde Hedwig" sa Lily och satte upp händerna för munnen,

"Nu kommer Dursleys vakna" sa Merlene och hängde med huvudet.

"Jag fattar inte att han kunde glömma henne" sa Alice och såg på sina händer.

"Det kan vara enkelt förklarat att han var trött och hungrig man glömmer mycket" sa Sirius och såg på de Remus som nickade han hade själv märkt det när det gällde hans transformering till varulv, han såg på James som svagt nickade han med.

"Den där förbannade ugglan!"

"Jag glömde Hedwig!"

Harry störtade tillbaka genom rummet just som ljuset ute på trappavsatsen tändes.

"Det är skönt att han hämtade henne" sa Alice lågt och såg på Frank som nickade.

"Klart han skulle hämta sin uggla" sa Frank och såg på henne med ett leende och såg på James som nickade. Han skulle ha hämtat ugglan med även om han det fanns risk att någon hade kommit på honom eller försökt hindra honom.

Han slet till sig Hedwigs bur, rusade fram till fönstret och räckte ut den till Ron.

"Jag måste säga att han är väldigt snabb" sa Remus och såg på James som nickade.

"Jag är bara glad över att Dursley än inte har kommit upp" sa Lily och såg på de andra medan hon bet sig på sin nagel.

Han var precis på väg att kravla sig tillbaka upp på byrån när morbror Vernon bultade på den upplåsta dörren – och den for upp med en skräll.

"Å nej, det här kommer inte sluta bra" sa Ted och såg på de andra som verkade stirrade på honom.

"Hej Dursley står i dörren och Harry håller på att klättra ut genom fönstret, Det kommer inte sluta bra" sa Ted och de andra såg på varandra och såg på boken.

"Aldrig att Weasley kommer lämna honom" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vi säger inte att pojkarna kommer lämna honom, bara att det kommer bli problem" sa Ted och såg på Arthur som satte sig ner bredvid Molly igen.

Under en bråkdels sekund stod morbror Vernon inramad i dörröppningen, sedan gav han ifrån sig ett bölande som en ilsken tjur, dök mot Harry och fick tag i hans vrist.

"Jag skulle bli livrädd om jag hade råkat ut för det där" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på bilden som hade dykt upp i albumet.

"Jag hoppas bara att de kommer där ifrån utan några skador" sa Molly och såg på de alla som nickade.

Ron, Fred och George grep Harry i armarna och drog så hårt de kunde.

"Petunia!" vrålade morbror Vernon. "Han smiter sin väg! Han smiter sin väg!"

"Men de vill inte ha honom där" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Varför skulle se bli upprörd över att Harry smiter" sa Remus och såg på Lily och Sirius som båda såg på varandra.

"Makten över Harry" sa Sirius och Lily tillsammans James och de andra som aldrig hade varit med om detta såg på Lily som såg på dem.

"Dursleys har en makt över Harry, som ni har sett, de trycker ner honom och ser till att han inte får saker som barn är vana vid kärlek, omtanke med mera" sa Sirius och såg på de andra som nickade. James hade sett hur detta var för Sirius inom Black, Andromeda hade väldig tur att ingen i familjen brydde sig om henne, hon såg på Ted som log emot henne.

Pojkarna Weasley gjorde ett jättehårt ryck och Harrys ben gled ur morbror Vernons grepp. Så snart Harry hade kommit in i bilen och smällt igen dörren tjöt Ron:

"Trampa på gasen, Fred!" och bilen sköt plötsligt i väg mot månen.

"Det låter som att de kom undan" sa Molly lågt och såg på Arthur som nickade.

"Äntligen kommer han slippa Dursley" sa James och såg på de andra som såg på honom.

"Tills nästa sommar" sa Lily och såg på de andra som nickade med henne, James hjärta sjönk när han hörde det.

"James det kommer inte hända" sa Remus och såg på Sirius som nickade, Lily tog hårt i hans hand och såg på henne med ett leende.

Harry kunde inte tro det var sant – han var fri. Han vevade ner fönstret och tittade tillbaka på de krympande takåsarna på Privet Drive medan nattvinden slet i hans hår. Morbror Vernon, Moster Petunia och Dudley hängde allesammans ut genom Harrys fönster mållösa av häpnad.

"Vi ses nästa sommar!" skrek Harry.

"Jag undrar om han hade tänkt ut det där innan han skrek det" sa Remus och såg på James som ryckte på axlarna.

"Jag tror inte han tänkte ut de, det lät som om han bara kom på det" sa Frank och såg de andra som hade börjat att slappna av, nu var de äntligen på väg bort från Dursleys i alla fall.

"Hoppas bara att han får ett bra mottagande när de kommer fram" viskade Merlene till Alice som nickade.

"Hoppas bara på att familjen Weasley kommer ta hand om honom" sa Lily lågt medan hon satt och lutade sig emot James som la armen om sig.

Bröderna Weasley vrålade av skratt och Harry lutade sig tillbaka i sätet med ett flin som gick från öra till öra.

"Släpp ut Hedwig" sade han till Ron, "Hon kan flyga bakom oss. Hon har inte haft en chans att sträcka på vingarna på evigheter"

"Det är bra att hon nu får flyga nu" sa Andromeda och såg på boken och sedan såg bilden av Hedwig som flög, de alla hade vant sig med att det dök upp i albumet nu att alla hade lutat sig fram och såg på dem.

"Håller med, Lily jag tror inte bilen kommer att krascha oroa dig inte" sa Merlene och höll i Lilys andra hand.

"Jag är bara orolig" sa Lily och såg på henne.

"Du är inte ensam, jag känner mig orolig för de där alla de där tre" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Vi alla är oroliga" sa Frank och såg på Alice som nickade, Merlene, Andromeda och Ted nickade det med. Sirius såg på boken och sedan på Remus som nickade han med, Lily såg på James som nickade han med.

"Inget av detta kommer att hända" sa Remus lugnt och såg på de andra som nickade.

George räckte över hårnålen till Ron och ett ögonblick senare svävade Hedwig glatt ut genom fönstret och flög längs sidan av dem som ett spöke.

"Få vi höra nu Harry" sade Ron otåligt. "Vad är det som hänt?"

"Jag kan inte fatta att Harry blev anklagad för svävar förtrollningen" sa Sirius och Remus nickade med hållande.

"Tycker att reglerna bodde ändras" sa Merlene med ihop pressande läppar hon kände sig nästan rasande.

"Håller med" sa Arthur och såg på Molly som hade påbörjat ett brev.

"Älskling vad gör du" sa Arthur och försökte ta brevet från henne.

"Å bara skriver och frågar om detta är möjligt" sa Molly och alla stirrade på henne.

"Jag lämmar ute böckerna men jag frågar bara om det är möjligt" sa Molly och såg på de andra som nickade.

Harry berättade alt om Dobby, om varningen han hade gett Harry och om fiaskot med gräddtårtan. Det blev en lång chockad tystnad när han hade slutat.

"Hade vi inte läst om det hade vi någon med suttit tysta" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Jag tror vi hade haft en häftigare diskussion" sa Remus och såg på James och Sirius som nickade de viste att frågorna hade varit fler om de inte hade läst om hur Dobby hade kommit, och allt annat som hade hänt.

"Väldigt skumt" sade Fred till sist.

"Definitivt misstänkt" instämde George. "Så han ville inte ens tala om för dig vem som kan tänkas planera den här komplotten?"

"Jag tror inte han kunde det" sade Harry. "Jag berättade ju att varenda gång han var nära att avslöja nåt, så började han dunka huvudet i väggen."

Han såg hur Fred och George tittade på varandra.

"Vad är det, tror ni han ljög för mig?" sade Harry.

"Tror nästan med säkerhet att Dobby ljög för honom" sa Andromeda som fortfarande inte hade kommit på vart hon hade hört namnet Dobby förut, hon såg på de andra som nickade.

"Men om Dobby nu verkligen ville hjälpa Harry skulle han kunna göra det utan att bryta emot sin familjs heder" sa Lily och såg på Sirius, James och Andromeda som såg på varandra och verkade tänka hårt.

"Jo så länge han inte säger det rent ut, han måste arbeta i skuggorna inte säga något rent ut" sa Andromeda och såg på Lily som nickade.

"Så det kan finnas en liten möjlighet att Dobby talade sanning" sa Lily och såg på de andra som nickade men mycket tveksamt.

"Njaa" sade Fred, "Vi kan väl säga så här: husalfer har sin egna starka trolldomskraft, men de brukar inte kunna använda den utan lov från sin husbonde. Jag skulle tro att nån skickade gamle Dobby för att hindra dig från att komma tillbaka till Hogwarts. Nån som ville spela dig ett spratt. Kan du komma på nån i skolan som har ett horn i sidan till dig?"

"Ja" svarade Harry och Ron med en mun och utan att tveka.

"Draco Malfoy" förklarade Harry "Han hatar mig"

"Draco Malfoy?" sade George och vände sig om. "Inte Lucius Malfoys son, väl?"

"De är inte sant" sa Andromeda och såg på boken.

"Jag kan inte tro att Lucius skulle låta Draco uppföra sig så illa" sa Andromeda och såg på de andra som såg på henne med höjda ögonbryn.

"Tro mig första året var Draco väldigt elak" sa Lily och såg på henne när hon suckade.

"Jag skall prata med min syster Narcissa och se till att hon vet var som väntar henne om hon låter sin fästman styra henne för mycket" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Det måste det vara, det är inte nåt särskilt vanligt namn, eller hur?" sade Harry. "Varför frågar du det?"

"Jag har hört pappa tala om honom" sade George. "Han var en ivrig anhängare till Ni-vet-vem."

"Förvånar inte mig för fem öre" sa Sirius och fnös.

"Cissi är inte så förtjust i att Lucius vilja att följa honom, hon har försökt tala om för honom att hon funderar på att lämna honom om han inte tar avstånd från de där manierna" sa Andromeda och såg på de andra stirrade på henne.

"Du skojar" sa Sirius och såg på sin kusin som nickade.

"Tack vare dig och mig vågar hon" sade Andromeda och log emot Sirius som var väldigt tacksam för att hans andra kusin nu började visa sig stark.

"Och när Ni-vet-vem försvann" sade Fred och vände sig om och sträckte på halsen för att se Harry, "Kom Lucius Malfoy tillbaka och sa att han aldrig hade menat allvar med det. Rena rama struntpratet – pappa tror att han var med i Ni-vet-vems innersta cirkel."

"Jag hoppas verkligen inte att Cissi blir inblandad i det här" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

"Vi hoppas bara på att ändra framtiden nu så se det från den positiva sidan det har inte hänt än" sa James och såg på Andromeda som nickade.

De andra satt stilla och tänkte på vad som kunde hända om det inte hittade ett slut på Lord Voldemort.

"Tror du att vi kommer hitta ett sätt att bekämpa Ni-Vet-vem innan det är försent" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas att böckerna hjälper oss" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Annars skulle hon inte ha skickat dem" sa Lily och såg på Sirius som verkade ha lugnat sig lite men det syntes fortfarande att karamellerna verkade.

Harry hade hört de här ryktena om Malfoys familj förut, och de förvånade honom inte alls. Malfoy fick Dudley Dursley att framstå som en snäll, hänsynsfull och vek pojke.

"Det låter som att Malfoys blir värre för varje generation" sa Sirius och såg på James som nickade det var då Andromedas ögon blev stora, men hon skakade på huvudet, det kunde inte vara sant tänkte hon. Hon hade hört Cissi berätta om den snälla husalfen som brukade komma med gåvor eller med brev från Lucius. Det kunde inte vara samma alf tänkte hon.

"Jag hoppas att vi kan hjälpa Dudley att bli en verklig en snäll pojke" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Dudley Dursley kommer aldrig att få komma i närheten av Harry" sade Frank och såg på Alice som nickade.

"Oroa er inte Frank och Alice vi kommer hjälpa till" sa Andromeda och la handen på Ted som nickade.

"Harry kommer aldrig komma dit" sa Merlene och såg på Sirius som nickade.

"Jag skall göra allt för att hålla Harry där ifrån även om det innebär att jag måste göra olagliga saker för att hålla honom där ifrån" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad ni sa ju att jag skulle vara hans gudfar, och det är då min plikt att hålla honom säker" sa Sirius och såg på de andra som log emot honom.

"Jag vet att vi kan lita på dig" sa James och log emot sin vän, Lily log hon med.

"Jag vet inte om Malfoys har nån husalf…" sade Harry.

"Ja, vilka han än hos så måste de vara rika och av gammal trollkarlsfamilj" sade Fred.

"Klart Malfoy har husalfer, de är en mycket gammal familj de har minst fem" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad pappa lät mig följa med hem till Malfoy för ett par år sedan och jag såg fem husalfer när vi var där" sa James och såg på de andra som skrattade de med.

"Husalfer som gör sitt jobb ordentligt skall inte synas" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jo men jag tror att Lucius lekte med dem" sa James och såg på dem när de skrattade.

"Husalfer är ganska roliga att leka" sa Frank och såg på James som nickade.

"Ja, mamma önskar jämt att vi hade en husalf som kunde ta hand om strykningen" sade George. "Men allt vi har är en gammal eländig gengångare på vinden och en massa tomtenissar överallt i trädgården. Husalfer hör ihop med stora gamla herrgårdar och slott och såna ställen, hemma hos oss skulle man då aldrig hitta nån…"

"Det låter som att deras mamma har fullt upp" sa Merlene och såg på Arthur som skrattade.

"Vi har haft en gengånger som har typ gått i arv" sa Arthur och såg på Molly som rynkade pannan.

"Jag hatar gengångaren, jag hoppas verkligen att den stannar med din familj" sa Molly och stirrade på honom Arthur skruvade på.

"Molly så länge vi har lägenheten så kommer inte Gengångaren att följa oss" sa Arthur och såg på Molly som stirrade på honom.

"Kommer han följa efter" sa Molly och såg på honom.

"Det vet jag inte, Gengångaren går dit han vill" sa Arthur och såg på henne när hon verkade lunga ner sig igen.

Harry satt tyst. Eftersom Draco Malfoy alltid tycktes ha det finaste och dyraste av allting måste hans familj vältra sig i trollguld. Han kunde precis föreställa sig Malfoy svassa omkring på en pampig herrgård. Att skicka en alf ur tjänarstaben för att hindra Harry från att fara tillbaka till Hogwarts var just en sån sak som Malfoy kunde tänkas göra. Kanske hade det varit dumt av Harry att ta Dobbys varning på allvar?

"Nej, Harry ta varningen på allvar" sa Frank och Sirius började skratta.

"Vet du vem du lät som nu" sa Sirius man han skrattade.

"Nej vem" sa Frank och såg på Sirius som log.

"Auroren Alastor Moody eller monsterögat som pappa kallar honom" sa Sirius och alla tittade på honom.

"Hans favorit uttryck är Ständig vaksamhet" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag hoppas att jag har blivit en Auror i framtiden" sa Sirius och såg på James som nickade han med de båda två såg på Frank och Alice som nickade.

"Jag har tänkt bli en helare" sa Lily och såg på James som kysste hennes kind.

"Jag vet" sa James och såg på Sirius de hade lovat sig varandra att gå till Lily när de behövde hjälp med att hela såren.

"Jag är i alla fall glad att vi kom och hämtade dig" sade Ron "Jag blev riktigt orolig när du inte svarade på mina brev. Jag trodde först det var Errols fel…"

"Är inte det namnet på dig gamla uggla" sa Remus och såg Arthur som nickade.

"Jo jag ärvde honom från min kusin som dog för ett par år sedan" sa Arthur och såg på de andra som log.

"Han har varit med länge" sa James och Arthur som log emot honom.

"Han är trogen med" sa Arthur och skrattade. Medan James passade på att äta lite, av allt som fanns på bordet.

Lily hade många gånger tänkt köpa en uggla men det hade inte blivit så, inte än i alla fall.

"Vem är Errol?"

"Vår uggla. Han är urgammal. Det skulle inte vara första gången han fallit ihop vid brevutbärning. Så då försökte jag låna Hermes…"

"Vem?"

"Jag tror inte att Harry fick veta förra året vad den andra ugglan heter" sa Arthur och såg på Lily som skrattade. De alla såg på henne.

"Lily vad är så roligt" sa Andromeda och såg på henne.

"Han har döpt sin uggla efter en gud i den grekiska mytologin" sa Lily och såg på de andra som inte verkade förstår vad hon talade om.

"Vem var han" sa James och drog Lily in i sin famn.

"Hermes var budbäraren och den enda som kunde flyga ner i underjorden och komma ut igen av alla gudar" sa Lily och såg på James som nickade.

"Okej" sa Sirius och såg på henne.

"Dessutom så kunde han flyga, de finns olika teorier om hur han gjorde det, den ena är att han hade vingar på ryggen eller att han hade bevingade skor" sa Lily och såg på de som inte hade hört detta tidigare.

"Du måste verkligen hjälpa mig med mugglar studier" sa Sirius och såg på Lily som såg på honom.

"Och vad får jag i utbytes om jag hjälper dig" sa Lily och såg på honom.

"Jag hjälper dig med vad du vill" sa Sirius och såg på henne med vädjande blick.

"Okej jag återkommer med vad jag vill ha hjälp med men jag skall hjälpa dig" sa Lily och såg på Sirius som var uppe och hoppa han var överlycklig över att äntligen få hjälp från Lily.

"Ugglan som mamma och pappa köpte till Percy när han blev vald till prefekt" sade Fred från framsätet.

"Men Percy ville inte låna ut honom till mig" sade Ron. "Han sa att han behövde honom."

"Det är väldigt själviskt att inte vilja låna ut ugglan" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Speciellt om det är Errol som jag har redan nu" fortsatte Arthur och såg på sina händer, han ville inte att hans barn skulle vara själviska.

"Percy har uppfört sig väldigt konstigt i sommar" sade George och rynkade pannan. "och han har skickat massor med brev och suttit instängd på sitt rum mest hela tiden. Han kan ju inte hålla på och polera sitt prefektemblem hur många gånger som helst… Du kör alldeles för långt åt väster, Fred" tillade han och pekade på en kompass på instrumentbrädan.

"Tror att han letar jobb" sa Molly och såg på de andra som såg på henne och skakade på huvudet.

"Han går nog bara sjätte" sa Lily och såg på de andra som såg på henne.

"Vad de sa i första boken att han hade blivit vald till prefekt vilket innebär att han måste ha börjat sitt femte år" sa Lily och såg att de andra accepterade henne logik

Fred snurrade på ratten.

"Vet er pappa om att ni har bilen?" frågade Harry som redan gissade svaret.

"Tror inte att deras pappa känner till det" sa Frank och såg på de andra som log emot Arthur som smålog han med medan Molly såg ut att vara på väg att bli arg igen.

"Molly älskling tänk på att detta inte har hänt" sa Arthur och såg på henne.

"Och du skall inte förtrolla någon bil" sa Molly och såg på Arthur som nickade.

"Nej älskade Molly jag skall inte förtrolla någon bil" sa Arthur och såg på Sirius och James som nickade svagt, som för att visa att de båda kunde hjälpa honom om det behövdes.

"Hmm, nej, han var tvungen att jobba i kväll" sade Ron. "Vi hoppas vi kan ställa tillbaka den i garaget utan att mamma märker att vi har varit ute och flugit med den."

"Lycka till med det" sa Merlene och såg på Molly som nickade medan hon korsade armarna i kors och stirrade på boken.

"Som att en mor skulle kunna låta bil att upptäcka det" sa Molly och såg på Lily som log.

"Jag är säker på att de hinner landa och prata ihop sig innan deras mor kommer att på dem" sa Merlene och såg på Alice och Andromeda som nickade.

"vad gör er pappa förresten på Trolldomsministeriet?"

"Han arbetar på den tråkigaste avdelningen" sade Ron. "Kansliet för missbruk av mugglarprodukter."

"Låter som han inte tycker om mugglar saker" sa Sirius och såg på Arthur som skrattade.

"Alla kan inte vara fascinerade av mugglarprodukter" sa Arthur lite stolt, han viste att han var i ett sällskap som inte dömde honom för hans fascination för mugglar saker.

"för vadå?"

"Jo, det rör sig om mugglartillverkade saker som blivit förtrollade, om de hamnar i nån mugglaraffär eller nåt mugglarhus. Som till exempel när en gammal häxa dog förra året och hennes teservis såldes till en antikaffär. En mugglarkvinna köpte den, tog med den hem och försökte servera te i den åt vänner. Det var en mardröm, pappa jobbade övertid i flera veckor."

"Det där hade jag velat se" sa Sirius och såg på albumet som förblev stilla, och han sjönk tillbaka. De alla verkade titta på honom.

"Tror du att tabletterna gör hans humör värre" sa Lily och såg på James och Remus som såg på honom innan Sirius såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag tror jag behöver äta något ordentligt nu" sa Sirius och tog emot tallriken som en av husalfe kom med till honom.

"Vad hände?"

"Tekannan löpte amok och sprutade kokade te över hela huset och en man hamnade på sjukhus med sockertången fastklämd om näsan. Pappa höll på att bli tokig, det är bara han och en gammal häxmästare som heter Perkins på kansliet, och de blir tvungna att använda minnesförtrollningar och alla möjliga andra förtrollningar för att skyla över det…"

"Låter som för mycket jobb för endast två personer" sa Alice och såg på Arthur som ryckte på axlarna.

"Vi är åtminstone två för tillfället är jag ensam" sa Arthur och såg på de andra med ett lite leende.

"Men er pappa… den här bilen…"

Fred skrattade.

"Jag undrar vad de tycker är så roligt" sa Merlene och såg på de andra som verkade tänka.

"Jag vet inte men det måste ha med bilen att göra" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag tror at han är lika mugglar tokigt som Arthur" sa Sirius och på Arthur som skrockade lätt.

"Jag tror det är mig och Molly som är Mrs. Och Mr. Weasley eftersom ingen av mina syskon som jag känner till har gift sig än" sa Arthur och såg på Molly som rodnade.

"Det är bara bra om Det är ni för då vet vi att Harry kommer bli väl omhändertagen" sa Lily och log emot sin vän sedan såg hon på James som såg på henne med stora ögon.

"Vad" sa Lily och såg på James som bara log emot henne.

"Inget Lily" sa James och såg ner i boken och valde att fortsatte att läsa.

"Javisst pappa är tokig i allt som har med mugglare att göra, vårt uthus är fullt med mugglargrejor. Han tar isär dem, förtrollar dem och sätter ihop dem igen. Om han gjorde en razzia i vårt hus skulle han bli tvungen att anhålla sig själv på fläcken. Det gör mamma vansinnig."

"Det gör du" sa Molly och såg på Arthur och såg upp i taket han försökte att inte se på henne eller någon annan.

"Det är inte så illa Molly" sa Arthur efter en lång stunds tystnade de andra stirrade på honom. Alla som kände Arthur visste att han älskade saker som hade med mugglare att göra.

"Nej då" sa Sirius och såg på honom innan hela gänget utom Molly började skratta. James harklade sig och höjde frågande boken medan de andra nickade.

"Där är huvudvägen" sade George och kikade ner genom vindrutan. "Vi är framme om tio minuter… lika bra det, för det håller på att ljusna."

En svag rosafärgad glöd skymtade längs horisonten i öster.

"Det låter verkligen vackert" sa Alice och såg på de andra som nickade. Alice såg drömmande ut medan hon låg med huvudet emot Franks axel, Sirius såg längtande på boken och hoppades på att en bild skulle dyka upp men det gjorde det inte.

"Varför kommer inga bilder" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Sirius vi vet inte vilka bilder som kommer upp" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Okej men jag vill se det ser ut från bilen" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Det hade vi med velat" sa Alice och såg på de andra som verkade bli trötta.

"Tror vi skall dela på en karamell" sa Alice och såg på de andra som tog en halv karamell alla utom Sirius som fortfarande var lite för pigg.

"Det fungerar verkligen" sa James och såg på de andra som nickade.

"De smakar gott med" sa Remus och såg på James och Sirius som nickade.

"Varför tror du jag åt sju stycken" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

Fred styrde bilen nedåt och Harry såg ett mörkt lapptäcke av fält och träddungar.

"Vi är en liten bit utanför byn" sade George. "Ottery Saint Catchpole…"

Lägre och lägre ner susade den flygande bilen. En lysande röd solkant glimmade nu mellan träden.

"Det låter så vackert där, Arthur" sa Molly och såg på honom, Arthur hade funderingar på leta efter ett hus i Ottery Saint Catchpole men han hade inte sagt något till Molly än för att det skulle ha blivit en överraskning.

"Jag vet" sa Arthur och såg på boken med mörka ögon för att ha förstört hans planering.

"Arthur vad är det" sa Molly och såg på honom när han log emot henne.

"Å inget älskade Molly" sa han och James och Sirius såg att det var något som störde honom. De båda misstänkte att det var orten som störde honom.

"Vi är nere!" sade Fred då de slog i marken med en lätt stöt. De hade landat alldeles intill ett fallfärdigt garage på en liten gård och Harry tittade för första gången ut på Rons hus.

"Jag hoppas att han gillar det" sa Merlene och såg på de andra som skrattade.

"Jag vill höra hans beskrivning" sa Molly och lutade sig framåt och såg på James som himlade med ögonen.

"Jag önskar bara att han kunde minnas vårat hem" sa Lily och såg på James som log sorgset emot henne.

"Han kommer att göra det nu, detta kommer inte att hända" sa James och såg på henne hon nickade långsamt. Innan James återvände till boken såg han på de andra som nickade.

Det såg ut som om det en gång hade varit en stor svinsita av sten, men man hade byggt till extrarum lite varstans tills det blivit flera våningar högt och så snett och vint att det såg ut att hållas uppe genom trolleri (Vilket förmodligen också var fallet, tänkte Harry).

"Magi hjälper nog till i alla fall" sa Merlene och såg på bilden som hade kommit upp de andra såg på det.

"Det är nog rent magiskt sätt som den hålls uppe på" sa Arthur och såg Sirius som stirrade på bilden och skrattade lätt.

"Ser mer ut som ett hem än Privet Drive" sa James och såg på bilden han kände att han lätt skulle kunna bo där själv om det var så.

"Håller med dig även om att det ser ut som ett hem" sa Lily och såg på huset.

"Jag är tacksam för att han har vänner som låter honom komma och bo med dem" sa Remus och såg på de andra som nickade.

Fyra eller fem skorstenar satt högst upp på det röda taket. På en lutande skylt som satt nerstucken i marken nära ingången stod det "Kråkboet". Utanför ytterdörren låg en massa gummistövlar i en enda röra tillsammans med en väldigt rostig kittel. Flera tjocka bruna kycklingar gick omkring och pickade på gården.

"Det är inte mycket att skryta med" sade Ron.

"Men det är hem" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad" sa Remus och såg på de andra som log emot honom.

"Inget det är bara det att du talade så varmt om ett Hem" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Hogwarts är mitt Hem, innan jag rymde hemifrån till Potters nu har jag två Potters hem och Hogwarts" sa Sirius och såg på sin bror som la armen om honom.

"Hem är något vi alla är behov av, ett hem där man är älskad och alla bryr sig om varandra" sa Frank och såg på Alice och Merlene som nickade. Molly satt i Arthurs knä medan hon väntade på att få höra vad Harry tyckte om det.

"Det är toppen" sade Harry belåtet och tänkte på Privet Drive.

De klev ur bilen.

"Nu smyger vi oss tyst en trappa upp" sade Fred "och väntar tills mamma ropar ner oss till frukost. Sen, Ron, kommer du skuttande nerför trappan och säger "Mamma, titta vem som dök upp mitt i natten!" och hon kommer att bli jätteglad över att få se Harry och ingen behöver nånsin få veta att vi har flugit med bilen."

"Låter som en bra plan" sa Arthur och såg på de andra, Molly rynkade på pannan.

"Låter inte troligt" sa Merlene och såg på de andra om nickade.

"Deras mamma kommer att komma på dem innan de ens har kommit in i huset" sa Molly och la armarna i kors och såg på Arthur som log emot henne.

"Molly ge dem en chans" sa Sirius och såg på henne.

"De har varit borta för länge" sa Remus och såg på de andra.

"Jag hoppas bara att det kommer gå bra för Harry" sa James och såg på de andra som nickade.

"Just det" sade Ron "Kom med mig, Harry jag sover på…."

Ron blev med ens sjukligt grön i ansiktet då hans blick fastnade på huset. De andra tre snurrade hastigt runt.

Mrs. Weasley kom marscherande över gården med en sådan fart att kycklingarna spreds åt alla håll, och trots att hon var en kortväxt, knubbig kvinna med vänligt utseende var hon för ögonblicket märkligt likt en sabeltandad tiger.

"Gud till och med jag blir rädd" viskade Sirius alla viste att Sirius sällan blev rädd för någon.

"Jag måste säga att Harry verkar älska att jämföra folk med djur" sa Alice och log åt beskrivningen av Mrs. Weasley.

"Det är väldigt roligt att höra honom beskriva folk" sa James och log han med.

"Hur tror du att Hon kommer börja utskällningen" sa Sirius och såg på de andra två marodörerna som stirrade på Sirius innan de verkade tänka.

"Nej jag kan inte gissa" sa Remus och ryckte på axlarna.

"Jag tror att hon kommer börja med "Vad har ni varit" det känns som mest logiskt" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Är det inte så Din mor börjar varje utskällning" sa Remus och såg på James som nickade.

"Varje oavsett vad jag har gjort" sa James och log innan han såg de andras blickar.

"Vad" sa James och såg på Ted som bara skakade på huvudet. James valde att fortsätta att läsa.

"Oj då" sade Fred.

"Kära nån då" sade George.

"Jag trodde det var komiker" sa Remus och såg på James som rynkade pannan.

"Det trodde jag med" sa Sirius och såg på de andra som nickade. Tills de fick se bilden på Mrs. Weasley då svalde de alla utom Molly som bara stirrade på sig själv. James fortsatte att läsa.

Mrs. Weasley stannade tvärt framför dem med händerna i sidorna och stirrade från det ena skuldmedvetna ansiktet till det andra. Hon var iförd ett blommigt förkläde och ut en av fickorna stack ett trollspö upp.

"Jaså" sade hon.

"Det var ett mycket annorlunda sätt Molly att börja en utskällning" sa Andromeda och såg på Molly som rodnade, hon såg på de andra som nickade.

"Vad skulle jag börja med då, den början ger dem en chans att förklara sig" sa Molly med en lätt axelryckning.

"Det stämmer ju" sa Arthur och såg på James och Sirius som nickade båda två.

"God morgon mamma" sade George med en röst som han själv trodde lät obesvärad och vinnande.

"Kommer aldrig gå" sa Remus och skakade på huvudet och såg på de andra som skrattade.

"Har ni en aning om hur orolig jag har varit?" viskade Mrs. Weasley ursinnigt.

"Nu började det likna en utskällning, men Molly de har bara sagt God morgon borde det inte ha fått säga något mer" sa Lily och såg på Molly som rodnade ännu mer och gömde sitt ansikte i nacke på Arthur.

"Förlåt, mamma men vi var tvungna att…"

"Fel sak att säga" utbrast Sirius och slog händerna över huvudet som han väntade på att taket skulle rasa ner.

Alla Mrs. Weasleys tre söner var längre än hon, men de hukade sig då hennes vred bröt loss över dem.

"Tomma sängar! Inget meddelande! Bilen borta… kunde ha kraschat… Alldeles ifrån mig av oro… Det brydde ni er väl inte om?... Aldrig i hela mitt liv… vänta ni bara tills pappa kommer hem… såna här bekymmer hade vi aldrig med Bill eller Charlie eller Percy…"

"Molly ett litet råd" sa Remus och såg på Molly som tittade fram på honom.

"Ja" sa Molly lågt och såg på Remus som stirrade på henne.

"Jämför inte dina barn med varandra. De är olika individer, Charlie, Bill och Percy har kanske inte gjort som Fred, George och Ron gör, men de har nog gjort andra saker" sa Remus och såg på dem som stirrade på honom.

"Du har rätt och jag skall komma ihåg det" sa Molly och såg på Arthur som nickade.

"Vi skall komma ihåg" sa Arthur och kysste hennes tidning.

"Den perfekte Percy" muttrade Fred

"Det skulle inte skada dig att följa Percys exempel!" skrek Mrs. Weasley och stack finger i bröstet på Fred. "Ni kunde ha dött, ni kunde ha blivit sedda, er far kunde ha förlorat jobbet för er skull…"

"Du har ganska bra argument, men om du inte hade sagt det där om Percy så tror jag att de hade lyssnat mer" sa Remus och såg på sina två vänner som nickade. Frank skrattade.

"Hur många gånger har inte lärare sagt till er att ni borde vara som Remus" sa Frank och såg på Sirius och James som båda tittade på varandra.

"För många gånger för att räkna" sa Sirius och skrattade.

Det kändes som om det pågick i timmar. Mrs. Weasley hade hunnit skrika sig hes innan hon vände sig mot Harry som förskräckt backade ett par steg.

"Du skulle bara våga skälla på honom" mumlade Lily för lågt för Molly att höra, men James hörde henne eftersom hon hade mumlat rakt in i hans öra.

"Lily sluta oroa dig" mumlade James tillbaka och såg ner i boken.

"Jag är väldigt glad att se dig, Kära Harry" sade hon. "Kom in och ät lite frukost"

Sirius och Frank brast ut i skratt, så att tårarna rann ner för deras kinder. Andromeda log och Ted skrockade lågt medan han såg på Molly som rodnade ännu häftigare.

"Det där är en hel omvändning" sa Alice och såg på Merlene som torkade sina tårar från skratt.

Hon vände sig om och gick tillbaka in i huset och efter en nervös blick på Ron, som nickade uppmuntrande, följde Harry efter henne.

"Å jag måste skrämt honom" sa Molly och såg ner på sina händer hon hade aldrig lyckats skrämma någon.

"Molly jag tror vi har Dursley att tacka för det" sa Arthur och kysste hennes kind.

"Oroa dig inte det kommer inte hända Molly" sa Remus och såg på de andra som nickade.

Köket var litet och ganska trångt. Det stod ett renskurat träbord med stolar i mitten. Harry slog sig ner på yttersta kanten av stolsitsen och såg sig omkring. Han hade aldrig varit i ett trollkarlshem förut.

"Som du minns Harry älskling" viskade Lily och såg på Merlene och de andra som nickade långsamt de alla ville att Harry skulle få en bättre uppväxt.

Klockan på väggen mitt emot honom hade bara en visare och inga siffror alls. Runt kanten stod det skrivet "Dags för tekokning", "Dags för matning av kycklingarna", "Du är sen" och liknande.

"Mamma hade en sådan klocka med" sa Frank och skrattade de stirrade på honom.

"Vad menar du med hade" sa Remus och såg på honom.

"Å bara att jag råkade gömma en smällare i den när jag var tio år och pappa råkade slå med trollstaven just där stubinen låg och klockan exploderade" sa Frank och såg på de andra som började skratta igen.

"Mamma var arg på mig i fem dagar och jag kunde inte sitta ordentligt på två" sa Frank och gned sin bak, som om han mindes hur ont det när hon slog honom.

"Men det var värt det" sa Frank och så på Ted som log, James och Sirius stirrade på Frank med stora ögon.

"Önskar att jag hade kunnat göra det där" sa James och såg på Frank som log.

"Gör det inte din mamma kommer att straffa dig hårdare nu" sa Sirius och såg på James som nickade med en rynka i pannan. Lily log åt dem för att de ville göra något sådant barnsligt.

Böcker låg staplade i tre travar på spiselhyllan, böcker med titlar som Trolla fram din egen ost, Förtrolla bakning och Festmåltider på minuten – rena trolleriet! Och om Harrys öron inte bedrog honom hade den gamla radion bredvid diskhon just annonserat programmet "Häxtimmen med det populära sjungande trollkvinnan Celestina Warbeck"

"Det måste verkligen ha varit en chock för honom att upptäcka allt det där" sa Lily och såg på Merlene och Alice som båda två hade sett Lilys chock när hon hade kommit in i ett trollkarls hem.

Mrs. Weasley slamrade omkring och lagade till frukost lite på en höft, medan hon kastade ilsknablickar på sina söner samtidigt som hon slängde ner korvar i stekpannan. Med jämna mellanrum mumlade hon sådant som "förstår inte vad ni tänkte på" och "det skulle jag aldrig ha trott om er"

"Du måste verkligen ha lärt dig att göra många saker samtidig" sa Alice och såg på Molly som nickade.

"Med alla de där barnen så måste jag ju ha lärt mig" sa Molly med ett lätt drömmande ansikte.

"Jag lägger inte skulden på dig, lille vän" försäkrade hon Harry och stjälpte ner åtta eller nio korvar på hans tallrik. "Arthur och jag har också varit oroliga för dig. Just i går kväll sa vi att vi skulle komma och hämta dig själva om du inte hade svarat på Rons brev senast på fredag. Men det var väl ändå makalöst" hon lassade nu tre ägg på hans tallrik, "Att flyga en olaglig bil över halva landet – vem som helst hade kunnat se er…"

"Jag gillar hur du både skäller på dina söner och samtidigt försöker trösta Harry" sa Lily och såg på Molly som log med rodnade kinder.

"Jag vet inte hur man skulle reagera" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag hade nog både varit arg och orolig" sa Alice och såg på Lily som nickade höll med.

Hon viftade nonchalant med trollspöt mot den smutsiga disken i hon, som började diska sig själv med ett mjukt klirr i bakgrunden.

"Det var molnigt mamma!" sade Fred.

"Prata inte med mat i munnen!" fräste Mrs. Weasley.

"De höll på att svälta ihjäl honom, mamma!" sade George.

"Det gäller dig också!" sade Mrs. Weasley, men hon såg lite mindre ut då hon började skära upp bröd åt Harry och brede smör på det.

"Låter som du inte trodde på dem" sa James och såg upp på Molly som rodnade.

"Men ni måste hålla med om att det låter helt otroligt" sa Molly och såg på dem.

"Jo jag har svårt att tro på dem om vi inte hade läst det" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

I samma ögonblick avbröts de av att en liten rödhårig figur i nattlinne dök upp i köket, gav till ett litet pip och sprang ut igen.

"Vem var det en mus" sa Ted och såg på de andra som skrattade.

"Nej det måste ha varit lillasystern" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Undra vad som fick henne att reagera så" sa Molly och såg nyfiket på boken

"Ginny" sade Ron med låg röst till Harry. "Min syster. Hon har pratat om dig hela sommaren"

"Och där har vi förklaringen" sa Arthur och såg på Molly som log emot honom.

"Jag hoppas att Ron inte mobbar henne för det" sa Molly genast strängt. Ingen i gruppen vågade skratta.

"Javisst, hon vill säkert ha din autograf, Harry" flinade Fred, men då han såg sin mammas blick böjde han ner ansiktet över tallriken utan att säga ett ord till.

"Jag förstår inte att de vågar säga en sådan sak när deras mor är kvar i rummet" sa Sirius och såg på de andra som började skratta, de alla märkte en bieffekt av karamellerna, de blev lite mer skratt glada av dem.

Ingen sade något förrän maten var slut på alla fyra tallrikarna, vilket tog förvånansvärt kort tid.

"De måste ha tagit lektioner från Sirius" sa Remus och såg på honom medan Sirius åt.

"Arthur har alltid ätit fort" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Jösses, vad jag är trött" gäspade Fred och lade äntligen ifrån sig kniv och gaffel. "Jag tror jag går och lägger mig och…"

"Skulle inte tro det" fräste Molly och stirrade på boken, alla andra stirrade på Molly med ett leende.

"Det gör du visst inte" fräste Mrs. Weasley. "Det är ditt eget fel att du har varit uppe hela natten. Du ska rensa ut tomtenissarna ut trädgården, de håller på att bli alldeles omöjliga igen."

"Varför älskar mammor att ge det straffet" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Din mamma älskar det verkligen" sa Remus och skrattade de alla såg på killarna som skakade på huvudet.

"Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har rensat ut tomtenissar, förra året var nog värst" sa James och såg Sirius som nickade.

"Sjutton gånger tror jag vi rensade ut dem" sa Sirius och såg på Remus som nickade.

"Ni rensade jag slapp" sa Remus med ett leende de andra bara stirrade på honom.

"Men mamma…"

"Och ni båda också" sade hon och blängde på Ron och George. "Du kan gå och lägga dig, lille vän" tillade hon vänd mot Harry. "Det var inte du som bad dem flyga den där förbaskade bilen."

"Det var verkligen snällt att låta Harry slippa" sa James och såg på Molly som nickade.

"Harry bad dem inte göra det" sa Molly med ett moderligt leende, hon såg på bilden av pojkarna tillsammans med Harry, hon kände att framtiden skulle ändras.

Men Harry, som kände sig klarvaken, sade hastigt:

"Jag hjälper Ron, jag har aldrig sett hur man rensar ut tomtenissar."

"Det är väldigt snällt av dig, lille vän, men det är inget särskilt spännande arbete" sade Mrs. Weasley. "Jag ska se vad Lockman har att säga i ämnet"

"NEJ" skrek Sirius och Remus, Lily stirrade med avsmak på boken, hon hade personligen ingen erfarenhet av Lockman men hon gillade honom inte, han var för uppblåst för hennes smak till och med mer uppblåst än James hade varit.

"Så illa kan han inte vara" sa Molly och såg på dem.

"Han kan inte få någon trollformel rätt" sa Ted och såg på de andra som nickade de som hade sett honom försöka i alla fall.

Och hon drog fram en tung bok ur traven på spiselhyllan. George stönade.

"Mamma, vi vet hur man rensar ut tomtenissar ur trädgården."

"Klart man vet efter första gången" sa James och såg på de andra som nickade som någon gång hade rensat tomtenissar.

"Är det svårt" sa Lily och såg på De som hade nickat.

"Nej" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det kommer förklaras snart" sa James och kysste hennes kind.

Harry tittade på pärmen till Mrs. Weasleys bok. Tvärs över den stod det med snirkliga guldbokstäver: Gyllenroy Lockmans råd angående ohyra i hemmet. På framsidan fanns ett stort fotografi av en mycket stilig trollkarl med vågigt blont hår och klarblå ögon. Som alltid i trollkarlsvärlden var fotografiet rörligt. Trollkarlen, som Harry antog måste vara Gyllenroy Lockman, blinkade hela tiden okynnigt åt dem allihop. Mrs. Weasley log strålande ner mot honom.

"Det är Lockman från Hufflepuff" stönade Ted och såg på Andromeda som skakade på huvudet.

"Han har blivit stiligare" sade Andromeda innan hon brast i skratt alla såg på henne och följde med in i skrattet.

"Å, han är fantastisk" sade hon, "Han vet verkligen hur man ska bekämpa skadegörare i hemmet. Det är en underbar bok."

"Mamma är förtjust i honom" sade Fred i en högljudd viskning.

"MOLLY" stönade Andromeda och såg på sin vän som rodnade hela vägen upp till hårrötterna.

"Vad han har alltid varit stilig att titta på" sa Molly och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Han är mer arrogant än James någonsin varit" sa Lily och fick helt plötsligt alla att stirra på henne.

"Tack" viskade James och kysste Lily hand han kände sig mycket glad över att någon var arrogantare än han själv.

"Var inte löjlig Fred," sade Mrs. Weasley och blev lite röd om kinderna.

"Jaha, om ni tror att ni vet bättre än Lockman, kan ni ju sätta i gång då, och Gud nåde er om det finns så mycket som en tomte kvar i trädgården när jag kommer ut och inspekterar den."

"Som mammor alltid glömmer" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Mamma har inte inspekterat sedan vi började tredje året" sa James och log emot Sirius som skrattade.

Gäspande och knotande lommade bröderna Weasley ut ur huset med Harry efter sig. Trädgården var stor och i Harrys ögon såg den ut precis som en trädgård borde. Familjen Dursley skulle inte ha gillat den – det fanns massor med ogräs och gräset behövdes klippas – men det växte knotiga träd överallt runt murarna, plantor som Harry aldrig hade sett välld fram ur rabatterna och där fanns en stor grön damm full med grodor.

"Det låter som en underbar trädgård" sa Alice och såg på Molly som nickade hon med.

"Jag hoppas verkligen att vi kan göra det där till verklighet" sa Molly och såg på Arthur som nickade.

"Mugglarna har faktiskt trädgårdstomtar, de också" sade Harry till Ron när de gick över gräsmattan.

"Ja, jag har sett de där konstiga grejerna som de tror är tomtar" sade Ron som stod dubbelvikt med huvudet nere i en pionbuske. "De liknar tjocka små jultomtar med fiskespön…"

"Vi kallar dem för Trädgårdstomtar" sa Lily och såg på boken och såg på sina vänner som stirrade på henne när hon valde att trolla fram en bild av en trädgårdstomte som hon kände dem.

"De där måste jag verkligen undersöka" sa Arthur och missade helt blicken från Molly, hon ville inte alls att Arthur skulle utforska mugglar saker.

Det hörde ljud som av slagsmål inifrån busken som skakade häftigt och sedan rätade Ron upp sig.

"Det här är en riktig tomtenisse" sade Han bistert.

"Låtblimej! Låtblimej!" pep tomten

"Tomtar pratar inte" sa James genast och såg på Sirius stirrade på boken.

"Jag har aldrig hört en tomte prata" sa Sirius och de såg frågade på varandra, Lily undrade vad de höll på med.

"Killar vad pågår" sa Lily och såg på Andromeda och Merlene som båda verkade leta i minnet efter något.

"Trädgårds tomtar pratar inte" sa James och såg på henne. Det tog ett tag för James och de andra att förstå att Lily inte hängde med.

"Ingen har någonsin hört en trädgårdstomte tala förut" sa James och såg på henne när hon nickade och verkade tänka hon med när ljuset fladdrade till och ett brev låg på bordet.

Från Ron

De alla stirrade på namnet innebar detta att Harry hade delat nyheten om att de läste boken.

Hej på er.

Att våra trädgårdstomtar talar beror på att vi har lärt dem när vi var mindre, tänk på att vi är sju barn, Bill är den äldsta och Ginny den yngsta.

Är glad över att ni läser böckerna vi har blivit tvungna gömma böckerna från familjen.

Var rädda om er.

Ron

De alla stirrade på orden.

"Där har vi förklaringen" sa Lily och såg på de andra när Molly tog brevet ifrån Lily med ett leende.

"Det känns så overkligt" sa Molly och stirrade på handstilen.

"Vi kommer klara av att läsa igenom dessa och ändra framtiden" sa Arthur och såg på Molly som stirrade på honom med skräck.

"Jag tänker inte ge upp de där sju" sa hon med hård röst alla skrattade och log emot henne.

"Det var inte dem jag talade om" viskade Arthur och log emot henne.

Det var verkligen inte det minsta lik en jultomte. Den var liten och läderartad med ett stort knöligt, kalt huvud som påminde om en potatis. Ron höll den på armlängds avstånd medan den sparkade mot honom med sina hårda små bruna fötter. Han tog ett fast grepp om tomtenissens vrister och vände den upp och ner.

"Det är en riktigt bra beskrivning" sa Sirius och såg på James som nickade.

"men" sa Lily och stirrade på boken.

"Lily det skadar dem inte" sa James och log emot henne när hon nickade.

"Det är så här man sak göra" sade Han. Han hivade upp tomten ovanför huvudet ("Låtblimej!") och började svinga den i stora cirklar som ett lasso. När Ron såg Harrys chockade ansiktsuttryck tillade han: "Det skadar dem inte, man måste bara göra dem riktigt yra i huvudet så att de inte hittar tillbaka till sina tomtebon."

"Det tar bara ett par timmar innan de hittar tillbaka igen om man har otur" sa James och såg på boken.

"Det är väldigt irriterande" sa Sirius och såg på Arthur och Frank som nickade.

"Tur att jag alltid har sluppit rensa tomtar" sa Remus med ett leende och lutade sig tillbaka och såg på de andra som skrattade.

Han släppte taget om tomtens vrister, den flög sex meter upp i luften och landade med en hård duns på fältet på andra sidan häcken.

"Vilket ynkligt kast" sade Fred. "Jag slår vad om att jag kan få över min till andra sidan den där stubben."

"Det var verkligen smart att göra det till en kast tävling" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Vi har försökt men vi hade inget vi kunde mäta med" sa James och såg på Sirius som nickade som med kände att det hade gjort tomterensningen roligare.

Harry lärde sig snabbt att inte tycka synd om tomtenissarna. Han beslöt sig för att släppa ner den första han fångade utanför häcken, men tomtenissen som anade sig till Harrys svaghet, högg sina rakbladsvassa tänder i fingret på honom och han hade ett styvt jobb med att skaka loss den tills…

"Det måste ha gjort ont" sa Lily och såg på James som nickade.

"Detta är varför man lär sig efter första gången, vi alla har visat svaghet för dem och vi alla har blivit bitna" sa Sirius och såg på de andra som gned sina händer som om smärtan gjorde sig påmind.

"Det är väldigt jobbigt att få loss dem när de väl biter sig fast" sa Arthur och såg på Lily som nickade, hon kunde tänka sig att det var så.

"Heja Harry, det där måste ha varit minst femton meter…"

"Det var inte dåligt för ett första kast" sa James och såg på de andra som nickade de med.

Luften var tjock av flygande tomtenissar.

"De är inte särskilt klyftiga som du ser" sade George och grep tag i en fem, sex nissar på en gång. "Så snart de förstår att det är tomterensning på gång kommer de uppkilande för att ta sig en titt. Man tycker de borde ha lärt sig vid det här laget att bara stanna där de är"

"Tror det är deras nyfikenhet som gör att de kommer upp och kollar upp vad som pågår" sa Remus och såg på de andra som såg på honom.

"Har ni inte märkt att tomtenissar är mycket nyfikna" sa Remus och såg på Arthur som nickade långsamt.

"Jag har inte tänkt på det" sa James och såg på de andra som verkade tänka till. James kände att han måste fortsätta att läsa om det inte skulle fastna för kvällen.

Snart började tomteskaran ute på fältet ställa upp sig i ett oregelbundet led och tomtarna vandrade i väg med de små axlarna uppdragna till öronen.

"De kommer tillbaka" sade Ron då de såg nissarna försvinna in i häcken på andra sidan fältet. "De älskar att vara hos oss... Pappa är för snäll mot dem, han tycker de är skojiga…"

"De kommer alltid tillbaka om man inte rensar ut dem direkt efter att de har kommit in på tomten" sa Andromeda och såg på boken med ett litet leende på sina läppar.

"Det står i en bok här på Hogwarts" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

Just då smällde det i ytterdörren.

"Han är tillbaka!" sade George. "Pappa är hemma!"

De skyndade genom trädgården och in i huset.

"Har de glömt bort att de har gjort något dumt" sa Molly och såg på de andra som ville skratta.

"Molly så är det med bråkstakar, de glömmer ibland fort" sa Sirius med ett leende och såg på James som bara log. Remus skakade på huvudet och såg på Lily som såg orolig ut.

Mr. Weasley hade sjunkit ner på en köksstol och satt och blundade med glasögonen i handen. Han var en mager man på väg att bli skallig, men det lilla hår han hade var lika rött som barnens. Han hade på sig en lång grön klädnad som var dammig och sliten av alla resor.

"Man får väl säga att det är en ganska bra beskrivning på mig" sa Arthur och såg på de andra som skrattade åt hans sätt att se på saken.

"Vilken natt" mumlade han och trevade efter tekannan då de allesammans slog sig ner runt honom. "Nio husrannsakningar! Nio! Och gubben Mundungus försökte kasta en ond förbannelse över mig när jag vände ryggen åt honom…"

"Jag hatar honom" muttrade Arthur och såg på de andra som stirrade på honom.

"Mundungus han är hal ål, som aldrig kan hålla sig till reglerna" sa Arthur och såg på de tre marodörer som stirrade på honom.

"Jag menar inte så, Killar. Ni har ju aldrig brutit emot någon av trollkarlslagarna eller stulit" sa Arthur och log emot dem. James och Sirius såg diskret på varandra de hade brutit emot en lag, den om animagus, de var inte registrerade, men ingen såg den blicken mellan dem.

Mr. Weasley tog en djup klunk te och suckade.

"Hittade du nånting pappa?" frågade Fred ivrigt.

"Allt vi fick tag i var några krympnycklar och en bitsk tekanna" gäspade Mr. Weasley. "Det fanns en del ganska otrevliga saker, men de tillhörde inte min avdelning. Mortlake togs in för förhör om några väldigt konstiga jaktillrar, men de sorterar under Kommittén för experimenterande besvärjelser, gudskelov…"

"låter som ditt arbete kommer innefatta mycket märkliga saker" sa Molly och log emot honom.

"Låt oss hoppas att ditt arbete kanske blir mer uppskattat" sa Merlene som hade suttit tyst en stund, hon och Alice hade suttit och skrivit på en lista på saker de skulle göra emot Dursley men strukit allt igen eftersom det var olagliga saker som de hade kommit på.

"Vi får jobba för det efter att vi har besegrat Ni-vet-vem" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Varför skulle nån göra sig besvär med att få dörrnycklar att krympa?" sade George.

"Bara för att retas med mugglare" suckade Mr. Weasley. "Man säljer nycklar som krymper ihop till ingenting så att de aldrig kan hitta dem när de behövs… Det är förstås väldigt svårt att ställa nån till svars för det, för inga mugglar vill erkänna att de har nycklar som krymper – de påstår bara att de tappar dem hela tiden. De stackarna, de ör vad som helst för att slippa låtsas om den magiska kraftens existens, även om det är helt uppenbar… men ni kan aldrig tro vad en del trollkarlar kan hitta på att förtrolla…"

"Det där skulle du inte ha sagt" sa Frank och såg på Arthur som rodnade och såg på de andra som ville började skratta.

"Nej kanske inte" sa Arthur och såg på boken och vände blicken emot James.

"Kan du läsa fortsättningen så vi får höra hur Molly reagerar" sa Arthur och såg på James som nickade.

"Som Bilar till exempel?"

Mrs. Weasley hade dykt upp. Hon höll en lång eldgaffel som ett svärd i handen. Mr. Weasley öppnade ögonen med ett ryck. Han stirrade skuldmedvetet på sin fru.

"Gud Molly du blir bara mer och mer skrämmande" sa Sirius och såg på de andra som nickade höll med.

"Jag blir ärligt talat lite rädd för henne" mumlade Alice till Merlene och de båda såg på Molly som hade rodnat igen.

"B-bilar, käraste Molly?"

"Ja Arthur, Bilar" sade Mrs. Weasley med blixtrande ögon. "Föreställ dig att en trollkarl köper en rostig gammal bil och säger åt sin fru att han bara vill plocka isär den för att se hur den fungerar. Men i själva verket förtrollar han bilen så att den kan flyga"

"Låter som att Arthur har gjort detta alldeles för mycket" sa Ted och skrattade och såg på Arthur som ryckte på axlarna.

"Jag gillar att testa saker som mugglare har uppfunnit" sa Arthur och såg på Molly som skakade på huvudet.

Mr. Weasley blinkade.

"Ja, kära vän, du skulle nog finna att han håller sig helt inom lagens gränser om han gör det, även om han, öh, kanske hade gjort riktigare i att tala om sanningen för sin fru. Det finns nämligen ett kryphål i lagen, ser du. Så länge som han förtrollar bilen utan att ha för avsikt att använda den spelar det faktum att bilen Kan flyga ingen…"

"Det var väl du som har skrivit lagen" mumlade Remus i Arthurs öra och såg på Arthur som såg oskyldigt ut, Arthur viste att detta var en av det första lagarna som han hade jobbat med, den var nästan klar.

"Jag har ännu inte skrivit någon lag" sa Arthur lugnt och såg på sin hustru som nickade och verkade nöjd James såg ner i boken och fick fram ett frustande. Han var tacksam över att han inte hade något i munnen.

"Läs" väste Molly och såg på James som nickade och läste:

"Arthur Weasley, det var väl du som snickrade till det där kryphålet i lagen när du skrev den!" skrek Mrs. Weasley. "Bara så att du kunde fortsätta att mixtra med allt det där mugglarskräpet ute i skjulet! Och som en liten upplysning kan jag tala om ör dig att Harry kom hit i morse i bilen som du inte hade för avsikt att flyga med!"

Alla i rummet brast ut i skratt även Molly, som försökte in i det längsta att låt bli, men när hon tänkte på hur mycket hennes man älskade att hålla på med mugglar produkter så kunde hon inte känna någon vrede längre.

"Harry?" sade Mr. Weasley oförstående. "Vilken Harry?"

"Det måste ha gjort Harry glad" sa Lily och såg på boken med mjuka blick James såg på Lily och Molly som båda två log.

"Han måste känna sig som ett djur på zoo" sa Merlene och såg på de andra tjejerna som nickade.

Han såg sig omkring, fick syn på Harry och hoppade upp.

"Du store tid, är det Harry Potter? Så roligt att träffas, Ron har berättat så mycket om…"

"Dina söner flög den där billen till Harrys hus och tillbaka hit i går natt!" skrek Mrs. Weasley. "Vad säger du om det, va?"

"Gjorde ni verkligen det?" sade Mr. Weasley ivrigt. "Gick det bra? Jag… jag menar" sade han svävande då Mrs. Weasleys ögon sköt nya blixtra. "att det var väldigt illa gjort, pojkar, verkligen mycket illa gjort…"

"Molly kära du, du har redan gett pojkarna en utskällning så vad skulle det tjäna till att jag gav dem en till" sa Arthur och Molly som genast mjuknade.

"Det skulle inte hjälpa" sa Molly och satte sig bredvid honom.

"Men det låter verkligen roligt hur du går ifrån att vara glad och ivrig till att försöka vara sträng" sa Remus och såg på Arthur som log emot dem.

"Kom, så låter vi dem diskutera i fred" mumlade Ron till Harry, då Mrs. Weasley blåste upp sig som en oxgroda. "Kom, ska jag visa dig mitt sovrum"

"Jag ser inte alls ut som en oxgroda" sa Molly och såg på bilden som genast dök upp och hon rodnade.

"Okej jag kanske blåser upp mig som en när jag blir riktigt arg" sa Molly och såg suckade medan hon log för sig själv.

De slank ut ur köket och genom en smal korridor fram till en ojämn trappa, som vindlade i sicksack upp genom huset. På avsatsen på tredje våningen stod en dörr på glänt. Harry hann bara uppfatta ett par klara bruna ögon som stirrade på honom innan den stängdes med en smäll.

"Det var Ginny" sade Ron. "Det är ovanligt för henne att vara så här blyg, i vanliga fall går mun i ett kör på henne…"

"Ronald Weasley det där var verkligen inte snällt sagt om din Lilla syster" Utbrast Molly och stirrade på boken som om hon hade kunnat bränna hål i den.

"Molly du vet att du skäller på en bok" sa Andromeda och såg på henne.

"Jag vet men det får mig att må bättre" sa Molly och såg på Lily som rodnade, hon hade själv gjort lika dant med under första boken.

"Det är bara att fråga Lily, hon gjorde det under första boken" sa Remus och såg på Lily som rodnade.

De klev uppför ytterligare två trappor tills de kom fram till en dörr med flagnande färg och en liten skylt där det stod "Ronalds rum"

Harry steg in. Hans huvud snuddade nästan vid det sluttande taket, så lågt var det. Han spärrade upp ögonen, för det var som att vandra in i en brinnande ugn.

"Måste vara hans Quidditch lag som han har dekorerat hans rum med" sa Ted och såg på Sirius som nickade.

"Det måste vara Chudley Cannons" sa James och såg på Sirius som stönade.

"De har legat i botten snart i tio år" sa Sirius och såg på Arthur som skrattade.

"De kan ha kommit högre upp" sa Arthur och log emot sina vänner som älskade Quidditch.

Nästan allting i Rons rum verkade gå i en intensiv orangeröd färg: sängöverkastet, väggarna, till och med taket. Sedan upptäckte Harry att Ron hade täckt varenda centermeter av den slitna tapeten med affischer av samma sju häxor och trollkarlar, som alla var iförda lysande orangefärgade klädnader, bar på kvastkäppar och vinkade ivrigt till dem.

"Är det ditt favorit-quidditchlag?" sade Harry.

"Chudley Cannons" sade Ron och pekade på det orangeröda överkastet där ett jättestort svart CC var invävt med en susande kanonkula under. "Nummer nio i ligan."

"Nio" sa Sirius och såg på Boken han viste att de laget hade aldrig varit högre upp än trea från botten, men framtiden var tydligen lite ljusare för Chudley Cannons, han stirrade på James som bara log.

"Det är bevisat att saker kan ske, var det inte du Sirius som sa att Chudley Cannons aldrig kommer komma högre upp än fyra från botten" sa Ted och såg på Sirius som bara stirrade på honom.

"Det har inte hänt ännu" sa Sirius lågt och såg på de andra som bara skrattade åt honom.

Rons skolböcker i magi låg slarvigt travade i ett hörn, bredvid en hög med serietidningar som alla tycktes handla om Martin Miggs, den märklige mugglarens äventyr.

"Jag älskar den serien" sa Frank och såg på de två mugglar födda som verkade inte alls förstå vad han menar.

"Jag skall låta er låna var sin exemplar" sa Frank och såg på Lily och Ted som båda nickade.

"Den måste vara en långkörare om den finns kvar när Harry är 12 år" sa James och såg på Sirius och Arthur som båda två nickade. Remus hade aldrig gillat serien men det kunde vara underhållande att läsa då och då.

Rons trollstav låg på fönsterbrädan ovanpå ett litet akvarium fyllt med grodyngel, bredvid hans tjocka grå råtta Scabbers, som låg och snusade i solvärmen.

"Det där låter som någon vi känner" mumlade Sirius ur mungipan till James och Remus som båda nickade.

"Jag undrar varför böckerna ännu inte har nämnt Remus, dig eller Peter" sa James och såg på de andra som nu stirrade på dem.

"Vad Alla vet att Remus Lupin, Sirius Black och Peter Pettigrew är mina bästa vänner" sa James och såg hur Frank höjde ögonbrynet.

"Okej kanske inte Peter, men han är en av oss en av marodörerna" sa James och såg på Lily som fortfarande inte gillade Peter.

"Vi får säkert svar längre fram" sa Lily och tog hans hand.

"fortsätt läs så vi kommer här ifrån i kväll" sa Lily mjuk när hon såg vad klockan hade sprungit i väg.

Harry klev över en självblandande kortlek på golvet och tittade ut genom det pyttelilla fönstret. På marken långt nedanför kunde han se en grupp tomtenissar som var i färd med att en och en smyga sig tillbaka genom familjen Weasleys häck.

"Det tog knappt en halv timme" stönade Arthur och såg på boken.

"De måste verkligen älska erat trädgård" sa James och såg på de andra som skrattade.

"Det är därför de kommer tillbaka så fort" sa Sirius och skrattade han började känna sig tröttare nu.

Sedan vände han sig om mot Ron, som stod och tittade lite nervöst på honom, som om han väntade på Harrys omdöme om rummet.

"Klart han gjorde det måste ha varit första gången han hade en kompis hemma" sa Molly oroligt och såg på sina händer.

"Molly oroa dig inte Harry kommer inte vara elak det vet jag" sa Lily och log emot henne.

"Det är ju inte så stort" sade Ron hastigt. "Inte som ditt rum hos mugglarna. Och jag bor alldeles under gengångaren på vinden, han hamrar alltid på rören och jämrar sig…"

"Jag vill inte att den där Gengångaren följer med oss när vi väl flyttar in i vårat hus" sa Molly varnade och såg på Arthur som höll upp händerna som för att visa att han gav sig.

"Molly älskade jag vet inte om jag kan hindra honom" sa Arthur och såg på Molly vars ögon bara smalnade.

"men jag skall försöka" sa Arthur hastigt och till sin lättnad mjuknade Mollys blick.

Men Harry log brett och sade:

"Det här är det bästa hus jag nånsin varit i."

Ron blev alldeles skär om öronen.

"Det var det kapitlet" sa James och slog ihop boken och såg på Molly och Arthur som båda såg ner på husalfen som hade kommit in i rummet.

"Tar du med oss hem" sa Arthur och såg på husalfen som nickade.

Lily såg på Ted och Andromeda som var det första att ge sig iväg efter Molly och Arthur, Lily såg på Merlene och Alice som kom fram till henne.

"Tror du att vi kommer hinna igenom böckerna och våra läxor" sa Alice och såg på Lily som rynkade pannan.

"Killar skall vi ta och bara läsa på helgerna, efter som eran Quidditch säsong börjar snart med" sa Lily och såg på Frank, Sirius, Remus och James som stirrade på Lily medan de blinkade som för att registerna vad hon hade sagt.

"Jo, vi kan ta det på fredag kväll, hela Lördag och halv söndag efter nu vi får bara meddela Ted och Andromeda, så det inte står här ute varje kväll" sa Frank och såg på Lily som nickade.

"vi skickar ju efter Arthur och Molly när vi läser så de kan vi informera nästa gång de kommer att vi bara läser på helgerna" sa Remus och såg på de andra som höll med honom om det.

De alla sju skyndade sig tillbaka till Gryffindortornet utan att möta någon.

De alla hade fått något att grubbla på vad hade Dobby menat. De alla ville få svar på det. Vilka hemskheter kunde överträffa de som hade skett året innan…

Jag hoppas på att kunna lägga upp ett kapitel till snart igen, men eftersom det är jul och nyår så vet jag inte hur det går med det.

Vill önska er alla en god jul och gott nytt år om jag inte får upp något innan nyår.