James såg på listan som professor McGonagall hade gett honom de som ville vara med i uttagningen till Quidditch de behövde ha två nya jagare och en vaktare, James hade funderat på att se om Merlene ville byta från slagman till jagare, Sirius hade velat byta med, han såg på de andra som såg på honom.

"Vad händer" sa Sirius och såg på listan.

"Detta är listan om vilka som vill prova att vara med i laget" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Kan jag få testa som Slagman" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Merlene ville testa som jagare" sa James och såg på sin vän som nickade.

"Skall vi läsa i kväll" frågade Frank och såg på James som såg på de andra som nickade.

"Funderar på om jag skall ta uttagningen i dag" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Men det är Merlene, Sirius och jag som kommer lite senare" sa James och såg på dem när Remus skakade på huvudet.

"Det är Sirius tur att läsa" sa Lily som satte sig bredvid Frank som såg på de andra som nickade.

"okej men jag behöver göra detta nu" sa James och började dra i håret.

"men ta uttagningen i dag vi väntar i rummet på er" sa Alice och såg på de andra som nickade.

Lily hade kämpat hela veckan med att hålla sig så långt borta från Slytherin hon kunde, det fanns bara en i Slytherin som hon accepterade det var Narcissa Black, hon var en av Slytherins prefekter, Lily hade med glädje jobbat med henne under veckan.

"Lily" sa Narcissa och såg på Lily som stirrade på henne.

"Narcissa hur är det" sa Lily och såg på henne.

"Jag vet inte men jag är rädd för Lucius efter att han började blöda så där i stora salen han har blivit mer kontrollerande" viskade Narcissa och såg på de andra som stirrade på dem när de stod och talade.

"Andromeda sa att ni läste något som kunde ändra framtiden" sa Narcissa lågt och såg på Lily som stirrade på Narcissa som såg på henne.

"Det är ingen i Slytherin förutom jag som vet, jag försöker lämna min familj men det är inte så lätt de har försökt att förlova mig med Lucius trots att jag inte vill" sa Narcissa och såg på Lily som la en hand på hennes axel.

"Jag skall ta upp det med gruppen vi vill inte att det skall spridas så att alla vet vad vi gör" sa Lily och såg på Narcissa som nickade.

"Här jag skriver till dig i den här Narcissa" sa Lily och lämnade över en bok.

"Lily kalla mig för Cissi" sa Narcissa när hon och Lily gick åt varsitt håll, Narcissa hade under en längre tid flyttat ut från sin familjs hus, hon hoppades att hon gjorde rätt nu hon hade inte talat med Lucius på snart fem månader hon hälsade inte på honom men hon låssades för Bellatrix skull att allt var normalt mellan henne och Lucius.

Lily stod och såg på Frank och Alice som stirrade på henne.

"Vad Andromeda sa att hennes syster vill ut" sa Alice och såg på Frank som fortfarande verkade osäker.

"Okej hon kan vara med när kommer Molly och Arthur" sa Alice och såg på klockan.

"Jag skickade i vägen en husalf just" sa Andromeda som kom med Ted och Narcissa som nickade svagt.

"Jag vet vissa av er inte vill ha mig här men jag önskar inte att vara en del av Malfoys familj" sa Narcissa och såg på de andra som nickade när de satte sig ner.

"Detta är breven som vi har fått" sa Lily och lät Narcissa läsa breven och sedan tog hon upp albumet.

"Detta är albumet som alla kort kommer upp i" sa Lily och såg på Narcissa som stirrade på Draco.

"Detta är din son i den framtid som vi kommer ändra" sa Lily och såg på Narcissa som nickade.

"Är han lik Lucius" sa Cissi och såg på de andra som nickade.

"Då är jag för att ändra framtiden, hade han kunnat visa medkänsla för någon annan än sig själv så kan Lucius se sig om efter någon annan flickvän" sa Cissi och såg på de andra som stirrade på henne.

"Jag klarar inte av att följa Lucius som en valp längre jag har en egen vilja" sa Narcissa och såg på Sirius, James och Merlene som kom in.

"Så vi börjar bli fler i familjen Black som inte gillar renblods manin" sa Sirius och log emot henne.

Under tiden nere på Quidditch planen.

James satt på sin kvast och bedömde sina med spelare, han viste att Sirius var bättre slagman än Merlene och Merlene flög snabbare än Sirius, så det kändes som ett bra val att de bytte plats, han hade snart hittat de två andra jagarna han saknade, och vaktaren med.

"Okej inom en vecka kommer det finnas en lapp i uppehålls rummet, på vilka som kom med i laget" sa James och landade och såg på de två som väntade på honom Remus stod en bit ifrån.

"Vad är det Remus" sa James och såg på sin vän som kom närmare.

"Narcissa Black kommer att vara med i läsningen nu Lily berättade" sa Remus och såg hur de andra som skyndade sig emot slottet.

"Jag tror det kommer ändra framtiden ganska bra nu" sa Sirius och skrattade medan de tog sig upp till sjundevåningen.

"Hej" sa Molly och Arthur som väntade utanför.

"Hej, vi har fått en till" sa Sirius när de gick in i rummet, de såg på Narcissa som verkade skumma igenom breven.

"Låter som att hon som har skickat tillbaka böckerna verkligen vill ändra framtiden" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jo det håller jag med om, det är Sirius tur att läsa" sa Lily och höll upp boken.

"Lily tror du att du kan göra en kopia på första boken så att jag kan läsa den" sa Narcissa och såg på Molly, Arthur, Andromeda och Ted som båda nickade.

"Jo jag har gjort en till Molly och Arthur, så de är inte så svårt men du får verkligen inte visa någon detta" sa Lily och såg på Narcissa som nickade.

"okej är vi klara för att börja" sa Sirius och såg på maten som dök upp.

"var inte rädd för att komma med dina kommentarer" sa Sirius som ett leende innan han satte sig till rätta och såg på de andra som nu nickade.

Kapitel 4. Inköpsturen.

"Skall de åka till Diagongränden" sa James och såg på de andra som skrattade.

"Han har just kommit till Kråkboet" sa Arthur och såg på boken med frågande blick.

"Det är namnet på kapitlet James" sa Narcissa och såg på Sirius som log när han såg ner i boken igen.

Livet i Kråkboet var så olikt livet på Privet Drive som tänkas kan.

"Tacka gudarna för det" sa Lily och såg på James som log emot henne.

"Jag måste läsa första boken för att förstå varför ni inte tycker om Privet Drive" sa Narcissa och såg på James som nickade.

"Det är min syster som bor där och läser du första boken kommer du verkligen förstå" sa Lily och såg på Narcissa som nickade. Sirius hade passat på att proppa munnen full med mat.

"Varför är det alltid så här när Sirius skall läsa" sa Merlene och såg på de andra som skrattade.

"Har han gett fan i karamellerna" sa Arthur och såg på James som nickade.

"Han har inte rört dem" sa Remus och såg på Sirius som svalde.

"Ja, jag skall läsa" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

Familjen Dursley ville att allt hos dem skulle vara prydligt och i systematisk ordning; hos familjen Weasley däremot råkade man hela tiden ut för konstiga och oväntade saker.

"Låter som en väldigt tråkig mugglar familj" sa Ted och såg på Lily som nickade.

"Låter nästan som om de vill bo i ett museum" sa Narcissa och skrattade lätt.

"Jag hoppas verkligen att Harry trivs hos Weasley" sa Merlene och såg på Arthur som nickade.

"Det låter som att ni har fullt hus" sa Sirius och såg på de andra som skrattade de som visste att de hade sju barn.

Harry fick en chock första gången han tittade i spegeln ovanför spiselhyllan och den ropade: "Stoppa in skjortan, din slarver!"

"Det måste vara spegeln som din mamma gav oss" sa Arthur och såg på Molly som rodnade.

"Nej det var mina bröder som gav den till oss" sa Molly och såg på de andra som stirrade på henne.

"Fabian och Gideon" sa Narcissa och såg på Molly som nickade.

"Jag är säker på att de såg till att spegeln skulle säga saker för att man skulle få ett skratt" sa Sirius och såg på de andra som log emot honom.

Gengångaren på vinden ylade och bankade på rören så snart den kände att det höll på att bli för stillsamt, och små explosioner från Freds och Georges sovrum betraktades som någonting helt normalt.

"Låter som att de där två tvillingarna uppfinner något" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det är bara godiset beviset på" sa Frank och Narcissa såg på de andra rodnade.

"Du minns när Snape och Malfoy började spy och blöda" sa Lily och höll upp en karamell.

"Detta är näsblodsnougat, och detta är kräkskarameller" sa Lily och såg på Narcissa som skrattade och såg på de andra som log emot henne.

"Det var helt underbart, Lucius blödde under hela kvällen, Severus kunde inte äta på tre dagar utan att spy, tack det behövde vi" sa Narcissa och fick de andra att skratta de med.

Men det som föreföll Harry märkligast med att bo hos Ron var inte den talande spegeln eller den bullriga gengångaren, utan det var att alla där verkade tycka om honom.

"Hur skulle man inte kunna tycka om den pojken" sa Molly och såg på Arthur och log emot bilden på Harry.

"Det måste vara verkligen vara hemskt för honom att vara hos Dursley" sa Narcissa och såg på de andra som nickade medan Sirius åt.

"Äter han alltid medan ni läser" sa Narcissa och såg på sin kusin som såg upp.

"Japp, han hatar att läsa för att han vill äta" sa Lily och såg på de andra som skrattade.

"Så mycket äter jag inte" sa Sirius och såg på Lily som nickade.

"Jag äter inte mycket bara ofta" sa Sirius och såg surt på Lily som bara log emot honom.

"Sirius kusin du har alltid mat i närheten så vist du kanske inte äter mycket men du äter jämt" sa Narcissa och log hon kände sig konstigt nog väldigt avslappnad i sällskapet.

Mrs. Weasley himlade sig över att ingen hade stoppat hålen i hans strumpor och försökte truga på honom fyrdubbla portioner varje måltid.

"Vad jag kan inte hjälpa det" sa Molly och såg ner.

"Jag är mest tacksam över att Du visar att du bryr dig om honom så mycket" sa Lily och såg på Molly som nickade.

"Det är klart att vi bryr oss om honom, han ser ju så mager ut det är klart att jag ser till att han får mat" sa Molly och såg på bilden av Harry och Ron i början av deras första år.

"Vi är glada över det" sa James och log emot henne.

"Låt oss hoppas att ni kommer få se er son växa upp" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Det är därför vi bestämde oss för att läsa" sa Lily och såg på de andra som nickade.

Mr. Weasley ville gärna att Harry skulle sitta närmast honom vid middagsbordet så att han kunde bombardera honom med frågor om livet hos mugglarna och be honom förklara hur sådan saker som elkontakter och postväsende fungerar.

"Det låter som något Arthur skulle göra" sa Molly och såg på honom med ett leende.

"Vi måste se till att uppdatera kursen för mugglarstudier, jag har hjälp Sirius hela veckan och jag känner att de kunde ha bättre underlag än vad de har " sa Lily och såg på Arthur som nickade.

"Jag kände det jag med att det borde ha uppdaterat studien kanske anställa en mugglare att hålla i dessa studier helt och hållet" sa Arthur och såg på Lily som nickade de alla såg på varandra.

"Vi skriver ner sådana där idéer och lämnar in till Dumbledore" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Det är ändå vi som studerar som ser om de vi får lära oss stämmer eller inte" sa Arthur och såg på Lily som nickade.

"Genialt!" sade han då Harry beskrev för honom hur man till exempel använde en telefon.

"Arthur du måste verkligen ha skrämt Harry med alla dina frågor" sa Frank och såg på Arthur som såg ner på sina skor.

"Det kanske är så men jag kan inte hjälpa at jag vill ha svar på frågorna" sa Arthur och såg på de andra nickade.

"Harry är ju snäll som svara på dina frågor" Sa Merlene och log emot boken.

"Verkligen fascinerande att höra hur bra mugglarna har klart sig utan magi."

"De har inget annat val Arthur" sa Ted och såg på Arthur som nickade.

"Men ändå det är inte klokt hur de klara sig utan magi" sa Arthur och såg på Lily som rullade med ögonen.

"Vi skall ta dig på ett studie besökt ordentligt så att du kan lära dig hur Mugglare lever" sa Lily och la en hand på Molly som genast blev orolig.

"Han kommer klara sig" sa James lugnande och såg på Arthur som såg ut som om julen hade kommit tidigt i år.

"Det hoppas jag" sa Molly och stirrade på Lily som log emot henne.

"Oroa dig inte" sa Lily med ett leende.

En solig morgon ungefär en vecka efter Harrys ankomst till Kråkboet fick han ett meddelande från Hogwarts. När han och Ron gick ner till frukosten fann de Mr. Och Mrs. Weasley samt Ginny sittande vid köksbordet.

"Har hon stannat i samma rum som Harry nu" sa Sirius med ett lätt skratt och såg på de andra som stirrade på honom.

"Sirius det är inte snällt sagt" sa Merlene och såg på honom med en sträng blick.

"Vad jag bara gjorde ett konstaterande" sa Sirius och såg på de andra som inte köpte det.

"Sirius" sa Arthur och såg på Sirius genast såg ner och valde att fortsätta att läsa.

I samma ögonblick Ginny fick syn på Harry råkade hon slå ner sin grötskål i golvet med ett högt skrammel.

"Jag tror hon är väldigt nervös när Harry är i närheten" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Hon kanske är förtjust i Harry" Mumlade James och såg diskret på Lily han mindes hur han hade långsamt fallit för Lily.

"Det finns en chans" sa Molly och såg på de andra som log åt tanken.

"Tror ni Harry gillar henne" sa Remus och såg på de andra om verkade tänka.

"Kanske inte än" sa Marlene och såg på Narcissa och Andromeda som nickade.

"Tror att hon just nu är Rons syster" sa Andromeda medan Narcissa tänkte.

Hon tappade och slog nästan alltid omkull saker när Harry kom i närheten.

"Tecken på att hon är nervös, James var lite sån första året" sa Remus och såg på Lily som genast vände sig om och såg på honom.

"Det där tror jag inte på" sa Lily och stirrade på honom.

"kanske för att jag alltid såg till att de såg ut som jag gjorde det med flit" sa James och såg på Lily som inte trodde på honom.

"Lily jag lovar du minns kanske när du kom in i uppehållsrummet och James var blöt" sa Sirius och såg på Lily som nickade hon kom ihåg.

"Det var meningen att James skulle hålla den svävande över sig och han tappade koncentrationen när du kom in, och skyllde på att det var Sirius" sa Remus och såg på Lily som nickade.

"James har ofta skyllt på mig när han har varit nervös för något" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

"Jag trodde inte att James Potter kunde vara nervös" sa Narcissa och knuffade till James på axeln James såg ner och rodnade.

"Klart jag kan vara nervös, men jag har blivit bättre på att gömma det" sa James och såg på Lily som skakade på huvudet.

"Du är skolan charmör James, du kan inte vara nervös" sa Merlene och såg på James som stönade, han hatade att alla såg honom som charmör det var Sirius som var det.

"Det är Sirius som är charmören av oss" sa James och såg på Merlene som skakade på huvudet.

"Han är klassad som "Bad Boy" alla vet att Sirius har lättare för att krossa tjejers hjärtan du bara charmar dem" sa Merlene och såg på Sirius som såg förolämpade ut innan han såg ner i boken igen.

"Kan vi läsa" muttrade han och såg på Remus som bara log och böjde sig fram.

"Jag sa åt dig att inte leka mer Merlene" viskade Remus så lågt att bara Sirius hörde det.

Hon dök hastigt ner under bordet för att ta upp skålen och dök upp igen med ett ansikte lika rött som en solnedgång. Harry låtsades som om han inte hade lagt märke till det utan satte sig och tog emot den rostade brödskivan som Mrs. Weasley räckte honom.

"Harry är i alla fall en gentleman" sa Alice och skrattade.

"Han låssades som ingenting, hur kan det vara gentleman" sa Sirius och såg på tjejerna som nu alla satte sig på en sida och stirrade på honom.

Merlene hade hoppats att hennes förhållande med Sirius skulle vara längre än tre veckor, hade inte denna pojk vuxit upp med att man respekterade kvinnor. Lily var inte förvånad över att Sirius inte förstod vad som gjorde Harry till gentleman. Andromeda och Narcissa båda två stirrade på sin kusin och försökte få honom att fatta eld. Alice och Molly kände sig båda två rasande det var övertygad om Sirius skulle förbli ungkarl resten av sitt liv.

James svalde när han såg tjejernas blickar han ville absolut inte byta plats med Sirius nu, han darrade lätt. Sirius såg på tjejerna och började försöka komma på en plan.

"Tänk inte ens tanken" väste Lily och såg på honom hon hade dragit fram sitt trollspö, de hade fem gjort med de höll dem riktade emot Sirius som nu höll upp sina händer för att visa att han inte tänkte göra något.

"Ibland är det så att tjejer inte vill att killar skall på peka allt" sa Merlene och skickade iväg den första förhäxning hon kom på men den träffade en vägg.

"OKEJ VEM AV ER SKYDDAR HONOM" SKREK Merlene och såg på de andra killarna som genast flyttade sig ifrån Sirius.

"Merlene ingen av oss gör det" sa Remus och såg på henne, efter Remus ord sköt de alla sex tjejerna iväg var sin förhäxning emot Sirius och de bara studsade bort som om någon hade lagt en skyddande förtrollning över honom.

Sirius svalde om och om igen han var nu livrädd för Merlene och Lily de var det bästa på förtrollningar, han såg på sina två kusiner och visste att de var lika duktiga de, han slickade sig nervöst om sina läppar.

"Jag tror jag vet" sa Sirius med en mycket låg röst de alla såg på honom.

"VEM" fräste Merlene hon ville skada honom, hon ville se honom blöda.

"J.S" sa Sirius och såg hur Lily sänkte trollspöt och gick tvärs över golvet och försökte slå honom men hon kom inte närmare med sin knutna hand än två decimeter från hans ansikte.

"Hon är mugglar född" sa Lily och satte sig ner de andra stirrade på henne.

"Hon som skickade tillbaka böcker, vi vet att hon heter Jocelyn och något med S i efternamnet, men inget mer, hon har lagt en förtrollning över det här rummet vi kan inte lämna det i vredesmod, jag har försökt. Hon måste ha lagt den där skydd trollningen över Sirius" sa Lily och såg på de andra som satte sig ner.

"Hur kan hon veta vad som händer här" sa Narcissa och såg på Lily som såg på henne.

"Hon har en bok i sin tid som visar allt vi säger och gör här inne" sa Lily och såg på Narcissa som nickade.

"Vad är det med ljuset" sa Narcissa och såg på brevet som hade kommit.

"Du vänjer dig snart" sa Andromeda och såg på Lily som tog upp brevet och såg på det, det var två. Ett till Sirius och ett till gruppen.

Hej igen.

Jag har lagt en skydd förtrollning över Sirius den går inte att tränga igenom varken med förhäxningar eller slag denna förtrollning kommer att ligga kvar tills jag kommer till er.

Detta är för hans säkerhets skull, om jag har räknat rätt så kommer ni få träffa mig runt eller efter jul. Ni behöver inte oroa er att någon skulle sakna mig här, jag har nämligen ingen familj som bryr sig.

Så om ni nu kan låta Sirius få skämmas för sina ord det andra brevet vill jag att Merlene läser högt.

Er vän Jocelyn.

"Hon har verkligen gjort ett ordentligt jobb för att skydda honom" sa Merlene och såg på Lily som nickade hon hade inte räknat med att någon skulle gå igenom detta bekymmer för att skydda Sirius.

"Jag tycker synd om henne att hon inte har någon familj" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Jag hatar att säga det men hon kommer ställa till det mycket för oss" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Låt oss hoppas att det är värt det" sa James och såg på de andra som nickade.

"Merlene läs nästa brev" sa Arthur som såg på henne när hon öppnade det.

Till Sirius.

Remus en tjänst slå Sirius i bakhuvudet.

James du med.

Nu när ni har gjort det märker ni att ni kommer att komma igenom min skyddsförtrollning men inte tjejerna, ni kan funderar varför…

Sirius jag vill inte behöva kämpa för att hålla dig vid liv så snälla se till att inte göra bort dig mer.

Jag skall inte säga för mycket men som Lily har sagt jag är mugglar född, men vet inte om jag räknas som det. Jag fick inte veta vem min morfar var förens min mamma dog, och nej jag tänker inte avslöja det än vem min morfar är.

Det är viktigt att alla ni som är i rummet nu håller sams tillsammans kan ni ändra framtiden.

Från Jocelyn S.S

"Det låter som om hennes far aldrig var där för henne" sa Merlene och såg på underskriften.

"S.S det låter som hon gav oss en ny ledtråd i namnet" sa James och såg på det som de viste att hon gav ledtrådar.

"inte en aning finns bara några få Trollkarlar med S.S" Remus och såg på flaskan ingen han stirrade på den var det inte stjärnbilden Sirius han stirrade på, han såg ner på brevet och såg att brevhuvudet var samma stjärnbild. Han skrev ner Jocelyn Sirius och stoppade in det i ett kuvert och såg på boken.

"Kan du hämta brev här ifrån" frågade Remus högt och såg hur ljuset fladdrade till och brevet var borta som han hade lagt på bordet.

"Vad har du kommit på" sa Sirius och såg på honom.

"Bara en tanke jag ville dela med henne" sa Remus och såg på ljuset som fladdrade till igen.

Remus slet åt sig brevet innan någon annan han se det och han öppnade det och såg på orden.

Remus.

Du är en smart varulv. Jocelyn Angeliqué Sirius.

Detta är mitt fulla namn efternamnet får du klurar lite på.

J.A.S.S

Remus log och stoppade på sig brevet han vände sig emot Sirius och James som höjde ögonbrynen, men han skakade på huvudet.

"Brev från skolan" sade Mr. Weasley och räckte över identiska lika kuvert av gult pergament till Harry och Ron. Adressen var skrivet med grönt bläck.

"Dumbledore vet redan att du är här, Harry – det finns inget som undgår den mannen. Ni båda har fått var sitt" tillade han då Fred och George kom insläntrande, fortfarande klädda i pyjamas.

"Varför skriver de adressen med grönt bläck varje år, det är ju Slytherins färg" sa Andromeda och såg på sin syster som genast stirrade på henne.

"Ja, varför skiftar de inte färg varje år, ett år för Slytherin, ett för Hufflepuff, ett för Ravenclaw och ett för Gryffindor" sa James och såg på Narcissa som nickade, Andromeda andades ut, hon hade inte retat upp sin syster.

"Vi tar upp det med Professor McGonagall" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Bäst att du och jag gör det" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Ja" sa Lily och skrev ner det på sin lista med saker att ta upp med McGonagall.

Under ett par minuter rådde tystnad medan de allesammans läste sina brev. I Harrys stod det att han som vanligt skulle ta Hogwartsexpressen från King's Cross Station den första September. Där fanns också en lista på de nya böcker han behövde skaffa för det kommande läsåret:

"Det har börjat skriva ut dagen med" sa Sirius med ett skratta de alla stirrade på honom men James och Remus kunde inte hjälpa det.

"Hur mycket stryk fick du under ditt andra år när du kom hem" sa James och såg på honom.

"Det var värt det" sa Sirius och insåg att de andra inte hade fattat.

"Förut stod det inte vilken dag eller tid" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Jag skrev alltid tillbaka för att kolla tiden och dagen" sa Lily och såg Sirius som nickade.

"Jag skickade ett illvrål till Rektorn och till Professor McGonagall om att jag inte kom in på perrongen och undrade om det var ett skämt, det bästa var att Mamma gjorde det med" sa Sirius och såg på de andra som skakade på huvudet och skrattade de med.

"När Mamma fick ett illvrål tillbaka hade jag redan hunnit fly till James familj" sa Sirius och skrattade gott.

"Bara du" sa Remus och såg på sin vän som skrattade.

"Men det var kul efter det skrev det ett separat brev till mig om Vilket datum tåget gick och vilken tid" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

ANDRAÅRSELEVER BÖR METAG FÖLJANDE BÖCKER

Standardbok i besvärjelserkonst (Årskurstvå) av Miranda Goshowk

Kafferast med klagoandra av Gyllenroy Lockman

"Nej" sa Sirius och stirrade på de andra som såg med avsmak på boken.

"Snälla säg inte att han har skrivit böcker" sa Andromeda och tänkte på den man de hade bevittnat ett teaterspel med för några dagar sedan.

"Verkar så" sa Ted och tog hennes hand.

"Böcker är en sak det kan han ha skrivit, då kan han ljuga hur mycket han vill" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Undra vem som är lärare i försvar emot svartkonster" sa Arthur och såg på dem de alla mindes hur Quirrell hade dött i förra boken.

"Vi får vänta och se" sa Narcissa och såg på boken med avsmak.

"Läs igenom de som Gyllenroy har skrivit utan att nämna hans namn" sa Merlene och såg på Alice och Frank som nickade Sirius nickade han med.

På vift med vittror, Helger med häxor, Turer med troll, vallfärder med vampyrer, vandringar med varulvar, stunder med snömannen.

"Stackars elever" mumlade Lily och såg oroligt på boken.

"Snälla låt det vara en bra lärare och inte en skådespelare" sa Ted och Arthur såg genast på honom.

"Vi fick genom lida en pjäs av Gyllenroy i vecka om hur farliga Varulvar var, och jag personligen tycket att han har helt fel" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

"Det är hemskt han tvingar oss andra i elevhemmet att vara med i hans pjäser och Han skall alltid ha huvudrollen är även om någon annan kanske kunde det bättre" sa Ted och såg på de andra som stirrade på dem.

"Ni skojar inte" sa Merlene och de andra verkade vilja ställa samma fråga.

"Tyvärr inte" sa Andromeda och såg på de andra som ryste.

"Gud vad glad jag är över att vi inte är i samma elevhem som honom" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Det var inte det värsta" sa Ted och såg på de andra som stirrade på honom.

"Han tvingade i oss att ha klä oss färg kordenerat så att det inte skar sig med hans klädval, aldrig mer att jag tänker se åt färgen rosa eller lila" sa Ted och ryste till.

"Kan vi fortsätta läsningen" sa Molly och ryste till när hon tänkte på hur Andromeda och Ted hade upplevt Gyllenroy.

Fred, som hade läst färdigt sin egen boklista, kikade på Harrys.

"Du ska alltså skaffa alla Lockmans böcker du också!" sade han "Den nye läraren i försvar mot svartkonster måste vara en beundrare till honom – slår vad om att det är en häxa."

"Jag vet inte om jag tror det är en häxa" sa Frank och såg på de andra som började se oroliga ut.

"Låt oss hoppas att det är en häxa" sa Ted och bad en mycket tyst och stilla bön att han hade fel.

"Ted sluta nu" sa James och såg på Ted som stirrade på honom.

"Jag är villig att slå vad med sig James om att du inte kan spendera en Timme i Gyllenroys närhet utan att förhäxa honom" sa Ted och såg på James som log.

"Det är för att James har redan gjort det" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad jag har bara gjort en färgskiftnings förhäxning, så kommer han inom fem meter från mig så blir hans skolklädnad automatiskt Spygrön med illoranga prickar och går inte bort förens man antingen tvättar kläderna eller att man ber färgen artigt att avlägsna sig" sa James med en axel ryckning och tittade på de andra som bara stirrade på honom.

"Kan du göra förhäxning så den gäller mig med" sa Ted och såg bönade på James som såg på tvekande på Lily som såg åt ett annat håll utan att lyssna. James nickade mycket snabbt men diskret.

"Kan jag få fortsätta läsa inte för att jag klagar" sa Sirius och såg på James och Ted som nickade.

Fred fick en blick från sin mamma som fick honom att hastigt ägna sig åt marmeladen.

"Det blir inte billigt att köpa hela den här högen" sa George med en snabb blick på sina föräldrar. "Lockmans böcker är väldigt dyra allihop…"

"Det ska vi nog klara" sade Mrs. Weasley, men hon såg bekymrad ut. "Vi kan säkert köpa en hel del av Ginnys skolsaker begagnade."

"Det låter inte riktigt rätt att säga men vad skulle man göra" mumlade Molly och kände hur Arthur höll hårt i henne.

"Molly vi löser det, vi vet inte varför boken påstår att vi skulle vara fattiga" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Oroa er inte för framtiden vi skall se till att det inte blir så" sa James och såg på de andra som nickade de med ingen av dem ville att någon skulle leva i fattigdom, Arthur och Molly nickade tacksamt.

"Jag kommer hjälpa er" sa Narcissa och såg på dem, när alla stirrade på henne.

"Vad jag vill hjälpa dem och om jag kan få någonstans att bo när jag väl talar om för mina föräldrar att jag inte tänker gifta mig med Lucius så kommer jag betala för mig" sa Narcissa och såg på de som var runt henne de nickade.

"Jag kommer att se till att Varken Harry eller Neville kommer att glömma vem deras föräldrar var om något skulle hända er" sa Narcissa och såg på James som nickade, han hade känt Cissi sedan han var liten, han hade alltid tyckt om henne som släkting, och även Andromeda men inte Bellatrix eftersom hon hade en förkärlek att tortera oskyldiga Djur.

"Tack" Sa Molly och såg på Cissi med nya ögon.

"Jag uppskattar verkligen att vara i sällskap med er för här behöver jag inte gömma vem jag är" sa Cissi och skrattade.

"Jaså, ska du börja på Hogwarts i år?" frågade Harry Ginny.

Hon nickade och rodnade ända ner till rötterna på sitt flammande hår medan hon lade armbågen i smöret. Lyckligtvis var det bara Harry som såg det, för just då kom Rons äldre bror Percy in i köket.

"Jag måste säga att Harry är väldigt medveten om vad som sker runt honom, jag har aldrig sett någon som har såg god koll runt sig inte ens Remus hade det" sa Sirius och såg upp från boken.

"Det är i alla fall snällt av honom att inte tala om för alla andra" sa Merlene medan hon stirrade på Sirius som för att utmana honom till att göra om hans tidigare misstag men Sirius hade lärt sig från sitt första misstag, han skämdes lite över att han behövde skyddet som deras mystiska vän Jocelyn hade lagt över honom.

Han var redan fullt påklädd, med sitt Hogwarts-prefektemblem fastsatt på den stickade tröjan.

"Skämtar du med mig" utbrast Lily och Remus med en mun, de alla stirrade på Gryffindors prefekter, och första ordningsman.

"Det där är en sak man inte gör" sa Remus och skakade på huvudet, och såg på Lily som nickade.

"Jag trodde att Ni båda bar dem hemma" sa Sirius med ett flin.

"Skulle aldrig bära det hemma, förutom när Pappa begärde det för att han vill att jag skulle ta ett skolfotografi, jag ville inte bära det men han frågade om det tillhörde skoluniformen, och när jag svarade ja, så sa han åt mig att ta det med" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Pappa har en vän som arbetar som fotograf, han vet bara att jag går på ett internat men inte vilket" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag vet inte om han försöker göra sig viktigt eller att han bara vill synas" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Han har två äldre bröder och tre yngre, jag tror att han försöker hitta sin identitet och att vara prefekt är hans identitet, det hörde vi tidigare "Perfekta-Percy" det var ju en av tvillingarna som kallade honom för det. Så det är väl inte så konstigt att han bär det" sa Remus och såg på Narcissa och Andromeda som båda två nickade.

"Det är sant, det är förmodligen en handling dels att han vill har rätt i allt och att han är Prefekt" sa Cissi.

"God Morgon, allesammans" sade Percy muntert. "Vilken härlig dag."

"Han har garanterat en flickvän" sa Cissi och såg på de andra som stirrade på henne.

"Hur kan du vara säker på det" sa Sirius med en nyfikenhet i rösten.

"Därför att det finns den enda anledning till att han kan vara på sådan strålande humör då tidigt på morgonen alla vet att Weasley, sällan går att prata med om det inte har fått frukost" sa Andromeda och log emot Arthur som skrockade och såg Andy och Cissi innan han nickade.

"Det var min farfar som drog i gång det där" sa Arthur med ett litet leende.

"Dessutom så har han hållit sig inlåst större delen av tiden som Harry har varit där" sa Andy och såg på de andra som nu log.

"Som sagt han måste ha något som har gjort honom väldigt glad" sa Lily och tänkte själv tillbaka på den tiden som Snapes brev hade uppmuntrat henne det var två år sedan han hade krossat deras vänskap.

"Lily oroa dig inte vi hjälper dig" sa Merlene och såg på sin vän som nickade bara.

Han slog sig ner på den enda lediga stol men for upp igen nästan med desamma och drog fram en grå dammvippa med lossnande fjädra från sitsen under sig – det var i alla fall vad Harry trodde att det var, tills han såg att den andades.

"Harry" suckade James och skakade på huvudet.

"Vad Det måste vara en gammal uggla om den ser ut som en dammvippa" sa Cissi med ett leende och såg på Andromeda som nickade hon med.

"Det är en gammal uggla vi kommer ha, jag kommer inte skilja mig från min uggla förens han måste verkligen tas ur tjänst" sa Arthur och såg på Molly som log emot honom och kysste hans kind.

"Oroa dig inte för det" sa Molly och såg på Sirius som genast såg ner i boken igen.

"Errol!" sade Ron och tog den kraftlösa ugglan från Percy och drog fram ett brev under vingen på den.

"Undra vem det är nu Ron väntar på brev från Harry är ju redan där" sa Arthur och såg på Molly som hade lagt pannan i vek och tänkte.

"Jag vet inte om det är logiskt men skulle det vara någon av deras vänner" sa Molly och såg på Sirius som såg på de andra.

"Skulle jag rymma så skulle jag inte berätta det för någon men det beror på att min mamma skulle hindra mig, fram tills jag var femton/sexton år" sa Sirius och såg på James som nickade.

"om det inte är så att du hade frågat om vi var hemma" sa James och såg på Merlene som verkade tänka hon med.

"Det är inte logiskt att berätta för någon om att det tänkte fri ta Harry" sa Merlene och såg på Alice och Frank som hade varit tysta en lång stund nu. De såg bara oroliga ut. Lily misstänkte att Ron hade pratat med någon om att Harry inte hade svarat på breven eller att någon av hans vänner försökte nå honom men inte fått svar.

"Äntligen – han har med sig Hermiones svar. Jag skrev till henne och berättade att vi hade tänkt rädda dig från familjen Dursley."

"Och ändå kom det förbi Molly" sa Sirius och såg på Molly som spände blicken i boken, och Arthur och de andra som kände till hur Arg Molly verkligen kunde bli började bäva för att hon skulle få ett utbrott.

"Molly snälla" sa Arthur och tog hennes hand.

"Du har redan skällt ut dem i framtiden och det var en utskällning som heter duga" sa Andromeda och förstod vad Arthur ville göra.

"Hur kan han göra en sådan sak" utbrast Molly och de alla hörde att det var oro i hennes röst och inte ilska.

"Tänk om någon hade snappat upp ugglan tänkte om någon hade satt dit dem för bilen" sa Molly och kände sig väldigt uppgiven.

"Molly oroa dig inte" sa Alice och såg på Molly som nickade medan James och Lily satt tysta och försökte tänka på att de skulle ändra framtiden.

Han bar iväg Errol och försökte sätta honom högt upp på en pinne alldeles innanför köksdörren, men Errol ramlade genast ner därifrån så Ron lade honom på diskbänken i stället, medan han muttrade:

"Sorgligt"

"Ronald det är en gammal uggla och du skall respektera honom" sa Arthur och såg på Molly som nu log.

"Du älskar verkligen den där ugglan" sa Molly med svagt rosafärgade kinder och såg på sin make, han bara log emot henne.

"Jag tror att vi alla älskar våra ugglor väldigt högt" sa James och såg på de andra som ägde ugglor de alla nickade.

"Jag försöker alltid att värna om de skolugglor som jag har använt, jag skulle aldrig drömma om att behandla en uggla illa" sa Lily och såg på de andra som nickade.

Sedan slet han upp Hermiones brev och läste det högt:

Kära Ron, och Harry, om du är där!

"Det låter som om hon inte förutsatte att Harry hade kommit till Kråkboet i alla fall" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Det är inte klokt att de inte talade om för oss vad de tänkte göra" sa Arthur och stirrade på boken.

"Tror du verkligen att de har så lite förtroende för oss" sa Molly och stirrade på honom.

"Jag vet inte eller så var det så att de kände att det var bättre att de handlade utan att vi viste" sa Arthur och drog in henne i en kram och väntade på att Sirius skulle fortsätta.

Jag hoppas allting gick bra och att Harry är okej och att ni inte gjorde någonting olagligt för att rädda honom, Ron, för det skulle bara ge honom problem också.

"Jag får en känsla av att hon är som Remus" sa James och stirrade på de andra som skrattade.

"Vad har jag nu gjort" sa Remus och stirrade på Sirius och James som log.

"Du försöker alltid hålla oss utanför problem" sa Sirius och såg på honom.

"Dessutom hjälper du oss med våra studier och ser till att vi alltid kommer i tid" sa James och log emot Remus som bara skakade på huvudet

Jag har varit väldigt orolig, och om allt är bra med Harry kan ni väl genast skriva och berätta det. Det vore kanske bättre om ni använder en annan uggla, eftersom jag tror att en brevtur till skulle ta död på den ni har.

"Tycker synd om Errol" sa Arthur och såg riktigt ledsen ut, han älskade den ugglan över allt annat.

"Arthur oroa dig inte ugglan är starkare än du tror" sa James och såg på Arthur som nickade men såg fortfarande ledsen ut.

"Jag hoppas det" sa Arthur och stirrade på boken och undrade om de kunde göra något annat för att ugglan skulle ha det bättre.

Jag har förstås en massa att läsa och förbereda till nästa skolår…

"Redan börjat läsa för nästa skolår" stönade Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet åt Sirius.

"Du vet att hon älskar att läsa" sa Remus och såg på Sirius med höjda ögonbryn.

"Men ändå det är sommarlov" sa Sirius och såg på Andromeda och Narcissa som såg på honom.

"Du skulle bara våga säga något ont om den flickan" sa Alice och stirrade på Sirius som skenerat såg ner i boken.

"Hur kan hon tänka på det nu när vi har lov?" sade Ron förskräckt.

"Se jag är inte ensam att tänka så" sa Sirius och stirrade på de sex trollspön som var riktade emot honom.

"Ni kan inte skada mig" sa Sirius och såg på dem när de log.

"Kanske inte men vi tänker försöka tills vi hittar ett sätta att komma igenom hennes försvar" sa Narcissa och såg på honom med ett leende.

"Okej, jag skall uppföra mig" sa Sirius och kände sig orolig.

"Bra kusin" sa Andromeda och sänkte sitt spö och satte sig.

… Och vi ska åka till London på Onsdag för att köpa de nya böckerna jag ska ha. Skulle vi inte kunna träffas i Diagongränden?

Hör av er så snart ni kan så jag får veta vad som händer.

Hjärtliga hälsningar från Hermione.

"Hon är i alla fall omtänksam" sa Ted och såg på Andromeda som stirrade på honom med samma blick som de hade stirrat på Sirius med.

"Jag menar att hon frågar om de skall träffas i Diagongränden" sa Ted och såg på sin flickvän som genast log, Ted hade inte sagt något för att reta dem men de var redan uppretade med tanke på vad Sirius höll på med.

"Jag hoppas verkligen att de kan träffa henne där" sa Alice och såg på Frank som log emot henne.

"De kommer de" sa James och såg på Molly som nickade.

"Ja, det passar ju utmärkt, vi kan också åka in på onsdag och skaffa det ni behöver" sade Mrs. Weasley och började duka av bordet. "Vad ska ni ha för er i dag allesammans?"

"Jag hoppas verkligen att de håller sig utanför några problem" sa Molly och stirrade på boken.

"Molly sluta oroa dig" sa Alice och såg på sin vän som nickade.

"Jag är bara orolig för vad som kan hända" sa Molly och kände hur Arthur log emot henne.

"Molly vi vet att det kommer bli jobbigt att läsa den här boken, första boken var jobbig nog" sa Remus och såg på henne.

"Men vi skall läsa Sju böcker om Harrys skol år, och Ron är Harrys vän, jag tror att Ron är säkrare än Harry" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Dessutom så är de säkra, vi har fått veta det tack vare Jocelyn" sa Frank och log emot Molly som nickade.

Harry, Ron och George tänkte gå till den lilla hästhagen uppe på kullen som familjen Weasley ägde.

"Vet ni vad" sa Lily och stirrade på Molly och Arthur som stirrade på henne.

"Om ni verkligen äger marker så skulle ni kunna hyra ut en hage till något i trakten som har hästar under resten av året förutom sommarlovet, det skulle ge lite extra inkomst" sa Lily och såg på Ted som nickade han viste om att det var ett bra sätt att få Arthur att lugna ner upphetsning när det kom till mugglare.

"Det var en lysande idé Lily, men med Arthurs sätt med mugglare hur löser vi det" sa Molly och såg nyfiket på Lily som tänkte.

"Vi tar med honom ut i mugglar samhället, utan hans trollstav, och lät honom långsamt allt som finns" sa Ted och såg på Molly som nickade.

"Jag vill gärna vara med" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Vi kommer göra det sakta när vi alla har gått ur skolan" sa Andromeda som hon var intresserad hon med om att lära sig mer av mugglar världen.

"Räkna in mig med" sa Narcissa och såg på Sirius som bara log.

Den var omgiven av träd som skymde sikten från byn nedanför, vilket gjorde att de kunde träna Quidditch där, så länge de inte flög för högt.

"Kunde man ju tänkta sig" sa James med ett skratt och såg på Sirius som såg på de andra som skrattade, utom Alice och Lily som stirrade på sina Quidditch tokiga vänner.

"Lily, Alice snälla, Harry har varit instängd hela sommaren och älskar att flyga" sa Sirius och såg på tjejerna som fortfarande såg oroliga ut.

"Det är inte det" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Weasley bor nära en mugglar by, de kan ju inte spela Quidditch tänk om bollarna flyger i väg, det ställer till problem för Weasley" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jo det håller jag med" sa Arthur och såg på de andra som stirrade Sirius och boken

De kunde inte använda riktiga quidditchbollar, för det skulle bli svårt att förklara om de stack i väg och flög bort över byn; i stället kastade de äpplen till varandra och försökte fånga dem.

"Det är bra att de har tänkt på det" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Äpplen är bra för att träna reflexerna" sa Lily och alla stirrade på henne.

"Vad det var något jag använde som barn. Jag och Petunia brukade gå och kasta äpplen mellan varandra istället för bollar" sa Lily med en axelryckning.

"Det är ganska roligt att palla äpplen" sa Ted och såg längtande ut.

"Vad" sa James och såg på Ted och Lily som log.

"Det som du gör med Accio" sa Remus och såg på Lily och Ted som höjde på ögonbrynen.

"James kallar till sig äpplen från en annans trädgård" sa Sirius och såg på James som rodnade lite.

"Jag kan inte ro för att han har godare äpplen än vi" sa James och såg på sina vänner.

"Du pallar äpplen med magi gud vad tråkigt" sa Ted och såg på Lily som skrattade.

"Anledningen till att man pallar äpplen är att man inte skall bli påkommen, och kommer de på en så brukar de jaga en" sa Ted och alla som hade magisk uppväxt stirrade på honom.

"Kan vi lämna äpplena nu jag börjar bli hungrig" sa Sirius och de alla såg på honom och han såg ner i boken igen.

De turades om att rida på Harrys Nimbus Tvåtusen, som helt klart var den bästa kvasten. Rons gamla stjärnskott blev ofta förbiflugen av fjärilar.

"Det kan inte vara min kvast" sa Molly och stirrade på boken.

"Molly jag viste inte att du flög" sa James och såg på Molly som log honom.

"Jag flyger bara när jag måste, jag har aldrig spelat" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Hon kan flyga men gör det inte ofta" sa Arthur och såg på de andra som skrattade.

"Det beror på mina tvilling bröder, de har skrämt mig en gång när jag var liten" sa Molly och ingen av de som var där ville fråga vad som hade hänt det syntes på Molly att de hade skrämt henne.

"Molly tänk inte på det, och Sirius tugga ur och fortsätt att läs" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

Fem minuter senare vandrade de uppför kullen med sina kvastkäppar över axeln. De hade frågat Percy om han ville följa med, men han hade sagt att han var upptagen.

"Det låter som han inte vill umgås med sina bröder" sa Molly och såg på Arthur som nickade, han var bekymrad han med.

"Jag tror han inte tänker på det på det sättet" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Bella har hållit sig undan de senaste månaderna med" sa Narcissa och såg på de andra som verkade tänka de med.

"Bella är ingen att bry sig om" sa Sirius och såg på sina kusiner som började fatta sina egna beslut.

Harry hade hittills bara sett Percy vid måltiderna, han satt instängd på sitt rum resten av tiden.

"Det skulle jag inte göra frivilligt" sa James och såg på boken med höjda ögonbryn.

"Tror ingen här skulle stänga in sig frivilligt" sa Merlene och stirrade på boken.

"Jag gör det varje sommar" Viskade Lily och såg hur James drog in henne i en kram.

"Varför" frågade James och såg på henne.

"För att slippa Petunia, hon försöker provisera mig till att börja skrika på henne och sedan ropar hon på mamma och säger att jag är dum, och att det är jag som börjar bråket. Tyvärr så tror mamma mer på Petunia nu än när jag började på Hogwarts" sa Lily med en suck hon såg på James som nickade.

"Sedan så bor ju Snape i närheten där jag bor, och han har försökt sedan han kallade mig för smuttskalle försökt att be om förlåtelse något som jag inte är beredd att ge honom" sa Lily och såg på James som nickade han viste att han hade varit envis emot Lily för att få en dejt med honom men han hade aldrig gått så långt att söka upp henne i hennes hem.

"Lily du behöver aldrig mer låsa in dig" sa James och lät Lily gömma sitt ansikte.

"Jag önskar att jag viste vad han håller på med" sade Fred med bekymrad min.

"Han är inte sitt gamla vanliga jag. Hans examensresultat kom dagen innan du blev räddad, Harry. Han fick hela tolv HTB:n och han gjorde nästan inget nummer av det."

"Det var inget dåligt betyg" sa Remus och såg på Andromeda och Narcissa som nickade.

"Att han inte gjorde något nummer av det är det oroande" sa Merlene och såg på Sirius som ryckte på axlarna.

"Han måste vara en av det där som älskar att skryta var det inte de han gjorde i förra boken när hans bror besegrade McGonagalls schack spel" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad jag har aldrig tagit åt mig äran för något som någon annan har gjort" sa James och såg på Sirius som nickade och Remus som tänkte efter.

"Du har rätt du har till och med gått ed på det en gång till McGonagall" sa Remus och de andra bara stirrade på honom.

"Vad jag hade inget gjort det men alla trodde att jag hade gjort de, så jag gick till Professor McGonagall och sa att jag ville gå ed på att jag inte hade gjort det, och nu när jag säger att jag inte har gjort något så tror hon på mig" sa James med en axel ryckning.

"De är bättre för dig nu att hon tror på dig" sa Remus och såg på de andra som skrattade nu.

"Högsta Trollkarlsbetyg" förklarade George som såg Harrys oförstående min. "Bill fick också tolv. Innan vi hinner blinka får vi kanske en förste ordningsman till i familjen. Jag tror inte jag överlever skammen."

"Jag börjar undra om de där tvillingarna lever på skämt" sa Ted och såg på de andra som såg på honom.

"Det är omöjligt Molly skulle aldrig låta någon av sina barn följa i hennes tvillingbröders" sa Alice och såg på Molly som nickade.

"Inte en chans" sa Molly med eftertryck och stirrade på boken.

"Molly du skall inte kväva barnen" sa Andromeda och såg på henne.

"Se bara hur Sirius och Bellatrix har blivit" sa Narcissa och då insåg Molly att det var bättre att låta barnen vara just barn men däremot lära dem att respektera varandra bättre.

Bill var den äldste av bröderna Weasley. Han och den närmaste brodern Charlie, hade redan lämnat Hogwarts. Harry hade aldrig träffat någon av dem men visste att Charlie var i Rumänien, där han studerade Drakar, och Bil i Egypten, där han arbetade för trollkarlsbanken Gringotts.

"Det är ganska imponerande jobb båda har" sa Andromeda och såg på Frank som nickade.

"Frågan är vad han gör för Gringotts" sa Frank och såg på boken och väntade på att de skulle få veta från Jocelyn men inget kom.

"Jag hoppas bara att han har bra vänskap med Svartalferna" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Det måste han ha om han arbetar med" sa James och såg på de andra som stirrade på boken.

"Fattar inte hur mamma och pappa ska få råd med alla våra skolgrejer i år" sade George efter ett tag. "Fem uppsättningar av Lockmansböcker! Och Ginny behöver både klädnad och ett trollspö och allt möjligt annat…"

"De verkar i alla fall, förstå att pengar inte växer på träd" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Det kanske gynnar dem att vi inte har haft så mycket pengar under deras uppväxt" sa Molly och såg på Arthur och såg på de andra som verkade tänka.

"De som inte får allt de pekar på utan kanske får jobba för de har en tendens att uppskatta det som de får" sa Ted och såg på Alice och Merlene som båda nickade.

Harry sade ingenting. Han kände sig en smula generad. Väl förvarat i ett underjordiskt kassavalv hos Gringotts i London låg nämligen en hel förmögenhet som hans föräldrar hade lämnat efter sig åt honom.

"Det låter som Harry skäms för sitt arv" sa Lily med en rynkad panna medan James skruvade på sig, han visste att det där valvet som Harry använde var bara Familjen Potters skolvalv, varför hade inte Harry fått reda på allt annat som han hade ärvt, alla hus, företag, och husalfer, han tänkte på det stora familj valvet.

"James vad är det" sa Alice som såg på honom.

"Jag trycker det är konstigt att Svartalferna inte har kallat honom till möte för att gå över arvet" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad Harry är den siste i familjen Potter, om han hade vuxit upp i en trollkarlsfamilj så hade han vid sju års ålder kunnat ta på sig sin familj titel Lord Potter, men eftersom han växte upp med mugglare så kan han först kräva sin titel och sitt arv vid 12 års ålder. Med andra ord är det någon som har lagt en förmyndare som inte gynnar varken Harrys livssituation eller hans förmögenhet" sa James och alla stirrade på honom.

"Du kan mycket om Gringotts" sa Ted och såg på James som nickade.

"Pappa står på god fot med dem och vi försöker hålla ett så bra förhållande med dem, eftersom Potters är en gammal familj och vi har mycket affärer med dem" sa James och såg på de andra som såg på honom med en nick.

"Men när han tar den titeln blir han inte myndig då?" frågade Lily och såg på James som nickade.

"Jo det blir han, även om han bara är tolv år, men det är så det fungerar" sa James och såg på Lily som började skaka.

"Lily vad är det" sa Merlene och såg på henne.

"Jag är helt hundra på att om jag får en son att jag kommer skriva i mitt testamente att Min son aldrig kommer hamna hos Petunia" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Bra kan vi ta och läsa vidare" sa Sirius på de andra som nickade.

Det var förstås bara i trollkarlsvärdelen som hans pengar var värda någonting; man kunde inte använda galleoner, siklar och knutingar i mugglarbutiker. Han hade aldrig nämnt sitt bankkonto hos Gringotts för familjen Dursley.

"Vet han inte att svartalferna kan växla åt andra hållet med" sa Ted och såg på de andra som skrattade.

"Jag tror att det är bra att han inte vet det än" sa Narcissa och såg på sin syster som nickade.

"Jag hoppas verkligen att Han inte nämner det hos Dursley för jag är säker på att Vernon inte har något emot pengar" sa James och knöt sina händer och stirrade på boken.

"Jag vet att Petunia och Vernon är besatta av pengar" sa Lily och såg på de andra som nickade.

Han var inte säker på att de skulle hysa lika stor avsky för en stor hög med guld som de gjorde för allting annat i trollkarlsvärlden.

"Harry har kommit fram till samma sak som James" skrattade Frank och såg på de andra som log.

"Jag hoppas bara att ingen försöker att sko sig på våran död" sa James och såg på Lily som höll på att skriva.

"Vad gör du" sa han och såg på henne.

"Jag tänkte skriva ner allt så att vi kan skydda barnen i framtiden, jag vill inte se Harry utan sitt arv, och om jag har fattat detta rätt så kan du tala om för Svartalferna hur du vill att ditt testamente skall skötas" sa Lily och såg på James som nickade, Lily sa inget mer utan skrev vidare.

Mrs. Weasley väckte dem allesammans tidigt onsdagen därpå. De satte raskt i sig ett halvt dussin baconsmörgåsar var och drog sedan på sig sina rockar. Mrs. Weasley tog ner en blomkruka från spiselhyllan och kikade inuti den.

"Flampulver det här låter inte bra" sa Narcissa och såg på Frank som log.

"Jag har aldrig färdas med de" sa Lily och såg på de andra som såg på henne.

"Vad, pappa har alltid kört mig till Merlene eller Alice" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Det är nästan slut Arthur" suckade Hon. "Vi måste köpa lite mer i dag… nåja, strunt i det. Gästerna först! Började du Harry, lille vän!"

Och hon räckte honom blomkrukan.

Harry stirrade på dem.

"Harry har aldrig färdas med flampulver" sa Alice och satte handen för munnen och Lily såg orolig ut.

"Det kommer hända någon jag är säker på det" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad Harry har aldrig varit med om flampulver och ingen av oss fick färdas ensamma förens vi var elva år och börjat på Hogwarts" sa Narcissa och såg på de anda som nickade.

De såg allesammans förväntansfullt på honom.

"V-vad är det meningen att jag ska göra?" stammade han.

"Han har aldrig rest med flampulver förut." sade Ron plötsligt. "Förlåt Harry, jag tänkte inte på det"

"Det borde vi ha vetat" sa Molly och rodnade.

"Jag undrar hur mycket förklarningar han kommer få" sa James och såg på Remus som log.

"Du har fortfarande inte glömt av hur mycket jag försökte hjälpa dig med" sa Remus och såg på James som nickade.

"Nej det kommer jag aldrig glömma Remus det var absolut inte kul" sa James och såg på Remus som log.

"Vad hände" sa Lily och såg på Remus som bara skakade på huvudet med ett leende.

"Jag lovad James att aldrig prata om det" sa Remus och såg på James som nickade.

"Aldrig?" sade Mr. Weasley. "Men hur kom du till Diagongränden när du skulle köpa dina skolgrejer förra året?"

"Jag tog tunnelbanan…"

"Är det sant?" sade Mr. Weasley ivrigt. "Fanns det rulltrappor? Hur fungerar…?"

"Arthur" sa Molly och stirrade på sin man som rodnade och såg på henne med ett leende.

"Du vet att vi kommer att ändra genom att jag kommer få följa med Ted och Lily ut i mugglar samhället" sa Arthur och såg på sin hustru som nickade.

"Det är bra att vi kommer få lära oss lite mer" sa Narcissa och såg på Andromeda och Arthur som nickade Frank och Alice hade redan en del kunskaper tack vare att de bodde nära inpå mugglar samhälle, Merlene hade också hjälp av sin mors kusin som saknade magi i en helt annars magisk släkt.

"Inte Nu Arthur" sade Mrs. Weasley. "Det går mycket fortare med flampulver, lille vän. Men bevare mig väl, om du aldrig har använt det tidigare…"

"Molly det löser sig" sa Arthur och la handen på hennes axel och hon vände sig emot honom.

"Jag gillar det fortfarande inte det" sa Andromeda och såg på Lily som hade återgått till att bita på nageln.

"Lily du kommer inte ha några naglar kvar om du skall bita på dem på de där sättet" sa James och såg på henne när tog ner sin tumme.

"Det är en ovana som jag gör när jag blir orolig" sa Lily och såg på James som trollade fram stress boll till henne.

"Använd den här" sa James och gav Lily bollen.

"Tack" sa Lily och såg på Sirius som höll på att tugga ur munnen.

"Han klarar det säkert fint, mamma" sade Fred. "Harry titta nu bara hur vi gör" Han tog en nypa glittrande pulver ur blomkrukan, klev fram till brasan och kastade pulvret i lågorna.

"Det är en av det bästa sätt att se hur man gör" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jo det är lättare att förstå det då" sa James och såg på sina vänner som nickade.

"Jag hoppas bara att det går bra" sa Andromeda och såg på de andra som bara log åt hennes oro.

"Andy oroa dig inte" sa Narcissa och såg på de andra som log henne.

"Det är Harry vi pratar om" sa Andromeda och alla stirrade på henne och kände hur oron steg för dem.

Med ett dån blev elden smaragdgrön och flammade högre än Fred, som klev rakt in i den och ropade:

"Diagongränden!" I nästa ögonblick var han försvunnen.

"Det måste ha skrämt Harry ordentligt" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Det skrämde mig första gången som jag såg Alice dök upp hos Merlene" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag tror första resan med flampulver är värre" sa James och såg på de andra som nickade.

"När man gör det själv" sa Sirius och såg James som nickade.

"Du måste säga tydligt och högt vart du ska" sade Mrs. Weasley till Harry, då George stack ner handen i blomkrukan. "Och se till att du kommer ut genom den rätta spisöppningen…"

"Molly hade det inte varit bättre att berätta detta dagen innan" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jo det hade varit nu när du säger det" sa Molly och rodnade.

"Vi kanske skall göra en bok som förklara sake som Harry inte förstår" sa Remus genast och såg på de andra som höjde sina ögonbryn.

"Vad vi måste underlätta övergången för de som är mugglar födda, sedan skall vi göra en bok för de som är renblodiga häxor och trollkarlar som förklara saker om mugglar världen" sa Remus och såg på Lily och Ted som nickade.

"Det låter som en jätte bra idé" sa Lily och såg på Arthur och Frank som nickade. James kände att detta var något som vissa lärare skulle uppskatta och vissa skulle hata.

"Den rätta vad då?" sade Harry nervöst då Elden flammade upp med ett nytt då och tog med sig George.

"Jo det finns en förfärlig massa öppna trollkarlsspisar att välja mellan förstår du, men bara du har tydligt har sagt…"

"Jag hoppas verkligen att han kommer ut rätt" sa Merlene som hade nu börjat förstå Andromedas oro.

"Merlene han kommer inte komma bort" sa Sirius och såg på de andra tjejerna som stirrade.

"Du har inte en aning om vad som händer första gången som Harry flampulver nätverket" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag trodde att vi marodörer höll ihop" sa Sirius och såg på Remus som såg på honom.

"Sirius detta är framtid som vi vill ändra" sa Remus med ett höjt ögonbryn. Sirius såg ner i boken igen.

"Han klarar det säkert, Molly. Pjoska inte nu" sade Mr. Weasley och försåg sig med lite flampulver han också.

"Men kära du, tänk om han kommer bort. Hur ska vi nånsin kunna förklara det för hans moster och morbror?"

"De skulle inte bry sig om det" försäkrade Harry lugnande.

"Jag fattar inte hur Harry kan prata så lugnt om att hans moster och morbror" sa Merlene och såg på de andar som såg på boken.

"Jag tror inte han räknar dem som familj" sa Frank och såg på de andra som stirrade boken.

"Jag tror inte det heller" sa Andromeda och stirrade på boken med oro.

"Om det är sant borde han verkligen inte vara kvar där" sa James och stirrade på de andra som nickade. Remus viste att han inte fick ta hand om Harry på grund av sitt lilla håriga problem som de hade kallat det. Sirius undrade vad Harrys brev var angående att hålla sig lugn den här gången var om.

"Dudley skulle tycka att det var ett strålande skämt om jag försvann upp i en skorsten. Bekymra er inte för det."

"Jag kan inte ens förstår inte hur de inte kan bry sig om Harry" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på henne.

"Jag hoppas att vi kan hålla Harry där ifrån" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Ted älskling vi kommer hålla honom där ifrån" sa Andromeda och log emot honom.

"Lily vad skriver du" sa James och stirrade på pappret som Lily genast gömde.

"Jag håller på att göra ett vatten tätt testamente för att Harry inte skall hamna hos Dursleys" sa Lily och såg hur alla stirrade på henne.

"Lily hur du tänk göra det" sa Merlene och såg på Lily som log.

"Jag tänker se till att mitt blodsband med Petunia inte kommer finnas kvar när jag lämnar skolan, jag har förstå att Svartalferna kan hjälpa mig med detta" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Tror du att Petunia kommer gå med på det" sa Frank och såg på Lily som log.

"Hon har tjatat om att hon inte längre är min syster sedan jag började mitt andra år att jag skulle lämna familjen" sa Lily och såg på de andra som visste inte om de skulle skratta eller vara ledsen.

"Ni behöver inte gråta för min skull, jag känner mig glad över att jag vet detta innan det är försent" sa Lily och log, medan hon höll på att skriva. Sirius återgick tveksamt till att fortsätta att läsa.

"Nåja, låt gå för det då, du får ge dig i väg efter Arthur" sade Mrs. Weasley. "När du kliver in i elden, så säg vart du ska…"

"Och håll armbågarna tätt intill sidan" rådde honom Ron.

"Och slut ögonen" sade Mrs. Weasley. "Sotet…"

"Skruva inte på dig" sade Ron. "För då skulle du mycket väl kunna alla ner ur fel skorsten…"

"Men framför allt inte gripas av panik och kliva ur för tidigt. Vänta tills du får syn på Fred och George."

"Och det har gjort en Remus" stönade James och slog ner huvudet i händerna alla stirrade på honom.

"James så illa var jag inte" sa Remus och såg på James som stirrade på honom.

"De ger honom för mycket information, det hade varit bättre om du hade tagit varje sak sakta och förklarat mindre" sa James och såg på Remus som bara skakade på huvudet.

"Men de glömde det där att han borde ta av sig sina glasögon" sa James och såg på boken.

"Det gör väldigt ont när man trillar och de går sönder" sa James och gned nästippen och såg på Remus som skrattade.

"Minns du inte hur det gick för Sirius den där gången när vi bytte ut flampulvret" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Ni hade kunnat dödat honom" sa Merlene som hade hört talas om händelse.

"Nej Sirius kastar alltid in flampulvret innan han kliver in i elden och dessutom var det han som började med det, fast det var min pappa som råkade ut för det" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

Harry ansträngde sig intensivt för att komma ihåg alt medan han tog en nypa flampulver och gick fram till den öppna spisen. Han drog ett djupt andetag, strödde ut pulvret i lågorna och tog ett steg framåt.

"Det är en bra början" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Det är inte så svårt bara man är bra man inte sväljer askan" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Det är en obehaglig känsla första gången man får in askan i munnen" sa Ted och rös till, han undvek att färdas med flampulver om han inte var tvungen.

"Jag hoppas bara han hamnar rätt" sa Andromeda och såg på de andra som skakade på huvudet åt hennes oro.

Elden kändes som en varm bris. Harry öppnade munnen och svalde omedelbart en massa het aska.

"Och han kommer börja stamma" sa Andromeda och såg orolig på boken, Lily kramade stressbollen så den sprak de alla stirrade på Lilys hand.

"tur att det inte var James hand" skrattade Arthur fram och såg på Lily som stirrade på honom.

"Hade det varit hans hand hade jag läkt den" sa Lily lugnt hon såg på de andra som skrattade med.

"Kan vi åter gå till boken så jag får veta vart min framtida Gudson hamnar" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom, de alla undrade vem som hade tagit Sirius plats.

"Vad kan jag inte få vara allvarlig" sa han och stirrade på dem tills de nickade.

"D-Dia-gongränden" hostade han fram.

Det kändes som om han sögs ner i ett jättelikt avloppshål. Han verkade snurra runt väldigt fort… dånet var öronbedövande… Han försökte hålla ögonen öppna med det virvlande gröna flammorna fick honom att må illa… Någonting hårt stötte emot hans armbåge och han drog in den tätt intill kroppen, medan han virvlade allt snabbare… nu kändes det som om kalla händer slog honom i ansiktet… När han kisade genom glasögonen såg han en suddig ström av öppna spisar och skymtade glimtar av rum utanför dem… Baconsmörgåsarna skvalpade runt i magen på honom… Han slöt ögonen igen och önskade att färden snart skulle ta slut, och så med ens föll han pladask på näsan ner på den kall sten och kände hur glasögonen sprack.

"Han var klok som drog in armbågen" sa Remus och såg på boken.

"Han fick namnet rätt på platsen" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på boken.

"Molly du borde vetta att man inte skall äta innan färdas med flampulver" sa Merlene och såg på Molly som rodnade och såg ner på sina fötter.

"Han har ett ganska intressant sätt att beskriva saker" sa Alice och såg på Frank som log.

"Jag hoppas att han hamnade bara en skorsten för långt" mumlade Molly och såg orolig på de andra som stirrade på henne.

"Sirius läs" sa James och lyfte upp Lily i sitt knä.

Yr och blåslagen, täckt med sot, tog han sig försiktigt på fötter igen och höll upp sina sönderslagna glasögon för ögonen. Han var alldeles ensam, och var han befann sig hade han ingen aning om. Allt han kunde se var att han stod i en öppen murad spis i något som såg ut som en stor svagt upplyst trollkarlsbutik – men sakerna här inne kunde nog aldrig tänkas stå på Hogwarts skollista.

"Och han har hamnat i Svartvändargränd" stönade James och Narcissa tillsammans, de alla såg dem utom Sirius, Remus och Andromeda som alla tre viste vad Svartvändargränd var för ställe.

"Det är en gränd i Diagongränden som säljer bara svartkonst saker" sa James och såg på de andra som nu började bli ännu mer oroliga än de redan var.

"Läs" viskade Lily och såg på de andra som stirrade på boken.

En glasmonter intill innehöll en skrumpnad hand på en kunde, en blodfläckad kortlek och ett stirrande öga av glas. Masker med ondskefullt utseende sneglade lömskt från väggarna, en hög människoknotor låg på disken och rostiga, spetsiga instrument hängde från krokar i taket. Men det värsta var det mörka trånga gatan som Harry såg genom det dammiga butiksfönstret definitivt inte var Diagongränden.

"Det är bra att du inser det Harry" viskade Lily och de andra såg på boken med oro i blicken. Sirius och de andra valde att inte starta en diskussion.

Ju fortare han slapp ut härifrån, desto bättre. Med näsan fortfarande ömmande efter det hårda fallet mot spishällen listade sig Harry snabbt och tyst fram mot dörren, men innan han hunnit halvvägs över golvet dök det upp två figurer på andra sidan dörrglaset – och en av dem var verkligen den sista person Harry önskade möta just nu när han stod här vilsekommen, täckt av sot och med sönderslagna glasögon. Det var nämligen Draco Malfoy.

"Det låter som Harrys Tur har återvänt" sa Remus torrt och såg på boken de alla såg på Narcissa som stirrade på dem.

"Vad är det med Draco" sa hon och såg på Lily som såg på dem.

"De har en relation som James och Snape eller som Lucius och James. Draco och Harry kommer inte överens alls" sa Lily och Narcissa nickade och såg på de andra som nickade de med.

"Draco brukar gilla att trakassera Harry för att hans föräldrar är döda" sa Merlene och såg på Narcissa som reste sig upp.

"Jag hoppas verkligen att jag inte är mor till den pojken" utbrast hon de alla stirrade på Narcissa som såg på dem.

"Jag tänker inte tillåta min son trakassera något för att de saknar föräldrar" sa Narcissa och de andra nickade. Lily var glad över att Narcissa öppet nu var deras vän.

Harry såg sig hastigt omkring och fick syn på ett stort svart skåp som stod till vänster om honom. Han kastade sig in i det och drog igen dörrarna, men lämnade en liten springa att kika ut genom.

"Harry, du borde veta bättre än att gömma dig i okända skåp" förmanade Remus boken alla ville skratta men de hade alla någon gång grälat på Harry som var i boken.

"Varför det" sa Lily och såg på dem, hon hade inte en aning om vad som gjorde Remus så arg.

"Borttrollningsskåp, de är väldigt användbara, men tänk om de andra skåpet står i ett Gringotts valv då kommer han inte ut eller om någon dödar honom när han kommer ut på andra sidan" sa Frank och såg på Lily som nickade.

"Tur att han inte stängde det helt" sa Ted och såg på de andra som nickade.

Några sekunder senare pinglade klockan över dörren och Draco Malfoy klev in i butiken.

Mannen som följde efter kunde inte ha varit någon annat än hans Far. Han hade samma bleka, spetsiga ansikte och precis likadana kalla, grå ögon.

"Det låter inte som om det skulle finnas någon mot till honom" sa Merlene och såg på Andromeda och Narcissa som nickade.

"Det är något som är vanligt inom de gamla trollkarlsfamiljerna, de väljer att skapa en ny del av sig själv, och använder en renblodig kvinna att bära deras foster, men fostret har bara drag av mannens gener" sa Andromeda och såg på Lily som stirrade på dem.

"Ni menar att de klonar sig själva" sa Lily och alla stirrade nu på henne.

"Ja" sa Ted och undrade vad som skulle komma.

"Men det kan inte vara lagligt" sa Lily och såg på Ted som nickade.

"Det är lagligt i Trollkarlsvärlden Lily men inte in mugglar världen" sa Ted och såg på henne. James såg på Lily och väntade på förklarningen på vad Kloning var.

"James det är precis det som Andromeda säger bara att i mugglar världen använder man inte magi utan man gör det i ett labb, som är liknande våra trolldryckslektioner" sa Ted och såg på de andra som nickade nu.

Mr. Malfoy gick genom butiken medan han likgiltigt betraktade de utställda föremålen och ringde sedan i en klocka på disken innan han vände sig till sin son och sade:

"Rör ingenting Draco"

"Som att han skulle lyssna" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på boken.

"Han kommer lyssnar det är ju hans far" sa Sirius såg på Narcissa som nu nickade.

"Jag vill inte veta varför de är där" sa Andromeda som hatade svartvändargränden.

"Jag tror vi alla hopps att de inte upptäcker honom" sa Ted och höll om sin flickvän som nickade.

Malfoy, som hade sträckt sig efter ögat av glas, sade:

"Jag trodde du skulle köpa mig en present"

"Jag sa att jag skulle köpa dig en racerkvast" sade hans far och trummade med fingrarna mot disken.

"Varför skulle han få en ny kvast" sa Arthur och såg på boken Remus stirrade på boken.

"För att Harry har en ny" sa Frank och såg på boken.

"Det kan inte vara sant" sa Alice och såg på boken innan hon fortsatte. "Han kan verkligen inte vara så bortskämd att han kräver en ny kvast för att någon annan har en bättre"

"Tyvärr så fungerar Malfoys på det sättet" sa James och skakade på huvudet, han stirrade på boken.

"Men varför vill Malfoy ha en ny kvast han är ju inte med i laget" sa Lily och stirrade på boken.

"Det handlar inte om det Lily" sa Merlene och såg på de andra renblodiga som suckade.

"De handlar om att han skall vara bättre än någon annan" sa Sirius och spottade fram orden.

"Jag hoppas att det går bättre om vi nu ändrar framtiden" sa Alice och såg på Molly som nickade.

"Vad ska det tjäna till när jag inte är med i elevhemslaget?" sade Malfoy och såg både sur och ilsken ut.

"Låt oss hoppas att han inte är tillräckligt bra för att få vara ed i Slytherins lag" sa Merlene och såg på boken.

"Personligen hoppas jag att den där slyngeln kommer att vara med Slytherins lag och att Harry kan visa honom vad som krävs för att spel Quidditch" sa James och såg på Sirius som nickade, så gjorde Merlene.

"Livet består av mer än Quidditch" sa Molly och såg på de andra som stirrade på henne, Lily log över att hon kanske äntligen hade förstått vad som gjorde Quidditch roligt.

"Jo men det är mer än så, Molly det handlar om alla gånger som Malfoys har försökte att skämma ut familjen Potter" sa Sirius och Molly som nu nickade.

"Och på skolan så är det antingen lektioner eller Quidditch som du kan lättas ge igen" sa James och såg på Arthur som nickade.

"Harry Potter fick en Nimbus Tvåtusen förra året. Med särskilt tillstånd från Dumbledore så att han kunde spela för Gryffindor. Han är inte ens särskilt duktig, det är bara för att han är berömd… berömd för att han har ett idiotiskt ärr i pannan…"

"Han kanske inte gillar sin berömdhet, har du någon gång tänkt på det" väste Lily fram och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad jag skulle hata om jag var berömd för att jag har överlevt någon som dödade mina föräldrar, det är inte riktigt rätt" sa Lily och såg på James som nickade, James kände samma sak som hon.

"Kan tänka mig skulden Harry känner" sa Merlene och såg på de andra som nickade långsamt.

"Det måste vara jobbigt för honom" sa Alice och mindes att Frank påstod att han skulle ha en son.

"Det måste vara jobbigt för Neville med han har vuxit upp med sin farmor" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag önskar att vi, kunde veta att framtiden ändras" sa Remus och såg på de andra som nickade.

Lily kände i sitt hjärta att något höll på att ändras men hon viste inte vad, hon såg på James och insåg att han med visste.

"Tror ni att Jocelyn kommer avslöja sitt hela namn tills hon kommer hit" sa James och stirrade på Remus som log.

"Jag har bara efternamnet kvar att lista ut" sa Remus med ett leende och alla stirrade på honom.

"Hur" sa Arthur och Frank som stirrade på honom.

"Jag har kollat igenom ledtrådarna, Lily ta och se om du kan hitta dem du med" sa Remus och såg på de andra som började stirra på dem.

"Sirius läs under tiden de letar" sa Remus och satte sig ner och såg på de andra som nickade.

Malfoy böjde sig fram för att titta närmare på en hyla fylld med döskallar.

"Alla tycker att han är så smart, fantastiske Potter med sitt ärr och sin kvast…"

"Kan han inte hålla munnen" stönade Ted och såg på flaskan han förstod inte hur Remus hade hittat någon ledtråd där.

"Han kommer hålla på tills hans far säger till honom" sa Narcissa och stirrade på de andra som log emot henne.

"Jag hoppas att Han säger till honom snart för jag vill slå honom" sa Arthur och såg på boken.

"Hej kan vi komma längre än två meningar innan ni avbryter mig" sa Sirius och stirrade på de andra som såg på honom.

"Vad jag vill komma igenom kapitlet någon gång med" sa Sirius och såg De andra som skrattade.

"Detta är nog första gången jag ser Sirius med en annan bok än Quidditch genom tiderna" sa Arthur och skrattade, Lily, Molly och de andra skrattade och såg på Sirius om rodnade.

"Jag vill bara se till att detta inte händer" sa Sirius och de andra skrattade och log emot honom.

"Det där har du sagt minst tjugo gånger redan" sade Mr. Malfoy med isig blick på sin son. "och jag vill påminna dig om att det inte är… välbetänkt… att visa sig avigt inställd till Harry Potter, i synnerhet inte när de flesta av vårt trollkarlssläkte betraktar honom som hjälte som fick Mörkrets herre att försvinna… Å Mr. Borgin."

"Jag kan inte tro vad jag läser" sa Sirius och stirrade på boken med avsmak.

"Malfoy har en tendens att vända kappan efter vinden, de har det gjort alla tider" sa James och såg på de andra som nickade.

"Jag önskar att vi kunde, se till att Lucius kommer stå till svars för detta" sa Ted och såg på Andromeda som nickade.

"Jag hoppas det med" sa Arthur och såg på Molly som viste inte om hon skulle säga något om det.

"Molly det spelar ingen roll vad vi säger de kommer ändå försöka sätta dit Malfoy" sa Lily och såg på de andra och som log.

"Jag hatar Mr. Borgin" sa Merlene och stirrade på boken.

"Det gör jag med" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Han är en sådan inställsamma sätt" sa James och ryste till.

En krumryggad man med flottigt hår, som han strök tillbaka från pannan hade dykt upp bakom disken.

"Mr. Malfoy, så roligt att se er här igen" sade Mr. Borgin med en röst som var lika oljig som hans hår. "Det är mig ett sant nöje – och unge Mr. Malfoy är också med – ytterst angenämt. Vad kan jag stå till tjänst med? Jag måste å visa er en sak som kommit in just i dag, till ett mycket rimligt pris…"

"Jag skall inte köpa något i dag, utan jag har kommit för att sälja" sade Mr. Malfoy.

"Sälja? Köper verkligen Mr. Borgin saker från andra" sa Lily och såg på dem som log emot henne.

"Klart att han köper saker" sa James och såg på Lily som nickade.

"Han brukar köp det billigt och sälja det dyrare" sa Sirius och såg på de andra som såg oroligt på Sirius som skakade på huvudet.

"Jag fattar inte att han kan få håll på, så där" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade hon med.

"Sälja?" Leendet i Mr. Borgins ansikte tunnades ut.

"Ni har förstås hört att Ministeriet tänker genomföra ännu fler razzior" sade Mr. Malfoy oh tog fram en pergamentrulle ur innerfickan. Han rullade ut den så att Mr. Borgin kunde läsa. "Jag har några… hmm… föremål hemma som skulle försätta mig i en pinsam situation, om Ministeriet skulle komma på besök…"

"Och här har vi bevis för att Malfoy aldrig har lämnat den mörka sidan" sa Remus och skakade på huvudet.

"Jag hoppas verkligen att vi kan hindra honom från att komma undan fängelse straff" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas verkligen att dessa böcker hjälper med det" sa Ted och såg på de andra som skrattade.

"De hjälper oss, så vi vet vad vi skall håll koll efter" sa Frank och såg på De andra som nu började nicka, de alla kände att det var logiskt för dem.

Mr. Borgin tryckte fast en pincené på näsan och tittade igenom listan.

"Ministeriet skulle väl inte understå sig att besvära er, sir?"

Mr. Malfoy krökte på läpparna.

"Jag har inte fått nåt besök av dem än. Namnet Malfoy inger fortfarande en viss respekt, men Ministeriet lägger sig i mer och mer hela tiden. Det går rykten om en ny mugglarskyddslag – det är säkert den där malätne, mugglarälskande token Arthur Weasley som ligger bakom den…"

"Vänta tills jag får tag på den där" sa Arthur och hade redan rest sig och började rycka i dörren han såg på den medan han stod och svor. Lily stirrade på honom och skakade på huvudet.

"Arthur vi kommer inte ut" sa James och såg på Arthur som vände sig om.

"Vad menar du" sa Molly och såg på honom.

"Anledningen till att vi sitter kvar och morrar är för att vi vet att vi inte kommer ut, hur mycket vi än vill" sa James och såg på Arthur som verkade ge upp och gick och satte sig vid dem.

"Jocelyn har lagt en förhäxning över allt här så att vi inte skall döda någon" sa Remus och såg på Arthur som nickade innan han verkade andas lugnt.

"Hon måste ha haft bra betyg i skolan för att klara av det här" sa Frank och såg på dem.

"Jo det måste hon vara naturbegåvning" sa Sirius och såg på de andra som log emot dem.

"Det är inget fel på att du har försökt att skapa samförstånd mellan mugglare och magiker" sa Lily och såg på honom.

"Det är klart jag vill att icke-magiska och magiska personer skall kunna samexistera" sa Arthur och såg på boken.

"Jag undrar hur han reagerar, jag menar han är ju han är James son, och med det skulle han kastade sig över Lucius och slagit honom" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Men han är ju Lilys son med, så hon hade bitit ihop och tänkt ut något som slår hårdare emot honom" sa Sirius och såg Lily som stirrade på honom.

"Hade du inte hellre berövat honom en tjänare än att slå honom" sa Arthur och såg på Lily som rodnade och såg på de andra som bara skrattade.

Harry kände hur han blev alldeles het av ilska.

"… och som ni förstår, kan vissa av de här giftblandningarna ge intryck av…"

"Jag förstår Mr. Malfoy" sade Mr. Borgin. "Få se nu…"

"Så han gillar att ha giftblandningar hemma" mumlade Remus och såg på boken han viste hur man skulle kunna byta ut några av de där.

"Det låter som du har kommit på någon Måntand" sa James lågt och såg på honom.

"Lita på det men vi behöver Lilys hjälp" sa Remus lika lågt och såg på de andra som stirrade på dem.

"Jag vill inte veta vad de där tre kan koka ihop" viskade Andromeda till Ted som nickade han med, Narcissa såg på dem och funderade.

"Det bästa är att ni skickar de som en present från en kvinnlig beundrare han tar mer än gärna emot dem då, jag vet inte hur många gånger jag har skrikit på honom för det där" sa Narcissa medan hon tittade upp i taket.

"Tack kusin" sa Sirius och såg på James som log bredare.

"Kan jag få den där?" avbröt Draco och pekade på den skrumpnade handen på kudden.

"Å, den hjälpande handen!" sade Mr. Borgin som övergav Mr. Malfoys lista och skyndade fram till Draco.

"Klart att han överger något att köpa om han får sälja" sa Narcissa med en fnysning.

"Jag tror det är första gången som Lucius har blivit åsidosatt, visserligen av sin egen son" sa James och såg på Narcissa som nickade.

"Ingen överskuggar Lucius du skulle se vad han har gjort emot vissa familjer i Slytherin för att de hade mer popularitet än honom" sa Narcissa och ryste till. Ingen av de andra ville fråga vad som hade hänt, ingen av dem ville egentligen veta vad som hade hänt.

"Om man sätter ett stearinljus i den, så lyser det bara för den som håller i handen. Tjuvar och rånares bästa vän! Er son har god smak."

"Snacka om att förolämpa familjen Malfoy" skrattade Andromeda och såg på de andra som nickade de med, de skrattade gott att Malfoys son skulle bli en tjuv.

"Det är nog den bästa förolämpning jag har hört på länge" sa Sirius och log medan han såg på de andra.

"Ja, men jag undrar hur Lucius kommer regera på det" sa Narcissa och såg på de andra som verkade tänka, när Ted hoppade upp och alla stirrade på honom.

"Remus kom lite" sa Ted och de båda gick bort från gruppen och Ted höll fram flaskan.

"Det där är stjärnbilden Sirius, eller hur" sa Ted och såg på Remus som bara stirrade på honom.

"Hon heter Jocelyn Sirius" viskade han mycket lågt och såg på Remus som valde att vika undan det där med varulv.

"Hon heter Jocelyn Angeliqué Sirius, men efternamnet har jag inte fått" viskade Remus och Ted såg på som stirrade över axeln på Sirius och sedan på Remus.

"Släkting till Sirius?" viskade Ted och såg på Remus som nickade.

"Tror barnbarn" Viskade Remus och Ted insåg att han var tvungen att vara tyst när de gick tillbaka och satte sig.

"Vad har ni viskat om" sa Sirius och såg på Remus och Ted som bara log.

"Ted har kommit på det" sa Remus och hörde hur alla andra som stönade.

"Läs innan Sirius blir arg" sa Merlene och log emot honom.

"Jag hoppas verkligen att min son ska bli nånting bättre än en tjuv och en rånare, Mr. Borgin" sade Mr. Malfoy kyligt, och Mr. Borgin sade hastigt: "Det menade jag inte heller, jag beklagar om ni fick intrycket…"

"Men om hans skolbetyg inte blir bättre" sade Mr. Malfoy ännu kyligare, "Blir det kanske det enda han duger till"

"Det måste ha svidit för Draco" sa Narcissa och skrattade, det gjorde de alla.

"Har inte alltid Malfoys haft dåliga betyg" sa Alice och såg på Narcissa och Sirius som nickade.

"Alltid de har alltid haft låga betyg, och det är alltid en mugglar född som slår dem" sa Narcissa och log emot Lily.

"Du vet inte hur glad jag är att du är så mycket bättre än Lucius" sa hon och kramade om Lily.

"Det är inte mitt fel" försvarade sig Draco. "Alla lärarna har gullegrisar, den där Hermione Granger…"

"Jag tycker snarare du borde skämmas över att en flicka med mugglarbakgrund överträffar dig på vartenda examensprov" fräste Mr. Malfoy.

"Du var inte bättre du Lucius Malfoy" utbrast Narcissa och stod upp hon stirrade på boken.

"Du hade minst tio procent lägre betyg än Lily Evans i alla ämnen, och du har hälften av hennes kunskap" skrek Narcissa Remus var så tacksam över besvärjelsen som gjorde att det inte lät så mycket för honom när någon skrek, han såg på Sirius och James som båda satt normalt.

"Jag tror de verkar på alla nu, för Narcissa har en väldigt hög röst när hon skriker" sa Sirius och såg på sin kusin som det nu inte hörde allt vad hon sa.

"Känns det bättre" sa Andromeda och såg på sin syster som nickade. Och satte sig ner och såg på de andra som log.

"Haha!" sade Harry halvhögt, glad över att se Dracos både generade och ilskna min.

"Harry de kommer hitta dig om du inte håller tyst" sa James i ett halvskrik och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad jag vill inte att han skall hamna i mer problem än han redan är" sa James och de alla bara skakade på huvudet, Lily log emot honom och undrade hur det skulle gå mellan dem de hade ännu inte pratat om det.

"Det är likadant överallt" sade Mr. Borgin med sin oljiga röst. "Äkta trollkarlsblod i ådrorna blir allt mindre värt…"

"Det finns inget ÄKTA trollkarlsblod längre" Skrek Molly och alla stirrade på henne.

"och Malfoys är minder äkta trollkarlar än vad Weasley eller Black" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på honom.

"Malfoy började som en mugglar familj för många hundra år sedan, Weasley har haft ynkar i familjen eller i mellan åt har de Gift sig med Mugglare, för att inte det skall bli för mycket inavel, Black har lyckts hålla sig så sitt blod rent på samma sätt men de har vald mugglarfödda aldrig rena mugglare, Potter är nog en av de äldsta familjerna, och de gjort som Black för att hålla sig rena" sa Arthur och alla såg på honom.

"Vad jag gillar historia" sa Arthur och de skrattade.

"det är bra att vi fick lite information" sa Lily och såg på James som bara skakade på huvudet.

"Inte för mig" sade Mr. Malfoy med vibrerande näsborrar.

"Nej, Mr. Malfoy, inte för mig heller" sade Mr. Borgin med en djup bugning.

"I så fall kanske vi kan återvända till min lista" sade Mr. Malfoy kort. "Jag har lite bråttom, Borgin, jag har viktiga affärer på ett annat ställe i dag"

"Jag undrar vad det är för viktiga affärer han har" undrade Narcissa och stirrade på boken som om hon kunde få boken att berätta det.

"Förmodligen något med svartkonster att göra" muttrade Ted, som hatade Lucius efter att han hade ställt till ett helvete för Andromeda under en familj sammankomst, han höll hennes hand och kysste hennes kind.

"Jag hoppas att vi kan göra något för att honom illa med" sa James och såg på Ted och de andra som nickade Sirius såg på de andra med han höll på att bläddra i boken för att se hur långt han hade kvar att läsa.

Det började köpslå. Harry såg nervöst hur Draco kom allt närmare hans gömställe, medan han granskade de utställda föremålen.

"Det måste vara som att Draco känner att han är där" sa Lily och såg på de andra som nu stirrade på boken.

"Snälla säg att Lucius hinner bli klar innan Draco öppnar dörren" sa Narcissa och såg på boken medan hon höll sina händer knäppta och väntade. De alla höll på att sträcka på sig och känna hur de började bli trötta, de såg på Sirius som nickade för att läsa.

Han stannade upp för att titta närmare på en lång reprulle som använd till hängning och för att hånflinande läste vad det stod på ett kort som satt fastsatt på ett praktfullt halsband av opaler. Varning: Får ej vidröras. En förbannelse vilar över detta smyckat. Det har hittills tagit livet av nitton mugglarägare.

"De där halsbandet skall jag genast se till att det blir förstört" sa Arthur och såg på de andra när han började skriva.

"Det är olagligt att ha ett sådan halsband om de har dödat mugglare, så ger det oss på Ministeriet rätten att förstöra det om det framgår med text att det är farligt vilket det står på lappen" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Bra då har boken ändrat något" sa James och log emot dem.

Draco vände sig om och fick syn på skåpet rakt framför sig. Han gick fram mot det… han sträckte ut handen efter handtaget och…

"NEJ" skrek alla i rummet även Remus de stirrade på boken det ville verkligen inte att Draco skulle hitta honom, de alla stod och stirrade på boken.

"Han kanske klarar sig" sa Narcissa och såg på Sirius som tittade ner i boken och andades ut.

"verkar som att Lucius var klar lyssna" sa Sirius och fortsatte att läsa.

"Då var vi färdiga här" sade Mr. Malfoy borta vid disken. "Kom nu. Draco!"

Harry torkade sig i pannan med ärmen då Draco vände sig bort.

"Även Harry var orolig" sa James med ett oroligt leende de andra bara skakade på huvudet åt honom.

"Den som inte hade varit det hade inte haft huvudet på rätt ställe" sa Lily och såg på James som kysste hennes kind.

"Du har så rätt, Lily, men varför så allvarlig" sa James medan han såg på henne medan hon bara log.

"Jag vill ha honom där ifrån innan slutar vara allvarlig" sa Lily och såg på James och Sirius som nickade.

Lily såg på Alice och Frank som hålla på att somna de lyssnade fortfarande men de orkade inte del ta i diskussionerna längre, Arthur och Molly hade satt sig bekvämt och såg med nöjd på hur Lily och James pratade.

"Adjö då, Mr. Borgin. Då förväntar jag mig att ni kommer och hämtar varorna på herrgården i morgon"

I samma ögonblick dörren hade stängts efter dem försvann Mr. Borgins oljiga och inställsamma min.

"Adjö själv min bästa Mr. Malfoy, och om ryktet talar sant, har ni inte sålt mig hälften av allt det som ligger undangömt i er Herrgård…"

"Med andra ord har vi mycket att hämta i hans Herrgård vid de året den här boken kom ut" sa Ted och nu log han såg på Andromeda och Narcissa som nickade, Arthur höll fortfarande på att skriva sitt brev, för att beslagta de där halsbandet.

"Om det finns nu när vi läser om det" sa Lily och såg på Arthur och Teds ansikten föll de hade inte tänkt på det.

"Vi kollar upp det i alla fall" sa Ted och satte det på sin lista.

Ilsket muttrande försvann Mr. Borgin in i ett rum innanför. Harry väntade en minut för den händelse han skulle komma tillbaka och smög sedan så tyst han kunde ut ur skåpet, förbi glasmontrarna och vidare ut genom butiksdörren.

"Han är redan en skicklig Marodör" sa Sirius och hans ögon strålade med lycka, James kunde inte låta bli att känna sig stolt och de andra såg dem och skakade på huvudet.

"Han håller inte med bus i alla fall, han försöker rädda liv" sa Lily och såg på de andra som bara skrattade åt hur James försökte hitta mot argument men det gick inte.

Med de trasiga brillorna pressade mot ögonen tittade han sig omkring. Han hade kommit ut i en smutsig gränd där det enbart verkade ligga butiker som hade med svartkonster att göra. Den som han just hade lämnat, Borgin & Burkes, såg ut att vara den största, men i butiken mittemot fanns det ett otäckt skyltfönster med skrumpnade huvuden, och två dörrar längre bort sågs en väldig bur som myllrade av jättestora svarta spindlar.

"Jag är väldigt glad över att jag aldrig har varit inne i Svartvändargränd" sa Lily som hade en lätt fobi för spindlar som var större än 15 centimeter, hon rös och såg hur Sirius flinade.

"Du skulle bara våga Sirius, om jag ser en spindel i min närhet så kommer jag se till att jag kommer igenom den där försvarsförtrollningen på ett eller annat sätt" sa Lily och såg på de andra som såg på honom med et flin

"Jag skall inte" sa han men han tänkte inte låta det ända Lily men spindlarna hade gett honom ett idé för Snape.

Två luggslitna trollkarlar betraktade honom ur skuggan av en port medan de förde ett mumlande samtal. Harry, som kände sig skärrad, skyndade vidare medan han försökte hålla fast glasögonen på näsan, i hopp om att han trots allt skulle lyckats hitta ut därifrån.

"Har man väl kommit in i Svartvändargränd är det nästan omöjligt att hitta ut om man inte vet hur man skall gå" sa Narcissa som tänkte på det sätt hon hade letat efter sin syster Bellatrix där för några år sedan.

"Varför" sa Ted och såg på de andra som log emot honom.

"Därför att det är ett sätt att å fast de som inte har i Svartavändargränd att göra" sa Narcissa och såg på Ted och Lily som nickade.

En gammal träskylt som hängde över en butik där man sålde giftiga stearinljus upplyste honom om att han befann sig i Svartvändargränden. Det var inte till stor hjälp, eftersom Harry aldrig förr hört talas om platsen. Han hade förmodligen inte talat tydligt nog då han klev in i brasan hos familjen Weasley och fick munnen full av aska.

"Han har ganska snabb logik för att vara tolv år" sa Andromeda och såg på Merlene som verkade tänka.

"Borde man inte kunna lägga en besvärjelse så man inte får aska i munnen i alla spisar som har flampulver" sa Merlene och såg på Arthur och Lily som genast skrev ner det.

"Det borde inte vara så svårt" sa Lily och såg på de andra som såg på henne.

"Jag tycker att Hagrid borde ha pekat ut platsen för honom så att han viste att det var en del av Diagongränden" sa James och stirrade på boken med bekymrad.

"Låt oss få ut honom så kan vi prata med Hagrid sen" sa Lily och drog handen genom hans hår. James log emot henne.

Medan han kämpade för att inte gripas av panik funderade han på vad han skulle ta sig till.

De alla började skratta, Lily tänkte på hur Hermione i första året hade gripit av panik med djävulens snara, Sirius och Remus tänket på de få gånger som James hade fått panik och det var en av det få gånger som Lily hade blivit angripen av någon. Andromeda och Narcissa såg på sin kusin och undrade hur många gånger de hade sett Sirius i panik svaret var ingen, de visste att Sirius dolde det väl. Ted och Merlene tänkte på hur många panik känslor det skulle få om boken fortsatte så här. James höll hårt i Lilys midja för att vara säker på att hon var där.

"Du har väl inte tappat bort dig, lille vän?" sade en röst i örat på honom. Harry hoppade till av förskräckelse.

En ålderstigen häxa stod framför honom. Hon bar på en bricka med någonting som var förfärande likt människonaglar, utdragna från roten. Hon gav honom ett illvilligt leende som avslöjade hennes maskstungna tänder. Harry bakade undan.

"Har hon inte hört talas om tandläkare" sa Lily och rynkade näsan hon såg på de andra på henne.

"Det är en som helare fast för tänderna" sa Ted snabbt och kände att detta skulle bara bli mer och mer jobbigt eftersom ingen av dem hade hängt med på sina mugglar studier.

"Nej, visst inte" sade han. "Jag ska bara…"

"Harry! Va i all världen gör du här?"

Harrys hjärta tog ett skutt. Detsamma gjorde häxan. Ett lass av fingernaglar från brickan dråsade ner över fötterna på henne och hon svor och förbannade vid åsynen av en jättelik gestalt som visade sig vara Hagrid, skogvaktaren på Hogwarts.

"Det är bra att Hagrid kom just nu" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad det är bara lite för lägligt, vad hade Hagrid i Svartvändargränd att göra" sa Lily och stirrade på de andra som bara skakade på huvudet.

"Lily han är skogvaktare på Hogwarts han kanske säjer något som han inte borde" sa Ted lugnt och såg hur Lily lugnade ner sig lite.

"Okej men ändå" sa Lily och lutade huvudet emot James, som höll med henne att det var märkligt.

Han kom klivande emot dem med stora steg och hans skalbaggesvarta ögon blixtrade ovanför det stora borstiga skägget.

"Hagrid!" kraxade Harry lättad. "Jag hamnade fel… Flampulver…"

Hagrid grep Harry i kragen och drog bort honom från häxan. Hans häftiga rörelse slog brickan ur händer på henne. Hennes rasande skrik följde dem hela vägen genom den slingrande gränden ut i det klara solljuset. Där upptäckte Harry en bekant snövit marmorbyggnad lite på avstånd: Gringotts bank. Hagrid hade lotsat honom rätt in i Diagongränden.

"Skönt att Hagrid hjälpte honom därifrån" sa Lily och la huvudet emot James axel hon kände hur det mesta av hennes oro rann av henne, när han drog handen över hennes rygg, James hoppades på att kunna gå ut med henne under nästa helg, men det skulle ta tid från läsningen, men det var också viktigt för honom att Lily insåg att han hade menat allvar att hon var den enda för honom.

"Håller med dig" sa Narcissa och såg på James och Lily som satt där lugnt nu när Harry var säkra.

"Jag vill ändå veta vad Hagrid gjorde där" sa Lily och såg på boken som att den skulle ge henne de svar hon ville ha.

"Jag tror fortfarande att han är där för något för skolan" sa Remus och såg på henne när hon tveksamt nickade men hon gillade inte tanken på att Harry hade varit där ensam.

"Som du ser ut!" sade Hagrid barskt och borstade av sot från Harry med en kraft som nästan fick honom att åka på huvudet ner i en tunna med drakgödsel utanför apoteket.

"Å jag skulle aldrig stå ut med den doften om han hade trillat i" utbrast Remus och höll sig genast för näsan han hatade doften av drakgödsel, Lily kunde inte låta bli att le.

"Hagrid borde verkligen lära sig sin styrka" sa Lily och såg på de andra som någon gång hade skakat hand med Hagrid eller han hade klappat dem på axeln.

"Vi får ta det snart" sa Andromeda och såg på Lily som log.

"Vi kommer nog kunna komma på ett sätt" sa Narcissa och log hon med, hon ville vissa att hon kunde vara lika uppfinnesrik som sin kusin.

"Smyga omkring i Svartvändargränd, nej, vet du va… de e en farlig plats, Harry… Jag ville inte att nån ska få se dej på sett sånt där ställe…"

"Det har jag faktiskt fattat." sade Harry och vek undan då Hagrid gjorde en ansats att borsta av honom igen. "Jag har ju redan sagt att jag hamnade fel – vad gjorde du där förresten?"

"Bra Harry stå på dig du har inte gjort något fel" sa Remus och såg på boken.

"Det är bra att du fråga sätter, vad Hagrid gjorde där" sa Narcissa hon litade kanske inte på Hagrid men hon viste att det var bättre att misstänka och sedan fria någon från det än att tro att alla är goda, Lucius far hade lärt henne det.

"Jag höll på å leta efter ett utrotningsmedel mot köttätande sniglar" brummade Hagrid. "Dom äter opp skolans kålhuvud. Du e välan inte ensam?"

"Jag bor hos familjen Weasley för ögonblicket, men vi kom bort från varandra" förklarade Harry. "Jag måste leta reda på dem."

"Det är en bra skäl för svartvändargränd eftersom de där sniglarna är väldigt svåra att ta död på" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Låt oss hoppas att de hittar Weasley så att Harry kan handla sina saker" sa Narcissa och såg på de andra som nickade

De började gå nerför gatan tillsammans.

"Hur kommer de sej att du aldrig svarade på mina brev?" sade Hagrid medan Harry småsprang bredvid honom för att hinna med (han måste ta tre steg ör varje kliv Hagrid tog med sina väldiga kängor). Harry förklarade allt för honom om Dobby och familjen Dursley.

"Jag tycker det är konstigt att Harry får vara kvar hos Dursleys efter allt som har hänt där" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Han är undernärd och blir psykologisk misshandlad i huset, det är inte hans hem" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Sirius har ju inte kallat Grimmaldiplan sitt hem sedan han började på Hogwarts" sa Remus och såg på de andra som bara skakade på huvudet när Marodörerna hade något att argumentera om så var det bara att släppa det,

"Förbaskade Mugglare" brummade Hagrid.. "Om jag bara hade vetat…"

"Och kanske talat om för Mr. Dumbledore att Harry aldrig skulle vara där utan hos Sin Gudfar" sa Lily med mycket vass röst och stirrade på boken medan James försökte lugna ner henne men kände att något var fel, han hade hållit tillräckligt många gånger i Peter som animagus för att veta hur det kändes i hans hud och kläde när han genom gick förvandlingen, men Lily kunde inte vara en animagus eller.

"Lily snälla" viskade Remus och såg på Lily som lugnade sig lite innan hon såg på honom. Remus hade haft sina aningar om att Lily var en animagus så han sa inget när han såg hennes ögon som var mer gula än gröna.

"Harry! Harry! Här är jag!"

Harry tittade upp och fick se Hermione Granger, som stod överst på den vita trappan till Gringotts. Hon sprang ner för att möta dem, med den yviga, bruna håret fladdrande i luften.

"Jag undrar om hon får ordning på sitt hår" sa Andromeda och drog en hand genom sitt, hon hade långt rakt hår och hade alltid velat haft mer lockar.

"jag tror det om man tittar på korten så ser det ut som att hon kan få det bara hon vill" sa Narcissa och log emot sin syster det var länge sedan de hade pratat på detta sätt. James hoppades att han hade fel när det gällde Lily för han tyckte sig känna att hon höll på att skifta form.

"Vad har hänt med dina glasögon? Hej Hagrid… Å, det är underbart att se er båda igen… skall du in till Gringotts, Harry?"

"Är det verkligen det man säger till någon" frågade Sirius och såg på Ted och Lily som ryckte på axlarna.

"Det en fråga och hon ställer den ärligt utan att försöka förnedra honom så det är okej" sa Lily och såg på Ted som nickade.

"Så snart jag hittar familjen Weasley" sade Harry.

"Då behöver du inte vänta nåt längre" flinade Hagrid.

Harry och Hermione såg sig om; där Ron, Fred, George, Percy och Mr. Weasley springande mot dem från folkmyllret på gatan.

"Klart vi springer om vi har tappat bort någon" sa Arthur och såg på Lily som nickade James såg oroligt

"Men vart är Molly och Ginny" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad Molly och Ginny saknas ju" sa James och de andra verkade tänka efter.

"Jag tror de kommer snart" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på honom.

"Men tänk efter, George, Fred vad det två första som åkte, sedan åkte Arthur, efteråt måste Percy och Ron ha åkt och där borde de ha sett att Harry har kommit bort" sa Arthur och såg på de andra som nickade nu.

"Vilket innebär att Molly kommer gripas av panik när hon kommer fram" sa Arthur och såg på Molly som rodnade medan hon log emot Arthur.

"Du känner mig så väl Arthur" sa Molly och såg på de andra som skrattade åt allt ihop.

"Harry" flåsade Mr. Weasley. "Vi hoppades att du bara hade kommit en spisöppning för långt…" Han torkade sin svettglänsande kala hjässa. "Molly är alldeles ifrån sig – hon är på väg hit nu."

"Jag undrar verkligen hur Petunia hade sagt om jag hade kommit den vägen" sa Lily och såg funderande, James såg på som bara skrattade.

"Jag kan nästan garantera dig att de blir livrädda" sa James och såg på de andra som nickade.

"Jag vet att det är olagligt att koppla in Mammas och Pappas spis i nätverket eftersom de räknas som mugglar hem" sa Lily och stirrade på väggen medan hon tänkte.

"Jag hoppas att verkligen att de får se flampulvernätverket i någon av böckerna" sa Narcissa och såg på Lily som nickade

"Vart kom du ut nånstans?" frågade Ron.

"Svartvändargränden" sade Hagrid bistert.

"Va häftigt!" utbröt Fred och George i kör.

"Vi får aldrig lov att gå in där" sade Ron avundsjukt.

"Fattas bara annat, ta mej tusan" brummade Hagrid

"Jag kan förstå deras önskan att gå in där" sa Sirius och såg på James och Remus som nickade.

"De frågade i alla fall vart han hamnade" sa Andromeda och såg på Merlene som verkade tänka.

"Jag är tacksam över att jag slipper gå ner i den där gränden, det räckte att Lily var tvungen för det här året" sa Merlene och alla stirrade på henne.

"Vad jag läser lite mer avancerade kurser än några av er" sa Lily och rodnade lätt James drog in henne i sin famn.

"Oroa dig inte Lily" sa han med ett leende.

Mrs. Weasley dök nu upp inom synhåll i full galopp och med handväskan vilt svängande i ena handen och Ginny klamrade sig fast vid den andra.

"Jag tror att det var Molly som höll Ginny sten hårt i handen" sa Alice med en sömnig röst de stirrade på henne och Frank som verkade sova.

"Vill du att vi lägger ner för i kväll" sa Sirius och såg på Alice och Frank som skakade på huvudet,

"Nej läs, vi lyssnar bara nu" sa Frank och de alla stirrade på sängarna som hade dykt upp i rummet.

"Vad bra vi kan sova här i natt" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Det är bra då slipper vi ta oss till våra elevhem" sa Andromeda och såg på Narcissa som andades ut.

"Sirius läs" sa Remus och började själv känna sig trött när han såg sängarna.

"Å, Harry… å, kära lille vän… du kunde ha hamnat var som helst..."

Flämtande efter andan drog hon fram en stor klädborste ur väskan och började borsta av resterna av sotet som Hagrid inte hade lyckats banka bort. Mr. Weasley tog Harrys glasögon, gav dem ett lätt slag med sin trollstav och lämnade tillbaka dem så gott som nya.

"Det var snällt Arthur att du lagade glasögonen" sa Lily och log emot honom.

"Det är klart att jag lagar dem åt honom ingen skall behöva gå med trasiga glasögon" sa Arthur och såg på de andra som log emot boken han uppskattade verkligen hur framtiden på ett sätt var ljus för honom och Molly än så länge han såg på de andra som log emot dem, de alla kände att så länge det kunde hålla höll Harry från familjen Dursley.

"Jag hoppas bara att inget mer händer nu" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Ja, nu måste jag kila" sade Hagrid, medan Mrs. Weasley tacksamt kramade hans hand. ("Svartvändargränden! Tänk om du inte hade hittat honom, Hagrid!") "Vi ses på Hogwarts!" Och han stegade i väg med långa kliv, huvudet och axlarna högre än någon annan i folkmyllret på gatan.

"Det är kul att höra hur tacksam Molly är" sa Andromeda och såg på Molly vars rodnad hade just lagt sig kom tillbaka.

"Undra hur hon skulle låta om det var hennes egna barn" sa Narcissa och såg på de andra som bara log emot henne.

"Jag vill inte veta" sa Arthur lugnt och såg på de andra som nickade. Remus bara skakade på huvudet och undrade hur de skulle hinna med böckerna.

"Kan ni gissa vem jag såg hos Borgin & Burkes?" sade Harry till Ron och Hermione då de klev uppför trappan till Gringotts. "Malfoy och hans pappa."

"Köpte Lucius Malfoy nånting?" sade Mr. Weasley skarpt bakom dem.

"Arthur" utbrast Molly och såg på honom hon stirrade på honom.

"Vad älskade Molly" sa Arthur och såg på henne.

"Vad har du sagt om att lyssna på andras samtal" sa Molly och stirrade på sin man, James förstod hur han kunde likna Molly Weasley med sabeltandad tiger, han såg på Sirius som nickade han med.

"Att vi inte skall göra det Molly älskling" sa Arthur och såg på Molly som stirrade på honom.

"OCH VAD GÖR DU" exploderade Molly och såg på sin man som nu krympte ihop.

"Molly tekniskt sett har han inte gjort det än men vi alla vill sätta dit Lucius" sa Ted och såg på Arthur som såg ner i marken och försökte göra sig så mycket mindre.

"Låt det inte hända" sa Molly och satte sig mellan Andromeda och Narcissa och bara stirrade på Arthur som rodnade.

"Nej tvärtom, han sålde saker."

"Jaså. Då är han alltså orolig" sade Mr. Weasley med bister tillfredsställelse. "Å, vad jag önskar att jag kunde sätta dit Lucius Malfoy för nånting…"

"Det skulle vi alla" muttrade James och såg på Remus och Sirius som nickade de alla stirrade på boken.

"Harry verkade inte se det som att jag tjuvlyssnade" viskade Arthur tillräckligt högt för att alla utom Molly hörde.

"Nej han verkade accepterat att du hörde det" sa James och såg på Arthur som log svagt.

"Det är bäst du är försiktig Arthur" sade Mrs. Weasley skarpt, medan en bugande alf vid dörren visade dem in i banken. "Den där familjen kan ställa till problem, så ta dig inte vatten över huvud"

"Molly" sa Lily och satte huvudet i händerna och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad har jag nu gjort" sa Molly och såg på Lily som såg på henne.

"Man talar inte om för en man att han inte kan, vilket du gjorde med det uttalandet Molly" sa Lily och såg upp på Molly som stirrade oförstående på henne.

"Du talade om för Arthur att han inte är man nog att ta sig an Malfoy trots att vi alla i det här rummet vet att Arthur kan ta ner Malfoy när som helst" sa Lily och såg på Molly som nu rodnade ännu kraftigare och stirrade på golvet.

"Du tror alltså inte att jag kan mäta mig med Lucius Malfoy?" sade Mr. Weasley förnärmat, med avbröt sig då han i samma ögonblick fick syn på Hermiones föräldrar, som stod vid den långa disken som sträckte sig genom hela den pampiga marmorsalen, medan de nervöst väntade på att Hermione skulle presentera dem.

"Det var så enkelt för Arthur att glömma bort Malfoy" sa James och skrattade lågt.

"Det är därför vi måste lära honom mer om Mugglare för att detta inte skall hända" sa Lily och såg på Arthur som nickade han är tacksam över att Lily och Ted är villig att lära honom och några andra om mugglarsamhället så att de slapp göra bort sig.

"Det är bra att vi kommer få lära oss mer om mugglar än andra" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Men ni är ju mugglare!" sade Mr. Weasley förtjust. "Kan jag inte få bjuda er på nånting att dricka? Vad är det ni har där? Å ni ska växla mugglarpengar, ser jag. Molly, titta!" Han pekade upphetsat på tiopundssedlarna i Mr. Grangers hand.

"Arthur snälla, försök lära dig att behärska din upp hetsning om mugglare, de brukar vilja diskutera sin mugglar bakgrund bara man frågar snällt och utan att man bli för påflugen" sa Lily och såg på de andra som de andra som redan hade börjat anteckna saker de vill ha hjälp att förstå.

"Det låter som en bra början, och om jag nu får hjälp av dig och Ted att lära mig mer innan detta händer så kommer detta aldrig se" sa Arthur och såg på de andra som bara log.

"Kanske, kanske inte Arthur vi vill inte ta bort din fascination för mugglar produkter, vi vill bara hjälpa dig att förstå" sa Ted och såg på Arthur som log innan Molly reste och satte sig hos honom.

"Arthur din fascination för mugglare är vem du är" sa Molly och log emot honom och lutade sig emot honom.

"Tack Molly älskling jag vet att det ibland kan bli lite mycket men det visste du när du gifte dig med mig" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Vi ses här när vi kommer tillbaka" sade Ron till Hermione, då familjen Weasley och Harry leddes vidare mot ingången till sina underjordiska kassavalv av en annan Gringottsalf.

Man kom ner till valven med hjälp av små vagnar som kördes av alfer och som rusade fram på järnvägsspår i miniatyr genom bankens underjordiska tunnlar. Harry njöt av den halsbrytande färden ner till Familjen Weasleys valv men kände sig förfärligt illa till mods, mycket värre än han hade gjort i Svartvändargränden, när det öppnades.

"Bara En Potter älskar att åka di de där vagnarna" sa Remus och skakade på huvudet och såg på James som bara log.

"Jag är glad över att aldrig har behövt åka i de där vagnarna än" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad har jag nu sagt" sa Lily väntade på de andra skulle svara.

"Det är bara vi som glömmer bort att du inte är fullblodstrollkarl" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Det är väldigt lätt att glömma det med tanke på vilken kunskap du har" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Tack jag vet att många tror att jag är halvblods i stället för mugglar född" sa Lily och log emot de andra som började skratta.

"Jag trodde att du var halvblod när jag träffade dig" sa Alice och log där hon satt lutad emot Frank som höll en arm om henne.

"Jag hoppas på gillar inte att Harry känner sig illa tillmods över att vi inte har pengar" sa Molly och såg på Arthur som stirrade på boken med orolig blick.

"Molly oroa dig inte pengar är inte allt vi har kommer ha mer pengar den här gången vi skall se till det" sa Arthur och kysste hennes panna.

Det fanns bara mycket liten hög med silversiklar där inne och en endaste galleon av guld. Mrs. Weasley kände efter långt in i hörnet innan hon sopade ner alltsammans i sin handväska. Harry kände sig ännu sämre till mods när de kom till hans valv.

"Harry lille vän, skämt inte" sa Molly och såg på Arthur som såg på henne med ett leende.

"Jag är helt övertygad om att Harry aldrig skulle skryta med sina pengar heller" sa Arthur och såg på James och Lily som nickade.

"Jag hoppas att han inte mår allt för dåligt" sa Lily och såg på James som kände sig lätt sorgsen han ville inte att hans son skulle må dåligt över att ha för mycket pengar. James viste att Harry ännu aldrig hade sett sitt stora arv detta var hans bruksvalv.

Han försökte skymma för innehållet medan han skyndsamt öste ner en handfull mynt i en läderpåse.

Då alla var tillbaka på marmortrappan utanför skildes de åt. Percy mumlade något vagt om att han behövde en ny gåspenna.

"Kan han inte ens vara med familjen när de skall handla" sa Alice och stirrade på boken.

"Jag förstår inte varför Percy gör som han gör" sa Merlene och såg på boken medan hon skakade på huvudet.

"Jag tror att de gör vissa inköp själv och sedan böckerna gör det tillsammans, så har alltid min familj gjort" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Men James du är enda barnet" sa Frank och såg på honom.

"Nja det beror på hur man räknar, för Sirius och Remus är mina bröder, Peter har alltid varit där på ett hörn" sa James och såg på de andra som nickade.

"Klart du är min bror" sa Remus och såg på de andra som bara skrattade åt dem Sirius log han med.

Fred och George hade fått syn på sin bästa vän från Hogwarts, Lee Jordan. Mrs. Weasley och Ginny skulle gå till butik som sålde begagnade klädnader, och Mr. Wesley ville prompt ta med sig Mr. Och Mrs. Granger till Den Läckande Kitteln och bjuda dem på något att dricka.

"Det låter som att de alla delade upp sig" sa Frank och såg på Alice som nickade.

"Det gör nog alla" sa Molly när hon tänkte efter så hade hon och hennes familj gjort det med.

"Bokhandeln brukar vara den bästa stället att mötas på" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Vi ses allesammans på Flourish & Blotts om en timme, vi kan köpa era skolböcker" sade Mrs. Weasley innan hon gav sig i väg med Ginny. "Och ni sätter inte er fot i Svartvändargränden!" skrek hon när Tvillingarna försvann i väg.

"Hon glömde täcka upp för svävarförtrollningen" viskade James till Sirius och Remus rynkade näsa och stirrade på de två andra marodör som bara log emot honom.

"Vad" sa Sirius och såg på honom.

"Bara ni två kan hitta kryphålen i saker" sa Remus och såg på Lily som stirrade på dem.

"Vad är det ny för kryphål de har hittat" sa Lily och såg på Molly som verkade tänka.

"hon sa åt dem att inte sätta sin fot i svartvändargränd men så som hon sa det kan de fortfarande gå in där om de använder en svävarförtrollning så kan de gå in i gränden utan att sätta sin i gränden" sa James och såg på Molly som bara skakade på huvudet, medan Andromeda och Narcissa skrattade och såg på Lily som skakade på huvudet med ett leende på läpparna.

Harry, Ron och Hermione gick tillsammans nerför den slingrande kullerstensgatan. Guld-, silver- och bronsmynten skramlade muntert i påsen i Harrys ficka och ropade på att användas, så han köpte tre stora Jordgubbs- och jordnötssmörsglassar som de belåtet slickade i sig medan de vandrade genom gränden och studerade de många spännande butiksfönstren.

"Han bjuder på glass till och börja med" sa Molly och skrattade.

"Klart att han bjuder den på glass, det gör alltid James varje gång" sa Sirius och skrattade.

"Jag hoppas att De har en bra dag trots att Harry kom bort i början" sa Ted och såg på de andra som nickade höll med.

Ron tittade länge och längtansfullt på en uppsättning klädnader i Chudley Cannons färger i skyllt fönstret hos Förstklassiga quidditchtillbehör, tills Hermione drog i väg med dem därifrån för att köpa bläck pergament i butiken intill.

"Den butiken måste man dra bort de där två" sa Remus och nickade emot Sirius och James.

"Vad det är en av det bästa butikerna i Diagongränden" sa Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet emot dem.

"Merlene håller du inte med" sa Sirius besviket och såg på henne.

"Det är en av de bra butikerna men det jag föredrar en av bokhandlarna" sa Merlene och såg på Lily som nickade hon älskade att läsa.

I butiken skämtartiklar för trollkarlar stött de på Fred och George och Lee Jorden, i färd med att skaffa sig ett lager av Doktor Filibusters vatten- och värmesäkra fyrverkeripjäser,

"Vi glömde det" sa Sirius plötsligt och såg på James som slog sig för pannan och Lily stirrade på dem.

"Vad är det nu" sa Ted och såg på honom.

"Vi slog vad med Lily och med det så förlorade vi alla våra pengar som vi hade tänkt att använda till att köpa fyrverkerier" sa Sirius och såg på James som nu började slå själv och Remus skakade på huvudet.

"Vi löser det" sa Remus och såg på James som såg på honom.

"När mamma får veta att jag har slagit vad med någon vad tror du hon gör" sa James och såg på Remus och Sirius som rös, de båda kände till vad Mrs. Potter kunde göra mot en i det läget. Lily tyckte lite synd om dem, men hon tänkte se till att James hade smällare till vad han nu skulle ha dem, hon hade redan beställt dem innan hon kom in i rummet.

"Jag hör dig bror" sa Sirius och såg på James med orolig blick.

"Killar ingen skall tala om det för din mor att ni har slagit vad" sa Lily och såg på Andromeda och Narcissa som nickade.

"Molly, Arthur inte ni heller" sa Lily och såg på Molly och Arthur som nickade med ett litet skratt.

och i en liten lumpbod fylld med avbrutna trollstavar, vingliga mässingsvågar och gamla mantlar översållade med giftdrycksfläckar fann de Percy, djupt försjunken i en liten och ytterst tråkig bok med titeln Från Skolprefekter till Makthavare.

"Jag hatar den boken" sa Remus och skakade på huvudet.

"Remus det är säkert inte samma bok" sa James och såg på Lily som stirrade på honom.

"Jag tror det är en liknade bok som Remus och jag hittade för ett tag sedan" sa Lily och såg på James som nickade.

"De är väldigt tråkig vi satt och läste igenom den för att se vad andra Prefekter hade blivit efter de slutade på Hogwarts" sa Lily och såg Remus som rös när han tänkte på det.

"Jag skulle inte ens läsa den om jag fick betalt för det, jag kom knappt en halv sida innan jag tröttnade" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom att Remus inte kunde läsa en bok det var något nytt för både Sirius och James men de nickade efter en stund.

"En biografi över skolprefekter från Hogwarts och deras vidare karriärer" läste Ron högt från bokens baksidestext "Det låter kolossalt intressant…"

"Försvinn härifrån" fräste Percy

"Han har väldiga ambitioner Percy" viskade Ron till Harry och Hermione.

"Han har redan planerat alltsammans… han vill nämligen bli Trolldomsminister…" fortsatte han medan de lämnade Percy åt sin läsning.

"Tror han kommer att lyckats om han försummar sin familj ännu mer" sa Ted torrt och såg hur Molly försökte stirra hål i huvudet på honom.

"Molly han ignorerar sin familj och är otrevlig emot sin familj visserligen så kunde Ron varit trevligare emot sin bror men än då" sa Ted och såg på Molly som nickade men såg ändå ogillandes på honom.

"Jag vet att du tycker så Ted men han är ändå min son" sa Molly och stirrade på honom.

"Det är klart men det kanske underlättar om han inte gör detta i framtiden" sa Ted och såg på dem när Arthur nickade.

"Vi får hålla ögonen öppna för det beteendet Molly älskling, ingen skall försumma sin familj" sa Arthur mjuk och såg på Molly som nickade.

En timme senare styrde de stegen mot Flourish & Blotts. De var långt ifrån de enda som var på väg till den stora bokhandeln. Då de närmade sig, såg de till sin förvåning en lång kö av folk som trängdes utanför dörrarna och försökte komma in.

"Vad är det nu för något som orsakar tumult i bokhandeln" sa Lily och såg på de andra som lutade sig framåt.

"Det är säkert en boksignering" sa Remus och såg på Lily som stönade.

"Vem skulle signera böcker mitt i den månad som alla handlar sina skol saker" sa Narcissa och stirrade på de andar som med såg lika oroliga, ingen av dem viste vem som skulle komma på vem.

"Det finns bara en som skulle vara så dum" mumlade Andromeda och såg på Ted som stirrade på henne och skakade långsamt på huvudet som han inte ville tro henne.

"Sirius kan du läsa vidare så vi får veta vem idioten är som skapar bekymmer för bokhandeln" sa Ted och såg på Sirius som nickade.

Orsaken till tumultet avslöjades av en stor banderoll som var upp hängd tvärsöver fasaden:

GYLLENROY LOCKMAN

"NEJ måste vi läsa om honom" stönade Andromeda och såg på Sirius som bara skakade på huvudet och såg på Ted och Andromeda som båda såg mycket oroliga ut.

"Så illa kan han väl inte vara" sa Lily och såg på dem.

"Han är värre Lily" sa Andromeda och såg på Lily som bleknade och såg på James innan hon reste sig upp och gick en bit bort.

"Jag bör inte vara i närheten av någon just nu" sa Lily och såg på de andra som nickade Merlene och Alice visste att Lily var tvungen att hålla sitt humör jämt om hon inte skulle förstöra något.

Lily var tacksam över att hennes vänner hade godkänt hennes förklararing om att hon förstörde saker när hon blev arg, men det egentliga anledningen var ju att hennes inre katt tog emellan åt över hon hade gått hos Professor McGonagall för att få begrepp om sin animagus och fått förklaringen att det var en sjukdom i hennes egna blod som gjorde att hennes animagus tog över när hon blev arg, hon såg på de andra och hoppades att hon kunde hålla sig lugn, men hon var inte säker på det.

"Kan jag fortsätta läsa" sa Sirius och såg på Lily som nickade.

Signerar sin självbiografi.

Mitt magiska Jag.

Idag kl. 12:30 – 16:30.

"Då har vi faktiskt en chans att få träffa honom!" skrek Hermione gällt. "Han har ju skrivit alla böckerna på vår boklista!"

"Jag blir inte förvånad över att hon blir överlycklig" sa James och såg på de som skrattade.

"Hon är som Remus allt som går att läsa och alla som har skrivit en bra bok så blir de eld och lågor" sa Sirius och såg på de andra som bara log.

"Vad är det för fel på att gilla att läsa" sa Remus och såg på de andra som genast såg åt andra hållet. Sirius valde att fortsätta att läsa innan något annat skulle sägas.

Folkhopen utanför trycktes mest bestå av häxor i ungefär samma ålder som Mrs. Weasley. En trollkarl med utmattad min stod vi dörren och sade:

"Ta det lugnt, mina damer. Knuffas inte. Akta böckerna…"

Harry, Ron och Hermione klämde sig in. En lång kö ringlade ända bort till bakre änden av affären, där Gyllenroy Lockman satt och signerade sina böcker.

De ryckte åt sig var sitt exemplar av kafferast med klagoandar och smög sig fram till kön till stället där resten av familjen Weasley stod tillsammans med Mr. Och Mrs. Granger.

"Just det de skulle ha sju böcker av honom" sa Frank och suckade och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Jag kan inte fatta att han har skrivit en bok än mindre sju" sa Andromeda och såg på boken medan hon skakade på huvudet.

"Andromeda och vi båda vet att han har fantasi nog men att någon skulle ta hans ord för verkligenhet det är jag mer förvånad över" sa Ted medan de andra i gruppen stirrade på dem, de hade ingen aning om hur Gyllenroy var, de andra såg på dem med förundran.

"Okej om han är så illa som ni nu säger, så tycker jag det är skandal att skolan har tillåtits att sätta upp hans böcker på skol listan i det där året" sa Lily från sitt hörn där hon satt och såg på James som såg på henne med undrande blick.

"Å, Där är ni, så bra" sade Mrs. Weasley. Hon lät andfådd och slätade ideligen till håret. "Om ett ögonblick kan vi se honom…"

"Molly du borde skämmas" sa Andromeda och såg på Molly som rodnade.

"Jag har ingen kännedom om honom från skolan och annat" sa Molly och såg Arthur som skrattade och såg på de andra som log emot henne.

"Det är lätt att man förleds" sa Arthur och kysste Mollys hand och log emot henne. Lily log åt hur Molly rodnade och hennes blick föll på Merlene och Alice som båda skrattade åt hur Molly verkades ha blivit lurad av hur Gyllenroy Lockmans sätt. Hon kände hur hennes katt la sig ner inom henne, hon behövde hålla sig lugn, James hade lugnat henne en del men det hjälpte inte just nu, så hon fokuserade på glädjen hon såg framför sig.

Gyllenroy Lockman kom in långsamt till synes bakom människomassan. Han satt vid ett bord omgivet av stora fotografier av hans eget ansikte. Alla bilderna blinkade och log med bländande vita tänker mot folket i bokhandeln. Den verklige Lockman bar en klädnad i förgät-mig-ej-blått som svarade exakt mot färgen på hans ögon, och en spetsig trollkarlshatt satt käckt på svaj på det vågiga håret.

"Han har blivit mer egenkär än han är nu" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

"Låt mig aldrig sätta på mig någon som är i den färgen, Andromeda snälla" sa Ted och såg på Andromeda som nickade. Hon hatade den färgen själv.

"Jag trodde inte att någon kunde blir värre än James" sa Remus med ett leende och såg på James som genast knuffade omkull honom.

"Jag är inte så farlig" sa James och såg på Remus som bara skrattade. James hade hamnat i underlägg och försökte ta sig loss, men Remus höll honom fast.

"Ge dig inte på någon du inte klara av James" sa Remus och höll fast James i ett hårt grepp, men han hade inte räknat med förhäxningen som låg över rummet, de båda flög åt varsitt håll och de stirrade på varandra innan rummet exploderade av skratt, Lily kunde inte låta bli att skratta, och såg på James och Remus som reste sig upp båda två.

"Den var fin Jocelyn, jag hade inte räknat med att du skulle kunna göra en sådan sak" sa Remus och satte sig på sin plats.

De andra stirrade på honom som om han var dum, men när brevet landade i knät på honom började de förstå att han hade kommit på sett sätt att prata med dem.

Marodörer.

Jag vet att ni tycker om att bråka med varandra, jag har läst på eran historia mycket, men snälla kan ni låta bli att försöka skada varandra, det är då mina förhäxningar aktiveras.

Jocelyn.A.S.S

Ps. har Remus kommit på vad det sista S står för än ds.

Alla stirrade på Remus som tittade upp i taket och stirrade på en fläck utan att se på de andra.

"Nej jag har inte kommit på det" sa Remus och undrade vad de andra utom Ted som verkade tänka han med.

"Har du kommit på vad hon heter mer än Jocelyn" sa Sirius och såg på Remus som log.

"Jo jag har kommit på vad hon heter, det har Ted med" sa Remus och såg på Sirius som kastade en blick mellan dem.

"Sirius skall vi slösa mer tid på detta eller skall vi läsa" sa Lily från sitt hörn och såg på Sirius som tittade på henne och sedan såg han på James.

"Har du märkt något konstigt med Lily" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Jag vet inte vad men något skumt pågår med Lily" sa James och pekade på boken och Sirius började läsa igen.

En kortväxt man med irriterad min studsade omkring och fotograferade med en stor svart kamera som sände ut purpurröda rökpuffar varje gång han brände av en blixt

"Flytta på dig, du där" snäste han ilsket åt Ron och drog sig bakåt för att få en bättre vinkel. "Jag tar faktiskt bilder till The Daily Prophet."

"Som om den där uppblåsta pajasen behöver mer uppmärksamhet" viskade Ted ut och såg på boken han hatade Gyllenroy, James rynkade näsan och stirrade på de andra som hade samma blick i ansiktet. Ingen valde att fortsätta att säga något, Sirius valde att fortsätta läsa.

"Än sen då" sade Ron och gned sina ömma tår som fotografen hade trampat på.

Gyllenroy Lockman hörde honom. Han tittade upp. Först såg han Ron – och så fick han syn på Harry. Han stirrade. Sedan stöttade han upp från sin plats och nästan skrek:

"Det kan väl inte vara Harry Potter?"

"Nej" suckade Andromeda och såg på de andra som verkade se vad hon tänkte på.

"Frågan är hur mycket mer berömd, Harry är än Gyllenroy" sa Ted och såg på de andra som stirrade på brevet som darrade till som Remus höll i.

"Det står att Harry är mer berömd än Gyllenroy innan andra året på Hogwarts och efter andra året så finns inte ens Gyllenroy registrerad, frågan är vad det betyder" sa Remus och såg på de andra som nickade. Innan Sirius tog upp och läste vidare.

Folkmassan drog sig åt sidan under upphetsade viskningar. Lockman kastade sig över Harry, grep tag i hans arm och släpade med sig honom längst fram.

Lily började vibrera hon kände hur katten började riva henne inifrån hon stirrade vägen och koncentrerade sig på att andans lugnt.

"Det där är olagligt" sa Merlene med sammanbitna tänder, Alice nickade.

"Det är olagligt att fotograferar minderåriga utan deras eller deras målsmans tillstånd" sa Alice och Lily kände katten blev mer och mer aggressiv inom henne.

"Jag skall se till att det blir hårda beskattningskrav på det där" sa James och tog upp papper och penna och skrev ner.

"Vem skriver du till" sa Ted och såg på honom.

"Till pappa han har rätt kontakter för att se till att det blir mer olagligt" sa James och skrev med en rasande fart. Sirius valde att fortsätta att läsa.

Folk började applådera och Harrys kinder blev blossande röda då Lockman skakade hand med honom inför fotografen, som brände av blixtrar i rasande fart. Ett tjockt rökmoln vällde fram och svepte in familjen Weasley.

"Ge honom ett stort vackert leende, Harry" sade Lockman ur mungipan och log med sina egna bländvita tänder. "Vi två tillsammans är minsann värda att hamna på första sidan."

"Harry är mer värd att hamna på första sidan ensam utan den där pajasen" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Harry skulle inte ens få bli fotograferad" sa James och stirrade på de andra som nickade. Lily kände hur ett morrande försökte kväva det men det gick inte så bra, de andra vände sig om och tittade på henne, men Lily satt stilla och stirrade på väggen bakom Andromeda, Lily ville inte berätta om sin animagus.

Då Gyllenroy Lockman äntligen släppte taget om handen hade Harry knappt någon känsel var i fingrarna. Han försökte smyga sig tillbaka till familjen Weasley, men Lockman lade en arm runt hans axlar och pressade honom tätt intill sig.

"Det där kommer också bli olagligt, eftersom Harry tydligen inte vill vara där" sa James och såg på de andra som nickade, James hoppades att hans far skulle hjälpa honom att få genom detta som han nu höll på med. Sirius valde att fortsätta läsa innan någon hann säga något mer.

"Mina damer och Herrar" sade han med hög röst och gjorde tecken till tystnad. "Vilket märkligt ögonblick det här är! Det perfekta ögonblicket för mig att komma med ett litet tillkännagivande som jag har skjutit upp en tid! När unge Harry här klev in i bokhandeln i dag ville han bara köpa min självbiografi – som jag med glädje ska skänka honom, helt gratis"

"Jag tror att Harry hellre vill köpa dem än att få dem gratis" sa Lily hon hörde redan att hennes röst var mörkare än de borde vara hon stirrade på väggen utan att se någon i ögonen.

"Jag undrar vad det är för tillkännagivande han har skjutit upp" muttrade Ted och såg på de andra som började tänka.

"Att han skall av stå magi" sa Andromeda med hopp i blicken.

"Kära Andromeda det är lika troligt att han gör det som att han kastar en glömskeförtrollning över sig själv" sa Ted och såg på Andromeda som sjönk ner.

"Typiskt de hade verkligen kunnat få min patronus att blir kraftigare" sa Andromeda och såg på de andra som log emot henne.

"Vi kan ju alltid hoppas" sa Narcissa och såg på de andra medan hon log.

"Narcissa vi skall inte hamna i Azkaban" sa Sirius och såg på sin kusin som nickade. Innan hon tog fram ett pergament och började skriva hon med.

Alla applåderade igen. "Och han hade ingen aning om" fortsatte Lockman och ruskade Harry lätt så att hans glasögon gled ner på nästippen, "Att han inom kort skulle få mycket, mycket mer än min bok, Mitt magiska jag. Han och hans skolkamrater ska nämligen få mitt verkliga magiska jag. Ja, mina damer och herrar, jag har den stora nöjet och den stora äran att meddela att jag i september ska tillträda tjänsten som lärare i försvar mot svartkonster på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom!"

"Nej" skrek Andromeda och såg på boken, Både James och Narcissa spillde ut bläck över texten som de hade skrivit båda två såg på Andromeda och sedan tänkte de efter på vad de hade hört.

"Du skojar med oss" sa James och såg på de andra som bara stirrade på boken. Lily kämpade för att hålla sin snöleopard inom sig hon såg på sina händer och såg klorna som växte.

"Jag kommer se till att mina barn aldrig behöver ha honom som lärare" sa Andromeda och stirrade på boken.

"Lily jag vill att du lär mig den där förhäxningen du alltid använder emot James" sa Andromeda och såg på Lily som inte syntes till.

"Oroa dig inte jag kommer att se till att Gyllenroy Lockman aldrig kommer kunna ljuga" viskade Lily och såg på James som verkade tänka.

"Jag kommer att modifierar den där förhäxningen att han inte kan vara i närheten av mig, till alla som är i detta rummet och deras barn" sa James och trollade bort de överflödiga bläcket och till hans lättnad fanns hans text kvar under.

"Tack" sa Molly och såg på James som nickade de alla så ut som om det var redo att döda någon.

"Sirius läs så vi får veta" sa Frank som hade lagt märket till att Lily försökte gömma sig i skuggorna.

Folkmassan hurrade och klappade i händer och Harry fick lov att ta emot Gyllenroy Lockmans samlade verk som gåva. Han vacklade lätt under tyngden av dem men lyckades bana sin väg ut ur rampljuset bort till ett hörn av rummet där Ginny stod bredvid sin nyinköpta kittel.

"Du kan få här" mumlade Harry och stjälpte ner böckerna i kitteln. "Jag kan köpa mina egna…"

"Det var både snällt och elakt det där" sa Molly och såg på de andra som såg på henne.

"Vad det var snällt att Ginny fick åtminstone några nya böcker, men elakt att han sa att han kunde köpa sina egna" sa Molly och de andra nickade.

"Jag tror att han ville säga att det är bättre att ge till dem som behöver det eftersom han kan betala för sig" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Jag tror Harry hatar sin berömdhet, han vill inte ha uppmärksamheten" sa James och såg på sorgset på albumet där hans son stod med sina två vänner. Sirius och Remus nickade de båda. Alla i rummet verkade tänka på vad Harry berömdhet låg i och sakta kom de alla till samma insikt att ingen av dem skulle vilja vara berömda på samma grunder som Harry hade blivit.

"Det där gillade du, va Potter?" sade en röst som Harry utan svårighet kände igen. Han rätade upp sig och fann sig stå ansikte mot ansikte med Draco Malfoy som hade sitt vanliga hånflin på läpparna. "Den Berömde Harry Potter" sade Malfoy. "Kan inte ens gå in i en bokhandel utan att det blir förstasidesnytt."

"När jag får tag på den pojken" sa Narcissa och de alla stirrade på henne när hon knöt händerna och stirrade på boken.

"Jag fattar inte att han har blivit så bortskämd" sa Molly och stirrade på boken och sedan på Narcissa som tittade på sina händer.

"Det i Malfoys traditioner att man är arrogant, högfärdig och att de tror att det är viktigare än andra" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Lucius försökte forma mig i deras traditioner och det är därför jag inte längre har någon önskan att bli en del av den familjen" sa Narcissa och stirrade på väggen innan hon vände sig emot de hörn som Lily hade varit i.

"Lily hur är det" sa Alice och stirrade på hörnet som var mörkt.

"Det är bra, jag håller mig här borta, Sirius läs är du snäll" sa Lily med en mycket sträv röst de andra såg på varandra och de alla undrade vad som pågick.

"Låt honom vara, han har inte bett om all den där uppmärksamheten!" sade Ginny. Det var första gången hon hade sagt något i Harrys närvaro. Hon blängde ilsket på Malfoy.

"Ser man på, Potter, du har visst fått en flickvän!" sade Malfoy släpigt.

"Det är mer än vad du kommer få" fräste Merlene och såg på James som bara log.

"Jag tror han är mer svartsjuk över att Harry, är just Harry, Lucius har alltid pratat om vad Potter äger" sa Narcissa och såg på James som nickade han viste exakt vad hans familj hade att säga till om.

Ginny blev illröd i ansiktet, men i samma stund tog sig Ron och Hermione mödosamt fram till dem, båda med tunga travar av Lockmans böcker i famnen.

"Jaså, är du här" sade Ron och såg på Malfoy som om han var någonting otrevligt som katten hade släpat in. "Du är väl förvånad över att se Harry här, va?"

"De tror alltså att Draco skickade husalfen" sa Remus och skrev ner det i boken.

"Det låter som något som Malfoy kunde göra" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jag önskar att vi fick veta vem som skickade husalfen" sa James och såg på Sirius som nickade medan Alice och Frank verkade tänka.

"Kan inte alfen ha gjort det där på eget bevåg" sa Lily svagt från sitt hörn och alla stirrade på varandra.

"Nej" sa Merlene och såg på Alice som orolig ut.

"Absolut inte" sa Alice och såg vidare på Frank och Narcissa.

"Det finns inte en möjlighet att det skulle hända" sa Narcissa och såg på James och Sirius som verkade tänka.

"Kanske men den möjligheten att han kommer kunna göra det, är så liten Lily att det finns inte en husalf som ens skulle försöka att göra det" sa James och såg på Lily som nickade tyst.

"Om en alf skulle göra det riskerar den att förlora sin magi, och det är därför ingen Alf skulle göra det" sa Sirius och såg på de andra som nickade de med.

"Inte lika förvånad som jag är över att se dig i en affär, Weasley" gav Malfoy igen. "Dina föräldrar måste väl svälta en hel månad för att betala den här högen med böcker, kan jag tänka mig"

"Å den där slyngeln jag skall döda honom" väste Molly och såg på Arthur som genast höll fast henne.

"Molly du skall inte hamna i Azkaban för mord inte" sa han och höll fast henne.

"Malfoys blir värre och värre för varje generation" sa Sirius och stirrade på de andra som nickade.

Ron blev lika röd som Ginny. Han släppte också ner sina böcker i kitteln och började gå mot Malfoy, men Harry och Hermione grep tag i hans jacka.

"Ron!" sade Mr. Weasley, som kämpade sig fram mot dem med Fred och George i hälarna. "Vad gör du? Det är ju rena cirkusen här inne, kom så går vi ut härifrån."

"Det är sant allt som Gyllenroy är med i blir en cirkus" sa Ted och såg på boken med avsmak de andra verkade fortfarande inte ha släppt chocken över att han skulle bli lärare. De såg på James som höll på med sin förhäxning och Lily som stod i skuggorna.

"Jag hatar honom mer nu" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"jag hoppas att Lilys och James förhäxningar är tillräckliga för att hålla honom borta från att göra en clown av sig själv" sa Narcissa surt och såg på boken med en rynkad panna.

"Nej, men har man sett – är det inte Arthur Weasley?"

Det var Lucius Malfoy. Han stod med handen på Dracos axel och hånlog på precis samma sätt som sin son.

"Det är ett tecken på att det är en klon och inte en son" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Malfoys har nog inte fött ett barn på snart 100 år tror jag" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag tycker att alla ser likadana ut om man går tillbaka minst 50 år i alla fall" sa Sirius och såg på Lily och Ted som stirrade på dem.

"Ni menar att Malfoy har klonat sig själv i över 50 år" sa Ted som stirrade på dem.

"Ja, bara för att hålla sig rena" sa Sirius med avsmak de alla stirrade boken och undrade hur man skulle kunna förhindra det.

"Lucius" sade Mr. Weasley och nickade kyligt.

"Mycket att göra på Ministeriet, hör jag" sade Mr. Malfoy. "Alla de där husrannsakningarna… jag hoppas de betalar dig för ditt övertidsarbete?"

"Jag tror det är Malfoy som har sett till att Arthur får så lite betalt" sa Andromeda och såg på Arthur som nickade långsamt och såg på de andra som stirrade på boken.

"Jag hoppas att vi kan ändra det för den avdelning som Arthur jobbar med är viktig" sa James och såg på den andra som nickade.

"Jag är bara tacksam för ni ser det på det sättet" sa Arthur som såg på Molly som log emot honom.

"Jag är bara tacksam för att du jobbar du med något du gillar" sa Molly och såg på honom med ett stort leende.

Lily kände hur katten hade lagt sig lite hon vågade fortfarande inte sitta bland de andra.

Han sträckte ner handen i Ginnys kittel. Mitt bland högen av Lockmans skinande nya böcker lyckades han dra fram ett mycket gammalt och nött exemplar av Nybörjarhandledning i förvandlingskonst.

"Klart han hittar den boken eftersom han vet att Weasleys inte har pengar tack vare honom" fräste Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas att vi kan hindra Malfoys inflytande lite" sa Narcissa och stirrade på Andromeda och Ted som stirrade på de andra som stirrade på Narcissa och sedan på Andromeda som log.

"Syster du känner honom bäst" sa Andromeda och såg Narcissa som nickade.

"Över låt det där till mig" sa Narcissa och de andra nickade.

"Men det gör de tydligen inte" sade han. "Kära vän, vad tjänar det till att kasta skam över namnet trollkarl om de inte ens betalar dig bra för det?"

"SKAM" utbrast Lily från sitt hörn, och kände hur hennes katt klöste ordentligt.

"SKAM Malfoy vet inte ens vad Skam är" fortsatte Lily att skrika och de alla satt tysta.

"Du har verkligen rätt Lily, han dra mer skam över namnet trollkarl än vad Weasley" sa Narcissa och såg på de andra som höll med.

"Jag hoppas att du kommer på ordentligt att göra emot Lucius" sa Andromeda och såg på Narcissa som bara log.

Mr. Weasley rodnade häftigare än både Ron och Ginny.

"Vi har ytterst olika uppfattning om vad som är skam för namnet trollkarl, Malfoy" sade han.

"Bra Arthur och stå på dig" sa Frank och såg på Arthur som nickade.

"Jag hoppas verkligen att de inte börjar bråka" sa Molly och stirrade på boken innan hon såg på Arthur med ett leende.

"Du har lätt för att slå till någon" sa Molly och såg på Arthur som stirrade på henne.

"Nej Molly inte alltid, jag slår någon när jag behöver och Lucius Malfoy skulle jag gärna vilja slå honom så mycket jag kan" sa Arthur och såg på Molly som rodnade och såg på de andra som nickade.

"Lucius behöver komma ner på jorden" sa James och stirrade på de andra som nickade, innan Sirius och började läsa igen.

"Ja, det är tydligt" sade Malfoy och vände sina kalla, bleka ögon mot Mr. Och Mrs. Granger, som ängsligt betraktade honom. "Ett sånt sällskap du befinner dig i, Weasley… och jag som trodde att du och din familj inte kunde sjunka lägre…"

"Nu har han gått över gränsen" sa Remus och såg på boken och stod upp.

"Jag skall personligen se till att han får betala" sa Frank och stirrade på boken.

"Frank lugna ner dig oroa dig inte" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på boken.

"Jag tänker inte lugna ner mig, du är en bra trollkarl Arthur du är en bra man, ingen skall komma och säga något annat" sa Frank och såg på de andra som nickade för att fisa att de höll med honom.

"Arthur låt aldrig någon hoppa på dig" sa James och såg på Arthur som nickade.

"Jag är så tacksam över att ha er som vänner" sa Arthur och såg på de andra som log emot honom.

Det hördes en dov metallisk duns då Ginnys kittel kom flygandes. Mr. Weasley kastade sig över Lucius Malfoy och knuffade honom baklänges in i en bokhylla.

"Det måste ha gjort ont" sa Narcissa och skrattade och såg på Arthur som rodnade och såg på de andra som skrattade de med.

"Jag hoppas du fick honom ordentligt" sa Sirius och såg på Arthur som fortfarande såg ner på sina fötter. Lily kände hur katten i henne började lugna ner sig.

"Jag hoppas verkligen att Du får bra in bra slag på honom, om du vill så skall jag se till att du får mugglar lektioner i kampsport så att du verkligen ta Malfoy" sa Ted och såg på Arthur som nickade han såg fram emot allt som Lily och Ted skulle hjälpa honom med att förstå.

Massvis med tunga trollkonstböcker brakade ner över huvudet på dem allesammans. Det hördes ett tjut från Fred eller George: "På honom bara, pappa!" medan Mrs. Weasley skrek: "Nej, Arthur, nej!" allt folk i affären flydde bakåt i panik och slog omkull ännu fler bokhyllor.

"Molly du skall inte offentligt säga åt din man nej" sa Andromeda och såg på Molly som rodnade igen, hon hatade att de skulle påpeka allt Hon gjorde i framtiden som var fel men det var också saker som hennes familj aldrig hade lagt något vikt vid.

"Andromeda har Rätt Molly" sa Remus och såg på Molly som nu stirrade på henne.

"I trollkarlsfamiljerna så har mannen bestämmande rätt utanför hemmet medan kvinnan ensam bestämmer i huset och uppfostran, det är gamla traditioner" sa Frank och såg på Molly som nickade.

"Molly vi vill inte att andra skall hoppa på er mer än nödvändigt" sa Frank och såg på Molly som nickade.

"Det är vissa traditioner som inte mamma eller pappa har lärt oss, jag kanske borde studera dem lite bättre" sa Molly och såg på Arthur som bara log emot henne.

"Du gör som du vill älskade Molly" sa han och såg på Sirius som fortsatte att läsa.

"Mina herrar, snälla ni behärska er, snälla ni!" skrek en affärsexpedit, och sedan hördes en röst, högre än alla andras: "Sluta opp me de där, hör ni, sluta genast…"

"Och där var Hagrid tillbaka" sa James med ett skratt och såg på de andra som skrattade.

"Han är nog den enda som kan få dem att sluta att bråka" sa Remus med ett skratt och såg på Lily som nu hade kommit lite närmare.

"Hur är det" sa Sirius och såg på Lily som log svagt emot dem.

"Det är bara bra" sa Lily och satte sig bredvid James igen, James drog genast in henne i sin famn och såg orolig på henne.

"Säkert" sa James och såg på henne medan han torkade bort lite av svetten som hade brutit fram på Lily panna.

"JA, snälla tjata inte om det" sa Lily och såg hur Merlene och Alice genast kände igen hennes humörsvängning.

"James låt bli" sa Merlene och såg på James som såg på Merlene och Alice oroliga ansikte till Lilys febriga ögon, han förstod det inte men han hoppades att det inte var något allvarligt.

"Jag fattar inte att Arthur flög på Lucy" sa Lily och alla såg på henne.

"Vad kallade du honom" sa Narcissa och såg på Lily som rodnade.

"Jag har kallat Lucius för Lucy de två sista åren, ni har ju hört hur han låter, så fort något inte går hans väg springer han och skvallrar, sedan när han skriker låter han som en tjej, där av Lucy" sa Lily och rummet brast ut i ett gemensamt skratt, James och Sirius satt lutade mot varandra och skrattade så att tårarna rann, Narcissa satt och fnissade medan hennes kinder blev allt rödare, Andromeda och Ted skrattade högt men inte lika högt som James, Remus skrattade medan han skakade på huvudet. Alice och Merlene skrattade inte på samma sätt för de hade hört Lily kasta förbannelser över Lucy tidigare, Molly, Arthur och Frank skrattade, men viste inte om det skulle vara glada över informationen eller inte.

"Jag kommer aldrig glömma det" sa Ted och såg på Narcissa som nickade. När de hade lugnat sig åter upp tog Sirius läsandet.

Hagrid kom vadande emot dem genom ett hav av böcker. På ett ögonblick hade han skilt de båda stridande åt. Mr. Weasley hade en sprucken läpp och Mr. Malfoy hade fått ett blått öga då han träffades i huvudet av Uppslagsbok om giftsvampar.

"Du måste ha tagit några lektioner i slagsmål Arthur för det där kan inte ha varit en lyckoträff" sa Ted och klappade honom på ryggen.

"Jag kan inte tro att Hagrid inte lät dem göra upp ordentligt" sa Frank och stönade och såg på de andra som stirrade på honom.

"Det är ingen duell, Frank" sa Remus och såg på Frank som sjönk ihop. De alla hade velat slå Malfoy på något sätt men inte kommit på det än.

"Du kom lindrigt undan med en sprucken läpp" sa Ted och log emot Arthur som skrattade.

"Det måste ha varit en rolig syn" sa Arthur och tänkte på framtiden.

Han höll fortfarande Ginnys gamla bok om förvandlingskonst i handen. Han slängde åt henne den med ögon som glittrade av illvilja.

"Jag hatar den blicken från Lucy" muttrade Lily och det var ingen som hörde henne denna gång, men James hade sett till att hon satt nära honom, hon drog in hans doft av någon krydda, träd och värme var de dofter hon kunde identifiera, hon låg emot hans axel.

"Jag fattar inte att Han är så elak" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Det kan jag göra" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Här, flickunge, ta din bok, det är tydligen den bästa din pappa kan ge dig…"

"Den… den… den där vidriga ormen" sa Merlene som stirrade på boken Alice och Frank båda höll i henne för att hon inte skulle göra något oöverlagt.

"Merlene vi har en Slytherinare här inne, vi kommer åt honom djupare om du håller dig lugn" sa Alice och såg på Narcissa för hjälp.

"Merlene oroa dig inte han kommer få betala, men jag måste upprätt hålla skenet av att hata er utåt" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Så länge vi kommer åt honom så är det okej" sa James och såg på de andra som nickade.

"Okej jag skall ge er saker på honom ge mig bara tid" sa Narcissa och såg Lily som nickade hon var helt med på detta. Sirius såg på boken och började känna sig nöjd han skulle snart vara klar.

Han vred sig ur Hagrids grepp, vinkade till sig Draco och svepte ut ur affären.

"Jag är säker på att det där mötet var planerat" sa Narcissa och såg på Arthur som stirrade på henne.

"Vad får dig att tro det" sa Molly och stirrade på henne.

"Titta på hur det gick till. Att Lucius Malfoy skulle aldrig låta sin son förolämpa någon så offentligt utan att han får stryk, om det inte var för att få Weasleys uppmärksamhet, sedan gick Malfoy på Weasleys tre svagheter, det första att han inte jobbar på någon av de finna avdelningarna på Ministeriet, sedan att han umgås med Mugglare något Lucius inte tycker om, och till sist att Weasleys inte har råd med det dyraste, jag är säker på att han hade gjort upp det där, så som jag känner honom" sa Narcissa och såg på Sirius och Andromeda och såg på varandra innan de nickade.

"Det går emot alla traditioner som Malfoy använder sig av" sa Sirius tillslut och såg på Lily som rös när hon tänkte på det.

"Fråga är varför" sa Narcissa och stödde huvudet på handen, hon såg på Sirius som började läsa igen.

"Du skulle bara ha struntat i han, Arthur" sade Hagrid och lyfte nästan Mr. Weasley från golvet då han rättade till hans klädnad. "Dom e genomruttna alla i hela den där familjen, de vet varenda kotte. Ingen i Malfoy e värd å lyssna till. Ett uselt släkte, de e va dom e. Kom me nu, så tar vi oss ut härifrån"

"Hela den släkten, det är bara två som inte är genom rutten" sa Narcissa och såg hur alla stirrade på henne.

"Det är de två senaste kvinnorna Lucius mamma, och mormor, de båda blir slagna till lydnad och lojalitetsdroger, jag har sett hur de behandlar kvinnor" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas att det inte blir mer problem för Weasleys nu" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Det är inte mycket kvar nu" sa Sirius och lät mycket lättad över att han snart var klar med sitt kapitel och att han kanske bara skulle läsa ett kapitel till.

Expediten såg ut som om han ville hindra dem från att gå men eftersom han nätt och jämnt nådde upp till midjan på Hagrid verkade han komma på bättre tankar. De skyndade sig uppför gatan med Mr. Och Mrs. Granger som skakade av rädsla och Mrs. Weasley som var utom sig av ilska.

"Molly det är klart du har rätt att vara arg" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Men det finns en tid för allt, det finns en tid då man håller munnen, sedan finns det den tiden man kan skälla," sa Narcissa som många gånger hade fått lära sig detta från sin mamma och Bellatrix var den av det tre systrarna som hade svårast att hålla sig tyst.

"Ta våran Syster Bellatrix, hon kan inte vara tyst, utan skall alltid gnälla. Det har slutat i många gånger att hon har hamnat i problem för att hon har satta pappa i mer problem än Sirius har" sa Andromeda och såg på Molly som hade hört talas om detta.

"Så om jag hade gjort detta hemma, där bara mina barn och Harry varit så hade ingen sagt något" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"De är helt skevt" sa Molly och satte armarna i kors, Lily höll med men ändå viste hon att det var så det fungerade på ett sätt i mugglar samhället med det hade sakta börjat ändrats.

"Molly det har varit så i mugglar världen med men den inställningen har långsamt börjat vända, det kommer ta långtid för Den magiska världen att följa efter" sa Lily och Molly nickade det kunde hon jobba med.

"Du är just ett fint exempel för dina barn. Slåss och ställa till med bråk offentligt… Jag vet inte vad Gyllenroy Lockman måste ha tänkt…"

"Du har helt rätt i dina ord Molly men fel plats" sa Frank och skakade på huvudet han hade vuxit upp med det gamla sättet han såg på Molly som rodnade.

"Jag undrar mer varför du oroar dig för vad Gyllenroy tänker, jag kan inte bry mig mindre än vad han tänker" sa Ted och skakade på huvudet.

"Vi har redan kommit fram till att han kan ljuga så att han tror sig själv" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Han var förtjust" sade Fred "Hörde ni vad han sa när vi gick ut? Han frågade den där killen från The Daily Prophet om han inte kunde få med slagsmålet i sitt reportage… sa att alltsammansvar strålande reklam"

"Det låter helt sjukt att han skulle uppskatta ett offentligt slagsmål" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Därför att det går att vinkla detta till hans fördel att de slogs om hans böcker eller liknade" sa Lily och såg på Narcissa och Andromeda såg på Lily innan de förstod vad Lily menade när hon talade om att vrida på historien.

"Det är inte klokt att det är så enkelt för honom att vrida på något" sa Andromeda och såg på de andra som skrattade.

Men det var en ganska slokörad skara som styrde sina steg mot den öppna spisen på Den Läckande Kittel, där Harry, Familjen Weasley och alla deras inköp skulle färdas tillbaka till Kråkboet med hjälp av flampulvret.

"Jag undrar hur Mr. Och Mrs. Granger reagerar på flampulver" sa James och såg på de andra som genast började tänka.

"Jag tror att det är omöjligt att förutse hur en mugglare reagerar på det där" sa Remus och såg på Ted som satt och skrattade medan han log och skakade på huvudet.

"Vad är det Ted" sa Andromeda och såg på sin pojkvän som log.

"Jag tänkte på hur mamma och pappa reagerade första gången de så en trollkarl kliva ur spisen på Den Läckande Kitteln. Pappa höll på att hålla trilla baklänges medan mamma nästan svimmade, jag fick förklarade för dem om flampulvret" sa Ted och de andra log åt det Lily mindes när hennes far fick se detta undersökt pulvret noga innan han trodde på henne.

De tog adjö av familjen Granger, som lämnade puben för att gå över till mugglargatan på andra sidan. Mr. Weasley började fråga dem om hur busshållplatser fungerade, men hejdade sig snabbt när han såg uttrycket i Mrs. Weasleys ansikte.

"Det var nog klokt Arthur att inte fråga" sa Frank och såg på Arthur som nickade.

"Jag skall visa dig hur det fungerar oroa dig inte" sa Ted och klappade sin vän på axeln.

"Jag hoppas att Familjen Granger förstod vad som hände där inne i bokhandeln annars skulle det vara förödande för Harrys, Rons och Hermiones vänskap" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag är övertygad om att Hermione berättade allt hon kunde för hennes föräldrar jag tror nämligen inte hon vill förlora vänskapen med Harry och Ron" sa Merlene och såg på de andra som nickade, Lily viste hur mycket hon hade fått förklara för sin far och mor, det hade tagit dagar innan de lät ugglorna komma med posten, men när Lily hade väl talat om allt hon kunde och visat att ugglorna inte var farliga så var det ganska lugnt, men det hade tagit tid.

"Jag hoppas verkligen det" sa Lily och såg på Sirius som såg överlycklig ut.

"Det är knappt en mening kvar" sa Sirius och såg på de andra som vinkade åt honom att läsa.

Harry tog av sig glasögonen och stoppade i säkert förvar i fickan innan han försåg sig med flampulver. Det var definitivt inte det färdsätt han gillade bäst.

"Låter som att han kom hem till Kråkboet ordentligt" sa Lily och andades ut.

"Jag tror att vi måste göra en ordentlig beskrivning om hur man använde flampulvret" sa James och såg på Lily som nickade.

"Jag tror vi lägger oss för, det har varit en lång fredag" sa Frank och såg på Sirius och James som båda två nickade.

Lily reste sig upp och stirrade på det tolv sängar som hade kommit fram.

"Vi kan sova här" sa Lily och såg på sängarna, de andra stirrade på dem, alla gick ner emot sängarna. De stirrade på sängarna där alla hade sina namn in snidade i trät eller i Marodörernas fall deras smeknamn.

"Klart vi sover här" sa James och kastade sig på sängen.

"Den är mjuk" mumlade Frank när han kröp ner i sängen.

De kröp ner i sina sängar, Lily satt på sin säng längst ner, hon hade James närmast, men hon brydde sig inte hon viste att hon borde förvandla sig för att samtala med sin animagus, den hade varit mycket mer aktiv i dag än hon någon sin hade känt.

"Lily vad är det som pågår" sa James och såg på Lily som satt med ryggen emot honom.

"Det är bara en sjukdom jag har fått" sa Lily och kände hur sängen sjönk ner och hon såg på James som satt bredvid henne.

"Är det illa" frågade han James undrade vad som hade hänt Lily.

"Nej, jag får inte bli för arg och boken gör det svårt" sa Lily och kände hur James smekte hennes rygg.

"okej säg till om det är något du vill prata om" sa James och kysste hennes kind innan han kröp ner i sin i säng.

Lily väntade två timmar innan hon gick till sitt mörka hörn i rummet och förvandlade sig till den snövita snöleoparden som var hennes animagus. Hon kände hur katten var på helspänn. Men hon gick runt i rummet och kände hur rummet hjälpte henne att kunna sträcka ut hennes muskler, och kände hur katten lugnade sig, Lily kände när katten nu var helt lugn och hon förvandlade sig enkelt tillbaka och började gå emot sin säng när hon hörde en röst.

"Jag trodde min näsa bedrog mig" sa Remus och såg på Lily som snodde runt och stirrade på honom.

"Lily du vet att jag är en varulv" sa Remus och gick fram till henne medan hon rodnade.

"Jag borde ha vetat, kan du låta bli att säga något" sa Lily och såg på honom medan hon satte sig ner.

"om du berättar varför du inte säger något" sa Remus och såg på honom medan hon satte sig ner på en av kuddarna.

"Jag tog mitt animagus prov i början av mitt sjätte år, och ganska snart upptäckte jag att jag tappade kontroll över min animagus det är som att jag har en katt själ inom mig, och den tar över i mellan åt, vilket gör att jag kan skada vem som helst, jag pratade med professor McGonagall och det visade sig att jag lider av en sjukdom som orsakar detta, och det går inte att få den här katt själen ur mig jag måste förvandla mig efter varje gång som jag har blivit för arg eller upprörd för att jag skall kunna kontrollera henne" sa Lily och såg på Remus som nickade.

"Jag skall vara tyst, men du bör berätta för James så han inte gör något dumt" sa Remus och såg på Lily som nickade.

"Jag skall prata med honom efter dejten som han har planerat" sa Lily och såg på Remus som nickade. Lily la sig ner i sängen och det kändes bättre att hon hade berättat för Remus som verkade acceptera att hon hade sin sjukdom.

Remus viste att Lily skulle berätta, han hade bara hört talas som den sjukdom som Lily led av en gång tidigare, och detta var orsaken till att regalerna var så hårda för animagus, för att det som hade haft sjukdomen förre Lily hade dödat en hel by för hundra år sedan eller hur långt tillbaka det var, Remus somnade med den tanken.