Merlene var den första som vaknade och såg på de andra som låg och sov, Arthur och Molly delade säng, de låg slingrade runt varandra, hon vände sig om och såg på Ted och Andromeda låg i var sin säng men det hade ändå lyckats tvinna ihop sina händer, hon såg på Sirius som låg på mage och sov, med något som skimrade över honom, Merlene saknade honom, men hon tänkte inte låta honom komma undan lätt, hon såg på Remus som höll på att vakna hon letade efter Lily men såg henne inte, James låg halvvägs ur sängen, Merlene undrade hur han kunde sova så där.

"Vik" sa Merlene det var den enda husalf hon kunde namnet på.

"vad kan Vik stå till tjänst med" sa husalfen som hade dykt upp.

"Skulle Vik kunna ordna fram frukost till oss här inne" sa Merlene och husalfen nickade.

"Skall Master Tass äta med" sa Vik och såg på Merlene som hade hört James kalla Sirius för Tramptass, och hon misstänkte att det var Sirius som alfen undrade av.

"Ja" sa Merlene och såg på Alfen som nickade och försvann.

"Remus" sa Merlene och såg på Remus som satte sig upp och såg på henne.

"God morgon Merlene" sa Remus och såg på henne med ett leende.

"Jag beställt frukost av husalferna har du sett Lily" sa Merlene och såg på Remus som stirrade på sängen och sedan såg han in i skuggorna.

"Jag tror hon är på en av toaletterna" sa Remus han tyckte sig har sett de gula ögonen av Lilys katt.

"okej skall vi vecka de andra" sa Merlene och såg på Remus som nickade.

De satte igång med att väcka Alice och Frank först, sedan Arthur och Molly som vaknade ganska fort, men Andromeda, Narcissa och Sirius var det svåraste att väcka, Lily kom gåendes från skuggorna när de höll på att väcka kusinerna Black.

"Morgon får in inte upp dem" sa Lily, undernatten hade hon vaknat i katt form och valt att gömma sig för att ingen skulle upptäcka hennes hemlighet. Lily log emot Merlene och Remus när hon kom fram till dem.

"Nej det är möjligt" sa Merlene och såg på Lily som tog upp en hink vatten och såg på dem.

"Jag skulle inte göra det där över Sirius om du inte är beredd på att springa" sa Remus och såg på Lily som såg på honom med höjt ögonbryn.

"Sirius skall du ha frukost eller vatten över dig" sa Lily högt och såg på de andra som såg på henne.

Hon hörde bara ett mumlade, och stoppade ner handen i vattnet och skvätte det över honom, Sirius vred undan ansikte.

"Vill du ha hela spannen" frågade Lily och skvätte mer vatten på honom när han satte sig upp.

"Nej varför väcker ni mig" sa Sirius och såg på sina kusiner som höll på att vakna men det var inte alls glada.

"Det är frukost" sa Lily och samtliga i släkten Black satt upp, Lily såg på Remus som började skratta.

"Det är släkten Black" sa Remus och såg på Ted som satte sig upp medan han hörde att någon var vaken.

"Är det frukost" sa Ted och såg på Andromeda som redan hade fått på sig andra kläder och satt vid bordet.

"Jo, vi skall bara ha liv i James med" sa Lily och såg på Remus som bara skakade på huvudet.

"Lycka till med det, James reagerar inte på Vatten" sa Sirius med munnen full med mat.

Lily gick ner till James säng och såg på honom, hon försökte knuffa ur honom ur sängen, men det gick inte hon försökte med allt hon kunde tills hon tog upp sitt trollspö och skickade en lätt stött emot honom James hoppade till och såg på Lily.

"Var det nödvändigt" sa James och gned sin bröstkorg där hennes stött hade träffat.

"Ja, jag har försökt i över en kvart, med att väcka dig, det är frukost" sa Lily och såg James som drog på sig en tröja.

"Okej du gjorde inte det som första utvägen" sa James och gick fram till bordet och satte sig.

De alla åt frukost medan de såg på boken som låg på bordet, de alla ville veta vad som skulle hända nu.

"Vems tur är det" frågade Narcissa och såg på de andra som såg på Remus som hade tagit fram listan.

"Merlene det är din tur" sa Remus och gav henne boken.

"Kan jag börja läsa jag har redan ätit klart" sa hon och såg på de andra som nickade.

Kapitel 5. Det piskande Pilträdet.

"Varför har boken ett kapitel om Det piskande pilträdet" sa Lily och såg på boken med rädsla, hon hade bara sett trädet på håll hon ville aldrig närma sig det.

"Inte en aning, men jag vet att jag hatar det" sa Narcissa och såg på Remus och de andra som rös.

"Det gör jag med" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom, James och Sirius nickade bara, de viste att utöver de tre var det bara Lily som kände till att Remus var en varulv.

"Men det där trädet planterades i samband med att Marodörerna började på Hogwarts" sa Arthur och såg på James som bara log emot honom.

"Det var väl för att han tyckte att vi behövde ha en utmaning" sa James med ett leende och Sirius satte lite mat i halsen.

"Sirius ta mindre tuggor" sa Merlene och stirrade på honom, Sirius svalde och såg på henne.

"Förlåt" sa Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet när Remus slog honom i bakhuvudet. Lily stirrade på hur Remus bara slog honom.

"Det sägs finnas en knöl på trädet som göra att det står helt stilla" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Jo det skall det finnas var det inte under vårat femte år som något hände med det där trädet" sa Merlene och såg på de andra som nickade, Sirius började skruva på sig, han hade gjort det där när han var rasande på Snape men han hade aldrig tänkte igenom det.

"Kan vi läsa" sa Remus som märkte Sirius rastlösa sätt Remus kände inte till vad Sirius hade gjort.

Slutet på sommarlovet kom alldeles för fort enligt Harrys mening. Han såg fram emot att komma tillbaka till Hogwarts, men månaden i Kråkboet hade varit den lyckligaste tiden i hans liv.

"Det måste verkligen vara hemskt hos de där mugglarna om hans lyckligaste tid är hos en vän" sa Molly och såg på de andra som rynkade sina pannor.

"Jag tycker det är hemskt hemma när jag bodde hemma men det var aldrig så illa" sa Sirius och alla vände blicken emot honom.

"Vad hände egentligen hemma hos dig Sirius" sa Merlene och såg på honom, Sirius förbannade sin egen mun.

"Det är inget allvarligt mamma brukar sätta mig i rumsarrest, efter hon har gett en örfil eller två, hon slår aldrig hårt, hon har någon gång lagt mig över knät och gett en ett par rapp, men inget mer" sa Sirius och såg på de andra som såg ut att oroa sig ännu mer för honom nu.

"Jag bor inte där längre, jag har inte bott där sedan jag var 16 år" sa Sirius och såg på de andra som såg på honom.

"Okej men har du låtit Madam Pomfrey kollat över dig" sa Lily och stirrade på honom med genom trängande blick.

"Nej men jag misstänker att hon har gjort en genom gående koll efter alla gånger jag har varit där" sa Sirius och såg på Lily som fortfarande stirrade på honom.

"Lily oroa dig inte, Sirius tål mer än vad du tror" sa Remus lugnande han ville inte råka ut för att träffa Lily animagus just nu.

Det var svårt att inte känna sig avundsjuk på Ron när han tänkte på Dursleys och det mottagande han kunde vänta sig nästa gång han dök upp på Privet Drive.

"Han skall aldrig dit" väste James fram och kramade hårt om sin trollstav.

"Jag är villig att utföra en glömske förtrollning över Dursleys" sa Merlene och såg upp över boken och såg på Lily som log emot henne.

"Vi har nog planer för detta" sa Lily och såg på pappret som hon höll hon hade fått fram många bra idéer under tiden hon hade varit i sällskap med James.

"Bättre än de glömmer" sa Merlene och stirrade på Lily som log.

"Låt oss säga att jag vet hur rädd min syster är för magi" sa Lily och log emot de andra som skrattade.

"Får man vara med när du gör det" sa James och log emot henne.

"Kanske, jag behöver lite hjälp tror jag" sa Lily eftertänksamt. Merlene valde att läsa vidare.

Den sista kvällen före avfärden till Hogwarts trollade Mrs. Weasley fram en storslagen middag som innehöll alla Harrys älsklingsrätter och avslutades med en sirapspudding som fick det att vattnas i munnen.

"Det låter som om du har blivit bättre i matlagningskonst Molly" sa Arthur och såg på Molly som såg halvt rasande.

"Molly du lagar god mat nu, men så som framtiden säger kommer du bli ännu bättre" sa Arthur och la armarna om sin hustru som nickade.

"övning ger färdighet" sa Molly och log emot dem, medan hon satt och åt lite mer av frukosten och drack av teet som fanns på bordet de alla verkade försöka tänka på framtiden en stund. Innan Merlene började läsa igen.

Fred och George avrundade aftonen med en förevisning av Filibuster-fyrverkerier. De fyllde köket med röda och blåa stjärnor, som dansade omkring i luften i minst en halvtimme.

"Fyrverkerierna har blivit bättre" sa James och såg drömmande på boken, när det exploderade i rummet, och se alla stirrade på väggen där ett rum framträdde, och fyrverkerier exploderade och en familj fanns där.

"De är mycket bättre än de vi har nu, titta bara på färgerna" sa Remus och studerade bilden som visades.

"De kommer bli bättre" sa Lily och såg med glädje på filmen som nu spelades för dem, Lily log åt hur hennes framtida son såg ut, och han trivdes hemma hos Weasley.

"Jag hoppas någon uppfinner fyrverkerier som inte går att trolla bort som McGonagall alltid gör" sa Sirius och såg på det filmen.

"Jag är väldigt glad över att vi får läsa detta och se bilderna" sa Alice och såg på Lily som nickade.

Sedan var det dags ör en sista mugg varm choklad och därefter bums i säng.

"Som om de kommer att somna nu" sa James med ett skratt och såg på Sirius som nickade.

"Värsta dagen att somna är sista dagen på sommarlovet" sa Sirius och såg på Remus som bara skakade på huvudet.

"Jag tycker det är ganska lätt" sa Remus och såg på James som himlade med ögonen.

"Du har då inte haft Sirius bredvid dig" sa James och log emot sin vän som skrattade.

"Nej faktiskt inte" sa Remus och skrattade han med.

"Jag tror det beror på hur mycket du längtar till skolan" sa Merlene eftertänksamt medan hon höll på att dricka lite av teet.

"Jag håller med" sa Alice och såg på Frank som nickade.

Det tog lång tid för dem att göra sig resklara morgonen därpå. De klev upp i gryningen, men på något sätt hade de ändå massor kvar att hinna med.

"Molly ni borde ha fått mycket övning med sju ungar" sa Alice med ett leende när Molly rodnade.

"Jo men det har varit lika dant för min mamma, med mig och mina bröder" sa Molly med ett litet leende.

"Det måste vara familjedrag" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas bara att detta år är bättre än förra" sa James och såg på de andra som nickade.

Mrs. Weasley rusade förtvivlat omkring och letade efter extra strumpor och gåspennor, folk stötte hela tiden ihop med varandra i trappan, halvt påklädda och med halvt uppätna biter av rostat bröd i handen, och Mr. Weasley bröt nästan nacken då han snavade över en vilsekommen kyckling när han var på väg över gården mot bilen kånkande på Ginnys koffert.

"Vi kanske skulle skriva ner att vi inte skall göra trappan så smal som vi först har tänkt" sa Molly och såg på Arthur som nickade och skrev upp det på en lapp för att komma ihåg det.

"Det är bättre att göra den bredare, om vi nu skall ha så många barn" sa Arthur och såg på Molly som log emot honom.

"Jag undrar hur de alla skall få plats" sa Lily och alla såg på henne.

"En Ford Anglia är ganska liten bil" sa Lily och såg på Ted som nu reagerade han med.

"Jo du har rätt Lily" sa Ted och stirrade på Arthur som såg på dem.

"Merlene läs, för jag är övertygad om att den där bilen har många förtrollningar över sig" sa Lily och såg på Merlene som nickade och såg ner i boken igen.

Harry kunde inte förstå hur åtta personer, sex stora koffertar, två ugglor och en råtta skulle få plats i en liten Ford Anglia. Han hade förstås inte räknat med de speciella förbättringar av bilen som Mr. Weasley hade gjort.

"Se till och med Harry funderar, för det finns inte en chans, att man får in ens en koffert utan magi i den bilen" sa Ted och såg på boken.

"Än mindre Sex stycken, sedan åtta personer" sa Lily och skakade på huvudet, de andra stirrade på de två ända mugglarfödda och funderade på vad det egentligen missade.

"Kan ni dela med er" sa James efter en stund efter att Lily och Ted hade tystnat han kände sig lite avundsjuk över att Ted och Lily kunde umgås så enkelt medan han själv hade fått kämpa han var till och med svartsjuk på Remus trots att han viste att de var bara vänner.

"En Ford Anglia är en mycket liten bil, för högst fyra personer, du måste vara ganska liten för att sitta i baksätet på den, bagageluckan är knappt stor för en till två stora resväskor" sa Lily och såg på James som stirrade på henne.

"Det är ingen stor bil" sa James och såg hur Lily nickade.

"Förstår du nu vad som gör att Ted och jag reagerar" sa Lily och såg på James som nickade.

"Läs Merlene jag vill veta vad min man har gjort" sa Molly och stirrade på sin man som försökte se så oskyldig ut som han bara kunde.

"Inte så mycket som ett knyst till Molly" viskade Han till Harry då han öppnade bagageluckan och visade honom hur han med några magiska besvärjelser hade utvidgat den så att koffertarna lätt fick rum.

"Osynlig utvidgningsförtrollning, det är enkelt men ändå bra tänkt" sa Andromeda och såg på de andra verkade tänka på vilka fler som förtrollningar och besvärjelser Arthur kunde ha använt sig av för att förbättra bilen.

"Jag tror han har använt den inne i bilen med för att se till att de får plats" sa Lily och såg på Ted som verkade tänka medan Molly såg ogillande på boken.

"Jag säger inte att det inte är bra men Arthur varför vågar du inte berätta för mig" sa Molly och såg på honom när han rodnade.

"Jag vet inte men jag tror det har något med ditt temperament att göra, du har en tendens att blir mycket arg över det minsta lilla" sa Arthur och såg på henne Molly nickade och såg på de andra som såg på henne.

"Jag borde kanske lugna ner mig lite" sa Molly med en lätt rodnad på sina kinder.

"Molly vi säger inte att du måste ändra dig du kanske skall ta och se över situationen innan du blir arg" sa Arthur och såg på henne när hon nickade, Merlene var glad över att Lily aldrig hade exploderat på detta sätt.

"Du har rätt men jag har aldrig sett det på sättet" sa Molly och nickade emot Merlene som höll upp boken för att fråga om hon kunde fortsätta.

När alla pojkarna till sist var inne i bilen kikade Mrs. Weasley in i baksätet, där Harry, Ron, Fred, George och Percy satt bekvämt sida vid sida, och sade:

"Mugglare kan faktiskt åstadkomma mer än vi tror dem om, det måste jag erkänna" Hon och Ginny klev in i framsätet, som hade sträckts ut så att det var lika stort som en parkbänk. "Man skulle aldrig tro att den var så här rymlig om man bara såg den från utifrån, menar jag"

"Det är verkligen bra förvandlingskonst, jag tror du skulle vissa den för Professor McGonagall" sa Frank och såg på de andra som skrattade.

"Tror ni Professor McGonagall läser dessa böcker" sa Lily plötsligt och såg på de andra som satt runt henne de alla stirrade på varandra innan de började skratta.

"Nej Lily, jag tror inte att professor McGonagall skulle läsa dessa böcker" sa Andromeda och såg på de andra som nickade höll med medan James tvekade.

"Det var något som hon sade, något som hon inte borde ha vetat" sa James och såg på sin vän som verkade tänka.

"Kanske men jag tror hon inte har kommit lika långt som oss" sa Remus och såg på James och Lily som nickade.

"Jag undrar vad hon skulle säga om hon var med oss här" sa Lily och de andra skrattade.

"Jag hoppas att vi slipper hör förmaningar" sa Sirius och såg på Remus och James som log emot honom.

"Jag kan redan höra professor McGonagall skrika" sa James och skrattade, när de hörde en knackning. Narcissa reste sig upp och såg på Professor McGonagall som kom in i rummet.

"Professor hur är det" sa Lily och såg på deras lärare och elevhemsföreståndare var likblek.

"Jag fick några böcker från framtiden, som jag har börjat läsa, men jag fick ett brev med böckerna att ni skulle ha en väldigt bra lugnande dryck, som jag borde be om en flaska, och att ni kommer kunna tillhanda hålla mer om jag skulle behöva" sa Professor McGonagall som stod lugnt kvar, de alla stirrade på henne medan Lily rotade fram flaskorna.

"De är mycket bra, både Molly och jag har testat den" sa Lily och gav Professor McGonagall två flaskor.

"Tack, hur långt har ni kommit i er läsning" sa McGonagall och såg på dem när hon såg boken som Merlene höll upp.

"Andra boken femte kapitlet" sa Merlene och såg på McGonagall som nickade.

"Hur långt har professorn själv kommit" sa Alice och såg på henne när hon såg ner på boken, jag har bara kommit till kapitel sex första boken" sa Minerva och såg på de som såg på varandra som såg på varandra innan de nickade.

"Jag fick instruktioner av en J.A.S. S hur jag skulle hitta er och sedan att jag skulle få en flaska med lugnande, innan jag kommer för långt" sa hon och de andra såg på de åtta som satt där.

"De är samma person som vi har haft kontakt med, hon kanske dyker upp längre fram" sa Lily och såg på McGonagall som nickade.

"Ni kan väl presentera henne för mig när hon dyker upp här" sa McGonagall som såg på de alla som nickade.

"Det är klart vi gör det" sa Sirius och såg på Lily och James som nickade.

"Lily får jag byta några ord med dig" sa Professor McGonagall och såg på Lily som reste sig upp och följde med henne ut.

James stirrade på Lilys rygg när hon lämnade rummet, James hade hört att Lily och Remus hade talat i går kväll, men han hade inte hört vad som sades bara att de bara pratade gjorde honom lätt svartsjuk.

Lily gick med ut i korridoren och såg på Professor McGonagall som såg på henne.

"Hur går det" sa McGonagall och såg på Lily som log.

"Jag har lite svårt att kontrollera katten, men det är bara när jag blir upprörd, men Remus vet om att jag lider av det" sa Lily och såg på Professor McGonagall som nickade.

"Du måste berätta för mig om det blir mer okontrollerbart för dig, vi vill ju inte att du skall skada någon" sa McGonagall som såg på Lily som nickade.

"Jag tror det inte skall bli några svårigheter" sa Lily och såg på McGonagall som nickade

"Återgå ni nu till er läsning" sa McGonagall och såg på Lily som nickade och gick in i rummet igen.

Remus och de andra såg på medan de väntade på att Lily skulle komma in.

"Vad talade du och Lily om i går kväll" sa James och såg på Remus som svalde Lily hade berättat allt i förtroende för honom att han inte skulle föra det vidare.

"Bara om mitt lilla problem" sa Remus som inte kom på något bättre.

"Okej var det om hur vi löser problemet" sa James mycket lågt och såg på Remus som nickade.

"Det är ju på söndag fullmånen är" sa Remus och såg på de andra två som nickade.

"Jag har tänkt att ta med Lily ut på en dejt på lördag" sa James och såg på Merlene och Alice som stirrade på honom när han sa det högt.

"Har hon gått med på det" sa Andromeda och såg på Lily som just kom tillbaka in i rummet.

"Vad är det nu ni pratar om" sa Lily och satte sig mellan Merlene och James där hon hade suttit när McGonagall hade kommit.

"Om att du skall gå på dejt med James" sa Merlene och såg på Lily med hård blick.

"Ja, vad är det med det. Han frågade när vi hade påbörjat läsningen och jag beslöt att ge honom en chans" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Det var som fan" sa Arthur lågt och såg på de andra som nickade med förundrad blick på Lily och James som satt bredvid varandra.

"Merlene läs vidare är du snäll det börjar kännas lite obehagligt med era blickar" sa Lily och såg på James som nickade med. Merlene såg ner i boken och harklade sig.

Mr. Weasley startade bilen och de rullade ut från gården. Harry vände sig om för att kasta en sista blick på huset. Han hann knappt undra när han skulle få se det igen förrän de var tillbaka på gården. George hade glömt lådan med Filibuster-Fyrverkerier.

"Jag kan inte tro att Arthur skulle ha vänt om för fyrverkeriernas skull" sa Frank och stirrade på de andra som nickade.

"Jag tror inte att han sa vad han hade glömt" sa James och såg på Sirius som nickade.

"En som gillar att ställa till med trassel, talar aldrig om yrkeshemligheter" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Jag är väldigt glad över att Harry längtar tillbaka" sa Molly och låg emot Arthurs axel.

"Jag tror att han trivdes mycket väl hos er" sa Lily med ett leende, hon såg på James som nickade han med.

"De gånger jag har varit hemma hos Arthurs familj så har jag trivts väldigt bra" sa James och såg på de andra som log emot honom.

"Jag vet det James, jag glömmer aldrig mammas ansikte när hon upptäckte den där förhäxningen som gjorde det omöjligt att städa mitt rum under hela sommaren som du var där" sa Arthur och såg på James som log.

"Det vore det bästa" utbrast Lily helt plötsligt och alla hade hoppat till.

"Lily vad tänker du nu på" sa Merlene och såg på Lily som nu var överlycklig innan hon vände sig emot James.

"Snälla säg att den där förtrollningen går att göra permanent" sa Lily och såg på James och Sirius som såg på Lily som om hon hade förlorat allt förstånd.

"Lily har du slagit i huvudet" sa Sirius med ett höjt ögonbryn när hon skakade på huvudet.

"Nej, jag har inte tappat mitt förstånd, eller något liknande men snälla säg att den går att göra permanent på en person och att den följer med personen när den flyttar" sa Lily och stirrade på de båda två som nu stirrade på varandra innan de tittade tillbaka på Lily som såg med hopp i blicken, Remus började tänka efter vad ville Lily med den förhäxningen, vem hade hon nu kommit på, när han mindes hur Lily en gång under första året, hade sagt något om städning när hon var uppe i Pojkarnas sovsal, när han hade behövt hjälp.

"Lily är du sjuk" frågade Alice som viste Lily ville ha ordning i sin koffert och på sitt nattduksbord, varför skulle hon vilja har oordning.

"Nej, sa jag ju, James snälla kan du svara" sa Lily och såg på James som nu verkade tänka efter, han visste att den gick ut på att vara permanent som han förstod, men han hade gjort den tidsbegränsad.

"Jo det skall vara permanent, på en person, jag valde att göra den tidsbegränsad för att skona Arthurs mammas sinnes frid" sa James och stirrade på Lily som om hon just hade fått världens bästa present.

"Kan du lära mig den" sa Lily och stirrade på honom men vädjan i blicken mot James.

"Jag kan ta fram den till dig, det är väldigt enkel om du nu talar om hur och när du skall göra det" sa James och såg på Lily som nu log emot Honom, det var då Remus kom på vad hon hade sagt.

"Petunia" sa Remus och alla stirrade på honom, medan Lily nickade.

"Hon hatar när det är stökigt" sa Lily med ett leende. James kände sig arg på Remus av någon outgrundlig anledning.

"Det är genialiskt" sa Arthur och såg på Lily som nickade.

"Och jag lovar att ni kommer att få se hennes raseri utbrott" sa Lily och såg på James och Sirius som såg på henne.

"kan vi inte å vara där när du gör det" sa James och såg på Lily som log emot honom.

"Jo, klart ni kommer få vara med" sa Lily och såg på Merlene som valde att börja läsa igen.

Fem minuter efter det bromsade de häftigt in på gården igen, så att Fred kunde springa in efter sin kvast. De hade nästan hunnit fram till motorvägen när Ginny skrek att hon hade lämnat kvar sin dagbok.

"Jag kommer införa att alla våra barns koffertar skall vara packade innan de går och lägger sig" sa Molly med iskall röst och såg på boken, alla såg på henne.

"Vad det är saker som de borde ha packat dagen innan" sa Molly och la armarna i kors.

"Mamma och pappa har haft den regeln sedan jag har börjat på Hogwarts" sa Lily och såg på James som nickade han medd.

"Jag vet att mamma väcker oss tidigt när vi inte har packat" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Arthur det är bara för att vi skall slippa råka ut för det här som jag vill införa det" sa Molly och Arthur nickade.

"Hur gör ni Andromeda" sa Lily och såg på Narcissa och Andromeda som båda såg på varandra.

"Vi båda har en vecka på oss att packa väskan innan vi skall åka till Hogwarts, och de vi har glömt får vi tidigast två veckor efter vi har börjat skolan" sa Narcissa och såg på sin syster som nickade. Merlene valde att fortsätta läsa för att det inte skulle fastna i allas olika sätt att förbereda sig för Hogwarts.

När hon äntligen hade klivit tillbaka in i bilen, var de mycket försenade och stämningen blev allt nervösare.

Mr. Weasley kastade en blick på sin klocka och sedan på sin fru.

"Molly, kära lilla du…"

"Jag kan inte tro" sa Remus och skakade på huvudet och såg på Arthur som rodnade.

"Jag är inte det minsta förvånad" sa James och såg på Lily som skakade på huvudet.

"Jag skall inte fråga dig hur det ens skulle komma på tanken att fråga" sa Lily och såg på Arthur som såg på dem.

"Vad vi måste vara mycket sena för att jag skulle ens överväga tanken att använde något som Molly inte tycker om" sa Arthur och la armen om Molly som log emot honom.

"Nej Arthur"

"Ingen skulle märka det. Ser du den här lilla knappen? Det är en osynlighetsanordning som jag har installerat, med hjälp av den skulle vi komma osedda upp i luften, och sedan flyger vi bara ovanför molnen. Vi skulle vara där på tio minuter och ingen skulle märka nåt…"

"Hon verkar veta redan innan du har talat om vad du vill" sa Lily med ett leende, och såg på de andra som såg på Molly som rodnade och såg på honom.

"Vad kan man säga jag har lär känna min man ordentligt" sa Molly med leende medan hon tittade på Lily nickade.

"Det tar år allt kunna förutse vad den andre kommer att säga" sa Frank och såg på Molly som stirrade på honom.

"Okej låt oss gå igenom fakta, för det första är vi på väg att bli riktigt sena till King's Cross. För det andra sitter vi i en bil som jag vet kan flyga, med dessa två fakta så kan jag räkna ut att han kommer fråga om vi skall flyga dit" sa Molly och stirrade på Frank som nu svalde.

"Jo du har rätt Molly när du lägger fram det på det sättet" sa Frank och såg på de andra som nickade höll med henne.

"Jag sa Nej. Arthur, inte mitt på ljusa dagen."

"Hon har faktiskt rätta om det där mitt på ljusan dag" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad det är en av det mest grundläggande principer vi har i har i vårat samhälle att icke-magiska skall inte få kännedom om våran värld" sa James och såg på de andra som stirrade med öppne mun på honom.

"Jo det är ganska logiskt" sa Narcissa och såg på James som nickade.

"Det låter bara konstigt att komma från dig" sa Arthur och stirrade på James som bara nickade.

"Det är bara för att jag älskar att spela folk spratt" sa James och alla nickade.

"Men jag har aldrig skadad någon, jag har aldrig utsatt någon för dödlig skadad, det med flampulvret hade jag kollat upp så att man inte skulle bli dödad av dessutom viste jag att de kastade in pulvret innan de gick in i spisen" sa James och såg på de andra som nickade och verkade tänka.

"Men det där med Snape" sa Alice och såg på honom, James stirrade på honom.

"Jag har gjorde inget emot honom" sa James och såg på Alice som höjde ögonbrynet.

"Jag svär jag fick reda på att någon spelade honom ett spratt och jag valde att springa efter honom och hjälpa honom från det sprattet som någon annan hade planerat" sa James med hård röst, Lily stirrade på honom hon hade hört att James hade räddat Snape men aldrig vad som hade hänt.

"Okej" sa Alice och såg på Lily som såg på honom.

"James lugna dig" sa Lily och smekte hans kind, medan hon höll i hans hand. James såg på Lily log emot honom. Merlene såg på Alice som rykte på axlarna.

De kom fram till King´s Cross en kvart i elva. Mr. Weasley störtade över gatan för att hämta bagagevagnar till koffertarna varefter de allesammans skyndade sig in på stationen.

"Det är god marginal" sa Frank och såg på Arthur som nickade.

"Jag tror vårat rekord är att två minuter till godo när vi kom fram till stationen" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Och jag vill minnas att mamma var mycket stressade den gången" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag tror det är enda gången som jag har sett din mamma stressad" sa Remus och såg på James som nickade.

"Hon var inte glad den gången, men det var inte mitt fel" sa James och såg på Sirius som satt och visslade.

"Vad gjorde du Sirius" sa Lily och stirrade på honom.

"Jag råkade de bara förstöra alla klockor en sommar hos James, så ingen viste vad klockan var, tills en av husalferna frågade Mrs. Potter varför vi inte hade lämnat huset för att åka till Hogwarts" sa Sirius och visslade när han stirrade på taket.

"Jag minns den dagen, Mamma var arg för det och sedan att vi hade sprängt en av hennes favorit vaser" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag tror att det var många anledningar den dagen som hon var arg, men hon sa till oss att vi kunde spränga klockorna när vi vill bara vi inte gjorde det samma dag som vi skulle åka till Hogwarts" sa James och såg på de andra nickade.

"Kan jag fortsätta" sa Merlene och såg på de andra som nickade hon började undra hur lång tid det skulle ta dem för att komma igenom kapitlet hon hade inte känt sig så frustrerad när de andra hade läst som hon kände nu.

Harry hade åkt med Hogwartsexpressen året innan. Det knepiga var att komma in på perrong nio och tre kvart, som var osynlig för mugglar ögon. Det man måste göra var att gå rakt genom den kraftiga spärrväggen som skilde perrongerna nio och tio åt. Det gjorde inte ont, men det måste göras diskret så att inga mugglare lade märket till att man förvann.

"Det där kanske vi skall skriva in" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"De tio bästa tipsen om hur man går igenom spärren utan att mugglarna märker det" sa Lily och såg på de andra som nickade och började skriva ner hur de gjorde det.

"Jag tror det är enkelt att övertyga professor McGonagall om detta när vi är klara" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag tror ärligt talat att hon kommer behöva ha mycket lugnade medel vi kan avvara när hon kommer till Norbert och sedan med Fluffy" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vem är Fluffy" sa Narcissa och såg på Lily som slog upp fotoalbumet och visade henne.

"Herregud, jag tror att hon kommer skrika" sa Narcissa när hunden vaknade. Och såg på dem alla.

"Nu vet vi i alla fall att det är framme vid spärren" sa Lily och såg på de andra som nickade. Merlene började läsa igen.

"Percy, du går först" sade Mrs. Weasley och tittade nervöst på klockan som satt ovanför huvudet på dem.

Den visade att det bara hade fem minuter på sig att omärkligt slinka igenom spärrväggen,

"Fem minuter det är god tid" sa James och såg på de andra som rynkade pannan.

"Det är Percy, Tvillingarna, Ron, Harry och Ginny det är sex barn och två vuxna det borde gå på fem minuter om barnen går först" sa Remus och såg på James och Sirius som nickade.

"Det är helt logiskt, det tar cirka en sekund att gå genom spärren" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jo men lägg till stressen" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Stress gör att någon kommer gå fel" sa Narcissa och såg på Arthur och Molly som såg oroliga ut eftersom det var de som hade ansvaret över barnen och se till att alla kom med tåget.

Percy gick raskt fram och försvann. Mr. Weasley blev näste man, och sedan följde Fred och George.

"Undra varför ni gjorde på det sättet, Percy är prefekt och kan ta vara på sig själv, och kan ta ansvar för sina två tvillingbröder" sa Frank och såg på Arthur och Molly som nickade och de andra så boken med bestämd blick. De ville veta hur upp delning blev nu.

"Du har helt och hållet rätt" sa Molly och såg på Arthur som log.

"Jag hoppas verkligen att ni ser till att alla kommer genom spärren" sa Narcissa oroligt.

"Narcissa vad får dig att tro några inte skulle komma igenom spärren" sa Molly och såg på de andra som verkade tänka

"Namnet på kapitlet" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Jag vill inte ha min son nära det där trädet" sa Lily och såg på boken innan hon såg breven som låg i en hög.

"HARRY JAMES POTTER, Jag förbjuder dig att gå i närheten av det där trädet, om jag får veta att du har gått nära det trädet kommer du få permanent rumsarrest" skrek Lily ut och James höll för munnen, för att han inte skulle skratta.

De alla stirrade på pergamentet som föll ner från taket.

Kära mamma.

Du vet om att detta har redan hänt för mig, det som ni läser om menar jag.

Och Nej under den här boken så lovar jag dig att jag aldrig har gått i närheten av det Piskade pilträdet. Du behöver inte skrika, jag hör er utmärkt ändå. Jocelyn har lagt en besvärjelse som gör att jag hör era röster, och lova mig att ni ser till att Professor McGonagall inte får en hjärtattack, vi i Gryffindor vill gärna ha kvar henne.

Lugna ner dig och du behöver inte skälla på mig, jag lever och mår bra.

Din son Harry.

Nu utbrast ett gapskratt i rummet, alla utom Remus som stirrade på orden Gått, vad menade han med att han inte hade gått i närheten av trädet. Remus såg på de andra som log åt texten.

"Vi kan nog tacka Jocelyn för att hon kan ordna sådan här saker" sa Sirius och tryckte i sig ännu en macka.

"Skall vi fortsätta" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag tar med mig Ginny, och såg kommer ni båda alldeles efter oss" sade Mrs. Weasley till Harry och Ron. Hon grep Ginny i handen och började gå. I nästa ögonblick var de också borta.

"Molly varför lät du inte pojkarna gå före dig" sa Andromeda och såg på Molly som försökte gömma sig.

"Jag vet inte jag litade väl på att de skulle komma direkt efter oss" sa Molly och såg ner på sina händer.

"Jag gillar inte det" sa James och såg på boken. Han hade en känsla av att något var fruktansvärt fel.

"Det gör inte jag heller, tycker det är fel att lämna två tolvåriga pojkar ensamma kvar på mugglar sidan av spärren" sa Narcissa och såg från boken till Molly och sedan tillbaka.

"Hej tekniskt sett så har vi inte gjort det än" sa Arthur och såg på Narcissa vars blick mjuknade lite.

"Det har du rätt i" sa Andromeda och nickade medan hon såg på sin syster som fortfarande inte stirrade på boken.

"Narcissa jag är lika bekymrad som sig att de lämnade kvar Harry och Ron på mugglar sidan" sa Lily och såg på de andra som såg på Narcissa som nickade.

"Merlene skall vi fortsätta" sa Arthur som tyckte att det blev en tryckt stämning i rummet, Merlene nickade.

"Kom, så går vi tillsammans, vi har bara en minut på oss" sade Ron till Harry.

Harry försäkrade sig om att Hedwigs bur var ordentligt fast gjord ovanpå kofferten och sedan svängde runt med bagagevagnen så att den stod mitt framför spärrväggen. Han kände sig helt lugn. Det här var inte hälften så obehagligt som att använda flampulver. De böjde sig så djupt ner över handtagen på sina vagnar och gick målmedvetet mot spärren i allt högre fart. Då de var bara några steg ifrån den började de springa och …

"De har mycket god tid på sig En minut, de kommer garanterat klara sig" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det är klokt av honom att se till att Hedwigs bur sitter fast, jag vet inte hur många gånger som min uggla höll på att trilla jag var glad över att jag hann och få tag i buren innan den föll i golvet" sa Alice och såg på Merlene och de andra som stirrade på henne.

"Jag är övertygad om att de kommer igenom" sa Arthur och la armen om Molly som nickade.

"Jag tycker det är ganska roligt att han jämför det med flampulver" sa Sirius med ett litet skratt, och såg på de andra som såg på log emot honom.

"Det är ganska lindrigt att gå igenom den där spärren än att färdas med flampulver" sa Alice och såg på de andra som nickade de med.

"Jag tror det är enklare att gå genom spärren än att färdas med Flampulver" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag tror du har rätt" sa Remus och såg på de andra som nickade med innan Merlene stirrade ner på orden i boken innan hon svalde och läste det nästa mening.

Krasch!

"Vad" skrek James och såg på de andra som stirrade på boken.

"Jag sa Krasch" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på boken.

"Men de hade en minut tillgodo" sa Frank och såg på boken.

"Vem har stängt portalen" skrek Lily och kände hur Remus höll en hand på hennes axel för att trycka ner henne på hennes plats.

"Lily det hjälper inte att bli arg" sa Remus och höll en hand över hennes puls för att lugna ner henne.

"Jag fattar inte att spärren var stängd. Ingen av dem är mugglare" sa James som inte visste om han skulle vara svartsjuk på hur Remus rörde vid Lily, men han såg på Lily som verkade lugna sig lite.

"När jag får tag i den som stängde spärren" mumlade Arthur och såg på de andra som stirrade på Arthur som knöt sina händer.

"Jag undrar vad som har fått spärren att stränga sig" sa Remus medan han såg på Lily som verkade tänka.

"Undra hur det gick för dem" sa Narcissa och såg på de andra som nu blev oroliga igen.

"De sprang gjorde det eller hur" sa Andromeda och stirrade på boken med orolig blick.

"Jo de sprang in i vägen, och nej" sa Alice och stirrade på Lily som darrade, Merlene stirrade på Lily hon med när Remus såg på Lily när han tog hennes händer.

"Lily de kanske inte är så farligt" sa Remus och undrade varför Lily hade börjat reagerat så här nu, första boken var inte så jobbig för henne.

"Lily" sa Remus och såg på henne när hon såg upp på honom med ett leende, James såg på Lilys leende och visste inte hur han skulle hantera Remus i detta läget inte heller hur han skulle förhålla sig till Lily.

"Det är lugnt Remus" sa Lily och såg på James som hade något mörkt i blicken. Lily valde att satta sig bredvid James och hålla om honom.

"James, du behöver inte oroa dig. Remus och jag har varit vänner sedan vårat andra år" sa Lily och såg på James som inte helt mjuknade.

"Merlene läs" sade Remus och såg på de andra som nickade.

Båda bagagevagnarna slog hårt emot spärrväggen och åkte baklänges, Rons koffert ramlade av med ett brak, Harry kastades omkull och Hedwigs bur for ner på det hala stationsgolvet och rullade i väg medan hon utstötte upprörda skrik.

"Å herregud" sa Molly med händerna för munnen och stirrade nu på boken med oro i blicken och såg på de andra som stirrade på boken.

"Jag hoppas verkligen att de inte blev skakade" sa Alice och såg på de andra som stirrade på de andra som nickade.

"Det håller jag med" sa Lily och såg på de andra som nickade Lily såg på de andra som stirrade på boken.

"Jag hoppas att den som spärrade ingången kommer ställas inför rätta, det är olagligt att stänga den där spärren innan tåget har avgått" Sa James och alla såg på honom.

"Vad både jag och Sirius läste igenom saker för vi tänkte skoja med Franka att stänga spärren, vi hittade lagen från år 1150 om att det är förbjudet att stänga portalen in i till perrong 9 ¾ och om man trotsar förbjudet och spärrar portalen trots allt, så blir du bestraffad genom att för det första betala två årslöner för den lägst betalda tjänstemannen, sedan stryps din magiska förmåga under femton månader" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Och om du mot förmodan skulle begå samma brott igen, så stryps din magi i ett år, sedan är det fem års löner i samma löneklass som första tillfället" sa Sirius och såg på de andra som såg på James och Sirius som verkade mycket insatta i detta.

"Så det är någon som begår lagbrott genom att göra det där" sa Lily och såg på James och Sirius som nickade.

"Jo de begår lagbrott, och någon som verkar ha något att förlora på om Harry kom tillbaka till skolan" sa James och såg på de andra som stirrade på de andra som nickade.

"Men Harry går bara andra året och bara ett barn" sa Lily och såg på De andra som nickade höll med.

"Jag förstår det inte heller" sa Andromeda och såg på Ted som stirrade på boken.

"Det är känns så konstigt att någon skulle spärra portalen" sa Frank och såg på Molly som satt oroligt på sin plats. Merlene såg på de övriga och innan hon började läsa igen.

De kringstående stirrade och en stationsvakt i närheten vrålade:

"Vad tusan håller ni på med?"

"Vi tappade taget om våra vagnar" flämtade Harry och höll handen för sina ömmande revben då han reste sig upp.

"Hoppas att han inte bröt något" sa Lily med ett orolig blick på boken i Merlenes händer.

"Jag är glad över att Harry kom på ett så bra sätt att bort förklara det" sa James och såg på de andra som såg på honom medan skrattade åt bortförklaringen.

"Jag hoppas att de inte drar åt sig för mycket uppmärksamhet och att Det gick bra med Hedwig" sa Andromeda och såg på de andra som såg på henne med ett leende innan de såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas att det går bra för dem och att de kommer igenom" sa Ted och såg på Merlene som såg ner i boken och fortsatte att läsa.

Ron sprang bort och plockade upp Hedwig. Hon förde ett så förfärligt oväsen att folk runt omkring började mumla om djurplågeri.

"Som att Harry skulle plåga Hedwig" sa James med en fnysning, och såg på de andra som nickade.

"Harry älskar den ugglan mer än något annan" sa Lily och såg på de andra nickade.

"Jag hoppas att de kommer igenom spärren nu" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Om vi leker med tanken att han inte kommer in på perrongen, vad skulle de göra då" sa Lily och såg på de andra som såg på varandra.

"Han måste ju vänta på Molly och Arthur det är självklart" sa James och såg på de Lily som nickade.

"Jag tror inte det" sa Sirius med ett leende och såg på de andra som stirrade på honom.

"Bara en marodörs känsla" sa Sirius och såg på James som stirrade på honom.

"Andromeda, Narcissa, hur säger ni" sa James och såg på de andra som stirrade på släkten Black som verkade tänka.

"Jag tror det är enklast att säga att någon som vi inte räknar med kommer at hända" sa Andromeda och såg på sin syster som nickade.

"Merlene, vad säger ni" sa Narcissa och såg på Merlene, Ted sedan över på Molly och Arthur som såg på dem.

"Vi håller nog med er Andromeda" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Okej, kan jag fortsätta" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Varför kan vi inte komma igenom?" väste Harry till Ron.

"Jag vet inte…"

Ron såg sig förtvivlat omkring. En massa nyfikna mugglare stod fortfarande och stirrade på dem.

"Nu missar vi tåget" viskade Ron. "Jag fattar inte varför ingången slöt sig…"

"Jag önskar att vi kunde får reda på vad som hände" sa Lily och såg på James som nickade.

"Jag önskar att fick tag på den där personen som spärrade ingången" sa James och muttrade han hoppades att han skulle få tag i personen.

"James vi kommer nog aldrig få vet vem som stängde ingången" sa Lily som stirrade på Boken med oro.

"Jag tror att vi kommer få veta men längre fram" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad Om Harry är som sin far och mor så kommer han ta reda på detta" sa Andromeda och såg på Lily och James som började skratta.

"Det är han, i alla fall första året på Hogwarts" sa Remus med ett leende och såg på sina två vänner som satt bredvid varandra.

"Då kommer vi få veta det innan boken är slut så vi vet vem vi skall ge oss på" sa Narcissa och gned sina händer.

"Mina pengar är på Malfoy" viskade James till Sirius som nickade medan Lily verkade nästan omärkligt att skaka på huvudet.

"Antingen en lärare eller en någon på ministeriet" sa Lily och såg på de andra som nickade höll med henne.

Harry tittade upp på den jättestora väggklockan med en kväljande känsla i maggropen. Tio sekunder… nio sekunder…

Han rullade försiktigt bagagevagnen framåt tills den stod alldeles intill spärrväggen och sköt på med hela sin kraft. Spärrväggen förblev fast och orubblig.

"Så han testade för att se så att inte det var en tillfällig spärrning" sa James och nickade gillade emot boken.

"Han gör saker grundligt" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag måste säga att han kollar allt först, innan han säger att det inte går" sa Remus och såg på de andra som såg på dem.

"Han letade rätt på allt innan han begav sig efter stenen i första boken" sa Sirius och såg på de andra bara skakade på huvudet.

"Det är men andra ord har han fått det bästa egenskaper från Lily och det bästa från James" sa Merlene och såg på de andra som nickade med hållande.

"Jag kan inte tro att de har spärrat ingången helt och hållet" sa Arthur som hade studerat lagen underlaget för ingången till perrong 9 ¾ och såg på de andra som såg på honom.

"Det står klart och tydligt att den människa som genom för detta kommer att automatisk att förlora, beloppet och sedan sin magi" sa Arthur och visade Molly som läste och skickade vidare runt detta dokumentet.

"Jag vill veta hur det de kommer att göra nu när de vet att de inte kommer igenom spärren" sa Alice och såg på Frank som stirrade på dokumentet.

"Jag vill det med Merlene snälla fortsätt att läs" sa Frank och såg på de andra som nickade.

Tre sekunder… två sekunder… en sekund…

"Det har åkt" sade Ron alldeles chockad. "Tåget har gått. Tänk om mamma och pappa inte kan ta sig igenom spärren tillbaka till oss? Har du några mugglarpengar?"

"Å Herregud" sa Lily och satte handen för munnen och såg ut som att hon höll på att få panik Remus såg på Lily vars ögon som skiftade färg lite för mycket.

"Jag tror vi skall ta en liten paus, jag tror Lily behöver lite frisk luft" sa Remus och demonstrativt tog tag i Lily axlar och släpade henne utan att möta motstånd från Lily själv, men han såg James blick men han tänkte på Lily i första hand.

Lily kände hur paniken var för långt framme, hon kände när Remus bar henne och sedan så kastade han in henne i ett rum hon såg sig inte om utan lät sin snöleopard komma fram.

Remus stirrade på Lily som stod där i sin snövita katt som stod och röt fram missnöje, Remus hade lagt en tystnas förtrollning över Lily för att ingen skulle höra henne, han satt och såg på henne med ryggen tryckt hårt emot dörren för att ingen skulle komma in.

"Lily du måste lugna ner dig om du skall få tillbaka din röst" sa Remus och såg på Katten som nickade medan den röt fram i tystnaden, Remus stirrade på katten som tillslut la sig ner och darrade innan Lily kom fram.

"Det är en fin katt du har" sa Remus och såg på Lily som log emot honom.

"Tack, för att du fick ut mig där ifrån" sa Lily och såg på honom.

"Jag vet men James kommer inte tycka om det här" sa Remus och såg på Lily som nickade.

"Min sjukdom är inte lätt att hantera håll mig under uppsikt de kommande timmarna, det finns större risk att den kommer fram igen" sa Lily och såg på Remus som hjälpte henne upp och sedan andades hon lugnt och svetten hade börjat lägga sig.

"Jag skall göra det" sa Remus och såg på henne när hon drack av en dryck som hon alltid bar med sig.

Inne i vid-behovs-rummet

James hade stirrat efter Remus och Lily som snabbt hade försvunnit, Merlene och Alice hade varit på väg att följa med Remus och Lily men hennes sätt att inte göra motstånd emot Remus bryska hantering om henne hade fått dem att backa.

"Vad fan var det där" sa Sirius och såg på James som såg nyfiket på Merlene och Alice.

"Inte en aning" sa de samtidigt och såg på varandra.

"Vi vet bara att Lily absolut inte får bli arg och sedan får hon inte få panik. Professor McGonagall varnade oss för det" sa Alice och såg på Merlene som nickade.

"Det började förra året" sa Merlene och såg på de andra som stirrade nyfiket.

"James" sa Sirius och de båda slog huvudet emot och stirrade på kartan där Lily och Remus fanns i ett rum bara tre dörrar bort. Sirius höll kvar James i stället.

"Du kommer bara sätta dig i problem om du springer dit nu, Låt Lily komma till dig, och berätta vad det är som Remus nu vet" sa Sirius och såg på James som nickade.

Det dröjde ännu tio minuter innan dörren öppnade och en mycket trött Lily kom ingåendes lutade emot Remus som hjälpte henne ner i en fåtölj som rummet hade ordnat fram.

"Lily hur är det" sa Merlene och såg på sin vän som såg ut som hon hade sprungit ett maratonlopp.

"Fråga henne inte nu, Lily behöver vila, vi kan fortsätta läsa, men vi måste hålla Lily lugn" sa Remus och såg på de andra som nickade James stirrade på Remus som såg på honom.

"Vad på går" sa James lågt till honom och Remus stirrade på honom.

"James snälla du kommer att få veta det snart nog men låt Lily berätta för jag gjorde er just en tjänst" sa Remus och satte sig bredvid Andromeda och Narcissa för att han inte ville att James skulle bli mer arg på honom.

"Skulle någon av er kunna berätta för mig skulle det vara möjligt att spärra ingången från insidan med så att Molly och Arthur inte kommer tillbaka" sa Lily och såg genom sina febriga ögon hon hatade sin sjukdom, hon hade inte fått något namn på den än.

"Nej det går inte att spärra den åt de hållet" sa Arthur och såg på de andra som nickade. De hade läst igenom dokumentet.

"Merlene du kan fortsätta läsa" sa Remus när han såg på Lily som drack ur sin flaska. Merlene nickade och fortsatte läsa.

Harry gav till ett ihåligt skratt.

"Min morbror och Moster har inte gett mig några fickpengar på sex år"

"Har han fått fickpengar" sa Lily med en trött blick och såg på Merlene som nickade.

"Tydligen så har han fått det en gång" sa James och la en hand på Lilys knä men hon såg på honom med orolig blick.

"Du bör inte röra vid henne James" sa Remus och fick genast en mycket mörk blick från sin vän trots att han försökte skydda honom.

"Remus det är lugn" sa Lily och la sin hand över hans hand.

Ron pressade örat mot den kalla spärrväggen.

"Jag kan inte höra det minsta ljud" sade han spänt. "Vad ska vi ta oss till? Jag har ingen aning om hur länge det kan ta mamma och pappa att komma tillbaka till oss."

"Två tolv åringar på King's Cross de kommer att få panik" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas verkligen att Molly och Arthur kommer tillbaka till mugglar sidan" sa Narcissa som såg på de andra som skakade på huvudena.

"Du kommer väl ihåg att mamma alltid stannade kvar och pratar med vänner" sa Andromeda och såg på sin syster som satte huvud i händer och stönade.

"Jag hoppas verkligen att ni skyndar er tillbaka" sa Alice och såg på Frank som nickade och såg på de andra som nickade och såg på de andra som stirrade på boken och sedan började Merlene och läsa.

De såg sig omkring. Folk stirrade fortfarande på dem, mest för att Hedwig fortsatte att ge ifrån sig höga och vassa skrik.

"Snälla Hedwig kan du inte vara lite tyst för att inte ställa till bekymmer för Harry" sa Merlene och såg på de andra som bad samma bön.

"Jag hoppas verkligen att de inte får uppmärksamheten från mugglar polisen" sa Andromeda och såg på boken och de andra nickade de med.

"Jag tror att Harry är klok nog att se till att de skall inte drar på sig uppmärksamhet" sa James och såg på de andra som nickade.

"Harry har en bättre känsla än Ron för mugglar samhället eftersom han har uppvuxit i mugglar samhället" sa Remus och såg på James som höll handen på Lilys knä medan hon höll hans hand i båda sina egna. Merlene valde att fortsätta att läsa.

"Det är nog bäst att vi går tillbaka till bilen och väntar där" sade Harry. "Vi drar till oss för stor uppmärk…"

"Nej" sa Molly tyst, och alla stirrade på henne.

"Nej" sa Molly igen, den här gången lite högre.

"NEJ" skrek Molly helt plötsligt och alla nu såg orolig på henne.

"Ronald Bilius Weasley" Skrek Molly ut och stod upp medan Arthur hade nu sjunkit så lågt han bara kunde.

"Molly, vad är det" sa Merlene och såg på Molly som pekade på boken.

"Jag är villig att sätta de lilla jag äger på att Ron kommer komma på att de kan göra någon med bilen" sa Molly med en ilsken blick på boken.

"Molly det finns ingen anledning till att tro att de kommer göra det" sa Andromeda och såg på Molly som pekade på James och Sirius.

"Om inte Ron kommer gör det så är det Harry som kommer göra det" sa Molly och satte sig ner och Lily stirrade på henne genom sina febriga ögon.

"Okej nu läser jag" sa Merlene och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Harry!" sade Ron med lysande ögon. "Bilen!"

"Vad var det jag sa" muttrade Molly och ingen vågade säga emot henne när hon nu hade fått rätt.

"Vad är det med den?"

"Harry i mellan åt tänker han inte så klart" sa Frank med ett skratt och såg på James som nickade.

"Jag tror inte Harry skulle ens komma på tanken att göra något olagligt inte efter sin varning" sa James med ett leende.

"Vi kan flyga till Hogwarts i bilen!"

"Det hade jag gärna velat göra" sa Sirius och såg drömmande på boken.

"Det måste ha varit en vacker syn att se Hogwarts i solnedgången" sa James och såg på Lily som log svagt det var som hon hade tappat kraft efter att Remus hade slitit ut henne ur rummet han undrade vad som hade hänt.

"Lily mår du bra" sa James och såg på henne när hon bara drack ur sin flaska.

"James oroa dig inte" sa Lily med en trött röst.

"Jag kan inte tro det" sa Arthur och skakade på huvudet och såg på Molly som stirrade på honom.

"Jag lovar dig Molly att om jag förtrollar Bilen skall jag sätta in en spärr att den inte skall gå att kunna flyga av någon minderårig" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Det låter som böckerna kommer ge oss mycket bättre framtid" sa Alice och såg på Frank och Ted som nickade där de satt.

"Men jag trodde…"

"Harry vill verkligen inte bryta emot lagen" sa Sirius med ett skratt som lät nästan som ett skall från någon hund.

"Det är skillnad på skol regler och Lagar som gäller för andra i samhället" sa James och såg på de andra som nickade.

"Jag är glad över att han inte ville göra det" sa Lily trött och såg på de andra som nickade åt henne innan, Merlene fortsatte att läsa.

"Vi har fastnat här, eller hur? Och vi måste ta oss till skolan på nåt sätt, va? Dessutom har till och med omyndiga trollkarlar lov att använda magi i en nödsituation – paragraf nitton eller vilket det nu är i nån lag om undantag från…"

"Jag kan inte tro att han kom ihåg vilken paragraf i lagen som innehåller det undantaget" sa Arthur och stirrade med häpen blick och stirrade på boken med lätt lycka.

"Jag tror att du har tagit med dig jobbet hem mer än en gång" sa Molly med ett leende mot honom.

"Men egentligen så är det inte nödsituation" sa Alice och såg på Arthur som nickade.

"Du har egentligen rätt men de är två tolv åringar utan vuxen" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag kan förstå att Ron ser det som en nödsituation" sa Sirius och såg på de andra som verkade tveksamt hålla med honom.

"Jag hoppas verkligen inte Harry går med på det" sa Lily svagt och såg på Merlene som valde att läsa vidare när hon hörde Lilys ord.

Harrys känsla av panik förvandlades plötsligt till upphetsning.

"Kan du flyga den?"

"Harry" stönade Lily och såg på boken. Remus höll ett vaknade öga på Lilys ögon det var där han såg om det var någon fara för de andra.

"Lily, oroa dig inte, jag är säker på att Ron och Harry kommer klara sig bra" sa James och såg på Lily som fortfarande såg väldigt trött ut, James funderade på om Lily var sjuk när han trollade fram en fuktig trasa som han la emot hennes panna.

"Tack" mumlade Lily och såg på James som fortfarande var orolig.

"Lily är du säker på att vi inte skall ta dig till sjukhusflygeln" sa Merlene som såg Alice som verkade tänka i samma banor.

"Nej Madam Pomfrey kan inte hjälpa mig, det är bara att vänta" sa Lily och såg på Narcissa som kom och satte sig närmare.

"Vill du att vi letar rätt på någon annat att äta till dig" sa Narcissa och kände på Lilys panna.

"Det hade inte varit fel med sirapstårta men risken är att jag mår för illa för det" sa Lily och slöt sina ögon.

Frank pratade med en av husalferna som viste tydligen vad Lily skulle dricka när hon blev så här.

"Lily" sa James och gav henne bägaren. Hon drack långsamt.

"Merlene läs vidare" sa Lily hon ville inte att de skulle fråga mer om hennes sjukdom nu.

"Inga problem" sade Ron och svängde runt sin bagagevagn så att den pekade mot utgången. "Kom, så sticker vi. Om vi skyndar oss kan vi hinna upp Hogwartsexpressen."

"Jag hoppas verkligen att de kommer helskinnade till skolan" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Ja hellre att de kommer fram än att de är med om en olycka under tiden de tar sig fram för då blir det omöjligt att hitta dem" sa Andromeda som hade sett sin systers tankegång.

"Jag vet inte om jag skall vara arg på dem eller om jag skall vara det glad över att de gör det" sa James och såg på Sirius som stirrade på boken med en blick som glödde.

"Jag vet att han kommer göra det" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad är det med er vi har redan konstaterat att detta har inte hänt för oss medan det redan har hänt för Harry och att Harry lever" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Kan hålla med dig" mumlade Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Även om jag inte gillar vad de planerar att göra" sa Lily och såg på James som nickade innan han såg på Merlene som återgick till att läsa.

Och så marscherade de i väg genom hoppen av nyfikna mugglare, ut från stationen och tillbaka in på sidogatan där deras gamla Ford Anglia stod parkerad.

"Det var det bästa stället att parkera en bil då ni har modifierat den på ett sådan tydligt sätt" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag tror inte att de inte hade något annat val att parkera där när de kom så sent till stationen" sa Frank och såg på de andra som nickade långsamt.

"Men jag undrar hur de kommer lösa bilen eftersom den förmodligen är låst med magi och att starta den måste det med göra med magi" sa Andromeda och såg på Arthur om nu stirrade på henne.

"Det kommer ge de Harry sin andra varning och det kommer att ge Harry ännu större problem" sa James och stirrade på Remus som nu började nickade och känna sig orolig.

"Jag tror att det är bäst att Merlene fortsätter du att läsa är du snäll" sa Alice som började annan att något skulle gå fel. Merlene fortsatte att läsa.

Ron öppnade den enorma bagageluckan med hjälp av några lätta slag från sin trollstav. De lyfte in sina koffertar igen, satte Hedwig i baksätet och klev in framtill.

"Kolla att ingen ser oss" sa Ron och startade motorn med ännu ett slag från trollstaven.

"Som jag sa de hade låst allt med magi, och jag tror att Harry kommer få en varning till" sa Alice och skakade på huvudet och såg på de andra som stirrade på henne.

"Men det var ju Ron som genom förde magi" sa James och såg på boken.

"Men Harry är ju med och eftersom han redan har fått en varning vilket gör att ministeriet kommer tro att det är Harry som har gjort det" sa Narcissa och stirrade på Boken med oro.

"Men jag tror att Det kommer gå bra eftersom det är tillräckligt med trollkarlar och häxor i rörelser där" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"De kommer inte riktigt kunna tala om vem som gör det här" Narcissa och såg på Remus som nickade.

"De är svårare att spåra magin" sa Arthur som nickade medan de andra som nickade. Innan Merlene och valde att läsa vidare.

Harry stack ut huvudet genom fönstret: trafiken brusade på huvudvägen framför dem, men deras sidogata var tom.

"Okej" sade han.

"Varför, Harry Varför tittade du inte upp på husväggarna" sa Lily och stirrade på sina händer som hölls i James händer.

"Vad menar du" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på henne med.

"Det kan finnas några mugglare som är hemma" sa Lily som hade blivit lite bättre efter att ha fått drycken från husalfen.

"Du ser bättre ut" sa James och såg på Lily som nickade.

"Jo det är bättre" sa Lily med ett svagt leende innan hon såg på de andra som nickade.

"Så de kommer flyga till Hogwarts" sa Molly med bister blick på de andra som stirrade på henne.

"Jag kan inte tro det, jag kan verkligen inte tro det" sa James med ett beundrande leende, medan han såg på Sirius som log emot boken.

"Jag kan inte tro att Harry gör det som jag har sagt till James som jag har att jag skall på något sätt genom innan jag går ur Hogwarts" sa Sirius och låg nu på rygg och såg drömmande ut.

"Snälla jag hoppas att vi kommer få se bilder" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

"Det är nog bäst att Merlene fortsätter att läser så vi kommer igenom kapitlet, någon gång" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

Ron tryckte på en liten silverskimrande knapp på instrumentbrädan. Bilen de satt i försvann – och likaså gjorde de. Harry kunde känna sätet vibrera under sig, höra motorn, känna sina händer på knäna och sina glasögon på näsan, men de kunde inte se någonting – inte sig själva heller. Det var som om han bara hade blivit ett par ögonglober, som svävade några meter ovanför marken på en liten sjaskig gata fylld med parkerade bilar.

"Det är en bra osynlighets förtrollning som du har lyckats med" sa Lily och såg på Arthur som nickade.

"Har du kommit på de vad du har gjort för fel" sa James lågt och såg på Lily som skakade på huvudet.

"Jag kan inte tro att du har fått osynlighets förtrollning att få dem att försvinna de med" sa Frank och såg på Arthur som nickade.

"Det är en svår besvärjelse" sa Arthur som såg på Molly som log emot honom.

"Du kan åstad komma vad du vill när du väl vill det" sa Molly och log emot honom. Merlene såg på de andra som nickade och så valde hon att fortsätta läsa.

"Nu far vi" sade Rons röst till höger om honom.

Marken och de smutsiga husfasaderna på båda sidor gled bort och försvann ur sikte då bilen höjde sig upp i luften, och ett ögonblick senare låg hela London, rökfyllt och glittrande, nedanför dem. Sedan hördes en liten knall. Bilen, Harry och Ron blev åter synliga.

"Det är inte meningen att det skall ske" sa Arthur och stirrade på de andra som nickade med ett skratt.

"Det är imponerade att du har lyckats gjorde det från början" sa James med ett skratt när albumet höll på att vibrera av bordet när Narcissa fångade upp det och såg bilden från London, det var taget från ovan.

"De måste ha haft en riktig bra utsikt där uppe ifrån" sa Andromeda när hon såg bilden som Narcissa visade henne.

"Jag tror vi kommer få se ett par bra bilder" sa Sirius och stirrade på de andra som på bilden med glädje.

"De kommer flyga en lång bit" sa Remus och undrade om de verkligen skulle komma fram.

"Oj då" sade Ron och tryckte hårt på osynlighetsanordningen. "Det är nåt fel på den…" Båda två dunkade på knappen med nävarna. Bilen försvann. Och sedan flimrade den fram igen.

"Det är kommer inte gå bra" sa Frank och såg på Arthur som såg på de andra som nickade.

"Det skulle inte hända så där" sa Arthur och såg på de andra som skrattade.

"Jag kan inte tro att de där hände" sa Molly och skakade på huvudet.

"Kanske är ett sätt för att varna dem för att inte flyga" sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Men det kommer inte hindra dem från att flyga" sa Sirius med ett leende och såg James som nickade.

"James du skall inte uppmuntra dem" sa Lily och såg på honom med sträng blick som hon kunde uppbåda med tanke på att hon kände sig fortfarande slut efter att hennes animagus hade tagit över.

"Kom igen Lily, lite kul får de väl ha" sa James och såg på henne.

"Är det någon av er som har räknat på hur långt det är till Hogwarts" sa Alice helt plötsligt och såg på de andra som började tänka efter.

"Tydligen inte" sa Lily med en fnysning och såg på Merlene som läste nu när Frank, Ted, Remus, Sirius och James hade slagit huvudena ihop, för att räkna ut hur långt det skulle ta dem att flyga till Hogwarts. Lily såg på Narcissa och Andromeda som verkade räkna de med, Lily skakade på huvudet och såg på Alice som satt med ett leende.

"Håll i dig!" skrek Ron och trampade häftigt på gaspedalen. De sköt med rasande fart rakt in i de låga ulliga molnen allting blev grått och disigt.

"Vad gör vi nu?" sade Harry och kikade ut på den täta molnmassan som omgav dem på alla sidor.

"Jag tror de inte hade tänkt ut saken innan de genom förde planen" sa Alice och såg på sin vän som nickade.

"Jag tror de bara gör utan att planera något" sa Merlene och såg på Andromeda och Narcissa som nickade.

"De kommer ta dem över halva dagen att flyga över landet" viskade Narcissa till Andromeda och Lily som nickade de hade redan tänkt på det.

"Tror du att killarna har räknat ut det är" sa Lily och såg på Sirius och de andra som satt med en karta och verkade räkna fortfarande.

"Jag säger att det tar mer än 5 timmar" sa Frank oh såg på James som stirrade på honom.

"Det tar mer tid än 5 timmar" sa James och Sirius båda stirrade Ted och Frank som pekade på sina tider.

"Jag håller med Sirius och James det tar nästan 8 timmar att ta sig hit" sa Remus och såg på de andra som nu började argumentera emot dem.

"Merlene läs det kommer ta oss en stund att komma till överens om hur lång tid kommer ta" sa Remus och såg på Merlene som nickade.

"Vi måste se tåget för att veta åt vilket håll vi ska flyga" sade Ron.

"Dyk tillbaka ner igen – fort…"

"Och där kommer någon se dem" sa Narcissa och såg på de andra som nickade svagt James stönade och de andra såg på honom.

"James vad är det" sa Remus och såg på honom.

"Jag är inte säker att det är en bra idé längre att flyga till Hogwarts" sa James och såg på Lily som nickade. Tjejerna hade redan bestämt sig för att det skulle ta för långtid att flyga till Hogwarts med en bil eller liknade, för att ens försöka göra det.

"Tack" viskade Lily och log svagt emot honom.

"nu ser jag det" skrek Harry. "Rakt framför oss. Där!"

Hogwartsexpressen sköt fram långt under dem som en blodröd orm.

"Jag hatar ormar" utbrast Andromeda och alla stirrar på henne.

"Jag är rädd för ormar, har alltid varit" sa Andromeda och såg på de andra som log emot henne.

"Det är ganska roligt att ni till hör den anrika familjen Black som mer eller mindre hör hemma i Slytherin" sa Alice med ett litet leende.

"Bara för att jag tillhör släkten Black behöver jag inte gilla ormar" sa Andromeda och såg på Lily som nickade.

"Jag gillar inte spindlar, ju större de är desto mindre gillar jag dem" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Vi alla har något vi ogillar" sa Remus och såg på de andra såg på honom innan Merlene valde att fortsätta läsa.

"På väg norrut" sade Ron då han tittade på kompassen på instrumentbrädan.

"Okej vi behöver bara flyga ner och kolla det en gång i halvtimmen eller så. Håll i dig…" Och de susade åter upp genom molnen. Ett ögonblick senare dök de fram ur molntäcket, i ett gnistrande skarpt solljus.

"Titta" sa Narcissa och lät alla se bilden som nu var framme, hon såg på det strålande solen över de vita fluffiga molen, de alla såg en långstund på den bilden och de alla verkade drömma sig upp i bilen med Harry och Ron.

"Det måste ändå vara ett bra äventyr för dem när de är tolv år" sa James och såg på de andra som såg på honom.

"Vad världen så ju väldigt annorlunda ut när man var tolv" sa James och såg på Sirius som nickade han med, Lily nickade svagt hon med. Merlene var den sista som såg på bilden eftersom hon hade valt att dricka eftersom hon hade blivit väldigt torr i halsen.

"Ni har inte märkt att ni blir torra i halsen när ni läser" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på henne.

"Nej, visserligen har vi alla tagit en klunk vatten när någon pratar" Sa Remus och såg på de andra som nickade.

"Har ni kommit fram till hur lång tid det kommer ta dem att flyga" sa Narcissa och såg på Frank och Ted som stirrade på sina papper.

"Fem timmar" sa Ted medan Remus, Sirius och James skakade på huvudet.

"Det är den tid OM de viste vart Hogwarts låg" sa Remus och såg på Ted som stirrade på honom.

"De kommer att försöka hålla samma hastighet som tåget och de kommer färdas samma väg som Hogwarts" sa James och såg på de andra som slog sig för pannan.

"De kommer vara törstiga" sa Andromeda och såg på Lily som nickade.

"Jag undrar hur mycket trubbel de kommer vara i" viskade Sirius till James som såg på sin vän och verkade tänka efter innan han ryckte på axlarna. Merlene valde att fortsätta läsa.

Det var en helt annan värld här uppe, bilhjulen gled fram över ett hav av fluffiga moln, och himlen var ett lysande, ändlöst blått under den vitglödgande solen.

"Nu är det bara flygplan vi behöver bekymra oss för" sade Ron.

"Jag är imponerad av att han vet att de behöver se upp för Flygplan" sa Ted och såg på Lily som nickade.

"Vad är ett flygplan" sa Sirius och såg på boken som Lily kastade på honom, där hon med en enkel besvärjelse som gjorde att boken nu förklarade gör honom.

"Den där boken kommer visa allt som du behöver veta, så slipper vi att förklara varje sak" sa Lily och såg på Sirius som nickade även om han inte var överlycklig över att få en ny bok att läsa så såg han att den förklarade på ett enklare sätt än läroböckerna i ämnet.

"Tack" sa Sirius medan läste igenom det viktigaste om flygplan.

"Jag kan inte tro att det är så vackert att flyga så högt" sa Narcissa och såg på bilden som nu verkade bli ett trollkarls fotografi.

"Jag gillar att hon överhuvudtaget fått i bilderna" sa Lily med ett mjuk leende och såg på de andra som nickade.

"Det måste vara en underbara känsla de får när de flög där" sa Andromeda och såg på Arthur och Molly som båda två hade suttit tysta en stund.

"Jag håller med er" sa Arthur och såg på bilden.

"Jag undrar verkligen om du kommer lyckats att göra bilen flygandes" sa Sirius och såg Mollys ögon.

"Jag hoppas verkligen att du inte tänker göra det där" sa Molly och såg på honom.

"Jag lovar att jag om jag gör det skall det vara barnsäkert, kanske vi skall göra det Marodör säkert" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Om du kan göra det Marodör säkert så kommer jag nog acceptera det" sa Molly med eftertänksamt. Merlene såg på de andra när hon började läsa igen.

De tittade på varandra och började skratta, och det tog en lång stund innan de kunde sluta.

Det var som om de hade hamnat mitt i en sagolik dröm. Det här tänkte Harry, var utan tvivel det bästa sätt att färdas på: susa ram genom virvlande snövita molntoppar, i en bil som badade i varmt, strålande solsken och med ett sort paket hemlagad kola i handskfacket. Han log vid tanken på Freds och Georges avundsjuka ansikte när de fick se deras mjuka och eleganta landning på den stora gräsmattan framför Hogwarts slott.

"Jag undrar vad som fick dem att skratta" sa Molly och såg på de andra som nickade höll med.

"Jag tror vi aldrig kommer få veta det" sa James och såg på Arthur som nickade.

"Jag kan tänka mig att det känns som att vara i en dröm" sa Merlene som hade tagit Remus förslag att dricka i varje paus som kom.

"Det låter helt underbart" sa Andromeda och såg på sin syster som verkade tänka.

"Jo det verkar vara det bekväma sättet att färdas, efter att det förbjöd mattor" sa Narcissa med ett leende, hon tänkte tillbaka på resan till Indien när de hade fått flyga mattor genom landet.

"Mattor är bekväma men en Bil har du lite lättare att smälta in om du kan landa diskret" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag är väldigt glad över att de har kolorna att tugga på men blir man inte törstig av dina kolor Molly" sa Arthur och såg på Molly som nickade och de alla stirrade på Lily som började skratta.

"Lily har du fått sockerkick" sa Sirius och stirrade på henne.

"Kom och tänka på Harrys första tågresa" sa Lily och såg på Sirius och James som började skrattade de med.

"Visserligen så får han ingen sockerkick det här året i alla fall" sa James med ett leende och såg på de andra som såg på dem.

"Harry köpte mer godis än vad Marodörerna har gjort på någon av deras tågresor till Hogwarts eller från Hogwarts" sa Lily och såg på tjejerna som stirrade på henne med höjda ögonbryn, Ted, Frank och Arthur stirrade på Sirius och James som nickade.

"Men han delade med sig till Ron" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det är som att de kommer att vara hungriga när de kommer fram" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag kan inte tro att de tror att de kommer landa mjukt på gräsmattan framför Hogwarts" sa Lily och skakade lätt på huvudet de andra såg på henne.

"Lily de är pojkar och tolv år, klart de drömmer att glänsa, och framför allt de där tvillingarna" sa James och såg på de andra som nickade medan Lily sakta skakade på huvudet.

"Killar fattar ni inte att ni att det inte kommer landa mjukt" sa Merlene och såg på de andra som såg på henne.

"Ni menar att de krascha" sa Ted och såg på de andra killarna som stirrade på boken med oro i blicken.

"Något kommer hända det är jag säker på" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på de andra som svagt nickade.

"Kan vi fortsätta läsa nu" sa Molly som hade återgått till att bita på nageln, hon stirrade på Merlene som nickade.

De kontrollerade tågets riktning med jämna mellanrum, medan de flög längre och längre norrut. Varje gång de dök ner under molnen visade sig en ny utsikt. London låg snart långt bakom dem, ersatt av välskötta gröna marker som i sin tur avlöstes av vidsträckta, lilafärgade hedar och byar med små leksakskyrkor. De passerade ännu en storstad, där det vimlade av bilar som såg ut som små myror i olika färger.

"Jag kan fortfarande inte tro att de stal bilen" sa Molly och såg på de andra som skrattade lätt åt Molly.

"Molly vi vet redan att de har gjort fel genom att ta bilen, men vad skall man säga, de kanske lär sig en läxa av det" sa Arthur och såg på henne medan hon nickade.

"Se bara på bilderna som vi får se" sa Sirius med ett litet leende han var fortfarande den enda som var för att pojkarna skulle flyga till Hogwarts.

"Jo det är fina bilder som vi får se men det är inte värd de två hamnar i trubbel" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Jag men jag håller med dem om att det ser ut som leksakskyrkor eller myror" sa Narcissa när hon satt och bläddrade bland bilderna som var ifrån flygturen, det var en tio tal bilder som hon satt och tittade på.

"Jag kan inte tänka mig en bättre söndags eftermiddag" sa James och såg på Lily som log emot honom.

"Jo kanske om ni kan genom föra det på ett sådan sätt att det är säkert både för oss, och att inga mugglare upptäcker det" sa Lily med ett leende.

Men flera händelselösa timmar senare måste Harry medge att det inte var fullt lika roligt längre. Kolorna hade gjort dem förfärligt törstiga och de hade ingenting att dricka.

"De måste vara varmt där uppe med" sa Alice och såg på Ted som nickade.

"De måste vara törstiga" sa Narcissa och tog en klunk en pumpasaft och såg på de andra som nickade.

"Jag kan inte tro att det fanns kolor i bilen men ingen vatten" sa Merlene och såg på Molly som rodnade medan de andra skrattade.

"Det måste bli tråkigt i längden för dem efter som de inte har något att göra förutom att hålla koll så att de inte flyger fel" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad de får inte flyga fel, för då kommer de inte hitta till Hogwarts" sa Narcissa som stod helt och hållet med sin syster.

"Kan vi fortsätta läsningen" sa Sirius medan han fortsatte att äta mer, av bakelserna som de hade fått in av husalferna.

Det var så varmt att han och Ron hade dragit av sig sina stickade tröjor, men Harrys T-shirt klibbade fast vid ryggen på sätet och glasögonen gled ideligen ner på hans svettiga nästipp.

"Det måste verkligen vara varmt där upp för att glasögonen skall glida" sa James och torkade bort något som kände s som inbillad svett.

"Jag kan tänka mig det, jag tror nämligen att den bilen har någon luftkonditioner, vilket gör det den ännu varmare" sa Lily och såg på Sirius som genast tog upp sin nya bok och upptäckte att luftkonditioner redan var uppslagna för honom.

"Det måste bli värre när det klibbar fast i sätet" sa Ted och såg drog i sin tröja från kroppen.

"Är det bara jag eller känns det som att temperaturen är högre här inne nu" sa Narcissa och såg på de andra som nickade de alla kände det.

"Jag tror det något som hon gör" sa Lily och nickade emot breven.

"Jag tror inte det är något som hon gör utan det är nog att vi inbillar oss" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Nej James det är varmt" sa Remus och såg på de andra som stirrade på termometern som hade dykt upp.

"Okej jag tror bara hon vill visa hur varmt det var i bilen för Harry och Ron, Jocelyn kan du sänka temperaturen" sa Remus och såg på termometern som sakta sjönk ett par grader.

"Hon vet hur hon gör" sa Lily och såg på Merlene som valde att fortsätta att läsa.

Han hade upphört att beundra de fantastiska molnformationerna och tänkte i stället längtansfullt på tåget som for fram långt under dem. Där kunde man köpa iskall pumpasaft från en vagn som drogs av en liten tjock häxa.

"Det tog honom ett par timmar innan han började längta efter matvagnen, han inte Sirius hunger i alla fall, och inte James törst heller" sa Alice och såg på de andra som började skratta.

"Han har fått James sätt att dagdrömma" sa Sirius med ett skratt och såg på James som bara log emot honom.

"Jag hoppas verkligen är framme snart" sa Ted och såg på de andra som bara log emot honom.

"Du är inte den enda som hoppas på att de är framme snart" sa Frank och såg på de andra som nickade

"Jag fattar inte att Harry har kunnat hålla sig sysselsatt så länge med att stirra på moln" sa James och såg på boken medan han sakta skakade på huvudet.

"James du har legat flera timmar och stirrat på molnen under sommaren, hösten, våren så jag är inte förvånad" sa Remus medan han såg på James som rodnade.

"Kan vi fortsätta läsningen innan någon skäms ihjäl" sa Narcissa och såg på de andra som log åt hennes ord. Merlene valde att ta Narcissas ord och läsa.

Varför hade det varit omöjligt för dem att komma in på perrong nio och tre kvart?

"Först nu?" sa Remus och stirrade på boken med innan alla såg på honom.

"Det där hade varit min första fråga" sa Frank och såg på Remus som nickade.

"Jag undrar verkligen vem som gjorde det" sa James och såg på Sirius som ryckte på axlarna.

"Mina pengar är på en av de som hatar Harry, vilket är Malfoy" sa Lily lågt och såg på James som stirrade på henne.

"Malfoy skulle aldrig göra något som riskerar deras pengar" sa James och tvekade ett ögonblick innan han vände sig emot Arthur.

"Finns det undantag i lagen, vilka som inte omfattas av den" sa James och såg på de andra som såg på honom.

"Jag vet inte jag skall kolla upp det" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Nu kan det väl inte vara såå långt kvar ändå?" stönade Ron flera timmar senare, då solen började sjunka ner genom de strömmande molnmassorna och färgade dem mörkt rosa. "Är du redo att ta dig en ny titt på tåget?"

"Det ser helt underbart ut" sa Andromeda som såg på bilden som nu fanns i albumet.

"Jag kan inte tror det. De måste snart vara framme" sa Sirius och såg ut som om han hade fått den bästa gåvan någonsin när han stirrade på bilden som nu de hade fått se.

"Sirius lugna dig, de har inte kommit fram än" sa James och såg på sin vän som inte alls verkade lugna ner sig utan verkade som om han hade varit och ätit av de där studietabletterna igen.

"Har du ätit hennes tabletter igen" sa Lily och såg på Sirius som skakade på huvudet.

"Jag är bara så lycklig över att din son har lyckats slå oss" sa Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet.

Det körde fortfarande rakt nedanför dem, slingrade sig fram genom ett snötäckt bergspass. Det var mycket mörkare nu under molntaket.

"De bergen har jag aldrig sett" sa Narcissa och såg på Andromeda som skrattade.

"Du brukar sova vid det här laget" sa Andromeda och såg på sin syster som nickade.

"Just det" sa Narcissa med ett leende och såg på de andra som bara log.

"Jag tror att vi missar dem varje år med" sa Remus eftertänksamt, och såg på James som nickade.

"Det är oftast när vi passera på att ställa till trubbel" sa James och såg på Sirius som nickade.

"De måste vara framme väldigt snart" sa Molly och såg på Arthur som nickade långsamt medan han såg orolig ut.

"Jag undrar hur trött bilen är och hur mycket bensin det finns kvar i den" sa han helt plötsligt och alla stirrade på honom med oror i blicken.

"Jag tror du har förtrollat den Arthur så att den inte går på Bensin" sa Molly tröstande och såg på sin man.

"Men vet Ron hur man fyller på den i sådan fall" sa Arthur och de alla stirrade på Merlene som förstod att hon skulle läsa vidare.

Ron satte foten på gasen för att flyga uppåt igen, men i samma ögonblick började det tjuta från motorn.

"Tydligen inte" sa Arthur med en olycklig blick medan han stirrade på boken och suckade tungt.

"Hur skulle han veta det" sa Narcissa och såg på Arthur som ryckte på axlarna och såg på sin hustru som skakade på huvudet.

"Vi kan bara gissa vad Arthur har tänk ut för förtrollning för att fylla på med energi till bilen" sa James och såg på Arthur som bara log och skakade på huvudet.

"Ärligt talat så vet jag inte själv" sa Arthur och vinkade till Merlene att fortsätta att läsa.

Harry och Ron utbytte nervösa blickar.

"Den är säkert bara trött" sade Ron. "Den har aldrig kört så här långt förut…"

"Det säger sig självt att Flyga till Hogwarts" sa Andromeda och såg på James och Sirius som nu låg på golvet och de alla stirrade på dem.

"Kan ni tänker er McGonagalls röst när hon läser det" sa James medan han höll sig för magen.

"Och hur kom vi inte på Professor McGonagall" sa Alice och såg på sin pojkvän som lutade sig emot Arthur som också skrattade.

"Hon… lät… precis som henne" kom det ur James mun medan han skrattade Molly drog på munnen medan Andromeda stod och såg på James med en bister min, Remus såg på henne.

"Snälla Andromeda du lät precis som henne, och med den där blicken så skulle du kunna hjälpa professor McGonagall ganska mycket" sa Remus och såg på Andromeda som satte sig ner och la armarna i kross.

"Jag är inte det minsta lik Professor McGonagall" sa hon och Merlene svalde och såg på De andra som nickade emot att hon skulle fortsätta läsa.

Och de låtsades båda att det inte märkte att det tjutande ljudet blev högre och högre, medan himlen blev mörkare och mörkare.

"Som om de har nånsin hjälp" Fnös Molly fram och stirrade på boken.

"Tror aldrig det har hjälpt oss" sa Sirius när hade slutat skratta.

"Hjälper aldrig trubbelmakare att låssas om att man inte hör något" sa Lily med ett svagt leende och kände att hon äntligen började må bättre hon såg på Remus som hade sett hur hon långsamt hade fått kontroll över sitt problem.

"Du har så rätt" sa James och kysste hennes kind han såg på Lily med oroliga ögon.

"Hur mår du" sa han och strök håret ur hennes ansikte.

"Jag mår bra James sluta oroa dig, du kommer få veta snart nog" sa Lily och såg på James som tveksamt nickade emot henne innan Merlene fortsatte att läsa.

Stjärnor sprack fram på den svarta bakgrunden. Harry drog på sig ylletröjan igen och försökte undvika att titta för mycket på vindrutetorkarna, som nu vajade svagt av och an över framrutan, som i protest.

"Jag tror bilen försöker säga till era att landa" sa Arthur medan han satte tumme och pekfinger över näsryggen och nöp till, han suckade tungt och såg på De andra som nu var oroliga.

"Jag hoppas att de landar säkert" sa Molly och såg på de andra som verkade ha samma tanke.

"Jag börjar bli orolig" viskade Ted fram och drog Andromeda närmare sig och såg henne.

"Jag med. Jag med" sa Andromeda och höll hårt i Teds hand medan hon väntade på att Merlene skulle läsa.

"Inte långt kvar" sade Ron mer till bilen än till Harry. "Inte långt kvar nu" upprepade han och klappade nervöst instrumentbrädan.

"Som om det skulle hjälpa" sa Frank och drog upp Alice i sitt knä.

"Jag tror nästan på honom att inser det själv även om det inte verkar så" sa Narcissa fränt till Frank och såg på Alice som stirrade på henne.

"Vi alla vet att det inte kommer att hjälpa men vi behöver inte bråka" sa Remus och såg på de andra som stirrade på varandra innan de nickade emot varandra.

"Förlåt Frank men jag känner mig orolig för pojkarna" sa Narcissa och såg på Frank som nickade.

"Jag är med orolig för dem, jag tycker det är bara lustigt att han försöker lugna bilen" sa Frank och såg på de andra som nu nickade.

"Det håller jag med om" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Han talar med bilen som om den vore mänsklig" sa Alice och såg på de andra som började skratta medan de stirrade på boken.

"Jag tror Arthur har gjort den mänsklig" sa Ted och såg Arthur som rodnade med ett leende på sina läppar.

"Han skulle kunna göra en sten mänsklig bara han ville" sa Molly med ett leende och såg på de andra som nickade.

"Merlene hur är det har du huvudvärk" sa Sirius och såg på Merlene som gned sin tinningar.

"Nej jag undrar bara hur länge ni skall diskutera" sa Merlene och de andra såg på henne innan hon såg att de hade stillat sig tillräckligt för att hon skulle kunna fortsätta att läsa.

När de flög tillbaka ner under molnen en liten stund senare, måste de kisa genom mörkret för kunna upptäcka något landmärke de kände till.

"Det måste vara svårt i mörkret" sa James och såg på de andra som nickade.

"Vi brukar ju knappt se när vi kommer fram" sa Sirius och skakade på huvudet.

"Harry kommer se det, jag är övertygad om att han kommer se detaljerna först" sa James helt övertygad och såg på Lily som nickade.

"Jag tror inte de kommer se Slottet förens de är rakt över det" sa Narcissa och såg på de andra som tveksamt nickade.

"Nja om Harry är den yngste sökare på år hundrade i elevhems laget så kommer han att hitta slottet" sa Lily och såg på James som nickade svagt med ett leende på sina läppar.

"Där borta!" skrek Harry plötsligt, så att både Ron och Hedwig hoppade till. "Rakt fram där borta!"

I svag silhuett mot den mörka horisonten, högt upp på klippan ovanför sjön avtecknade sig Hogwartsslottets otaliga tinnar och torn.

"Vad var det jag sa" sa James och hoppade upp och ner på sin plats, Sirius bara log åt sin väns glädje.

"Jag kan bara inte" stönade Molly och stirrade på boken och de andra såg på henne.

"Jag kan bara inte tro att de där två lyckades men någon som sägs vara omöjligt" sa Molly och såg på de andra som nickade med hållande när ännu ett brev dök upp. Andromeda tog de och såg på texten.

Till mina nya vänner.

Ni har blivit många där i rummet nu så jag kommer inte kunna skriva ut era namn.

Men det där att Ron, Harry och Hermione har lyckats med vad många säger är Omöjligt, jag har läst många saker som folk har sagt är omöjliga har de tre lyckats med. Så håll det i tanken när ni läser.

Er vän Jocelyn.

"De måste vara speciella" sa Narcissa och såg på Andromeda och som nickade.

"Det ser väldigt vackert ut" sa Alice och de alla stirrade på bilden där de nu såg.

"Jag måste verkligen få tag i något som jag kan flyga hit så jag kan ta bilder för mig själv" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad jag har alltid sagt att jag skall flyga till eller från Hogwarts innan jag lämnar skolan" sa Sirius och såg på de andra som nickade med ett leende.

"Jag är säker på att du kommer göra det med min vän" sa Remus och skakade på huvudet. Merlene valde att fortsätta läsa.

Men bilen hade börjat skaka och förlorade hastighet.

"Se så" sade Ron i lirkande ton och vred lite på ratten, "Vi är nästan framme, kom igen nu…"

"Snälla säg bara att bilen får dem att landa helskinnade" sa Molly och satte ihop sina händer i en tyst bön om att de två barn skulle klara sig.

"Bilen kommer nog se till att de landar i alla fall" sa Arthur och la en arm om sin hustru som log emot honom.

"Jag är inte så säker på det, jag håller mina fingrar korsade och hoppas på det bästa" Sa Lily och såg på de andra som verkade försöka att se hur hon tänkte men det gick inte för dem.

"Lily varför är du aldrig optimistisk" sa James och såg på Lily som såg på honom.

"Jag är bara realist" sa hon och såg på Remus som nickade innan han såg på James.

"Tänk efter James Lily är den enda av oss som kan se klart medan vi sitter och famlar i mörker" sa Sirius och såg på de andra som nickade långsamt.

"Lily vart kommer din klarsynthet ifrån" sa Andromeda och såg på henne.

"Jag har alltid varit sådan" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Och du läser inte spådomskonst" sa Narcissa och såg på Lily som såg på henne.

"Jag hatar det där ämnet" sa Lily och stirrade på de andra som skrattade medan de såg på Merlene som såg på dem med frågande blick om hon skulle fortsätta läsa.

Motorn jämrade sig. Smala strålar av ånga sprutade fram under motorhuven.

"Det låter som om bilen verkligen inte vill flyga länge till" muttrade Ted och såg på Arthur som började bita på sin tummenagel, han började kännas sig orolig och skyldig på samma gång, eftersom det var han som hade förtrollat bilen och förmodligen talat om det för pojkarna vid ett obevakat ögonblick.

"Jag vill bara ha ner min son på marken" sa Lily lågt och James drog in henne i sin famn.

"Han kommer att komma ner" sa James lågt i hennes öra han såg på Sirius vars ansikte hade blivit orolig istället för den enorma glädje han hade känt i början när de hade börjat läsa om att flyga till Hogwarts.

"Jag vet inte om man skall tror att de kommer klara sig helt ifrån problem" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

Harry kände att han ofrivilligt klamrade sig fast vid sätet då de flög mot sjön.

"Inte sjön" sa Molly och satte sina händer över ansiktet.

"Snälla inte vart som helst utom där" stönade James och såg på de andra som nickade.

"Vart som helst utom där" sa Remus och såg på boken som Merlene höll i de alla hade helt hållit med om att sjön var det värsta stället de kunde tänkas landa i.

"Jag tror att de klara sjön" sa Narcissa och höll tummarna medan hon satt med händerna knutna och hon kände sig mycket orolig.

"Jag hoppas de kommer ner säkert och inte krockar med något" sa Andromeda medan hon höll hårt i Ted som log emot henne.

"Vad ni oroar för ingenting" sa Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet. Merlene valde att fortsätta läsningen.

Bilen skakade häftigt till. När Harry kastade en blick ut genom fönstret så han sjöns svarta, spegelblanka yta långt under dem.

"Kom igen" muttrade Ron.

De var ovanför sjön… slottet låg rakt framför dem… ron pressade ner foten på gaspedalen. Det hördes en dov liten knall, ett fräsande, och sedan dg motorn helt och hållet.

"Nej det kommer aldrig att gå" sa Alice och såg på tjejerna som nu klamrade sig fast vid någon Merlene och Narcissa båda satt och höll i varandras händer för att finna lite tröst.

"Tjejer vart har ni erat Gryffindor mod" sa Sirius och såg på Alice och Merlene som redan hade framme sina trollspön och såg på honom.

"Du skall inte säga något sådan, de är två tolvåriga pojkar i en flygande bil utan någon vuxen de har varit i den bilen i minst sju timmar, de är trötta och törstiga" sa Merlene och såg på honom.

"Jag skulle vilja se dig, klara av att hålla dig sju timmar utan mat" sa Alice och såg på Sirius som tystnade trots alla saker han ville säga, han ville inte att någon skulle ta bort hans mat.

"Okej jag skall vara tyst" muttrade han och såg på Merlene som satte sig ner och började läsa igen.

"Å Nej" sade Ron i tystnaden som följde.

Bilen vände kylaren nedåt och började falla i stigande fart, rakt ner mot den massiva slottsmuren.

"De klarade sjön, men nej det kan inte stämma, de kan inte krocka emot slottsmuren" sa Remus och såg på de andra som såg lika orolig ut.

"Ni sa att vilken plats som helst var bättre än sjön" sa Lily med en trött röst.

"Men inte krocka emot muren" sa Arthur och stirrade på de andra som nickade.

"Jag vågar inte tänka på skadorna de kommer att få" sa Molly och gömde ansiktet i Arthurs bröst, Arthur la armarna om henne och såg på Sirius likbleka ansikte.

"Jag tror jag måste lämna rummet igen" sa Lily och kände att hennes snöleopard var farligt nära igen.

"vill du ha sällskap" sa James och såg på Lily som skakade på huvudet.

"Jag behöver vara ensam en stund" sa hon och lämnade rummet och hon gick emot de klassrum som hon hade varit tidigare.

James stirrade efter Lily när hon hade ämnat rummet ingen av dem viste varför hon var tvungen att gå, Merlene reste på sig och de andra utom marodörerna stannade kvar på sina platser och James stirrade på Remus ett kort ögonblick innan han bestämde sig.

"Vad fan håller du på Remus" utbrast James och såg på sin vän innan han stod öga mot öga med Remus som stirrade på James innan han såg lugnt på sin vän.

"James du vet att Lily och Jag har varit vänner sedan vårat andra år på Hogwarts. Och du vet att jag aldrig har haft några som helst känslor för Lily förutom att jag ser som henne som min lillasyster" sa Remus med lugn röst och såg James som verkade arbeta upp sitt egna raseri.

"Vad fan är det Lily berättade för dig i går och kom inte och tala om för mig att det var om ditt lilla håriga problem" sa James och försökte undvika att kasta sig över Remus.

"James som jag sa innan låt Lily komma till dig om det där. Hon berättade något för mig i förtroende jag kommer inte svika det lika lite som jag sviker erat" sa Remus och såg rakt in i James ögon. Sirius höll hårt i James axel för att han inte skulle skada Remus.

"Jag hoppas verklige att du inte vänder henne emot mig" sa James och såg Sirius som höll hårt i honom sedan på Remus som såg på honom.

"James jag har försökt få Lily att ge dig en chans genom alla år varför skulle jag vända henne emot dig" sa Remus och de alla märkte att dörren öppnades.

"Allt väl Lily" sa Merlene när Lily kom in och satte sig, på sin mjuka fåtölj.

"Det är lugnt, kan vi fortsätta att läsa och James snälla låt bli Remus han är som en bror till mig" sa Lily när hon satte sig ner och såg på honom.

"Lily" sa James och såg på henne när hon såg på honom.

"Vad du har alltid envis, och du brukar alltid får din vilja fram men detta är något som jag inte kan berätta för alla" sa Lily och såg på James som nickade med ett skuldmedvetet ansikte.

"Merlene vi kan vi börja läsa igen" sa Lily med en blick på sin vän de alla hade hört allt Lily inte kunde berätta för alla vad som pågick. James såg på Remus som såg med en olycklig blick på James innan Merlene började läsa igen.

"Neeeeeej!" vrålade Ron och snurrade på ratten.

De undgick med nöd och näppe att flyga in i den mörka slottsmuren då bilen svängde i en stor båge och susade över de mörka växthusen, vidare över grönsakslandet och ut över de svarta gräsmattorna, medan den hela tiden förlorade höjd.

"Nej" mumlade Lily som redan hade förutsett vilken både de svängde i och vad som skulle finnas där. Hon såg på de andra som stirrade på henne.

"De är på väg ner till marken i alla fall" sa Andromeda och såg på Lily som nu höll sina händer tryckta emot kroppen för att hindra darrningarna, hon hade skiftat till sin animagus för att ha mer kontroll över sin katt, hon såg på de andra som bara skakade på huvudet.

"Jo äntligen kommer det att få ha fast mark under fötterna men jag oroar mig för att de kommer ner emot marken för fort" sa Arthur och stirrade på de andra som nickade.

"Om de kommer för fort ner emot marken så kommer de skadas" sa Molly medan hon satte sig bekvämt i Arthurs knä.

"Jag är säker på att de kommer klara sig helt och hållet" sa Ted och la armen om Andromeda som nickade medan han såg på de andra.

"Låt oss hoppas att de inte hamnar i den förbjudna skogen" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på boken med orolig blick.

"Jag tror inte att de kommer hamna i mer trubbel än de redan" sa Andromeda och såg på de andra som nickade, Lily var fortfarande mycket tveksam till vad som skulle hända.

"Jag vet inte om jag är säker på det, Merlene läser du vidare är du snäll" sa James och såg på Lily som satt och darrade. Han undrade varför hon darrade men valde att inte fråga henne.

Ron släppte ratten helt och hållet och drog fram sin trollstav ur bakfickan.

"Stopp! Stanna!" skrek han och slog staven hårt mot instrumentbrädan och vindrutan, medan de sjönk fortfarande hastigt nedåt och marken kom uppflygande mot dem…

"Det hade varit mycket bättre om han hade lagt en riktig stopp förtrollning" stönade Arthur och gömde sitt ansiktet i sina händer.

"Jag tror vi kommer få ta och lära Ron några ordentliga förtrollningar innan han börjar på Hogwarts" sa Molly och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad han verkar ha svårt för sina förtrollningar, sedan måste vi lära honom att vara lite mer finkänslig" sa Molly och såg på Arthur som nickade.

"De här kommer inte sluta bra" mumlade Lily och såg på James som stirrade på Lily som såg på honom.

"Tänk efter vad finns i närheten av där Ron och Harry är på väg emot" sa Lily och såg på honom James verkade tänka efter innan han stirrade på henne han förstod inte.

"Lily vad är det du har sett nu" sa Remus och såg på henne innan hon bara skakade på huvudet.

"Ni kommer nog snart veta det" sa Lily och såg på Merlene som fortsatte att läsa.

"Se upp för det där trädet!" vrålade Harry och kastade sig fram mot ratten, men för sent…

"Vilket Jävla träd" utbrast James och ställde sig upp medan han stirrade på boken och Remus blev helt plötsligt likblek och stirrade på Lily som sakta nickade, innan Remus satt helt stilla och fick inte fram ett enda ord.

"Jag frågar igen, vilket Jävla träd" sa James och såg på Lily och Remus som båda två var likbleka i ansiktet.

"Jag tror jag vet vilket" sa Sirius vars ansikte hade antagit en grönaktig ton, han såg på James och det dröjde en lite innan James började se vad Lily hade sett.

"Vad är det med er" sa Andromeda och såg Lily som var likblek och såg på de andra som var lika frågande.

"Vi tror oss veta vilket träd, som Harry ser, Merlene snälla läsa och gör pinan kort för oss" sa James och höll hårt i Lily som blundade som hon koncentrerade sig på något. Merlene nickade och sedan satte hon bekvämare innan hon fortsatte läsa.

Brak!

Med en öronbedövande skräll av metall mot trä slog de i den tjocka trädstammen och föll till marken med en tung stöt. Ånga vällde ut från den tillknycklade motorhuven, Hedwig skriade i högan sky av rädsla, en bula stor som en golfboll började verka i Harrys huvud där han hade slagit i vindrutan, och till höger om honom gav Ron ifrån sig ett lågt förtvivlat stönande.

"Jag hoppas att de klarade sig bra" sa Arthur och såg på de andra.

"Jag hoppas verkligen att jag har fel på trädet" mumlade Lily och såg på James som nu höll hårt i hennes midja.

"Jag håller med dig Lily, jag hoppas verkligen att vi båda har fel" sa James och drog henne så nära han vågade.

"Ni är livrädda för ett träd vet ni om det" sa Andromeda och såg på Lily, James och Remus, Sirius låg inte långt bakom i blekhet, de stirrade de andra som om de hade missat något viktigt.

"Jag tror ni kommer förstå snart, jag är mer orolig över att de där två inte kommer där ifrån med livet i behåll" sa Remus och svalde.

"Jag hoppas verkligen att de inte blev skakade men det låter inte som det på Ron" sa Narcissa och såg på Marodörerna som satt ovanligt tysta, de såg lätt illa mående ut.

"Hur är det med dig?" sade Harry ängsligt.

"Min trollstav" sade Ron med darrande röst. "Titta på min stav."

"Din trollstav, det skulle lika gärna kunna ha varit din nacke" skrek Molly och de alla höll för öronen och såg på henne med ett leende.

"Jag håller med han skall vara glad över att det var hans trollstav, dessutom var det Charlies gamla trollstav" sa Lily och såg på Molly som rodnade medan hon satte sig ner.

"Jag tror att hennes skydd har börjat avta" sa Remus lågt och såg på James som nickade medan Sirius skakade på huvudet.

"Molly brukar skrika ganska bra, jag tror att Molly har lyckats över rösta hennes dämpningsskydd" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på varandra med orolig blick.

"Jag hoppas att de är oskadda" sa Alice och såg på Frank som stirrade på boken,

"Merlene vad heter kapitlet vi läster" sa Frank och alla stirrade på honom.

"Det piskande Pilträdet" sa Merlene och det blev precis knäppt tyst i rummet, de alla stirrade på henne innan hon uppfattade vad som hade fått Lily och James att bli fastfrusna i sina platser.

"Men, jag tyckte Harry skrev till Lily att Han i den här boken aldrig gick i närheten av det där trädet" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade och tog upp brevet och Remus började skratta, de alla vände sig emot honom.

"Han har ju inte gått" sa Remus och såg på James som verkade komma ur sin fasa och stirrade på sin vän som satt och skrattade åt att hans son satt fast i förmodligen ett av det farligaste träden på Hogwarts.

"Remus jag uppskattar inte din humor just nu" sa James med ett vasst tonläge och såg på sin vän som hade tårar som rann ner för hans kinder.

"Förlåt, det är inte meningen att skratta åt det här" sa Remus men han hade fått just fattat att Harry hade lyckats med någon som inget tidigare hade lyckats med han hade lyckats lura Lily som Harry hade gjort.

"Vad hade du så roligt åt" sa Sirius lågt och såg på Remus som lyfte upp brevet från Jocelyn.

"Läs det bokstavligt" sa Remus lågt i hans öra.

"Vad" sa Sirius och på Remus som pekade på ordet gått.

"Du skojar" sa Sirius när han stirrade på Remus när han väl hade kopplat ihop vad som hade hänt.

"Killar kan vi fortsätta läsa" sa Merlene och såg på Remus och Sirius som la ner brevet.

"Självklart" sa Sirius med ett leende och såg på Remus som nickade han med.

Den var nästan helt avbruten på mitten, spetsen hängde och dinglade i några få flisor.

"Jag hoppas verkligen han skriver hem om det där för han kan inte gå i skolan med en trasig trollstav" sa Molly med mycket sträng röst och såg på de andra som log åt.

"Jag tror inte det Molly älskling" sa Arthur och såg på Molly som rodnade.

"Tror ni Molly är bättre på Illvrål än min kära mamma" sa Sirius med ett leende och såg på de andra som stirrade på honom.

"Du glömmer vad Harry har gjort" viskade Remus i hans öra och de båda såg snabbt på Lily innan de svalde och såg på varandra.

"Jag hoppas att hon inte kommer igenom skyddet" sa Remus svagt och såg på Sirius som nickade.

"Killar skall ni sluta viska" sa Alice och såg på Remus och Sirius som genast slutade Merlene stirrade på de Remus och Sirius en stund innan hon fortsatte att läsa

Harry öppnade munnen förr att säga att han var säker på att någon uppe i skolan kunde laga den, men han hann inte få fram ett ord. I samma ögonblick slog någonting hårt mot bilen på hans sida – med kraften av en anfallande tjur – och fick honom att rutscha sidledes mot Ron. Samtidigt träffades taket av ett lika häftigt slag.

"Vänta ett ögonblick" sa Lily med iskall röst och såg på de andra som såg på henne, Remus var beredda och stoppa fingrarna i öronen, det var Sirius med.

"Det finns bara ett träd på Hogwarts som slår" sa Lily med samma iskalla röst innan hon stirrade på Brevet som Remus hade visat Sirius.

"HARRY JAMES POTTER" skrek Lily och de alla hoppade till utom Remus och Sirius som hade väntat på det.

"HUR VÅGAR DU LJUGA FÖR MIG" skrek Lily vidare James stirrade nu på brevet som hon höll i handen, Katten inne i Lily vred sig och klöste emot hennes bröst för att ta sig ut och hon fick kämpa för att hålla sig lugn och inte låta katten bryta ut mitt framför alla som satt där.

"HAR DU EN ANING OM HUR MYCKET TRUBBLE DU HAR SATT DIG SJÄLV I. JAG KOMMER INTE GLÖMMA BORT" skrek Lily vidare, Molly kände själv hur hjärtat satt i halsgropen.

"Lily inte för att förstöra ditt illvrål till våran son men han ljög inte för dig" sa James och såg hur Lily svängde runt och hennes ögon var inte längre smaragdgröna de var gula mycket likt en katt tänkte James och såg på Lily som stirrade på honom.

"Vad menar du" fräste Lily fram, Remus hörde hur nära hennes katt var att ta över.

"Han skrek att han inte hade GÅTT" sa James och visade henne brevet.

"Han sa aldrig att han inte hade varit i närheten av det, han sa bara att han inte hade gått nära det" sa James och såg på Lily hand som började se konstig ut.

"Lily jag tror det är bäst att du lugnar ner dig" sa Remus och tog upp en av de lugnande drycker de hade fått av Jocelyn, han gick långsamt fram till henne där hon stod.

"Förlåt om jag överreagerade" sa Lily och satte sig ner, Molly stirrade på henne.

"Jag tror att jag kommer att skämma ut mig jag med" sa Molly och såg på Lily vars ansikte såg misstänkt konstigt ut, som om hon höll på med någon förvandlingskonst.

"Lily" sa Merlene och såg på henne.

"Läs så jag får lugnat ner mig" sa Lily och såg på de andra som inte verkade hålla med. Men Merlene ville veta hur det gick för pojkarna så hon läste.

"Vad händ…?"

Ron gav till en flämtning då han tittade ut genom vindrutan. Harry följde hans blick och hann precis se hur en gren, tjock som en pytonorm, brakade in i den. Trädet som de hade kört på gick till anfall mot dem! Stammen låg nästan dubbelvikt över dem, och de knotiga grenarna gick loss på bilen från alla håll och kanter.

"Jag viste inte att trädet var så vigt" sa James och såg på Lily som stirrade på honom.

"Påminn mig inte om det där trädet" sa Lily och såg på honom med en hård blick när Remus och Sirius var på väg att öppna munnen.

"Någonsin" sa Lily och såg på de andra som nickade James stirrade på hennes ögon som var fortfarande gula med smala svarta springor.

"Självklart" svarade de Tre marodörerna och såg på Lily medan Molly stirrade på boken och kände sig livrädd över hur det skulle gå med det två pojkarna.

De alla stirrade på boken under en långstund under tystnad.

"Jag står inte ut nu kan vi fortsätta" sa Molly och såg på Merlene som tog upp boken igen och drog ett djupt andetag och började igen.

"Aaaj!" sade Ron då en annan tjock, krokig gren slog en stor buckla i dörren på hans sida.

"Det där kommer att göra ont" sa Molly och gömde sitt ansikte i Arthur bröst medan han höll om henne.

"Jag kan inte tro att det de hamnade just i det där trädet" sa Alice och skakade på huvudet medan hon höll på hårt i Frank som drog upp henne i knät Merlene hade tagit ett hårt grepp om Narcissas hand. Andromeda satte sig närmare Ted som höll hårt i henne.

Sirius såg på Remus som hade en orolig blick på Lily medan James försökte Lily att ge honom hennes hand, men Lily höll sina händer tryckta emot sitt bröst hon ville inte riskera att hennes katt skulle ta sig loss.

"Lily" sa James och såg på de andra som såg på henne.

"James snälla utmana inte ödet" sa Lily och såg på honom med en mjuk blick trots att hennes att hennes ögon inte helt hade gått tillbaka.

"Okej" sa James med en undrande blick på Remus som verkade veta vad Lily pratade om. Merlene valde att fortsätta att läsa.

Vindrutan darrade nu under en skur av slag rån knytnävshårda kvistar och en gren tjock som en murbräcka hamrade ursinnigt på taket som verkade ge vika…

"Jag vet att det där trädet hade kraft att slå men aldrig att det var så våldsamt" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Jag vet inte vad som har fått trädet så arg" sa Remus och såg på boken med frågande blick på den.

"Jag tror inte att trädet gillar att bli påkörd av en bil" sa Narcissa och såg på de andra som såg på henne med en nickade rörelse.

"Jag tror det inte gillar folk" sa Andromeda och såg på Frank som höll på att läsa i en bok.

"Det står här, att piskande pilträd, hatar saker nära sig och om någon kommer nära så började de bli argsint" sa Frank och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad Rummet gav mig boken" sa Frank och såg på Alice som läste.

"Ju hårdare man försöker komma nära desto våldsammare blir trädet reaktion" sa Alice och såg på de andra som satte händerna för munnen.

"Merlene läs vidare snälla" sa Ted och såg på Andromedas vita ansikte.

"Spring för livet!" ropade Ron och kastade sig med hela sin tyngd mot dörren på sin sida men i nästa sekund träffades han av en våldsam uppercut från en annan gren som sände honom baklänges i knät på Harry.

"Det var nog tur att det var ett sätet var långt" sa Arthur och såg på Molly som nickade, hon hade tittat fram ifrån sin gömda plats.

"Jag vet inte om du var förutseende med det där Arthur eller om det beror på att ni har en stor familj" sa Sirius med ett leende och såg på Arthur som ryckte på axlarna och såg på Molly som rodnade igen.

"Jag är bara glad om de kommer där ifrån utan skador" sa Alice och såg på Lily som hade satta sig mer ihop krypen.

"Jag vill bara ha dem bort från trädet" mumlade Lily hon hörde själv hur konstig hennes röst lät, hon viste att det blev svårare och svårare att hålla hennes sjukdom hemlig. Ju mer folk som var i rummet under läsningen desto mer kraft måste hon lägga på att hålla katten inom sig. Lily blundade och kände hur James drog sin hand längs hennes arm som för att lugna henne.

"Det är ute med oss!" jämrade han då taket bågnade mer och mer, men plötsligt började bilens golv vibrera – motorn hade vaknat till liv igen.

"Bra bilen har startat igen" sa Ted och såg på Andromeda som stirrade på Boken i Merlenes händer.

"Jag undrar vem av dem som vred på nyckeln" sa Andromeda och såg på Narcissa som skakade på huvudet.

"Ingen av dem det måste ha varit bilen själv" sa Alice och såg på Arthur som stirrade boken.

"Jag tror att Arthur har förtrollat bilen till att bli levande och att den har en egen personlighet" sa James med ett leende emot Lily som knappt såg på någon.

"Det är mycket möjligt att jag kan har gjort det" sa Arthur med ett leende.

"Jag hoppas att bilen tar dem där ifrån" sa Molly och såg på de andra som såg på henne innan de nickade höll med.

"Backa!" skrek Harry, och Bilen sköt bakåt som en raket.

"Det verkar som om Bilen verkligen förstår dem" sa Frank medan han såg på Sirius som höll på att äta.

"Det måste vara Arthurs förtrollningar som har gjort det där" sa Sirius när han svalde och såg på de andra som nickade.

"Det är så skönt att bilen tar dem ifrån det där trädet" sa Narcissa och såg på de andra som nickade, Remus såg på de andra som nickade medan han såg orolig på Lily innan han vände blicken emot Merlene som valde att fortsätta läsa.

Trädet försökte fortfarande nå dem; de kunde höra hur det knakade när det nästan slet upp sig självt med rötterna och slog efter dem med sina piskade grenar då de susade i väg utom räckhåll.

"Tack och lov" sa Molly och såg på Arthur som nickade och såg på henne.

"Jag hoppas verkligen att de kommer till slottet utan mer problem" sa Alice och såg på de andra som nickade de med.

"Jag hoppas verkligen att Harry och Ron inte verkligen fick några sår efter mötet med trädet" sa Narcissa med orolig blick på de andra som med.

"Det känns som om min son kommer göra mer historia på Hogwarts än vad vi någonsin har gjort" sa James med en butterblick på boken innan Remus brast ut i skratt och såg på Honom.

"James du är helt otrolig, du är svartsjuk på din son som du inte har lärt känna honom" sa Remus och såg på de andra bara skakade på huvudet.

"Vad Jag kan inte tro att folk kommer glömma att de har flugit till Hogwarts" sa James och såg på de andra som stönade de med.

"Jag är helt övertygad om att Spökena redan har spridit det vidare över hela skolan" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på de andra som nickade.

"Jag är helt övertygad om att Spökena kommer att tala om för alla vad det har sett" sa Ted och såg på de andra som började nu skratta medan han såg på de andra som log emot honom.

"Det var nära ögat!" flämtade Ron. "Bra gjort, kära bil."

"Jag är glad över att han tackar bilen" sa Molly med ett leende.

"Jag är så glad över att de inte längre är i närheten av det där trädet" sa Remus och såg på Lily som nickade hon vågade inte säga något då hennes katt var för nära att ta sig loss.

"Jag hoppas de går emot slottet nu" sa Andromeda medan hon satte sig närmare Ted och såg på sin syster som nickade.

"Jag hoppas att de inte kommer hamna i problem men Filch när de är på väg till skolan" sa Sirius med en orolig blick.

"Jag vet inte vem som är värst Filch eller hans katt Mrs. Norris" sa James och rös medan han tänket på vad de där katten hade ställt till det för honom och hans vänner. Merlene med de andra skrattade och log emot honom.

Men bilen hade uttömt sina sista krafter. Med två små dova knallar flög dörren upp på båda sidor, och Harry kände hur sätet tippade åt sidan. Innan han visste ordet av ramlade han pladask ut på den fuktiga marken.

"Jag tycker synd om bilen" sa Arthur som såg lite ledsen ut.

"Bara du" sa Sirius medan han skakade på huvudet.

"Bara du Arthur kan tycka synd om en bil" sa Sirius medan Arthur stirrade på honom.

"Vad den där bilen måste ha varit med min familj länge om jag skall ha hunnit med alla de där förtrollningarna" sa Arthur och såg på James och Sirius som log emot honom.

"Vi lovar att hjälpa dig med de där förtrollningarna" sa James lågt och såg hur Molly stirrade de tre.

"Om jag får veta att ni har kokat ihop någon som handlar om flygande bilar så kommer ingen av er kunna sitta på en vecka" muttrade Molly och stirrade på Arthur som svalde med ett leende.

"Molly älskling vad får dig att tro att vi skulle göra något sådant" sa Arthur och kysste hennes kind, innan han vinkade till Merlene att fortsätta läsa.

Höga dunsar talade om för honom att bilen höll på att tömma ut deras bagage ur bakluckan. Hedwigs bur kom flygande genom luften och låset gick upp, hon flög ut ur den under höga, ilskna skrik och satte kurs mot slottet utan att se sig om. Sedan började bilen rulla bort i mörkret, tillbucklad, repad och ångande, med ursinnigt glödande baklyktor.

"Det låter som bilen har fått en blandning av Molly och Lilys temperament" sa Sirius och duckade under en förhäxning som sköts över huvudet på honom men skyddet fanns fortfarande där. Han såg på Molly och Lily som båda stirrade på taken.

"Jag tror att hon varnar dig" sa Lily med ett leende och såg på Sirius som stirrade på taket.

"Jag menar att man inget negativt med det, alla här vet att man inte gör dem mer arga än man måste" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Jag undrar vem det var som skickade den förhäxningen" sa James och såg på de andra som verkade vänta på något brev men det kom inget. Merlene log åt att Sirius hade blivit förhäxad av någon de inte såg.

"Kom tillbaka!" vrålade Ron efter den och viftade med sin avbrutna trollstav. "Pappa kommer att döda mig!"

"Jag tror han mer skall oroa sig för sin mamma" sa Arthur och såg på Molly som la armarna i kors och såg på sin man.

"Så det tror du" sa Molly med hård röst och Arthur såg på stirrade på henne.

"Jag håller med Arthur, för jag tror att Molly är den som kommer att straffa honom mest" sa Frank och såg på de andra som stirrade på Molly med ett leende.

"Vi vet alla att det är kvinnorna här som kommer skälla ut eventuella barn" sa James och såg på Lily som stirrade på honom.

"Vad menar du med det" sa Lily och James stirrade på hennes ögon. Innan han valde att svara.

"Lily älskade lilla blomma, tänk efter, om vi nu får en son, hur skulle jag reagera på alla hyss han hittar på" sa James och drog undan en hårslinga från hennes ansikte.

"Du skulle hoppa av glädje medan jag skulle vara rasande" sa Lily tyst och James nickade.

"Helt rätt, lika dant med Arthur, Frank, förmodligen Ted med" sa James och såg på henne när och började le.

"Merlene läs vidare nu när vi har fått Lily på bättre humör" sa Remus som såg på de andra som nickade.

Men bilen förvann ur sikte med en sista fnysning från avgasröret.

"Jag tror att det är det sista vi ser av den där bilen vilket jag tycker är synd" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Det är synd att den gav sig av" sa Arthur och strök Mollys hand och såg på henne med ett leende.

"Arthur, oroa dig inte den kommer komma tillbaka om du behöver den" sa Molly och klappade honom på kinden, och rummet fylldes av skratt.

Lily blundade och lät sin egna katt hon hade ännu inte fått veta vad det var för sjukdom som hon led av, men McGonagall hade sagt att de kunde vara en sjukdom som liknas med ett varulvs bett, som Remus hade men sjukdomen var inte baserad på månen. Det som styrde hennes förvandling var katten själv, när katten kände att något var i fara så ville den ut, när den kände sig hotad, eller bara när hon blev arg och inte kunde hantera sina känslor, hon såg på James och Remus som verkade stirrade på varandra hon undrade hur hon skulle kunna förklara för honom om detta. Hon visste inte om Harry skulle få hennes okända sjukdom. Hon log emot Merlene som valde att fortsätta läsa.

"Visst är det otroligt att vi kan ha sån otur, tycker du inte?" sade Ron förtvivlat och böjde sig ner för att plocka upp råttan Scabbers. "Av alla de träd vi kunde ha krockat med skulle vi absolut köra på ett som slåss tillbaka."

"Det finns bara ett träd Ron älskling" sa Molly och alla stirrade på henne medan hon skakade på huvudet och såg på de andra som log emot henne.

"Jag fattar inte att de klarade det" sa Narcissa och såg på Andromeda som släppte greppet om Teds hand som han nu masserade.

"Vad är det" sa Andromeda och såg på Ted som log emot henne.

"Du ström blodet lite till min hand" sa Ted och kysste hennes kind innan han satte sig och masserade sin hand.

"Jag hoppas verklige att de inte hamnar i problem Merlene kan du fortsätta läsa" sa Frank och såg på Alice som satt i hans knä.

Han kastade en blick över axeln på det urgamla trädet, som fortfarande flaxade hotfullt med grenarna mot dem.

"Kom nu" sade Harry utmattat, "det är bäst vi ger oss i väg upp till skolan…"

"Jag är så glad över att de är på väg emot skolan nu" sa Alice och såg på de andra som nickade medan Lily log åt dem.

"Tänk hur mycket mer de kommer vara med om när de nu är på skolan" sa Sirius medan han såg på de andra som stirrade på honom innan de skakade på huvudet.

"Sirius har du glömt varningen som Dobby kom med" sa Andromeda och Narcissa satte sig rakt upp och såg på sin syster hon kom på vart hon hade hört Dobby förut Lucius älskade att plåga den stackars alfen hon såg på De andra som skakade på huvudet.

"OJ då" sa Sirius och såg på de andra som skakade på huvudet åt hans korta minne.

"Jag tänker fortsätta läsa" sa Merlene och såg på dem och när de inte svarade fortsätta hon.

Det var inte alls det triumferande ankomst de hade föreställt sig. Stelfrusna, ömma och blåslagna grep de tag i sina koffertar och började släpa dem uppför den gräsbevuxna sluttningen mot den stora ekporten i slottet.

"Jag har aldrig tänkt på hur långt det är till det Piskande pilträdet" sa Ted och såg på Andromeda som nickade

"Jag har aldrig tänkt på det heller" sa Narcissa och såg på James och Sirius som bara log emot varandra de såg på Remus som rodnade lätt men det var ingen som märket det.

"Jag vill bara ha in dem i värmen i slottet och upp till Madam Pomfrey och se till att det inte är skadade" sa Lily och kände när James drog sin hand över hennes arm.

"Är det bättre Lily" sa James och såg på henne medan såg på Remus som höll på att hälla upp något att dricka till Lily.

"James oroa dig inte" sa Lily och log matt emot honom.

"Tack Remus" sa Lily och tog emot glaset när hon hörde hur James fnös till. Lily viste att James alltid hade varit svartsjuk på hennes och Remus vänskap och så som James höll på nu började hon verkligen fråga sätta sitt beslut att gå ut med honom.

"James du lägger av nu, om jag ser att du på någon sätt beter dig på samma sätt så kommer vi aldrig att gå ut med varandra" sa Lily och såg på honom medan James försökte säga någon men han satte och stirrade på Remus en stund innan han vände sig emot Lily.

"Förlåt, Jag skall försöka lägga band på min svartsjuka" sa James och kände när Lily smekte hans kind innan han hann få tag i hennes hand så hade hon tagit bort sin hand.

"Jag tror festen redan har börjat" sade Ron och släppte ner sin koffert vid foten av yttertrappan och smög sedan fram för att titta in genom ett klart upplyst fönster. "Du, Harry, kom och titta – det håller på med sorteringen!"

"Han missade sorteringen" stönade Frank och såg på de andra som skrattade åt hans uttalande.

"Det innebär att det missar fest måltiden" sa Sirius med värdens suck han stirrade på de andra som nu fortsatte att skratta medan de såg på honom där Sirius satt och åt fortfarande trots att alla andra hade avslutat sin frukost för länge sedan.

"Sirius man behöver inte äta i flera timmar" sa Alice och stirrade på honom Merlene log bakom boken hon viste att Sirius älskade att äta så fort han fick chansen.

"Men Alice de har inte fått mat på flera timmar" sa James och såg på de andra som nu nickade höll med.

"Men ingen kommer låta dem gå in i salen" sa Frank och såg på boken.

"Harry vet vart köket finns" sa James lugnande och såg hur Lily rynkade på pappan.

"Vad det ligger i Potters gener att hitta till köket" sa James och såg på Lily som stirrade på honom.

"James kunde hitta till köket med förbundna ögon första veckan här" sa Remus och såg på De andra som höjde på ögonbrynen.

"Kan vi läsa" sa James och försökte att göra sig så liten som möjligt.

"Visserligen vet jag att Sirius sällan slutar äta, men att James skulle hitta till köket första veckan på Hogwarts det trodde jag aldrig" sa Merlene innan hon fortsatte läsa.

Harry skyndade fram och kikade in i stora salen tillsammans med Ron.

Otaliga levande ljus hängde och svävade i luften ovanför fyra fullsatta långbord, och guldtallrikarna och guldbägarna på bordet glänste i kapp med ljusen. Det förtrollande taket, som ständigt avspeglade himlen utanför, stålade av stjärnor ovanför huvudet på dem.

"Det låter så vackert när man beskriver det sett utifrån" sa Narcissa och såg på Molly och Arthur som log de med.

"Jag är tacksam över att de är oskadda" sa Molly och såg på Arthur som nickade han med, medan han höll om Molly.

"Jag vill bara ha in de där två i värmen" muttrade Lily lågt och kände hur orolig hon kände sig, hennes katt låg lugnt inne i bröstet på henne.

"De kommer snart komma in i värmen Lily oroa dig inte" sa James medan han log emot henne.

"Jag hoppas att det kommer få mat och att Madam Pomfrey kollar över dem" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

"Jag hoppas att den lärare de träffar på har vett nog att göra det" sa Alice och såg på de andra som nickade innan Merlene log emot dem och såg ner i boken.

Genom en skog av spetsiga svarta Hogwartshattar skymtade Harry ett långt led av förstaårselever, som med förskrämd uppsyn tågade in i stora salen. Ginny fanns med bland dem, hon var lätt att urskilja på grund av sitt lyssnade illröda Weasleyhår. Under tiden var professor McGonagall, en glasögonprydd häxa med håret åtstramat i en hård nackknut, sysselsatt med att placera Hogwarts berömda sorteringshatt på en pall framför nykomlingarna.

"Jag måste säga att hans öga för detaljer är väldigt bra" sa Remus och såg på de andra som nickade medan de stirrade på bilden som hade dykt upp i albumet.

"Jag måste säga att Weasleys är väldigt lätta att hitta, speciellt sitt hår" sa Molly med ett leende medan hon stirrade på bilderna medan hon såg på de andra som log emot henne.

"Molly du har rött hår du med" sa Narcissa och såg på Molly som rodnade medan hon drog en hand över sitt hår.

"Tänkte inte på det" mumlade hon medan hon såg på Arthur som log emot henne.

"Jag måste säga att Professor McGonagall, har inte förändras mycket över åren" sa Frank med en allvarlig min.

"Jag tror vi alla skulle få en chock om hon inte skulle ha sina glasögon, eller håret i en nackknut" sa James och såg på Sirius som såg på de andra som verkade tänka de med.

"Jag tror inte jag skulle ta en utskällning från henne om hon släppte ner håret" sa Sirius och det blev tyst i rummet en kort stund innan alla brast i skratt.

"Vi kanske skall utmana henne" sa James med ett leende och såg på de andra som fortsatte att skratta.

"Jag är verkligen glad över att vi fick en chans att tvätta hatten, borde ge förslaget vidare till nästa generation" sa James tyst och såg på Sirius som nickade medan de andra verkade torka ögonen. Merlene bara skakade på huvudet medan hon satte sig upp igen, hon var glad över att Lily inte såg så allvarlig ut längre, men hon viste att något var fel.

Varje år bestämde denna åldriga gamla hatt, lappad, fransig och smutsig, hur nya elever skulle fördelas på skolans fyra elevhem (Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin).

"Harry det är inte snällt att förnedra hatten så" sa Sirius och såg på de andra som verkade brista i skratt igen.

"Vad hatten har faktiskt känslor med, den har hjälpt oss så många gånger" sa James med ett leende och såg hur Merlene, Alice och Lily stirrade på dem med en granskade blick.

"Oj då" muttrade James och såg på Sirius som slog till honom i bakhuvudet.

"Vi skulle ju inte berätta för någon vad hatten har hjälpt oss med" sa Sirius och såg hur Remus skakade på huvudet en av deras mest bevarade hemligheter var ute.

"Vad exakt har Hatten gjort för er" sa Merlene och såg på de tre killarna som svalde.

"Å inget stort den har bara gett oss idéer" sa Sirius och försökte låta som att det inte var något stort, men Hatten hade verkligen hjälpt dem med olika saker många som de inte ville berätta för tjejerna.

"Jaså" sa Alice och såg på Frank som hade fått hjälp av Hatten med att göra en av Alice drömmar till verklighet men det var inte något han ville berätta för någon.

"Lovar" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag känner min kusin väl och jag kan tala om att han ljuger" sa Narcissa och såg på Sirius som svalde.

"James" sa Lily och stirrade på honom, Remus viste att James skulle berätta allt för Lily bara hon frågade.

"Lily snälla respekterar den hemligheten, så kommer ingen av oss att fråga vad som pågår med dig" sa Sirius och alla stirrade på Sirius som var tydligen desperat att få tjejerna att sluta förhöra dem.

"Okej jag skall inte fråga" sa Lily och såg på Sirius och Remus som andades ut.

"Men får jag veta att ni har gjort något farligt tack vare hatten kommer jag att hitta ett sätt att skada er" sa Lily och såg på James, Sirius och Remus som nickade.

"Självklart" sa Remus och såg på sina två vänner som torkade sig ur pannan. Merlene, Alice, Andromeda och Narcissa var inte nöjd med vad som hade hänt men utan Lily så hade de förlorat slaget, Alice visste att Frank hade fått information någonstans ifrån för den som hade gjort förra året. Merlene skakade på huvudet innan hon kastade en blick på Sirius innan hon började läsa.

Harry kom mycket väl ihåg hur han själv hade satt den på huvudet för precis ett år sedan och ängsligt väntat på hattens beslut medan den mumlade i hans öra. Under några hemska sekunder hade han fruktat att hatten skulle placera honom i Slytherin, det elevhem som hade utbildat fler onda häxor och trollkarlar än något annat – men till sin lättnad hade han slutligen hamnat i Gryffindor, tillsammans med Ron, Hermione och resten av pojkarna Weasley.

"Harry DET spelar ingen roll om du hamnar i Slytherin eller inte" sa James med hård röst och såg på Sirius som skakade på huvudet.

"Din farmor var i Slytherin" sa James och såg på boken med en suck.

"Jag tror de är rädslan att hamna i Slytherin har mer med Malfoy och Voldemort att göra" sa Lily och såg på James som nu nickade.

"Jag är glad över att han hamnade i Gryffindor, jag önskar bara att han inte tänkte så mycket på det" sa James och såg på de andra som verkade tänka.

"Jag förstår inte var för de bara kommer ifrån Slytherin de som ansluter sig till ni-vet-vem" sa Molly med tun röst hon hatade den där mannen.

"Därför att det är flest renblodiga familjer där, de gillar inte att man blandar mugglarfödda, eller halvblod med renblodiga, jag tycker det är helt idiotiskt" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Håller med, jag vill inte bli indragen i det där med att behålla blodet rent" sa Sirius lågt och såg Merlene och de andra som log.

"Vi vet Sirius oroa dig inte" sa Lily med ett leende innan Merlene läste vidare.

Förra terminen hade Harry och Ron bidragit till att Gryffindor vann elevhemsturneringen, och de hade besegrat Slytherin för första gången på sju år.

"HARRY Påminn mig inte om att ni gick i närheten av Fluffy" sa Lily med varnade röst.

"Lily han klarade sig fint" sa James och såg på henne med orolig blick när henne ögon skiftade färg igen.

"Ja men han skall inte göra om det" sa Lily och såg på James som nickade.

"Jag är glad över att han klarade sig levande ut skolan första året" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Lily vi måste ta det goda med det onda" sa Frank och såg på tjejerna som nickade.

"Jag vet men jag gillar inte" sa Lily medan Narcissa stirrade på dem.

"Jag hoppas verkligen att detta inte kommer att hända det som jag hunnit läsa i alla fall" sa Narcissa och såg på Andromeda som nickade.

"Det är därför vi läser, jag och Ted har inte riktigt kommit genom första boken än men än då" sa Andromeda och såg på de andra som såg på henne.

"Jag hoppas verkligen att vi kan hindra det" sa Narcissa och såg på Merlene och visade att hon kunde fortsätta.

En liten spinkig pojke med råttfärgat hår hade just kallats fram för att sätta på sig hatten. Harry lät blicken vandra förbi honom till den plats där skolans rektor, Professor Dumbledore, satt och tittade på sorteringen från honnörsbordet. Hans långa silverskägg och halvmånformiga glasögon glänste i skenet från ljuslågorna.

"Det är inte svårt att hitta Dumbledore i med tanke på hans höga ålder" sa Frank medan han såg på James som rynkade pannan.

"Jag undrar varför han tittar upp på honnörsbordet" sa Sirius och såg på de andra som skrattade.

"Vi kollar alltid över honnörsbordet när vi börjar läsåret" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Men än då" sa Sirius och såg på Narcissa som skruvade på sig men sa inget. Merlene såg på Sirius som inte förstod meningen med att kolla över vilka lärare som var där så hon läste.

Ett par platser från Dumbledore satt ingen mindre än Gyllenroy Lockman, iförd en turkosfärgad klädnad. Och vid bordsänden tronade den väldige vildvuxne Hagrid som drack djupa klunkar ur sin bägare.

"Å helvete jag hade glömt bort honom" stönade Ted och såg på Andromeda som nickade.

"Snälla Syster hjälp mig att bränna varje turkosfärgad klädnad jag har, jag vill inte bära samma färg som den mannen" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Vi får inte glömma att James kommer att lägga den där förtrollningen som gör att hans kläder blir konstiga när han kommer för nära" sa Frank och såg på James som log.

"Jag tror jag har fixat det redan så oroa er inte" sa James med ett leende.

"Jag tycker det är verkligen synd att Hagrid inte är lärare här" sa Molly med ett leende.

"Molly" sa Narcissa och stirrade på henne.

"Vad hade han varit lärare så hade eleverna haft en annan uppfattning magiska djur" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Jag håller med Hagrid är bättre än den läraren vi har haft" sa Arthur och såg på Merlene som skakade på huvudet och såg ner i boken.

"Vänta lite nu…" mumlade Harry till Ron. "Det står en tom stol vid honnörsbordet… Var är Snape?"

"JA" skrek James och Sirius de alla stirrade på honom.

"Ingen mer fladdermus" sa Sirius och såg på James som klappade händerna.

"Jag kan inte tro att de hatar Snape så mycket" sa Narcissa och såg på Andromeda som nickade.

"Jag är inte förvånad. Lily hur känner du dig" sa Andromeda och såg på henne.

"Jag känner mig bra önskar bara att saker och ting kanske hade gått bättre det där med Snape men han har gjort sitt val" sa Lily lågt och såg på Narcissa och Andromeda som nickade. Merlene och Alice viste redan allt som hade hänt mellan Lily och Snape så de var inte oroliga. Merlene skakade på huvudet.

Professor Severus Snape var den lärare Harry tyckte sämst om. Harry råkade också vara den elev som Snape tyckte sämst om. Snape, som var elak, ironisk och illa omtyckt av alla utom eleverna från hans eget elevhem (Slytherin), undervisade i ämnet trolldryckskonst.

"Vänta bara tills jag får tag i honom" stönade Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas verkligen att han har fått sluta" sa Sirius och såg på de andra som stirrade Sirius innan de skakade på huvudet med ett leende.

"Vad jag hatar honom" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom medan han satt och höll sina tummar.

"Jag hoppade det med efter hans första lektion med Harry, och ställer frågor som inte tillhör årskursen" sa Lily och såg på James som nickade och höll en hand på Lily axel hon lät honom komma närmare henne.

"Jag önskar att han aldrig blev lärare" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad han skulle aldrig klara av att vara en riktig lärare" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Han kanske är sjuk!" sade Ron förhoppningsfullt.

"Han kanske har lämnat skolan!" sade Harry, "För att han inte fick jobbet som lärare i försvar mot svartkonster i år heller!"

"Det är nog mest troligt" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Han skulle inte göra det" sa Lily och alla stirrade på henne.

"Vad han kommer söka det tills han får jobbet han är så kommer tyvärr vara kvar om han inte fått sparken" sa Lily och såg på de andra som nu satt med fingrarna korsade.

"Jag vill inte ha honom kvar på skolan" mumlade Alice och såg på de andra som nickade ingen av dem tyckte om Snape.

"Vad tror ni om att läsa och se vad som har rätt" sa Merlene frågande och såg på Molly och Arthur som nickade.

"Eller kanske han har fått sparken!" sade Ron entusiastiskt "Alla avskyr honom ju…"

"Han måste vara helt fruktansvärd" muttrade Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Han är värre än Professor Snigelhorn" sa James och såg på de andra som nickade.

"Han är inte så farlig" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Förlåt vi gömde bort att du är en del av snigelklubben" sa Sirius och såg på Lily som stirrade på honom.

"Han ville haft dig med" sa Lily fränt emot honom och såg på de andra som stirrade på henne.

"Snälla kan vi läsa mer än en mening" sa Merlene och gned sina tiningar medan såg på de andra.

"huvudvärk" frågade Alice och såg på sin vän som såg ut över gruppen.

"jag kommer få om de skall hålla på så här" sa Merlene lågt och tog upp boken igen.

"Eller han kanske har kommit ut" sade en iskall röst alldeles bakom dem, "För att få höra varför ni båda inte kom med skoltåget"

"Av Alla lärare som kom ut så måste det vara han" stönade Sirius och satte sig ner och såg på de andra som stirrade boken.

"Varför" stönade James och satte huvudet i händerna och såg på de andra som bara stirrade.

"Jag hatar den mannen" viskade Remus till Sirius och James som nickade.

"Jag hoppas innerligt att Snape låter dem förklara saken" sa Narcissa och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Nej det kommer han inte, han ser Harry som en James, och de tillhör Gryffindor" sa Alice medan Frank stönade han såg på de andra Gryffindorarna i rummet, Ted och Andromeda var från Hufflepuff, medan Narcissa var den enda från Slytherin.

"Jag tror att jag skall ta ett allvarligt samtal med Severus Snape när jag kommer tillbaka till Slytherin. Nej jag tänker inte be honom komma hit men jag skall prata med honom om hur man uppför sig" sa Narcissa och såg på de andra som nickade. Merlene valde att läsa trots att hon inte ville.

Harry svängde hastigt runt. Där stod ingen annan än Severus Snape i sin svarta klädnad, som böljade omkring honom i den kalla nattvinden. Han var en mager man med gulblek hy, krokig näsa och svart, axellångt, flottigt hår, och nu log på ett sätt som fick Harry och Ron att förstå att de var illa ute.

"Varför kan han inte tvätta det där håret" sa Molly och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad det ser så äckligt ut" sa Molly och de andra nickade.

"Det där är faktiskt en förtrollning som hans mamma råkade göra" sa Lily lågt och alla stirrade på henne.

"Vad menar du" sa Narcissa och såg på henne.

"Jag tror det var en tvätt besvärjelse som inte fungerade" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Jag vet inte om det stämmer eller inte det var vad han sa en gång i alla fall" sa Lily och såg på de andra som nickade att de accepterade hennes svar.

"Följ mig" sade Snape.

Utan att ens våga se på varandra följde Harry och Ron efter Snape uppför trappan in i den stora ekande ingångshallen, som lystes upp av flammande facklor. En ljuvlig doft av mat strömmade ut från stora salen, men Snape ledde dem bort från värmen och ljuset, nerför en smal trappa som förde dem till fängelsehålorna under slottet.

"Jag hatar att han tar dem förmodligen till sitt kontor" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag hatar att hör vad han har på sitt kontor" sa Lily och rös till medan hon såg på James som skakade på huvudet.

"Jag tror inte det är sant" sa Sirius och såg på de andra som såg på hur olycklig Sirius verkade ha blivit.

"Sirius du kan inte alltid få allt" sa James och klappade honom på axeln.

"Nej men den där fladdermusen kommer få min gudson relegerad från Hogwarts" sa Sirius och alla andra stirrade på boken.

"Sirius om han får Harry Relegerad så kommer jag personligen se till att han kommer få äta ut det" sa Narcissa och såg på sin kusin som nickade.

"Det skulle vara en ära att arbeta tillsammans med systrarna Black" sa James och såg på Narcissa och Andromeda som nickade de hade redan några planer.

"Det kommer bli något som går till historien" viskade Arthur till Molly som nickade.

"Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända" sa Molly och såg på de andra som nickade.

"Jag tror det är bäst att vi inte vet" sa Merlene innan hon läste vidare.

"In med er!" kommenderade han och öppnade en dörr halvvägs ner i den kalla korridoren.

De steg in på Snapes kontor, rysande av köld och rädsla.

"Den där Mannen" morrade Remus och såg på sina vänner de alla viste det var helt fel att ta elever som var rädda till en sådan plats.

"Narcissa älskade syster snälla säga att du redan har en plan efter som han tydligen inte kan visa elever respekt" sa Andromeda och såg på sin systers som log.

"Oroa er inte" sa Narcissa med ett leende.

"Jag hoppas verkligen att det är något som gör ont" muttrade Sirius medan han såg på boken och hoppades att Harry skulle klara sig ur knipan.

"Jag vill se till att Snape aldrig glömmer bort att respektera andra" sa Alice med ett elakt leende.

"Jag tror att vi kommer få hjälp från alla om vi pratar ihop oss lite" sa James och såg på de andra som nu log. Merlene tog chansen att fortsätta läse innan de hade börjat planera något som skulle göra att det skulle ta ännu längre tid att läsa hennes del.

Väggarna i det dunkla rummet var täckta av hyllor fyllda med stora glasburkar, i vilka det flöt omkring alla möjliga motbjudande saker som Harry faktiskt inte ville veta namnet på just i det ögonblicket. Den öppna spisen var mörk och tom. Snape stängde dörren och vände sig mot dem.

"Severus Snape" skrek Narcissa och såg på dörren som om hon ville bränna bort den för att komma ut.

"Narcissa oroa dig inte vi kommer att hitta ett sätt att se till att Severus aldrig kommer göra det där" sa Andromeda och klappade sin syster på axeln.

"Det har du rätt i" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på dem.

"Jag tror inte jag vill veta" viskade Alice till Frank som nickade.

"Låt dem planera och låt dem göra vad det vill, men vi kommer hjälpa till om de behöver det" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Narcissa du vet att vi har lite övertag" sa Lily och såg på Narcissas ögon lyste

"Tack Lily" sa Narcissa och reste sig och kramade om henne.

"Jaså" sade han med silkeslen röst, "Tåget duger alltså inte längre åt den berömde Harry Potter och hans trogne vapendragare Weasley. Ni ville göra en storstilad entré, vad det inte så, pojkar!"

"Och en lärare skall aldrig anklaga elever för något de skall be om förklaring" sa Alice och stirrade på boken.

"Jag kommer att massakrera honom" muttrade Arthur och stirrade på boken.

"Eller så kan vi ge honom en karamell igen" sa Sirius och såg på alla medan Narcissa såg på honom.

"Vad för karamell" sa Narcissa och såg på dem medan de plockade fram karamellerna.

"Jocelyn skickade tillbaka dessa till oss. Detta är en kräkskaramell, och detta är en näsblodsnougat" sa Lily och visade Narcissa karamellerna som hon hade.

"Vi känner inte till resten av karamellerna" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Det skulle vi kunna använda" sa Narcissa och log.

"Ni vet att Slytherin litar på mig" sa hon med ett leende och sopade ner några av karamellerna i handen med ett hemlighetsfullt leende.

"Nej professor, spärren vid King´s Cross, den…"

"Tyst!" sade Snape kallt. "Vad har ni gjort med bilen?"

"Han skulle ha lyssnat på vad de sa inte frågat om bilen det är Professor McGonagall eller Rektorn som skall ställa dessa frågor" sa Molly och stirrade på boken.

"Jag håller med dig, Ingen förutom McGonagall eller Dumbledore har rätt att frågar ut dem" sa Arthur och såg på boken.

"Dess utom borde Han veta om det där med lagen, om att stänga spärren" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Om han har brytt sig om att lära sig allt som finns om Hogwarts ja" sa Lily och la armarna i kors medan hon stirrade på boken.

"Jag önskar att vi fick veta vem som hade gjort det" sa James medan han såg på Lily som verkade sitta på nålar igen.

"Hur fan vet han om Bilen, om han använder Legilimering på min son skall…" utbrast Lily och såg nästan mordisk ut där hon stod upp, de alla såg hur hon vibrerade, Remus hade sett detta tidigare och han viste att han måste lugna ner henne.

"Lily" sa Remus och tog tag i hennes armar och reste henne upp.

"Ilska hjälper inte" sa Remus där han höll fast Lily.

"Lily lugna ner dig innan" sa Remus och såg hur James stirrade på dem.

"Jag skall sätta mig i skuggan en stund" sa Lily och lämnade cirkeln och gick och satte sig i ett av det mörkare hörnen i rummet.

"Jag undrar vad det är med Lily" sa Narcissa och såg på Lilys rygg och Lily stannade och tänkte efter att säga att hon hade en sjukdom kunde ju inte skada.

"Det är en sjukdom. Jag har en sjukdom som vi upptäckte, förra året, ni är det första jag berättar det för" sa Lily och gick och satte sig i hörnet.

"Finns det något vi kan göra för dig" sa Narcissa och såg på emot skuggorna.

"Nej bara läs och Remus sätt en tystnads förtrollning över mig" sa Lily hon misstänkte att hennes katt skulle reagera.

"Självklart" sa Remus och kastade den över henne medan han satt och såg på de andra som stirrade på honom.

"Läs, Merlene oroa dig inte" sa Remus och de andra såg oroligt på varandra de alla undrade vad det är för sjukdom som Lily har.

Ron svalde. Det här var inte första gången Harry fick intrycket att Snape var tankeläsare. Men ett ögonblick senare förstod han, då Snape vecklade ut ett exemplar av dagens utgåva av The Evening Prophet.

"Det förklarade hur han viste" sa Sirius och såg på de andra som stirrade honom.

"Vad är det som säger att han inte använde Legilimering på Harry och Ron" sa Arthur och stirrade på de andra som nickade.

"Vi alla vet att Snape aldrig spelar enligt reglerna" sa Frank och såg på Sirius som nickade.

"Jag glömde bort den lilla detaljen" muttrade Sirius och la armarna i kors och stirrade på de andra som log åt honom.

"Sirius ibland är det svårt att tro att du är 17 år" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad" sa Merlene och de andra som började skratta.

Lily satt i sitt hörn, hon kände att katten var nära ytan men hon satt nu skyddad från allas blickar medan hon lyssnade.

"Ni blev sedda" väste han och visade dem rubriken: FLYGANDE FORD ANGLIA MYSTIFIERAR MUGGLARE. Han började läsa högt.

"Varför har han inte hämtat de som egentligen skall prata med dem" sa Alice och stirrade på de andra som nickade.

"Jag tycker att Snape är värre än han någonsin har varit här i skolan" sa Arthur och såg på de andra medan de såg på varandra.

"Jag hoppas att vi kommer åt honom ordentligt" sa Ted medan han såg på Andromeda och Narcissa som rena höll på att skriva.

"Det kommer vi. Tänk på att vi har systrarna Black, marodörerna och Lily på våran sida" sa Frank och såg på Ted och Merlene och Alice såg på varandra med ett leende innan Merlene fortsatte att läsa.

"två mugglare i London är övertygade om att de såg en gammal bil flyga över postverkets torn… Mrs. Hetty Bayliss som var ute och hängde tvärt klockan tolv på dagen i Norfolk… Mr. Angus Fleet från Peebles omtalade för polisen… sammanlagt sex eller sju mugglarvittnen. Visst arbetar din pappa på Kansliet för missbruk av mugglarprodukter?" sade han medan han tittade upp på Ron och gav honom ett elakt leende. "Kära hjärtanes då, hans egen son…"

"Att han är helt omöjlig" sa Narcissa och stirrade på de andra som nickade.

"Det står i Elevboken att en lärare som mer än en gång trakasserar en elev, skall avlägsnas från skolan" sa James helt plötsligt och alla stirrade på honom.

"Vad jag satt och läste i den efter att vi läst första boken, eftersom Snape trakasserade Harry, och Ron, sedan alla andra elever som inte tillhör Slytherin så skolans styrelse borde ha avsatt Severus Snape för länge sedan" sa James och såg på de andra som nu log.

"Jag skall se till att den regeln tillämpas" sa Andromeda och nickade medan Frank och Ted log.

"Det kommer gå mycket enkelt att fixa det om vi bara kan få Professor McGonagall att skriva på pappret att Hogwarts själv kan stänga av en lärare som bryter om Elevboken" sa Remus medan han letade efter något innan han såg på skuggan där Lily satt han hade hört ett hur mjuka tassar gick runt han viste att Lily inte längre var i kontroll.

Katten gick fram och tillbaka i skuggorna, den kom inte igenom spärren Katten ville ut, den såg på Remus den viste att han är en varulv men de andra katten kunde säga om det var vänner eller inte, Katten stirrade på de andra medan hon försökte ta sig emot dörren. Hennes röst var bort tagen med de innebar att hon inte försökte göra sig hörd.

"Merlene läs" sa Remus som stirrade på skuggan där katten gick fram och tillbaka han kunde se katten men ingen annan såg den.

Harry kände det som om han just hade fått en smocka i magen av det vansinniga trädets största gren. Om någon kom på att det var Mr. Weasley själv som hade förtrollat bilen… han hade inte tänkt på det…

"Harry du är en vänlig själ" sa Molly och såg på Arthur som nickade nu.

"Jag måste säga att han har hjärtat på rätt stället, jag är tacksam över att vi kommer att få lära känna honom" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Jag måste säga att jag gillar inte jämförelsen om att piskade pilträdet" sa Frank och gned sig över magen och de andra såg på Remus som kastade ännu en förhäxning emot hörnet.

"Remus vad håller du på med" sa James och såg på honom.

"James oroa dig inte, du kommer få veta snart nog" sa Remus han hade lagt en skyddsförtrollning så att Lily skulle stanna kvar i hörnet medan hon var sin katt.

"Jag hoppas att ni kan låta mig läsa nu" sa Merlene och såg på de andra som bara log henne. Merlene skakade på huvudet och fortsatte att läsa.

"När jag sökte igenom parken märkte jag dessutom att ett mycket värdefullt piskande pilträdet har tillfogats avsevärd skada" fortsatte Snape.

"Han hatar det där trädet lika mycket som alla andra" sa Frank och de stirrade på varandra som på boken.

"Han kommer verkligen göra allt för att få dem utkastade från skolan" sa Alice och såg på de andra som nickade de alla hörde hur något kastade sig emot väggen.

"Vad var det där" sa Alice och såg på de andra som stirrade på hörnet där Lily hade gömt sig.

"Kan ni lugna er det är inget farlig, ni får inte gå in i hörnet ni utsätter er för större risk än om ni stannar där vi sitter, Jag vet vad Lily har för sjukdom, James hon kommer prata med dig så snart hon känner att trygg nog att berätta snälla sitt kvar" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom innan de nickade.

"Okej, Lily jag skall fortsätta läsa nu så kan du lugna dig" sa Merlene och alla stirrade på ögonen som glödde i skuggan men de alla såg hur det var en nickande rörelse.

"Det där trädet tillfogade oss ännu större skada!" utbrast Ron.

"Tyst!" fräste Snape igen. "Tyvärr tillhör ni inte mitt elevhem, så beslutet att relegera er vilar inte hos mig, jag ska gå och hämta dem som är lyckliga nog att få göra det. Ni väntar här"

"Jag skall" fräste Remus och stod upp och såg på de andra som hade ställt sig upp med.

"Ron säger att de har kommit till skada och han säger till dem att vara tysta" sa Arthur och knöt händerna de alla stirrade boken.

"Vänta bra Severus" sa Narcissa och stirrade på karamellerna.

"Jag hoppas verkligen att han har stark mage" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Vänta bara han har brutit mot tre av reglerna i elevboken" sa Sirius som hade slagit upp den och stirrade på de andra som nu log.

"Bra vi kommer att sätta dit honom om han någonsin blir lärare här" sa Ted och såg på Andromeda och Alice som nickade.

"Jag kan inte fatta att han är så glad över att de skall bli relegerade" sa Frank och såg på Alice som skakade på huvudet.

"Han hatar alla elever förutom Slytherin" sa Arthur som stirrade på ögonenen som nickade.

"Det är lite mysko att inte höra Lily skrika" sa Sirius och såg på skuggan där han såg ögonen som stirrade på honom.

"Fast de där ögonen är skrämmande nog" sa Sirius och såg på de andra som nickade. Ingen av dem vågade lämna ljuset eftersom katten var i mörkret, de hade hört Remus varning, och de tänkte inte skrämma Lily mer än nödvändigt.

Harry och Ron stirrade på varandra, vita i ansiktet. Harry kände sig inte hungrig längre. Han kände sig tvärtom väldigt illamående. Han försökte låta bli att titta på någonting stort och slemmigt som flöt omkring i grön vätska på en hylla bakom Snapes skrivbord.

"Jag är säker på att han har dem där för att skrämma elever" sa Andromeda och såg på sin systers om nickade.

"Jag hatar att han lämnar dem ensam, utan någon värme källa och utan något att äta" sa Molly och såg på de andra som nickade de hatade alla Snape just nu.

"Jag gillar inte att Harry nu är illamående" sa Alice och såg på de andra som orolig på.

Lily och katten bråkade Lily försökte komma ut igen, men katten lät henne inte ta över, Remus var den enda i gruppen som hörde hur katten lät ifrån hörnet, Han såg på de andra som verkade tänka de med.

"Jag tror inte att Professor McGonagall kommer relegera dem" sa Sirius plötsligt och Remus såg på James som stirrade på honom.

"Vad får dig att tro det" sa James och såg på de andra som verkade se på honom med en frågande blick.

"Bara en känsla, om Professor McGonagall inte har relegerat oss än så kommer hon inte relegera Harry" sa Sirius med ett leende och hela rummet brast i skratt och såg på varandra och de fortsatte att skratta. Merlene harklade sig och läste vidare.

Om Snape hade gått för att hämta Professor McGonagall, Gryffindors överhuvud, var det knappats till någon hjälp för dem. Hon var kanske rättvisare än Snape, men hon var också mycket sträng och noggrann.

"Hon är rättvis, det har hon alltid varit" sa Remus och såg hur Molly nickade.

"Alltid även om hon ger oss ofta straffkommendering" sa Sirius med ett leende.

"Jag tror att de kommer få att en straffkommendering som värst" sa James när han hade tänkt efter en stund han såg emot de gula ögonenen som verkade ligga ner, han såg på Remus som skakade på huvudet när James var på väg att resa sig upp.

"James" sa Remus och skakade på huvudet, James nickade och såg på de andra som verkade också stirra på ögonen i skuggan.

"Jag hoppas verkligen att de klara sig med en straffkommendering och ett par minuspoäng" sa Narcissa och såg på sin syster och de övriga i gruppen.

Tio minuter senare kom professor Snape tillbaka, och mycket riktigt var det professor McGonagall han hade med sig. Harry hade sett professor McGonagall arg vid åtskilliga tillfällen, men antingen hade han glömt hur smal hennes mun kunde bli eller också hade han aldrig sett hennes så arg förut. Hon höjde sitt trollspö i samma ögonblick hon steg in genom dörren. Harry och Ron ryggade båda tillbaka, men hon pekade bara i riktning mot den tomma spisen, där det med ens flammade upp en eld.

"Å" stönade Sirius och la sig ner alla stirrade på honom.

"Jag vet inte om jag skall vara glad eller inte" sa James och lutade sig emot Sirius som såg på honom.

"Varför lyckats han alltid att få de där reaktioner från Minnie" sa Sirius och såg på olyckligt på boken

"Harry kommer lyckats med det mesta tror jag" sa Arthur och såg på de andra som började skratta.

"Jag hoppas verkligen att de kommer ut utan att bli relegerad" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade.

"Jag är tacksam för att hon nu startade en brasa så att det fick värme" sa Frank och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad Professor McGonagall aldrig skulle låta en elev frysa eller gå hungrig" sa Frank och alla nickade innan de log emot tanken de såg på Remus som verkade hålla koll på hörnet där Lily hade gömt sig.

"Remus hur verkar det med Lily" sa Alice och såg på ner emot hörnet men såg inget.

"Hon klarar sig själv, hon måste bara lugna ner sig först" sa Remus och såg på Katten som nickade han höll ett vaknade öga över henne. Lily själv var tacksam för att alla lyssnade på Remus hon satt ner och svansen slog runt henne Katten ville inte släppa taget eftersom den vill komma åt Snape men Lily viste att hon inte kunde släppa lös sin katt på någon hon satt där och försökte meditera som McGonagall hade lärt henne när de upptäckte sjukdomen. Merlene såg på Remus som nickade när hon höll upp boken.

"Sätt er" sade hon, och båda drog sig bakåt och satte sig i ett par stolar vid brasan.

"De är i stora problem" muttrade Sirius i örat på James som nickade.

"Jag tror att McGonagall är rädd för vad som skulle kunna hända" sa James och såg på de andra som nickade medan de andra stirrade på varandra som nickade.

"Jag tror jag aldrig har sett henne behandla någon illa. Hon är rättvis, men aldrig har hon gjort något för att gynna sitt elevhem på andras bekostnad" sa Narcissa och såg på de andra som nickade instämmande.

"Jag undrar om hon kommer kunna se vad i alla ser" sa Alice och såg på Frank som log.

"Professor McGonagall kommer göra allt för att få veta sanningen även om inte Harry och Ron kommer se det" sa Ted och såg på de andra som log nu.

"Jag hoppas bara av vi får veta vem som gjorde det" sa James och såg på Frank, Sirius och Remus som nickade.

"Kan vi läsa vidare" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Förklara er" fortsatte hon och hennes glasögon glittrade olycksbådande.

"Det låter inte bra" sa James med en gång och såg på de andra som såg på varandra.

"Hon måste verkligen vilja få veta vad som har hänt" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Jag vill inte minnas att hon var så arg på oss någon gång" sa James medan han tänkte efter.

"Klart hon inte har varit ni har aldrig utsatt er för livsfara" sa Lily som kom fram ifrån skuggorna och såg på dem.

"Hur känner du dig" sa James och såg på Lily som drack ur flaskan som han höll fram till henne.

"Bättre, De här böckerna hjälper inte direkt med min sjukdom" sa Lily och de andra såg på henne medan hon drack.

"Vad är det som vi behöver tänka på" sa James och gav Lily en fuktig trasa medan Lily log tacksamt emot Remus som hade hjälpt henne.

"Jag får inte bli arg, det är det viktigaste och när jag är i mörkret får ni inte komma i närheten av mig, det låter kanske löjligt men det är för er men det är för er säkerhet, ni kan inte gå in i skuggorna" sa Lily och såg på de andra som nickade medan de såg på Lily som satte bekvämt.

"Behöver du äta" sa James och såg på henne när hon nickade.

"Något med socker vore bra" sa Lily och fick genast olika alternativ att välja på. Hon valde en av sirapstårtorna som de hade fixat fram.

"Kan jag fortsätta läsa" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Du kan säga till om du vill att vi tar en paus, vi vill inte att du skall må dåligt" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Jag säger till" sa Lily och såg på de andra som nickade innan Merlene började läsa igen.

Ron satte i gång att berätta och började med spärrväggen på stationen som vägrade att släppa igenom dem.

"… så vi hade inte nåt val, professor McGonagall, vi kunde inte komma fram till tåget."

"Och där borde Professor McGonagall ha börjat sin utredning" sa James och såg på Lily som nickade.

"Jag fattar inte att inte Ministeriet ännu inte har börjat sin utredning" sa Arthur och skrev ner mer saker på sin lapp och såg på de andra som nickade.

"Jag är glad över att hon lyssnade på hela deras historia utan att avbryta fast jag hade mått bättre om hon hade kallat på Madam Pomfrey så att de blir kollade för skador" sa Molly och såg på de andra som nickade för att de alla höll med.

"Jag vill veta vem som stängde spärren" sa Narcissa och de alla var tillbaka frågan som snurrade i deras huvud. Merlene viste att det inte skulle få svar så hon läste vidare.

"Varför skickade ni oss inte ett brev med en uggla? Du har ju en uggla, eller hur?" sade professor McGonagall kyligt till Harry.

"Professor McGonagall" stönade Frank och såg på de andra som stirrade på stirrade på boken.

"De är tolv år, de var ensamma på en perrong utan vuxen att se efter dem det är inte konstigt att gjorde som de gjorde" sa Ted och såg på de andra nickade.

"Jag skall aldrig låta den gå själva" mumlade Molly och såg ner på sina händer.

"Molly du har inte gjort något än, bara du kommer ihåg detta" sa Lily och la en hand på Molly.

"Tack jag kommer komma ihåg detta Lily oroa dig inte" sa Molly och såg upp på de andra som nickade.

"Men om de hade skickat ugglan hade det fortfarande tagit tid" sa Sirius och såg på James som verkade tänka efter.

"Jag tror inte Harry riktigt litar på vuxna" sa James och alla stirrade på honom.

"Vad Dursleys skall vi inte tala om, men titta efter finns det någon på Hogwarts som Harry verkligen kan lita på" sa James och såg på de andra som verkade tänka efter.

"Egentligen inte eftersom, första året så försökte han berätta för Professor McGonagall om de vises sten så trodde hon inte på honom" sa Sirius och såg på de andra som nu nickade ännu mer.

"Vi måste verkligen se till att Harry aldrig hamnar hos Dursleys, Harry måste kunna lita på att vuxna finns där" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Han kommer inte hamna där" sa James och såg på Lily som nickade hon med, medan Merlene läste igen.

Harry stirrade på henne med gapande mun. Nu, när hon sade det, verkade det självklart att de borde ha gjort på det viset.

"Som sagt man tänker inte på det sättet när man är tolv och rädd" sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på boken.

"Harry ville ju bara gå och vänta vid bilen som man lär mugglar sina barn" sa Lily och såg på De andra som stirrade på henne.

"Vad det. När man kommer bort som mugglar barn så har man ett överenskommen plats att gå till om någon händer" sa Lily och såg på Ted som långsamt nickade han med.

"Jag önskar bara att Professor McGonagall kunde ha varit lite snällare" sa Alice och såg på Merlene som log.

"Hon är snäll hon är bara konkret" sa Frank och kysste Alice på kinden när han drog in henne i famnen.

"Jag fortsätter" sa Merlene och såg boken och bönade om att kapitlet skulle vara slut snart.

"jag… Jag tänkte inte…"

"Det framgår tydligt" sade professor McGonagall.

"Minerva" sa Molly med hård röst och stirrade på boken.

"Det är bara barn, du kan inte förvänta dig att de skall tänka som en vuxen, och framför allt när du vet att en av dem är son till en marodör" sa Molly och såg på Lily som skrattade.

"Jag håller med dig Molly, hon borde ha förväntat sig något annorlunda har inte alltid Marodörerna ställt till problem" sa Lily och såg på de andra som nu började skratta.

"Jag undrar varför inte Dumbledore är där" sa Frank och såg på Arthur som nickade med.

"Dumbledore och McGonagall borde båda två vara där" sa Arthur och såg på Merlene och nickade medan hon fortsatte läsa.

Det hördes en knackning på dörren och Snape, som nu såg mer belåten ut än någonsin, öppnade den. Där stod rektorn, professor Dumbledore.

"Jag undrar varför de inte kom samtidig" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på de andra som såg på henne.

"Det kan vara ett sätt för att se om de skulle ändra sin historia" sa Alice och såg på Narcissa som skakade på huvudet som om hon inte riktigt förstod.

"Jag är orolig för Professor Dumbledore kommer att säga" sa Lily och såg på James, Sirius och Remus som såg väldigt lugna nu.

"Lily det är ingen fara Dumbledore är inte så farlig" sa Sirius och kastade upp några nötter och fångade dem med munnen

"Men" sa Lily och såg på James som skakade på huvudet.

"Det är ganska lugnt Lily oroa dig inte" sa Remus och såg på de andra som såg på dem.

"Jag börjar undrar hur ni kan vara så lugna men och andra sidan så har ni mest erfarenhet av Dumbledore och McGonagall" sa Narcissa och såg på Andromeda som nickade.

Harry kände sig som förlamad i hela kroppen. Dumbledore såg ovanligt allvarlig ut. Han sände dem en blick ner över sin krokiga näsrygg som fick Harry att önska sig och Ron tillbaka till det piskade pilträdets attacker.

"Varför försöker de använda Legilimering på elever" sa Alice och såg på Arthur som nu satt och bläddrade i elevboken.

"Jag försöker hitta fler saker som vi kan få Minerva McGonagall att genom föra, eftersom vi har Weasleys, Potters, Longbottom, Black och ni har familjemedlemmar i styrelsen så vi kan ju få igenom mer" sa Arthur och alla log emot honom nu.

"Det är bra Arthur skriv ner allt du hittar du vet att Pappa tar allvarligt på saker som rör Hogwarts" sa James och såg på Lily som log svagt medan han såg på de andra som hade tagit fram böckerna som låg runt i rummet.

"När började de använda dessa böcker" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"De har alltid funnits oroa dig inte din finns hos Professor McGonagall, betyg och annat registreras genom magi, så man får den när man går ut" sa James och såg på Lily som nickade. Merlene drack ur ett av glasen medan hon såg orolig på Lily.

"Jag kan inte tänka mig vad Dursley har gjort med min son om han hellre önskar sig tillbaka till det piskande pilträdet" sa Lily och skakade på huvudet medan James såg upp från boken.

"oroa dig inte han skall inte komma dig och oroa dig inte förhäxningen på din syster borde vi kunna fixa vi behöver bara vara nära henne två minuter sedan är det klart" sa James och log snett emot henne. Merlene skrattade medan hon såg på sig runt i rummet Petunia Evans hatar när det är stökigt runt sig och den förtrollningen skulle passa perfekt.

Det blev alldeles tyst en lång stund. Sedan sade Dumbledore:

"Var snälla och förklara varför ni gjorde det här"

"De skall inte behöva förklara en gång till" stönade Arthur och såg på de andra om slog ner huvudet i sina händer.

"Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dem" sa James och verkade tänka.

"Vi kanske skall undersöka de andra utbildningarna i Europa om det är så här det kommer behandla våran son" sa Lily lågt och såg på James som nickade.

"Jag hoppas att vi ändrar tillräckligt för att detta inte skall hända" sa James och såg på Lily som nickade medan hon såg på Merlene som nickade.

"Vi skall verkligen kolla över allt, så att våra barn får den bästa utbildningen" sa Frank och såg på Alice som nickade medan han höll i hennes hand. Merlene valde att fortsätta läsa igen.

Det skulle varit bättre om han hade skrikit åt dem. Harry avskydde besvikelsen i hans röst. Av någon anledning förmådde han inte se Dumbledore i ögonen utan började i stället tala till hans knän. Han berättade allting för honom utom att Mr. Weasley var ägare till den förtrollade bilen. I stället fick han det att låta som om han och Ron hade råkat hitta den flygande bil parkerad utanför stationen.

"Han har ett rent hjärta, Harry" sa Molly och såg på boken med tårar i sina ögon.

"Jag kan inte tro att han verkligen försökte skydda mig trots att det är jag som har gjort fel" sa Arthur och såg på de andra som skrattade.

"Det är ganska snällt av honom eftersom han har bara träffat er en månad" sa Narcissa och såg på de andra som nickade nu.

"Jag är ganska glad över att han inte skyller allt på Ron" sa Sirius lågt och såg på de andra som såg på honom.

"Vad det var Rons idé det brukar vara lättast att säga så, men det är inte rätt att skylla ifrån sig" sa Sirius och såg på de andra som nu nickade medan han såg på Merlene med ett leende som fick Merlene att genast läsa vidare, hon hade redan en gång försökt ha ett förhållande med Sirius och det slutade i tårar.

Han förstod att Dumbledore omedelbart skulle genomskåda det, men Dumbledore ställde inga frågor om bilen. När Harry hade berättat färdigt, fortsatte han bara att plira på dem genom glasögonen.

"Det är ändå snällt av honom att försöka skydda oss" sa Molly och la armen om Arthur som kysste hennes kind.

"Jag hoppas bara att de inte kommer i mer problem för att försöka skydda oss" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Det är inte värt det att bli relegerad för" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas bara att de kommer där ifrån snart nog, så att Madam Pomfrey kan kolla över dem" sa Lily och såg på James som nickade medan han höll fram en flaska med vatten till henne och Merlene ville gärna veta vad som skulle hända så hon läste vidare.

"Vi går och hämtar våra saker nu" sade Ron nedslaget.

"Vad det för dumheter du pratar, Weasley?" röt professor McGonagall.

"Vad" sa Lily och sprutade ut de hon hade haft i munnen tyvärr var det rakt över bordet där Frank satt och Sirius höll för munnen medan han skrattade.

"LILY" skrek Frank och såg på de andra som skrattade nu och såg på honom.

"Förlåt jag var inte riktigt beredd på att Ron skulle säga det där eller att Professor McGonagall inte förstod vad han menade" sa Lily och rodnade medan Andromeda och Narcissa kastade en värme förtrollning över hans kläder så att han skulle slippa sitta med blöta kläder.

"Det är okej men gör inte om det bara" sa Frank och satte sig ner.

"Tack Andromeda, Narcissa" sa Frank när han satte sig ner.

"Jag kan inte tro att Ron så frivilligt skulle ge upp Hogwarts" sa Arthur och såg på Molly som var nära tårar för sin yngsta son.

"Jag är mer chockad över att Professor McGonagall inte hänger med, vi borde prata med henne" sa Sirius och trummade på sin haka.

"Sirius lägg ner" fräste Merlene och tog upp boken från golvet hon hade tappat den när Lily hade sprutat ut vattnet över Frank.

"Ja, men vi ska väl bli relegerade, eller hur?" sade Ron.

Harry tittade hastigt upp på Dumbledore.

"Inte i dag, Weasley" sade Dumbledore. "Men jag måste understryka allvaret i det ni båda har gjort. Jag sak skriva till era familjer i kväll. Jag måste också varna er för att om ni gör nånting liknande igen, kommer jag inte att ha nåt annat val än att relegera er."

"Å Helvete" sa Sirius lågt och såg på Molly som rodnade.

"Det kommer komma ett Illvrål jag har saknat dem" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad vi har inte hört ett enda illvrål i hela förra boken, jag är van med att det kommer minst ett illvrål i veckan" sa James och såg på de andra som nu började skratta.

"Minns du tredje året" sa Sirius och såg på Lily som stirrade på dem.

"Japp" sa James och såg på Lily med ett leende, Lily satt och tänkte efter vad var det som hade hänt tredje året.

"Lily har glömt bort det" sa Merlene och såg på Alice som log.

"Vad var det som händer de året" sa Lily och såg på dem.

"Du skickade ett Illvrål till James vid Jul" sa Andromeda och såg på Lily som gömde sitt ansikte.

"Det hade jag glömt bort" sa Lily mycket lågt.

"Jag lyckades faktiskt hindra det brevet från att förstöra sig" sa James med ett leende.

"Jag kan inte fatta att du har kvar det" sa Lily och såg på honom.

"Det kommer från dig" sa James och såg på Arthur som såg på Molly som hade gömt sig igen.

"Jag undrar hur Dursley kommer reagerar" sa Narcissa och såg på de andra som såg på henne.

"De kommer tycka det är synd att Harry inte blev dödad av det där trädet, det är därför vi vill att han aldrig skall hamna hos den familjen" sa Alice och såg på Merlene som nickade.

"Det är hemskt att de ens får ha vårdnaden om Harry" sa Narcissa och skakade på sig.

"Jag är så glad över att de inte blev relegerade" sa Ted och lutade sig emot Andromeda som log.

"å det blir bättre" sa James helt plötsligt och alla stirrade på honom när Remus tänkte efter.

"Snape" viskade Remus och James nickade men ingen annan hörde det Merlene skakade på huvudet när James inte fortsatte med vad han tänkte på men när hon såg nästa mening så log hon.

Snape såg ut som om julafton hade blivit inställd. Han harklade sig och sade:

"Professor Dumbledore, de här pojkarna har trotsat lagen om restriktioner för omyndigs trolldomsutövning och dessutom åsamkat ett gammalt och värdefullt träd allvarligt skada… Inte kan väl handlingar av ett sånt slag…"

"Titta" sa James och pekade på Albumet som visade hur missnöjd Snape såg ut.

"Jag viste inte att han kunde se surare ut" sa Sirius och såg på bilden.

"Jag kan inte tro det" sa Lily och skakade på huvudet.

"Han har blivit värre, med åren Lily, jag skyller allt på Malfoy Crabbe och Goyle" sa Narcissa och la en hand på Lily axel.

"De har inte egentligen brutit emot någon lag, eftersom ingen av dem får en varning, för den trolldom de utövat, sedan trädet de kan man hugga ner" sa Arthur surt och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas bara att han fick ont när han undersökte trädet" muttrade Ted lågt.

"Jag hoppas verkligen att Dumbledore ser till att Snape inte kommer vara lärare längre på Hogwarts" sa James och såg på Merlene som nickade och tog upp boken och läste vidare.

"Det blir professor McGonagalls uppgift att bestämma pojkarnas straff, Severus" sade Dumbledore lugnt. "De tillhör hennes elevhem och är därför hennes ansvar" han vände sig till professor McGonagall. "Jag måste gå tillbaka till festen, Minerva, jag har några meddelande att framföra. Kom, Severus, det finns en läcker vaniljtårta där som jag absolut vill provsmaka"

"Tacka gud för att det är McGonagalls uppgift och inte Snapes att bestämma straffet för Harry och Ron" sa James och la sig ner på rygg alla stirrade på honom.

"Vad det värsta Professor McGonagall har gjort emot oss var att städa på någon ställe" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Men hon höll alltid isär oss" sa James och såg på halvt orolig ut.

"Jag hoppas bara att de blir undersökta av Madam Pomfrey de har ännu inte blivit kontrollerade" sa Lily och såg på de andra som log emot henne.

"Jag undrar vad det är för meddelande" sa James och såg på Sirius som ryckte på axlarna.

"Jag är väldigt glad över att de båda hamnade i Gryffindor" sa Narcissa medan Merlene drack.

"Hade de hamnat i Slytherin så hade de båda blivit relegerade" sa Andromeda och skakade på huvudet.

"Jag undrar var det var för vaniljtårta han pratade om" sa Sirius och såg på de andra som började skratta.

"Sirius oroa dig inte" sa Frank och såg på Ted som skakade på huvudet. Sirius älskade att äta.

Snape kastade en giftig blick på Harry och Ron då han lät sig föras ut från kontoret av Dumbledore. De blev ensamma kvar med professor McGonagall, som fortfarande betraktade dem som en vredgad örn.

"Å Helvete" sa Arthur och såg på Molly som stirrade på bilden av Professor McGonagall som fanns på bilden.

"Så arg har jag aldrig sett henne" sa James och stirrade på bilden.

"Jag tror att ingen av oss har sett henne så arg" sa Sirius och svalde.

"Jag tror hon kan nog är i klass med min mamma" sa Sirius och såg på bilden.

"Så farlig är inte din mamma" sa Narcissa sedan såg hon på bilden.

"Fast vid närmare eftertanke så skulle din mamma ha sett ut så när hon fick veta att du hamnade i Gryffindor" sa Narcissa och svalde.

"Merlene kan du läsa jag vill veta hur arg hon är" sa James och såg på Merlene som nickade.

"Det är bäst att du går upp till sjukhusflygeln, Weasley, du blöder ju"

"Först nu" sa Molly och såg på de andra som stirrade på boken med avsmak de hade tagit lång tid för professorerna att upptäcka det.

"Tur att Professor McGonagall kommer att läsa boken" sa James och såg på Molly som nickade innan hon stelnade till.

"Hon kommer bli rädd efter draken" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Nej Fluffy" sa Lily och alla stirrade på henne.

"Jag hoppas bara att hon orkar läsa alla böckerna" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Kan vi läsa vidare så vi får veta mer" sa Merlene och såg på de andra som nickade emot Merlene som skakade på huvudet.

"Inte särskilt mycket" sade Ron och strök hastigt med ärmen över såret han fått över ögat. "Professorn, jag skulle så gärna vilja se när min syster blir sorterad…"

"Ron du borde veta att sorteringen är över vid det här laget" sa Sirius och alla stirrade på honom.

"Det är deras andra år Sirius" sa Andromeda och alla såg på henne.

"Ron eller Harry har ingen aning om hur långtid sorteringen tar när man ser på den" sa Narcissa och såg på de andra som nu nickade.

"Jag kan inte tro att det är bara andra året på Hogwarts" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Det hände väldigt mycket deras första år" sa Remus som förklaring till Narcissa och Andromeda, Ted hade redan förstått att det hade inte direkt varit händelselöst år för Harry.

"Sorteringsceremonin är över" sade professor McGonagall. "Din syster har också hamnat i Gryffindor"

"Å, Vad bra" sade Ron.

"Lite mer kunde han väl har gett sin syster" sa Molly stött.

"Molly de har just klarat sig från att bli relegerad från Hogwarts" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Okej jag kan förstå honom" sa Molly och såg på de andra som skrattade.

"Då är hela familjen Weasley sorterad in i Gryffindor" sa Frank och knuffade till Arthur och Molly som rodnade som log emot honom.

"Hela eran familj kommer ha mod det är bra att veta eftersom du gav dig på Malfoy" sa Narcissa med ett leende, Merlene log hon med.

"Och på tal om Gryffindor…" fortsatte Professor McGonagall skarpt, men Harry avbröt henne:

"Merlene läste du att Harry avbröt henne" sa James och satte sig upp och såg på de andra som stirrade på boken.

"Jo de är står det" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag undrar vad hon har tänkt jag misstänker att de får en hundra poäng minus innan terminen har börjat" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Merlene jag vill veta vad som får min son att utmana Professor McGonagall något som alla Gryffindor elever" sa Sirius och skakade på huvudet. Merlene valde att läsa igen.

"Jo professor, när vi tog bilen hade ju terminen inte börjat än, så… så Gryffindor borde faktiskt inte få några poängavdrag för den skull, eller hur?" sade Han och såg ängsligt på henne.

"Han… han… han…" stammade James och stirrade på boken sedan såg han på Sirius som stirrade på boken och verkade som en fisk på torra land.

"Jag tror ingen har gjort det där" sa Arthur och såg på alla andra som stirrade på boken.

"Inte ens James" sa Lily och såg orolig på boken.

"Jag tror James är i chock" sa Alice och såg på James och Sirius om verkade sitta helt stilla och bara stirrade på boken.

"Tror du att hon låter Gryffindor att slippa straff poäng" sa Ted och såg på Andromeda som verkade tänka.

"Jo om hon just nu påminns sig själv om James så kommer hon göra det" sa Andromeda och såg på James som verkade ännu inte ha kommit över chocken över vad Harry hade gjort. Merlene vad nyfiken på om Harry lyckades med det som James aldrig hade lyckats med.

Professor McGonagall gav honom en genomträngande blick, men han var säker på att hon nästan smålog. Hennes mun såg i alla fall inte lika hopknipen ut.

"Snälla säga att han lyckats" sa Remus och alla såg på honom.

"Om han gör det så har han lyckats med ännu en sak som James aldrig har gjort snälla" bönade Remus med knäppta händer.

Lily, Merlene, Alice log emot varandra medan Narcissa och Andromeda hade börjat fnissa, åt Remus som verkligen bönade om att Harry skulle lyckas med något.

"Han är verkligen son till James" sa Ted och såg på Lily som såg på honom.

"Vad menar du" sa Lily och såg på Ted som svalde.

"Jag tror att James har försökt att charma sig ur straffkommendering mer än en gång" sa Frank och såg på Remus som nickade.

"Han har inte lyckats dock det är därför jag vill att Harry skall lyckas" sa Remus och såg på James och Sirius som började komma tillbaka efter chocken.

"Jag kan inte tro att han vågade göra det där" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Merlene kan du läsa så vi får veta om min son Lyckades med det omöjligaste som finns på Hogwarts" sa James och såg på de andra som nickade.

"Jag ska inte dra av några poäng för Gryffindor" sade hon, och Harry blev med ens mycket lättare om hjärtat. "Man ni kommer att få straffkommendering båda två"

"Han lyckades med att slippa minuspoäng för Gryffindors räkning" sa James och såg på Sirius som såg på boken.

"Jag måste säga att han är mer marodör än Peter någonsin har varit" sa Sirius och såg på de andra som bara skakade på huvudet.

"Så de kommer få straff kommendering" sa Remus och nickade.

"Jag torr inte att någon har klarat av att prata sig ur minuspoäng" sa Ted och såg på Frank som nickade.

"Ingen" sa Frank och såg på de andra som stirrade på boken under stund.

"Det är helt otroligt" sa Narcissa och såg på de andra som nickade medan Merlene såg på de andra.

"Vi kanske få höra Harrys tankar på brevet till Dursley" sa Arthur och såg på Merlene som log emot honom innan hon tog upp boken igen.

Det var bättre än Harry hade väntat sig. Vad Dumbledores brev till familjen Dursley beträffade, var det ingenting att bekymra sig för. Harry visste nämligen utmärkt väl att de bara skulle bli besvikna över att det piskade pilträdet inte hade gjort mos av honom.

"Som sagt jag. Dursleys skall inte komma nära min son" sa Lily och såg på de andra som skakade på huvudet, medan James låg på golvet och skrattade.

"Vad är så roligt" sa Lily genom sammanbitna tänder.

"Jag tänkte bara på illvrålet som du hade skickat till honom" sa James och såg på de andra som stirrade på honom innan de alla brast i skratt.

"Det hade börjat med Lily vrålande och sedan hade James börjat berömma honom" sa Remus och såg på Lily som skakade på huvudet hur kunde de veta som skulle hända.

"och när James börjar berömma honom för att lyckats med någon sådant så börjar Lily förhäxa honom, och någon av deras vänner kommer få avsluta brevet" sa Alice och skakade på huvudet det var mer underhållande att läsa de här böckerna än hon hade trott.

Professor McGonagall höjde sitt trollspö igen och pekade med det på Snapes skrivbordet. Ett stort fat med smörgåsar, två silverbägare och en kanna med iskall pumpasaft dök upp med ett litet plopp!

"Äntligen" sa Sirius och gnuggade händerna medan han såg på de andra som skrattade nu.

"Det är Bra att de får mat" sa James och såg på de andra som nu såg på de båda.

"Vad de där två killarna har inte fått mat på flera timma och är törstiga" sa Sirius och såg på de andra som nickade innan de såg på varandra.

"Sirius har du avslutat frukosten nu" sa Merlene och såg på honom.

"Kanske" sa Sirius och tog fram en kaka som låg på bordet.

"Jag hoppas att de kan äta sig mätta, och sedan att det kan få sova" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas att de inte stöter på några problem medan de är på väg upp till sovsalen" sa Molly och såg på boken medan hon bet på nageln.

"Ni kan äta har inne, och sedan går ni raka vägen upp till er sovsal" sade hon.

"Jag måste också gå tillbaka till festen"

"Glömde hon inte något" sa Lily och stirrade på boken och alla såg på henne.

"Lily vad skulle professor McGonagall glömma" sa James och såg på de andra som log emot Lily medan Narcissa satte handen för munnen.

"Lösenordet till uppehållsrummet" sa Lily och såg på de andra som stirrade på boken.

"Det är lugnt en marodör hittar alltid ett sätt att ta sig in i tornet" sa James och såg på Lily med ett leende innan han la armen om henne.

"Hur känner du dig, du ser lite blek ut" sa James och såg på Lily som log.

"Jag mår bättre, James snälla sluta oroa dig" sa Lily och såg på de andra försökte se ut som de inte lyssnade.

När dörren stängdes efter henne gav Ron ifrån sig en lång, låg vissling.

"Jag trodde det var klippt för oss" sade han och högg åt sig en smörgås.

"Det trodde jag med" instämde Harry och tog också en.

"Jag är så glad över att de klarade sig från skador" sa Molly där hon satt och höll om Arthur som nickade han med.

"Jag är tacksam för att de är kvar på Hogwarts" sa Lily lågt och såg på James som såg på henne.

"Det krävs att man utsätter varandra för riktig fara, jag tror det är bara en person som har blivit relegerad från Hogwarts" sa Frank och såg på Remus som nickade.

"Som vi vet har bara en person blivit relegerad från Hogwarts" sa Sirius och såg på Remus som nickade.

"Vem" sa Andromeda och såg på honom.

"Hagrid, det är den enda vi känner till, men vi vet inte varför han relegerades för" sa James och såg på Sirius som fortfarande rynkade pannan.

"och vi har försökt i Sju år att ta reda på det" sa Sirius allvarligt.

"Det är väl bara att be Harry ta reda på det" viskade Narcissa och till Andromeda och de båda skrattade.

"Harry, kan du ta reda på Varför blev Hagrid relegerad" sa Andromeda högt och väntade på att ett papper skulle komma men det kom inget.

"Jag tror vi kanske får reda på det i böckerna" sa Narcissa och såg på de andra såg på dem.

"Vad Harry tyckt ju lyckas med det omöjliga så vi tänkte att det var värt ett försökt" sa Andromeda och såg på de andra som log emot varandra nu när de hade fått ett svar till Andromedas uttalande.

"Men är det inte otroligt att vi kunde ha sån otur?" sade Ron grötigt med munnen proppfull av kyckling och skinka. "Fred och George måste ha flugit den där bilen fel eller sex gånger utan att några mugglare nånsin såg dem."

"De där tvillingarna skall vi nog hålla ett extra öga på" sa Molly eftertänksamt och såg på de andra som skrattade

"Jag fattar inte att de kom förbi oss" sa Arthur och såg på de andra.

"Arthur har inte James och Sirius lärt dig något" sa Frank och såg på Arthur som stönade.

"Jag glömde bort det där förmodligen" sa Arthur och såg hur Frank log och klappade honom på axeln.

"Vad älskling" sa Molly och såg på sin man.

"Att alltid har ögon i nacken" sa Arthur och såg på Sirius och James som satt och stirrade i taket medan de satt och visslade som om de skulle vara oskyldiga.

Han svalde och tog en jättestor tugga till. "Och varför kunde vi inte komma igenom spärrväggen?"

"Det vill vi alla veta" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Vi kommer inte få veta det nu" sa James och alla suckade.

"Varför inte" frågade Merlene och såg på James.

"Därför att det är Harry och Ron som pratar och om de inte har kommit på det på resan till Hogwarts så kommer de inte komma på det nu" sa James och såg på de andra som nickade och Merlene läste vidare.

Harry ryckte på axlarna.

"Ingen aning. Men vi måste passa oss noga från och med nu i alla fall" sade Han och tog en uppfriskande klunk pumpasaft. "Jag önskar att vi hade fått lov att vara med på festen…"

"Som om det skulle hända" fnös Frank och boken medan de andra började skratta.

"Det är inte klok, tror de verkligen att professor McGonagall skulle låta dem vandra in i stora salen efter att ha kommit försent till Hogwarts" sa Ted och började skratta.

Lily satt och skakade på huvudet skrattade med de andra. Alla viste att Professor McGonagall var en av det mest rättvisa lärare som de hade på Hogwarts.

"McGonagall ville säkert bara hindra oss från att glänsa" sade Ron snusförnuftigt. "Hon ville inte att nån ska tycka det är smart att anlända till skolan i en flygande bil."

"Du har så rätt Ron" sa Sirius och såg på de andra som skrattade åt honom att han svarade boken.

"Jag är ganska glad över att han kom på det själv" sa Molly och såg på Arthur som nickade.

"Nu när de är säkra kanske de tänker lite mer logiskt" sa Arthur medan han drack.

"De kommer tänka logiskt när de väl har fått mat i magen" sa Sirius och de andra skrattade.

"Sirius du har aldrig tänkt logiskt när du har ätit" sa Narcissa och såg på sin kusin som bara log.

"Det är James eller Remus som står för logiken inte jag" sa Sirius med ett leende.

"Snälla vi är snart klara med kapitlet så kan jag få fortsätta läsa" sa Merlene som satt och bläddrade i sidorna.

"Ja vi skall inte bråka" sa Sirius med ett leende.

När de hade ätit så många smörgåsar de orkade (fatet fylldes hela tiden på igen) reste de sig och lämnade kontoret för att gå den välbekanta vägen upp till Gryffindortornet. Slottet var helt tyst, det var verkade som om festen var över.

"De måste verkligen ha kommit sent till slottet" sa Andromeda och såg på Alice som nickade.

"Det är sällan slott är tyst" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad vi kan ha varit runt i slottet under natten" sa Sirius och såg på sin vän som nickade.

"Det är ingen som har tagit fast oss än" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"På grund av manteln" frågade Lily lågt och James nickade emot henne.

"Vi kan ta en kvälls promenad en kväll så skall du få se hur vackert slottet är om natten" sa James lågt och såg på Lily som rodnade.

"Tror ni att Gryffindor har sin årliga fest" sa Frank och såg på James som nickade.

"Jag tror att de har det" sa James och nickade medan Andromeda, Narcissa och Ted som stirrade på dem.

"Vilken fest" sa Narcissa och såg på de andra Gryffindorarna som log.

"Den fest vi har varje terminsstart" sa Sirius med ett leende.

"Jag kan inte tro det, Ni Gryffindorare har alltid en fest" sa Narcissa som skakade på huvudet.

"Klart att vi gör det" sa Lily med ett leende nog för att hon alltid hatade alla fester som Marodörerna höll men hon missade dem inte.

"Jag trodde du hatade dem" sa Sirius och såg på Lily som såg på honom.

"Vad jag hatar dem inte, jag har bara lite svårt att se varför ni måste ha en fest i veckan" sa Lily och ryckte på axlarna innan Merlene fortsatte att läsa.

De gick förbi mumlade porträtt och knakande rustningar och klättrade uppför trånga stentrappor, tills de till sist kom fram till korridoren där den hemliga ingången till Gryffindortornet fanns dold bakom oljemålningen av en mycket tjock kvinna i skär sidenklänning.

"Jag har hoppas att hon inte försöker sjunga" sa Sirius och såg på de andra Gryffindorarna som stönade.

"Hon gjorde det under fjärde året för oss" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag undrar hur det de skall komma in de har inte fått lösenordet än" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Jag tror att vi i Slytherin har de bästa systemet, en prefekt står och räknar in alla och prickar av alla under första natten, så att alla har fått lösenordet" sa Narcissa och såg på Ted och Andromeda som log emot de andra nickade.

"Vi hade liknade system" sa Ted och såg på Lily som nickade.

"Vi har haft det under alla år som jag har varit Prefekt med" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Tror du att de har slutat med det" sa Remus och såg på Lily som nickade.

"Eller så letar en av deras vänner efter dem" sa Sirius medan han kastade nötter i luften, James och Sirius båda fångade dem med munnen. Merlene skakade på huvudet och läste vidare.

"Lösenord?" frågade hon då de närmade sig.

"Öh…" sade Harry.

De kunde inte lösenordet fram det nya skolåret, efter de inte haft chans att träffa någon skolprefekt ännu. Men hjälpen kom nästan omedelbart, de hörde brådskande fotsteg bakom sig och vände sig om. Det var Hermione som kom rusande emot dem.

"Vem annars skulle leta efter dem" sa Sirius med ett leende.

"Du skulle bara våga reta Någon av pojkarna" sa Narcissa och höll upp sitt trollspö och såg på sin kusin som svalde.

"Jag tänkte inte säga något" sa Sirius och höll upp händerna.

"Det är ganska kul att hon letar efter dem" sa Ted och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad man kan tänka sig att hon inte skulle vilja träffa dem vad som hände förra året" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag tror att deras vänskap via trollet har gjort att hon aldrig skulle överge dem" sa James och såg på de andra som nickade.

"Påminn mig inte om trollet" sa Lily med en låg ton, hon stirrade på de andra som log emot henne.

"Så farligt var det inte" sa Merlene innan hon såg ner i boken igen.

"Där är ni ju! Var i all världen har ni varit? Jag har hört urlöjliga rykten – nån sa att ni hade blivit relegerade för att ni kraschat med en flygande bil!"

"Det är redan ute i skolan det kommer bli intressant att se vad han säger till henne" sa James och såg på de andra som nu började skratta.

"Jag måste säga att hon får det att låta vansinnigt" sa Sirius och såg på boken.

"Det låter vansinnigt, men de gjorde det" sa James och såg på Ted och Frank som verkade oroliga.

"Jag är tacksam för att det inte blev relegerade" sa Molly medan Arthur såg på de andra som skrattade.

"Jag hoppas att hon kan lösenordet" sa Narcissa medan hon såg på de andra som nickade.

"Hon kommer kunna lösenordet" sa James medan han höll i Lily hand. Merlene såg på sidorna.

"Det är bara ett par kvar" sa hon med lättnad i rösten innan hon fortsatte.

"Ja, vi har i alla fall inte blivit relegerade" försäkrade Harry henne.

"Ni vill väl inte påstå att ni faktiskt flög hit?" sade Hermione och lät nästan lika sträng som professor McGonagall.

"Jag kan inte fatta att hon låter som McGonagall" sa Alice medan hon höll sig för skratt.

"Jag tror att de behöver ha någon som henne" sa Sirius och sneglade på Lily.

"Och varför tror ni att de behöver någon som henne" sa Lily och såg på marodörerna som såg på varandra innan de såg på henne.

"Därför att vi har dig" sa Sirius och Lily stirrade på honom.

"Lily hur många gånger har inte du stått i uppehållsrummet och skrikit dig hes på marodörerna" sa Merlene och såg på Lily som rodnade det var för många gånger att räkna.

"Och de brukar lugna ner sig efter att du har skrikit på dem, i alla fall en stund" sa Merlene och såg på Remus som nickade.

"Lily alla behöver någon klasskamrat som håller ögonen på en, Hermione och Du är det bästa på det. Det är bara att erkänna att det har rätt" sa Remus och såg på Lily som skakade på huvudet innan hon vinkade åt Merlene att läsa för hon orkade inte bråka med dem om detta.

"Hoppa över straffpredikan nu" sade Ron otåligt, "och tala om för oss vad det nya lösenordet är"

"Det är 'skrattmås'" sade Hermione lika otåligt, "men det är inte det saken gäller…"

"Hermione" stönade Narcissa och satte huvudet i händerna.

"Vad är det nu" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på henne medan han såg på Andromeda och Alice som skakade på huvudet och Lily som suckade.

"Narcissa hon har bara gått ett år med Harry och Ron" sa Alice medan hon skakade på huvudet.

"Men" sa Narcissa och såg på Lily som bara log åt det.

"Vad är det ni pratar om" sa Frank och stirrade på tjejerna som nu hade satt sig nära Lily som skakade på huvudet.

"Hon kommer lära sig, Narcissa oroa inte hon kommer lära sig att man ger utskällningen först sedan hjälper man dem" sa Lily och såg på de andra tjejerna som nickade.

"Vad menar du med det" sa James och såg på de killarna med som stirrade på henne.

"Man säger vad man vill ha sagt först innan man ger hjälp eftersom när ni väl har fått hjälpen så försvinner ni, tro mig för Hermione kommer inte en chans att säga vad hon har tänkt säga" sa Lily och såg på James och Sirius som båda såg upp i taket.

"Ni har gjort det där ett par gånger" sa Lily och nickade emot Merlene som fortsatte att läsa.

I samma ögonblick avbröts hon av att porträttet av den tjocka damen svängde åt sidan. Det hördes en plötsligt storm av applåder inifrån Gryffindors uppehållsrum. Det såg ut som om alla i Gryffindors elevhem fortfarande var vakna, för inne i det cirkelrunda rummet var det full trängsel.

"Det är bättre än den sista festen vi ordnade" sa Frank och såg på Sirius som nickade.

"Vi har fortfarande några chanser kvar" sa James och såg på Remus som skakade på huvudet.

"James du kommer inte lyckats, det är bara att erkänna att din son lyckas bättre trots att han inte försöker" sa Remus och skakade på huvudet medan James satt med armarna i kors.

"James era fester är bra, men detta är nog för att Harry och Ron lyckades med någon som sägs vara omöjligt" sa Lily och såg på James som verkade lika gladare, James ville att deras fester skulle finnas kvar i Hogwarts minne så länge det gick.

Elever stod på skeva bord och satt hopträngda i ner suttna fåtöljer i vänta på de båda kamraternas ankomst. Armar sträcktes ut genom porträtt hålet för att dra in Harry och Ron i rummet, medan Hermione fick lov att själv kravla sig in efter dem.

"Det är lite väl elakt att bara dra in Ron och Harrys" sa Molly och såg på de andra som skrattade lätt.

"Det är för att det är Hjältarna för kvällen Molly" sa Arthur och såg på henne när hon stirrade på honom.

"De kunde HA dött Arthur" sa Molly hennes röst skar sig nästan när hon talade.

"Molly det var inte så Arthur menade. Tänk efter hade inte du tyckt det hade varit häftigt att vara vän med någon som hade gjort något sådan som Harry och Ron vid Tolv års ålder" sa Frank och såg på Molly som tveksamt nickade.

"Jo kanske" sa hon och såg på de andra som nickade.

"Jag tror vi får tala med Professor McGonagall eftersom det låter som att hon får hålla bättre på koll på möblerna i Gryffindor tornet jag vill inte att någon elev skadar sig" sa Lily och skrev ner på sitt papper som de skulle lämna över till Professor McGonagall.

"Fantastiskt!" skrek Lee Jordan. "Genialt! Vilken ankomst! Att flyga en bil rakt in i det piskande pilträdet, Folk kommer att tala om det i åratal!"

"ÅRATAL!" Skrek Molly och såg ut som att hon skulle svimma.

"Det där är helt otroligt att de kommer tala om det så länge" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på boken.

"Och bara för att någon stängde spärren" sa Ted och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Malfoy skulle inte kunna stå ut med sig själv om detta, om det var han som låg bakom detta" sa James och såg på de andra som nickade.

"Jag tror inte det är Malfoys som har gjort det" sa Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Han hade tagit skolstyrelsens hjälp och kastat ut Harry" sa Narcissa och såg hur de andra som nickade såg de varandra innan de insåg att det var någon annan som hade gjort de.

"Helt rätt vi kan bara hoppas att vi får veta vem som har gjort det" sa James och skakade på huvudet medan han vinkade emot Merlene att hon skulle fortsätta läsa.

"Gratulerar" sade en femteårselev som Harry aldrig tidigare hade talat med, och någon dunkade honom i ryggen som om han just vunnit ett maratonlopp. Fred och George trängde sig längst fram och sade med en mun:

"Varför ropade ni inte tillbaka oss?"

"Självklart skulle det komma ifrån Tvillingarna" sa Andromeda och skakade på huvudet.

"Jag är helt säker på att vi kommer få höra många saker om de där två" sa Sirius och log emot Molly som skakade på huvudet.

"De är precis som mina bröder" sa Molly och skakade på huvudet.

"Jag kan tänka mig att de där två hade varit överlyckliga om de hade fått flyga till Hogwarts" sa James och såg på Molly som stirrade på honom.

"Och ni skall inte uppmuntra dem" sa Molly och pekade på honom med sitt trollspö utan att kasta några förtrollningar. Merlene log medan hon valde att läsa vidare.

Ron var knallröd i ansiktet och flinade generat, men Harry upptäckte att det fanns en person som inte såg det minsta glad ut. Percy höjde sig ovanför huvudet på några upphetsade förstaårselever, och det såg ut som om han kämpade för att ta sig fram till Harry och Ron och skälla ut dem.

"Varför måste han vara en sådan Glädjedödare" stönade Sirius och såg på de andra bara skrattade åt honom.

"Alla andra i rummet utom Percy som inte tänker fira" sa James och såg på de andra nu skakade på huvudet.

"Han är den enda som kanske bryr sig om hur illa det kunde ha gått med dem" sa Molly och såg på James och Sirius som tittade på varandra innan de såg på Molly.

"Nej det tror vi inte" sa James och Sirius med en mun och resten av gruppen skakade på huvudet och Merlene fortsatte läsa.

Harry stötte till Ron i sidan och nickade i riktning mot Percy. Ron fattade genast vinken.

"Det är nästan som att se James och Sirius när de pratar utan att prata" sa Alice och såg på de andra som stirrade på henne.

"Har inte ni sett när James, Sirius och Remus bara tittar på varandra utan att säga ett ord och sedan bara gör något" sa Merlene och såg på de andra som nu nickade.

"Jo vi har sett det" sa Andromeda och såg på Ted som log emot henne.

"Det är skrämmande att Harry och Ron göra samma sak" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Kan vi läsa vidare" sa Lily och såg på de andra hon ville höra slutet på kapitlet.

"Vi måste gå en trappa upp, vi är lite trötta" sade han och båda började knuffa sig fram genom rummet mot dörren som ledde till spiraltrappan och sovsalarna.

"Det är de säkert" sa Lily och skakade på huvudet de såg på Lily.

"Ville du inte att vi skulle läsa vidare" sa James lågt i hennes öra.

"James sluta" sa Lily och knuffade till honom James såg på de andra skakade på huvudet emot dem.

"De måste verkligen vara trötta eftersom de har flugit till Hogwarts" sa Molly och såg på bilden av hennes kommande familj.

"God natt!" ropade Harry över axeln till Hermione som såg lika bister ut som Percy.

"Bara de två" sa Sirius och såg på de andra som nickade

"De är nog värre än vad Lily är" sa James och såg på bilden som visade uppehållsrummet och hur det två personer som inte ville fira.

"Japp, så mycket värre än Lily" sa Sirius och såg bilden alla stirrade på.

"Jag är väl inte så illa som dem" sa Lily och såg på alla andra som skakade på huvudet.

"Inte så illa du har blivit bättre" sa James och log emot henne.

"Jag undrar hur det kommer bli när de kommer upp i rummet" sa James och såg på de andra som skakade på huvudet.

"James jag tror det är likställt med något som ni har gjort" sa Frank och såg på James som nickade innan Merlene tog tillfället och läste vidare.

De lyckades ta sig till andra sidan av uppehållsrummet under fortsatta ryggdunkningar från andra elever och nådde äntligen fram till den lugna trappan. De skyndade sig upp till toppen av den och kom till sist fram till sin gamla sovsalsdörr, som nu hade fått en ny skylt där det stod "Andraårselever" De klev in i det välbekanta, runda rummet med de fem himmelssängarna med röda sammetsförhängen och de höga, smala fönstret. Man hade burit upp deras koffertar och placerat dem vid fotänden av sängen.

"Jag måste fråga när fick ni Professor McGonagall att sätta skylten Marodörerna till eran sovsal" sa Lily och såg på de tre marodörerna.

"Den skylten gjorde vi vårat första år, tror det var vid jul som vi gjorde den" sa James och såg på Sirius som nickade medan Remus verkade tänka.

"Jo det var vid Halloween som vi kom på namnet tror jag" sa Remus och de andra två nickade.

"Jag saknar Hogwarts" sa Arthur och såg på Molly som stirrade på honom.

"Vad, tänk efter. Allt som man har gjort här man saknar vännerna som man kanske inte kommer att se igen" sa Arthur och såg på Molly som nickade nu.

Ron log skuldmedvetet mot Harry.

"Jag vet att jag inte borde ha gillat det, men…"

"Helt rätt Ron" sa Molly med mycket sträng röst och de andra som såg på henne.

"Molly han är yngsta pojken, och har så mycket att leva upp till så detta är något som bara han och Harry har gjort" sa Ted och såg på henne men Molly verkade inte vekna under orden.

"Jag gillar inte att de flög en bil som egentligen Arthur inte borde flyga" sa Molly och vände blicken emot sin man som svalde.

"Molly älskling kan vi ta detta när vi kommer hem" sa Arthur som såg på henne med ögonen.

"Den här diskussionen är inte över" sa Molly och såg på de andra som försökte låta bli att skratta åt hennes ord.

Dörren till sovsalen flög upp och in kom de övriga andraårspojkarna i Gryffindor, Seamus Finnigan, Dean Thomas och Neville Longbottom.

"Jag undrar vad de kommer säga" sa James och såg på Sirius som ryckte på axlarna.

"Jag vet inte men jag vet vad som hade varit mitt val av ord" sa Sirius och såg på James som stirrade på honom.

"Vad hade det varit" sa Alice och såg på honom.

"Inget jag hade bara stirrat på dem sedan hade jag frågat om det var sant" sa Sirius och såg på de andra som skakade på huvudet.

"Det är nog första gången jag har hört att Sirius skulle vara mållös" sa Andromeda och såg på sin syster som nickade.

"Det har ännu inte hänt" sa Sirius med ett leende. Merlene skakade på huvudet och läsa hon såg på de få meningar som var kvar.

"Otroligt!" sade Seamus förtjust.

"Häftigt!" sade Dean.

"Fantastiskt!" sade Neville beundrande.

Harry kunde inte hjälpa det. Han log också med hela ansiktet.

"Det hade inte jag heller kunnat låta bli att le om jag hade varit med om det där" sa James och såg på Merlene som slog ihop boken.

"Jag är glad över att min kapitlet är över" sa Merlene och såg på Remus som pekade på Alice och lämnade över boken till henne.

"De är ditt kapitel" sa Merlene och såg på de andra som såg på Alice som såg på de andra som nickade.

"Lily behöver du gå en sväng" sa Remus och såg på Lily som skakade på huvudet.

"Nej jag tror jag klara mig" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Bra skall vi ta nästa kapitel" sa Alice och såg på de andra som nickade och Alice harklade sig och satte sig bekvämt innan hon började läsa

Ni som läser får jätte gärna lämna förslag på vilka karameller som Narcissa har tagit med sig till Slytherin.

välkomnar alla förslag och idéer på vad som ni ville se skall hända.

Vill gärna höra vad ni gillar och ogillar med kapitlet.

Det kan dröja lite med nästa kapitel men jag kommer fortsätta med boken, jobbar så fort som mina fingrar kan springa över tangenterna :)