Lily och marodörerna läser Harry Potter och Hemligheternas kammare

by lisa.tevdal

Lily och Gänget har nu kommit till andra boken i serien. Hur kommer de att reagera på vad som nu händer på Hogwarts under Harrys andra år. Kommer Molly och Lily hålla sig lugna när de får höra om farorna. Är det som Lily och James har en dröm eller inte.

8. Dödsdagsfesten

Molly harklade sig och såg på ner i boken och stirrade på titeln på Kapitlet och stelnade till.

"Molly skall du börja läsa" sa Frank och såg på Molly som nickade och harklade sig igen.

"Jag skall läsa jag var inte beredd på titeln på kapitlet" sa Molly och såg på gruppen som hade satt sig ordentligt.

Kapitel 8 Dödsdagsfesten.

"Det måste vara ett av spökena" sa Sirius och såg på gruppen som stirrade på honom.

"Skojar du Sirius, självklart att det måste vara ett av spökena" sa Merlene.

"Men vilket spöke skulle det vara vi har aldrig hört att de firade sin dödsdag" sa James och såg på Remus som la bak huvudet och såg på James och Sirius med ett trött min.

"Nej men det är inte så svårt att ta reda på eftersom de i regel bara firar hundra tal och eller femtio tal" sa Remus och såg på Lily som rynkade pannan. Detta var en av de saker som hon aldrig hade hört talas om trollkarlsvärlden.

Oktober kom och spred en fuktig kyla över markerna och inuti slottet. Madam Pomfrey, föreståndarinnan för sjukhusflygeln på Hogwarts, fick fullt upp att göra, eftersom hennes förkylningsepidemi härjade bland både personalen och eleverna.

"Jag tycker att lärare borde ha lärt sig att man blir förkyld här uppe" mumlade Andromeda i örat på Narcissa som nickade.

"Jag vet inte hur många gånger som du tvingade mig att dricka den där uppiggningsdrycken" sa Narcissa och stirrade på Andromeda som log.

"Många gånger. Men jag tror anledningen till att ingen vill dricka den är för att det ångar ur öronen i flera timmar" sa Andromeda och såg på gruppen som nickade.

"Jag tror det är bara eran kusin som gillar att ta den där drycken" sa Merlene och sneglade på Sirius som verkade helt oberörd av vad som hade sagt.

"Jag blir inte förvånad" sa Narcissa och såg på Alice och Merlene som nickade.

Hennes magiska uppiggningsdryck verkade ögonblickligen, fastän det rök och ångade ur öronen på patienterna flera timmar efteråt. Percy Weasley tvingade sin syster Ginny, som hade sett hängig ut, att dricka lite. Ångan som vällde fram under hennes lysande röda hår fick det att se ut som om hela huvudet stod i lågor.

"Jag måste säga att de ser verkligen ut som att hennes huvud står i lågor" sa Sirius och höll upp fotoalbumet så att alla såg bilden av Ginny Weasley och ångan välde ut ur hennes öron.

"Jag kan verkligen inte komma över hur mycket bilder som hon har skickat med" sa Andromeda och stirrade på albumet.

"Det är bara ett problem vi kan inte se bilderna förens de dyker upp i boken" sa Alice och höll bilden av Neville i sin hand.

"Jag tror jag har kommit på anledningen" sa Remus och såg på gruppen som stirrade på honom.

"Hade ni velat läsa hela första boken om ni hade sett Fluffy, innan ni hörde om honom" sa Remus och såg på Albumet som låg där.

"Nej jag tror vi aldrig hade börjat läsa om vi hade vetat att det fanns en sådan hund i skolan jag tror vi hade börjat kasta förbannelser över Dumbledore i stället" sa James.

"Det är därför vi inte kan titta före i albumet" sa Lily som nu såg logiken i varför Jocelyn hade gjort som hade med albumet.

"Och Tur är väl det" mumlade Arthur och såg på Molly som nickade medan hon drack ur bägaren.

Regndroppar stora som pistolkulor dundrade mot slottsfönstren dagar i sträck. Vattnet i sjön steg, rabatterna förvandlades till leriga strömmar och Hagrids pumpor svällde upp tills de var stora som trädgårdsskjul.

"Han har verkligen förbättrat den trollformeln vi gav honom, jag kan inte tro att de blev så stora" sa Alice och såg på Lily som nickade, medan hon granskade sina anteckningar.

"Jag har hittat vad som har hänt" sa Lily och reste sig och gick över till Alice och visade henne.

"Visst ja" sa Alice och såg vad de hade missat när de lärde Hagrid trollformeln att upprepad användning av formeln gör att växter eller föremålen blir större för vare gång, om platsen är den samma som tidigare.

"Det är klart att vi inte tänket på det, men jag tror inte att vi skall berätta för Hagrid vad som händer om han använder den för mycket" sa Merlene och såg på sina vänner.

"Vi måste ju se till att han inte använder den varje år" sa Lily och såg på Merlene som såg bedjande på sin två vänner.

"Snälla tänk hur stora pumporna kommer bli sedan när Hagrid dra sig tillbaka" sa Merlene och såg på gruppen som nu stirrade på henne.

De la märket till hur ett foto dök upp och de stirrade på pumporna som fanns på fotografiet, och det var ännu större än de som de hade sett i fotoalbumet.

"Jag tror inte vi kan beröva kommande generationer detta" sa Merlene och såg på Lily och Alice som stirrade på fotot.

"Okej vi skall inte berätta för Hagrid att han inte bör använda den varje år inte än på tio år i alla fall" sa Alice och suckade när Merlene hoppade på sin kudde där hon satt.

"Jag hatar när det regnar på det där sättet, allt blir så blött och vi får inte lära oss en uppvärmnings förtrollning förens i tredje eller fjärde året, och att torka av kläderna är i slutet av fjärde året" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Tack och lov att mamma lärde oss tidigt hur man gör de där förtrollningarna" sa Narcissa och såg på Sirius och James som nickade de med.

"De fungerar dock om man flyger" sa Remus och stirrade på James som rodnade.

"Vad jag frös och gick i andra året och det var väldigt kallt att flyga" sa James och såg på Lily och Merlene som skakade på huvudet.

"Jag vill minnas att vi fick sväva upp dig till madam Pomfrey för att hon skulle ge dig vård" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Jag vet att du blev kvar i två dagar" sa Frank och såg på James som nickade.

"Japp ont som fan gör det när du träffar känsliga delar, efter det så har jag aldrig låtit Sirius kasta en värme förtrollning över mig" sa James och gruppen skrattade.

Oliver Woods entusiasm för regelbundna träningspass dämpades emellertid inte av vädret, och det var därför som Harry sent en stormig lördagseftermiddag, bara några dagar före allhelgonahelgen, var på väg tillbaka till Gryffindortornet, våt inpå bara skinnet och nerstänkt med lera.

"Inte allhelgonahelgen" stönade Lily och alla stirrade på henne.

"Vad är det nu" sa Molly och stirrade Lily som skakade på huvudet.

"Vi har läst om två allhelgonahelger och båda har något dåligt hänt, första så dog jag och James. Den andra så släppte någon in ett troll in på Hogwarts" sa Lily och såg på gruppen som stirrade på henne.

"Lily du kan inte förutsätta att allt dåligt kommer hända på Allhelgonaafton" sa Narcissa och skakade på huvudet.

"Nej men jag har aldrig gillat allhelgona, efter förra boken" sa Lily och såg på Molly som ruskade lätt på huvudet.

"Lily vi vet inte vad som kommer hända på allhelgonaafton men låt Molly läsa så får vi se vad som händer" sa Remus och såg på Lily som nickade medan hon bet på tumnageln igen.

"Klart Molly skall få läsa kapitlet" sa Lily

Det hade inte varit något roligt träningspass, och det berodde inte bara på regnet och vinden. Fred och George hade spionerat på Slytherinlaget och med egna ögon fått se hur snabba de här nya Tvåtusenettorna var. De rapporterade att Slytherinlaget mest liknade sju suddiga gröna fläckar som sköt genom luften med en sådan fart att man knappt kunde uppfatta dem med blotta ögat.

"Nej" stönade Sirius och såg på boken.

"Vad är det nu" sa Molly och såg på Sirius och James som satt med huvudet böjt och verkade bli allt nerstämda.

"Vi såg hur bra Nimbus tvåtusen var i förra boken, när Harry flög på den i förra boken och nu säger det de nya Nimbusen är så mycket bättre och snabbare" sa Sirius och såg James som nickade.

"Jag kan inte tro att Rektorn och skolans styrelse tillät Malfoy att ge Slytherins skollag sju nya kvastar" sa Merlene och såg på gruppen som nickade.

"Merlene oroa dig inte jag tror att innan vi är klara med boken så kommer Black och Potter ha sett till att om någon köper en kvastar till hela laget att de kommer bli tvingade att köpa kvastar till alla fyra lagen i skolan" sa Frank och såg på Merlene som nickade.

"Det är de som oroar mig, är det inte bättre att hela elevhemmet skapar en fond så att elevhemmet alltid har nya kvastar" sa Arthur och såg på gruppen som verkade tänka.

"Det låter nästan bättre än att förbjuda någon att köpa kvastar, på de sätt som jag tror att James och Sirius håller på att försöker få igenom" sa Narcissa och såg på sina två släktingar, som satt och skrev någonting.

"Jag tror att de kommer sluta bra i slutänden" sa Frank och skakade på huvudet.

När Harry nu klafsade fram genom den övergivna korridoren stötte han på någon som såg ut att vara precis lika uppslukad av sina egna tankar som han själv. Nästan Huvudlöse Nick, Gryffindortornets spöke, stod och stirrade dystert ut genom ett fönster, medan han mumlade för sig själv:

"Uppfyller inte deras krav… en halv tum, om ens det…"

"Jag kan inte tro att han fortfarande söker till de där jaktsällskapet" sa Remus och såg på boken.

"Vilket Jaktsällskap" sa Molly och sänkte boken hon såg på Remus som bara skakade på huvudet.

"Jag misstänker att det kommer fram i boken, men han får alltid avslag" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Nick är en vänlig själ, han försöker alltid hjälpa en oavsett vilket elevhem man tillhör" sa Narcissa och såg på bort emot sin syster som satt och läste.

"Han har alltid hjälpt alla elever, dessutom så hatar han när man kallar honom för Nästan Huvudlöse Nick, men att bara kalla honom för Nick fungerar bättre" sa James och såg på Sirius som nickade de kallade honom oftast för Nick bara.

"Hej, Nick" sade Harry.

"Hej där" sade Nästan Huvudlöse Nick förskräckt och såg sig omkring. Han bar en stilig fjäderprydd hatt på sina långa lockar och en uniformsjacka med pipkrage, som dolde de faktum att halsen nästan var helt avhuggen. Han var vit som rök, och Harry kunde se rakt igenom honom ut på den mörka himlen och regnet som strömmade ner.

"Jag gillar hur väl Nicks beskrevs" sa Andromeda och såg på bilden som hade dök upp i albumet.

"Han är väl kläd men jag tror det beror på hans död och era som Nick levde i" sa Arthur som satt och räknade på vilken århundrande som Nick hade levet i.

"Men både munkbrodern, Grå damen och Blodige baronen är alla välklädda, även om de skiljer sig lite i deras uppförande" sa Andromeda och såg på Merlene och Alice som båda nickade.

"Du ser bekymrad ut, unge Potter" sade Nick och vek ihop ett genomskinligt brev medan han talade och stoppade in det under den åtsittande jackan.

"Det gör du också" sade Harry.

"Jag gillar att han är artig emot spökena det är inte alla som är det" sa Narcissa som tänkte på Malfoy som inte var särskilt vänliga mot spökena.

"Jag tror att Harry kommer vara vänlig emot alla varelser med tanke på hur han har blivit behandlad hos Dursleys" sa Frank och såg på gruppen som stirrade på honom.

"Jag vet att Petunia är min syster men jag skall göra allt jag kan för att min son aldrig kommer hamna där, jag skall ta reda på vad Dumbledore har sagt sig gjort, han pratar om ett skydd som jag har gjort" sa Lily och såg på boken hon hade redan börjat söka igenom biblioteket.

"Lily du kanske aldrig hittar vad du letar efter" sa James och såg på henne.

"Jag kommer, och Harry kommer att ha den respekten som han har i boken kommer han ha i verkligenheten med" sa Lily och såg inte på någon hon hoppades bara att Varkatten inte gavs vidare till Harry.

"Om Lily har bestämt sig så kommer hon hitta det och hon kommer lösa det på något sätt" sa Merlene och såg på Remus som nickade, han skulle hjälpa Lily att hitta vad hon letade efter, han skulle be sin far om hjälp för att se om de kunde hitta något i familjens bibliotek.

"Äsch" sade Nästan Huvudlöse Nick och gjorde en elegant, viftande gest med handen. "Det gäller en sak utan betydelse… de är inte så att jag brinner av längtan att få vara med… jag tänkte bara att jag kunde ansöka, men tydligen 'uppfyller jag inte kraven'."

"Det låter ju som att han verkligen vill komma med" sa Arthur och såg på Remus som nickade.

"Jag vet inte hur många gånger de har gett honom avslag" sa Remus och såg på väggen där något kom in seglandes.

"God kväll" sa Den grå damen och såg på gruppen som satt där.

"Är det redan kväll" sa Lily och såg på spöket som såg på gruppen.

"Jo det är kväll och Professor Snigelhorn letar efter Miss Black, jag pratade med Baronen och han berättade att hon var med er på sjunde våningen, jag skulle råda er till att behålla kvar Miss Black kvar här då det är Mr. Lestrange som har sagt till Professor Snigelhorn att Miss Black saknas, han muttrade något om att Gryffindor eleverna skulle få betala för vad det har gjort" sa den grå damen och såg på gruppen som nickade.

"Tack så mycket för att ni varnade oss vi tänkte låta Bellatrix sova i detta rummet under veckorna så att hon är lite skyddad från honom" sa Narcissa och såg på damen som nickade.

"Det är bra vi spöken skall hålla ett öga på henne med så att inget händer henne igen. Får man stanna kvar och lyssna en stund Baronen berättade att det var något om framtiden" sa grå damen och såg på gruppen som nickade.

"Självklart men du får inte berätta för någon om vad vi läser" sa Narcissa och såg på spöket som nickade och sjönk ner bredvid Lily och Narcissa.

Trots det lätta tonfallet såg hans ansikte mycket bittert ut.

"Men visst skulle man väl tro att man var självskriven som medlem i De huvudlösa jägarna om man blivit huggen fyrtiofem gånger i halsen med en slö yxa?" utbrast han plötsligt och drog fram brevet ur fickan igen. "Nog borde det kvalificera en till att tas upp bland dem?"

"När skall Kära Nick förstå att det är menings löst" sa Den grå Damen och suckade.

"Hur länge har han sökt till de huvudlösa jägarna" sa Remus och såg på henne där hon svävade.

"Två år efter att han blev spöke så började han" sa Grå damen och såg på Molly medan hon talade.

"Vi måste prata med Nick om detta" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Går det att spela ett spratt på ett spöke" sa Andromeda och såg på Ted som rynkade ögonbrynen.

"Jo om ni är påhittiga nog, men jag uppskattar om ni inte gör det emot oss här i slottet" sa den grå damen och såg på Ted och Andromeda som nickade medan hon skrev något på ett papper.

"Vi har tänkt att försöka hjälpa Nick i alla fall men du får inte berätta för honom att vi tänker göra något" sa Sirius och såg på Grå damen som nickade.

"Jag tror inte det är sant att det tog fyrtiofem hugg att nästan få av Nicks huvud" sa Lily och såg på boken som Molly höll i handen.

"Att det var en slö yxa kunde man gissa eftersom huvudet inte högs av" sa Frank och såg på Ted som nickade.

"Jag tror att vi alla har gissat att det" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Kan jag fortsätta läsa" sa Molly och såg på gruppen som nickade medan Frank och Sirius utbytte pergament för att se om vad de tänkte göra mot någon.

"Ja, självfallet" sade Harry, som förstod att han förväntades instämma.

"Ingen önskar ju mer än jag att det hade gått snabbt och snyggt till och att de huggit av mig huvudet ordentligt. Det skulle ju ha besparat mig mycket lidande och åtlöje. Men som det nu är…" Nästan Huvudlöse Nick skakade brevet så att det vecklades upp och började ursinnigt läsa högt:

"Jag tror inte han tänkte läsa det där brevet högt från början" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Jag undrar hur illa brevet egentligen är för Nick" sa Frank och såg på de andra som verkade tänka på brevet med.

"Jag tror att Nick måste verkligen ha blivit arg om han läste brevet högt, jag tror inte jag under alla mina år har hört vad brevet innehåller" sa Grå damen och så nyfiket på Molly som höll i boken.

"Har du verkligen inte fått veta vad som står i brevet till Nick" sa Lily och såg på den grå damen som nickade.

"Nej. Varje år som Nick har fått det där brevet så har han alltid varit lätt retlig i en vecka efteråt" sa Grå damen och såg på gruppen som nickade de alla visste att undvika Nick en viss vecka varje år och det var då tydligen han hade fått sitt avslag det blev så mycket tydligare nu.

"Jag hoppas verkligen att Harry lyssnar och kan göra något åt Nicks humör" sa Remus medan han tänkte på vad han själv kunde göra.

"Jag vet i alla fall att jag inte kommer vilja bli halshuggen i alla fall" sa Sirius och såg på gruppen som skickade i väg varsin kudde emot Sirius och han stirrade på dem.

"Sirius kan du inte vara lite mer finkänslig" sa Andromeda och såg på sin kusin som log.

"Jag menar inte att vara okänslig men jag vill inte råka ut för samma sak som Nick har råkat ut för" sa Sirius och såg på de andra som skrattade åt honom.

"Sirius man halshugger inte folk längre" sa Narcissa och skakade på huvudet åt sin kusin som log emot henne,

"Nej jag vet men jag vill gärna att ni skall veta att jag inte vill bli halshuggen" sa Sirius och såg på dem medan skakade på huvudet.

"Sirius om du nu är tyst så kan vi få veta vad som står i brevet" sa Alice och stirrade på Sirius. Molly harklade sig och fortsatte att läsa.

"Vi kan endast acceptera jägare vars huvud helt och hållet har skilts från resten av kroppen. Ni inser säkert att det annars skulle vara omöjligt för medlemmarna att delta i jaktaktiviteter såsom huvudjonglering på hästryggen och huvudpolo. Det är därför med största beklagande jag måste meddela er att ni inte uppfyller våra krav för medlemskap.

Med de bästa välgångsönskningar, Sir Patrick Delaney-Podmore."

"Jag hatar den där Patrick Delaney-Podmore" sa grå damen och skakade på huvudet.

"Helena lugna dig, det hjälper inte att bli arg" sa Lily och hela gruppen stirrade på henne och den grå damen.

"Hur vet du att Hon heter Helena" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom och sedan såg på Lily och spöket som log.

"Därför att Lily alltid har pratat med mig och det tog ett tag innan jag berättade för Lily vad jag heter, hon har alltid varit vänlig emot mig, så jag talade om för henne vad jag heter under hennes femte år" sa Helena och såg på de andra nickade, Remus visste att Lily var på god fot med alla spöken i slottet utom Peeves.

"Jag vet att Peeves tycker om dig Lily" sa Helena och såg på Lily som stönade och gömde ansiktet.

"Vad är det med Peeves och Lily" sa James och såg på Helena som log emot dem.

"Å bara en sak mellan Mig och Lily" sa Helena och såg på Lily som bara vinkade emot Molly att läsa.

"Molly läs, snälla läs" sa Lily när Molly inte reagerade på att hon ville att hon läste.

"Nej jag tror alla vill höra vad Peeves har gjort emot Lily" sa Sirius och såg på Lily som trevade efter sitt trollspö medan hon stirrade på Sirius som inte såg att Lily höll på med.

"Vad som har hänt med Peeves är inget ni behöver veta" sa Lily och stirrade på Sirius som såg på henne.

"Lily förlåt om inte jag hänger med men Peeves hatar dig" sa Merlene och stirrade Sin vän som bara log.

"Det tog bara tre år att få Peeves att bli rädd för mig" sa Lily och stirrade på James med en hård blick, eftersom Peeves såg upp till marodörerna.

"Lily vad får dig att tro att James och Sirius har något med det att göra" sa Alice och stirrade på sin vän.

"Därför att det finns bara tre personer som Peeves lyssnar på det är James, Sirius och Blodiga Baronen, så en av de tre måste ha sagt något till Peeves för att han skulle göra något särskilt" sa Lily och såg på Gruppen som verkade försökte pressa henne till att berätta vad Peeves hade gjort.

"Lily du vet att Peeves inte menade något allvarligt han ville bara att du skulle lyssna" sa Helena och svävade fram emot Lily som såg på henne.

"Jag vet men jag uppskattade inte hans metod för det" sa Lily och vände sig emot Molly.

"Molly läs snälla så att de glömmer bort vad Peeves har gjort" sa Lily och Molly valde att läsa vidare.

Sjudande av raseri stoppade Nästan Huvudlöse Nick in brevet under rocken igen.

"Knappt en halv tum av hud och senor håller kvar mitt huvud på halsen, Harry! De flesta skulle tyckte att det var halshugget och klart, men nej då, det är inte gott nog åt sir Helt-Halshuggne-Podmore."

"Är det verkligen inte mer som håller fast hans huvud" sa Molly och såg på gruppen som stirrade på boken.

"Nej det är inte mer, vi har frågat honom hur mycket det var, när vi började skolan, jag tror att Nick tröttnade på frågor efter den tredje veckan av ständiga frågor om hans död" sa Sirius och såg på Molly som nickade.

"Hur mycket fick ni reda på" Sa Arthur och såg James som verkade leta efter något.

"Detta är det vi har lyckats skriva ner" sa James och såg på pergamentshögen som de hade skrivit ner.

"Det är inte så mycket" sa Arthur och tog högen och bläddrade igenom den.

"Nej vi var inte så intresserade att skriva ner berättelserna första året" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Kan jag få läsa vidare" frågade Molly och gruppen nickade.

Nästan Huvudlöse Nick drog ett par djupa andetag och sade sedan i betydligt lugnare ton:

"Nå, vad har du för problem då? Kan jag göra nåt för dig?"

"Nej" sade Harry. "Såvida du inte vet vart vi alldeles gratis kan få tag i sju Nimbus Tvåtusenett till vår match mot Sly…"

"Det är Nick de, frågar alltid vad han kan göra för en, oavsett vilket elevhem man tillhör" sa Andromeda.

"Nick har alltid varit ett vänligt spöka även om han är lite butter runt Allhelgonaafton" sa Helena och log sorgset nu när hon viste vad brevet hade sagt.

"Jag tycker om Harrys ärlighet emot Nick, det finns inget som ett spöke kan göra för honom, men han nämner ändå vad problemet är på sätt och vis" sa Ted och gruppen såg på honom, Ted hade suttit tyst en längre stund och därför inte blivit märkt.

"Jag undrar vad som fick Harry att avbryta sig så" Sa Remus och såg på nyfiket på boken i Mollys hand.

"Jag har en gissning" sa Frank och gruppen vände sig emot honom.

"Nå" sa Alice

"Katten, den där jävla katten" muttrade Frank och såg på boken med avsky, ingen i rummet hade någon bra relation med Mr. Filch katt Mrs. Norris.

"Den där katten är värre än Minnie" sa Sirius låg.

"Mrs. Norris, jag hatar henne, tur att hon inte ser igenom manteln" mumlade James medan Sirius nickade.

"Jag tror aldrig att det har funnits någon elev som har haft en bra relation med den katten" Merlene.

"Jag önskar att vi kunde få en bättre vaktmästare" sa Alice och skakade på huvudet och hörde hur Molly harklade sig för att de skulle tystna så hon kunde läsa vidare.

Resten av Harrys ord drunknade i ett högljutt jamande nerifrån golvet. Han tittade ner, och där stod Mrs. Norris vid hans vrister och stirrade upp på honom med sina klotrunda, gula ögon. Den gråa, skelettmagra katten tillhörde vaktmästaren Argus Filch, som använde henne som något slags assistent i sin eviga kamp mot eleverna.

"Gud har den katten blivit ännu magrare än vad hon redan är" sa Alice.

"Jag trodde han tog väl hand om sitt djur" sa Andromeda.

"Nej men vissa katter blir magrare med åren, spelar ingen roll vad man ger katten, morfar hade en" sa Ted och såg på gruppen som verkade tänka.

"Jag tror det beror på vilken katt ras man har med, vissa katter har väldigt lätt för att bli stora andra har väldigt lätt för att bli magra" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Jag kan inte förstår att han ser det som en kamp emot eleverna" sa Remus medan han skrev ner något med hjälp av Lily fjäderpenna.

"De där pennorna var verkligen en bra idé" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Ja hur skulle jag annars kunna hinna med mina läxor" sa Lily med ett leende medan hon såg på Remus penna som sprang över pergamentet.

"Jag undrar hur länge han har varit vaktmästare här" sa Arthur och såg på Molly som rykte på axlarna.

"Jag vet inte hur länge han har varit vaktmästare men det är alldeles för länge om han ser sitt jobb som en kamp emot det omöjliga" sa Molly och skakade på huvudet innan hon läste vidare.

"Det är bäst du ger dig i väg härifrån, Harry" sade Nick hastigt. "Filch är på dåligt humör. Han har influensan, och dessutom råkade några tredjeårselever kletat ner hela taket i fängelsehålan nummer fem med grodhjärnor. Han har skrubbat och skurat hela morgonen, och om han ser att du dräller lera efter dig var du går fram…"

"Jag hoppas att det inte var mina söner" muttrade Molly och på albumet som låg helt stilla.

"Molly jag tror Nick hade sagt till om det hade varit dem" sa Arthur.

"Klart Han hade gjort, han talar ju till och med om det är marodörerna som har gjort något" sa Alice och skakade på huvudet.

"Kan någon tala om för mig när Mr. Filch inte har varit på dåligt humör, för vad jag kan minnas så har han aldrig varit på bra humör" sa Lily och såg på gruppen som nickade.

"Helena" sa Merlene och såg på spöket som såg på dem.

"Nej jag har nog aldrig upplevt en dag då Filch har varit på bra humör" sa spöket med ett sorgset ansiktet.

"Jag kan inte riktigt förstå hur de kunde anställa Mr. Filch från början" sa James och såg på Helena som långsamt skakade på huvudet.

"Jag vet inte men han har varit här i många år, och verkar vara kvar i många år till" sa Helena och såg på gruppen som stönade.

"Vi måste hitta ett sätt att kunna bli av med honom på något sätt och be styrelsen att anställa någon som kan använda magi för det jobbet som Filch skall göra, för det kan inte vara så lätt att försöka hålla jämna steg med allt som sker i skolan" sa Frank och kastade en blick runt i rummet.

"Det kommer vi hitta ett sätt" sa Alice.

"Oroa er inte jag tror att vi har professor McGonagall på våran sida efter hon har läst första boken" Sa Merlene och nickade emot Molly som otåligt stirrade på dem.

"Javisst" sade Harry och drog sig snabbt baklänges från Mrs. Norris anklagande blick, men inte snabbt nog.

"Jag tror den katten inte är någon katt egentligen, utan att någon har förvandlat en bok eller en bit träd för att Filch skall ha någon hjälp och sällskap" sa Ted medan han stirrade på bilden av Mrs. Norris som stod helt stilla och stirrade på dem genom fotografiet.

"Jag har aldrig sett en katt stirra på det sättet om man inte räknar professor McGonagall första året när hon satt som en katt på första lektionen" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag tror det är någon på skolan som har gjort det för att Filch inte skall känna sig ensam" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Jag kom på något som Lucius gjorde andra året eller något sådant, han kastade en förhäxning emot katten och han fick strafftjänstgöring i ett halvår för det, jag tror det var Professor Snigelhorn som tvingade honom att städa hela fängelsehålan, för att inte Filch skulle få tag i honom, så jag vet att katten är honom väldigt kär" sa Narcissa och såg på kortet.

"Kan förstå det om det är hans ända vän här i slottet" sa Andromeda

"Låt oss hoppas att det inte händer något med hans katt då" mumlade Frank medan han såg på albumet.

"Jag vet inte om vi skall prata om det här" mumlade Andromeda och drog händerna över sina armar hon tyckte att temperaturen hade sjunkit i rummet när de talade om katten.

Ditlockad av den mystiska kraft som förband honom med hans vidriga katt kom Argus Filch plötsligt utfarande genom en gobeläng till höger om Harry och såg vilt omkring efter den skyldige. Han andades väsande och hade en tjock rutig yllehalsduk virad runt halsen, medan näsan var rödare än vanligt.

"Han låter manisk" muttrade Ted och såg på gruppen för att se om de höll med.

"Du har inte sett Filch när han är på jakt efter marodörerna" sa Lily med höjda ögonbryn och stirrade på James och Sirius som båda två log stort.

"Menar du att han ser värre ut än så här" sa Andromeda och höll upp albumet, och såg på Lily som nickade.

"Så där ser han ut när de typ har kastat stinkbomber i hans kontor" sa Lily och såg på gruppen som inte visste inte hur de skulle reagera på Lilys ord.

"Lily jag är rädd för att fråga men hur arg har du sett Filch" sa Narcissa och såg på Lily som lätt ryste till och satte trollstöpt emot sidan av hennes huvud precis i höjd med hennes öga och hon blundade medan hon drog ut någon spökligt vitt skimrande, James och Sirius stirrade på Lily som måste ha hittat deras svaga punkt.

"Lily vad är det där" sa Andromeda som aldrig hade sett någon dra ut ett så lång minne.

"Detta är ett minne av hur arg Filch kan bli" sa Lily och såg sig om efter något att lägga det i.

"Jag tror du kan kasta det emot väggen där" sa Remus och såg på Lily som nickade och reste sig upp och kastade upp minnet på väggen som sög upp det och snart började den visa en bild av en korridor någonstans i skolan.

Korridoren vad öde, när plötsligt två figurer kom smygandes längs korridoren, "Lily vi kommer åka fast" en röst. "Merlene vi kommer inte åka fast bara du håller mun" väste Lily tillbaka.

"Vänta lite" sa Sirius och pekade på Merlene och Lily som båda rodnade.

"Vad är det med dig Sirius" sa Remus och såg på Sin vän som fortfarande pekade på Merlene och Lily som log som två oskyldiga änglar emot honom.

"Jag tror jag just har kommit på varför vi fick så lång straffkommendering i vårat fjärde år" sa Sirius och såg på sina vänner.

"Kan vi se klart minnet" sa Andromeda och såg på Gruppen som nickade.

"Lily du vet att Filch kommer hitta oss" sa Merlene och såg på Lily som log.

"Merlene du kan vara tyst medan vi håller på med det vi skall göra, så tyst" sa Lily och tog fram sitt trollspö och började.

"Du skall göra ditt du med Merlene" sa Lily och mycket snart var hela korridoren fylld med slam och svarta fläckar, och det såg ut som någon hade försökt bränna hål på gobelängerna och porträtten med.

"Jag förstår inte att porträtten inte har skvallrat än" mumlade Merlene och såg på Lily som log.

"De kan inte röra sig dessutom så tror de att det är Marodörerna som håller på i korridoren" sa Lily med en låg röst.

"Skynda dig tillbaka till uppehållsrummet så skall jag se till att Filch ser detta och att vi inte åker fast" sa Lily och såg på Merlene som skakade på huvudet.

"Om du kan få honom att tro att Marodörerna har gjort detta så kommer jag aldrig mer ifråga sätta din fantasi" sa Merlene och såg på Lily som log.

"Oroa dig inte Merlene" sa Lily och såg på sin vän som lämnade och inom loppet på tre minuter så dök Mr. Filch upp med katten springades framför honom.

"MISS EVANS" skrek Filch stirrade på henne Lily vände sig om emot vaktmästaren och såg mycket orolig ut.

"Mr. Filch ni kommer inte tro det men jag kom just in i korridoren och fann den så här jag vet inte vem som skulle vilja göra så här emot våran fina skolan, jag var just på väg att leta rätt på Professor McGonagall men jag misstänker att du får duga, jag önskar att jag hade fått fast de som har gjort de, de kan inte vara långt borta" sa Lily och såg på Filch med tårar i sina ögon och hon såg hur Mr. Filch näsborrar började fladdra och hon bakade undan lite och såg på Filch med orolig blick.

"Ni behöver inte leta rätt på Professor McGonagall, hon kommer här" sa Filch och mycket riktigt Professor McGonagall kom runt hörnet och höll handen över bröstet när hon såg korridoren.

"MISS EVANS förklarar er" skrek Professor McGonagall och såg på Lily vars tårar nu rann.

"Jag kom in i korridoren och den såg hur så här jag såg någon smita runt hörnet när jag kom in i den, jag var på väg att leta rätt på er när Mr. Filch kom in i korridoren bakom mig, och jag är mycket säker på att ni kan ha mött personen som har gjort detta" sa Lily och tårarna rann ner för hennes kinder.

"Miss Evans förlåt att jag skrek på dig, jag vet mycket väl vilka två jag mötte på vägen hit" sa Professor McGonagall och såg på henne.

"Kan jag få gå, jag behöver göra min läxa i skötsel och vård av magiska djur" sa Lily och såg på McGonagall som nickade.

"Jag tackar dig Lily för att värnar om våran skola tillräckligt mycket för att vilja leta rätt på oss" sa McGonagall medan hon såg på Filch vars ansikte var högrött och hur de hörde skratt från två personer som verkade komma gåendes runt hörnet.

"Mr. Black och Mr. Potter, ni skulle bara våga vända er om" sa Professor McGonagall och såg på pojkarna som stelnade till.

"Ni… två… skall…" fräste Filch genom samman bitna tänder och pekade på pojkarna som stod och darrade lätt för så arg som Filch nu hade blivit hade de inte tidigare sett.

"Mr. Filch, jag tar hand om de där två men jag varnar er två nu, om jag kommer på er med några fler rackartyg, så kommer ni råka mycket mer illa ut" sa Professor McGonagall och bilden blev svagare och svagare.

"Det var ditt fel" utbrast Sirius och pekade på Lily som log emot honom.

"Jag sa till dig Black att du aldrig skulle ha spelat mig ett spratt, jag var ändå under tiden vän med några ur Slytherin" sa Lily och såg på Sirius som höll huvudet i sina händer.

"Men Lily det var dina elevhemskamrater" sa Molly och såg på Lily som stirrade på henne.

"Molly du glömmer att jag har under mina första fyra år på Hogwarts varit förföljd av James Potter och hans ständiga fråga om jag vill gå ut med honom, så tycker jag att de skulle lära sig en läxa" sa Lily och ryckte på axlarna.

"De spenderade två månader i kontoret med Professor McGonagall och städa utan magi" sa Remus och låg på rygg och skrattade.

"Jag ser nu att du har sett honom argare än vad Harry har gjort, jag undrar vad som hände under av våra sju år på Hogwarts för jag börjar tvivla på att allt vi har beskyllt marodörerna för att göra att Lily och Merlene kan ha gjort" Sa Andromeda och såg på Lily som log.

"Vi som har varit sådan små änglar" sa Lily och såg på Merlene och Alice som båda två höll sig för skatt.

"Å ja det är vad ni vill att vi skall tro" sa Sirius och såg på Lily som log emot honom.

"Glöm inte att jag varnade dig att inte på något sätt jävlas med mig" sa Lily och såg noga till att Sirius hörde varningen den här gången.

"Jag läser" sa Molly och höjde rösten för att de skulle höra henne.

"Svineri!" skrek Han med darrande käkar, och hans ögon höll nästan på att tränga ur sina hålor då han pekade på leran som hade droppat från Harrys quidditchklädnad och bildade en liten pöl på golvet. "Snusk och skräp var man än går! Jag har fått nog av de, ska du veta! Följ med här, Potter!"

"Han måste verkligen ha sett James där" sa Frank och såg på de andra som stirrade på James som nickade långsamt.

"Efter allt som Marodörerna har ställt till med så är jag riktigt orolig för vad som skulle ha hänt om Sirius hade en son" sa Ted och skakade på huvudet och hela gruppen stirrade på honom.

"Ted gör aldrig om det där" sa Frank och såg på honom medan gruppen var helt tyst och stilla.

"Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända med våran fina skolan om Sirius son och James son hade gått på skolan tillsammans" sa Remus och skakade på huvudet medan de andra stirrade på Ted och Remus.

"Jag tror att skolan inte skulle överleva det" sa Merlene och såg på de andra hon talar om att de är inne på de tredje eller fjärde paret trubbelmakare i skolan om man räknar med, Mollys bröder, Marodörerna, Tvillingarna Weasley, och sedan frågan var om man skulle kalla Harry och hans vänner trubbelmakare eller inte, sedan de nya gänget som Jocelyn hade sagt något om i sina brev.

"Jag tror skolan överlever det" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Jag är säker på att Hogwarts skulle överleva det vad som än händer. Skolan är trotts allt en ställe att växa upp på" sa Helena och såg på gruppen som log emot henne.

"Du säger det" sa James och såg på spöket som nickade.

"Ja, men jag skall nog leta rätt på Nick nu och se om han mår bättre" sa Helena och svävade bort från dem.

"Jag vet inte om jag skall vara orolig att spökena lyssnar på böckerna eller inte" sa Lily och såg på gruppen som stirrade på henne.

"Lily sluta oroa dig" sa Alice och klappade Lily på axeln.

"Kan jag få läsa så vi får veta vad som händer med Harry" sa Molly och rullade med ögonen hon började inse att det skulle ta ett tag att läsa igenom alla sju böcker, men hon ville veta vad som kunde få slut på kriget innan det ens hade börjat, hon såg på gruppen hade tystnat.

Så Harry vinkade dystert adjö till Nästan Huvudlöse Nick och följde efter Filch tillbaka ner, vilket fick antalet leriga fotavtryck på golvet att fördubblas.

"Varför lär inte lärarna ut den där städförtrollningen som får lera att försvinna, det hade varit så mycket lättare för Filch" sa Narcissa och såg hur hennes syster kom gåendes.

"Har du läst klart Bella" sa Andromeda och såg på sin syster som skakade på huvudet.

"Tänkte bara kolla hur du tänkte göra Narcissa om du går tillbaka till uppehållsrummet i kväll eller inte" sa Bellatrix och såg på sin syster.

"Nej vi alla sover här medan vi läser under helgen, men vi kommer tala om för dig hur detta rum fungerar så kommer du kunna fly hit om något händer, vi vill inte att de lägger imperusförbannelsen över dig igen" sa Narcissa och såg på Bellatrix som nickade hon ville verkligen inte tillbaka till de tillståndet hon hade varit i innan hennes systrar hade hjälpt henne.

"Tack jag tror jag kommer hålla mig nära dig och Andromeda här efter" sa Bellatrix och gick tillbaka till sitt hörn där hon satt. Andromeda hade lagt märket till att Bellatrix hade kommit över halva boken redan, hon skulle komma i kap dem till tredje boken det var hon säker på.

"Det är skönt att ha tillbaka mina tre kusiner men Andromeda är fortfarande min favorit kusin" sa Sirius med ett leende, det var år sedan han hade uppskattat sina tre kusiner.

"Sirius, sluta reta din kusiner" sa Merlene

"Men jag har inte fått reta dem på år" muttrade Sirius.

"Nej men du har retat alla andra" sa Alice och såg på Sirius som rykte på axlarna.

"Det är inte samma sak som att reta upp sin kusin eller bror" sa Sirius och kastade en blick på James som bara log tillbaka.

Harry hade aldrig varit inne på Filch kontor tidigare, det var ett ställe som de flesta elever undvek.

"Och hur kommer det sig att ni är där minst en gång i veckan" sa Alice och såg på James och Sirius som båda såg på varandra innan de log.

"Han säger att det flesta elever, inte alla" sa Remus och såg hur gruppen vände blicken emot honom.

"Ni kan inte tro vad man kan hitta på Filch kontor bara man letar lite, och då behöver man hjälp av vänner" sa James och såg på Ted oh Frank som stönade.

"Ni anar inte vad han har i sina lådor där de har konfiskerat sakerna ligger" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Vi borde göra ett besökt hos Filch igen" sa James och såg på in vän som verkade tänka och försöka planera.

"Ni är inte kloka ni planerar att göra besök hos Filch" sa Narcissa och såg på sin kusin som nickade.

"Klart vi planerar, annars skulle vi aldrig ha kunnat gå igenom alla lådor som han hade fram tills vi började det här året, vi skall försöka komma ner i arkivet vi har inte hittat dörren dit bara" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag tror jag har hittat de stället dörren skall finnas om allt är rätt" sa Sirius och såg på James som stirrade på anteckningarna som Sirius hade tagit fram och gruppen såg på dem medan de satt med huvudet ihop.

"Jag kan inte tro att under alla år, de hade varit inne på Filch kontor att de har haft ett mål" sa Ted och såg på Frank som nickade.

"Jag hade känslan av att de höll på med någon men inte ville dela med sig om det" sa Frank och såg på Remus som visslade.

"Men vänta lite vem är det som letar igenom rummet" sa Merlene och såg på killarna som stirrade på henne.

"VI turas om, så det är nog James tur att leta runt i rummet" sa Remus och såg orolig ut.

"Jag tror vi skall lämna den där diskussionen innan någon blir arg" mumlade Arthur och såg på Molly som nickade och harklade sig.

Rummet var mörkt och fönsterlöst, upplyst av en ensam petroleumlampa som hängde och dinglade från det låga taket. En svag lukt av stekt fisk dröjde kvar i luften. Dokumentskåp av trä stod runt väggarna. Harry läste de små skyltarna på lådorna i dem och förstod att de innehöll detaljerade upplysningar om varenda elev som Filch någonsin hade bestraffat.

"FEL" utbrast James och Sirius som fick hela gruppen att hoppa till.

"James och Sirius vi vill gärna har våran hörsel kvar" utbrast Andromeda och stirrade på dem när Merlene och Alice båda två hade trillat om baklänges för de inte hade varit beredda på hur James och Sirius hade skrikit.

"Men han har fel det är inte bara över de elever som Filch har bestraffat vi har hittat att register som sträcker sig så långt tillbaka som 1910 som den tidigaste anteckningar vi har hittat och därför tror vi att det finns ett arkiv och vi har ett mål att hitta en anteckning från den tid som skolan är grundad, vi vill göra en bok om vilja som är det vanligast buset, och vem som är genom tiderna den värsta trubbelmakare på skolan" sa James och såg på de andra som stirrade på dem.

"Ni tror verkligen att det skulle finnas anteckningar från grundanas tid" sa Merlene och såg på Sirius som nickade.

"Det är klart om de har sparat saker från 1910 så kommer vi hitta det, det är bara en fråga om tid och vilja" sa Sirius och såg på Frank som skakade på huvudet.

"Jag blir inte förvånad om ni verkligen lyckats med det där" sa Alice och såg på Narcissa som nickade.

"Jag har aldrig varit inne på Filch kontor" sa Narcissa och såg på de andra som såg på henne.

"Vad jag har nog bara förlorat poäng för Slytherin men aldrig fått en strafftjänstgöring, så jag är glad över att jag får höra hur det ser ut nere på hans kontor men jag skulle aldrig vilja gå in där" sa Narcissa medan hon tog några nötter som stod i en skål på bordet.

"Jag undrar hur detaljerat det där korten är" sa Lily och såg på James och Sirius som tog upp ett tomt kort.

"Detta är de kort som Filch och alla lärare fyller i och det kommer automatiskt ner i rätt låda, så snart den har fått en giltig signatur från en lärare" sa Remus och hela gruppen skickade runt kortet, där det fanns rutor att fylla i. Molly rullade med ögonen innan hon harklade sig och läste vidare.

Fred och George Weasley hade en hel låda.

"En hel låda" utbrast Molly och tappade boken.

"Fan de kanske är värre än oss" sa James och såg på Sirius som skakade på huvudet.

"Nej jag tror Marodörerna tillsammans har två och en halv låda" sa Sirius och såg på de andra stirrade på dem.

"Vad de är två personer och vi är fyra vi borde ändå ha mer än dem" sa James och såg fundersamt på boken.

"Nej vi har inte tid med strafftjänstgöring, Quidditch, den här läsningen och dessutom vårat sista F.U.T.T. år" sa Remus med ett varnande finger i luften och såg på Sirius och James som nickade.

"Jag kan inte tro att du får dem att låta bli att ställa till med trubbel" sa Merlene och såg på Remus som höjde ögonbrynet.

"Det gjorde han inte" sa Ted och såg på James och Sirius som hade ett leende på sina läppar.

"Nej det gjorde han inte, han sa bara att vi inte har tid med strafftjänstgöring, vilket inte är detsamma som att vi inte skall ställa till med någon det gäller bara att inte åka fast" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Vi kommer aldrig sluta ställa till med trubbel men vi kommer förstås se till att vi inte gör någon allvarligt skadad" sa James och vinkade emot Molly för att hon skulle läsa vidare.

En blankpolerad samling kedjor och handbojor hängde på väggen bakom Filchs skrivbord. Det var allmänt känt att han jämt tiggde Dumbledore om att få hänga upp eleverna i vristerna från taket.

"Har han inte slutat med den önskan än?" utbrast Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad jag hörde honom när han pratade med Flitwick om att hänga upp ett par av mina klasskamrater" sa Andromeda och såg på Ted som nickade.

"Jag undrar hur han fick jobbet från början för jag vill minnas att han alltid har hatat barn" sa Lily och såg på gruppen som nickade.

"Jag undrar varför han alltid envisas med att vi skall städa på mugglar vis och inte använda magi. Det blir så mycket renare med magi, och det håller sig renare längre" funderade Molly och såg på de andra som nickade.

"Jag undrar det med, mamma låter aldrig oss städa hemma om vi inte använder magi" sa Narcissa och såg på James och Frank som båda stirrade på henne.

"Min mamma skulle aldrig ens våga låta mig städa hemma, efter att jag var sju år" sa James medan han satt och såg upp i taket.

"Kan beror på att du limmade fast alla möbler och att allt damm kom snabbare tillbaka och du hade inte en aning om vad du gjorde" sa Frank och såg på James som satt och kliade sig i huvudet.

"Ja, men du kan inte säga att det var en underhållande helg att låta pappa och mamma försöka att få den oavsiktliga magi som jag använde, det tog farmor att hitta boken som jag hade hittat på vinden när jag var sex år" sa James och log emot Frank som nickade.

"Synd bara att din farmor gömde undan boken igen, den hade många roliga oavsiktliga sätt att göra saker på bara man koncentrerade sig" sa Frank och såg hur Sirius stirrade på dem.

"Menar du att du höll på rackartyg redan som barn" sa Sirius och Frank som nickade.

"Du skulle se vad James kunde ställa till med, jag tror det är för att hans farfar hjälpte till och att hans far hjälpte honom med varför tror du att han var så duktig de första året" sa Frank och såg på Sirius och Remus som nu nickade.

"James fick du hjälp av din far med du vet vad" sa Sirius och såg på James som skakade på huvudet.

"Nej men jag fick tillgång till Familjen Potters Bibliotek när jag fyllde 11 år och det hjälpte" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det var till stor hjälp vårat andra år" sa Sirius med nickade huvud.

"Och vårat Tredje" sa James och såg på Remus som skakade på huvudet.

"Hur var det med erat fjärde och Femte år" sa Ted och såg på Sirius och James som log.

"Jag tror vi kan utesluta att familjen Potters bibliotek har hjälpt Marodörerna genom hela sin skoltid, för att göra rackartyg" sa Merlene och såg på James och Sirius som nickade.

"Ja vi har nog spenderat många timmar att söka efter svar i de biblioteket, efter som vi inte har någon bibliotekarie som fråga sätter vad vi gör" sa Sirius med ett leende.

"Jag kan inte tro att ni kom undan din mor" sa Frank och skakade på huvudet.

"Nja vi hade pappas hjälp till en del, och sedan var det många nätter som vi satt i biblioteket för hon försöket förbjuda oss att använda biblioteket, men hon lyckades aldrig" sa James och såg på Frank som stirrade på honom.

"Jag kan inte tro det. Jag kan bara inte tro det, James varför lyckas du med allt" sa Frank och såg på honom.

"Jag vet inte men vi kanske skall låta Molly läsa innan hon blir för irriterad" mumlade Frank till de andra som såg hur röd Molly hade börjat att bli i ansiktet.

Filch tog en gåspenna från en liten kruka på skrivbordet och började lufsa omkring på jakt efter en bit pergament.

"Och så börjas det" stönade James och Sirius.

"Vad menar ni" sa Lily och stirrade på dem hon hade aldrig varit med när Filch rapporterade någon.

"Han läser allt högt, och det är så irriterande" muttrade Sirius och vinkade åt Molly.

"Ni får skylla er själva för, ni har ställt till med så mycket trubbel för honom att det är bara rätt åt er" sa Merlene och såg på Sirius och James som höjde ögonbrynen och såg på henne.

"Vänta bara vänta Molly läs vad han säger" sa James och såg på Molly som var tacksam över att det var en kort diskussion.

"Bara lort och dynga" muttrade han ursinnigt. "Stora fräsande draksnorkråkor… grodhjärnor… råttinälvor… Jag har gått nog av det… ska statuera ett exempel… Vart är blanketten? Jo här var den…"

"Varför skall han välja Harry till att gör det där" sa Lily lågt och rynkade pannan medan hon stirrade på boken.

"Bara för att det är Harry" sa Alice och la armen om Lily som nickade.

"Jag tror han ser James i honom som så många andra har gjort" sa Merlene och såg på de andra som nickade.

"Jag hoppas bara att han inte får allt för mycket att göra för det är inte hans fel att folk ser James" mumlade Lily vidare och såg på de andra som nickade.

"Oj då, kommer han fortfarande ihåg det där" viskade Sirius och såg på James som rodnade ett experiment som hade gått fel under deras sjätte år.

"Vad menar ni med det" sa Narcissa och stirrade på sin kusin som svalde.

"Vi råkade bara experimentera och det gick lite snett i ett oanvänt klassrum i slutet av Femte året vi glömde av experimentet" sa James och såg på Remus som stirrade på honom.

"Råkade Glömma" sa Remus och stirrade på James och Sirius som nickade.

"Nej Ni råkade inte Glömma, Ni Glömde bort den helt och hållet i fyra månader" sa Remus och såg på James och Sirius som kröp ihop.

"Ja vi glömde bort hur vi hittade rummet från början" sa James och såg på Remus som skakade på huvudet.

"Varför var vi i rummet från början" sa Sirius och såg på James som ryckte på axlarna medan Remus nöp sig över näsryggen och skakade långsamt på huvudet.

"Killar vi vet att ni oftast är på rymmen från Filch så vad hade ni gjort den dagen när ni började med trolldrycken" sa Ted och såg på James och Sirius som stirrade på varandra.

"Vi har inte en aning om vad som hände vi vet bara att rummet låg på tredje våningen" sa Sirius och såg på de andra som skakade på huvudet.

Han tog upp en stor pergamentrulle ur skrivbordslådan, slätade ut den framför sig och doppade sin långa svarta gåspenna i bläckhornet.

"Namn… Harry Potter. Brott…"

"Han får det att låta som att Harry har begått ett fruktansvärt brott" sa Alice och stirrade boken.

"Men det var ju bara lite lera" sa Merlene.

"Filch har alltid varit sådan när det gäller nerskräpning, eller nersmutsning" sa James och ryckte på axlarna.

"Han verkar ha blivit mindre aggressiv genom åren i alla fall" sa Sirius och såg på James som höjde ögonbrynen.

"Minns du inte första året" sa Sirius och väntade på att James skulle minnas.

"Nej jag vet inte vad du talar om, om du inte tänker på den gången vi båda vaknade upp i en öde korridor" sa James och såg på Sirius som stirrade på honom.

"Jag kan inte tro det" sa Sirius och skakade på huvudet.

"Vad är det nu" sa Arthur och såg på Sirius som såg på James med chockad blick.

"James minns inte varför vi fick våran allra första strafftjänstgöring" sa Sirius och såg på James som verkade tänka.

"Å nu vet jag varför, det är pappas fel, att jag inte miss, när någon höjer rösten på det sättet som Filch gjorde så blir de minnet väldigt suddigt, och jag kan inte minnas det förens jag får sammanhanget förklarat för mig, det har med en familj förtrollning att göra, Farmor och Farfar grälade när jag var fyra eller fem, och jag minns inte om vad eller vad som hände men Farmors röst blev så obehaglig att min far skapade ett säkert ställe i mitt medvetande och allt som kommer i närheten av den röstnivån som farmor hade sugs in där och jag kan inte minnas det, det var därför jag vaknade upp i korridoren" sa James och såg på Sirius som stirrade på honom.

"Din far gjorde det för att skydda dig" sa Narcissa och såg på James som nickade.

"Jag tror det har hänt fem gånger sedan första gången, och Mamma orsakade det en gång, farmor två, och Filch en, och McGonagall gjorde det en gång hon med" sa James och försökte tänka efter.

"Okej då har vi fått veta ännu ett mysterium" sa Remus och nickade emot Molly som harklade sig.

"Det var bara lite lera!" sade Harry.

"Det är bara lite lera för dig, min gosse, men för mig är det en hel timmes extra skurning!" skrek Filch med en snordroppe obehagligt dallrande i spetsen på den uppsvällda näsan. "Brott… nersölning av slott… Förslaget straff…"

"Kan inte någon skrämma honom så att han aldrig mer kommer i närhet" började Narcissa säga och blev snabbt ner tystnad av Lily, Merlene, Alice och Andromeda och hade träffat henne med en tystnad förtrollning.

"Narcissa du måste tänka dig för att vi har Marodörerna här och vi har framtiden marodörer som läser allt vi säger" sa Merlene med låg röst och såg på Narcissa som nu nickade.

"Förlåt jag tänkte mig inte för jag börjar bli väldigt trött på Filch" sa Narcissa.

"Jag undrar vad som skulle hända om Vi släppte lösa dem på honom samtidigt" sa Andromeda och såg på Narcissa som tog för att skriva ett brev.

"Jag hoppas att Jocelyn får detta" sa Narcissa när hon var klart och satte brevet på bordet och det försvann innan de hann blinka.

Medan han torkade sin rinnande näsa sneglade Filch illvilligt på Harry, som med återhållen andedräkt väntade på sin dom.

"Jag hatar den mannen ännu mer nu" muttrade Arthur och skakade på huvudet.

"Jag kan inte tro att Harry står så lugnt där och väntar alla andra som vi känner hade gjort allt för att komma ifrån" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Ingen av oss hade stått stilla och väntat på domen så där" sa Frank och skakade på huvudet.

"Jag tror det är också därför ni alltid får hårdare straff än någon annan med" sa Molly och spände ögonen i killarna som såg på henne med höjda ögonbryn.

"Du menar inte seriöst att vi skulle få hårdare straff för att vi försöker komma undan" sa James och såg på Molly.

"Läs vidare då, för jag lovar dig att Harry inte kommer gå där ifrån utan tre veckor strafftjänstgöring" sa James och stirrade på henne.

"Varför tre veckor" sa Sirius medan han letade efter något att äta.

"Därför att vi får alltid tre veckor" sa James.

"Vill du slå vad" frågade Molly och såg på James som genast fick en känsla av att han skulle förlora det vadet, Lily hade redan vunnit över honom, och han var tacksam över att han inte hade satsat något viktigt pengar kunde han skaffa nya, men nu hade han inget att slå vad med.

"Nja vi kan väl låta det vara som det är, jag har inget riktigt att slå vad om, längre" sa James och såg på Molly som stirrade på James för att se om han försökte ljuga sig ifrån något.

"Molly han redan förlorat emot Lily så jag tror inte han har några pengar kvar" sa Remus.

"Okej" muttrade Molly innan hon såg ner i boken igen.

Men just som Filch satte gåspennan till pergamentet hördes det ett väldigt bang! Det kom från rummet ovanför, och braket fick petroleumlampan att skramla.

"Vem gjorde det" sa Arthur och såg sig omkring för de alla hade hört braket som om det hade hänt precis intill dem.

"Jag tror att Jocelyn har något med detta att göra" sa Andromeda och såg på brevet som hade dykt upp.

"Min tur" sa Narcissa och tog brevet.

Mina vänner.

Som ni har börjat upptäcka så kommer ni att höra allt som händer i boken, jag beklagar att ni måste genom gå detta, jag vet inte om det är Hogwarts själv som gör detta eller om det är de att jag mixtrar med tiden, och Narcissa jag kan lova dig att Filch inte är kvar på skolan i min tid, jag önskar dock att vi hade haft honom, det hade hjälpt mig med J.S.P jag tänker inte säga mer om den personen just nu, jag vet inte hur det illa det kommer att bli, men ni kommer förmodligen bli mer och mer indragna i berättelsen ju mer ni läser, jag är hemskt ledsen för detta.

Jag har kommit fram till att jag förmodligen kommer att dyka upp runt kapitel 14 eller 15, beroende på om tidigare nämnda person lämnar mig ifred tillräckligt länge.

Jocelyn.

"Vem fan är J.S.P." frågade Narcissa och såg på de andra som stirrade på henne.

"Jag tror hon inte vill avslöja det, utan att vi kommer få veta när hon kommer eller i böckerna" sa Molly och slog upp innehållsförteckningen över vilka kapitel som fanns.

"Hittar du runt vilket kapitel" sa Arthur och stirrade ner i boken.

"Hon har lyckats radera så vi inte kan se vilka kapitel som kommer" sa Arthur och såg på boken.

"Hon hindrar oss från att hoppa över kapitel" sa Merlene och såg på Narcissa som verkade tänka på något.

"Molly läs vidare så att vi blir klara med det här kapitlet någon gång" sa Andromeda.

"Peeves!" vrålade Filch och slängde ifrån sig gåspennan i ett utbrott av raseri. "Den här gången ska jag minsann få fast dig, nu ska du allt få!"

"Å Peeves låt du aldrig ändras" utbrast Marodörerna med en mun och skrattade.

"Han kommer inte ändra på sig" sa Ted.

"Det är bra då har vi en allierad på skolan" sa Sirius med ett flin.

"Skall vi vara oroliga att Marodörerna ser Peeves som en allierad" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Peeves kanske inte är världens snällaste, men om någon av de där ger honom en order så kommer han följa den till punkt och pricka, Alice, Merlene ni kommer ihåg när jag inte kunde ta ett steg utan att James dök upp" sa Lily och såg på sina två vänner som nickade.

"Peeves hjälpte honom, jag lovar er Peeves kan vara väldigt hjälpsam om man har rätt medel" sa Lily och suckade hon hade önskat i flera år att hon kunde muta Peeves men han hjälpte alltid Marodörerna.

"Du har försökt" sa Narcissa lågt och Lily nickade.

"Men jag hade inte tillräckligt bra saker" sa Lily lägre, hon var tacksam över att hon hade valt att ge James en chans nu, han uppförde sig inte lika barnsligt som för bara några veckor sedan, men hon undrade om det var ett spel för henne eller inte.

"Tror ni att han får fast Peeves" sa Remus och såg på Gruppen som rynkade pannan.

"Inte får fast honom men frågan är om han får honom förvisad ur slottet" sa James.

"Hogwarts är inte Hogwarts utan Peeves" sa Sirius och alla stirrade på honom.

"Vad minns ni inte under vårat tredje år att Peeves inte var närvarande" sa Sirius och såg på gruppen som nickade.

"Jo det var de året som det var så fruktansvärt lugnt och nästan tråkigt" sa Frank medan han såg på Gruppen.

"Alla fick sina läxor gjorda, ingen blev bläck plumpad" sa Alice och såg frågande på Sirius som nickade.

"Det var också det året som Peeves blev instängd någonstans, vi har inte fått ur honom vad som hände men vi hittade honom i slutet av tredje året och det var inte lätt att få honom ut, efter det så har VI lovat Peeves att Hogwarts utan honom är inte Hogwarts" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Det han blev inte lika hemskt efter det, han vet när han har gått för långt" sa Frank och såg på James som nickade.

"Han har lärt sig gränser" fortsatte Sirius.

Och utan att kasta en blick bakom sig på Harry rusade Filch bullersamt ut ur rummet med Mrs. Norris hälarna.

"Om Norris lämnar rummet SPRING HARRY" skrek James och Sirius och de alla stirrade på dem.

"Vad det hade vi gjort, vi lärde oss efter andra gången att om Mrs. Norris är kvar i rummet stå stilla rör inte en muskel men lämnar hon så är det värt risken" sa Sirius och såg på boken.

"Jag tror inte att jag hör detta" sa en röst och gruppen vände sig om och såg på Professor McGonagall som stod i rummet.

"Hej Professor" sa Merlene och såg på hunden som stod bredvid deras elevhems föreståndare.

"Jag hittade den här hunden i mitt rum för tre minuter sedan med en lapp runt halsen, och jag tror att detta är riktat emot er" sa hon och vecklade ut lappen.

Hej mitt namn är Snuffles.

Jag tillhör ingen men jag hoppas på att någon vill ha en rumsren Grym som mig.

"Jag hoppas att ni tar hand om den här saken" sa Professor McGonagall innan hon lämnade rummet såg hon noga på James och Sirius som båda stirrade på hunden som hade lagt sig ner vid deras fötter.

"Jag tror att det där är något som Jocelyn skulle skicka" sa Alice lågt och stirrade på de andra som nickade.

"en Grym, jag gillar det inte" varnade Molly medan hunden höjde huvudet och morrade varnade emot henne.

"Molly läs, Hunden kommer inte göra dig något så länge du inte gör den något" sa James och såg på Sirius som kliade den bakom örat.

"Dessutom så är den redan vän med Sirius" sa James och skrattade.

'Det är skönt att se mina vänner igen' tänkte hunden medan den la sig vid James fötter.

Ingen i gruppen la märket till hundens onaturliga tillgivenhet mot James, men Sirius stirrade på hunden, och undrade vad namnet Snuffles kom från, han tyckte sig känna igen hur hunden såg ut, eller om det var något med ljuset. Molly stirrade på hunden men orolig blick innan hon läste vidare.

Peeves var skolans poltergeist, ett grimaserande, luftburet plågoris, som bara levde för att ställa till med kaos och elände. Harry var inte särskilt förtjust i Peeves, men just nu kunde han inte låta bli att vara tacksam för hans val av tidpunkt.

"Vi måste säga till Peeves att inte gå för hårt åt på Harry" mumlade Sirius och såg på Hunden som nickade.

"Är det bara jag eller nickade hunden just" sa Merlene och såg på Hunden som stirrade på henne.

"Jag såg det med, jag tror hunden verkligen förstår vad vi säger" sa Alice och såg på den svarta hunden som hade några gråa och vita tussar runt sina tidningar, och hunden fnös till som för att säga att klart att jag förstår vad ni säger.

"Jag tror att vi skall låta hunden vara" sa Narcissa som inte riktigt var säker på om det var en grym eller om det var en hund.

"Låt James och Sirius se efter den" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag vill inte se den hunden i närheten av mig" sa Narcissa och såg på Sirius och Hunden som nickade.

"Jag tror att vi inte kommer se hunden förutom när vi är här" sa Lily och såg på hunden som nickade igen.

"Molly läs vidare så vi får se om Peeves hjälper Harry eller gör det värre för honom" sa Arthur och såg på Molly som nickade hon hade satt sig i knät på Arthur när hunden hade kommit in.

Förhoppningsvis skulle Peeves narrstreck (Och det lät som om han hade förstört någonting väldigt stort och tungt den här gången) avleda Filch från tanken på Harry och hans lerspår.

"Som om det skulle hända" fnös James och skakade på huvudet han visste att det var omöjligt att avleda Filch.

"Jag tror att Harry kommer klara sig ur det" mumlade Narcissa.

'Harry kommer klara sig' hunden såg sig om i rummet, han var så tacksam över att han hade hoppat in i det där hålet som hade lett honom rakt till Hogwarts och till sina två bästa vänner.

"Jag känner igen den blicken" sa Merlene med en låg röst och stirrade på hunden.

"Merlene kan du sluta stirra på hunden" sa Narcissa som flyttade sig omedvetet bort från hunden.

"Förlåt men jag tycker mig känna igen den" sa Merlene.

"Jag undrar vad Peeves välte den här gången" sa Andromeda medan hon serverade sig själv lite mer te.

Harry, som trodde att det var nog bäst att stanna och vänta på Filch i alla fal, sjönk ner i en maläten länstol intill skrivbordet. Det låg bara en enda sak på bordet förutom Harrys halvt ifyllda straffblankett: ett stort, blankt, mörkrött kuvert med silverbokstäver på framsidan. Med en hastig blick på dörren för att försäkra sig om att Filch inte var på väg tillbaka nappade Harry åt sig kuvertet och läste:

"Jag känner igen det där" sa Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Var det inte något som Parker började med" sa Andromeda och stirrade på väggen.

"Eller var det något som Orion började med något som skulle hjälpa en att lära sig trolldom via brevkurs" ropade Bellatrix och de andra såg på Sirius som ryckte på axlarna.

"Det kom väl från Frankrike från början de där brevskrivarkurserna" sa James.

"Men varför skulle Filch ha beställt de, vi har aldrig sett honom med en trollstav ens" sa Sirius.

"jag vet inte, det kanske är någon annan kurs än vad vi tänker på" sa Merlene, Molly harklade sig och läste vidare

KVICKTRICK

"KVIKTRICK" sa Sirius och såg orolig på de andra som stirrade på boken med misstro.

"Jag har då aldrig hört talas om de tidigare" sa James.

"Jag tror ingen av oss har hört talas om de tidigare" sa Alice och såg på Molly för att hon skulle läsa vidare.

Brevkurs i magi för nybörjare

Nyfiket slet han upp kuvertet och drog ut en bunt pergamentark. Med ännu fler snirkliga silverbokstäver stod det på framsidan:

"Harry man skall inte läsa andras post" sa Lily med varnande röst emot boken.

"Jag är glad över att han gör det" sa Sirius.

"Jag undrar vad det är för brev" sa Merlene.

'Jag känner igen den här historien' tänkte hunden som låg på James fötter.

"Men kan jag få läsa" muttrade Molly och såg på gruppen som nickade.

Känner ni er i otakt med den moderna magins värld? Finner ni att ni kommer med ursäkter för att slippa utföra enkla trollkonster? Har ni någonsin blivit pikad för era bedrövliga sätt att handskas med trollstaven eller trollspöt?

"Menar du att i framtiden kommer vi kunna lära oss trollkonster via en brevkurs" sa James och stirrade på boken med orolig min.

"Jag tror det är ett sådant där brev där de lurar dig, jag tror inte att de verkligen kan ersätta verkliga kurser som vi har här på Hogwarts eller de som blir hemskolade" sa Merlene och skakade på huvudet.

"Jag vet men ändå jag undrar hur de skall lära sig från ett brev jag har problem att lära mig från lärare" sa Ted och Andromeda såg på honom.

"Ted du vet att jag hjälper dig gärna" sa Andromeda och log emot honom.

"Tror ni verkligen att någon skulle utnyttja de magi svaga" sa Alice och såg på gruppen som stirrade på henne som att det vore helt och hållet något otänkbart.

"Ja" sa Lily och Ted med eftertryck.

"Okej Varför skulle någon göra det?" sa Narcissa och såg på Lily som drog ett djup andetag och skickade upp en bild på väggen.

"Genom historien lär vi oss att det finns folk till allt, ni får lära er om Svartalfer och deras uppror, ni får lära er om mörka trollkarlar och häxor som barn, vi som har mugglar bakgrund har en annan historia som vi lär oss" sa Lily och läst bilder från hennes historielektioner flöda, om hur folk utnyttjade de mindre lyckligt lottade i samhället.

"Vänta nu, vad var det där" sa Sirius och såg på Lily som rodnade.

"Den skulle inte varit med, det är en film som vi kan använda vid ett senare tillfälle, men Robin Hood är ett bra exempel på hur giriga vissa människor kan bli" sa Lily och såg på Sina vänner som verkade tänka.

"Vi kan inte fixa allt" mumlade Alice och såg på Narcissa som nickade.

"Nej men utbildning är vi måste se till blir bättre" sa Merlene och de nickade.

"Lily kan du lära mig hur du gör det där" sa Narcissa och pekade på bilden som suddades ut.

"Lite senare" viskade Lily och nickade emot Molly som hade stirrade på dem tills hon fick läsa.

'Inte konstigt att hennes barn blev som de blev' hunden låg stilla med huvudet men rullade med ögonen.

Det finns en lösning!

Kviktrick är en helt ny, garanterat framgångsrik, lättlärd kurs som ger snabbt resultat. Hundratals häxor och trollkarlar har dragit nytta av kvicktrick-metoden!

Madam Z. Nettles från Topsham skriver:

"Jag hade svårt att komma ihåg orden i häxmässorna och min familj gjorde sig lustiga över mina trolldrycker. Men nu efter en Kvicktrick-kurs, är jag medelpunkten på alla fester och mina vänner tigger mig om att få receptet på min gnistersaft!"

"Man kan lära sig att koka trolldryck via brev, det är inga konstigheter i det, de är som att använda en kokbok" muttrade Lily och såg på de andra som nickade.

"Men Lily, jag tror hon frammanar trolldrycken det är inte samma sak som att brygga" sa Andromeda medan hon stirrade på boken med missnöje.

"För att frammana trolldryck behöver du inte ett recept" sa Lily och såg på Molly som nickade svagt.

"Du har rätt så de måste vara trolldryck som hon har gjort" sa Andromeda.

"Och de har mugglare lärt sig via brev i ett par år så det skulle inte vara så konstigt att Trollkarlar har börjat med" sa Ted och tänkte på sin mamma som hade fixat flera middagar via de där brev recepten som hon hade hittat ur någon av sina veckotidningar.

"Frågan är vad mer de säger att de kan lära ut" sa Frank medan han tog emot vattenflaskan från Alice som hade trollat fram en till dem alla.

Häxmästare D. J. Petman från Didsbury säger:

"Min hustru brukade håna mig för mina svaga besvärjelser, men efter att ha följt er fantastiska Kviktrick-kurs i bara en månad lyckades jag förvandla henne till en grymtoxe! Tack så hjärtligt, Kviktrick!"

"Det är näst intill omöjligt att lära sig utan en lärare, man måste ha rörliga bilder och liknande för att man skall förstå" sa Arthur och såg på James som höjde på ögonbrynet.

"Inte omöjligt Arthur, man kan men det är väldigt svårt om det inte är så enkla beskrivningar som det var i min farfars farfars fars bok som Farmor la beslag på när jag var sju år" sa James och kliade sig i bakhuvudet.

"James de du pratar om är inte lära sig magi för tid och evighet, du talar om oavsiktligt magi, det är stor skillnad dessutom så har din familj alltid varit duktiga på att göra det omöjliga möjligt" sa Frank och skrattade åt James rodnade.

"Jag kan inte hjälpa att Farfar och Pappa tycker det är roligt när man hittar på saker och att de skriver ner det i en bok" sa James och såg på Frank som skrattade.

"Det hjälper inte heller att din far och farfar står bredvid och viskar ur mungipan eller" sa Frank och såg på James som log.

"Det är bara för att reta upp mamma och farmor som det gör på det sättet" sa James med ett leende.

"Klart du retar upp din mamma, men att du vågar göra det med Farmor" sa Sirius och såg nyfiket på honom.

"Pappa får fortfarande skulden hon har ännu inte kommit på mig" sa James och ryckte med båda ögonbrynen med förnöjt leende på läpparna.

"Kan jag få läsa" utbrast Molly helt plötsligt och gruppen såg på henne och nickade.

Helt uppslukad bläddrade Harry igenom resten av innehållet i kuvertet. Varför i all världen ville Filch ta en Kvicktrick-Kurs? Betydde det att han inte var någon riktig trollkarl?

"Det är ju glasklart nu" muttrade Frank och såg på Alice som nickade.

"Han är en ynk varför skulle han annars vara så arg på de där tre" sa Ted och pekade ett finger diskret emot Marodörerna som verkade helt uppsluppna i någon planer igen.

"Nu när du säger det Ted så börjar jag förstå bitterheten men varför är inte Hagrid lika bitter som Filch" sa Alice i en låg ton och såg på gruppen som verkade tänka.

"Kan det helt enkelt vara så att Hagrid är tacksam över att han har någonstans att bo på, efter som han är halvjätte" sa Andromeda och Alice som skakade på huvudet.

"Hagrid kan fortfarande utföra magi" sa Alice och såg på medan gruppen såg dem.

"Vad diskuterar ni" sa Arthur som såg på dem med nyfikna ögon.

"Å Absolut ingenting" sa Ted och stirrade på Frank som log.

"Kom igen, vi sitter här och läser en bok om framtiden, ni kan väl dela med er om vad ni pratar om" sa Arthur och såg på dem när de sakta nickade.

"VI diskuterade skillnaden mellan Filch och Hagrid" sa Andromeda och stirrade på de andra såg på varandra.

"Vi har aldrig tänkt på skillnaden mellan de där två. Båda kan inte använda magi och de är båda är typ fast här men ni har märkt skillnaden mellan att Hagrid är ganska glad över att vara här medan Filch är arg och bitter över något" sa Frank.

"Och vi tror det handlar om att Hagrid kan fortfarande kan göra viss form av magi" sa Alice

"Det och att Hagrid är halvjätte och inte är välkommen någon annanstans" sa Andromeda som hade varit med i samtalet.

"Jag tror Hagrid är mest lycklig över att han får ha sina djur att ta hand om, jag menar har ni sett vad som finns i den förbjudna skogen" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på dem.

"Vad menar ni finns i skogen" sa Lily och stirrade på dem en aning oroligt eftersom det var där som Professor McGonagall ville att Hon skulle vara när hennes Varkatt blev allt för aggressiv.

"Jag tror det är bäst att lämna det osagt" sa Frank och såg på Lily som skakade medan den svarta hunden hade kommit och lagt sig vid hennes fötter och slickade hennes hand.

"Jag undrar var Snuffles kommer ifrån" sa Remus och stirrade på hunden igen.

"varför det" sa Molly och stirrade på Remus som ryckte på axlarna.

"Han verkar så bekväm med oss som grupp, och han verkar framför allt fäst vid Lily och James" sa Remus.

"Tror det beror på att James är van vid hund" sa Sirius och knuffade till James som bara stirrade på honom.

"lägg av, Molly fortsätt att läs" sa Lily medan hon fortfarande tänkte på vad det kunde finnas för djur ute i den förbjudna skogen.

Harry höll just på att läsa "Lektion ett: Det rätta greppet om trollstaven (Några nyttiga tips) " när hasande steg utanför talade om för honom att Filch var på väg tillbaka. Harry stoppade hastigt ner pergamentsbunden i kuvertet igen, och hann precis slänga tillbaka det på bordet innan dörren öppnades.

"Ny börjar misstag, Harry, snälla låt inte Filch ha sett vad Harry har gjort" sa James och log sig själv på pannan och skakade på huvudet.

"James han är inte du" sa Arthur och såg på James med road min.

"Nej men alla vet att man inte skall ha bevismaterialet i händerna" sa Sirius och klappade James på ryggen.

"Det vet ju till och med Lily om efter vad hon gjorde mot oss" sa Sirius och såg på Lily som rodnade lätt.

"Jag undrar om Filch kommer lägga på strafftid för det där" sa James och medan han försökte tänka ut sätt som Harry kunde slippa ur strafftjänstgöring.

"James, Harry kommer klara av sig vi har redan sagt det" sa Narcissa och stirrade på James som såg upp på henne.

"Jag vet att ni har sagt det Syssling" sa James och Lily höjde på ögonbrynet.

"Du är släkt med Black" sa Lily och såg på James som nickade.

"Japp mamma är född Black Gift Potter, men alla gamla familjer är släkt med varandra Lily jag skall visa dig vårat släckträd när du kommer hem till mig" sa James och såg på Lily som nickade

"Jag tror att Longbottom är släkt med Potter på långt håll med" sa Frank och såg på Lily som nickade.

"Jag önskar att man kunde få mer familj historia på den här skolan än vad vi får, det är så krångligt att försöka förstå sig på det utan hjälp" sa Lily och skakade på huvudet hon hade försökt de två åren att lära sig hur de olika familjerna var släkt med varandra men det var omöjligt att hålla koll på alla förgreningar.

"Lily det är något som alla trollkarlsfamiljer lär sina barn sedan födseln, det är synd att det inte finns speciella lektioner för mugglarfödda" sa Merlene och såg på sin vän som verkade tänka hårdare.

"Jag önskar att de skulle låta alla som går första året på Hogwarts skulle få börja en vecka tidigare för att de skulle få lära sig lite mer om den här världen" sa Lily och skakade på huvudet.

"Lily det kommer vi se till" sa Alice och log.

"Förresten finns det ingen förskola, i trollkarlsvärlden" sa Ted och såg på de andra som suckade.

"Nej inte än men känner jag Lily rätt så kommer hon kämpa för att det kommer finnas en förskola för både" sa Andromeda och log emot Lily de hade redan diskuterat möjligheterna att genom föra det.

"Andromeda" väste Lily.

"Hoppsan förlåt Lily" sa Andromeda och såg sig omkring.

"Kan vi fortsätta läsa" sa Molly såg på Lily, Molly var nyfiken på Lilys idé om förskola inför Hogwarts.

Filch såg triumferande ut.

"Det där borttrollningsskåpet var ett ytterst värdefull möbel!" sade han skadeglatt till Mrs. Norris. "Den här gången, min lilla sötnos, ska vi nog få Peeves körd på porten."

"Skämtar ni med mig" Skrek Sirius och stirrade på boken, Molly hade tappat boken när Sirius skrek till.

"Sirius känsliga öron" stönade Remus och Lily båda höll för sina öron gruppen stirrade på dem innan gruppen brast ut i skratt.

"Men hur kan skolan ha fått tag i ett borttrollingsskåp de är väldigt dyra" sa Frank och rynkade pannan.

"Jag vet jag försökte övertala mamma och pappa att vi skulle skaffa ett i fall något skulle hända" sa Merlene och rynkade pannan hon med.

"Varför skulle ni behöva ha ett" sa James och såg på henne.

"Jag tycker det skulle vara lättare att åka till min kusin i USA om vi hade ett sådant skåp" sa Merlene och såg på Lily som nickade.

"Men vi skulle ju ta oss dit på mugglar sätt nästa gång du skulle dit" sa Lily och såg på Merlene som nickade.

"Jo jag lovade det" sa Merlene och log lugnande emot Lily som nickade.

"Men vi måste hitta det och ta reda på vart de andra skåpet står" sa Sirius och hoppade upp och ner på sin plats medan hunden skakade på huvudet.

"Sirius vi är inte ens säkra på att det skåpet finns på skolan nu" sa Remus medan han försökte tänka ut om de hade stött på det där skåpet tidigare.

"Borttrollningsskåp" frågade den tjocke munk brodern som just hade kommit in genom väggen.

"Hej hur är det" sa Andromeda och såg på sitt elevhemsspöke som nu hade kommit.

"Det är bra ni talade om ett borttrollningsskåp, det finns ett här på skolan någonstans, det var de två första som byggdes, vart de andra har tagit vägen vet jag inte men ett finns här på skolan någonstans" sa tjocke munkbrodern och log emot dem.

"Då får vi leta efter det" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Synd att kartan inte visar sådan där saker" mumlade Sirius ur mungipan till James och Remus som nickade.

"Killar skall jag läsa eller skall ni leta efter det där skåpet" sa Molly och såg på James och Sirius som nickade åt Molly att läsa.

Hans blick föll på Harry och gled sedan snabbt vidare till kvicktrick-kuvertet, som låg en bra bit ifrån det ställe där det hade legat från början, vilket Harry upptäckte först nu när det var för sent.

"Vad är det för kuvert som Harry har rört" sa tjocke munkbrodern och såg på gruppen som såg på honom.

"Ett kuvert som låg på Filch skrivbord" sa Molly och såg på spöket som tänkte på saken.

"Det är aldrig bar att röra Mr. Filch saker, jag vet inte vilket som är värst att bryta sig in i hans kontor eller att försöka läsa någon av hans privata post" sa spöket och såg på James och Sirius som såg upp i taket.

"Vi vill inte veta om ni har gjort det" sa Narcissa och stirrade Sin kusin och syssling som nickade snabbt till svar.

Filchs blekfeta ansikte blev mörkrött. Harry förberedde sig på ett raseriutbrott. Filch linkade fram till skrivbordet, slet till sig kuvertet och slängde ner det i en låda,

"Har du… har du läst…?" spottade han fram.

"Harry du kommer råka illa ut" sa mumlade James han var fortfarande inställd på att Harry skulle råka illa ut, eftersom James egna historia med Mr. Filch var inte det bästa.

"James sluta oroa dig din son har ju lyckats bli den yngsta sökaren på århundrande, dessutom så har han besegrat ett bergatroll, tagit sig förbi en trehövdad hund, och har besegrat Voldemort två gånger. Jag tror du inte har så mycket att oroa dig för James" sa Frank och såg på James som stirrade på honom.

"Ni glömmer av att Mr. Filch har ett speciellt hat emot familjen Potter" sa James och såg på Frank som skakade på huvudet.

"Familjen Potters välbevarade hemlighet hur man driver Skogvaktaren och Vaktmästaren på Hogwarts till tidig pensionering" sa Sirius och såg på James som log.

"Vänta lite, menar du att varje generation av din familj har varit lika arroganta som du" sa Lily och såg på James som skakade på huvudet.

"Nej Lily, jag har inte varit arrogant, stöddig möjligtvis, kaxig givetvis, men det är något som jag har försökt bearbeta mitt omogna beteende som jag hade när jag började på Hogwarts" sa James och såg på Lily som nickade.

"Det är inte lätt att tro att Potter har ställt till med mest problem genom historierna" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Men Hagrid har du inte drivit till vansinne än" sa Ted och såg på James som log.

"Det brukar ta två eller tre generationer av Potter att byta ut skog vaktmästaren, och två generationer för vaktmästare" sa James och log för sig själv han önskade att han kunde driva Filch på flykt så att han inte kunde göra något emot Harry.

"Killar vi har en bok att läsa" sa Arthur som kände att Molly vibrerade bredvid honom.

"Nej" ljög Harry kvickt.

Filch snodde sina knotiga händer om varandra.

"Det är inte ett bra tecken, det är ett av det värsta saker som Filch kan göra, det innebär minst tre kvällar med strafftjänstgöring, och det är ihop med någon från Slytherin och dessutom under hans vakande öga" sa Sirius och såg väldigt grön ut.

"Sirius mår du bra" sa Merlene som såg på honom.

"Jag vet bara att jag har strafftjänstgöring i veckan som kommer och han såg ut på det där sättet så det kommer inte gå bra" sa Sirius och såg på de andra som log emot honom.

"Men Sirius jag sa åt dig att du inte skulle reta upp Filch på det sättet" Muttrade Remus medan han såg ner på hunden som nickade med hållande.

"Om jag misstänker att du hade läst mitt privata… inte för att det är mitt… det är för en väns räkning… det må vara hur det vill med den saken… Hur som helst… om du bara så mycket som…"

Harry stirrade förskräckt på honom. Filch hade aldrig sett galnare ut. Ögonen var på väg att tränga ur sina hålor, det ryckte i hans ena pussiga kind och den rutiga yllehalsduken gjorde inte det hela bättre.

"Nå, då så… du får väl gå då… och andas inte ett ord… inte för att… men om du inte har läst… Gå nu, för jag måste skriva rapport om Peeves… gå…"

"Jag kan inte tro det" sa James och stirrade på Molly som log belåtet.

"Jag sa ju det till dig Potter att Harry skulle komma undan utan strafftjänstgöring" sa Molly medan hon såg på de andra som stirrade på boken.

"Lily du har nog sett Filch galnast av oss alla" sa Merlene och skrattade.

"Jag kommer väl alltid få höra det där att jag satte dig Marodörerna" sa Lily.

"Japp det kommer du få höra det tills du är någon gör något bättre" sa Alice med ett leende.

"Jag undrar om Filch lyckades" sa Frank och såg på James som skakade på huvudet.

"Nej Hogwarts är inte Hogwarts utan Peeves" sa James.

"Vi vet James" sa Merlene och såg på James med hård blick medan hon nickade mot Molly att läsa.

Häpen över sin otroliga tur skyndade sig Harry ut ur kontoret, genom korridoren och tillbaka uppförtrapporna. Att slippa ut från Filchs kontor utan bestraffning var nog ett slags skolrekord.

"Det är skolrekord" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Jag undrar hur han gjorde det för det är den enda person sedan skolan öppnades som har kommit ifrån bestraffning" sa James och såg på Remus som nickade.

"Jag undrar vad som fick Peeves att göra det" sa Arthur lågt och såg på Molly som nickade diskret

"Jag tror inte Peeves skulle lyssna på någon utom Blodiga baronen och Marodörerna" sa Lily och såg på Merlene, som verkade titta de andra som nickade.

"De håller jag med om" sa Arthur medan Hunden skakade på huvudet.

"Tror ni hunden vet något som vi inte vet" sa James och såg på hunden som rullade med ögonen något som James kände igen och sneglade på Sirius som inte såg det.

"Harry! Harry! Fungerade det?"

Nästan Huvudlöse Nick kom utsvävande ur ett klassrum. Bakom honom kunde Harry se de trasiga resterna av ett stort svart skåp med guldinläggningar som verkade ha släppts från hög höjd.

"Nästan Huvudlöse Nick har gjort någon för att rädda en elev" sa James och stirrade på boken.

'Det är inte första gången som Nick har hjälpt en elev' tänkte hunden och rullade med ögonen igen.

"James det är inte första gången Nicka har hjälpt oss ett par gånger" sa Sirius och såg på James som verkade tänka efter.

"Jag tror Nick hjälper alla som han kan" sa Andromeda medan Ted nickade medhållande, de båda hade fått hjälp av Nick många gånger.

"Han, Helena och Tjocke munkbrorden har alltid hjälpt elever, blodiga baronen har väl inte alltid varit så hjälpsam om man inte tillhör Slytherin" sa Narcissa medan hon tänkte på något.

"Jag önskar att vi kunde prata med Jocelyn hon verkar veta mer än någon annan om detta verkligen har hänt" sa Andromeda medan hon såg på Molly som drack

"Hon kommer att komma men jag tror inte vi får svar än då av henne" sa Remus.

"Varför gör hon det här egentligen" sa Sirius medan han nös, de andra stirrade på honom.

"Vad jag har varit snuvig ett par dagar" sa Sirius mellan nysningarna.

"Vi vet inte varför hon gör det, men vi får fråga henne när hon kommer hit" sa Molly och harklade sig.

Hunden som låg vid James fötter hade inte lyft på huvudet när han hörde namnet Jocelyn men han tänkte på flickan som hade mött honom i en gränd och gett honom ett löfte, och han hade tagit det, och hoppat in i den där virvlade cirkeln utan att tveka, han hade inte sett hennes ansikte men hon hade fått honom att lova honom att aldrig visa någon vem han var och han hade lovat att henne om han fick se sin vänner igen. Han hade fått en lapp av henne och sedan hoppa, och landat i Professor McGonagalls kontor, som tur var fanns inte Professor McGonagall där så han hade förvandlat sig till Snuffles och hängt lappen runt halsen och börjat skälla som hon hade sagt till honom. Nu låg han och såg på sina vänner medan de läste böcker, han hoppades att han skulle få stanna som husdjur tills han fick ta på den där råttan, han såg sig om på gruppen och undrade

"Skall vi läsa vidare" frågade Ted medan han såg på Molly som nickade.

"Ja jag skall bara dricka lite först" sa Molly

"Jag övertalade Peeves att låta det braka ihop rakt ovanför Filchs kontor" sade Nick ivrigt "Tänkte att kunde avleda honom…"

"Det var snällt av Nick att hjälpa Harry, jag trodde dock inte att Peeves hjälpa någon med något" sa Arthur och såg på de andra som stirrade på de andra boken.

"Peeves har alltid hjälp oss" sa Sirius och stirrade på Arthur som suckade.

"Det gör han alltid, Peeves hjälper alltid trubbelmakare" sa Arthur och såg på de andra som skrattade.

"Det stämmer jag tror att Peeves alltid har gillat trubbel" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Det stämmer, Vi vet inte vart Peeves kommer ifrån vi vet bara att han en dag dök upp här och ställde till med ofog, och våran då varande rektor tycket för mycket om honom för att köra bort honom, han satte nog till och med ett skydd för att ingen skulle kunna fördriva honom här ifrån" sa Tjocke munkbrodern.

"Det låter som något en Rektor från Gryffindor skulle göra" mumlade Andromeda och såg på Narcissa som nickade.

"Nej jag tror den rektorn tillhörde Ravenclaw, eller Slytherin, men jag skall inte säga säkert för jag minns inte när Peeves kom hit" sa Tjocke munkbrodern medan han svävade emot väggen.

"Jag tror jag skall fråga honom" sa han och försvann.

"Jag är tacksam över att Peeves och Nick hjälpte min son" sa James och såg på Lily som nickade.

"Men jag vet inte om det var värt att förstöra ett så värdefullt föremål" sa Lily lågt.

"Lily det är väl bättre att Harry slapp strafftjänstgöring med Filch speciellt när de har Lockman där" sa Merlene och Lily nickade.

"Jag hatar att säga det Lily men det är bättre att han slipper strafftjänstgöring än att sitta igenom ännu en med Lockman" sa Alice och kastade ett öga på fotoalbumet medan hon talade, hon önskade att ännu ett foto skulle komma.

"Bella hur går det" sa Narcissa och såg på sin syster som satte sig ner bredvid dem.

"Det går bra, jag är vid Jul nu så, men jag tycker det känns bättre att sitta med er, hörnet där borta börjar kännas kusligt" sa Bellatrix medan hon slog upp sin bok igen.

"läs du Molly" sa Bellatrix och såg på de andra som vände blicken emot Molly igen.

"Var det du?" sade Harry tacksamt. "Ja då, det fungerade, jag fick inte ens strafftjänst. Tack såg mycket, Nick!"

"Harry är alldeles för lik Lily och Alice de båda tackar alltid spökena" sa Frank medan han rufsade till Alice hår.

"Det är för att man skall vara artig emot dem" sa Alice och slog undan hans hand.

"Alice jag vet att du säger det men ibland kan du gå till överdrift när du hälsar på alla spöken som kommer in i slottet" sa Frank och Alice knuffade till honom.

"Snälla kan vi fortsätta jag tror inte det är så långt kvar på kapitlet" sa Ted medan Frank och Alice höll på att knuffa på varandra.

De följdes åt genom korridoren. Harry lade märket till att Nästan Huvudlöse Nick fortfarande höll sir Patricks brev i handen.

"Jag önskar det fanns nånting jag kunde göra för att hjälpa dig med De huvudlösa jägarna" sade Harry.

"Å Harry, det finns inget du kan göra men det är väldigt snällt sagt att han vill hjälpa honom" sa Merlene som en gång tidigare hade frågat om hon kunde hjälpa Nick med något.

"Jag vill minnas att du frågade honom en gång två år sedan om du kunde hjälpa honom Merlene och han var mycket tacksam över att du ville hjälpa honom" sa Alice

"Japp han var extra hjälpsam efter det" sa Merlene medan hon satte sig ner bekvämt.

"De huvudlösa jägarna är bara en skock idioter som är uppblåsta för att de har blivit av med sina huvud" sa Narcissa medan hon skakade på huvudet.

"Håller med kära Kusin" sa Sirius medan han såg på James som verkade tänka.

"Tror ni det går att spela dem ett spratt" sa James och såg på Sirius som stirrade på honom

"Å det går men det är svårare att spela Spöken spratt än Slytherin, kan ni tala om för mig vad som fick Lucius och Severus att bli så där sjuka" sa Bellatrix och såg upp på James och Sirius som båda stirrade på henne.

"Kommer du ihåg det, syster" sa Andromeda medan Bellatrix tog en av tabletterna som Sirius tidigare hade tagit.

"Jag skulle inte äta den där, de är fruktansvärt uppiggande tabletter Sirius blev väldigt konstig efter att ha ätit några sådana" sa Andromeda medan hon tog tabletten från Bellatrix som såg på henne.

"Det är Jocelyn som har skickat tillbaka lite saker" sa Narcissa och såg på Molly som stirrade ogillande på Narcissa och Bellatrix och harklade sig.

Nästan Huvudlöse Nick tvärstannade, och Harry gick rakt igenom honom. Han önskade att han inte hade gjort det, det var som att kliva genom en iskall dusch.

"Det är den värsta upplevelsen som finns, jag tror att vissa av spökena gillar att göra det där med flit" sa Ted och skakade på huvudet.

"Det är ett av spökena som älskar att göra det där, speciellt när man är här första året" sa Andromeda och ryste hon hade gått igenom de spöket flera gånger.

"Alla andra spöken hatar det, men just de spöket som håller till nere i köket som älskar att göra så där" sa Ted medan han skakade på huvudet.

"Jag tror att vi alla har någon gång gått igenom ett spöket, men jag tror att Nick blev väldigt förvånad över Harrys uppriktighet" sa Narcissa.

"Men det finns faktiskt nånting du kan göra för mig" sade Nicka upphetsat. "Harry, skulle det vara för mycket att be om… men nej, du skulle inte vilja…"

"Nick bara fråga" utbrast Sirius och alla stirrade på honom.

"Sirius du talar med en bok" muttrade Narcissa och såg på sin kusin som bara log emot henne.

"Jag undrar varför Nick är så orolig för att be Harry om något" sa Remus med en rynka mellan ögonen.

"Jag tror ärligt att det är för att det är Harry" sa Ted och såg på de andra som log medan de skrev ner något.

"Vad då?" frågade Harry.

"Jo, på allhelgonaaftonen i år är det femhundraårsdagen av min dödsdag" sade Nästan Huvudlöse Nick och träckte upp sig med värdig min.

"Det är stort" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag tror aldrig att någon elev har blivit bjuden på det" sa Arthur

"Nej spökena brukar inte avslöja när deras dödsdag är" sa Sirius och verkade otålig att få veta när Nick hade dött.

"Hur vet du det" frågade Molly och la ner boken i sitt knä.

"Sirius har jagat varje spöke här för att få veta när de dog alla utom missnöjda Myrtle" sa Remus och skakade på huvudet.

"Jag skulle ha frågat Myrtle om hon lämnade sin toalett någon gång" sa Sirius

"Sirius du borde ha lärt dig efter att spöket på femte våningen skrek så att du blev döv i en vecka" sa Remus.

"Jag blev aldrig döv" svarade Sirius med ett leende.

"Du menar att McGonagall gick på att du blev döv" utbrast James

"Tyvärr inte, jag blev döv i en vecka för att professor McGonagall skrek så mycket på mig, jag är förvånad över att hon inte har skrikit den här veckan på oss" sa Sirius.

"Minerva har inte haft någon anledning att skrika på någon än. Jag är själv förundrad att hon fortfarande är lärare efter att vi har gått ur" sa Sirius eftertänksamt.

"Man skulle kunna tro efter vad som hände i förra bokens borde hon känna på sig att det kommer bli värre" Sa James medan han skakade på huvudet.

"James det där tre kan inte vara värre än vad ni Marodörerna har lyckats med " sa Andromeda och kände ett slag på sin axel.

"Du skall inte säga något sådant du vet att du det kommer bli värre då" sa Merlene och såg på Andromeda som såg på henne.

"Andromeda du vet att under den här boken har vi dessutom tvillingarna Wesley med De där tre" sa Narcissa och såg på sin syster.

"Just det, jag hade glömt borde de där två" sa Andromeda och såg på Molly som var lätt irriterad på Gruppen.

"Kan jag få läsa vidare annars kommer vi aldrig bli klara" sa Molly medan hon bläddrade för att kolla hur många sidor hon hade kvar att läsa.

"Molly älskling vi kommer att bli klara, men vi måste också få prata det kommer bli svårt att sitta tyst under hela boken" sa Arthur och drog in Molly i sin famn.

"Jag vet men jag är snart klar med kapitlet" sa Molly och harkade sig.

"Jaså" sade Harry, som inte var säker på om han skulle se ledsen eller glad ut över det. "Det var värst"

"En fråga, skall man se ledsen ut eller vara glad över en dödsdags" sa Lily som hade tänkt på detta under hela kapitlet.

"Lily det är som en födelsedag, fast spöken som är så gamla som Sir Nicholas brukar inte komma ihåg när de föddes och därför firar de i stället Dödsdagen" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Men andra ord skall man se glad ut över att ha blivit bjuden då" sa Lily och gruppen nickade.

"Jag ska ha en fest nere i den största fängelsehålan. Vänner till mig kommer hit från hela landet för att vara med på festen. Det skulle vara en sån ära för mig om du ville delta. Ron Weasley och Hermione Granger skulle förstås också vara hjärtligt välkomna, men ni vill väl hellre gå på skolfesten, antar jag?" han såg på Harry med spänd förväntan.

"Jag måste säga att det är nog den största fest som något spöke på Hogwarts har haft" sa Remus

"Tror du att Peeves håller sig undan" sa Sirius

"Peeves skulle aldrig hålla sig undan, det vet du Sirius" sa James och skakade på huvudet.

"Det är väldigt vänlig av Nick att bjuda in de alla tre" sa Ted medan han såg sig om efter hunden som hade legat vid James fötter men hunden hade vandrat i väg.

"Jag hoppas bara att det kommer gå bra för Harry" sa Lily medan hon bet på sin nagel igen.

"Lily om du fortsätter så där kommer du inte ha några naglar kvar" sa Alice och tog tag i Lilys hand.

"Jag kan inte låta bli att jag är nervös, förra Halloween så tog sig ju ett troll i på skolan vad kommer hända det här året" sa Lily och såg på Alice som skakade på huvudet.

"Lily du får inte tänka så, du måste hålla positiva tankar om du skall orka med böckerna" sa Merlene och satte sig på hennes andra sida.

"Okej jag skall försöka" sa Lily och nickade emot Molly att hon kunde läsa.

"Nej" skyndade sig Harry att säga, "Jag kommer gärna…"

"Min käre gosse! Självaste Harry Potter, på min dödsdagsfest! Och tror du att du kan…" han tvekade med upphetsad min, "… att du möjligtvis kan nämna för Sir Patrick hur oerhört fruktansvärd och skrämmande du tycker jag är?"

"Vi måste ta ett samtal med Nick om det där vi måste lära honom hur man är ett skrämmande spöke" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Vi borde be Peeves hjälpa honom med det" sa Sirius och hörde hur alla stönade.

"Peeves kommer inte hjälpa Nick" sa Remus och skakade på huvudet.

"Du gillar inte Peeves för att han retas med dig" mumlade Sirius och såg på Remus som fortfarande skakade på huvudet.

"Jag säger bara det att Peeves har sin egna vilja jag tror han lyssnar på er två för att ni ställer till på trubbel, Peeves älskar trubbel" sa Remus med ett lätt leende.

"Jag tror att alla spöken kommer att vara där" sa Narcissa

"Hur långt har ni kommit i nästa bok" sa Bellatrix och satte sig bredvid Molly som höjde på ögonbrynet.

"Vi är på Kapitel 8" sa Molly och såg på Belltrix som suckade.

"Jag tror att vi kan göra en kopia till Kapitel 9 så kan Bella vara med från kapitel 9" sa Andromeda och såg på Lily som nickade och Molly la ner boken.

"Så nu har du Fram till kapitel 9 att läsa" sa Lily och Bella tog boken igen.

"Jag sa ju att Bella läser fort" sa Narcissa medan Bella begravde näsan i boken igen.

"Jag kan fortfarande inte tro att hon har läst igenom så fort" sa Lily och såg på Narcissa som log.

"Vi hade nog kunnat vara i tredje boken om vi inte hade pratat så mycket" sa Ted och såg på Marodörerna som bara log.

7"Ja, ja självfallet" sade Harry.

Nästan Huvudlöse Nick strålade mot honom.

"En dödsdagsfest?" sade Hermione entusiastiskt, när Harry äntligen hade bytt om och kom ner till henne och Ron i uppehållsrummet. "Jag slår vad om att det inte är många som kan skryta med att ha varit på en sån fest – det ska bli jättespännande!"

"Jag tror inte någon på Hela Hogwarts har varit på en dödsdagsfest tidigare" sa Arthur och såg på ett av det mer okända spökena på Hogwarts kom in svävande.

"Nej vi brukar inte låta dödliga komma till våra fester" sa spöket och såg på dem.

"Vad gör ni här inne borde ni inte vara med de andra eleverna som håller på att ta sig till Hogsmeade" sa spöket och tittade på dem.

"Å är det i dag" sa Ted medan han såg på de andra.

"Nej det är nästa helg" sa James och såg på Lily som nickade.

"Jag är övertygad om att det inte är förens nästa vecka" sa Lily och tog fram sin almanacka som hon har i sin väska.

"Nästa helg, jag skriver upp när det är Hogsmeade helg, för det är då det alltid är tomt i biblioteket" sa Lily och la ner almanackan igen.

"Du menar att har spenderat alla Hogsmeade helger i biblioteket?" sa James och såg på henne.

"Inte alla, jag har tre helger som jag går till Hogsmeade, en innan jul och två på våren" sa Lily och hela gruppen skakade på huvudet.

"Lily du måste verkligen komma ut mer" sa Merlene och skakade på huvudet.

"Jag skall försöka i år, men jag pluggade två examens samtidigt" sa Lily och såg på de andra som stirrade på henne.

"Lily menar du att du klarade av dina två mugglar examens förra året" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Jag gjorde sista provet två dagar innan vi började här, jag väntar fortfarande på att få veta om jag klarade av det" sa Lily med ett lätt leende.

"Har du inte fått svar än på det" sa Merlene

"Nej mamma och pappa lovade att hålla brevet hemligt tills jul, Jag bad om det" sa Lily.

"Varför skulle nån vilja fria sin egen dödsdag?" sade Ron, som bara var halvvägs genom sin trolldrycksläxa och på vresigt humör. "Jag tycker det låter hemskt deprimerande…"

"Vi måste verkligen se till att barnen gör sina läxor i tid" muttrade Molly medan hon såg på boken.

"Det är en av anledningarna som jag vill att det skall finnas en skola innan Hogwarts och en skola efter" sa Lily.

"Det finns tusen tals olika former av skolor för mugglare medan bara en typ av skola för trollkarlar och häxor" sa Ted.

"Vad menar du" frågade Frank som stirrade på honom.

"Hogwarts går från 11 års ålder till du är 17/18 år beroende på när du fyller. Men i mugglar världen börjar du skolan runt 5/6 år ålder, och går tills du är 16/17 sedan väljer du hur du vill utbilda dig ytligare 3 till 6 år beroende på vad du vill bli" sa Ted

"Det stämmer ju äldre du blir ju mer komplicerat blir de du lär dig" sa Lily medan hon tänkte efter hur en skola för de yngre i trollkarlsvärlden skulle utformas.

Regnet piskade fortfarande mot fönstret, som nu var bläcksvart, men inomhus såg allting ljust och trevligt ut. Skenet från brasan spred sin varma glöd över de många mjuka fåtöljer där folk satt och läste, pratade, gjorde läxor eller, som i Fred och George Weasleys fall, försökte ta reda på vad som skulle hända om man utfodrade en eldsalamander med filibusters fyrverkeripjäser.

"FRED GEORGE WEASLEY" skrek Molly så att alla hoppade till och Sirius stirrade på Henne.

"Molly de tar inte skada av att man ge dem en fyrverkeripjäs" sa James och såg på Molly som stirrade på honom, och han förundrades ännu en gång hur Harry kunde ha så rätt att hon liknade en sabeltandad tiger.

"Och hur vet du det" sa Molly och stirrade på honom.

"För att det är grundläggande i alla marodörers handbok att alltid undersöka allt som kan gå fel" sa Sirius medan han gäspade.

'Kunde inte ha sagt det bättre själv' tänkte Snuffles medan han kom och la sig bredvid Lily som frånvarnade kliade honom bakom örat.

"Ni menar att allt ni har gjort genom åren att ni har undersökt och sett till att det är säkert" sa Merlene och stirrade på Sirius som nickade.

"Ja vad trodde ni att vi skulle ha orsakat en annans elevs död, visst vi har varit elaka emot Slytherin men aldrig att vi skulle skada någon allvarligt" sa James.

Fred hade "räddat" den lysande brandgula eldödlan från en lektion i skötseln av magiska djur, och den låg nu och pyrde lätt på ett bord omgivet av en klunga nyfikna elever.

"Eldsalamandrar gillar värme och fyrverkerierna skulle aldrig skada ett djur som lever i eld" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Du menar att Eldsalamandrar lever verkligen i eld" sa Molly som aldrig hade tagit skötsel av magiska djur

"JA" svarade James och Sirius.

"Å jag kanske inte skulle ha skrikit så" sa Molly och blev lätt röd i ansiktet.

Harry skulle just berätta för Ron och Hermione om Filch och kvicktrick-kursen när eldsalamandern plötsligt slungades upp i luften under knaster och brak, medan gnistorna flög från den då den häftigt virvlade omkring i rummet.

"Harry du skulle inte ha berättat det där" sa Lily och masserade sina tiningar medan hon stirrade på boken.

"Jag tyckte du sa att du inte kunde skada ett djur som lever i Eld" sa Molly och tog ner boken.

"Djuret tar inte skada av att äta en fyrverkeripjäs, men djuret flyger med hjälp av magi i fyrverkeripjäserna" sa Remus och lät som om han var mycket trött, Sirius och James stirrade på honom det var inte långt till full månen nu, det var något James och Sirius var säker på.

"okej men ändå det kan vara farligt om någon blir träffad av den" sa Alice och såg på Remus som nickade.

"Jo men de borde ha satt upp ett skydd som gör att ingen kan träffas av den" sa Sirius

"De kanske gjorde det de säger bara att den flög omkring inte om att den träffade någon" sa Frank och såg på Molly som nickade.

Åsynen av Percy som vrålade sig hes åt Fred och George, det praktfulla uppbådet av orangeröda fyrverkeritstjärnor som sprutade ut ur eldsalamanderns mun och dess slutliga flykt in i den öppna brasan med åtföljande explosioner fick Harry att glömma både Filch och hans kvicktrick-kuvert.

"Jag tror att de borde ha lärt sig efter sju år med Mollys bröder och sju år med marodörerna, att det inte hjälper att skrika på trubbelmakare" sa Arthur och skakade på huvudet medan han såg på James och Sirius som bara log.

"Jag tror att det alltid kommer finnas någon som kommer att försöka få trubbelmakare att lyssna" sa Remus och såg på de två.

"Det är därför att det finns alltid någon som tror att man lyssnar när man skriker" sa James medan han kliade sig i örat.

"Det är kanske därför McGonagall har slutat skrika på oss" sa Sirius och såg på James som nickade.

När allhelgonaafton väl var inne, ångrade Harry sitt förhastade löfte att gå på dödsdagsfesten. Resten av skolan såg glatt fram mot sin allhelgonafest. Stora salen hade dekorerats med de vanliga levande fladdermössen, Hagrids jättepumpor hade urholkats och skurits ut till lyktor stora nog för tre man att sitta inuti, och det gick rykten om att Dumbledore hade bokat en trupp dansande skelett till kvällens underhållning.

"Det låter som att de har gjort mer och mer på Halloween" sa Merlene och såg på albumet låg stilla.

"Varför finns det inga bilder" frågade Alice som hade sett på Albumet hon med.

"Därför att Harry, Ron och Hermione är inte på Skolans Halloween fest utan nere på dödsdags festen" sa Ted.

"Men de måste ju äta" sa Merlene.

"Vi får hoppas att de har hittat köket" sa Ted och såg på Marodörerna som log.

"Klart han hittar till köket" sa Sirius

"Jag tror inte det" sa Andromeda.

"Jag har alltid förundras över hur Halloween firas fortfarande här på Hogwarts" sa Ted och drack av te.

"Jag undrar varför ingen inser att Harry aldrig kommer tycka om Halloween" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Om de Två Halloween vi har läst om har det hänt två hemska saker, den första Halloween så dödades Lily och James, den andra så var det ett troll inne i skolan och höll på att döda en elev, jag kommer aldrig över känslan att något kommer att hända" sa Alice och satte sig närmare Frank.

"Alice detta har inte hänt än, så det kommer inte hända någon hemskt på Halloween" sa Frank medan han försökte lugna ner Alice som hade börjat jaga upp sig.

"Jag vet men det räcker att titta på Lily så blir jag stressad" sa Alice lågt och Frank tittade på Lily som satt och bet på sin tumnagel igen.

"Lily, du kommer inte ha någon tumnagel kvar" sa Merlene och drog ner Lilys hand.

"Jag vet att jag inte kommer ha några naglar kvar efter de här" sa Lily och drog tillbaka sin hand.

"Kan jag få läsa" sa Molly medan hon såg på gruppen som nickade.

"Ett löfte är ett löfte" påminde Hermione strängt Harry. "Du sa att du skulle gå på dödsdagsfesten."

"Jag tro verkligen inte att Harry försökte smita men det hade varit svårt att lämna stora salen med alla dess läckerheter och gå ner i fängelsehålan" sa James

"Det tror inte jag heller men det låter som att de borde ha ätit först" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Man går aldrig på en dödsdagsfest utan att äta" sa Arthur och skakade på huvudet.

"Jag tror att vi skall förespråka att någon lär dem våran historia bättre än Binns" sa Molly med en suck och såg på de andra.

"Jag håller med Binns är en mardröm och det är ett av våra viktigaste ämnen, för om vi inte lär oss av historien så kommer vi att upprepa den" sa Frank medan han skakade på huvudet.

"Med tanke på att Det ända Binns lär oss är om de där Svartalfs upproren och inte om våran egna historia" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"tror det är bara ett få tal som kan hålla sig vakna under hans sövande föreläsningar" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag tror i Gryffindor så är det Remus och Lily som lyckas hålla sig vakan när vi har dubble timme av den lektionen, men Alice brukar klara av när det är enkel timme" sa Sirius och såg på de andra som stirrade på honom.

"Hur vet du det, du brukar somna efter fem minuter" sa Ted och såg på Sirius som log.

"Han vet för det är Remus och Lily som brukar få tala om för alla i Gryffindor vad det är för läxa i trollkonsthistoria" sa James.

Så klockan sju på kvällen vandrade Harry, Ron och Hermione raka vägen förbi dörröppningen till den fullpackade stora salen, som lyste inbjudande med guldtallrikar och levande ljus, och styrde i stället stegen mot fängelsehålorna.

"Det låter som att vi skall ta det och göra det till tradition vid ankomst festen, när vi lämnar salen när de nya har sorterats in, så kan vi låta ljusen vara i elevhemsets färger" sa Narcissa medan hon såg på de andra som nickade.

"Det skulle verkligen vara häftigt när de lämnar salen att uppleva det där" sa Andromeda medan hon lät sitt trollspö frammana blockljus med lågor i de olika färgerna för elevhemmen.

"Det ser verkligen mäktigt ut" sa Molly och såg på dem.

"Tänk dig att hela vägen till Slytherins uppehållsrum eller Hufflepuffs lyss upp på det här vägen" sa Arthur och såg på ljusen med en drömmande blick.

"Tror att det skulle göra upplevelsen ännu mer för de som kommer till Hogwarts första gången" sa Ted.

Gången som ledde till Nästan Huvudlöse Nicks fest hade också kantats med levande ljus, men effekten var långt ifrån munter. Det var en långa, smala, kolsvart vaxljus, som brann med en svag blå låga och kastade ett dunkelt, spöklikt ljus över deras ansikten.

"Jag förstår att det blir dystert när de är svarta ljus, med blåa lågor men se bara på bilderna" sa Frank medan han bläddrade igenom albumet som nu visade hur fängelsehålan hade lyst upp av alla ljus

"Jag önskar att de hade varit ätit innan" sa Molly låg medan hon huttrade till

"Är det bara jag eller sjönk temperaturen typ fyra grader" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Jocelyn sa att det var en bieffekt av det här rummet" sa Narcissa och såg på de andra.

"Jag undrar vad som gör att det har blivit på det här sättet" sa Frank och såg på de andra som verkade tänka de med.

"Men det verkar som att rummet följer boken, så om det blir kallt i boken så blir det kallt för oss, men vi borde inte märka något om det är vinter" sa Remus och läste igenom brevet igen om Jocelyn hade skickat dem.

"okej Molly läs och se varför det blir kallt här" sa Ted och trollade fram filtar till de alla.

Temperaturen sjönk för varje steg de tog. Harry rös till och drog klädnaden tätare omkring sig. Sedan hördes ett ljud som lät som om tusen fingernaglar skrapade mot en jättelik svart tavla.

"Å gud få de där ljudet att sluta" jämrade Remus medan Lily höll för öronen, hon hatade ljudet av naglar mot en svart tavla.

"Det slutar snart" Sa James medan han såg frågande på Lily som andades medan hon försökte stänga ute ljudet.

"Jag tror att hunden inte heller tycker om ljudet" sa Merlene och såg på hunden som låg med tassarna över huvudet.

'varför förvarnade hon mig inge' tänkte Snuffles där han låg vid Remus fötter men han förstod inte varför Lily inte tyckte om oljudet.

"Jag är förundrar över att de kallar det där för musik" sa Lily när ljudet hade blivit svagare.

"Det är vad spöken kalla för musik Lily, det är mycket stor skillnad mellan vad vi gillar och spöken" sa Alice och rös lätt till och drog filten tätare omkring sig.

"Ska det där föreställa musik?" viskade Ron

De rundade ett hörn och fick se Nästan Huvudlöse Nick stå i en dörröppning täckt med svart sammetsdraperier.

"Titta på det här" sa Alice och höll upp bilden från albumet.

"Det ser verkligen oroväckande ut men ändå så verkar det som att Nick håller på de gamla traditionerna" sa Frank medan han såg på Bilden.

"Det är god sed förr i världen att alltid stå utan för och ta emot sina gäster, men nu har man flyttat in till innan för dörren och där hälsar värden eller värdinnan sina gäster välkommen" fortsatte Frank när han såg Ted oförstående blick.

"Klart Nick står och hälsar alla välkomna det ligger i hans natur" Sa James med ett leende.

"Jag tror det verkligen gjorde Nicks kväll att Tre Gryffindor elever kom ner på hans fest" sa Narcissa som viste att Nicholas var mycket stolt över sitt elevhem.

"Kära vänner, välkomna, välkomna" sade han med sorgfylld stämma. "Det gläder mig innerligt att ni kunde komma…" han svepte av sig sin fjäderprydda hatt och följde dem bugande in.

"Det hade varit ännu bättre om han hade kunnat byta klädsel men som spöke har man inte mycket val man får fira sin dödsdag i de klädsel som de dog i" sa Sirius och skakade på huvudet när han såg bilden av Nick.

"Håller med dig Sirius det hade gett mer effekt om han inte hade varit klädd på det där sett varje dag" sa James med en lång suck.

"Jag håller det om att det tappar lite sin Charm när man har sett Nick i så många år i sina kläder, det hade varit lite mer effektfullt om han hade kunnat ändra sina kläder" sa Frank.

De möttes av en otrolig syn. Fängelsehålan var fylld av hundratals pärlvita, genomskinliga varelser, av vilka de flesta svävade omkring ute på de fullpackade dansgolvet, valsande till det fasansfulla, vinande ljudet från en trettiomannaorkester som spelade på sågblad uppe på en estrad klädd i svart.

"Det kommer bi väldigt svårt att inte gå igenom spökena" sa Alice som hatade det känslan av att gå igenom spökena.

"Det måste verkligen vara den största samling av spöken som Hogwarts har sett" sa Lily och kände hur det kröp i skinnet på henne på henne av ljudet från orkestern som spelade.

"Jag tycker inte alls om det där ljudet" sa Narcissa och såg på Bellatrix som kom och satte sig hos dem.

"De där ljudet tränger in överallt" sa Hon när hon såg på de andra som nickade.

"Jocelyn vet inte vad som orsakar det" sa Andromeda.

"Okej skall jag fortsätta läsa så kanske ljudet försvinner" sa Molly och gruppen nickade.

En väldig ljuskrona i taket lyste med ett midnattsblått sken från sina mängder av svarta vaxljus. Andetag immade ur munnen på dem, det var som att kliva in i ett frysskåp.

"Okej Det är för kallt" huttrade Merlene och försökte kasta en och annan värmeförtrollning över sig själv och de andra.

"Det hjälper inte" sa Alice och såg på Lily som försökte tända upp en eld.

"Jag tror vi helt enkelt får sätta oss närmare varandra om vi skall hålla värmen i det här" sa Ted och drog genast Andromeda närmare.

"Jag håller med vi får sätta oss närmare och den eld som Lily verkar ha fått fram men den ger inte mycket värme" sa Merlene och såg på Lily som höll fram sitt trollspö för att hålla elden vid liv.

"Det kommer inte vara bara vara tills de lämnar lokalen" sa Arthur och såg på Gruppen som satte sig närmare varandra och drog filtar om sig, medan Molly harklade sig.

"Ska vi se oss omkring lite?" föreslog Harry, som gärna ville värma upp fötterna.

"Klokt att inte stå still" muttrade Sirius lågt och såg ner på hunden som hade lagt sig över fötterna på honom.

"Det är inte klokt att sitta still heller" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Det kan vi inte göra, vi håller ihop, Bellatrix har du problem med att sitta med oss" sa Narcissa och såg på henne när hon nickade.

"Det är lugnt ni kan läsa, jag har upptäckt att jag inte hör eran bok, det är som att jag är i en bubbla så länge jag läser min bok" sa Bellatrix och tog emot filten som Lily gav henne.

"Jag tror att Jocelyn har utforskat det här rummet ordentligt" sa James medan han såg på De andra.

"Verkar som det" sa Remus som själv aldrig hade hittat det här rummet om det inte för Lily som hade visat dem vägen.

"Vi måste se upp så att vi inte går rakt igenom nån" sade Ron nervöst, och de började gå utmed kanten av dansgolvet.

"Det är något som spökena brukar uppskatta om man försöker att undvika att gå rakt igenom dem" sa Frank som såg på de andra som nickade.

"Det finns vissa spöken som gör det till en sport att försöka få så många som möjligt att gå igenom dem" sa Narcissa medan hon såg på albumet som Bellatrix höll i och medan hon höll på att läsa igenom breven som Jocelyn hade skickat till dem.

"Har ni fått reda på vad hennes efternamn är" sa Bellatrix och såg upp från breven som hon höll i.

"Nej inte än" sa Narcissa medan hon såg på Remus som skakade på huvudet.

"Jag har inte fått reda på vad hon heter i efternamn än" sa Remus och såg på de andra som suckade.

'vem talar de om' tänkte hunden medan han låg bland de andra och försökte hålla värmen.

"Men vi kommer få veta när hon kommer hit" sa Andromeda

De passerade en grupp dystra nunnor, en trashank i kedjor, och även Tjocke munkbrodern, Hufflepuffs gemytliga husspöke, som stod och pratade med en riddare som hade en pil genom huvudet. Harry blev inte förvånad när han såg att de andra spökena höll sig på avstånd från Blodiga Baronen, en utmärglad stirrande Slytherinvålnad täckt av silverskimrande blodfläckar.

"Jag undrar om vi någon sin kommer få reda på varför han är blodig" sa Sirius medan han frånvarande kliade hunden bakom örat.

"Nej vi kommer aldrig lyckas med det lika lite som vi kommer få reda på varför Hagrid blev relegerad" sa James och vände sig emot Narcissa och Bellatrix.

"Ni vet inte varför Baronen är nerblodat" sa James och såg hur de två från Slytherin såg förnärmat på honom.

"Nej Potter, ingen i Slytherin frågar honom om det. Vi försöker visa vårat hus spöke lite mer respekt än vad ni i Gryffindor gör, nästan varje år när det häller Sir Nicholas" sa Narcissa och skakade på huvudet.

"Nästan huvudlös, hur kan vara nästan huvudlös och på det kan Sir Nicholas bara svara så här och dra i sitt hår och visar hur han är nästan huvudlös, man tappar aptiten varje gång han gör det" muttrade Bellatrix och såg på de andra som såg på henne.

"Om Sir Nicholas hade varit like butter som baronen så hade nog ingen frågat honom det där mer än en gång" sa Andromeda och tänkte på hur trevligt spöket för Hufflepuff var emot dem.

"Håller med dig Andromeda och vi får tala med Nicholas om att låta bli att göra det vid middagen eftersom det är en lång resa hit" sa Lily och såg på de andra från Gryffindor.

"Jag undrar vilket spöke som har pilen genom huvudet" sa Merlene som hade suttit tyst en stund.

"Det står inte" sa Molly och såg upp från boken, medan hon tog emot glaset med vatten.

"Det måste verkligen vara många okända spöken därför oss" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Å Nej!" utbrast Hermione och stannade tvärt. "Vänd tillbaka, vänd tillbaka, jag vill inte tala med Missnöjda Myrtle…"

"Vad är det för fel på henne" frågade James och såg på tjejerna som stirrade på honom.

"James du har aldrig träffat Myrtle" sa Merlene och såg på James som skakade på huvudet.

"Det märkts alla tjejer undviker henne" sa Alice och såg på de andra.

"Vi har nog aldrig sett Myrtle" sa Sirius och såg på James som skakade på huvudet.

"Killar kan vi läsa" sa Narcissa såg på dem.

"Vad" sa Sirius och såg upp på sin kusin.

"Oj då" sa Remus och stirrade på Narcissa, Lily och Andromeda som alla var lätt blåa om läpparna.

"Det är verkligen kallt här inne" sa Merlene och försökte värma upp sina händer och ansikte så gott hon kunde.

"Jo och det blir inte varmare av att ni pratar så mycket" sa Alice och Molly nickade.

"Vem?" sade Harry då de snabbt drog sig tillbaka.

"Hon spökar på flicktoaletten på första våningen." sade Hermione.

"Har hon flyttat" frågade Ted och såg på Andromeda som skakade på huvudet.

"Hon har alltid hemsökt flicktoan på första våningen" sa Andromeda.

"Det tar en vecka innan alla tjejer har lärt sig att inte gå in där" sa Lily och rös.

"Spökar hon på en toalett?"

"Alla år som vi har gått så har de varnat oss för den där toaletten, de måste ha slutat" sa Narcissa och såg på Lily som skakade.

"Nej det är bara tjejerna som blir varnade för den toaletten killarna fick aldrig veta om henne" sa Molly och stirrade på de andra som log.

"Just det, jag tror jag berättade för Remus för att han var på väg in där en gång under vårat första år" sa Lily.

"Jag vill minnas att du skrek åt mig att aldrig sätta min fot där inne" sa Remus och såg på Lily som rodnade.

"Erkänn att du är glad över att jag gjorde det" sa Lily och såg på Remus.

"Jo efter att du hade förklarat i lugn och ro vad som skulle hända om jag gick in där" sa Remus.

"Ja. Den har varit ur funktion hela året för hon får ideliga raserianfall och ställer till med översvämningar där. Jag brukar i alla fall aldrig gå in dit om jag kan slippa. Det är hemskt att gå på toa och ha henne snyftande och jämrande alldeles intill sig…"

"Ur funktion hela året? De måste verkligen ha försökt laga den nu då" sa Narcissa och såg på de andra.

"Den toaletten har varit ur funktion de senaste 15 åren" sa Merlene och skakade långsamt på huvudet.

"Den fungerar en gång varje år och det är när terminen börjar den 2 september" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Hon låter mer när någon annan är där inne än om man låter henne vara ensam" sa Molly och de andra nickade.

"Håller med det är bäst för de där tre att lämna henne ensam" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Titta, där finns det mat!" sade Ron.

"Snälla Ron låt bli det där bordet" sa Artur och skakade på huvudet.

"Det kan väl inte finnas något att äta för människor" sa Merlene.

"Nej spöken har sällan något levande på deras fester" sa Arthur.

"Och Ron som alltid är hungrig" sa Molly med ett litet leende.

"Jag hoppas bara att de har hittat köket" sa Sirius.

"Jag tror inte det" sa Alice och nickade emot Molly som höjde bolen igen.

Borta i andra änden på fängelsehålan stod ett långt bord, också det klätt med svart sammet. De närmade sig ivrigt, men i nästa ögonblick stannade de förfärade upp.

"Är det bara jag eller börjar de dofta konstigt här inne" sa Remus och såg på de andra som genast drog ett djupt andetag och började redan hosta.

"Det är inte bara du Remus men var du tvungen att fråga" sa Merlene och höll för näsan.

"De här rummet kommer driva oss tillvansinne" sa Alice och försökte med en uppfräsnings förtrollning.

"Det är lönlöst" suckade Alice.

"Vad har ni gjort" skrek Bellatrix och stirrade på marodörerna.

"Vi har inte gjort något" sa James och såg på Sirius som försökte att göra en bubbel med frisk luft.

"vi måste lämna rummet" sa Narcissa och reste sig upp och började gå emot dörren.

"Vänta" sa Andromeda och såg på breven och hon verkade tänka.

"Kylan kom när du läste om det" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Lukten kom samtidigt, de måste vara rummet som får oss att uppleva vad de upplever, så om Molly fortsätter att läsa så kommer det försvinna" sa Andromeda och trollade fram olika näsdukar.

"Vi måste läsa vidare och dessa innehåller olika dofter låt oss hoppas att det inte blir starkare" sa Andromeda och såg på Narcissa som tog upp en och höll den för munnen och näsan.

"Det fungerar bara det inte blir starkare" sa Narcissa och de andra tog var sin.

"Så oavsett vad som händer så måste vi fortsätta läsa" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Lily" varnade Remus och såg på honom.

"Jag har tagit en dos av de där som Jocelyn skickade så det skall inte vara några problem" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"VI alla vet att man inte skall reta upp Lily så hon blir arg med vad händer är det någon som känner till det" sa Narcissa och såg på gruppen de alla skakade på huvudet utom Remus.

"Remus" sa James och såg på Remus som skakade på huvudet.

"Jag har lovar Lily att inte berätta" sa Remus och såg på Lily som verkade andas ut.

"Kan vi läsa så att doften försvann" sa Ted medan han höll tyget emot ansiktet. Molly såg på de andra som nickade. Arthur höll näsduken framför Mollys ansikte.

Lukten var vidrig. Stora, ruttna fiskar låg upplagda på stiliga silverfat. Kakor, som var brända och svarta som sot, serverades i stora högar på små fina tallrikar. Där fanns en jättelik portion fårpölsa som kryllade av maskar, en tjock skiva oss med ett pälstäcke av grönt mögel och sist med inte minst en enorm grå tårta i form av en gravsten med en inskription i tjäraktig glasyr:

Sir Nicholas de Mimsy-Porpington

Död den 31 oktober 1492

"Vi måste se till att fira honom varje år" sa Alice och såg på James och Sirius som redan höll på att skriva.

"Klart vi skall fira Nick" sa James och såg på de andra som nickade.

"Vi måste se till att fira honom här i det här vi kan få med oss alla elevhemmen, det är ändå ett av skolans mest omtyckta spöke" sa Ted.

"Han och tjocke munkbrodern är det två som är mest omtyckta spöken" sa Andromeda och såg på sina egna anteckningar.

Harry såg förbluffat på medan en fetlagd vålnad gick fram till bordet, böjde sig djupt ner och gick tvärs igenom det med munnen så vitt uppspärrad att den passerade genom en av de stinkande laxarna.

"Det ända sättet för spöken att äta" sa Narcissa sorgset.

"Det är ute slutet, jag kommer inte kommer inte tillbaka som spöke" sa James och Sirius innan de såg på varandra och skrattade.

"Jag kan tänka mig att koma tillbaka om det håller Harry säker" sa Lily och såg på de andras stirrade på henne.

"Vad av allt jag har hör nu så kommer jag garanterat komma tillbaka som spöke och hemsöka min syster varje dag och skrämma hennes man, sedan skulle jag ta följa honom över allt på Hogwarts och hemsöka Dumbledore för vad han har låtit Harry gått igenom" sa Lily och såg på de andra som skrattade.

"Jag skulle vilja se hur Dumbledore hanterar en ilsken Lily Evans" sa Sirius lågt medan han såg på Lily som redan verkade arg och planerade något.

"Tro mig jag vill inte veta vad Lily planerar, jag lärde mig det för ett halvår sedan" muttrade James lågt medan han såg på de andra som hade sina egna planer.

"Kan du känna smaken av laxen, om du går rakt igenom den på det där viset?" frågade Harry.

"Nästan" sade vålnaden sorgmodigt och svävade i väg.

"Nästan, det är värre än jag trodde" utbrast James.

"De måste verkligen vara hemskt för Spökena här på Hogwarts varje fest måltid att de inte kan äta" sa Ted och såg på de andra som nickade.

"Jag tror verkligen att vi borde tala mer med våra husspöken innan vi drar några för hastade slutsatser" sa Andromeda.

"Jag är säker på att de låter den ruttna för att den ska få en starkare arom" sade Hermione sakkunnigt och höll sig för näsan medan hon lutade sig närmare för att titta på den halvt upplösta fårpölsan.

"Hermione" stödande gruppen och kände hur doften för några ögon blick blev doften så starkare.

"Jag undrar vad som fick henne att göra det, men Molly snälla läs vidare jag tror jag håller på att spy" sa Remus och såg lätt grön ut.

"Kan vi inte gå vidare? Jag håller på att kräkas" sade Ron.

Men de hade knappt hunnit vända sig om förrän en pytteliten man plötsligt kom framsusande från en plats under bordet och stannade mitt i luften framför dem.

"Peeves" suckade Remus och skakade på huvudet, Lily tog försiktigt ner näsduken.

"Doften är nästan borta" sa Lily och de andra tog ner dem.

"Varför skall alltid Peeves ställa till det" sa Merlene och såg på Sirius och James som såg på varandra och rykte på axlarna.

"Peeves har inte gjort något" sa James med ett lätt leende.

"Inte än men han kommer göra de, det vet alla" sa Alice och såg på de andra som nickade.

"Det är inte alltid som Peeves gör saker" sa Sirius.

"Han ställer alltid till med saker" sa Merlene.

"Hej Peeves tycker om när det är saker som händer men han är inte alltid ansvarig oavsett vad Alla vet" sa James och stirrade på gruppen.

"Alla vet om att Peeves står bakom 90% av allt som händer här på skolan som har med bus att göra" sa Narcissa och skakade på huvudet hon kunde inte tro att hennes kusin inte förstod vad de menade.

"Peeves står bakom mindre än 10% av allt som händer här och resten är Elever som skyller på Peeves" sa Sirius och hade rest sig upp Peeves hade tagit dem som lärlingar under deras första år på Hogwarts och de hade fått höra från Peeves själv att Peeves aldrig blev trodd för att han var just en Poltergeist.

"Vad Peeves säger är inte trovärdigt" sa Merlene som hade blivit utsatt för bläckplumpar under förra året.

"Så ni säger att man skulle kunna fälla Peeves i en domstol på att ALLA VET ATT HAN HAR GJORT DET" skrek Sirius och höll hårt i sin trollstav.

"Nej man kan inte fälla honom i en domstol på det" sa Lily som ännu inte hade sagt något även om hon hatade Peeves.

"Men han kommer tyvärr vara skyldig i allas ögon, på grund av det. I en domstol i alla fall i en mugglar domstol så är man oskyldig till motsatsen har bevisats, med andra ord är det den som anklagar någon, som har skyldigheten att bevisa att personen har gjort det" sa Lily och såg upp på de andra som stirrade på henne.

"Vad jag försöker bli advokat" sa Lily och ryckte på axlarna, hennes morfar hade varit advokat.

"Okej så för att leka med det som Lily sa" började Ted som ville bevisa att Lilys resonemang var rätt.

"Merlene och Alice här anklagar Peeves för att har skjutit bläckplumpar i deras väskor" sa Ted och lät en tidslinje komma fram.

"Men de har inte se det" sa Lily.

"Däremot så var Peeves i sällskap med Sirius och James" sa Ted och de såg hur de andra stirrade på dem.

"Så hur kan Merlene och Alice bevisa att Det var Peeves som gjorde det" sa Lily och såg på de andra som stirrade på Lily och Ted som de var dumma.

"Det är allmänt känt att James och Sirius har gjort många dumma saker med Peeves tidigare genom åren" sa Merlene och såg på de andra.

"Åter igen inga bevis" sa Lily och såg på de andra som stirrade på dem.

"Men" sa Alice och stirrade på de andra som väntade på något.

"Som sagt man kan inte döma någon på de sätt som ni försöker" sa Lily och såg på de andra som nickade.

"Titta där" sa Bellatrix och pekade på ännu ett brev.

Hej igen.

Jag måste säga att ni håller på att diskutera hur ni vet om någon är skyldig.

Jag är mycket intresserad av er diskussion och jag uppskattar om skriver ner det här för senare tillfälle.

Jag vet på peka det är viktigt för de andra böcker som kommer.

Jag beklagar att rummet får er att uppleva saker som ni egentligen inte skall uppleva.

Rummet är en del av Hogwarts. Detta rummet har hjälpt mig under mina sju år på Hogwarts då mina elevhem inte har accepterat mig helt. Dessutom så är detta rum Hogwarts hjärta, ni bör veta att Detta rum göra allt som behövs för att visa er vad som händer i den framtid jag har, jag hoppas ni tar hand om Snuffles, jag vet att han kom lite plötsligt till er men han ville till er.

Jag hoppas på att snart kunna göra er sällskap men det verkar som J.S.P försöker hålla mig borta från mina planer.

Eran vän Jocelyn.

"Det verkar som att hon vet mer om Hogwarts än någon av oss" sa Bellatrix när hon la ner brevet.

"Verkar som hon är sorterad in i mer än ett Elevhem. Det finns inga har någonsin sorteras till flera elevhem" sa Narcissa och såg på de andra.

"Men hon verkar har blivit det" sa Lily och de andra nickade.

"Det har hänt tredje året efter att Hogwarts sorterings hatt började sitt jobb var det en elev som blev sorterad in i alla fyra elevhem, det tog fyra månader innan hon hittades mördad" sa Lily med låg röst hon hade läst detta.

"låt oss hoppas att hon kommer klara sig bra när hon kommer hit" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Hej, Peeves" sade Harry försiktigt.

I motsats till spökena runt dem var poltergeisten Peeves inte det minsta blek och genomskinlig. Han var iförd en skrikigt orange pappershatt, en roterande fluga och ett brett grin i sitt elaka ansikte.

"Det där låter som han har tänkt göra något" sa James medan han stirrade på boken.

"Jag misstänker att Peeves hörde vad Hermione sa om Myrtle och kommer göra något som gör henne mer ledsen än vad hon redan är" sa Remus och skakade långsamt på huvudet.

"Håller med. Peeves har ett sätt titta bara på bilden" sa Lily och såg på de andra som stirrade på bilden.

"Jag hoppas att det är ett litet problem han ställer till med" sa Narcissa och såg på Molly som nickade.

"De minsta problemet som Peeves har gjort var när han kastar vatten på alla" sa Arthur och såg på de andra som log.

"Det gör han varje gång det regnar" sa Bellatrix som hade gjort ett uppehåll i sitt läsande.

"Nåt att knapra på?" sade han med sliskig stämma och räckte fram en skål jordnötter täckta med ett lager av mögelsvamp.

"Tur att Jordnötter inte doftar så mycket" sa Ted med ett leende.

"Tur som du säger" sa Merlene och såg på de andra som skrattade.

"Det känns som att doften börjar försvinna mer och mer" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Jag är glad över att det snart är slut på kapitlet jag för står inte hur ni har orkat läsa" muttrade Molly men hon drack av te som Arthur hade gett henne.

"Säg inte så det är min tur nästa gång" sa Arthur och såg på Molly som log.

"Låt oss hoppas att du får ett bra kapitel" sa Molly och klappade honom på kinden.

"Nej tack" sade Hermione.

"Jag hörde att ni pratade om Myrtle" sade Peeves med spelande ögon. "Ni var riktigt stygga mot stackars Myrtle" Han drog ett djupt andetag och vrålade: "Hallå! Myrtle!"

"Peeves försvarar Myrtle" utbrast Alice och stirrade på boken.

"Vänta två sekunder Peeves försvara någon, jag tror aldrig det har hänt" sa Merlene och började skriva ner det.

"Det stämmer inte Peeves är upp till något" sa Lily varnade och såg på Sirius och James.

"Vad menar du Lily" sa Narcissa som var med de andra.

"Peeves hade den där rösten när Ron, Hermione och Harry var uppe och gick i trollkonstkorridoren under första boken, vilket inner bär att han har en baktanke med att ropa på Myrtle" sa Lily och såg på James och Sirius som suckade när de påmindes om Harrys första natt äventyr.

"Tror du att det kommer sluta illa för Dem" sa Narcissa som började bli orolig.

"Nja inte för Harry, men för Myrtle." sa Andromeda och såg på de andra som stirrade på henne.

"Vad får dig att säga det" sa Arthur som aldrig hade haft några större bekymmer med Peeves.

"Därför att Peeves gillar att göra andra olyckliga och Myrtle är den av de spöken som går att göra mest olycklig" sa Andromeda.

"Å nej, Peeves, tala inte om för henne vad jag sa, för då skulle hon bli väldigt ledsen" viskade Hermione förtvivlat. "Jag har absolut inget emot henne… Öh hej, Myrtle."

En kortväxt litet flickspöke hade kommit framsvävande. Hon var ganska tjock och hade det surmulnaste ansikte Harry någonsin hade sett, till hälften dolt bakom stripigt hår och tjocka, pärlvita glasögon.

"Jag undrar hur det kommer sig att hon spökar på Hogwarts" sa Ted och såg på den andra som ryckte på axlarna.

"Jag har ingen aning ingen av de spöken jag har talat med har berättat något om henne" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Jag frågade Hagrid om henne och han undvek genast ämnet ungefär som när man frågar honom om hur han blev relegerad" sa James.

"Hon verkar väldigt lätt att reta upp ett fel ord och hon får toaletten att bli översvämmad" sa Molly och skakade på huvudet.

"Jag vet jag vill minnas att jag var där inne när hon fick ett vredes utbrott" sa Merlene och såg på de andra som såg på henne.

"Vad hände" sa Remus och såg på Merlene.

"Jag blev blöt. Hon fick alla toaletter och handfat att spruta ut vatten, och jag stod mitt i rummet" sa Merlene.

"Jag är tacksam över att ni varnade mig då" Sa Remus och såg på de andra som skrattade.

"Vad är det?" sade hon buttert.

"Hur står det till, Myrtle?" sade Hermione i en falskt glättig ton. "Det var trevligt att träffa dig nån annanstans än på toaletten"

"Det är sant jag tror inte att jag har sett henne någon annanstans än på den där toaletten" sa Merlene och såg på de andra som sakta nickade.

"Jag tror jag har sett henne en gång i ett av prefekternas badrum" sa Narcissa och såg på Lily som höjde på ögonbrynet.

"Jag trodde att det var en synvilla" sa Lily och såg på Remus som stirrade på dem.

"Jag har då inte sett henne överhuvudtaget" sa Ted och såg på James som skakade på huvudet.

"Det är få av alla elever som verkligen ha sett henne, ännu färre elever som kommer överens med henne" sa Andromeda och väntade på att Molly skulle läsa vidare.

Myrtle fnös.

"Hermione pratade just om dig…" sade Peeves lömskt i örat på Myrtle.

"Jag sa bara… jag sa att jag tyckte du såg söt ut i kväll" sade Hermione och blängde på Peeves.

Myrtle glodde misstänksamt på Hermione.

"Myrtle låter väldigt misstänksam av sig" sa Narcissa medan hon stirrade boken hon hatade de där spöket.

"Hon kommer alltid vara misstänksam av sig, det skulle nog hjälpa om de höll hennes toalett stängd i ett par månader" sa Bellatrix utan att se upp från sitt kapitel.

"Det skulle inte hjälpa" muttrade James medan han såg de andra som stirrade på honom.

"Mamma sa att de stängde den toaletten när Myrtle först kom till skolan, men då följde hon en person runt hela skolan det var först fyra år senare som hon började hemsöka toaletten" sa James och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vi kanske skulle be din mamma om att berätta lite historier" sa Sirius och såg på James som nickade.

"Jag skall be henne om det när vi kommer hem över jul" sa James och såg på Gruppen som stirrade på honom.

"Hej vi har fem böcker till att läsa, så ni kommer vara kvar här över Jul" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Ingen av oss kommer åka hem så vill du och Sirius missa en bok eller ett par kapitel så är det upp till er" sa Arthur och såg på Molly som såg ner i boken.

"Du driver bara med mig" sade hon och silverfärgade tårar vällde hastigt upp i hennes genomskinliga ögon.

"Nej, absolut inte. På hedersord. Sa jag inte nyss att Myrtle såg söt ut?" sa Hermione och stack en vass armbåge i revbenen på både Harry och Ron som stod på vad sin sida om henne.

"Kommer inte fungera" muttrade Remus som hade sett henne på det där sättet tidigare.

"Nej hon är precis som Peeves hon har bara ett inställt humör" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Dessutom så upptäcker spöken när man försöker lura dem" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Det är därför Peeves tog oss till lärlingar efter första gången vi var ute" sa Sirius.

"Japp han viste vad vi hade gjort och ville lära oss rätta sättet att göra saker" sa James medan han höll på att skriva något.

"Jag kan inte tro att Peeves skulle vara så elak som de framställer honom" sa Narcissa.

"hur vet du det" sa Merlene och rynkade ögonen brynen.

"Därför att Peeves har hjälpt mig många gånger när jag har behövt komma undan, det gäller bara att veta hur man skall be honom om hjälpt" sa Narcissa med ett litet leende.

"Håller med" sa Ted och skrattade.

"Jovisst…"

"Det sa hon…"

"Ljug inte för mig" snyftade Myrtle, och nu strömmade tårarna nerför kinderna på henne, medan Peeves skrockade glatt bakom hennes axel. "Tror ni inte jag vet vad folk kallar mig bakom min rygg? Tjocka Myrtle! Fula Myrtle! Ömkliga, gnällande, missnöjda Myrtle!"

"Det är vad hon säger om sig själv vi brukar bara säga Missnöjda Myrtle för att alla skall veta vem hon är" sa Andromeda och såg på de andra som nickade.

"Vad var det där" sa Frank och såg på en mörk figur som stod i rummet.

"Jag har ingen aning" sa Lily och såg på personen som verkade flimra.

"Vi kanske skall ignorera det" mumlade Alice och såg på det andra som höjde sina trollstavar.

"Harry" ropade personen som verkade ha anlänt.

"Det finns ingen Harry här" sa Merlene och såg på figuren som snurrade runt och höjde sin trollstav.

"Vilka är ni och vad gör ni i vid-behov-rummet" sa personen och stod med staven i ett fast grepp.

"Vi undrar vad du gör här" sa James och stod bredvid Frank och Sirius, de alla tre stod med staven höjda.

"Det är omöjligt" sa personen och stirrade på gruppen.

"Vad är det som är omöjligt" sa Frank och såg på Personen som närmade sig.

"Du ligger på Sankt Mungos" sa Personen och pekade på Frank med en darrande hand.

"Vilket år är det för dig" sa Lily och steg fram och såg på personen när James och Sirius fick tag i henne.

"1996" svarade personen.

"Omöjligt det är 1977" sa Lily och gick emot honom.

"Vem är du" sa personen och såg på Lily som långsamt gick fram utan att ha en trollstav framme.

"Mitt namn är Lily Evans" sa Lily och såg på Personen som skakade på huvudet.

"Nej det är inte sant, du är död, Harry borde ha berättat för mig om du levde" sa personen och såg på Lily som kom fram till honom.

"Vi har fått böcker av en personen som vi känner som Jocelyn, hon har lovat att komma hit, hon verkar komma från framtiden, vi sitter och läser om Harry Potters liv i skolan, kan du berätta vem du är" sa Lily.

"Mitt namn är Neville Longbottom, jag går mitt sjätte år på Hogwarts, jag stannar gärna kvar och hör en bit i boken ni läser, kan ni berätta vilka ni är" sa Neville och såg på de andra som nickade.

"Du verkar redan har känt igen mig, mitt namn är Frank, detta är James och Sirius, vi har en hund här i närheten som heter Snuffles" sa Frank och såg på Nevilles ögon som sken upp.

"Snuffles, är Snuffles här" sa Neville och såg på gruppen som stirrade på honom.

"Känner du Snuffles" sa James och såg på Neville som undvek deras blick.

"På sätt och vis, Vart är du din gamle mutt" sa Neville och såg på den svarta skabbiga hunden som kom fram till honom, Neville kramade hårt om hunden och viskade i hans öra

"Harry saknar dig, han blev förstörd över vad som hände med dig, jag hoppas att det inte kommer hända" sa Neville och såg på de andra som såg på honom.

"Alice, Merlene, Ted, Narcissa, Andromeda och Bellatrix" sa Sirius och pekade ut personerna och såg hur Neville stelnade till när han nämnde Bellatrix.

"Vi har lösgjort Bellatrix från Imperusförbannelsen" sa Lily och la en hand på honom.

"Låt oss hoppas att det kommer få vad hon gjorde ogjort" sa Neville.

"Molly och Arthur Weasley" utbrast Neville och gick fram till de två personer som fortfarande satt.

"Du känner redan Molly och Arthur Weasley" sa Frank och såg på de andra som undrade vad som hade hänt,

"Jo och Professor Lupin" sa Neville och alla stirrade på Remus.

"Sa du Just Professor Lupin" sa Frank och såg på Neville som nickade.

"Han är våran försvar mot svartkonster i vårat tredje år" sa Neville och alla såg på högen av böcker som låg på bordet.

"vi läser om Harrys andra år, vill du säga något om det" sa Alice och såg på pojken som satte sig ner.

"Bara att det kanske är ett av de farligaste åren vi har haft på Skolan, men alla år hittills med Harry på Skolan har varit farliga, men framför allt ett av det livsfarligaste för alla skulle jag tro" sa Neville och såg på de andras ansikten.

"okej vi kanske inte skulle ha frågat, Molly läs du vidare" sa Frank medan han höll en hand på Neville.

"Vart är ni i boken" sa Neville och såg på Molly som suckade.

"Halloween" sa hon med en suck och Neville skakade på huvudet.

"Varje jävla Halloween" muttrade han och alla stirrade på honom.

"Vad medar du och du borde verkligen inte svära" sa Molly och såg på honom.

"Ni kommer förstå när ni har läst den femte boken" sa Neville och såg på de andra som suckade.

"Du glömde 'finniga'" väste Peeves i örat på henne.

Missnöjda Myrtle bröt ut i förtvivlade snyftningar och flydde från fängelsehålan. Peeves for i väg efter henne, bombarderade henne med mögliga jordnötter och skrek:

"Finniga Myrtle! Finniga Myrtle!"

"så det var där Harry, Hermione och Ron var" sa Neville och såg på boken.

"Viste du inte det" sa Frank.

"Nej jag vet bara hälften av vad den gyllene trion har gjort" sa Neville och alla stirrade på honom.

"Det är vad resten av skolan kallar dem" sa Neville och ryckte på axlarna.

"Okej" sa Lily och såg på Marodörerna som skakade på huvudet.

"Kunde de inte ha kommit på ett bättre namn" sa Sirius.

"Vi kom på Marodörerna" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Jag vet två som vill träffat er tre" sa Neville med ett leende.

"Vilka då" sa Sirius och såg på honom.

"säger inte. Mrs. Weasley kan du vara snäll att läsa vidare" sa Neville och såg på Molly som läste.

"Kära nån då" sade Hermione sorgset.

Nästan Huvudlöse Nick kom nu svävande emot dem genom vimlet av gäster.

"Har ni trevligt?"

"O ja" ljög de.

"Det är ingen dålig anslutning av gäster" sade Nästan Huvudlöse Nick stolt. "Vita frun kom ända bortifrån Kent… Oj då, det är nästan dags för mitt tal, det är bäst jag går och säger till orkestern…"

"Hur kommer det sig att De var där nere förresten" sa Neville och såg på De andra som såg på honom.

"Du vet inte" sa Frank.

"Jo Harry pratade om att Nick hade hjälpt honom ur någon strafftjänstgöring som Filch hade tagit honom för" sa Neville medan han tog en av smörgåsarna som låg på bordet.

"Nick och Peeves" sa James och Sirius som nickade och de såg på Hunden som la sig hos Neville som sträck hans huvud.

"Varför går det inte där ifrån och letar upp köket" sa James

"De har inte hittat köket än, tror det dröjer till fjärde året och då är det Fred eller George som talar om det för Hermione" sa Neville och såg på de andra som såg på honom.

"Vad heter de i efternamn" sa Ted och såg på Neville som såg på honom.

"Weasley" sa Neville och log emot dem.

"Kan ni fortsätta läsa" sa Neville och skruvade på sig.

Men i samma ögonblick upphörde musiken att spela och vände sig om i sina stolar. Alla andra tystnade också och såg sig upphetsat omkring då ett jakthorn ljöd i fängelsehålan.

"Å ja, naturligtvis. Nu börjas det igen" sade Nästan Huvudlöse Nick bittert.

"Det finns en bild på det där" sa Ted och höll upp boken.

"Jocelyn skickade tillbaka den här albumet" sa Alice och såg på Neville som kollade igenom det.

"Jag minns den där hunden" sa Neville och skrattade.

"Hur kan du skratta åt den, den höll på att skrämma slag på oss" sa Alice och såg på Neville som log.

"Därför att jag vet att den där hunden behövdes det bara lite musik för att lugna, dessutom så vet jag att Harry och gänget har varit med om värre djur även om det inte säger något om det" sa Neville och såg på de andra som stirrade på honom.

"Du menar att en trehövdad hund är det lindrigaste som har varit på skolan" sa Narcissa och såg på Neville som nickade.

"Jag vet inte om allt som har hänt på Hogwarts men jag vet att de brukar säga att de skall ta Fluffy ut på en promenad hellre än att möta något av djuren som de då upptäckte" sa Neville och såg på de andra som verkade titta på dem.

"Jag skulle aldrig tro att de skulle släppa in något odjur i skolan" sa Merlene och såg på Neville som verkade tänka.

"Jag tror inte att Dumbledore viste om alla de där djur som Harry och de andra har stött på" sa Neville och vände satt och tittade igenom albumet.

"Jag vet bara om ett eller två av de djur som Harry har stött på" sa Neville och såg på gruppen.

"Du var bara tvungen att tillägga det där" sa Ted och såg på James som började bli vit i ansiktet.

"Vad, Harry och de andra brukar klara sig ur trubbel väldigt bra" sa Neville och log emot Molly.

"Fortsätt läsa annars kommer vi aldrig bli klara" sa Neville och la ner albumet.

Ett tiotal spökhästar kom dånande in genom väggen i fängelsehålan, var och en med en huvudlös ryttare i sadeln. Det församlade sällskapet applåderade häftigt. Harry började också klappa i händerna, men upphörde hastigt då han såg Nicks ansiktsuttryck.

"Det är ganska skrämmande att se huvudlösa jägarna de kommer igenom väggarna" sa Neville och rös till.

"Har du sett dem" sa Frank och såg på Neville

"Jo de har jag pappa, de brukar komma runt Halloween när det är lugnt" sa Neville och alla stirrade på honom.

"Du säger att du är min son" sa Frank och kände hur rösten fastnade i halsen.

"Jag trodde att du förstod det, på mitt efternamn" sa Neville och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vem är din mor då" sa Alice och såg på honom.

"Det är du" sa Neville med ett leende emot Alice som kramade om honom.

"Du sa att jag borde vara på Sankt Mungos, vad var det" sa Frank och såg på Neville som såg ner på sina händer.

"Jag har inga riktiga minnen från min barndom om er två, men ni ligger på Sankt Mungos långtids avdelning, tack vare Cruciatusförbannelsen" sa Neville och såg ner på sina händer medan han lät tårarna falla.

"Neville oroa dig inte vi kommer ändra historien, det är därför vi läser" sa Alice och kramade om Neville hårt.

"Jag hoppas det, och jag hoppas att ni har brutit händelse kedjan för…. För det var Lestrange som gjorde det" sa Neville och Frank kramade om honom med, de satt och höll Neville mellan sig.

"Du reagerade på Miss Black" sa Merlene och såg på honom.

"Det är för att de namn jag känner henne under är Lestrange, Bellatrix Lestrange, hans högra hand, helt tokigt och dödlig" sa Neville och såg på Bellatrix som stirrade på honom.

"Lily jag kan inte tacka dig nog för att du sa att vi skulle försöka få in Bellatrix hit" sa Narcissa och såg på Lily som nickade.

"Låt oss hoppas att vi kan hålla henne borta ifrån eran far och De där Lestrange" sa Merlene och såg på de Neville som nickade.

"Hon är riktigt duktig på att duellera" sa Neville och alla såg på honom.

"Ni kommer nog inte gå veta något innan bok fem om det där" sa Neville och skruvade på sig när de stirrade på honom.

"Neville kan inte du berätta" sa Alice och såg på sin son.

"Jag tror det är bättre att ni läser böckerna, jag känner inte till alla detaljer, och dessa böcker har redan beskrivit saker som jag inte kände till" sa Neville och hoppades att de skulle sluta fråga.

"Vad är det där" sa Neville och pekade på bordet.

"Ännu ett brev från våran mystiska vän, hon ser allt vi säger i en special bok" sa Lily och tog upp brevet.

Hej igen.

Jag har upptäckt att jag verkar har begått ett misstag, Förlåt Neville det var inte meningen att du skulle hamna där du är nu.

Jag håller på att försöka rätta till mitt misstag, Neville så lämna inte rummet, jag hoppas att ingen mer går in i det där rummet i din tid.

Men när jag nu tänker efter så kommer det nog komma fler till er,

Jag ber om ursäkt att de kanske blir fler än jag först tänkte som kommer dyka upp.

Jag har ännu inte lyckas lösa problemet med min efterhängande skugga.

Jag har nog lyckats meddela Professor McGonagall i 1996 att Neville kommer vara borta ett tag.

Så Neville snälla skriv ner vilket datum du lämnade 1996 så att jag kan skicka tillbaka dig till rätt tid

Jag hoppas att ni inte pressar Neville för mycket på info, ni kommer inte att få allt för mycket info från Neville om ni inte redan har läst om det

Er vän Jocelyn

"Det var hjälpsamt som vanligt" muttrade Sirius medan ha mer info än vad de fick.

"Sirius du behöver inte vara här om du inte vill" sa Merlene

"Förresten vi kommer få strafftjänstgörning snart" sa James och såg på Sirius som såg frågande på honom.

"Vad är det nu ni har gjort" sa Ted och såg på James som såg på honom.

"Det är vad vi inte har gjort" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Det har gått tre veckor och vi har inte ställt till med trubbel" sa Sirius och slog sig för pannan.

"Får ni strafftjänstgöring om ni inte ställer till trubbel" sa Neville och stirrade på James och Sirius.

"Vi får både för att vi ställer till trubbel och när vi inte ställer till trubbel för att vi lurar alla in i en falsk säkerhet" sa James och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Värre än Weasley tvillingarna" mumlade han och alla stirrade på honom.

"Ni kommer förstå" sa Neville och suckade.

"Skall du ha en" sa Narcissa och höll fram en av karamellerna som Jocelyn hade skickat tillbaka.

"Nej, Tack, hade jag gått mitt fjärde år så hade jag tagit den, men inte efter mitt femte år, det där är en av tvillingarnas Weasley karameller" sa Neville och såg på Narcissa som stirrade på honom.

"Ni kommer förstå efter Femte boken" sa Neville och såg på Molly som harklade sig.

Hästarna galopperade in i mitten av dansgolvet, där de stegrade sig och kastade med huvudet då ryttarna höll in dem. En väldigt vålnad i täten, med sitt skäggiga huvud under armen, blåste ännu en gång i hornet, varefter han svingade sig ner från hästen och lyfte huvudet högt upp i luften så att han kunde titta ut över mängden (alla skrattade). Sedan steg han fram till Nästan Huvudlöse Nick medan han klämde tillbaka huvudet på halsen.

"De där hornet har väkt oss ett par gånger" muttrade Ted och hoppade till när ljudet kom från väggarna.

"Det där var något nytt" sa Neville och såg på dem.

"Tro oss det händer mycket konstigt här inne" sa Alice

"Jo Harry visade oss Det här rummet i femte året" sa Neville och bet sig i tungan.

"Så du vet vart vi är någonstans" sa Lily och såg på honom när han nickade.

"jo, fast när vi var här såg det annorlunda ut" sa Neville och såg vädjande på Molly att hon skulle läsa.

"Jocelyn har bett om ursäkt för att rummet uppför sig lite konstigt, hon vet inte hur rummet gör det" sa Narcissa och såg på Neville som nickade.

"Du skall vara glad över att kylan har släppt lite" sa James och såg på Neville som höll hårt i filten som Alice hade lagt runt honom.

"Menar du att det var kallare här inne än det är" sa Neville och såg på De andra som nickade.

"Jag undrar varför han klämmer fast huvudet på halsen" sa Merlene och såg på de andra som stirrade på boken.

"Ja, det undrar jag med, eftersom det håller på och spelar med det" sa Neville och såg på bilden av spökena.

"Nick!" brummade han. "Hur står det till? Hänger huvudet fortfarande med?" Han gav till ett hjärtligt gapskratt och klappade Nästan Huvudlöse Nick på axeln.

"Det där är nästan elakt gjort av honom" sa Narcissa.

"Jag fattar inte at Nick försöker komma med i de huvudlösa ryttarna om det är så där elaka" sa Ted medan han skakade på huvudet.

"Jag undrar om han kommer fortsätta att försöka få medlemskap" sa James och kliade sig på halsen.

"Jag önskar att vi kunde göra något åt för honom" sa Neville

"Kan jag få läsa mer än en rad" sa Molly med en suck medan hon tog en klunk.

"Välkommen, Patrick" sade Nick stelt.

"Oj, finns det levande varelser här!" utbrast sir Patrick då han fick syn på Harry, Ron och Hermione. Han tog ett jättehögt skutt av spelad förvåning, så att huvudet trillade av igen (gästerna tjöt av skratt).

"Som jag sa varför försökte an sätta fast huvudet när de ändå trillar av igen" sa Neville och såg på de andra.

"Jag är fortfarande förvånad över att Nick lät dem komma" sa Arthur och såg på bilden.

"Jag tror inte att Nick bjöd dem utan att de kom när de hörde att det var en fest på Hogwarts" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"De huvudlösa ryttarna älskar att festa" sa Neville.

"Har du sett dem" frågade Frank och såg på sin son.

"Japp, efter andra året så kommer de varje år, och varje år så galopperar de igenom stora salen" sa Neville och verkade tänka på något mer.

"Jag förstår inte varför de skrattar, eller att de är så förvånade över att det är levande människor på Nicholas fest" sa Andromeda och suckade.

"Nick och Tjocke munkbrodern är de två spöken som är närmast sina elevhem, Blodiga baronen är nära men inte som Nick och munken" sa Ted.

"Nick hjälper alltid alla elever så det är mer troligt att hann skulle ha elever på sin fest än någon annan" sa Lily medan hon gjorde ordning te.

"Neville dricker du" sa Alice som såg på sin son som höll på att göra klart sitt te.

"Jo jag dricker te, det var en period under mitt tredje år som jag inte gillade te, men det kommer nog upp varför i boken" sa Neville medan han såg på sitt te som han höll på att blanda.

"Du tog spådomskonst" sa Arthur och såg på Neville som höll på med tepåsen.

"Japp, och jag dricker inget te som har sump kvar i koppen" sa Neville och såg ner i koppen och sedan ner på hunden.

"Mycket roligt" sade Nästan Huvudlöse Nick dystert.

"Bry er inte om Nick!" ropade sir Patricks huvud nerifrån golvet. "Han är fortfarande upprörd för att vi inte låter honom vara med i jaktsällskapet" men titta hur han ser ur, det går ju inte för sig…"

"Att han har mage att ta upp det där in för alla på Nicks egna fest" sa Frank ursinnigt och stirrade på boken

"Att Patrick gör det där det är oacceptabelt" muttrade James och såg på Sirius som nickade, de hade redan en plan för att sätta Sir Patrick i klistret.

"Jag vill minnas att Patrick alltid var så där näsvis" sa Neville och såg på bilden av honom.

"Du verkar ha träffat honom mer än oss" sa Frank och såg på Neville som nickade.

"Du får ta från bordet om du är hungrig, dessutom så borde vi tala om för Professor McGonagall att vi har fått en gäst från framtiden" sa Lily och såg på De andra som nickade.

"Men det kan väl vänta tills vi har läst färdigt kapitlet så att De där två kan ställa till med trubbel" sa Alice och pekade på James och Sirius.

"Molly hur mycket är det kvar" sa Frank och såg på henne.

"Inte mycket" sa Molly.

Nick sände Harry en menande blick, och Harry skyndade sig att säga:

"Jag tycker att Nick är väldigt… skrämmande och… ähum mycket…"

"Harry" stönade Arthur och skakade på huvudet.

"Det hade varit lättare om han inte hade stammat att tro honom" sa Ted och skakade på huvudet.

"Håller med, men Nick kan vara skrämmande när han vill" sa Lily och rös till.

"Vad har Nick gjort dig" sa Neville och såg på Lily som höjde på ögonbrynet.

"Säg inte att han har lagt av med det där" sa Lily och Merlene såg på Neville som stirrade på henne.

"Nick har aldrig gjort något mot oss, bortsätt från det där när varje första års elev frågar Nästan huvudlös hur kan man vara nästan huvudlös" sa Neville och såg på Lily som gömde ansiktet.

"Det är för att du är du Lily" sa Alice med ett leende.

"Nick har ett skämt som har gjort varje år mot oss tre, han brukar vänta en vecka eller två veckor in på terminen innan han kommer ut ur väggen och då har man ryggen mot honom, och framför allt så älskar han att göra detta när Lily har tvättat håret och står framåt lutat och torkar det, innan han lägger upp ett isande skrik" sa Merlene och log emot Lily som stirrade på henne.

"Du menar att Nästan huvudlöse Nick har gjort det där mot Lily" sa James och såg på Lily som nickade.

"Han gör det runt Halloween, och stannar jag över jul så är det runt den tiden igen, sedan håller han två gånger på vårterminen med" sa Lily och skakade på huvudet.

"Jag har aldrig hört Nick göra det där överhuvudtaget" sa Neville och såg på gruppen som stirrade på honom.

"Det är ingen som berättar om det för dig" sa Lily och såg hur Neville såg ner på sina händer.

"Jag vet inte om Mr. Och Mrs. Weasley kände till det men de har inte nämnt något till Harry, han hade uppskatta att höra historier om er" sa Neville tyst.

"Jag hoppas verkligen att vi ändrar de som hänt i framtiden genom att läsa dessa böcker" muttrade Frank och såg på Alice som nickade.

"Ha!" skrek sir Patricks huvud. "Jag slår vad om att det är nåt han själv har bett dig säga!"

"Får jag be om allas uppmärksamhet, för nu är det dags för mitt tal!" sade Nästan Huvudlöse Nick med hög röst och steg fram mot podiet, där han trädde i in i ett isblått strålkastarljus.

"Mina djupt begråtna avlidna damer och herrar. Det är mig en stor sorg…"

Gruppen ställde sig upp för att visa sin respekt för Nick.

"Jag tror att vi skall göra en fest för nick varje Halloween så att han inte känner sig bort glömd" sa Frank och såg på gruppen som nickade.

"Jag har sett den där" sa Neville helt plötsligt och såg på James och Sirius som höll på att veckla ihop ett pergament.

"Vi vet inte vad du talar om" sa James med ett leende.

"Harry visade mig den under vårat femte år" sa Neville och såg på James som gav ett lite leende.

"Du berättar väl inte för någon om det" sa James och såg runt i gruppen.

"Nej men jag tror det kommer upp i böckerna, så jag tror det är säkert att ni berättar om den själva" sa Neville lågt till James som nickade.

"Jag tror vi tar det när de kommer upp" sa Sirius och såg på Neville som nickade.

"Jag hoppas verkligen att vi kan fixa en fest varje år för Nick" sa Frank och såg på James som nickade.

"Om Marodörerna lämnar en bok efter sig om det så kommer det genomföras" sa Neville

"Vad menar du" sa Frank och såg på Neville som log.

"Jag fick veta hemligheten bakom festerna som Fred och George fixade, under mitt fjärde år, för att vi skulle föra traditionen vidare, det är en bok som tidigare elever skrivit i och alla bidrar med hemligheter" sa Neville och såg på gruppen som nickade.

"Då skall vi fixa det" sa Sirius lågt och James nickade.

Men ingen hörde mycket mer. Sir Patrick och resten av De huvudlösa jägarna hade just påbörjat en huvudpolomatch nere på golvet och alla gäster vände sig om för att titta på. Nästan Huvudlöse Nick försökte förgäves fånga sina åhörares uppmärksamhet igen, men gav upp då Sir Patricks huvud kom flygande förbi honom under jubel och höga hejarop.

"Vi skall verkligen se till att fira nick varje Halloween och vi skall bjuda in honom, till varje fest som vi har i Gryffindortornet" sa James och fnös.

"Jag kommer se till att alltid hälsa på honom" muttrade Bellatrix alla såg på henne.

"Vad jag kan inte hjälpa att lyssna på er när ni läser" sa Bellatrix med en lätt axelryckning.

"Men du har inte hunnit i kapp oss än?" Frågade Arthur och såg på Bellatrix som skakade på huvudet.

"Jag läser igenom den här boken själv så är jag med för tredje boken," sa Bellatrix.

"Det känns overkligt" muttrade Neville och skakade på huvudet, Han hade aldrig hört Bellatrix tala så här han mindes hur hon hade talat i striden i profetia salen.

"Neville, framtiden är inte satt i sten" sa Alice och log mot honom.

"Jag hoppas att den går att ändra" sa Neville och log mot henne.

"Neville är Nick ofta i Gryffindor tornet" frågade Merlene.

"Tillräckligt ofta för att kunna meddela oss om något händer i skolan" sa Neville.

"Bra det innebär att Nick hjälper Gryffindor eleverna lika mycket fortfarande" sa Merlene och såg på Alice som nickade.

Harry frös väldigt nu, för att inte tala om hur hungrig han var.

"Då är det illa" utbrast Neville.

"Neville vad talar du om" sa Alice och såg på honom.

"Det är inte ofta man hör Harry säga att han är hungrig inte på det där sättet, så om Harry villigt erkänner att han är hungrig så är det bäst att ge honom mat" sa Neville.

"Det är det jag har sagt hela tiden, de skall till köket och äta eller kalla på en husalf" sa James och skakade på huvudet.

"James jag tror inte Harry känner till Husalfer med tanke på hur han reagerade på Dobby" sa Sirius och såg på James som rynkade pannan.

"Måste kolla det upp det där, Potters husalfer skulle aldrig över ge sin familj" sa James med en rynka mellan ögonbrynen.

"Vad menar du med det" sa Lily och såg på James som rodnade lätt.

"Min familj har husalfer och de lever väldigt länge, de skulle hitta mig eller min son vart som helst i världen" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Så Harry borde inte ha växt upp bland husalfer" sa Lily och såg på honom

"Det hade varit bättre än att han växer upp med din syster eller hur Lily" sa Alice och såg på Lily som nickade.

"Husalfer kan i alla fall lära honom allt om våran värld och sedan blir han nog mer om handtagen av husalferna än min syster" muttrade Lily och såg på Molly som log svagt innan hon läste vidare.

"Jag står inte ut med mycket mer av det här" mumlade Ron med skallrande tänder, då orkestern gnisslade i gång igen och spökena åter svävade ut på dansgolvet.

"Å vad är det där ljudet för något" sa Neville och satte händerna för öronen.

"Det är en sak som händer här i rummet förutom kylan" sa Alice och såg på honom.

"Det är musiken som spelas på Dödsdagsfesten" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Har ni hört den här musiken tidigare" sa Neville och såg frågande på Remus som nickade.

"Jo vi hörde den innan du kom" sa Remus.

"Hur klarar du av det" frågade Neville

"Det tar inte lång tid innan det är över" sa Sirius.

"Låt oss hoppas att de hittar lite mat nu" muttrade James och såg på Neville som stirrade på dem, medan han försökte minnas vad som hade hänt under Halloween under det andra året, och började blir blek.

"Neville" sa Alice och såg på honom.

"Kan ni bara läsa" sa Neville med en tunn röst och såg på Molly som stirrade på honom.

"Neville vad är det som pågår" sa Arthur och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Jag vill inte berätta för då kommer ni inte läsa, jag vill gärna höra hur det här året var ur Harrys synvinkel" sa Neville medan han grepp i hundens päls blev hårdare.

"Är det illa" frågade Molly och såg på honom.

"Det beror på hur man ser på det men snälla läs" sa Neville.

"Kommer han träffa en ny Hund" frågade Sirius och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Nej det är ingen hund och jag tror inte han träffar på något djur förutom Mrs. Norris här" sa Neville och såg hur de alla drog ett lättat andetag medan Neville hoppades att de inte skulle bli allt för arga på honom över att han ljög för dem.

"Ja, vi går" instämde Harry.

De drog sig bakåt mot dörren, medan de nickade och log mot alla som tittade på dem, och skyndade sig ut. Ett par minuter senare var de på väg tillbaka upp genom gången med de svarta vaxljusen.

"Finns det någon bild på detta rum som de var i" sa Neville och fick Albumet i händerna och började bläddra i det.

"Hur kommer det sig att du kan bläddra för bli sida 18" sa Frank och tog albumet från honom och försökte se vad Neville såg.

"Jag vet inte men det var hur lätt som helst" sa Neville och såg på gruppen som nu slogs om albumet han såg frågande på honom.

"Vi har inte sett något efter sida 18" sa Frank och såg på James och Sirius som hade tagit upp försöket att öppna albumet vidare.

"Okej vad sa personen som gav er albumet" sa Neville och såg på Lily som tog upp brevet.

"Det hon har tydligen kollat med Weasley tvillingarna så tydligen skall det vara säkert att marodörerna inte får upp den" sa Lily och såg på Neville som nickade.

"Har hon gjort det tvillingsäkert så kommer ingen få upp det" sa Neville och nickade emot albumet.

"Okej vi ger upp" sa James efter ens stund och såg på Sirius som nickade.

"De kanske inte har ätit upp hela efterrätten än" sade Ron hoppfullt och gick före mot trappan till ingångshallen.

Och det var då som Harry hörde det.

"Vad är det är det som Harry hör" frågade Neville och såg på De andra som redan ryste till.

"Vi hörde en röst för ett tag sedan och den var inte trevlig" mumlade Merlene och drog filten om kring sig medan hon såg på de andra som drog filtarna omkring sig.

"Du kommer vilja ha den här" sa James och drog fram en flit till Neville som tog den med ett osäkert min.

"Tro oss" sa Narcissa och satte händerna över öronen medan hon nickade mot Molly som drog efter andan innan hon läste.

"… sarga… slita sönder… döda.."

Det var samma röst, samma iskalla, mordlystna röst som han hade hört inne i Lockmans kontor.

"Vad var det där" sa Neville och flög upp med trollstaven i handen, han hade lärt sig att mycket av Harry förra året.

"Det där är vad vi talar om, det är något som rummet gör, vi vet inte vad det är för något men den där rösten får det att krypa i skinnet på oss" sa Frank och såg på Neville som stod och stirrade ut i mörkret som omgav dem.

"vart har du lärt dig att vara så beredd på anfall" sa Sirius och såg på Neville som stod precis som han var beredd på att bli anfallen av någon.

"Harry lärde oss en hel del förra året, ni kommer få höra om det i bok fem tror jag" sa Neville och satte sig ner.

"Okej, så Harry hjälper dig att vara beredd på strid" sa Bellatrix och såg på honom.

"Han bildade en klubb då vi hade en urdålig professor i försvar mot svartkonster, och han tränade oss alla hop, han lärde oss hur man kastar en Patronus" sa Neville och såg på dem.

"Det låter som vi kommer få höra vad Harry gör genom åren" sa Frank och såg på Neville som nickade.

"Jag vet bara om hälften av vad han har gjort" sa Neville och såg på Molly som harklade sig.

"Neville du behöver inte skrämma upp oss mer än vad vi redan är" sa Merlene och såg på Narcissa som höll i Lilys händer.

"Hon biter på naglarna när hon blir nervös" sa Alice och såg på Neville som nickade.

"Läs du vidare Mrs. Weasley" sa Neville och såg på de andra som nickade med.

"snälla Neville tilltala oss vid förnamn du är lika gamla som oss" sa Molly innan hon tog upp läsningen.

Han snubblade till och stannade, gick tätt intill stenväggen och lade örat mot den. Han lyssnade intensivt medan han såg sig omkring och kikade upp och ner genom den dunkla gången.

"Harry, vad håller du…?"

"Det är den där rösten igen. Var tyst ett ögonblick…"

"…såå hungrig… så länge…"

"Är det bara jag som undra vad det där är för röst" sa Ted och såg på Andromeda som nickade.

"Jag undrar med, frågan är om någon annan hör den" sa Andromeda medan hon tog av sig filten.

"Det undra jag med, Neville är det någon mer än Harry som hör den där rösten" sa Frank och såg på honom.

"Jag vill minnas att vi inte hörde någon röste, jag vill minnas att Hermione och Ron var väldigt förbryllade över den här rösten som Harry hörde" sa Neville och rynkade pannan, om han skulle vara ärlig emot sig själv så hade han förträngt andra året på Hogwarts.

"Undra vad det är då för något som bara Harry hör" sa Narcissa och tog emot te från sin syster.

"Jag undrar det med" muttrade Sirius och såg sig om.

"Det undrar vi alla" sa Arthur och såg på Molly som darrade lätt.

"Det låter obehagligt att höra den där rösten" sa Neville

"Jag tror att hoppas att det blir bättre" sa Ted och såg på de andra men missade Nevilles min av orolighet.

"Lyssna!" sade Harry enträget, och Ron och Hermione stannade som fastvuxna och betraktade honom.

"… döda … dags att döda…"

"Det där låter allt annat än bra" sa Narcissa och stelnade till.

"Jag gillar inte det där" sa Merlene och såg på Lily som var likblek.

"Jag hoppas verkligen att de går tillbaka till uppehållsrummet eller letar rätt på en professor" sa Arthur och såg på Neville som bet sig i läppen.

"Varför vill den döda" frågade James och stirrade på boken.

"Varför finns den rösten i skolan från början" sa Sirius

"Lily" sa Remus och såg på Lily som hade börjat skaka.

"Vad händer med Lily" sa Neville och såg på de andra som stirrade på Henne och Remus.

"Lily Drick" sa Remus han viste att hennes varkatt var för långt ute.

"Tack Remus det hjälper" sa Lily medan hon andades tungt.

"Det var farligt nära" sa Remus och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad hände med Lily" sa Neville medan han såg på Remus som höll i Lilys ansikte.

"Lily du bör berätta" sa Remus och såg på henne.

"Nej inte nu" sa Lily och såg på Molly som verkade frågande.

"Molly läs" sa Remus och satte sig bredvid James igen.

Rösten blev allt svagare. Harry var säker på att den rörde sig bort, rörde sig uppåt. En blandning av rädsla och spänning grep honom då han stirrade upp mot de mörka taket. Hur kunde den röra sig uppåt? Var det en vålnad, som inte lät sig hejdas av tjocka stentak?

"Harry" varnade James och stirrade på boken och Snuffles morrade han med, han satte sig upp.

"Det verkar som att vi har fler som morrar åt Harrys påhitt" sa Narcissa och stirrade på hunden.

"Jag undrar vad Harry kommer göra" sa Bellatrix.

"Jag tror jag vet" muttrade Neville som just hade kommit på vart de hade hittat Harry, Ron och Hermione det här året.

"Neville" sa Frank och såg på honom.

"Jag säger inget ni kommer inte vilja läsa böckerna om jag berättar något" sa Neville och såg på De andra som stirrade på honom.

"Menar du att det kommer vara värre än De vises sten" sa Narcissa och såg på Neville som såg på dem

"Det vet jag inte, jag vet om bara en tredje del av vad som har hänt Harry genom åren förutom det fjärde året, så jag skall inte säga vad som händer det här året" sa Neville medan han satt och knöt sina händer.

"Molly vi kanske skall ta och läsa färdigt kapitlet" sa Ted och såg på Lily som satt och skakade.

"Har du Kontroll" frågade Merlene och såg på Lily som nickade långsamt.

"Den är inte mycket som krävs för att jag skall tappa den" viskade Lily.

"Det är inte långt kvar" sa Molly harklade sig.

"Den här vägen!" ropade han och började springa uppför trappan och vidare ut i ingångshallen. Men där ute kunde man inte hoppas på att höra någonting för sorlet och stojet från allhelgonafesten ekade ut ur stora salen. Harry rusade uppför marmortrappan till första våningen med Ron och Hermione klampande efter sig.

"Han gjorde vad!" utbrast Arthur och såg på Molly som nickade

"Det är vad det står i boken" sa Molly och såg på Hunden som morrade.

"Jag kan inte tro att det kommer hända något annars hade inte boken varit så tjock" sa Sirius och såg på Neville som nickade svagt.

"Jag vet att det inte händer Harry något nu, men han upptäcker något" sa Neville och såg på de andra som nickade.

"Okej det låter fortfortfarande inte bra, men det låter bättre men inte bra" sa James och såg på Remus som hade ögonen på Lily.

"Det är inte många sidor kvar nu" sa Arthur och såg på Molly som hade bläddrat i boken.

"Jag vill inte tänka på vad som händer men Molly läs" sa Frank medan han tog tag Nevilles händer.

"Okej jag skall läsa" sa Molly.

"Harry, vad ska vi…"

"Ssch!"

Harry lyssnade intensivt. Långt uppe från våningen ovanför kunde han höra rösten, som hela tiden blev svagare och svagare:

"Jag har en fråga hur kan något röra sig uppåt i skolan, utan att någon har sett det" sa Andromeda.

"Hur kan de ha kommit in i skolan från första början" sa Sirius och såg på Neville som ryckte på axlarna.

"Jag vet inte" sa Neville efter som alla stirrade på honom.

"Jag vet att inte ens spökena här på Hogwarts kan göra sig osynliga och Peeves skulle aldrig göra det" sa James och såg på de Peeves som svävade in i rummet.

"Nej Peeves skulle aldrig skada någon" sa han med sin gälla röst.

"Peeves, det är bra om du inte berättar för någon vad vi gör här" sa Sirius och såg på Peeves som såg på Neville.

"Borde kalla på Filch" sa Peeves och Neville reste sig upp och såg på Peeves.

"Nej det borde du inte, Dessutom har jag något som du kommer tycka om" sa Neville och tog upp något ur fickan och höll det emot Peeves.

"Vad är det" sa Peeves och flöt emot Neville.

"Något som ditt äldre jag gillar, det är fyrverkerier som skriver ord" sa Neville och Peeves tog smällaren.

"Harry, och Jag har gett dig dem i när Tvillingarna Weasley öppnade sin skämtbutik" sa Neville och Peeves tog emot den.

"Peeves skall inte skvallra på dig" sa Peeves och flöt vidare ut genom rummet.

"Menar du att våra söner skulle ha öppnat en butik" sa Molly och stirrade på honom.

"Jo jag vet inte vart de fick pengarna ifrån men det är mer populära än Zonkos" sa Neville.

"Det är helt otroligt" sa Arthur och såg på de andra som nickade.

"Peeves har blivit lättare att hantera efter vårat femte år, det räcker att nämna Weasley tvillingarna och han gör vad som helst för oss" sa Neville.

"Det är som att nämna Marodörerna nu med honom" sa Frank och nickade emot James och Sirius.

"… jag vädrar blod… jag vädrar blod!"

Det vände sig i magen på honom.

"Den kommer att döda nån!" skrek han, och utan att bry sig om Rons och Hermiones förbryllande ansikten tog han snabbt tre trappsteg i taget uppför nästa trappa, medan han försökte lyssna över ljudet av sina egna klampande steg.

"Harry vi skall ha ett allvarligt samtal om att om att springa emot en röst som talat om att döda" sa James och stirrade på boken.

"Jag förstår inte vart är alla spöken och vart är alla lärare" sa Arthur.

"Harry snälla låt inget hända dig" muttrade Remus medan han höll sina händer knäppta och såg på boken.

"Spring åt andra hållet" muttrade Merlene och såg på boken.

"Varför är det just Harry" sa Alice och såg på Neville.

"Det har jag frågat mig själv i sex år varför just Harry som upptäcker saker och varför det är just jag som råkar ut för olyckor" sa Neville med ett leende.

"Och du har inte fått något svar än" sa Frank och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Nej inte än" sa Neville och såg på Molly som drack medan hon såg på de andra som stirrade på henne.

"Förlåt men jag känner mig så torr i halsen" sa Molly och såg ner i boken.

Harry rusade genom hela andra våningen och stannade inte upp förrän han vek om hörnet in i den sista övergivna korridoren. Ron och Hermione kom flåsande efter honom.

"Harry, vad är det som händer?" sade Ron och torkade svetten ur ansiktet. "Jag kunde då inte höra nånting…"

"Då har vi kommit fram till att Bara Harry hör rösten" sa Sirius och såg på de andra som nickade.

"Och varför hindrar de honom inte" sa Alice och såg på Neville som skrattade.

"Varför skrattar du" sa Frank och såg på honom.

"Ni har inte sett Harry springa" sa Neville och fortsatte skratta.

"Nej vi hörde att han sprang från tredje våningen till Gryffindortornet utan att behöva stanna i första boken" sa James och såg på Neville som log.

"Och han springer snabbare om han tror att någon är i fara, så nej ingen kommer försöka stoppa honom, för att han är försnabb" sa Neville och skakade på huvudet.

"Då förstår vi att ingen kommer stoppa honom" sa Alice och såg på Frank som nickade.

"Jag gillar det inte" sa James och såg på Lily som barra stirrade på boken med ett gult öga och ett grönt öga.

"Remus vad händer med Lily" sa James.

"Det är inget Lily lugna dig" sa Remus medan han knäppte med fingrarna.

"Jag är lugn" sa Lily med hop bitna tänder.

"Du är allt annat än lugn Lily Fokusera" sa Neville och såg på Lily som stirrade på honom.

"Vad skall jag Fokusera på, min son springer emot något som vädrar Blod, något som vill döda" väste Lily och reste sig upp.

"Att Harry lever, jag lämnade honom för ungefär en timme sedan, och han mår bra" sa Neville och stod upp, Lily var skrämmande när hon arg men han hade mött Bellatrix för mindre än ett halvår sedan och kommit ut levande ur de mötet, så Lily var han inte rädd för.

Lily satte sig ner när hon hörde Nevilles ord, så lugnade katten inom henne ner sig, hon undrade vad som hade hänt Neville för att kunna stå så oberörd när hon blängde på honom, alla hade sagt henne att hennes ursinne kunde liknas vid Bellatrix Blacks, bara det att Bellatrix hade mer hat i ögonen än hon.

"Neville hur klara du av att möta Lilys blick" sa Sirius som själv hade vikit undan blicken.

"Ni kommer förstå efter Femte boken" sa han och nickade mot Molly att hon kunde fortsätta läsa.

Men Hermione gav plötsligt till en flämtning och pekade neråt korridoren.

"Titta!"

Någonting lyste på väggen framför dem. De närmade sig långsamt medan de ansträngde ögonen för att se genom mörkret. Halvmeterhöga bokstäver som glimmade i ljuset från de flammande facklorna hade kluddats på väggen mellan två fönster.

"Varför är korridoren mörk" sa Merlene och såg på Neville som ryckte på axlarna.

"Jag vet inte" sa Neville och de stirrade på honom.

"Vad jag var inte där" sa Neville som fortsatte stirra på dem.

"Jag undrar vem som har ritat på vägen, inte ens Lily gjorde det" sa James och såg på de andra som stirrade på bilden som verkade framträda i albumet.

"Jag vill minnas att det var kvar hela året" mumlade Neville.

"Vad står det" sa Merlene och lämnade över bilden till Andromeda och Alice som försökte tyda den med.

"Det är för mörkt för att se något på bilden" sa Alice och Andromeda nickade.

"Vad medar du" viskade Frank i Nevilles öra.

"Jag vill minnas att det var kvar hela året, det spelade ingen roll vad Filch gjorde" viskade Neville tillbaka till Frank som var den enda som hörde.

"Då är det illa" sa Frank och såg på Molly som stirrade på dem.

"Vad Viskar ni om" frågade Narcissa och såg på Frank och Neville som skakade på huvudet.

"Inget" sa Frank och såg på Narcissa som stirrade på dem hård blick.

HEMLIGHETERNAS KAMMARE HAR ÖPPNATS.

ARVTAGARENS FIENDE, TAR ER I AKT.

"Vad i hela friden" sa Molly och stirrade på boken och alla andra stirrade på väggen.

"Hemligheternas kammare" sa Remus och såg på Lily som redan började bläddra i boken hon hade med sig.

"Jag vet att jag har läst något om den någonstans" sa Lily och bläddrade.

"Binns berättar det för oss så du behöver inte leta" sa Neville och såg på Lily som stirrade på honom.

"Du menar att Binns, Binns som bara lär oss om svartalf upproren skulle ha lärt er något som är utan för hans anteckningar" sa Andromeda och stirrade på honom

"Jo, Hermione tror jag det var som frågade honom, och när hon väl får för sig något så ger hon sig inte förens hon får svar. Sedan är det de där tre lyckas med att göra det omöjliga möjligt" sa Neville och såg på Lily som la ner boken.

"Du menar att Harry vet varför Hagrid blev relegerad" sa Sirius och såg på Neville som ryckte på axlarna.

"Jag vet inte säkert men jag vet att Hagrid blev lärare vårat tredje år, och att det var tack vare något som Harry, Ron och Hermione gjorde, så ja det är mycket troligt att Harry vet varför Hagrid blev relegerad" sa Neville och såg på Gruppen som stirrade på honom.

"Okej då får vi väl vänta på att det dyker i boken" sa Merlene och såg på Lily som fortsatte att leta.

"Jag gillar inte orden" sa James och såg på Remus som höll ett öga på Lily som skakade på huvudet.

"Det tror jag att ingen av oss gör det" sa Sirius och såg på Molly som skakade.

"Molly det är inte mycket kvar att läsa för dig" sa Arthur och såg på Molly som nickade.

"Vad är det för nåt, det som hänger inunder?" sade Ron med en lätt darrande röst.

De gick lite närmare. Harry var nära att halka i en stor vattenpöl på golvet.

"Varför går han emot den" frågade Arthur.

"Jag vet inte med Harry har alltid varit den mest nyfikna av de tre" sa Neville medan han försökte förtränga vad Harry hade varit med om under de sex år som han hade känt honom.

"Jag önskar att du inte hade sagt det där" sa Frank och såg på Alice som höll hårt i Nevilles arm.

"Vad då alla i Gryffindor vet att Harry alltid har något fuffens för sig" sa Neville och såg på Alice som höll hårt i honom.

"Du behöver inte stanna blodflödet i Nevilles arm" sa Sirius och såg på Alice som försökte lossa på greppet.

"Det gör inget, Jag har varit med om värre grepp" sa Neville och log emot sin mor det kändes konstigt att se på dem, han visste att de låt på Sankt Mungos sjukhus, men här satt de i hans ålder och pratade med honom.

Ron och Hermione högg tag i honom i sista sekunden, och tillsammans makade de sig försiktigt framåt mot meddelandet på väggen, med ögonen fästa på en mörk skugga under det. Alla tre upptäckte samtidigt vad det var och hoppade bakåt i pölen med ett plaskande.

"Vatten, det låter som att de är utan för missnöjda Myrtles toalett" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Det är något hon gjorde ofta medan ni gick i skolan" frågade Neville och såg på Gruppen som nickade.

"Hon har inte varit den samma efter vårat andra år, Harry hatar henne men det kommer nog fram i boken varför han inte gillar henne" sa Neville och såg på boken med ett leende.

"Så det är fler som inte gillar henne" sa Lily och såg på Neville som såg på boken.

"Det är nog så att Hon gillar Harry men Harry inte gillar henne, jag vet inte hur det kom sig men jag vet att Harry undviker den där toaletten så pesten" sa Neville och log åt något som ingen annan såg.

"Jag undrar vad det är som får dem att hoppa baklänges" mumlade Narcissa och såg på Albumet som låg och svagt glödde som att det ville visa något men inte kunde.

"Jag ser inget" sa Sirius som stirrade på albumet.

"Jag ser bilden utan problem, men om Molly fortsätter att läsa kommer ni nog att se bilden med" sa Neville som såg på dem.

"Det är inte långt kvar" Sa Molly och såg på Gruppen som nickade.

"Det är skönt, jag skulle gärna vilja se skolan runt om" sa Neville och såg på De andra som nickade.

"Vi får tala om för Professor McGonagall om att du är här Neville" sa Andromeda och såg Neville som nickade.

"Är hon mycket sträng fortfarande" frågade Neville och såg på de andra som nickade.

"Professor McGonagall är väldigt sträng, i alla fall som jag har träffat" sa Neville och log emot dem.

"Hon har då inte förändrats, var glad över det" sa Neville med ett leende.

"Kan jag få läsa vidare" muttrade Molly.

Mrs. Norris, vaktmästarens katt, hängde i svansen från en fackelhållarna i väggen. Hon var stel som en pinne, och ögonen var vitt uppspärrade och orörliga.

"Vad i helvete" sa Arthur och stirrade på bilden som fanns i albumet.

"Det var allas tanke på skolan när vi hittade den henne" sa Neville och kände hur Alice klämde hårdare om hans arm.

"Är hon död" frågade Merlene och såg på de andrar som stirrade på Neville.

"Nej men jag tänker inte säga vad har hänt med henne, men hon lever och hon är bara första delen av detta årets mysterium" sa Neville och såg på de andra som stirrade på honom.

"Vad menar du med årets mysterium" sa James och såg på Neville som log.

"Om ni inte har förstått det efter den här boken så kommer ni aldrig förstå det" sa Neville med ett leende.

"Menar du att det inte något ovanligt att Harry hamnar mitt i något sådant här" sa Frank och såg på Alice vitnande händer.

"Alice kan du släppa min arm" sa Neville och såg på henne.

"Förlåt men kan du lova mig att det inte händer något farligt än" viskade Alice i Nevilles öra, han nickade svagt.

"Lovar, de är inte i någon fara än" viskade han tillbaka till Alice som då släppte hans arm lite.

"Tack, du borde kanske säga det till Lily med" sa Alice och såg på sin vän som höll hårt i något och hennes ögon höll på att skifta färg och form.

"Lily" sa Neville och såg på Alice som släppte hans arm helt innan hon gick över och viskade samma sak till Lily som Neville hade sagt till henne.

Under några sekunder var det ingen som rörde sig.

"Kom, så sticker vi härifrån" sa Ron sedan.

"Borde vi inte försöka hjälpa…" började Harry osäkert.

"Tro mig" sade Ron. "Det vore inte särskilt bra om nån upptäckte oss här just nu."

"Det kommer vara tio gånger värre om Snape upptäcker dem där" sa Neville och skakade på huvudet.

"Du gillar inte Snape" sa Frank och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Nej jag hatar honom och han hatar mig av någon anledning" sa Neville och såg på Frank som skakade på huvudet.

"Du hör hemma i Gryffindor, det är en anledning stor nog att hata dig, sedan är du vän med Harry, och Snape hatar James Potter mer än någon annat på denna jord" sa Frank och såg på Neville som skakade på huvudet.

"Jag anser att han inte borde vara lärare här, jag hoppas att vi kan ändra framtiden så att vi kan få en bättre lärare" sa Neville och såg på de andra som nickade.

"Det lärare vi har nu, lär åtminstone ut till alla även om han har sina favoriter" sa James och såg på Lily som log emot honom.

"Jo jag vet, jag har träffa honom, trevlig prick" sa Neville och himlande med ögonen.

"Kan vi få veta vad som händer nu" sa Ted och såg upp på De andra som nickade

"förlåt om vi kommer på sidospår" sa Frank och såg på de andra som nickade.

"Molly läs vidare" sa Arthur och såg på Molly som nickade och tog satts igen för att läsa.

Men det var för sent. Ett dån som från en avlägsen åska talade om för dem att festen just hade slutat och att eleverna var på väg till sina sovsalar. Från båda ändarna på korridoren där de stod kom ljudet av hundratals fötter som klev upp för trapporna åtföljt av de högljudda, muntra pratet från mätta och nöjda elever. I nästa ögonblick myllrade de in i korridoren från båda hållen.

"Och här kommer resten av skolan" sa Neville som kom ihåg den här kvällen när alla hade kommit upp i korridoren.

"Det är inte sant, det här händer inte" sa James och såg på Sirius som skakade på huvudet han med.

"Det händer" sa Neville.

"Jag kan inte tro det är sant, jag hoppas att det är rätt lärare hittar dem först" sa Frank och såg på Neville som inte såg på någon av dem.

"Man kunde ju hoppas på att något bättre skulle hända men nej då" sa Narcissa och såg på boken med en mörkblick.

"Jag hatar den här boken" muttrade Lily medan hon höll sin katt hårt.

"Du är inte den ända som hatar den här boken" sa Merlene och la en arm om henne medan hon nickade mot Molly som suckade.

"Jag har ett stycke kvar" sa Molly med trött röst och såg på de andra som nickade.

Stojet och stimmet och klampet av fötter avstannade tvärt då de första upptäckte katten, som hängde livlöst på väggen. Harry, Ron och Hermione stod helt ensamma mitt i korridoren, medan tystnade föll bland eleverna som trängde sig fram för att betrakta den kusliga synen.

"Jag kan tro att första gången något har kunnat tystna en hel skola, jag tror det är första gången som detta har hänt" sa James och såg på de andra som nickade.

"Det har inte ni ens lyckats med" sa Frank och såg på James och Sirius som nickade.

"Det innebär att ni har en utmaning" sa Sirius och såg på de två andra i sin grupp.

"Och ni har ett halvår kvar" sa Neville och log emot dem.

"Japp och vi har aldrig misslyckats med en utmaning" sa James och såg på Neville som började skratta.

"Okej vad är det som är så roligt" frågade Lily och såg på Neville och såg på de andra som stirrade på honom medan han skrattade.

"Därför att de kommer inte lyckas, du kommer förstå när böckerna är slut, men Det finns inte en chans i världen att James och Sirius kommer slå Harry i vad han har gjort" Sa Neville och stirrade på de andra som såg på honom.

"Kan du ge ett exempel" frågade Frank och såg på Neville som verkade tänka.

"Han flyger ifrån en drake" viskade Neville i örat på Frank vars ögon blev stora.

"Skämtar du med mig" sa Frank och alla stirrade på honom.

"Nej på heder och samvete" sa Neville och såg på Frank nu som skrattade, han med.

"Molly fortsätta läs innan Frank frågar ut mig mer" sa Neville och stirrade på Molly som nickade.

Sedan bröts stillheten av en röst som skrek:

"Arvtagarens fiende, tag er i akt! Nästa gång blir det er tur Smutsskallar!"

"Vem sa det där" väste Lily fram mellan sammanbitna tänder och stirrade på boken.

"Jag är vet vem det där är" muttrade Neville och stirrade på de andra som boken.

"Säg inte att det där var orden från Draco Malfoy" sa Narcissa och såg stirrade på boken.

"Jag säger det igen och att om jag någonsin visar intresse för Malfoy så skall ni omedelbart ta med mig till Sjukhusflygeln och kontrollera om jag har någon kärleksdrog i mig" sa Narcissa och såg på de andra som nickade.

"Du har vårat ord" sa Merlene som hade börjat tycka om Narcissa när de hade läst boken.

Det var Draco Malfoy. Han hade knuffat sig längst fram bland eleverna. Hans kalla ögon lyste och hans annars så bleka ansikte glödde, medan han flinade åt synen av den hängande, livlösa katten.

"Då är jag klar" sa Molly och drog en lättnades suck.

"Jag gillar inte hur Draco beskrivs" sa James och såg på Sirius som nickade.

"Det känns som att Lucius har förvrängt honom helt till sin bild på vilka som är värdiga att ha magi" sa Lily och höll tänderna fortfarande sammanbitna.

"Du verkar inte gilla honom" sa James och såg på Neville som nickade.

"Nej jag gillar inte Draco eller hans far, jag har inte till mycket föröver för de Slytherin elever som har samma inställning som Draco heller" sa Neville och såg på Molly som reste sig upp och såg på de andra.

"Det är Arthur som har nästa kapitel" sa Molly och lämnade över boken till Arthur som tog den.

"Skall vi ta och läsa vidare" frågade Arthur och såg på de andra som nickade.

---

En annan tid

"Jocelyn" ropade en av professorerna och hon vände sig om och såg på henne när hon vände sig om och såg på sin favorit professor.

"Du har mixtrat lite väl med tiden" sa Hermione och såg på henne.

"Det var inte meningen att Neville skulle åka tillbaka" sa hon och såg på dem.

"Kommer han komma tillbaka till sin tid" sa Hermione och såg på henne.

"Jag hoppas det" sa Jocelyn och såg på henne.

"Jag förstår att det är viktigt för dig att de förstår hur det kan ändra framtiden, men Miss Shadow hur många kommer tvingas att komma tillbaka" sa Hermione och såg på henne.

"Jag vet inte men jag vet att det är få elever som använder de rummet det är därför jag satte dem där" sa hon medan såg på sina fötter.

"Och Snuffles" sa Hermione och såg på henne.

"Det var inte ett riktigt misstag, men du kommer förstå i slut ändan" sa Hon medan hon log.

"Jag kan inte hjälpa dig med ditt lilla problem" sa Hermione och log medan hon var på väg där ifrån.

"Okej men jag tackar för hjälpen" sa Jocelyn och började gå där ifrån.

"Miss Shadow du viste redan risken att mixtra med tiden innan du kom till oss med det här förslaget" sa Professor McGonagall som nu hade kommit in i korridoren.

"Jo jag visste att det fanns en viss risk med att använda Vidbehovs-rummet, jag vet att Hogwarts vägar är outgrundliga, jag kan bara hoppas att hon hjälper mig i de jag behöver" sa Jocelyn och såg på sina två professorer som hade varit svåra att övertyga att låta henne genom föra det här lilla projektet.

"Miss Shadow, jag önskade att du hade berättat från börja för oss att det fanns en risk för oss" sa Professor McGonagall, och såg ner på Jocelyn över sina glasögon.

"Men Professor det gjorde jag, men jag kanske inte beskrev det så tydligt som ni önskade, jag tror att ni var mer villiga att se vad som vi kunde göra för att ändra framtiden för ert gamla jag, varför tror du att jag skickade böcker till dig med" sa Jocelyn och vände sig om och lämnade sina två professorer som genast gick in på Minervas kontor och stirrade på högen med pergament som var märkt med Miss Shadows sidoprojekt.

De satte sig ner och började läsa igenom allt, och där stod alla saker som kunde hända, allt som skulle förändras, och framför allt så stod alla risker uppradade, de såg på varandra när de hade läst igenom hela projektet.

"Hon hade räknat upp allt, bara de att vi inte hörde det, vi såg det inte" sa Hermione och såg på Minerva som nickade.

"Nej och vi kan inte ta bort böckerna heller, det är bara att låta det hända" sa McGonagall och såg ut genom fönstret där nästa generations Potter flög för Gryffindor laget.

"Jag måste säga att hon har tänkt på allt och vi har inte kollat igenom allt när hon kom med papperna till oss" sa Hermione och suckade.

Tillbaka i tiden.

---

"Kan jag börja läsa" frågade Arthur och såg på gruppen som nickade.

---

Jag beklagar att ni har fått vänta så länge på det här kapitlet, men jag har haft mycket runt omkring och inte riktigt hittat rätt händelskedja.

De kan ta lite längre tid nu emellan kapitel, men jag hoppas att det är värt väntat.

som vanligt är ni mer än gärna välkomna komma med idéer