Frida: Tack Frida! En gigantisk kram till dig med. Det verkar som om alla gillade kapitlet och jag är så glad att vi lyckades med det. Förhoppningvis kommer det här året bli ett väldigt bra år. Och jag tänker avsluta det här svaret med att återigen tacka dig för all hjälp me fanficen och jag ser också fram emot sista kapitlet av HLHP (och du kommer få betaläsa det såvida du inte säger upp dig för jag kommer inte sparka dig, du är fast med mig tills du säger ifrån :P) även om det kommer bli sorgligt.
Kram Elvira

Tinsy-girl: Aww, tack så mycket .3 Snape var väldigt chockad över vad som skedde på straffkommenderingarna och medan han inte direkt gillar Harry så är det fortfarande Lilys son och han har lovat att beskydda honom. McGonagall är inte glad men jag tror att jag kommer avvakta lite med hennes fullständiga ilska till ett senare tillfälle; jag menar det är fortfarande över 20 kapitel kvar i boken och Umbridge fortsätter ju att vara sitt, öh, förtjusande jag…
Vi kommer återvända till utredningen kring Remus vid läggdags, åtminstone en aning, så bitar kommer avslöjas med tiden. Jag vill försöka mig på att blanda in delar av deckare som du säger, det är intressant och jag har alltid älskat mordmysterium (tack och lov överlevde offret i det här fallet). Lycka till med din egna deckare!
Haha, en underhållande tanke på hur man skulle straffa Umbridge men väldigt olikt från vad jag har planerat… men kanske kan jag arbeta in något mer… personligt också. Aja jag ska fundera på det. Lockman är en irriterande karaktärer och jag avskyr honom… eller vänta, det var en fanfic som jag läste där jag faktiskt gillade honom men kan inte komma på vilken… det kan ha varit en där Harry var mer lik Lily i sitt utseende och han adopterades av familjen Weasley av misstag för mr och mrs Weasley tappade kollen på hur många ungar de hade och Weasleybarnen täckte för Harry typ. I alla fall så vet jag att Voldemort besökte Lockman och… du vet vad, jag ska inte säga mer för det är en sån fantastisk berättelse (komedi/humor) så hojta till om du vill att jag ska försöka hitta den.

RonWheezy: Tack så mycket och jag kan definitivt försöka att få med fler ögonblick mellan Kate och Fred, jag kan inte garantera något men åtminstone under de ögonblick då en av dem nämns i böckerna bör det bli enkelt att kunna slänga ihop något. Utanför det kan jag bara avvakta och se, karaktärerna gör lite som de vill ibland :P

Merinus: Vad skönt att höra att du anser att det kändes perfekt. Det var en utmaning att skriva men det hjälpte att jag har skrivit ner saker som skulle hända i det här kapitlet sen jag började med första kapitlet i De vises sten så jag har haft ganska länge på mig att fila på kapitlet :P Den ursprungliga planen var att det här kapitlet skulle vara med i förra kapitlet men det skulle ha resulterat i över 70 sidor och både jag och min betalläsare var pressade på tid så jag fattade beslutet att flytta det till ett eget kapitel. Jag tror att det här kapitlet kommer fylla i det sista som saknades men kan även väcka en del nya frågor.
Inom sinom tid kommer det att avslöjas. Jag vet vem som ligger bakom försöken och motivet till det, men mer än så vill jag inte berätta… och jag inser att det inte besvarar några av dina frågor men i längden tror jag att det blir bättre att få veta i samband med karaktärerna. Men det glädjer mig att det får mina berättelser att sticka ut mer än andra, jag vill inte att det bara ska vara boken med en del roliga kommentarer inslängda, man kan lika gärna läsa böckerna själv då och kommentera det själv i sitt huvud. Jag vill berätta en historia som har sin grund i böckerna men som kommer utvecklas utåt och ta nya riktningar.
God fortsättning!

Thalia606: Hej Thalia! Det var ett väldigt långt kapitel dessutom, så det är inte konstigt att det tog två dagar. Jag menar det här kapitlet skulle ursprungligen ha varit en del av det andra men jag var redan uppe i 62 sidor och skulle i så fall ha slutat upp på 70 sidor, och det kändes lite för långt. Så det får bli ett väldigt kort kapitel istället.
Oja, Harrys straffkommenderingar är ren tortyr, Malfoys var bara förnedrande men inte farligt i längden. Paddan kommer få vad hon förtjänar, kanske så får hon det redan i det här kapitlet. Min ursprungliga tanke var att det skulle vara skrik och raseri på direkten och jag hade det nerskrivet i mina anteckningar men när jag väl satte mig ner och nådde den punkten kändes det mer realistiskt att alla skulle vara så chockade att de först inte kunde göra annat än att sitta tysta och försöka ta in vad de precis hört. Så det glädjer mig att det uppskattades eftersom det mer eller mindre var ett sista sekunden beslut :P
Hon kunde definitivt ha fortsatt vara en padda längre, och ursprungliga planen (okej ursprungliga planen inkluderade inte ens att hon skulle förvandlas till en padda, men efter det väl var bestämt) var att det skulle pågå till slutet av kapitlet, men det krockade med hur Remus skulle agera senare i kapitlet och hon var tvungen att förvandlas tillbaka tidigare. Och tack för att du pekade ut att ordet gudson användes istället för brorson, jag har gått tillbaka och fixat det nu :D
Att Remus uppmuntrade Harry att strunta i läxorna kommer ganska mycket ifrån personlig erfarenhet; jag har hela mitt liv blivit uppväxt med att få höra hur viktigt det är att fokusera på skolan men mina föräldrar har även sagt till mig att sluta plugga, strunta i en del extra uppgifter samt att skippa en del föreläsningar etc därför att det viktigaste är den fysiska och mentala hälsan. Så länge jag (och mina syskon) presterar sitt bästa så är det tillräckligt. Därför valde jag att låta Remus ha en väldigt liknande attityd till det för jag tycker att det är en logisk syn på det, men det är min personliga åsikt :)
Det är väldigt konstigt och de kommer troligtvis att peka ut det igen med tanke på vilka de andra lärarna inom ämnet är senare.
Ha det bra Thalia, kram Lea

Linnegb: Omg, tack så hemskt mycket. Jag blir så glad över att höra att du gillade scenen där de får veta så mycket! Jag var som sagt väldigt orolig över den scenen men det verkar ändå som om jag lyckades med den :D Försökte att gelike blandade reaktioner ifrån flera olika karaktärer, därav att jag inte gick in på allt för mycket om vad som sades eller exakt av vem :) Du kommer få en del svar på vad som händer härnäst i det här kapitlet, förhoppningvis kommer du tycka att det här kapitlet knyter ihop vad som påbörjades i förra kapitlet, eller åtminstone snörar ihop säcken :P Angelina var lite utmanande eftersom jag skrivit quidditchlaget som närmare och hade då inte en tanke på spänningen mellan Harry och Angelina i 5:te boken, så var tvungen att arbeta in det. Åter igen, tack så hemskt mycket för alla dina snälla ord!
God fortsättning på året (och det spelar ingen roll vad du kallar mig, jag svarar på båda)

Brujaflu: I'm very happy that you enjoyed the chapter so much. Writing the chapter when Umbridge is taken by the centaurs is gonna be very enjoyable and I'm looking forward to it. She deserves nothing less. Happy belated christmas och new year!

Tricsha Wren: Kul att du gillade kapitlet så mycket. Vi får se vad för hämnd Umbridge kommer råka ut för i framtiden. Tack så mycket för julönskningar, hoppas att du själv haft en god jul och ett gott nytt år.

Simona06: Hej Simona. Haha, känner igen det där med att man borde sova… jag kanske hade tanken att lägga mig tidigt igår och sen helt plötsligt var klockan halv fem på morgonen och jag fick lite panik. Men som sagt; vi ser det från den ljusa sidan. Vi har inte skola riktigt än. Men vad kul att du gillade kapitlet så mycket. Det var lite meningen att man skulle tro att Sirius skulle döda henne, han var tillräckligt arg för att kunna göra det i alla fall. Det finns något skämt i fjärde boken om att Neville har mer förtroende för att han lyckats döda Harry än vad Voldemort hade :P Men ja, de pratar väldigt mycket om att Harry nästan tar kol på sig själv :P God fortsättning på året!

AN: GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA! Det är officiellt 2019 och förhoppningvis kommer det bli ett fantastiskt år!

Ett kort kapitel den här gången, det skulle ursprungligen ha varit med i slutet av förra kapitlet men det blev så långt så jag valde att ge det ett eget kapitel. Nästa kapitel kommer tyvärr dröja ett tag för jag har inte skrivit boktexen än och jag har en uppsats i skolan att skriva.

"Minsann, Tonks kan jag få se på det där pergamentet?" frågade Dumbledore kyligt och Tonks nickade innan hon snabbt skickade över pappret. Alla i salen verkade hålla andan medan de väntade på att Dumbledore skulle läsa klart. "Tack så mycket. Det är väldigt klart vad vi behöver göra åt madam Umbridge."

Alla i salen såg oroligt på varandra. Var det här ögonblicket som eleverna drömt om sen den andra september? Ögonblicket då de skulle bli av med Umbridge? Skulle deras önskningar slå in? Alla lyssnade uppmärksamt medan de lutade sig närmare för att vara säkra på att de inte missade några ord.

"Du kan inte göra någonting, jag har immunitet!" sade Umbridge med ett skadeglatt leende och Dumbledore skakade långsamt på huvudet.

"Du missförstår mig, vi kommer inte arrestera dig… åtminstone inte just nu."

"Inte just nu? Kan hon bli arresterad?" väste Ginny och Harry ryckte på axlarna hjälplöst.

"Jag tvivlar på det... jag menar, hon är inte nervös alls och Fudge har gett henne immunitet mot de lagbrott hon har gjort sig skyldig till.

"Ifall hon inte straffas kommer jag personligen se till att hon ångrar det", väste Remus och blängde på Umbridge medan han knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade.

Sirius placerade en hand på sin väns axel. "Du har redan gjort tillräckligt..."

"Säger mannen som förvandlade henne till en padda", muttrade Remus, men lutade sig trots det tillbaka mot ryggstödet och Sirius log ett strålande leende som inte matchade den mörka blicken i hans ögon.

"Ni kommer aldrig att kunna arrestera mig", sade Umbridge belåtet medan hon bekvämt lutade sig tillbaka i stolen och ignorerade de ilskna blickarna ifrån hennes kollegor.

"Hm, vi får se", Dumbledores blick var kall och kalkylerande medan han betraktade den korta kvinnan. "Du har gjort tillräckligt med skada i min skola", han vände sig bort ifrån henne och blickade allvarligt ut över eleverna som alla hade sin uppmärksamhet vända emot honom. Ett svagt mummel fyllde salen efter rektorns uttalande, men inga ord kunde uttydas. "Jag skulle vilja att alla i den här salen som har haft en straffkommendering där de blivit fysiskt skadade med den här pennan eller ett liknande objekt räcker upp handen."

Alla elever i salen såg tveksamt på varandra, osäkra på ifall de skulle följa ordern eller inte. Dumbledore motstod frestelsen att sluta ögonen när han såg blickarna hans elever utbytte. Han hade verkligen svikit dem. "Jag försäkrar er om att ingen kommer att få några problem på grund av detta. Ni har varit väldigt starka och modiga som genomlidit det."

Harry svalde innan han höjde handen. Alla visste redan att han hade uthärdat det, det fanns ingen mening att hålla tillbaka nu. Hermione och Ron följde honom snabbt. Fred, Georges och Lees händer flög också upp i luften… eller inte flög, rättade Harry sig själv, det hände för långsamt för att man skulle kunna använda ordet flög, utan det var mer som att de seglade upp. Det gick några sekunder till, sen började långsamt fler och fler händer åka upp i luften. Harry stirrade misstroget på de höjda händerna omkring sig - han hade aldrig förväntat sig att så många andra råkat ut för det. Han knöt händerna när han såg att Nigel, Jack Sloper och Rose Zeller var bland dem som höjt händerna. De var så små… ur ögonvrån kunde han se hur Katrina och Amanda höjde sina händer, tätt följda av Eddie Carmichael… Isabel MacDougal… Robin, killen som var både irländare och bulgar… en Michael… Harry såg en flicka han trodde hette Becky höja handen. En till Gryffindorelev som hette Andrea. Flera elever som han inte kunde namnet på höjde också sina händer.

"…det är så många av dem", viskade Dorea förskräckt medan hon tog in de höjda händerna i luften och lade märke till hur en del av dem darrade.

"Och de har alla något gemensamt", sade Charlus med en bitande röst. "Majoriteten av dem är mugglarfödda, de andra är halvblod och en väldigt liten minoritet är renblodiga, men de är av såpass låg ställning att de ändå inte skulle kunna göra något åt det. Hon har bara använt pennan på elever som inte kan sätta stopp för det."

"Den kvinnan har alltid varit slug", väste Dorea medan hon fantiserade om alla förbannelser hon skulle kunna kasta över henne.

Dumbledore betraktade de höjde händerna med en sorgsen blick innan han samlade sig. "Tack för att ni berättade… vi kommer kontakta er alla när tiden är inne för att ge er den rättvisa ni förtjän…"

Men han hann inte mer än så. Ett gällt 'hem hem' fyllde salen, följt av en högljudd fnysning. Umbridge log ett falskt leende innan hon skadeglatt påpekade: "Jag har immunitet. Ni kan inte göra någonting mot mig. Det finns ingen rättvisa att skipa."

Dumbledores sorgsna blick försvann så snabbt att en del började undra om den ens hade funnits där från början. "Mina elever kommer att få den rättvisa de förtjänar på något sätt… om du åtalas och döms för det som du gjort är inte mitt beslut, men något som är det är frågan om din fortsätta anställning här. Du kan se dig själv som sparkad, madam Umbridge. Du har 48 timmar på dig att tömma ditt kontor för din ersättare. Att godkänna dig som professor här på Hogwarts kommer förbli ett av de största misstagen jag begått under min tid som rektor. Du kommer aldrig igen att se ljuset av ett klassrums väggar."

Dumbledores sista ord drunknade i jublet som uppstod bland eleverna vid nyheterna om att de inte längre skulle ha Umbridge som professor. En del hattar kastades upp i luften följda av hurrarop, innan de långsamt seglade ner mot marken igen. Fred, George och Lee släppte iväg ett dussin fyrverkerier (i vanliga fall skulle mrs Weasley ha ifrågasätt var de ens gömt dem innan hon skällt på dem för att skapa kaos, men den här gången kunde hon göra ett undantag) som exploderade i färgglada mönster och bilder.

"Du kan inte sparka mig!" Umbridge höjde rösten tillräckligt mycket för att precis lyckas höras över allt oväsen. "Jag är tillsatt av ministeriet! Av ministern själv!"

Det var som om någon hade tryckt på en stoppknapp. Allt ljud i salen upphörde medan eleverna tveksamt såg mellan Dumbledore och Umbridge. En sista fyrverkeripjäs exploderade och spred ut röda och blå gnistor, men alla ignorerade den.

"Du tillsattes för jag inte kunde hitta en passande kandidat", avbröt Dumbledore. "Det är tydligt att du är den värsta kandidaten av dem alla. Du kommer avgå och din ersättare kommer att ta över efter jullovets slut. Faktum är att jag aldrig slutade leta efter en annan kandidat då jag fortfarande behöver en professor inför nästa läsår och jag tvivlar på att personen i fråga kommer att ha några som helst problem med att börja lite tydligare."

"Mitt kontrakt gäller till slutet av juni! Du kan inte..." väste Umbridge som började bli röd i ansiktet medan hon ställde sig upp, framåtlutad över bordet med sina tjocka fingrar hårt tryckta mot träet.

"Varför fortsätter hon att ställa sig upp? Det får henne inte att se mer imponerande ut, snarare tvärtom", muttrade Ron och blängde på häxan.

Dumbledore reste sig själv upp och höjdskillnaden mellan honom och Umbridge var rent ut sagt komisk. "Du själv avbröt ditt kontrakt i samma stund som du tvingade Harry Potter att använda den där pennan! Du har använt den på ett tjugotal elever de senaste månaderna!"

Hans höga ton fick alla elever att rygga tillbaka; det var tydligt att deras rektor var förbannad och hela hans kropp utstrålade kraft, hans blick hårdare än stål, som en storm i de vanligtvis ljusa ögonen.

Umbridge, som själv hade ryggat tillbaka först, sträckte på sig och verkade samla kraft. "Du har inga bevis på att jag gjort det, Potter kan ha fantiserat ihop allting. Hans skador är i själva verket självförvållade!" sade hon bestämt innan hon tyst fortsatte för sig själv. "Om han bara varit tyst och inte spridit lögner hade jag inte behövt använda pennan. Han behövde lära sig en läxa, han drog det över sig själv…"

"Hon är självmordsbenägen", sade Ginny misstroget medan hon bistert stirrade på den rosaklädda kvinnan.

"Jag kommer döda henne!" väste Sirius och kastade sig framåt, men mr Weasley sträckte ut ett ben som fällde honom till marken, där han blev liggande ett tag. Remus hade själv försökt attackera Umbridge om Harry inte hade slagit armarna om honom och hållit kvar honom i en kram. Remus hade enkelt kunnat skaka av sig Harry. Han hade i själva verket inte ens behövt använda den extra styrkan som han fick av att vara en varulv av hur löst Harry höll om honom; det var tydligt att tonåringen förväntade sig att endast hans närvaro skulle vara nog att hålla tillbaka honom - och Harry hade rätt i det.

"Ledsen Sirius, men det är för Harrys bästa", sade mr Weasley ursäktande mot Sirius som gav honom en halvhjärtad irriterad blick från golvet.

"Vi vet inte ifall de här böckerna talar sanning, Potter kan ha manipulerat allting för att föra sin agenda framåt…"

"Åh, håll truten. Ni-vet-vem är tillbaka och Potter har inte gjort något annat än talat sanning", avbröt Draco otåligt och Umbridge tappade hakan i chock medan hon såg på den unga mannen. "Jag vet inte vad för nytta det kommer göra, men jag ska se till att min far får veta att du har skadat renblodiga och gett åtminstone en elev permanenta skador. Din karriär är över!"

Umbridge ryggade återigen tillbaka en aning innan hon stack näsan i luften. "Din far är en Dödsätare, han har ingen influens över ministeriet!" väste hon.

Zabini skakade misstroget på huvudet. "Jag älskar hur hon bara minns en del saker när det passar henne. Men berätta för din pappa?"

Draco ryckte på axlarna. "Det är en utsträckt hand, om det hjälper oss få kontakt med Potter och hans vänner är det åtminstone en början… jag vet, jag vet, pappa skulle knappast klaga över att Potter och mugglarfödda blivit torterade men han behöver inte veta identiteten på de drabbade. Det räcker att påpeka att renblodiga blev drabbade. Han kan åtminstone göra något gott medan han har chansen…" Draco tystnade och sänkte blicken en aning vid påminnelsen om att han mer eller mindre sålt ut sin far.

"Ursäkta mig, professor Dumbledore?" Hermione räckte upp handen och Dumbledore vände sin uppmärksamhet mot henne, noga med att inte vända Umbridge ryggen då han hade förlorat allt av det ytterst lilla förtroende han haft för henne i början av läsåret. "Vi har konkreta bevis! Eller alltså, bevis bortsett från böckerna och Harrys hand det vill säga."

"Har vi?" frågade Ron och Harry i kör och såg förvånat på deras bästa vän.

"Uh... flampulver var inte det enda vi tog från hennes kontor. Jag tog med papperna vi skrev på…", Hermione rodnade under allas blickar. "Det är vårt blod, så det tillhör oss. Det är knappast en allvarlig stöld! Och man kan argumentera att flampulvret är skolans egendom, och eftersom vi går på skolan så vi kan använda det!"

"Ta det lugnt Hermione, vi klagar inte, vi är bara imponerade över att du faktiskt tog med dig papperna. Du råkade inte få med dig en sån där penna, va?" frågade Tonks ivrigt samtidigt som hon försökte hålla en professionell mask. Hon hade inte råd att begå ett misstag när det gällde det här.

Hermione grimaserade. "Tyvärr inte, jag slet med mig dem i sista sekund och pennan jag kunde fått tag i föll ner på golvet medan jag tog det sista pappret. Men det är bättre än inget, eller hur?" Hon drog osäkert fram tre pergament vars röda text glittrade obehagligt i skenet från de brinnande ljusen.

"Självklart. Ge det till mig så ska jag se till att det arkiveras", sade Tonks och tog försiktigt emot papperna med hjälp av magi, hon ville inte röra dem med sina bara händer utan lät dem snarare sväva i luften framför hennes ögon. Hon kastade en snabb blick på dem och grimaserade när orden verkade hoppa ut från pergamentet. 'Jag ska inte tala osanning', 'Jag ska inte förolämpa professorer', 'Jag måste respektera mina bättre', 'ska inte… förolämpa… bättre…', orden flöt ihop medan Tonks stirrade på dem innan hon skakade på huvudet och försiktigt lade ner dem i en mapp hon tagit upp ifrån en liten påse som legat i hennes ficka. "Det här kommer att vara till stor hjälp. Bra jobbat, Hermione."

"Jag är så glad att vi är av med Umbridge nu. De här böckerna var definitivt värda att läsa!" sade Seamus med ett brett leende och sträckte sig framåt för att ge Harry en high five.

"Det beror på er definition av att 'bli av med'. Hon kommer fortfarande vara kvar i slottet."

"Vaarrffööööör?!" utbrast Ron högljutt i en dramatiskt utdragen, gnällig ton medan han såg anklagade på Hermione. "Varför måste du krossa mina drömmar? Varför låter du mig inte leva i fantasin om att vi slipper Umbridge?"

"Därför hon kommer vara kvar i slottet. Hon må ha sparkats från sin position som professor i försvar mot svartkonster, men hon är fortfarande överinkvisitor", sade Hermione med en grimas. "Tyvärr så är det ministeriet som är ansvariga för den positionen, inte professor Dumbledore."

En kort tystnad fyllde salen medan eleverna tog in den nya information.

"Skit samma! Vi slipper ha henne som professor och oavsett vem den nya är så kan den inte vara värre än Umbitch!" sade Katie högt och Fred betraktade henne med en beundrande blick.

"Straffkom…"

"Ah, nej", avbröt Dumbledore i en isande lugn röst som sköljde över alla och Umbridge vände sin uppmärksamhet emot honom och försökte ge honom en ilsken, blängande blick, men den bleknade i jämförelse med Dumbledores egna blick. "Du har ingen rätt att ge straffkommendering eller tilldela eller ta ifrån poäng. Det är enbart för professorer här på skolan."

"Men vem ska vi ha nu? Professor Lupin, kommer du tillbaka?" frågade Susan och vände sig mot Remus med en hoppfull blick. Bakom dem började Umbridge spotta ur sig ord om hur hon hade rättigheter, att hon kunde straffa eleverna om hon ville men hon ignorerades av alla utom professorerna. Hon tystnade surmulet när hon insåg att hon förlorat allas uppmärksamhet och satte sig ner igen och började planera hur hon skulle få tillbaka möjligheten att straffa alla elever.

"Jag är rädd att jag är upptagen med andra förpliktelser som förhindrar att jag kan ta jobbet… dessutom återstår fortfarande problemet med min, eh, sjukdom", Remus tvekade bara en sekund över det sista ordet medan han sorgset skakade på huvudet. Han skulle ha älskat att få tillbaka jobbet men han behövdes i orden, behövde fortsätta med sina uppdrag.

"Det väcker en bra fråga, vem ska ta över ämnet?" frågade McGonagall lågmält.

"Absolut ingen aning", sade Dumbledore och hans ögon tindrade när han såg McGonagalls chockade min. "Jag kunde knappast låta henne jobba kvar och jag har hela jullovet på mig att hitta en ersättare… faktum är att jag har lekt med tanken på att kontakta en gammal professor inför nästa år, men det kan bli klurigt att få honom att komma tillbaka från sin pensionering… med rätt motivering kan jag säkert få honom att återvända tidigare än tänkt."

"Har du ens pratat med den här individen om det?" frågade McGonagall med ett höjt ögonbryn.

"Ah, nej", Dumbledore skakade långsamt på huvudet innan han nickade med huvudet ner mot Harry. "Men jag är övertygad om att jag har rätt motivation för det. Han kommer inte tacka nej till att få möjligheten att spendera tid med pojken."

Nedanför lärarbordet hade nya konversationer brutit ut medan eleverna ivrigt diskuterade att de skulle få en ny professor och teoretiserade hur den personen skulle vara.

"Eeeyyyy, vet ni vad det här betyder?" utbrast Lee högljutt och allas blickar vände till honom. "Ny professor, ny kursbok. Brasa nu ikväll i uppehållsrummet!" Ett jubel steg ifrån Gryffindoreleverna och deras elevhemsföreståndare spärrade upp ögonen.

"Inte en chans. Jag förbjuder det!" avbröt McGonagall strängt. "Ni ska inte starta en brasa i ert uppehållsrum!"

"Åh, kom igen, professorn!" stönade George men han tystnade snabbt när han såg den stränga blicken elevhemsföreståndaren gav honom.

"Om ni envisas med att göra er av med de böckerna på ett sådant sätt kan ni åtminstone göra det vid kanten av sjön så att ni inte riskerar att bränna ner slottet!"

"Fick vi precis tillåtelse att bränna våra skolböcker så länge vi gör det utomhus?" frågade Seamus med en drömmande blick. "Någon nyp mig för jag tror seriöst att jag drö… AJ! Jag sa nyp mig! Inte slå mig!"

"Vill bara gör dig helt säker på att du är vaken", sade Dean med en axelryckning och duckade undan från kudden Seamus vilt viftade runt.

"Uh, professor Dumbledore. Får jag ställa en fråga?" Alisa såg intresserat mellan Dumbledore, som hade huvudet böjt mot McGonagall, och Umbridge som såg ut som en surmulen femåring där hon var ihopsjunken i sin stol med armarna korsade framför bröstet.

"Självklart, Alisa", Dumbledore vände sin uppmärksamhet mot brunetten.

"Vad hände med att ingen här inne skulle straffas för saker som avslöjades via böckerna? Äsch, för Merlins skull, sluta se ut som om ni vill döda mig, jag försöker inte försvara Umbridge! Jag försöker ta reda på vad som gäller. Merlin vet vad Potter har för information om oss alla, jag vill inte bli straffad för något som jag kan eller inte kan ha gjort!"

"… bra poäng", sade Pansy efter en stund. "Potter verkar vara medveten om en hel del hemligheter."

"… driver ni med oss? Harry är seriöst den mest ovetande personen jag någonsin har träffat. Åtminstone när det kommer till skvaller", fnös Lavender och skakade på huvudet.

"Det stämmer, han visste inte ens om att Hannah och Neville dejtade…"

"Vänta, de har dejtat?" avbröt Harry förvånat och satte sig rakt upp. "När då? Varför har ingen sagt något till mig? Är de fortfarande tillsammans?"

"Förra året. Efter julbalen. Neville fick en del självförtroende efter balen. De gjorde slut för ett tag sen på gemensamma termer", sade Parvati och himlade med ögonen medan hon vände sig mot Slytherineleverna. "Ser ni vad jag menar? Han har ingen aning om vad som pågår."

"Nope, han var inte ens medveten om att Ginny fortfarande var intresserad av honom. Jag är faktiskt förvånad över att de är tillsammans, jag trodde det skulle ta betydligt längre tid", sade Hermione med lätt rynkad panna samtidigt som hon log ursäktande åt sina vänner.

Cho fnös och skakade på huvudet. "Jag stod inte ut med det, jag kanske råkade blandade mig i och gav Ginny en liten knuff i rätt riktning…"

"Mer som du rakt ut sa att han var intresserad av mig, bästa tipset jag fått", sade Ginny och blinkade med ögat mot den andra flickan som skrattade.

"Vad betyder det förra vad om när de skulle bli ihop? Det är fusk om någon annan avslöjade det!" protesterade Fay och vände sig mot tvillingarna. Harrys och Ginnys huvuden svängde snabbt runt mot tvillingarna.

"Vaden kvarstår, böckerna bör avslöja vad som händer i framtiden och mest troligtvis när de två blir ihop, så vi utgår utifrån det", sade Fred och George nickade instämmande.

"Ni har startat en vadslagning om mitt kärleksliv?!" protesterade Ginny och spände blicken i sina bröder som svalde nervöst.

"Nu, nu… det är mer Harrys kärleksliv, och dessutom vet du att vi bara ansvarar för att hålla alla vad igång och statistiken över det. Vi är faktiskt inte de som startar alla vad", sade George hastigt.

"Vem kommer att sköta det i fortsättningen? Jag menar det här är ert sista år här", sade Katie med rynkad panna och medan hon betraktade sin pojkvän och de två andra jagarna blev hennes blick sorgsen. Hon skulle vara ensam nästa år… visst, hon skulle ha Harry kvar i laget, men det skulle inte vara samma sak. Hon skulle inte längre ha sina två bästa vänner eller Fred… Hon skakade på huvudet, det fanns ingen mening att beklaga sig över det nu. De hade fortfarande en termin kvar tillsammans.

"Vi har inte beslutat exakt hur vi ska göra än. Vi överväger att fortsätta driva det, men att ha någon slags sekreterare här på Hogwarts", sade Fred med en axelryckning.

McGonagall skakade på huvudet innan hon masserade ena tinningen. "Mina elever… varför är det alltid mina elever som måste slå vad om allting… de kommer få allvarliga problem… och bränna saker… även om den där boken inte är bättre än till något annat än brasved."

Dumbledore såg McGonagalls min och kunde inte låta bli att skrocka lågmält innan han valde att för en gångs skull skona henne från hennes elever. "Kanske ska vi ta och fortsätta att läsa?" föreslog han högt.

"Jag har fortfarande inte fått svar på frågan!" protesterade Alisa högt.

"Ah, din fråga", Dumbledore log mot flickan vid påminnelsen. "Ingen här inne kommer att bli straffad för några skolregler som de brutit, men med lagen är det lite svårare att lova något. Jag är medveten om att vi har blundat för en del mindre företeelser, men det här är på en annan nivå. Vi skulle aldrig kunna blunda för något där en person begår ett brott som skadar någon annan. Med tanke på att vi snart kommer närma oss framtiden kan jag även tillägga att ingen kommer straffas för något som de ännu inte har gjort. Är det tydligare nu?"

Alisa nickade eftertänksamt. "Ja, jo, jag ville bara förstå lite bättre eftersom allt det här med framtiden gör mig ganska förvirrad. Tja, då kan vi fortsätta läsa nu, men jag tänker inte göra det."

AN: Det här kapitlet kanske inte riktigt var vad ni förväntat er, Umbridges herravälde är inte helt och hållet över. Hon må inte vara deras professor längre men hon är fortfarande kvar på slottet, har makt och har immunitet. Men det är början på hennes fall och hennes straffkommenderingar är officiellt över. På det här sättet kommer hon även vara närvarande i salen medan det avslöjas mer om vad hon gjort, och hon har alltid haft en tendens att kunna slingra sig undan.