Hogwarts läser HP: Fenixorden Farväl och varningar, a harry potter fanfic

Tinsy-girl: Önskar att jag kunde svara på den frågan men kan tyvärr inte det. Om jag ska vara lite självupptagen så kanske jag kan dra till med att jag känner karaktärerna väldigt bra och därav kan få till verklighetstrogna dialoger och reaktioner ifrån dem, för sånt hjälper. Annars försöker jag bara skriva sånt som jag själv skulle vilja läsa i en sån här berättelse. Men det gör mig väldigt glad att höra att du får sånt nöje ifrån det här.
Ni kommer att få veta identiteten på Remus mördare men det kommer ta ett bra tag innan det avslöjas som det ser ut nu. Men processen för att finna mördaren kommer att påbörjas redan i det här kapitlet, så det är alltid något. Men anledningen till att jag vill dra ut på det är för att det ska vara mer verklighetstroget. De vet inte vem som ligger bakom det och såna processer tar tid.
Förstår att du älskar McGonagall, hon är en otrolig häxa och en utomordentlig förebild att ha. Snape förtjänar definitivt en utskällning då och då… argh blir så frustrerad så fort jag tänker på hans karaktär för han är komplex. Men ja, han har en hel del barnsligt beteende genom böckerna om man tänker på det. Jag är intresserad av att höra vad du har att säga om Umbridge efter det här kapitlet på grund av vad hon gör :)

Simona06: Hej Simona, det är definitivt inga problem. Jag hoppas bara att du mår bra :) Och sov, att sova är viktigt :P Men vad kul att du gillade kapitlet så mycket och jag kan även föreställa mig att du kommer säga en hel del mer fula och olämpliga saker när du läser det här kapitlet på grund av vad hon säger/gör. Godnatt till dig med.

Merinus: Tack så mycket. Förhoppningvis lever kapitlen upp till din förväntan. Newt skulle definitivt kunna döpa sina djur efter sina vänner nu när du nämner det. Det är inget jag reflekterat över. Det var som sagt Tina som han tänkte på.
Det är faktiskt en väldigt intressant fråga. Jag menar jag skulle säkert kunna ge en otydlig version av hur hon skulle tolka dem. Jag är definitivt ingen expert på drömmar utan jag behövde göra en del forskning för att få fram den där drömtydningen. Att tolka Harrys drömmar skulle kunna vara betydligt mer klurigt eftersom de är så beskrivande och innehåller så mycket information. Kanske så låter jag Trelawney tolka en framtida dröm om honom om jag själv kan lyckas tyda vad de betyder.
Haha, hade inte ens tänkt på De tre små grisarna men Remus har definitivt mutat Lily att inte berätta för de andra om den sagan heller. De skulle ha retat honom så mycket för det. Jag har aldrig hävdat att Umbridge är smart och det är definitivt en slutsats hon skulle komma fram till. Jag hade ingen tanke på att ens ha med något sådant men helt plötsligt fick Umbridge för sig det och jag var tvungen att ta med det.
Jag tror att de flesta inte kommer vara så nöjda med svaret på cliffhangern, men jag kommer förklara i slutet av kapitlet. När det kommer till karaktär så kommer en del behandlas lite djupare; Draco och Zabini är två vars förhållande mellan varandra som jag försöker lägga lite större vikt på just nu. Pansy får själv också lite mer liv så att säga för jag börjar bestämma mig mer i vilken riktning jag vill ta henne, så förhoppningvis kommer det att synas lite mer framöver. När det kommer till Crabbe och Goyle så har jag inte direkta planer för dem just nu. Krums 'tillsyn' kommer besvaras i det här kapitlet. Spökena driver bara omkring lite i slottet emellanåt.

Frida: Glad Lucia Frida! Jag hoppas att du hade en jättebra dag. Och jag tror aldrig att jag kommer hålla tyst om hur en fantastisk betaläsare du. Jag är så glad att vi klickade och kan samarbeta så bra tillsammans. Jag hade aldrig tagit mig så här långt om jag inte haft din hjälp, eller jo kanske, men inte med samma kvalité. Du är bäst 33
Jo jag vet, det är så otroligt svårt. Men jag tror att jag har fattat ett ordentligt beslut kring hur jag ska agera kring det och jag tänker köra på det. I värsta fall så får jag som sagt gå ifrån canon. Men det kommer knappast vara första gången i så fall, möjligtvis första gången på en sån stor skala. Du har precis gett mig en idé till en fanfic som en av mina bästa vänner kommer mörda mig för ifall jag skriver den. Tack så mycket :D Och det är definitivt läge att spekulera nu när man har chansen.
Vad kul att du gillade det så mycket, Umbridge-bashingen kommer troligtvis fortsätta framöver, såvida hon överlever… nä vem försöker jag lura. De kommer förolämpa henne oavsett ifall hon är död eller vid liv. När det gäller Umbridge och Crucio (hon försöker kasta den i boken) så tror jag inte att hon lagligt kan hållas ansvarig för det, däremot skulle det kunna leda till att de börjar undersöka om hon har gjort något sådant tidigare.
McGonagall is amazing, jag älska henne. Men vad kul att du tycker att jag lyckas göra henne mer mänsklig. Jag har tänkt ha med från framtiden i förra kapitlet men beslutade att det var onödigt och överflödigt. De kommer att höras ifrån senare, jag måste bara välja i vilket sammanhang.
Jag är så svag för allt som har med Sirius-Remus-Harry. Jag vill bara att de ska få vara lyckliga tillsammans. De förtjänar det. Speciellt Harry eftersom han, som du sa, inte är riktigt medveten om hur det är att ha en riktig familj.
Kram på dig Frida
Elvira

Thalia606: Hej Thalia. Vad Amos har att säga avslöjas nu på direken, så den väntan är åtminstone över. Sirius skulle utan tvekan, som det kapitlet visar genom hans ord, anlita privatlärare om det behöves. Det finns inget som han inte skulle göra för Harrys skull. Det är absolut hemskt att läsa ointressanta texter. Jag har några text tills nu på måndag att läsa, har redan läst dem en gång men kommer inte ihåg något typ bortsett från att de var avskyvärt tråkiga.
Umbridge är den värsta läraren som finns att ha, åtminstone en av de värsta och jag är så glad att jag aldrig haft en sån hemsk som henne. Jag kan på ett sätt tänka mig att trolldryckskonst skulle vara roligt; jag menar på No-lektionerna var jag alltid besviken över att vi inte fick hålla på att mixtra och såna saker. Men åh andra sidan är trolldryckonst nog, som du säger, väldigt komplicerat.
Sirius bör definitivt skämma bort Harry en hel del, och det är så typiskt honom att belöna någon för att ha förolämpat någon annan. Kan du tänka dig hans reaktion till när han får höra om hur Harry säger "Du behöver inte kalla mig sir, professor" till Snape i sjätte boken?
Vad Charlus och Dorea vet om Umbridge kommer att avslöjas så småningom, handlar som sagt inte om Harrys straffkommenderingar utan något annat. Men jag vet vad det är de vet om henne åtminstone. Måste bara bestämma när det ska avslöjas, jag har en idé om när det kommer dras upp.
Ska sätta mig ner och läsa din historia, kommer antagligen inte ha tid de närmaste tre-fyra dagarna men efter det bör jag ha tid att sätta mig och läsa den och faktiskt lämna en review. Jag lovar, jag vet att det tagit väldigt lång tid men jag har den sparad för att läsa.
Ha det bra Thalia, kram Lea.

Brujaflu: Hopefully you will really like the reactions. I know that it is what people have waited the most for and I can only hope that it will live up to the expectations. And don't apologise for your english, I understand, it was just that one word that was a little difficult to understand but I managed, otherwise your english is fine. I'm honestly honoured that you read my fic despite the fact that it is in Swedish and not your mother tongue or english.

Leviusa: Awww, tack så mycket :) Jag skulle inte klara det utan er dock :)

Linneagb: Det är verkligen skrämmande när man egentligen tänker på det. Och vad som är mer skrämmande är att något sånt skulle kunna hända i vår värld med, minus magin. Har typ hänt i det förflutna om man kollar tillbaka. Och det är en skrämmande tanke som jag nu tänker lämna. Umbridge kommer ha en hel del problem när hennes straffkommenderingar avslöjas för alla i salen. Vet att jag har sagt det förut men nu har jag ju äntligen lyckats skriva klart de scenerna så vet faktiskt vad som händer.
McGonagall, Lupin och Flitwick är alldeles underbara lärare, Dumbledore med från det lilla vi har sett. Skulle lätt vilja ha dem som mina lärare. Fred och George är underbara och deras verksamhet med godis vs Hermione kommer att återvända, åtminstone kommer de diskutera det igen :) Det gör mig verkligen så glad att du gillar berättelsen så mycket och förhoppningsvis kommer du gilla det här kapitlet med.

TillieTillieBorn: Jo du har väldigt bra koll på vad som kommer hända i det här kapitlet, det är väl det negativa med det; du vet redan vad som händer och har inte något att se fram emot på det sättet. Men jag tror att du kommer gilla nästa veckas kapitel, det är ett monster kan jag säga.
Hade jag klarat av att skriva et kapitel i veckan hade jag redan varit klar för tre år sedan. Är totalt 199 kapitel genom hela böckerna. Om jag lägger ut ett kapitel i månaden kommer det ta runt 16 år för mig att bli färdig, så bara 10 år kvar nu… nope, tänker inte ens tänka på det. För mycket. Det tar den tid det tar. Men ska försöka fortsätta att varje december hålla traditionen vid liv att uppdatera varje advent. Har åtminstone bara 91 kapitel kvar att skriva, försöker fortfarande att hitta kapitlen online på svenska då det som tar längst tid är att skriva boktexten.
Haha jo, de är definitivt närmare än i böckerna. Från början var det väl inte riktigt något jag tänkte igenom men sen insåg jag att de hade definitivt starkare band än i böckerna och det var bara att acceptera och försöka arbeta in så mycket jag kunde då jag inte tänkte ändra det. Jag gillar tanken på att de ändå ska vara närmare, jag menar de bor ändå så nära inpå varandra i sju år. Hur kan de inte bli närmare vänner. Jag visste själv inte att Fay existerade förrän jag började med det här projektet; jag sitter ofta och forskar och kollar upp saker för säkerhets skull och stötte på det sättet på Fay. Så hon vävdes in i berättelsen. Vad kul att du gillar vad jag har gjort med Lavender och Parvati, jag tycker definitivt att de är mer än vad de verkar i böckerna, så därav varför jag har försökt ge dem lite mer intelligens antar jag att vi kan kalla det :P
Det är mycket möjligt att jag tagit fram Harrys Slytherin-sida mer än i böckerna, det är inget jag tänkt på, men varför inte. Om canon ändå säger att han skulle ha klarat sig bra däri så kan man lika gärna vissa det tydligt.
Haha ja, de har definitivt slutat bry sig om sådant och jag tror inte ens professorerna orkar bry sig längre. För tillfället låter det vara (speciellt då det mesta är riktat mot Umbridge) men när vanliga lektioner börjar igen kommer de inte vara lika förlåtande över sånt beteende. Fred och George kunde eventuellt ha reagerat mer åt det där med kakorna; fler personer generellt hade kunnat reagera, men när jag skrev det hade jag inte så mycket inspiration så scenen blev kort. Det är inte så att jag ogillar det men jag kan medge att det skulle kunna förlängas. Kanske någon dag om jag rättar alla kapitel (igen) så fyller jag på. Jag längtar inte tills det kapitlet. Jag kommer vara helt förstörd och jag vill inte döda honom. Men Bellatrixs död har jag inte problem med.

Zerow21: Förhoppningvis kommer kapitlet leva upp till dina förväntningar även om det inte kommer vara vad du har väntat dig :) Men vi får se om du gillar vad Amos har att säga eller inte.
Jupp, studerar till gymnasielärare. Studierna går väl helt okej, behöver just nu komplettera en uppsats för den godkändes inte (berodde mest på dålig kommunikation från handledarens håll där vi inte fick speciellt mycket hjälp. Men vi är nästan klara så det löser sig. Alla får komplettera någon gång under sin tid på universitet) Har mer haft massor att göra på jobbet eftersom vi hade black friday och cybermonday och när vi väl kommit ikapp med det så startades en ny kampanj så vi har massor att göra igen. Åh vad kul att du snart har ett fast jobb, vad är det för ett jobb, om jag får fråga?

Tricsha Wren: Tack så mycket Tricsha, det gör mig verkligen glad att du gillar kapitlet så mycket. Vi får se ifall du kommer skratta lika mycket i det här kapitlet ;) (troligtvis en aning för har försökt ha med en hel del humor). Haha, håller nog med där. Harry borde få poäng för den kommentaren.

AN: Glad tredje advent allihop! Jag vill tacka TillieTillieBom som har hjälpt mig att rätta det här kapitlet. Jag uppskattar verkligen din hjälp med kapitlet.

Till alla er andra; det här är inte det kapitlet som ni förväntat er. Jag vet att ni allihop verkligen har sett fram emot att få läsa kapitlet om straffkommenderingarna, men det behöver ni vänta en vecka till på. Men förhoppningvis gillar ni det här kapitlet med.

"Ifall jag bara får avbryta snabbt", sade mr Diggory vänligt och alla vände sig mot honom. "Jag har en förfrågan att göra."

"Men självklart", sade Dumbledore med ett leende.

"Um vi, min familj, har pratat, och som jag förstår det är Cedric här så länge ni läser? Är det nödvändigt att vi är närvarande? Vi skulle vilja spendera… spendera den sista tiden vi har med Cedric privat", sade mr Diggory med en hoppfull blick som flackade mellan Cedric och Dumbledore.

Dumbledore rynkade på pannan. "Jag kan inte svara med säkerhet för jag vet inte vad för magi som är inblandad här. Jag tror inte att det är i ert bästa att lämna Hogwarts, jag förstår att ni vill ta hem er son men det kan försätta oss alla i fara om vi mixtrar för mycket med tiden… men jag ser ingen fara i att din familj tillfälligt flyttar in i några gästrum och spenderar tid tillsammans. Andra har lämnat salen utan att påverka läsningen och Cedric är fortfarande i slottet."

Mr och mrs Diggory hade sjunkit ihop medan Dumbledore pratade, men när han erbjöd dem ett rum började leenden bryta ut på deras ansikten. De hade äntligen en chans att säga farväl på riktigt, att prata med honom ordentligt.

"Cho?" Cedric såg oroligt på flickan vid sin sida som log svagt.

"Gå du, jag tänker stanna här", Cho log medan hon strök hans kind. "Jag kanske kommer förbi senare, men jag behöver vara här. Det här är mitt liv, delar av min framtid… oroa dig inte för mig."

Cedric nickade tveksamt innan han erbjöd ett eget leende. "Vi ses ikväll, efter ni avslutat läsningen för idag?" Cho nickade och Cedric vände sig om. "Harry, vi hörs imorgon, jag kanske smiter in och lyssnar på något kapitel eller två."

Harry svalde och log, men det kom mer ut som en grimas. "Självklart, jag är här om du behöver något, har inte så mycket val." Han ryckte på axlarna och Cedric log medan han stoppade händerna i fickan innan han lämnade salen med sina föräldrar och en husalf som kommit för att visa dem vägen medan Cedric pratat med Cho och Harry.

"Oroa dig inte Harry, det är inte sista gången du kommer se honom", sade Ron bestämt. "Han kanske är död men han kommer inte sticka utan att säga farväl, om han gör det kommer jag personligen återuppliva honom för att lära honom lite hyfs."

"Oja, för du är rätt person att lära någon hyfs", fnös Hermione hånande.

Ron korsade armarna framför bröstet. "Efter att ha hört en del saker som du har sagt börjar jag faktiskt tro att jag är bättre på det än du."

Hermiones svar avbröts av Harrys skratt och de två vännerna såg triumferande på varandra, de hade lyckats distrahera Harry från att oroa sig för mycket.

"Då så, med det ur vägen kan v… ja, mr Krum?" Dumbledore vände sig artigt emot Krum som harklat sig.

"Vad är det med folk att avbryta Dumbledore när han försöker berätta något?" muttrade Sirius och skakade på huvudet.

"De kanske hämtade inspirationen ifrån Umbridge", föreslog Tonks med en axelryckning och Remus grimaserade men avhöll sig från att kommentera.

"Jag måste också vända hem", sade Krum medan han reste sig. "Jag har träning, jag redan har stannat längre än jag bör."

"Åh redan? Vi kommer sakna dig Victor, dy måste skriva till moi", sade Fleur genast medan hon ställde sig upp och gav quidditchstjärnan en kram.

"Så länge du skriver tillbaka", sade Krum med en axelryckning. "Och bjuda mig in till bröllopet."

"Vi är inte förlovade", påpekade Fleur medan hon kastade en blick bakåt mot Bill och rodnade. Mrs Weasley, som satt sig spikrakt upp vid Krums ord, slappnade långsamt av.

"Han är galen om ni inte gifta er", Krum gav henne ett lätt leende och Fleur gav honom en kyss på kinden. Krum vände sig sedan emot Harry som hastigt snubblade upp på fötterna. "Du är en modig man, Harry, en god man. jag är hedrad att kallar dig vän."

"Um, desamma. Du är också en bra kille. Nästa gång du kommer till England måste vi flyga tillsammans", Harry kunde inte låta bli att le vid tanken, men ur ögonvrån såg han Umbridge och han slöt ögonen, han hade inte längre sin kvast, han skulle inte kunna flyga med Krum.

"Jag ser fram emot det. Skriv om du behöva hjälp", sade Krum allvarligt innan han log vänligt och började lämna salen.

"Victor", Krum vände sig om när han hörde Dumbledores röst och rektorn log mjukt mot honom. "Du är alltid välkommen tillbaka till Hogwarts salar."

Krum nickade innan han snabbt försvann ut ur salen, obekväm under allas blickar.

Dumbledore slog ihop händerna och alla vände sig åter mot honom. "Så, innan jag fortsätter kanske jag bör fråga om någon mer har något att säga?"

George höjde handen. "Jag har en fråga, varför ananaser?"

"Jag finner dem uppfriskande", svarade Dumbledore genast i en allvarlig ton medan han blickade ner på sin blå klädnad som hade broderade ananaser på sig.

"Jag finner klädnaden gräslig", muttrade Snape och Sinistra var tvungen att hålla med honom.

"Då så, nu när några av våra gäster lämnat så kan vi äta middag och sen kan vi, ja Poppy?" Dumbledore vände sig artigt emot madam Pomfrey som rodnade svagt.

"Jag ber om ursäkt, jag hade tänkt vänta men det kanske är bättre om jag nämner det nu på direkten. Direkt efter middagen kommer jag bege mig upp till sjukhusvingen och jag kommer öppna upp den för undersökningar…"

"Undersökningar? Vad för undersökningar?" frågade Ginny misstänksamt.

"Jag är medveten om att konsensuset i slutändan var att Lockman inte….begått vad vi fruktade, men jag lovade att göra en undersökning på de frivilliga. Mr Potter, kanske du vill börja?"

"Jag är rädd att mr Potter, tillsammans med Weasley och Granger har straffkommendering efter middagen med mig", avbröt Umbridge smidigt.

"… är det fel av mig att vara lättad att jag kan skjuta upp undersökningen längre?" frågade Harry tveksamt och Ron frustade till medan Hermione gav honom en missbelåten blick.

"Ärligt Harry, hon är inte så farlig", Hermione himlade med ögonen när hon märkte hur Harry och Ron delade en tveksam blick.

"Då är det bestämt, vi äter middag och madam Pomfrey kommer hålla sjukhusvingeln öppen mellan sju och åtta för de som vill undersökas", sade Dumbledore medan han kollade på klockan som var strax innan halv sju.

"Åh, och mr Lupin, jag vill se dig i sjukhusvingeln kvart i sju", sade madam Pomfrey strängt.

Remus blötte läpparna med tungan innan han gav henne ett charmigt leende. "Är det verkligen nödvändigt, jag tycker verkligen att du borde fokusera på eleverna."

"Du ska befinna dig där eller hjälp mig Merlin, jag kommer dra dig dit själv om det så krävs. Du blev förgiftad!" väste madam Pomfrey medan hon ilsket blängde på Remus som kröp ihop en aning under hennes blick.

"Oroa dig inte, han kommer vara där", morrade Sirius medan han gav Remus en irriterad blick.

Harry nickade instämmande. "Du bad mig att göra en medicinsk undersökning, du kan väl knappast komma och säga att du själv inte kommer göra en när du faktiskt svävade i fara?"

"Självklart inte", sade Remus hastigt innan han rynkade på pannan. "När blev du bra på att manipulera folk? Sirius?"

"Tonks faktiskt", sade Harry med en axelryckning och Tonks blinkade med ena ögat mot honom.

"Dessutom, om han skulle lära sig att manipulera så skulle han lära sig det från dig mr jag-är-en-oskyldig-ängel", fnös Sirius och höjde ett ögonbryn åt Remus som log vid tanken på hur alla professorer alltid bortförklarat hans inblandning.

"Kom igen nu, ni borde äta innan ni behöver gå och möta er undergång", sade Ginny medan hon pekade mot maten som dykt upp i salen.

"Er undergång? Kan ni inte vara lite mer dramatiska? Jösses det är bara en straffkommendering", fnös Bill och skakade på huvudet, omedveten om grimaserna som dykt upp på hans syskons ansikten.

Pansy betraktade Draco, som var mitt i en konversation med Zabini om fördelarna och nackdelarna med någon ny lag som var upp för debatt i Wizengamot, med skarp blick. Ända sedan de påbörjade läsningen hade han ignorerat henne mer och mer. "Draco, vad är det med dig? Enda sen vi började den här läsningen har du agerat annorlunda."

"Ärligt Parkinson, har du inte lärt dig att det är oartigt att bryta dig in i en konversation och byta ämne?" frågade Zabini irriterat utan att vända sig mot henne.

"Åh, håll klaffen och gå och lek framför en spegel."

"Åh älskling, du önskar att du kunde se lika bra ut som mig, jag behöver ingen spegel för att uppnå det här", Zabini blinkade med ena ögat, medveten om hur två andra flickor började fnittra och rodna.

"Du har något gemensamt med din mamma, har hon lärt dig?" hånade Pansy och Zabinis leende blev en aning stelare innan han slappande av.

"Inte alls, ren naturbegåvning, men jag kan be henne ge dig lite tips, du kommer behöva det."

"Lika trevlig som alltid", Pansys leende var sockersöt innan hon vände sig bort ifrån den italienska trollkarlen. "Draco?"

"Vi går i vårt femte år, det är dags att prioritera vår framtid. Jag har öppnat ögonen för en del nya sanningar bara", Draco gav ett svagt leende mot flickan.

"Hon har en poäng, du är snäll mot Potter", grymtade Crabbe och betraktade Draco misstänksamt.

"Någonsin hört talas om ordspråket håll dina vänner nära men dina fiender närmare?" Draco höjde ett ögonbryn. "Dessutom är han kanske inte så farlig som vi trodde."

"Säg inte att du gillar honom?"

"Var inte löjlig Alisa", Draco himlade med ögonen åt kvinnan som blandat sig in i konversationen. "Men det finns fler fördelar att vara på god fot med honom än att vara rivaler."

"Det här är precis det jag menar, du har förändrats!" väste Pansy och blängde på Draco med korsade armar.

"De är ingen som tvingar dig att stanna", Draco höjde ett ögonbryn. "Du är fri att göra dina egna val…"

"Som ditt val att sälja ut din pappa", sade Goyle anklagande.

"Han försatte sig själv i den situationen", väste Draco och knöt nävarna utan att se på den andra pojken. "Ni hörde själva vad de gjorde där, Potter förtjänade det inte… ingen förtjänar det"

Pansy fnös och vände ryggen åt honom och började prata med Milicent Bulstrode. Zabini lutade sig framåt och mumlade lågmält, noga med att inte låta varken Crabbe eller Goyle höra. "Så vi byter sida?"

"För att byta sida måste du officiellt ha anslutit dig till en först", muttrade Draco innan han blickade över emot gryffindorgruppen som innehöll Harry. "Men ja… det kommer löna sig att följa dem istället, på alla sätt…"

"Och ge upp allting vi lärt oss under vår uppväxt?" Zabini höjde ett ögonbryn. "Jag vet, jag vet. Mamma har inte direkt följt hela renblodiga är bättre än alla andra, men till och med jag kan erkänna att hon inte är bästa exemplet på hur man ska göra."

"Jag hoppas sannerligen det, jag skulle hata att vakna upp med avskuren hals", sade Draco och lät ett leende dyka upp på hans läppar.

"Det skulle betyda att jag skulle finna dig attraktiv och vilja gifta mig med dig."

"Mer som att du skulle vilja gifta dig med Malfoy familjens pengar", avbröt Draco och Zabini log.

"Hade det varit någon annan än du som sa det hade jag varit tvungen att förhäxa dig, jag kan inte låta min stackars mammas rykte smutskastas", sade han sakligt och Draco himlade med ögonen. "Men bli vänner med Potter?"

"Jag tror inte vi behöver gå så långt", fnös Draco."Dessutom tvivlar jag att de skulle välkomna mig. Till framtiden?" han höll upp sitt glas och Zabini frustade till av skratt innan han höjde sitt egna glas.

Harry rynkade på pannan och kastade en blick över klungan av Slytherinelever.

"Vad är det Harry?" Ron såg oroligt på sin vän. "Det är inte ditt ärr, va? Du vet med V-voldemort?"

"Aww kom igen Ron, du hade blivit så bra på att säga hans namn", stönade Harry och blängde halvhjärtat på Ron som muttrade något om att det självklart var vad han skulle fokusera på. "Och nej, inget sånt. Jag fick bara en väldigt skum känsla av att Malfoy håller på med något.

"När håller han inte på med något", fnös Hermione och kastade en hånande blick emot den blonda pojken.

"Det är det som är problemet… jag tror inte han kommer ställa till med problem? Det känns mer som om…", Harry avbröt sig när han plötsligt fick ögonkontakt med Draco och han stirrade misstroget när den blonda pojken höjde glaset åt honom i en hälsning. "Ni såg det där va?"

"Det där är inte Malfoy!" sade Ron genast medan han misstänksamt betraktade deras rival.

"Jag menar han har förändrats de senaste dagarna? Bett om ursäkt och sånt", påpekade Harry osäkert medan han höjde sitt egna glas i en hälsning, han kanske var osäker på vad Dracos motivation var men han tänkte inte vara oartig.

"Du sa också att vi inte skulle lita på honom för tre dagar sen", påpekar Hermione allvarligt.

"Jag vet, men sen dess har han bett om ursäkt och han verkar ångra sig. Han kanske växer upp?"

"Nope, jag vägrar tro det Harry. Kan vi inte hålla kvar vid att han är en fördomsfull idiot, det känns enklare?" stönade Ron. "Kom igen, onda slemmiga ormar. Inget bra med dem… jag hatar dig, jag kan inte ens tro på det själv längre."

"Om du ska skylla på någon lägg skulden på Umbridge, det är hon som fixade den här läsningen", muttrade Harry och korsade armarna. "Men vad gör vi med Malfoy?"

"Inget. Om han verkligen har förändrats så kommer vi märka det med tiden. Ingen mening att agera, dessutom tvivlar jag att han plötsligt kommer börja försvara oss", sade Hermione med en axelryckning och Harry och Ron nickade.

Medan trion haft sin konversation var Sirius och Remus själva upptagna i en egen debatt.

"Kom igen Remus!"

"Jag är inte hungrig, kan vi bara lämna konversationen?" suckade Remus medan han motvilligt petade på maten med gaffeln.

Sirius spände blicken i sin vän." Du åt ingen lunch, du är sjuk och behöver din styrka. Så som jag ser det så har du två val, antingen kan du äta nu eller i sjukhusvingeln under Poppys ständigt vaksamma blick."

"Jag hatar dig", muttrade Remus innan han började äta, trots att det mesta smakade som aska i munnen.

"Nah, du älskar mig", sade Sirius avfärdande och Remus blick mjuknade en aning men innan han hann säga någonting blev de avbrutna.

"Um, mr Black, mr Sirius?" Percy rodnade en aning när Sirius vände sin uppmärksamhet mot honom. "Jag bara undrar, vad är dina planer nu egentligen?"

Sirius blinkade förvånat innan han log en aning. "Köpa ett hus, jag kommer inte kunna få det beboligt till jul… eller ens få tag på ett hus tills dess men jag hoppas ha något klart tills sommaren så Harry kan flytta in. Utöver det vet jag inte riktigt, innan den… natten, så var jag auror men jag tror inte jag skulle vilja återvända till det jobbet. För farligt."

Tonks skrattade innan hon rynkade på panna. "På tal om det… exakt hur stort kommer ditt hus vara, för jag kan behöva boende ett tag?"

"Vad hände med din lägenhet?" frågade Charlie och vände sig förvånat till Tonks som rodnade.

"Um, jag kan ha gjort vad mamma kallar ett förhastat beslut… jag menar jag tänkte igenom det… ifrån mitt håll men glömde att kolla på det ifrån andras perspektiv?" Tonks ryckte på axlarna samtidigt som hennes hår blev orange.

"Dora vad gjorde du?" stönade Remus, blicken i hennes ansikten en som han var van vid att se i Sirius och han antog att det måste vara ett släktdrag.

"Jag kanske sålde min lägenhet och måste flytta ut i slutet av december?" Tonks gned sig nacken medan hon såg mellan Sirius och Remus.

"Varför gjorde du det?" frågade båda männen chockat.

"Um… dels är det en ganska värdelös lägenhet, det läcker i trapphuset och har gjort det några månader nu…:"

"Och?" frågade Sirius med ett höjt ögonbryn men när han hörde hennes nästa ord frös han i chock, oförmögen att säga något.

"Jag ville ge dig sällskap. Du bör inte vara själv i det där huset. Men om du nu ska flytta verkar det ganska onödigt och jag har inte riktigt ekonomin för att hitta ett helt nytt boende med den här marknaden, och jag vägrar bo i huset själv med Krake… och inte en chans att jag flyttar hem, mamma kommer mörda mig."

"Sirius?" Remus petade tveksamt på sin vän med gaffeln utan att få någon reaktion. "Grattis Dora, du har lyckats med vad ingen annan har gjort. Du tog sönder Sirius Black."

"Kalla mig inte Dora!" väste Tonks och blängde på Remus som retsamt räckte ut tungan.

"Du, du sålde din lägenhet? För att bo i Grimmaldiplan? För mig?" frågade Sirius hest efter ett par minuter och Tonks nickade långsamt. "Du är officiellt min favoritkusin… men varför?"

"Låt inte mamma höra dig säga det", sade Tonks och log innan hon blev allvarlig. "Det skulle vara min julklapp till dig, därför du förtjänar inte att vara ensam i det där huset, om jag flyttar in behöver du åtminstone inte vara själv lika ofta, och jag inser att det kanske inte är så genomtän…"

Hon blev avbruten av den gigantiska kramen Sirius gav henne. "Du är galen, ingen normal människa skulle göra det… och det faktum att du skulle få spendera mer tid med Måntand här är säkerligen bara en tillfällighet."

"En extra bonus, men jag är glad att läsningen kom emellan. Jag behöver åtminstone inte jaga efter honom nu", sade Tonks med ett retsamt leende och Remus rodnade.

"Och oroa dig inte Tonks, jag lovar att huset jag skaffar kommer ha tillräckligt många gästrum att du kan stanna där om du vill, Remus kommer ha ett permanent, jag skulle erbjuda dig samma men jag tror ni skulle föredra att dela."

"Vi har inte ens dejtat i ett dygn", stönade Remus men kunde inte låta bli att le.

"Åh ni kommer hålla ihop, lita på mig. Och fortsätt äta, du är fortfarande för smal", sade Sirius strängt och Remus muttrade något om att folk hade fel när de kallade honom för hönsmamma.

"Potter, Weasley, Granger, Mitt kontor om tio minuter", sade Umbridge medan hon gick förbi dem samtidigt som hon kastade en hånande blick emot Remus och Sirius.

"Borde vi gå redan nu? Jag menar vi vill inte komma försent", sade Hermione nervöst.

"En sekund", muttrade Harry innan han skyndade över till Newt och viskade något i hans öra. Newt, som tagit upp sin portfölj ställd långsamt ner den igen medan han nickade långsamt, hans panna djupt rynkad medan han tänkte innan han mumlade något tillbaka. Harry log och mumlade någonting igen innan han återvände till sina vänner och snabbt skyndade sig ut ur salen, följd utav nyfikna viskningar över vad han nyss gjort.

"Så vad var det där om?" frågade Ron medan de gick uppför första trappan.

"Jag bad honom att stanna ett kapitel till, jag misstänker att det kommer inkludera mina straffkommenderingar och jag har en känsla av att de vuxna kan… reagera lite starkt", Ron fnös över Harrys ordval men den svarthåriga trollkarlen ignorerade honom. "Om det händer vill jag ha så många kvalificerade personer i salen som möjligt, jag tänker inte låta Remus bli mer skadad på grund av mig."

"Det var smart tänkt, Harry", sade Hermione med en imponerad blick samtidigt som de svängde runt hörnet in i korridoren som ledde till Umbridges kontor. "Jag tänkte inte ens på det, men de har faktiskt rätt i att bli arga."

"Ja kompis, vad Umbridge håller på med är tortyr, det måste vara det", instämde Ron med en grimas.

"Jag är ledsen, ni förtjänar inte det här", sade Harry ångerfullt. "Jag kan…"

"Tänk inte ens tanken, du har stått ut med det här i en termin, en timme kommer inte skada oss", morrade Ron medan de stannade framför Umbridges kontor. "Dessutom, vi kanske får göra något annat, hon kanske bara har en sån där penna. Oavsett vad så är det inte ditt fel, det var våra munnar som fick in oss i den här situationen."

"Redo?" frågade Hermione nervöst och bet sig i läppen innan hon knackade på dörren. Ett klart "kom in" hördes sekunder senare och trion såg på varandra innan de klev in i det rosa kontoret.

…...

Fudge stirrade ner på dokumentet i sin hand. Han läste långsamt igenom det och gjorde noteringar vid sidan av. Slutligen nådde han den sista meningen och han blickade över det snabbt en sista gång innan hans blick drogs till den korta raden av punkter där han skulle signera. Hans högra hand svävade några millimeter ovanför pergamentet utan att låta spetsen på fjäderpennan nudda arket. Allt som krävdes var hans signatur och det skulle vara klart; han skulle inte behöva reflektera över det mer… hans koncentration bröts utav ett skarpt skrik och hans blick fladdrade över till skaran med Weasleys och såg Percy hålla sin trollstav emot en av tvillingarnas huvud.

"Dolores hade rätt, hans familj är ett dåligt inflytande på honom", mumlade han för sig själv "Förstår inte varför han sa upp sig ifrån ett sånt respektabelt jobb för…. det där."

"Familjen är en viktig del av ens liv, du bör glädja dig åt att unge Percy fann sin väg tillbaka till dem", sade Dumbledore allvarligt och Fudge fnös innan han rullade ihop pergamentet. "På väg någonstans, Cornelius?" fortsatte Dumbledore medan han betraktade hur mannen hakade fast manteln runt halsen och satte på sig sitt plommonstopp.

"Jag måste återvända till ministeriet, jobbet sköter inte sig själv", sade Fudge stelt och betraktade misstänksamt en av de kvinnliga lärarna ur ögonvrån; han kunde ha svurit på att hon mumlade något nedvärderande om honom.

Dumbledore nickade förstående. "Om du har tid är du självklart välkommen till att ansluta dig till oss igen för att fortsätta läsa. Annars är jag säker på att vi kommer se varandra inom en snar framtid."

Fudge frös en aning innan han nickade och skyndade ut ur salen.

…...

Kingsley blickade ner över gräsmattan mot grindarna som var stängda och låsta innan han sträckte ner handen i sin ficka och drog upp ett fickur. Fem minuter kvar. Bredvid honom skrev Moody muttrandes ner instruktioner på ett pergament.

"Påminn mig igen om varför vi väntar här ute istället för att sätta igång med genomsökningen av kontoren?" frågade Kingsley medan han släppte ner klockan i fickan igen. "Vi vet båda två att du misstänker Snape så varför inte börja med hans kontor medan han äter kvällsmat?"

"Han vet att vi kommer genomsöka hans kontor, han har haft möjlighet att gömma bevis. Bättre att avvakta och vänta tills han slappnar av, vi kommer inte slösa bort vår chans att genomsöka hans kontor", muttrade Moody och kastade en irriterad blick på Kingsley över kanten på pergamentet.

"Jag tvivlar att han är ansvarig, han skulle knappast rädda mr Lupins liv ifall det var fallet, han hade inget tvång på att hitta botemedlet eller ens identifiera giftet i tid", sade madam Bones medan hon kom gående och ställde sig mellan de två männen. "Dessutom är det bättre för utredningen om vi startar genomsökningen samtidigt och ingen börjar i förtid."

"Har vi några prioriterade?" frågade Moody med en grymtning.

"Alla ska undersökas, vi lämnar våra personliga tankar om personernas förhållanden till varandra utanför utredningen. VI behöver bevis. Som jag ser det kan vem som helst av de anställda på skolan vara skyldiga."

"De är här", sade Kingsley och nickade mot det dussin aurorer som dykt upp utanför Hogwarts grindar som långsamt och knarrande svängde upp för att släppa in dem. I tystnad tågade aurorerna upp och stannade framför trion.

"Madam Bones, redo att stå till tjänst!" sade Walker, en auror som började närma sig fyrtio.

"För några dagar sedan samlades Hogwarts befolkning och en del gäster för att… reda ut röran kring Cedric Diggorys död bland annat. I går utsattes Remus Lupin för ett mordförsök och ytterligare ett till tidigare idag. Vi vet att attacken var direkt riktad mot honom och har skäl att tro att den ansvarige är en anställd på skolan. Vi har av Professor Albus Dumbledore fått tillåtelse att genomsöka allas anställdas kontor och sovgemak. Jag är ansvarig för den här utredningen med Kingsley som min högra hand, Alastor Moody har kallats in för experthjälp. Några frågor?" sade madam Bones allvarligt och såg mellan aurorerna hon skickat efter.

"Hur vet vi att mr Lupin är måltavlan?" frågade Hutton, en kvinna med yvigt hår och stormgrå ögon.

"Mr Lupin är som de flesta vid det här laget vet en varulv och vid första försöket kryddades maten med idegran och rå stormhatt, vilket är giftigt för varulvar. Det andra mordförsöket skedde med hjälp av växten tidlösa via vattenkannan som fanns i hans sovgemak", förklarade Kingsley allvarligt och Hutton nickade medan hon skrev ner informationen i ett svart anteckningsblock.

"Hur många anställda finns det på skolan?" frågade Walker och nickade mot slottet. "Finns det några som vi kan utesluta på direkten?"

"Sjutton anställda, varav en utav dem är ett spöke", sade madam Bones. "Mr Lupin verkar vara omtyckt av de flesta av lärarstaben och har god kontakt med Dumbledore, McGonagall, Flitwick och Hagrid."

"Prioritering på några anställda? Några andra som kan räknas in bland de misstänkta?"

Moody tog fram en ny lista och viftade med sin trollstav. Genast duplicerade den sig ett flertal gånger så att varje aurorer slutligen hade sitt egna exemplar. "Här är en lista på hela lärarstaben. Andra vuxna trollkarlar och häxor som varit närvarande är: Narcissa Malfoy, hela familjen Weasley, mr och mrs Diggory, Oliver Wood, Fleur Delacour, Victor Krum, Newton Scamander, Sirius Black och auror Ton…"

"Sirius Black?" flämtade Wilson, en man med grånande hår och runda glasögon. "Han är här?"

"Sirius Black är inte ansvarig för det här", avbröt madam Bones hastigt. "Han är under mitt beskydd tills han fått sin rättegång. Jag ljög inte i tidningen och han är nära både Lupin och Harry Potter."

En tystnad fyllde den kalla luften medan aurorerna skruvade en aning obekvämt på sig. "Du nämnde något om Tonks? Varför är hon inte närvarande?" frågade Hutton tillslut.

"Tonks är bänkad ifrån den här utredningen på grund av personlig konflikt i fallet. Hon är mr Lupins partner och kan därav inte delta i fallet. Ni ska inte delge någon information som ni hittar till henne, är det förstått?"

Ett ekande "ja, madam" fyllde luften och madam Bones nickade innan hon frågade om det var några fler frågor.

"Vilka undersöker vi först?"

"Största fokus är på de anställda, om vi inte finner något där går vi vidare till gästerna och därefter till eleverna. Ni genomsöker rummen två och två efter protokoll, på listan ni fick av Moody kan ni se vilka rum ni ska genomsöka. Vi sätter omedelbart igång."

Madam Bones, Kingsley och Moody ledde de andra aurorna uppför gräsmattan in i slottet och i entréhallen började de skingras för att hitta de kontor och sovgemak som de blivit tilldelade att undersöka.

…...

Harry, Ron och Hermione stannade strax innanför dörren som stängdes bakom dem. Harry lade genast märke till att det nu stod tre bänkar framför Umbridges skrivbord och han fylldes av en ihålig känsla när han insåg att hon tänkte genomföra sin vanliga bestraffning på dem alla blick åt varje sida ur ögonvrån gjorde det tydligt att hans vänner också förstått det.

"Sätt er ner", sade Umbridge med ett sött leende och Harrys hand började vandra ner till sin ficka där han hade sin trollstav.

"Gör inte så vi hamnar i mer problem!" väste Hermione ur mungipan innan hon stegade fram till den närmaste bänken. Ron ryckte hjälplöst på axlarna och följde efter henne, vilket lämnade bänken vid fönstret till Harry.

Harry kastade en ilsken blick mot Umbridge innan han slängde sig ner i stolen.

Umbridge harklade sig medan hon reste sig upp från sin stol och placerade händerna på skrivbordet. "Ni har alla tre ställt till med problem de senaste dagarna; spridit lögner, baktalat och förolämpat era professorer", hon tittade ner på sina ringprydda fingrar och ignorerade Rons muttrande om att den enda professorn de pratat negativt om var hon själv. "Ni förstår själva att detta inte kan gå ostraffat."

"Så exakt vad är det vi ska göra", spottade Harry ur sig och korsade armarna framför bröstet, han visste att det var meningslöst men han kunde inte låta bli att hoppas att hon hade en annan bestraffningsmetod idag.

"Det vanliga, jag tror att bästa sättet för att meddelanden att sjunka in är att upprepa dem."

"Så vi ska skriva straffmeningar", sade Hermione och bet sig i läppen men innan hon hann säga något blev hon avbruten av Ron.

"Straffmeningar? Det är vad vi ska göra? Seriöst Harry, så som du klagat skulle man tro att det är något mer utmanande eller extremt."

Harry stirrade misstroget på Ron som snabbt blinkade med ena ögat, men Harry kände sig bara mer förvirrad. Vad hade hans vän planerat?

Umbridge vände sig långsamt emot Harry. "Har du berättat om dina straffkommenderingar?" frågade hon med huvudet på sne.

"Bara att jag skriver straffmeningar och", sade Harry långsamt innan han ur ögonvrån kunde se hur Ron gjorde ett tecken för att han skulle sluta prata, "och att jag inte direkt gillar dem… de vet inga detaljer."

"Jag ser", sade Umbridge innan hon drog ut en skrivbordslåda och långsamt plockade hon ut tre svarta fjäderpennor som hon placerade ut på deras bänkar. "Nåja, jag är säker på att mr Weasley och miss Granger kommer förstå inom sinom tid. Potter jag tror du vi det här laget vet vad jag vill att du skriver."

"Även fast böckerna bevisar att jag talat sanning?" hasplade Harry ur sig innan han smällde igen munnen.

Umbridge log bittert. "Jag är säker på att det finns en logisk förklaring, det finns ingen andning att hoppa till förhastade slutsatser, sätt igång. Mr Weasley, jag skulle vilja att du skriver frasen 'jag ska inte förolämpa professorer' tills meddelandet sjunkit in."

"Jag har inte med mig något bläck", sade Ron medan han äcklat stirrade ner på sitt tomma pergament ark, han visste mycket väl hur pennorna fungerade och vad hon menade med sjunker in.

"De är självgående", sade Umbridge innan hon gick vidare och ställde sig framför Hermione som såg ut att vilja sjunka tillbaka i stolen. "Du, miss Granger, har varit ett horn i min sida en lång stund. Det är dags att du lär dig lite hyfs. Skriv 'jag måste respektera mina bättre'."

Harry ryckte till och A:t i ordet tala blev långt och utdraget, han lyckades dock hålla inne ljudet av smärta när en helt ny del av hans hand skars upp på grund av misstaget. Han tittade upp från pergamentet och blängde mordiskt på Umbridge som återvänt till sin plats.

Ron knöt handen i ilska när han hörde orden som Umbridge tvingade Hermione att skriva och ett ögonblick fantiserade han om använda pennan som ett vapen och trycka in den i hennes ansikte, det var det minsta hon förtjänade för allt hon gjort. Han tittade upp och möttes av Umbridges ivriga min, men en grimas såg han ner på pergamentet igen och stålsatte sig innan han började skriva.

Ingenting hade förberett honom. Han flämtade högt till. Harrys beskrivningar om vad som hände under straffkommenderingarna, att se sin väns skadade hand… inget av det hade förberett honom för smärtan som pennan framkallade. Han såg orden ristas in i hans hand innan de snabbt bleknade bort igen.

Jag ska inte förolämpa professorer, orden lyste rött på pergamentet och han svalde innan han satte spetsen emot pergamentet igen.

"Sätt igång Granger, du kan inte låta pojkarna vara de enda som genomför bestraffningen", sade Umbridge.

Motvilligt satte Hermione pennan emot pergamentet. Det här är fel, hon har ingen rätt att göra det här mot oss. Det måste vara olaglig, vi skulle lika gärna bara vandra rakt ut härifrån. Och tvinga mig att skriva de hemska orden, som om hon är bättre än vad jag är, tänkte hon ilsket men trots det började hon skriva och gnydde till av smärta när hon kände effekterna starta.

Harry och Rons huvuden flög upp och de vände sig oroligt mot henne, men hon stirrade bestämt ner på sitt pergament och fortsatte att skriva.

Jag måste respektera mina bättre

Jag ska inte förolämpa professorer

Jag får inte tala osanning

Ljudet av krafsande fyllde rummet medan minuterna tickade förbi; emellanåt avbruten av ljudet från när Umbridge gjorde te och små inandningar och flämtningar ifrån Ron och Hermione. Harry lyckades som vanligt undvika att ge ifrån sig några ljud, han ansåg inte sina vänner svaga för att de inte lyckades med samma sak, de hade inte samma erfarenhet av smärta som han hade. Med jämna mellanrum kastade han snabba blickar mot sina vänner för att se om de var okej, han vägrade se åt Umbridges håll; övertygad om att han endast skulle mötas av belåtenhet över att hon kunde plåga dem.

Harry bet ihop sig när han ur ögonvrån såg hur både Ron och Hermione rörde obekvämt på sin hand och han fick nog. Det räckte nu, han vägrar sitta still i samma rum som sina vänner medan de plågades. Medan han fortsatte att skriva flyttade han ner blödande hand och placerade den i knät. Om han bara kunde få upp sin trollstav, han lirkade runt med handen och svor inombords över hur blodet gjorde att han inte fick något ordentligt grepp. Tillslut lyckades han dra upp den ifrån jeansen.

Dunk

Harry, Ron och Hermione frös i sina rörelser. Umbridge ställde långsamt ner sin tekopp på bordet och vände sig uppmärksamhet mot dörren med rynkad panna. Harry placerade snabbt trollstaven mellan sina lår så Umbridge inte skulle se något,

"Sitt stilla, fortsätt skriva. Jag är säker på att det inte är något", sade Umbridge bestämt medan hon gick fram emot dörren. Hermione, Ron och Hermione såg på varandra; alla tre av dem hoppades att det här betydde att deras straffkommendering skulle ta slut nu.

"Dolores, är du upptagen?"

Fudges röst svävade genom den stängda dörren och Umbridge kastade en varnande blick bakåt mot trion innan hon försiktigt öppnade dörren och såg ut genom glipan.

"Cornelius, jag är mitt uppe i en straffkommendering med Potter, Weasley och Granger och jag måste övervaka deras process. Var det något särskilt du ville?" Umbridges ton var vänlig och omtänksam.

Fudge skrockade. "Ah, det gamla vanliga sättet antar jag? Du har helt rätt i att det är det mest effektiva sättet att lära eleverna att de gjort fel men ack, det blir allt mer illa omtyckt från vad jag förstår. Hårt arbete som att skrubba kittlar kan få dem att ångra sig, men att kunna se det med egna ögon och upprepa det gång på gång, det sjunker in hos eleverna på ett helt annat sätt."

"Jag är glad att du förstår Cornelius, som jag sa i mitt tal i början av terminen behöver vi föra tillbaka en del traditioner och göra oss av med mer nya. Jag skulle bjuda på te men jag tror tyvärr att det skulle distrahera barnen", Umbridge rynkade på pannan.

"Åh oroa dig inte över det, jag behöver faktiskt bege mig tillbaka till Ministeriet för lite jobbärenden, om jag bara kan få låna dig i fem minuter skulle det vara bra.

"Men självklart", Umbridge log strålande mot honom innan hon kastade en blick mot Harry, Ron och Hermione. "Fortsatt att arbeta medan jag är borta, jag kommer bara vara på andra sidan dörren om ni undrar något. Och jag vill se framgång medan jag är borta så raska på." Med de orden öppnade hon dörren och klev snabbt igenom den och stängde den bakom sig innan hon gav all sin uppmärksamhet till Fudge.

"Jag kollade över dokumentet du lämnade till mig, jag har gjort en del ändringar…"

"Ändringar?" frågade Umbridge förvånat. "Cornelius, tror vi verkligen på att du-vet-vem är tillbaka? Är det inte bara en del av Potters fantasi."

Fudge rynkade på pannan och tog av sig sin hatt. "Jag är inte så säker på det Dolores, jag oroar mig för att han kan ha haft rätt… oavsett vad måste jag förbereda mig för konsekvenserna ifall det är sanningen, vilket det just nu lutar emot. Ministeriet kommer få ta en hel del hårda smällar men förhoppningsvis kan jag rikta den mesta skulden emot Bagnold."

"Ett klokt beslut, hon var ansvarig för… problematiken kring Blacks arrestering", sade Umbridge och valde noggrant sina ord.

Fudge log smått innan han plockade fram en pergamentrulle. "Här, din försäkran på att din plats här på Hogwarts skola är säker oavsett vad som händer."

Umbridge log och placerade rullen i sin vänstra ficka. "Tack så mycket, det kommer att hjälpa oerhört mycket. Jag är rädd att Dumbledore kan bli ett problem nu med informationen ifrån böckerna."

"Jag har allt förtroende för att du kan klara av det. Nu måste jag verkligen skynda mig vidare, lycka till med resten av läsningen och håll mig uppdaterad om vad som händer", Fudge tippade lätt på hatten och vände sig om, några meter bort stannade han still och han vände sig om. "Åh och Dolores, var inte rädd för att dra ut på straffkommenderingen, de där tre eleverna verkar ha en del problem med att respektera regler och behöver lära sig bättre."

"Du har ingenting att oroa dig för, de har fortfarande ett bra tag kvar på sin straffkommenderingen", Umbridge log stort och följde Fudge med blicken tills han försvann ur sikte. Därefter klappade hon fickan med pergamenten innan hon återvände in till sitt kontor.

…...

Remus korsade armarna för bröstet medan han blängde på Sirius som avslappnat stod lutad mot nattduksbordet bredvid sängen. I kontoret längst bort i salen skyndade madam Pomfrey omkring.

"Åh kom igen, det är knappast första gången du är här och du vet att du behöver det", sade Sirius tillslut, och medan han fortfarande lutade sig mot möbeln var hans kropp spänd.

"Du vet att jag hatar att vara här inne", mumlade Remus utan att riktigt se på sin vän.

"Jag vet, varför tror du att jag slog mig själv i ansiktet i vårt fjärde år? Tror du verkligen att jag tänkte riskera min perfektion för skojs skull?"

Remus log och började slappna av. "Poppy var alltid väldigt bestämd angående reglerna om att bara patienter fick befinna sig här inne", han skrockade till. "McGonagall var verkligen förvånad över det."

"Du behövde mig", Sirius ryckte på axlarna medan han placerade en hand på sin väns axel. "Dessutom var jag tvungen att se till att hon inte utnyttjade dig."

"Det var ni som spred de förbaskade ryktena!" protesterade Remus med lätt röda kinder och Sirius log triumferande över att ha lyckats distrahera honom.

"Vad skulle vi tro? Vi var knappt tolv år och såg vår vän smyga iväg med en äldre kvinna mitt i natten. Uppenbarligen hade ni en kärleksaffär."

"Jag var tolv", påpekade Remus i en ton som avslöjade att det var en diskussion som de haft många gånger.

"Det verkade logiskt då", Sirius ryckte på axlarna igen.

"Merlin vet hur du lyckades uppnå de betyg du fick Black", sade madam Pomfrey medan hon skyndade fram. Sirius och Remus utbytte en blick med varandra. "Men jag antar att jag ska vara tacksamma att ni hoppade till den slutsatsen och inte sanningen…"

"Åh vi listade ut hans håriga lilla problem i början av vårt andra år" sade Sirius avfärdande och viftade med ena handen.

"James var väldigt besviken över att jag endast var en varulv och faktiskt inte hade en hemlig affär", påminde Remus med ett skratt och madam Pomfrey skakade på huvudet.

"Ni pojkar hade tur som hade varandra. Nu, jag behöver bara kasta några förtrollningar egentligen. Försök att slappna av Lupin."

"Jag har gjort det här förut", muttrade Remus men skiftade ändå i sängen så att han satt i en mer bekväm position.

"Och du klagar lika mycket varje gång. Det är något du har gemensamt med Potter faktiskt", påpekade madam Pomfrey innan hon hon mumlandes började kasta förtrollningar.

"Jag mår verkligen bra", sade Remus och suckade.

"Klart du mår bra, du har precis fått veta att du snart kommer dela hus med din flickvän", påpekade Sirius i en retsam ton men hans leende var ömt vid tanken på vad Tonks hade gjort.

"Är du säker på att du är okej med det? Jag menar, jag förstår om du…" Remus avslutade inte meningen och madam Pomfrey gav dem en nyfiken blick innan hon fortsatte mumla lågmält.

Sirius himlade med ögonen. "Om jag vaddå? Är avundsjuk?" han fnös och skakade på huvudet samtidigt som han lade en hand på Remus arm. "Varför skulle jag vara avundsjuk över att min bästa vän blivit ihop med min kusin? Jag är verkligen glad för er skull och jag är övertygad om att ni kommer vara lyckliga ihop. För mig är det bara ett plus att jag får två nya husgäster… åtminstone tills ni hittar något nytt."

"Det kommer nog dröja ett tag, med tanke på hur marknaden ser ut och den lön Tonks har…för att inte tala om att jag inte har något att erbjuda."

"Poppy, tillåtelse att slå till min vän?"

"Absolut inte", fräste madam Pomfrey och blängde på Sirius när han ignorerade henne och boxade till Remus på armen.

"Din idiot, du har dig själv att erbjuda! Hon behöver inte pengar, och ni är välkomna att stanna hos mig hur länge ni vill. Dessutom ska jag försöka hitta James och Lilys testamente efter jag blivit fri, för jag vet att de skrev ett och jag vägrar tro att de inte lämnade något åt dig."

"Du är inte okej Remus", avbröt madam Pomfrey och gav Remus en hård blick, båda männen blev stela i kroppen och stirrade oroligt på henne. "Du har fortfarande kvar gift i din kropp. Du behöver fortsätta ta det här botemedlet varje gång du äter något, och du behöver äta mer."

"Jag sa ju det!" sade Sirius triumferande medan Remus tog emot flaskan madam Pomfrey höll fram.

"Du behöver också äta mer Black, tillsammans med din gudson", påpekade häxan med ett höjt ögonbryn och mannen ryckte på axlarna.

"Antar att det får bli en familjegrej då. Får vi lov att gå?"

"Skicka bara in de första eleverna som väntar utanför dörrarna på er väg ut. Merlin, jag hoppas verkligen att den där mannen inte gjort någonting…" sade madam Pomfrey och kastade en orolig blick mot dörrarna där de kunde höra tjattret ifrån en stor klunga elever. Sirius och Remus nickade och utbytte själva en orolig blick innan de gick ut ur sjukhusflygeln. Alla eleverna tystnade när dörrarna öppnar sig och de kom ut.

"Professor, mår du bra?" frågade Angelina, som var en av dem elever som stod längst fram, genast.

"Inga bestående, men jag behöver bara äta medicin ett tag", försäkrade Remus med ett lugnande leende.

"Bra, Harry behöver dig… du är en god man, vi skulle alla hata om något hände dig."

Remus log stort vid orden och hur de andra eleverna nickade instämmande, innan han kastade en blick bakåt in i sjukhusflygeln där madam Pomfrey stod och väntade: "Ni bör skynda er in nu, ni kan gå in i mindre grupper."

Elevernas leenden bleknade en aning och blev mer stela. "Oroa er inte, det är mer en säkerhetsåtgärd, jag är säker på att inget har hänt… och om det skulle ha haft, kom till mig och jag kan hjälpa er få hämnd, både lagligt och mindre lagligt", sade Sirius bestämt.

"Um, är det bästa idén för dig att bryta mot lagen?" frågade Katie oroligt och tuggade på underläppen.

"Vem sa något om att bryta mot lagen, det kommer vara lagligt men jag kanske tämjer på lagarna lite. Dessutom kommer jag knappast bli upptäckt. Men jag tvivlar verkligen att det behövs. Oroa er inte", Sirius gav dem ett lugnande leende och en del av eleverna nickade. Sirius kunde inte låta bli att fnysa åt att han kunde lugna ner dem, för tre dagar sen hade de alla fruktat honom och nu litade de på hans ord. Han hoppades bara att han hade rätt när han sa att inget hade hänt med dem.

...…

Dörren stängdes bakom Umbridge och Harry var genast uppe på sina fötter. "Visa mig era händer."

"Det är okej Harry, de är bara lite röda. Inga allvarligt, oroa dig inte för oss", sade Ron och himlade med ögonen innan han fick en ordentlig blick på Harry: "Hur är det med dig, du har blod på dina kläder!"

"Oroa dig inte, jag torkade av mig på byxorna när jag försökte nå min trollstav…"

"Nå din trollstav? Exakt vad tänkte du göra? Attackera henne?" frågade Ron misstroget.

Harry ryckte på axlarna. "Jag hade ingen direkt plan klar men jag kunde knappast låta henne fortsätta skad…"

"Kan ni bara hålla tyst? Vi har större problem. Hörde ni vad Fudge sa, han är medveten om vad hon gör och stödjer det!" fräste Hermione och blängde på sina två vänner.

"Det är knappast någon nyhet, vi vet redan att han skrivit på något dokument som ger henne en massa makt", påpekade Ron och kastade en bitter blick emot dörren.

"Oavsett vad kan det här inte fortsätta, vad sägs som om jag förhäxar er så ni måste gå till sjukhusflygeln, Hermione kan säkert upphäva det själv men ni slipper åtminstone vara kvar här inne", föreslog Harry och både Ron och Hermione stirrade på honom med lätt öppna munnar.

Ron smällde igen munnen och ljudet ekade i det tysta rummet innan han lyckades morra fram: "Du är fullkomligt mentalsjuk ifall du tror att i kommer lämna dig själv här inne med henne!"

"Ja, vi kan inte stanna här inne i alla fall. Jag vägrar låta henne skada er mer. Ni har inte gjort något!" snäste Harry och Ron tog ett kliv närmre, för att smälla till eller lägga en hand på Harrys del var osäkert men återigen avbröt Hermione dem.

"Hon är på andra sidan dörren. Sänk rösterna!"

Ron suckade och lutade sig sen mot bänken. "Som du säger är hon på andra sidan dörren, även om vi vill lämna så kan vi inte direkt göra det, såvida vi inte rusar ut ur rummet och hoppas att hon inte får tag på oss."

"Det är en värdelös idé, en utav oss kommer bli fångade", sade Hermione med en fnysning och Ron blängde på henne medan Harry korsade rummet med en tankfull blick.

"Jag ser dig inte komma med ett bättre förslag, vad ska vi göra, flaxa iväg?"

"Det är precis vad vi ska göra", sade Harry högt medan han slog upp fönstret och stirrade ner på marken. "Det här är våran väg ut."

"Hoppa ut genom fönstret? Jag vet inte, det är ganska långt ner till marken", sade Ron tveksamt medan han snabbt gick över till Harry och lutade sig ut genom fönstret för att stirra ner på gräsmattan flera meter nedanför.

"Om ni sitter på min rygg och jag kastar mig utför bör vi överleva, jag är pojken som överlevde trots allt", påpekade Harry med ett höjt ögonbryn innan han gned sig i bakhuvudet där Hermiones hand lätt hade slagit till honom. "Ouch?"

"Hur många gånger ska jag behöva påpeka att det inte fungerar, du är inte odödlig bara för att du har den titeln!" väste hon och ignorerade hur Ron skakade av skratt.

"Jag vet", Harry himlade med ögonen. "Och vi ska uppenbarligen inte kasta oss handlöst ut genom fönstret, vi kommer använda oss av wingardium leviosa och kontrollerat sänka ner varandra till marken."

Ron lös upp vid förslaget samtidigt som Hermiones hand kolliderade med hennes egna panna. Muttrandes började hon klaga över hur hon var omgiven av idioter och att de var hopplösa.

"Pax att ta mig ner först!" sade Ron och började klättra upp i fönstret innan Hermione bestämt drog ner honom på golvet igen.

"Glöm det, vi tar flamnätet. Ärligt, varför ni två ska komplicera allting jämt. Och ärligt, sänka ner oss med den trollformeln, har ni någon aning om hur farligt det är?" frågade hon irriterat medan hon stormade över till eldstaden och började rota runt på spiskanten.

Harry korsade armarna. "Det är en bra plan och jag vet att marodörerna gjorde liknande saker. Dessutom saknar vi en ganska viktig sak, flampul…" han avbröt sig när Hermione höll fram en rosa, blommig kruka fylld med flampulver. "Det där är stöld!"

Hermione fnös. "För det skulle vara första gången vi stjäl något, och se det som betalning för att hon karvade upp våra händer. Jag tvivlar att vi kommer hamna i problem för det. Se så, skynda på nu, hon kommer komma in vilken sekund som helst nu."

Ron och Harry såg på varandra innan de ryckte på axlarna. "De andra kanske har rätt Hermione, vad har tagit åt dig, du är inte speciellt inriktad på att följa regler längre."

"Åh, va tyst Ron", sade Hermione med röda kinder. "Jag har fått slut på tålamod för den där kvinnan. Du först, sen du Harry, och våga inte protestera!"

Harry som öppnat munnen vände sig tvärt mot Ron och frågade istället: "Varför ville du inte att hon skulle veta att ni faktiskt är medvetna om vad som hänt under de här straffkommenderingarna?"

Ron log bistert medan han tog upp en näve flampulver och ställde sig i brasan. "Därför jag vill göra det värre för henne. Hon kommer inte förvänta sig att det avslöjas i böckerna nu om du inte har berättat om det för någon. Jag vill se hennes chock när mamma får höra det, jag vill inte ens tänka på Sirius och Remus reaktion. Gryffindors uppehållsrum!"

Han försvann tvärt och Harry tog själv en näve och gick in i brasan. "Han har rätt i det, jag vill inte ens tänka på vad de kommer göra. Gryffindors uppehållsrum!"

Hermione såg hur Harry och försvann och ställde tillbaka krukan på spiselkanten. Hon skyndade över till bänkarna och slet åt sig de tre separata pergamentet vars blodröda text lös i skenet från ljusen. Handtaget på dörren började vridas om samtidigt som hon steg in i brasan och släppte ner flampulvret samtidigt som hon sa "Gryffindors uppehållsrum!"" och med ett leende försvann hon ut från kontoret precis innan dörren slogs upp och Umbridge kom in i ett tomt rum.

Hermione snurrade snabbare och snabbare runt tills hon efter några sekunder saktade ner och hon ramlade ut på golvet till Gryffindors uppehållsrum.

"Gick allting bra?" frågade Harry oroligt samtidigt som Ron drog upp henne på fötterna.

Hermione blåste bort en hårslinga ifrån ansiktet. "Jadå, men jag är ganska säker på att jag kunde höra henne skrika våra namn när hon insåg att vi var borta, det var precis att jag hann ut."

Hermione hade helt rätt i det uttalandet, för utanför Umbridges kontor gick ett gäng tredjeårselever förbi när de kunde höra ett rasande "POTTER, GRANGER, WEASLEY! När jag hittar er kommer ni ångra det här!" och de skyndade sig snabbt vidare, ovilliga att bli måltavlan för Umbridges ilska.

…...

Harry, Ron och Hermione sträckte sig och kollade ut bakom pelaren åt alla håll. De enda som befann sig i korridoren var ett par gryffindorelever som med stora leenden höll på att måla karikatyrer av Umbridge, Fudge och Snape över den stora porten.

"Du vet, det där är fjärde gruppen av elever från vårt elevhem som vi har sett bryta mot skolreglerna sen vi lämnade uppehållsrummet", sade Hermione förvånat medan de snabbt joggade in i stora salen.

"Jag tror det där kan vara min favorit", sade Ron och nickade mot riktningen av målningarna som de inte längre kunde se.

"Harry, Ron, Hermione. Här borta!" Fred viftade otåligt med sin hand och trion skyndade över emot skaran av deras vänner, de såg att de nu satt lite mer åt vänster och närmare lärarbordet än tidigare. Remus, Sirius och Tonks satt med hoppsänkta huvuden och diskuterade något i en soffa nästan i mitten av gruppen.

"Är ni redan klara hos madam Pomfrey?" sade Harry förvånat medan han såg sig omkring bland sina vänner.

"Jupp, vi var där först. Vi ville bara ha det överstökat. Men det var inget fel med någon av oss", sade Katie med ett gigantiskt leende. "Madam Pomfrey har nästan hunnit med alla som frivilligt anmälde sig och såvitt jag vet så har ingen blivit utsatt…"

"Jag undrar när vi tre ska göra det?" sade Hermione fundersamt.

"Direkt efter vi avslöjat läsningen för ikväll, jag har redan gjort upp det med Poppy", sade Sirius utan att titta upp från sin konversation med Remus och Tonks.

"Det svarar på det åtminstone", sade Ginny med en axelryckning samtidigt som Ron drogs in i en diskussion om quidditch och Hermione började diskutera senaste läxan i trollformellära med Luna. "Så hur var straffkommenderingen?" mumlade Ginny till Harry medan hon grep tag i hans hand och började inspektera den. "Du har åtminstone inte bestående märken, bara lite röd."

"Um ja", sade Harry hest medan Ginny strök hans hand. "Det gamla vanliga… jag hatar att Hermione och Ron behövde genomlida det…"

Ginny log sorgset innan hon viskade: "Nu kanske du förstår hur vi känner varje gång du har straffkommendering med henne… det förvånar mig dock att hon fortfarande vågar göra det nu när så många från ministeriet är här."

"Hon har blivit självsäker", mumlade Harry lågmält. "Men det gör åtminstone bevisen färskare."

"Gör fortfarande inte vad hon gör rätt eller okej", väste Ginny och Harry log svagt, men innan han hann ge något svar anslöt sig en ny röst.

"Vad gör ni två?" Tonks betraktade misstänksamt deras ansikten innan hennes blick drogs emot deras händer som fortfarande var sammankopplade. Harry och Ginny utbytte en blick; osäkra på vad de skulle ge för svar till det.

"Öh…" Harry kastade en panikslagen blick mot Ginny, ovillig att berätta om vad han genomled under straffkommenderingarna hos Umbridge.

"Harry bara, öh…", Ginny tvekade innan hon plötsligt mindes sin tidigare konversation med Cho, det är nu eller aldrig, "Harry bjöd ut mig till Hogsmeade nästa gång det är en utflykt dit."

"Som en dejt?" frågade Tonks intresserat medan hon lutade sig framåt och Ginny nickade bestämt.

"Så ni är tillsammans nu?" frågade Angelina samtidigt och vände sig emot de två tonåringarna som fortfarande inte släppt taget om varandras händer.

"Öh…?" Harry ryckte med axlarna hjälplöst

"Kan du någonsin skaffa förhållanden på ett normalt sätt? Du blev vän med Hermione via ett troll, du började känna professor Lupin via en dementor, Sirius med en dödsätare, med Luna såg du osynliga hästar och nu det här?" sade Dean misstroget.

"Hur blev ni ens tillsammans? När blev ni tillsammans?"

"Officiellt? Nyss", sade Ginny torrt medan hon tryckte en lätt kyss mot Harrys röda kind.

"Harry, vi behöver prata med dig", sade Ron allvarligt och drog iväg Harry några steg innan de genast blev omringade av de andra Weasleybröderna. "Så du är ihop med vår lillasyster?"

"Öh…. jag tror det? Jag menar jag gillar henne, hon är cool och vacker och jag…"

"Jaja", avbröt Charlie otroligt i en lågmäld ton. "Vi måste varna dig."

"Öh jag tror inte ni behöver ge mig något tal om att jag behöver ta hand om henne", sade Harry och gned sig i nacken medan han oroligt betraktade de sex bröderna. "Jag menar hon kan klara sig själv, ärligt talat kommer hon behöva ta hand om mig… eller inte ta hand om mig, det är inte hennes roll och jag skulle aldrig."

"Varna dig? Är du dum eller?" frågade Fred misstroget och Harry såg förvirrat på honom.

George nickade instämmande. "Vi är inte här för att varna dig, vi är här för att be för dig!"

Percy nickade allvarligt. "Det är sant, Ginny må vara liten men hon är väldigt kraftfull. Ärligt talat kan vi bara hoppas att du inte får ett till ärr."

"Hon har en tendens att enkelt kunna få hämnd när man har gjort henne upprörd", sade Bill med en axelryckning.

Harry nickade osäkert innan han vände sig mot Ron som himlade med ögonen. "Du är bättre än Corner, jag vet att ni kommer ta hand om varandra. Plus att hon kommer mörda mig om jag förbjuder att ni dejtar så…" han ryckte på axlarna.

"Så det är okej? Jag menar vi har inte… öh… vi var nyss vänner. Hon är toppen, helt amazing, men…"

"Ta det här med henne. Vi är inte direkt intresserade över de mer, öh… intima detaljerna", sade Charlie och såg obekväm ut.

"Ahem", alla sex bröderna frös till när de hörde Ginnys harkling och de vände sig långsamt om för att stirra på deras syster. "Är ni klara med att försöka hota Harry?"

"De hotar mig tydligen inte? De varnar mig och ber för mig tror jag", sade Harry osäkert och Ginny började le.

"Perfekt, inte för att du behöver det men de kan behöva be för sig själva om det här skrämmer iväg dig", Ginny kastade en hård blick mot sina bröder.

Harry gav ifrån sig ett skratt medan bröderna rös vid tanken på vad Ginny skulle kunna göra. "Jag tror jag stannar, jag har mött gigantiska spindlar och överlevt, jag tror jag tar mina chanser med dig."

"Aw tack… jag tänker inte kyssa dig omringad av mina bröder", Ginny blängde på sina bröder som snabbt skyndade tillbaka till sina platser.

"Det var uppenbarligen ett misstag att försöka prata med Harry… men han har rätt i att hon kan klara av honom… eller han klarar av henne?" muttrade Percy och kliade sig på näsan.

"Vad sa dem?" Ginny höjde ett ögonbryn åt Harry medan hon drog ut honom ur stora salen för att kunna ha en diskussion undanskymd ifrån allas nyfikna blickar.

"De sade något om att jag svävade i fara eller så? Jag var ganska förvirrad, det är som om de inte vet att jag är så medveten om din personlighet? Som om jag inte visste att du gladeligen skulle kasta kasta ett dussintal förhäxningar över åtminstone tio personer här i salen och göra det utan problem."

"Det där kan vara en av de bästa komplimangerna jag har fått", sade Ginny med ett skratt och placerade en hårslinga bakom örat.

"Du är otrolig och jag har tur som…", Harry ryckte på axlarna innan han började om. "Jag måste ha varit blind som inte såg det tidigare. När jag väl började se det, jag trodde inte du gillade mig längre så…"

Ginny fnös misstroget. "Jag slutade aldrig gilla dig, jag kanske växte ifrån legenden och började gilla dig för den du är istället och fick riktiga känslor men det är det. Hermione gav mig bara tipset att släppa taget, eller åtminstone försöka dejta andra. Hon kanske hade rätt."

"Jag tror jag levde kvar i min första förälskelse… Cho var den första jag var intresserad av men vi hade inte passat tillsammans, inte efter Cedric… men jag har pratat med henne, det är inget mellan oss!"

Ginny log och kramade om Harrys hand. "Jag vet, hon kom till mig och berättade om situationen, sa att du hade känslor för mig. Jag trodde inte på henne först och sen visste jag inte hur jag skulle dra upp det. VI är omgivna av alla andra hela tiden och du har alltid straffkommendering på kvällarna."

Harry log själv. "Det är okej, vi har åtminstone en intressant berättelse att berätta i framtiden om hur vi blev tillsamm…" hans ord blev avbrutna av Ginnys mun och hans händer flyttade sig instinktivt till hennes rygg där hans vänstra trasslade sig in i hennes hår medan hennes händer var placerade på hans kinder. Efter några sekunder drog sig Ginny undan och log strålande mot honom innan hon tryckte en till snabb kyss mot hans läppar. "Wow."

"Wow minsann", skrattade Ginny och rättade till hans glasögon. "Jag hade tänkt vänta, men när du sa i framtiden… du tror det kommer hålla?"

Harry var tyst ett par sekunder medan han försökte föreställa sig framtiden; han kunde se sin familj om honom, Hermione och Ron skulle alltid vara hans vänner men det var löjligt lätt att slinka in Ginny vid hans sida, skrattandes och hållandes hans hand. Kunde se dem bo tillsammans, ha ett riktigt liv. "Ja… det är nog alldeles för tidigt att säga det, men jag tror att du är den."

Ginny log varmt och gigantiskt. "Bra, för jag vill inte ha någon annan… Umbridge!"

"Umbridge? Vad har Umbridge med det här att göra?" frågade Harry förvirrat medan Ginny slet tag i hans arm och snabbt drog in honom i salen igen, Harry halkade runt på golvet medan hon drog dem tvärs över rummet och slängde ner dem bland deras vänner.

"Um vad händer?" frågade Hermione med ett höjt ögonbryn.

"Jag tror att Ginny gjorde slut med mig för Umbridges skull?" sade Harry. "Ow." Ginny blängde och höjde trollspöet hotandes, redo att kasta en till förhäxning över honom. "Hur fick du ens upp ditt trollspö så fort."

"Du har tur att jag gillar dig mycket Potter, jag gjorde inte slut. Umbridge var på väg nerför trapporna, jag såg hennes hemska rosa, luddiga kofta."

Harry, Ron och Hermione grimaserade vid det. "Snälla göm oss!" sade de i kör.

"Vad gjorde ni?" frågade Neville med ett höjt ögonbryn.

"Vi kanske rymde ifrån hennes straffkommendering?" sade Ron lågmält och alla vände sig misstroget mot dem. "Och innan ni frågar var det Hermiones idé!"

"Ånej, jag vägrar ta på mig skulden för det här, det var Harrys idé. Det enda jag gjorde var att stoppa er från att hoppa ut genom fönstret!" väste Hermione.

"Om vi sitter stilla kanske hon inte ser oss?" föreslog Harry hoppfullt och trion blev så stilla att de hade kunnat misstas för statyer om det inte var för deras små andetag.

"POTTER, WEASLEY, GRANGER!" skrek Umbridge medan hon kom in i salen och genast fick syn på trion, hon skyndade fram så snabbt hon kunde på sina korta ben till dem och blängde hotfullt. "Straffkommendering för er alla tre imorgon kväll för att ni lämnade straffkommenderingen utan att ha genomfört den. Tjugo poäng var för att stjäla ifrån en professor!"

"Ni stal ifrån Umbridge?" väste Sirius och tittade upp från sin konversation med Remus.

"Bara flampulver!" protesterade Ron genast. "Det var inget farligt. Dessutom var det Hermiones idé, vårt förslag var lagligt."

"Vi hade dött om vi hoppade ut genom fönstret!" väste Hermione och korsade armarna. Deras vänners huvuden svängde fram och tillbaka mellan Hermione och Ron.

"Hrm, hrm", sade Umbridge och alla vände sig mot henne igen, om än motvilligt. "Tio poäng var ifrån mr och mr Weasley, för stinkbomberna jag såg er kasta, fem poäng var ifrån Johnson, Bell och Spinnet för hur ni hängde alla rustningar i tredje korridoren från taket. Atherton, Farley, Hastings och Peyton; fyrtio poäng för målningen på porten. Den ska vara borta i morgon!"

"ANGARD!" alla i salen, som fram tills nu intresserat hade betraktat Umbridges raseri, vände istället sin uppmärksamhet emot Gabriel som backade in i stora salen med ett svärd pekandes mot entréhallen.

"Du kan aldrig slå mig!" skrattade Alice Tolipan medan hon nästan dansande kom in i salen och mötte ett slag ifrån Gabriel genom att höja sitt egna svärd. Inom tre sekunder var de mitt inne i en svärdsfight.

"Rosén! Tolipan! Sluta upp med de dumheterna omedelbart!" skrek Umbridge och stormade över till de två eleverna som nu hoppat på en varsin soffa utan av avbryta sin kamp. "Femton poäng var!"

"Vad är det som pågår!" utbrast McGonagall, som precis kommit in i salen och nu stod chockad i dörröppningen. "Mr Rosén, miss Tolpian, jag har bett er ett flertal gånger att hålla era dueller till era lov! Stoppa genast undan era svärd."

"Det är det? Du tänker inte bestraffa dem mer?" väste Umbridge misstroget.

McGonagall såg ner på den kortare häxan. "Varför skulle jag? Du har redan tagit poäng ifrån dem. Svärden de har är inte riktiga och de utgör ingen fara såvida de inte snubblar och slår i sina huvuden."

Remus passade på att vända sig mot Harry under tystnaden. "Harry, jag måste säga att…" han tystnade och sniffade till en aning innan han betraktade Harry mer uppmärksamt, hans blick gled från Harrys huvud och neråt innan de stannade på Harrys byxor vars ena sida var blodig på låret. "Du blöder! Vad hände!"

"Va?" Harry såg förvirrat och nervöst ner på sin hand innan han fick syn på blodet på sina byxor. "Åh det, jag, öh, skar mig under straffkommenderingen och torkade av mig på byxorna. Det är lugnt."

Remus minskade blicken, han kunde inte låta bli att känna som om Harry inte riktigt sade hela sanningen men han lade också märke till alla andras nyfikna blickar och valde att lämna ämnet ifred, för nu. "Jag tro det är läge att gratulera dig för ditt förhållande med Ginny."

Harry hostade till. "En varning, du blev precis ihop med Tonks, om du retar mig kommer jag reta dig tillbaka!"

Sirius slog glatt ihop händerna. "Perfekt, det stoppar inte mig från att retas i framtiden då. Men jag kan knappast säga att jag är förvånad. Pottermän har alltid dragits till rödhåriga kvinnor. Din farmor hade rött hår när hon träffade din farfar, James hade Lily. Jag har bara väntat på att ni båda skulle inse och arbeta upp modet för att bli ihop. Välkommen till familjen Ginny!"

Mrs Weasley harklade sig. "Det kanske är lite väl tidigt att prata om sånt, men du är självklart en del av familjen, Harry kära. Och vi är väldigt glada att ni är tillsammans."

Harry och Ginny såg på varandra. "Vi borde ha väntat tills alla åkte hem", sade de i mun på varandra innan de började skratta. De satte sig mer bekvämt på sina platser, Harry med Ron bredvid sig och Hermione bredvid Ron. Ginny satt lutandes emot hans ben då soffan endast rymde tre personer och han lekte en aning frånvarande med hennes hår, fortfarande med ett gigantiskt leende i sitt ansikte.

AN: Okej. Nu när ni nått slutet på kapitlet tänker jag bara passa på att förklara mina tankar kring karaktärerna som försvunnit:

Krum - jag valde att låta honom lämna därför han var alldeles för tyst. Jag utnyttjade inte hans karaktär och glömde emellanåt bort att han var närvarande. Då han inte tillförde något så valde jag att låta honom lämna salen. Eventuellt så kommer han komma tillbaka vid en mycket senare tidpunkt.

Familjen Diggory - De kommer troligtvis att synas till emellanåt men jag valde att ta bort dem eftersom de liksom Krum inte tillförde så mycket, men de är fortfarande kvar på Hogwarts.

Fudge - Han kommer komma tillbaka! Men för att handlingen ska kunna fortgå som jag planerat så behöver han lämna salen för tillfället. Han kommer komma tillbaka, men för tillfället så behöver han vara aktiv på andra fronter.

Madam Bones, Kingsley & Moody: Är bara borta för en väldigt kort period, de kommer sköta genomsökningen av kontoren parallellt med läsningen och kommer därför inte delta på ett litet tag, men vi kommer titta in hos dem emellanåt som det ser ut nu.