När Remus äntligen lämnade sjukhusflygeln och tog sig till lektionen i trollformellära hade den precis tagit slut. Han skyndade sig då att presentera sig till den dvärglika professorn, Filius Flitwick, som var så liten till växten att man hade kunnat tro att han var ett barn om han inte haft en så imponerande mustasch.

"De andra har lärt sig lumosförtrollningen idag, men du kan träna på den under helgen och visa mig den på nästa lektion", sa Flitwick i vänlig ton. "Jag råder dig också att läsa dina klasskamraters anteckningar från lektionen idag och läsa de första tre kapitlen från läroboken."

"Visst, professorn, men det är bara …", började Remus rodnande, men tordes sedan inte säga mer.

"Vad är det?"

"Jo", mumlade han stirrande på golvet röd om öronen. "Jag tror inte jag är här på nästa lektion heller. Jag behöver säkert ligga ett par dar i sjukhussängen nästa vecka."

"Självklart. Så dumt av mig!" sa Flitwick bannande sig själv. "Månen är ju … Men i så fall får du läsa de första fem kapitlen i boken till onsdagen — om du är bra nog då att delta i dina lektioner förstås — och sen får vi se vilka förtrollningar du behöver öva in."

Remus andades ut när Flitwick var så vänlig mot honom.

"Jag kan redan kasta både lumos och nox, sir", sa han snabbt.

"Jaså! Men då kan du väl visa dem nu till mig", sa Flitwick förtjust.

"Absolut, sir", sa han leende och drog fram sin trollstav.

James, Sirius och Pettis hade under tiden tagit sina väskor och samlats vid dörren. De vände sig där mot Remus och Sirius ropade: "Kommer du, Remus?"

"Alldeles strax. Jag ska bara visa att jag kan använda lumos."

"Okej, vi väntar", sa James och de kom närmare för att se på hans uppvisning.

Remus koncentrerade sig på sin trollstav och sa: "Lumos!" Med ens tändes änden av hans stav och blev till ett ljus som sken omkring honom. Utan att vänta på Flitwicks reaktion sa han: "Nox", och fick ljuset att släckas.

"Perfekt!" pep Flitwick förtjust. "Fem poäng till Gryffindor, mr Lupin!"

Remus rodnade förtjust stoppande undan sin trollstav.

"Har nån visat dig hur du ska göra för att lyckas?" sa Flitwick nyfiket.

"Nä, jag läste instruktionerna i boken och prövade göra det igår kväll."

Flitwicks leende breddades. "Men då så. I så fall kan du väl se om du kan lära dig förtrollningen colloportus från boken också. Det är kapitel fyra som beskriver hur man låser lås med sin trollstav. Du får visa mig sen på onsdagen om du har lyckats med det innan ni lär er att öppna lås med alohomora."

"Javisst, sir", lovade han.

"Och oroa dig inte om läxan jag gett till dina klasskamrater. Jag har inte alls tänkt att du ska göra den. Det räcker att du läser de kapitlen jag sagt och kan innehållet i dem till onsdag", tillade Flitwick vänligt. "Du hinner skriva uppsatser senare när du mår bättre."

"Ja, sir", sa han rodnande återigen eftersom hans vänner var inom hörhåll.

"Då säger vi så", sa Flitwick som också kom på att de hade publik.

Remus log svagt och följde sina vänner ut ur klassrummet för att gå tillbaka till Gryffindortornet.

"Hur var lektionen då?" sa han innan någon hann fråga honom varför han slapp göra läxor.

"Det var en rolig lektion. Professor Flitwick är så pass lättsam att han inte bryr sig om man pratar och skojar på hans lektion", berättade Sirius belåtet. "Vi lärde ju oss att tända och släcka ljus nästan med det samma och kunde sen skoja resten av lektionen."

"Vilken tur att vi har trollformellära som sista ämne även i det ordinarie schemat på fredagar", sa James. "Man kommer ju att vara trött vid det laget och vill bara att helgen ska börja."

"Om vi nu kunde börja vår helg redan … Vi har ju den där straffkommenderingen ikväll med Filch", sa Sirius med en grimas.

"Nå, det är snart över och sen kan vi ha roligt resten av helgen", sa James lättsamt.

"Vi får nog gå och lämna våra böcker i vårt rum och gå ner till middagen då", sa Pettis hungrigt.

"Det är fortfarande nästan en timme till middagen, Pettis", fnös Sirius.

"Ja, men snart kan vi gå ner ändå", envisades han.

"Visst", skrockade James.

De tog sig upp till sin sovsal och satte sig runt Remus säng, eftersom han lade sig ner för att vila sig.

"Hur är det med ditt huvud nu då?" sa James omsorgsfullt.

"Det är mycket bättre. Madam Pomfreys trolldryck gjorde susen", sa han belåtet. "Jag känner mig bara trött."

"Varför behöver du inte göra läxan vi fick av Flitwick," frågade Pettis med avundsjuk röst. "Vi måste nämligen skriva en uppsats om nyttan med trollformler i vardagslivet."

Remus gav honom en resignerad blick, men hade som tur var hunnit hitta på en bra lögn i saken. "Det är för att madam Pomfrey skrev en lapp att ge till professor Flitwick så att jag fick ledigt från alla läxor i helgen. Jag måste gå och få mer medicin imorgon, eftersom jag inte är helt kry ännu och beordrades vila under helgen."

"Men varför ska du läsa fem kapitel från boken och inte bara de tre vi ska läsa då?" sa Pettis oförstående.

"Det var nog bara ifall jag ännu är dålig på måndagen. Det är då vi ska gå igenom innehållet i kapitel fyra och fem", sa han med en lätt rodnad på sina kinder. "Flitwick förklarade det till mig när han fått lappen från mig. Han ansåg det bäst att jag vet det utifall att …"

"Jag hoppas verkligen att du blivit bra till måndagen", sa James från sitt hjärta. "Det låter inte kul att gå sjuk hela helgen."

"Nej, det är det inte", medgav han vemodigt.

Sirius stirrade bedrövat på Remus och drog en djup suck. "Det låter som om vi får göra om våra planer till helgen om du är sjuk."

"Vadå för planer?"

"Vi pratade om det förut och bestämde oss för att gå på en upptäcktsfärd i slottet imorgon."

"Ja, det kommer jag absolut inte orka göra", sa Remus ursäktande.

"Nå, det gör inget. Vi får ta det en annan gång när du är bättre", sa Sirius, men lät besviken.

"Oroa dig inte. Vi kommer att hinna utforska slottet en annan dag utan att du går miste om dess hemligheter", sa James lojt.

"Visst." Sirius skrockade och glömde bort sitt vemod. Det gick säkert att göra något annat roligt i helgen om Remus nu inte orkade långa promenader i slottet.

James mötte hans blick med ett flin, men tog sedan upp sin pappas brev från fickan och öppnade det för att läsa om det. Han hade läst det redan snabbt under lunchrasten, men ville nu läsa det ordentligt innan de gick ner till middagen.

"Har inte du läst det där redan?" anmärkte Sirius förvånat.

"Jo, men jag ska läsa det bättre nu när jag har tid."

Sirius stirrade förstummat på honom, osäker på hur han borde reagera i saken. Han hade tyckt att James iver över att skriva till sin pappa och än mindre hans längtan över att få svaret från honom hade verkat konstigt, men detta tog priset. Gå och läsa sin pappas brev hela två gånger! Vem i all sin dar gjorde något sådant?

Det var obegripligt för Sirius som vuxit upp i en familj med stränga och avlägsna föräldrar. Hans pappa var upptagen med sitt arbete och syntes inte hemma så mycket, medan hans mamma var så sträng att han undvek henne så mycket som möjligt i alla lägen. Han hade inga planer på att skriva till sina föräldrar mer förrän i december då han planerade att skriva och säga att han skulle stanna i skolan över jullovet. För honom var Hogwarts friheten från ett kallt och kärlekslöst hem och han hade inte en tanke på att åka hem igen förrän han tvingades till det vid skolårets slut nästa sommar.

"Ska vi spela Knallinafs?" föreslog han vändande sig mot Pettis.

"Det kan vi göra", sa han förtjust och hämtade spelkorten åt dem.

"Är det nåt bra din pappa skriver, James?" sa Remus nyfiket utan att orka sätta sig upp för att spela för stunden. Han hade önskat att de spelat trollkarlsschack istället för Knallinafs den kvällen, men sa inget. Hans huvud var inte helt bra och varje knall som hördes när korten sprängdes i spelet gjorde ont i honom, men han ville inte att de andra märkte det.

James ansikte sprack till ett leende. "Jo, pappa säger att han skrattade när han hörde om vår simtur i onsdags."

"Va?" kom det från Sirius. Han hade hajat till så att alla korten i hans hand exploderade, men han brydde sig inte om det utan vände sig mot James i vantro. "Berättade du till din pappa om vårt spratt med båten?"

"Självklart. Jag visste att han skulle gilla att höra om det. Han säger att det bor en jättebläckfisk i sjön och att det är roligt att simma och leka med den."

"Gör det? Då måste vi ta oss till sjön imorgon och se om vi kan få en skymt av den", sa Sirius förtjust.

"Det låter som en bra idé. En tur till stranden borde väl även Remus orka med."

"Det borde nog gå", sa Remus svagt utan att våga lova för mycket.

"Blir inte din pappa arg på dig om du gör rackartyg, James?" sa Pettis storögd.

"Nej, varför skulle han det? Han gjorde ju själv rackartyg när han var ung och säger att det är sånt pojkar gör. Han lurade mig faktiskt i onsdags att tro att jag måste kämpa mot ett troll om jag ska bli sorterad till Gryffindor."

Sirius skrattade gott med de andra. "Vilken pappa du har!"

"Vad tycker din mamma då?" sa Pettis nyfiket.

"Hon skriver här i slutet av brevet att jag bör försöka ta det lite lugnt med spratten så att jag inte hamnar i för mycket svårigheter."

Sirius tappade hakan. "Är det allt?"

James sneglade mot sitt brev som för att säkerställa att han läst rätt.

"Jo, fast hon tillägger att jag bör hålla mig till dagtid, om jag nu måste hitta på nåt otyg."

"Vadå dagtid? Berättade du för dina föräldrar om sprattet ni gjorde mot Tatten också?" sa Pettis vantroget. Han använde smeknamnet Sirius hittat på dagen innan då han tyckte att det var snillrikt, fast från hans mun lät det förstås som ingenting.

"Jo, fast jag lät bli att nämna att vi använde mammas sylt i det. Den detaljen vet jag inte om hon tål att höra", flinade James.

"Den detaljen lovar jag att aldrig berätta för nån vuxen. Min mamma hade flått mig levande för sånt", skrockade Sirius.

"Nä, mamma är inte så strikt av sig. Hon försöker bara uppmana mig lite ibland, så som att jag bör göra mina läxor nu när jag är här på Hogwarts och sånt."

"Har du inte haft för vana att göra läxor då", frågade Pettis.

"Jag har inte haft läxor förut. Jag hemskolades ju och satt med mamma några timmar per dag med skoluppgifter."

"Vad lätt du har haft då! En annan har gått i skola varenda dag sen man var fem år och har haft läxor och allt", sa Pettis avundsjukt.

"Och jag har väl mest bara haft läxor att göra", flinade Sirius. "Min mamma hade inte tid att sitta med i mina hemstudier. Hon gav mig uppgifter att göra och förväntade sen att jag gjorde dem själv."

"I så fall borde du ha vana att skriva uppsatser", inflikade Remus.

"Tyvärr, så", muttrade han mörkt. "Jag avskyr uppsatser!"

"Ska vi sticka ner till middagen nu då och njuta av den ledighet vi har ikväll? Det tar slut om två timmar när vi ska ha straffkommenderingen", påpekade James.

"Absolut", medgav Sirius och hoppade upp. "Kommer du, Remus?"

"Javisst", sa han beskedligt, även om han inte kände sig hungrig. Madam Pomfrey hade lovat att se till att han fick soppa till middagen den kvällen och han hoppades att han kunde svälja den bättre än sin lunch.

"Så glad jag är att ha er alla i Gryffindor med mig", sa James med ett lyckligt leende när de lämnade sin sovsal tillsammans alla fyra. Inom sig gladde han sig nämligen över sin fars svar gällande hans vänskap med en Black. Fleamont Potter hade inte mycket till övers för fisförnäma renblodiga trollkarlar, men han hade skrivit att James fick ha vem han ville som sina vänner oavsett deras efternamn och familjetillhörighet och att han litade på att James kunde själv avgöra vem som var värdig hans vänskap.

Nästa morgon fick Remus ett brev från sina föräldrar, men han sa inget om dess innehåll till de andra. Han läste det i smyg med en egendomlig min på sitt ansikte och lade det sedan noggrant undan i sin koffert innan han gick med på att följa sina vänner ut till sjön. Han hade redan innan frukosten besökt sjukhusflygeln för att få en till portion av trolldrycken madam Pomfrey kokat åt honom. Det tog inte bort alla besvär han hade, men hjälpte både mot värken och illamåendet så att han kunde svälja lite mat också.

Han tänkte på sina föräldrars välmenande ord till honom när han satte sig för att vila mot bokträdet vid vattnet och såg på sina kamrater som vadade ivrigt in i sjön. Den stora jättebläckfisken syntes sola i höstvärmen längre bort från stranden och James och Sirius ville gärna bada med den. Remus var tacksam över att få sitta i fred en stund smältande brevet hemifrån där hans pappa upprepat orden som han sagt i onsdags till Remus innan de tagit sig till King's Cross-stationen.

"Du kommer att vara trygg på Hogwarts med Dumbledore som rektor. Han har varit väldigt god mot dig så kom ihåg att göra ditt bästa i skolarbetet och var artig mot alla lärarna. Jag och din mamma hoppas att din första natt med du-vet-vad på Hogwarts ska gå bra och att den nya skolsköterskan är kunnig nog att hjälpa dig med alla de krämpor som plågar dig då. Om inte, så får du skriva till oss så kommer jag själv till Hogwarts och lär henne den drycken jag brukar göra till dig."

Hans mamma hade sedan skrivit:

"Så glad jag var att höra att du fått vänner redan första dagen på skolan. Kom ihåg att visa dina vänner all den vänlighet som jag har lärt dig att göra. Du vet vad lidande är och ska inte göra dina skolkamrater olyckliga med onödiga dumheter som pojkar ibland hittar på. Och kom ihåg att aldrig yppa ett ord om du-vet-vad. Det får aldrig komma ut.

Jag och din pappa älskar dig av hela vårt hjärta och hoppas att du orkar skriva snart till oss. I alla fall senast nästa vecka när du börjar må bättre igen."

Remus drog en suck medan han tänkte på orden i sitt brev och önskade att han inte behövt hålla hemligheter från sina vänner och att han sluppit få råd om hur han behövde vara artig och vänlig och allt det som ingen förväntade sig från hans klasskamrater. De fick skoja och vara som de ville utan att behöva oroa sig för vad folk skulle säga om dem. Det värsta de kunde råka ut för var lite poängavdrag och straffkommenderingar, medan han kunde förvänta sig uteslutning, hån, hat och kanske även stryk om han glömde sig och lät bli att vara på sin vakt om sitt beteende. Ingen fick någonsin ens ana sanningen om honom, vilket var orsaken till att han alltid råddes att bete sig artigt och väluppfostrat var än han var. Hövlighet och vänlighet är den bästa förklädnaden, brukade hans mamma säga och hon hade förstås rätt i det. Ingen förväntade sig att någon som han var väluppfostrad och vänlig.

Ute på sjön hade jättebläckfisken simmat närmare land för att leka med Sirius och James, och Remus såg längtansfullt på leken. Han hade också gärna varit med om den, men kunde inte ens tänka sig att bada en dag som denna. Istället suckade han tungt och slöt ögonen för att vila en stund. Det var bäst att göra det nu när hans kamrater var upptagna i sjön. Han ville gärna tillbringa sin dag i deras sällskap så långt det gick och tog tillfället i akt att samla krafter till senare nu när det gick. Han brukade inte ha så mycket krafter den tiden på månaden.

Söndagen kände sig Remus så bedrövlig att han inte orkade gå upp till frukosten och fick en stärkande dryck skickad till sig genom en husalf medan hans kamrater var nere i stora salen. Det gav honom krafter att ta på sig kläder och sätta sig i en fåtölj i uppehållsrummet i Gryffindortornet där hans tre vänner hittade honom efter sin frukost. De hade inte sett mycket av Matthew Tatton den helgen annat än att de märkt att han tillbringat sin tid med de andra killarna i klassen. Det fanns en till sovsal för killar från deras klass i Gryffindor och de fem som sov i den verkade inte ha något emot Tattons fisförnäma sätt, vilket passade Sirius och James väl. Det gjorde ju att de slapp hans obehagliga sällskap.

Istället försökte de muntra upp Remus, som var tydligt nedstämd den söndagen. Han såg ännu sjukare ut än förut och orkade knappt spela det parti trollkarlsschack som James utmanade honom till.

"Det är lika bra att jag går till sjukhusflygeln för resten av dan. Madam Pomfrey sa att jag skulle gå dit om jag blev sämre och det är ju klart nu att jag är mycket sämre än igår", sa han till slut när eftermiddagen började bli sen och han orkade inte hålla masken mer.

"Ska vi följa med dig?" sa James bekymrat.

"Nej. Jag behöver vila och stannar nog natten", sa Remus utan att våga se honom i ögonen.

"Okej, men säg till om du behöver nåt. Vi är dina vänner och hjälper dig i allt du bara behöver."

"Tack, jag uppskattar det", log han och lämnade dem sedan för att ta sig till sjukhusflygeln.

Han kände sig bister medan han gick och önskade att natten redan var över. Svetten sipprade från hans panna av stressen som fyllde honom inför det som komma skulle. Han visste redan alldeles för väl vad som väntade: en olidligt lång natt full med en pina som ingen människa någonsin borde behöva lida av och en galenskap som drev bort allt förnuft från hans hjärna drivande honom till vansinne tills han skrek ut sin vånda i nattens ensamma tystnad.

Hans pappa hade tidigt fått lära sig hur man lägger starka förtrollningar på den vind där Remus alltid låsts in den tiden av månaden, men nu var det Hogwarts personal som var ansvarig för att se till att hans fängelse höll. Hans pappa hade litat på Dumbledores ord i saken och låtit sin son börja på skolan och Remus var fast besluten att hålla den överenskommelse som hans familj gjort med Hogwarts. Det var livsnödvändigt både för honom och för alla hans skolkamrater.