Det var som vilken morgon som helst.
Nästan alla vaknade, Antauri och Nova började laga frukost, och det var något kaotiskt. Otto lyckades till och med få ut Gibson på frukost i morse så han kunde gå med dem också.
Efter att de ätit bar Sprx Gibson bort till sängen. Han slumrade till hela tiden och han behövde sova lite.
Nova suckade vid synen. Hon uppskattade allt Gibson gjorde för dem, men hon önskade att han inte skulle arbeta så hårt så här, att han skulle ta bättre hand om sig själv. Hon korsade armarna medan hon såg honom bäras bort.
Antauri höll sedan hennes ansikte. Nova tittade på hen. Han stirrade intensivt på hennes ansikte, som om han letade efter något. Hon höjde på ett ögonbryn vid hens inspektion.
Hade hon något på ansiktet och visste inte om det?
"Vad gör du, Tauri?" Nova frågade.
Hon flyttade sin hand upp mot hans arm, men hen stoppade henne. Antauris svans förde ner hennes hand.
"Vänta nu, Nova. Det är något på ditt ansikte."
Hon höjde ögonbrynet ännu högre. Innan Nova hann fråga vad det var stoppades hon från att prata.
Antauri kysste henne.
Novas päls ljusnade och burrade upp. Hennes hjärta nästan exploderade i värmevågor. Hennes ansikte brände djupt gult att det nästan var orange. Om man inte visste bättre, kunde ånga komma ut genom hennes hjälm.
Hon försökte prata, men hon blev mållös.
Antauri log och skrockade.
"Ursäkta, jag trodde att det var något på dina läppar." Hen sa. "Men det var bara jag."
Han släppte taget om henne. Hen gick därifrån med ett lätt svansviftande. Nova såg bara på medan Antauri gick. Hon lade upp fingrarna mot läpparna. Hon vände sig framför sig och nedåt.
Även efter all denna tid lyckades Antauri fortfarande förvirra henne.
Det var som första gången hen fick henne att dåna.
Chiro log mjukt medan Otto fnissade. Nova kände sig för frusen för att röra sig.
Hon föll framåt; hennes hjärna skickade henne in i viloläge och hindrade henne från att överhettas.
"Nova? Nova!"
Det var det sista Nova hörde innan hon svimmade.