Remus syntes inte i Gryffindortornet på ett par dagar missande skolan både på måndagen och tisdagen medan han låg i sjukhusflygeln, men onsdagen var han återigen på benen. Det gjorde att han inte deltog i deras allra första flyglektion, som hölls tisdagseftermiddagen och där James visade sig vara en naturbegåvning, medan Sirius klarade sig hyfsat bra. Han hade aldrig flugit förut, men James hade haft en leksakskvast som liten och sedan en lite större kvast i barnstorlek som han fått leka med på sin bakgård i byn Godric's Hollow. Hans föräldrar ägde en villa där, men bakgården var inte så stor att han kunde flyga hur han ville på den. Han behövde hålla sig inom gränsen till den skyddsförtrollning som satts runt tomten och fann det mycket roligare på flyglektionen på Hogwarts när de hade hela quidditchplanen att flyga på — om han bara fått ha en bättre kvast under sig. Pettis var den enda som inte klagade på hur slöa skolans kvastar var. Han hade funnit flygande otäckt och var glad att de hade endast en lektion i veckan av det. Det var visserligen en dubbellektion, men den hölls bara på tisdagar i varje fall.

Remus log åt hans min när de pratade om saken, men lät bli att kommentera det. Han hade själv aldrig flugit förut och var angelägen att få pröva, men fick vänta till nästa veckas lektion för den ynnesten. Eftersom han var så pass begåvad i skolarbetet hamnade han inte mycket efter i sina studier på grund av sin frånvaro utan tog ikapp det snabbt. Shaw var den enda av professorerna som satte honom att skriva en extra uppsats så här i efterhand för att ta igen lektionen han missat på tisdagen, medan de andra lärarna endast kollade om han läst de rätta kapitlen i sina läroböcker och sedan fick han visa att han kunde förtrollningarna som de andra övat på. Slughorn var slapphäntast av de alla och var nöjd med att han läst sidorna som gällde. Det hade tagit för lång tid om han försökt göra den trolldryck som hans kamrater hade gjort på tisdagen.

"Vi får se om det blir några viktiga trolldrycker som du missar i framtiden. Då får vi nog boka en extra stödlektion åt dig så att du kan klara din kurs", var allt han sa.

"Det allra bästa du missade var lektionen vi hade i trollkonsthistoria", sa Sirius till honom tisdag kväll när de satt tillsammans i sin sovsal.

"Jo, jag märkte i schemat att vi hade vår första lektion i det idag", sa Remus vemodigt. "Vi borde ju ha haft det i torsdags egentligen när vi hade orientering inför skolåret med McGonagall istället."

"Du missade ingenting", försäkrade James. "Det var bara en enkellektion och professor Binns hann inte så långt. Visserligen var han närmast omöjlig att distrahera från sitt ämne — och jag lovar att vi försökte — men ändock fick han inte talat mer än en halvtimme om nåt så tråkigt som grunderna till historietolkningen eller nåt."

"Jag har läst kapitlen om det och tyckte att det var lite tråkigt", sa Remus.

"Det var inte bara lite tråkigt, det var det tristaste jag nånsin hört", sa Sirius med en grimas. "Professor Binns är själv närmast förhistorisk med helvitt hår och skägg och darrig gammelmansröst, men det värsta är entonigheten i rösten som vaggar en i sömn utan vidare."

"Ja, det var svårt att hålla sig vaken, det lovar jag. Han är säkert tvåhundra år gammal eller nåt", skrockade James. "Om Peeves inte hade dykt upp och avbrutit lektionen för en stund hade man säkert storknat av leda."

"Kom Peeves och avbröt lektionen?" sa Remus förstummat.

"Javisst. Det var perfekt tajming verkligen!" flinade Sirius. "Jag måste säga att jag fick varmare känslor för den där poltergeisten där och då när han lyckades avbryta Binns monotona utläggning om hur vi ska se på jättekrigen och svartalfsupproren och allt annat lika tråkigt som han dillade om."

"Vad gjorde Peeves då?"

"Han hade med sig en hink med vattenballonger som han kastade på oss gastande om att vi inte fick sova på lektion. Professor Binns hötte med sina nävar mot honom och försökte få honom att sluta. Det lät som om han tagit till vana att störa Binns varje år under minst en gång när han undervisar ettorna som för att fira att Binns fått nya elever att tråka ut med sitt ämne."

"Vi får skatta oss lyckliga att han valde just vår klass för sitt störande. Det var briljant!" flinade James. "Både jag och Sirius fick på oss vattenballonger och blev dyngsura."

"Jag lyckades hoppa undan som tur var", inflikade Pettis.

"Äsch, lite väta har väl ingen dött av", sa Sirius nonchalant. "Det var bara kul."

Remus kunde inte låta bli att skratta. "Ni är för roliga, ni två."

De första veckorna i skolan gick fort och blev snart till månader. Remus hängde med i skolan utan svårigheter även om han var sjuk varje månad för några dagar och försvann till sjukhusflygeln för att kurera sig. I början av november var det dags igen och han sov borta från Gryffindortornet natten innan Sirius tolfte födelsedag missande den. Medan han vaknade närmast utslagen i sin sjukhussäng i slottets sjukhussal, vaknade Sirius med tre paket i fotändan av sin säng.

"Dra på trissor! Hur kan jag ha fått så här många paket?" sa han förstummat och rev snabbt upp ett av dem. Till hans lättnad var det inte från hans föräldrar som han för ett kort ögonblick bävat för, utan från James. Det var en magisk kikare, inte en sådan som de använde i lektionerna i astronomi när de såg på stjärnorna på natthimlen utan en som man kunde se långt bortom horisonten med.

"Den här är ju cool! Tack, James!" sa han pojkaktigt lyckligt.

"Jag tänkte att du skulle gilla den. Jag såg den själv i en katalog i somras och önskade att få till julklapp, vilket fick mig att tänka på dig när din födelsedag närmade sig."

"Schysst!" flinade han belåtet och slet snabbt upp de två andra paketen.

Det ena var ett paket med Bertie Botts bönor i alla smaker från Pettis och det andra en flaska med magiskt bläck som rättar stavfel från Remus.

"Å, vad bra! Här gick jag för en stund och bävade för att mina föräldrar ångrat sig och skickat mig ändå en present."

"Vill inte du ha present från dina föräldrar?" utbrast Pettis vantroget.

"Nä, verkligen inte! Jag vet redan vad de köpte åt mig och är bara glad att jag slipper få det", sa han med en grimas. "Jag antar att de ger det och allt annat slytherinaktigt de köpt åt mig till min lillebror, Regulus."

"Så du tror att de köpt nåt med Slytherintema åt dig", sa James.

"Självklart! Det är typiskt dem. Du borde se vårt hus. Allt är grönt och dekorerat med ormar och dylikt", sa han med vämjelse. "Om jag känner min mamma rätt så är det nåt i linje med en ljushållare i form av en dödskalle med orm inuti. Det hade passat så fint till mitt nattduksbord här på Hogwarts."

James kunde inte låta bli att skratta. "Jag håller med dig i det. Det hade sett festligt ut!"

"Jag hade nog inte brytt mig om den inte varit grön och försedd med Slytherins tecken. Jag menar, dödskallar kan vara bra att ha om man har nån att skrämma, men inte för att markera att man är lojal mot den där fjanten Slytherin."

"Precis", instämde James och föreslog att de stack till frukosten för att hinna med den innan sina lektioner. Dagen var nämligen en vanlig onsdag, men turligt nog den dagen i veckan då de hade sina trevligaste lektioner. Förmiddagen spenderade de med professor Flitwick i trollformellära och sedan med professor Sprout i växthusen bökande i trädgårdsmyllan. I eftermiddagsschemat hade de först trolldryckskonst och sedan försvar mot svartkonster, som var deras favoritämne. Professor Gibson hade fortsatt ge lika intressanta lektioner som i början av skolåret.

Under lunchen tog de sig upp till sjukhusflygeln för att hälsa på Remus för en stund för att berätta hur de lärt sig att göra svävarförtrollningen äntligen.

"Vi hade riktigt kul när vi svävade våra skolböcker över varandras huvuden", berättade Sirius glatt.

"Men var det inte fjädrar ni skulle levitera?" sa Remus förvirrat.

"Jo, men det var alldeles för tråkigt", flinade James. "Jag lyckades tappa min bok på Sirius huvud, vilket Flitwick fick lite fnatt över för en stund, men han skrattade med oss efteråt."

"Och jag sprängde min bläckflaska när jag försökte levitera den", berättade Sirius skrockande. "Det var det allra bästa, eftersom bläcket spred sig överallt runt oss. Lily Evans var argast då hon satt framför oss och fick det mesta på sig."

"Det gjorde att Sirius och James inte fick några poäng för Gryffindor, fastän de var bäst på svävarförtrollningen", tillade Pettis.

"Men vi lärde oss den där städförtrollningen som heter renskrubba", sa James belåtet. "Flitwick använde den på röran Sirius gjorde och vi bad honom visa den ordentligt till oss."

"Vad bra! Ni får lära den till mig också!" sa Remus förtjust.

"Det gör vi absolut, bara du tillfrisknar igen. Du är väl på benen imorgon redan, hoppas jag?"

"Ja, vi tänkte äntligen pröva vår lycka med utmaningen som Gibson gav oss i början av terminen", sa Sirius med en förväntansfull min. "Vad jag vet så har ingen ännu lyckats förhäxa henne fastän hon gett samma utmaning till hela skolan, och jag vill absolut lyckas."

"Det vore verkligen nåt om vi lyckas med det när inte ens sjuorna har lyckats", sa Pettis ivrigt.

"Exakt. Vi hade egentligen försökt med det redan nu i eftermiddag när vi har henne, men vi kan ju inte när du är sjuk", tillade James.

Remus kände sig rörd av deras omtanke. Han ville självklart vara med på planen, men vågade inte lova för mycket.

"Vi får väl se. Det kan ju vara att jag orkar komma till Gibsons lektion redan imorgon. Den är ju som tur är först efter lunch."

"Exakt. Det hade varit tråkigt om vi måste vänta med det till på måndag nu när vi äntligen kan levitera det vi behöver till vårt spratt", sa Sirius.

I samma stund märkte James vad klockan var och de tre pojkarna fick bråttom att lämna sjukhussalen för att hinna till sin nästa lektion i tid.

"Jag önskar att vi hade redan försvar mot svartkonster", sa Sirius klagande när de skyndade sig mot de stora slottstrapporna. "Det är förstås inget direkt fel på Slughorn, men han går ibland mig på nerverna när han ska förhöra sig om hur det är med min pappa och annat lika idiotiskt."

James skrockade. "Som om du visste nånting om din pappas mående."

"Precis! Men den gode professorn har inte kommit på hur lite jag umgås med mina kära föräldrar."

"Du fick i alla fall ett vanligt brev från din mamma i morse och inget illvrål", påpekade Pettis.

Sirius stönade. "Jo, tack. Det föreställde ett gratulationsbrev, men var fylld med klagomål på hur dålig son jag är. Annat blir det nog med Regulus när han börjar skolan nästa år. Jag är säker på att han skriver jämt hem till mamma för att få beröm om sitt fina Slytherinliv."

"Är du helt säker på att din bror kommer att sorteras dit?" sa James.

"Absolut! Regulus skulle aldrig godkänna nåt annat. Han är lika frälst på renblodsmanin som mina föräldrar."

"Ska vi gena genom troférummet?" föreslog Pettis avbrytande deras samtal. "Jag tror det är snabbaste vägen ner till källaren.

"Visst", medgav James och de följde efter honom styrande sina steg ditåt.

Just i den stunden hade en smygande Severus Snape tagit sig till troférummet på grund av ett vad han gjort med sina kamrater från Slytherins elevhem. De hade märkt att han umgicks mycket med Lily Evans från Gryffindor och hade varit på honom om det menande att man var nära på en blodsförrädare om man var vän med Gryffindorelever, speciellt om de var mugglarfödda. Snape hade stått emot den anklagelsen och sagt att hans mamma hörde till den renblodiga familjen Prince och att hans vänskap med Lily Evans hade påbörjats långt innan de kom till Hogwarts genom att de bodde på samma ort.

"Min mamma tycker att det är bättre att jag är vän med en häxa än med de smutsiga mugglarna på orten, även om häxan ifråga är en smutskalle", hade han förklarat, fast med en svag rodnad på kinderna. "Därmed tänker jag fortsätta med min vänskap med henne och visa att jag inte är nån som vänder kappan efter vinden."

Efter det hade hans kamrater tyckt att han fick bevisa sin lojalitet till Slytherin genom att göra ett spratt mot Gryffindor och det var det han var på väg att göra nu i troférummet. Där stod en urgammal pokal från Godric Gryffindors tid, en medeltida sådan som Gryffindor vunnit i en duellturnering och som stod på en hedersplats mitt i rummet. Det var den Snape blivit sagt att ge sig på med hjälp av en förhäxning som äldre slytherinare lärt honom. Den var menad att vanställa pokalen och med det förnedra Gryffindoreleverna, som var stolta över grundaren till sitt elevhem.

Snape hade tränat på förhäxningen i Slytherins uppehållsrum kvällen innan och var nu redo att använda den på pokalen. Det var fem minuter kvar innan han behövde ta sig till lektionen och han hade ljugit till Lily och sagt att han behövde gå på toa, medan hon å sin sida hade sprungit upp till Gryffindortornet för att hämta sina böcker. De skulle träffas på lektionen, hade de sagt.

Med tungan rätt i mun tog han sin trollstav och pekade med den mot pokalen. Han kände sig nervös och svettades i händerna. Den vas han övat på i Slytherins uppehållsrum hade fått blödande bölder överallt genom förhäxningen och han kunde inte låta bli att flina över tanken på att Gryffindors pokal snart skulle vara full av likadana bölder.

"Furnuncula elementum", sa han högt och viftade med sin stav på det sättet han lärt sig att göra.

Det hördes ett sprakande när förhäxningen kolliderade med pokalen, men ingenting hände.

"Vad i Merlins namn …?" Snape rynkade pannan i förvirring och prövade sedan igen: "Furnuncula elemen…"

Mer hann han inte säga när han plötsligt hörde fortsteg bakom sig och svängde runt, rädd att åka fast.

"Vad tusan håller du på med, Snivellus?" skrek en ursinnig Sirius, som hört hans ord ut till korridoren och efter ett par långa kliv tagit sig fram till rummet för att i sista stund se hur Snape försökte förhäxa Gryffindors pokal.

"Låt bli Gryffindors pokal!"

James hade dykt upp bredvid honom med trollstaven framme och skrek: "Du din usling", och sedan: "Colloshoo!" vilket fick Snapes fötter att klistras fast i golvet så att han inte kunde fly därifrån.

Hans ansikte vreds av ilska och han svarade med att ropa: "Furnunculus", vilket var samma förhäxning han försökt med på pokalen, fast den variant som var till människor. Sirius och James duckade båda skickligt, men Pettis var inte lika lyckosam. Han hade släntrat efter de andra och blev slagen av förhäxningen så att hans huvud fylldes med bölder. Han skrek i fasa och tappade sin trollstav när han märkte att bölderna dykt upp i hans händer också.

"Du ska få för det där", skrek Sirius och kastade den enda ordentliga förhäxningen som han dittills hunnit bemästra (med gedigen träning inne i deras sovsal på kvällarna): "Vespertilionem!"

Det råkade vara fladderkråkatricket som de sett i sin lärobok första skoldagen och som Sirius och James blivit förtjusta i. Det förvandlade snorkråkorna i Snapes näsa till fladdermöss som flög ut och började fladdra runt hans huvud så att han blev förblindad av den stora mängden av dem.

I samma stund flög Peeves fram till scenen lockad dit av pojkarnas skrik. "Det vankas bråk, det vankas bråk, lyckan är mig bi, det vankas bråk", sjöng han så glatt att hans tänder kom fram i ett lyckligt flin.

"Lilla söta förstaklassare i bråk! Å, vad underbart!" kuttrade han förtjust när han såg vem det var som duellerade mot varandra i troférummet. "Vem ska vinna, vem ska vinna?"

"Vi har faktiskt vunnit redan", sa Sirius flinande till honom.

Peeves vände sig nyfiket mot honom. "Jaså, Pottan och Pottans vän påstår sig ha vunnit! Men varför är råttan bakom Pottan full med bölder då?"

James sneglade mot Pettis som hade börjat kvida på sin plats och var nära till tårar. "Ska du inte gå tillbaka till sjukhusflygeln? Vi säger till Slughorn var du är."

Pettis nickade stumt, tog sin trollstav och väska och sprang därifrån illa kvickt. Han ville inte få Peeves på sig också utöver Snape.

"Vi kastade faktiskt två förhäxningar på Snivellus, medan han endast lyckades kasta en mot oss", upplyste Sirius. Han höll blicken på Peeves ivrig att få honom att hålla med honom i duellresultatet.

"Du är pojken Black", sa Peeves som hört Slytherineleverna ropa efter honom veckan innan i entréhallen.

"Ja, det är jag", medgav han. "Och Snivellus här började faktiskt."

Han pekade mot Snape som viftade med sina armar skrikande i högan sky, rädd för fladdermössen som fladdrade runt hans huvud.

Peeves såg förtjust på den skrikande pojken och började sjunga:

"Black och Potter, rackarns gotter,
skyr ej spratt fast andra får fnatt."

I samma stund tappade Snape balansen, eftersom han viftade så våldsamt och hans skor var fortsatt fastklistrade på golvet. Han föll med en duns bakåt skrikande ännu högre, vilket fick Peeves att skratta förtjust och fortsätta sin sång:

"Peeves får ett gott skratt,
när Snivellus blir fåntratt."

I trapporna utanför hade Lily Evans varit på väg ner till klassrummet och hört oljudet som kom från troférummet. Hon kände igen sin vän Severus röst och när Peeves börjat sjunga hade hon fått bråttom. Han sjöng så högljutt att hon uppfattade orden i sången och hade sin trollstav framme när hon äntrade rummet sekunden senare, illröd av ilska.

"Vad är det ni håller på med?" skrek hon medan hon snabbt såg sig om och hittade Snape liggande på golvet ännu full med fladdermöss.

"Finite incantatem", försökte hon, men det hjälpte endast mot det magiska klistret som släppte från golvet. Fladderkråkatricket var inte så lätt att stoppa.

"Evans, vad gör du här?" sa James med smalnande ögon. Han tyckte inte det var rätt att gå och släppa Snape för tidigt från hans plåga. Denne hade ju ändå gett sig på Gryffindors pokal.

"Å, ni usla mobbare", skrek Lily förgrymmat och vände sig sedan till Snape för att hjälpa honom på fötter igen. "Kom, Sev. Jag tar dig till madam Pomfrey."

Severus lät sig ledsagas ut från rummet utan ett ord medan Sirius och James såg tysta efter dem.

"Att den där Evans kan vara idiotisk ibland", muttrade Sirius irriterat, men utan att göra något för att förhindra henne att lämna rummet. Han hade lärt sig redan som liten att man inte gav sig på tjejer, men Peeves hade inga sådana betänkligheter. Han följde skadeglatt efter Snape för att fortsätta sin sång om honom som fåntratt utan att bry sig om Lilys fräna blickar.

"Kom så sticker vi till lektion. Vi är redan försenade", påpekade James när Peeves röst försvann ut i korridoren bakom troférummet.

"Ja, det är väl bäst", instämde Sirius med en suck.