Det kändes som ett himmelrike att få lämna den kalla källarvåningen och ta sig ut i höstsolen för rasten när dubbellektionen med Slughorn tog slut.

"Tänk när vintern kommer. Då kommer vi att frysa häcken av oss där nere", sa James bistert.

"Vad jag hört så ska hela slottet vara kallt på vintern", sa Sirius. "Det är väl bara i elevhemmen och stora salen det är varmt."

"Jag ser verkligen framemot det", sa Remus med sarkasm.

"Vad är det för ämnen vi har mer idag?" insköt Pettis, som gick och undrade när lunchtiden kunde börja.

"Vi ska ha introduktion till astronomin nu innan lunch och sen blir det trolldomskunskap och trollformellära i eftermiddag", sa Remus som redan sett på deras tillfälliga schema för dagen och önskade att den varit kortare.

"Så vi ska upp till astronomitornet nu då", sa James.

"I så fall borde vi nog börja klättra ditåt redan. Vem vet om vi går vilse igen", anmärkte Sirius. "Vi höll ju på att missa McGonagalls lektion igår också efter lunchen när vi inte hittade fram dit."

"Det är tur att vi hittade dit till slut. Det var häftigt att se henne som katt", sa James leende. "Jag hade aldrig kunnat ana att hon kunde vara en animagus."

"Hon var riktigt söt som en katt också", flinade Sirius.

"Du kan väl inte kalla McGonagall för söt!" sa Pettis förskräckt.

"Varför inte det?"

"För att hon är så skrämmande! Jag fattar inte hur jag ska lyckas få till den där nålen under helgen som hon gav mig som läxa till måndag. Det var skitsvårt att försöka förvandla en tändsticka till en synål igår och speciellt med McGonagall flåsande i nacken på en."

Sirius skrockade. "Du oroar dig i onödan. Man behöver inte alls vara rädd för McGonagall. Hon är knappast mer skrämmande än min mamma ... inte ens då när hon ser så där missnöjt på en när man gjort nåt otillåtet."

"Din mamma låter verkligen skrämmande", pep Pettis bestört. "Jag har aldrig ens sett nån så sträng och skrämmande som McGonagall."

Han skrattade roat. "Jag känner faktiskt flera häxor som man helst inte ska förarga i onödan, så jag är van."

Astronomilektionen och lunchen var snabbt förbi och de tog sig fram till korridoren där deras nästa lektion var. Klassrumsdörren var stängd och eleverna hade radat upp sig utanför för att vänta på läraren, vilket betydde att de mötte för första gången förstaårseleverna från Slytherin ordentligt. Den enda lektionen som de haft med dem dittills hade varit trolldryckskonsten och Sirius förde därmed automatiskt handen till fickan för att gripa tag om sin trollstav. James följde hans exempel och kände spänningen som plötsligt fanns i luften. Ett fyrtiotal elever fyllde korridoren så pass väl att den kändes trång och smal när man hade slytherinare mot sig. De hade märkt Sirius och flera av dem såg stint på honom när han sakta kom fram till klungan av elever.

"Se, här kommer den smutsiga blodsförrädaren Black!", sa en av killarna hånfullt, dragande fram sin trollstav.

"Han är inte värt sitt namn", tillade en annan kille och spottade på golvet framför sig.

"Menar du att ditt namn är bättre då, din fåntratt?" svarade James hånfullt.

Både han och Sirius hade dragit fram sina trollstavar och pekade med dem mot de två pojkarna och Remus följde snabbt i deras led. Det var endast Pettis som fumlade med sin och tappade den till golvet, men ingen tog notis av honom.

"Det är klart mitt namn är bättre. Jag är en Avery!" sa pojken stolt. "Evander Avery!"

"Å, jag har hört om Averys", flinade James. "Ni är inte mycket att ha."

Avery rodnade ilsket och vände sig hätskt mot honom. "Och vad heter du då, när du tror dig vara bättre än jag?"

"Potter såklart. Det går tio Averys på en Potter", sa han självsäkert.

"Du ska få betala för det där!" utbrast den andre pojken som hette Mulciber, men innan han hann kasta en besvärjelse på James dök en lång man upp i en mörkblå klädnad och gav dem en skarp blick. Han hade becksvart hår och buskiga ögonbryn, som gav honom ett grymt utseende och förhöjde intrycket av att han verkade se rakt igenom dem när han fokuserade sin blick på pojkarna.

"Inga trollstavar i korridoren, killar", sa han strängt innan han öppnade dörren till sitt klassrum och släppte in dem.

James la snabbt undan sin trollstav och följde med sina vänner in för att ta plats långt bak i klassrummet. Ämnet de hade i schemat för den lektionen hette trolldomskunskap och lät inte vidare upplyftande. Speciellt när de hade en hel dubbeltimme av det och han bävade inför tanken på det. Det som han hunnit se av deras ordinarie schema var att nästan alla ämnena de hade var delade till dubbellektioner. Det var endast tisdagar de skulle ha enkellektioner, vilket förmodligen berodde på kvastflygningen som då fanns i schemat vid dagens slut.

Det om något såg han framemot, men nu slog han sig ner på sin plats med en håglös resignation. Den långe mannen de hade som sin lärare hade gått raka vägen fram till tavlan och skrev med stora bokstäver: "Trolldomskunskap".

"Så … jag är professor Shaw och er lärare i trolldomskunskap", sa han med en hög rungande röst, som överröstade allt viskande i rummet och fick eleverna att vända sig mot honom. "Ni som kommer från magiska hem undrar säkert varför ni ska läsa trolldomskunskap. Det låter som ett ämne som enbart mugglarfödda har behov av, men jag lovar er att ni kommer att märka att alla trollkarlar och häxor behöver den kunskap jag kommer att ge er under de nästföljande två läsåren."

"Föga troligt", viskade Sirius med en fnysning.

"Ni kommer att börja med att lära er svaret till vad trolldom är och hur den fungerar, vilket ni behöver en grundläggande förståelse för innan ni kan lära er hur trolldomen utövas med hjälp av olika sorters trollkonster. Trollkonster är ett brett begrepp och innefattar allt inom trolldom, men för att kunna skilja på en ond besvärjelse och en harmlös trollformel, behöver man studera de olika kategorierna som trollkonsterna delas in i, vilka är bland annat förtrollningar, besvärjelser, förhäxningar och förbannelser", förklarade professor Shaw med sin starka röst. "Ni har en massa andra skolämnen som specialiserar sig på vissa kategorier inom trolldom, men här på mina lektioner kommer ni att förstå bakgrunden till kategorierna och få en djupare inblick i deras hemligheter."

"Wow, det här blir ju hur intressant som helst!" viskade James avmätt.

"Jag vill poängtera att mina lektioner är en grund för all den magiska utbildning ni får här på Hogwarts, men även för ert framtida trollkarlsliv som vuxna, och ni behöver ta det på allvar om ni strävar efter att bli framgångsrika trollkarlar och häxor. Jag ska nämligen lära er hur trollkarlssamhället är uppbyggd, främst här i Storbritannien, men vi hinner även gå igenom utlandet och Internationella trollkarlsförbundet nästa år. Fast vi ska inte hoppa så långt ännu. Nu i höst studerar vi som sagt vad trolldom är och på vårterminen fördjupar vi oss i trollkarlssamhällets struktur och det viktiga hemlighållandet av det från resten av världen. Det finns faktiskt mycket mer trolldom än ni kan ana i den hemlighet vi lever ut varje dag; vi ska titta på det mer i detalj efter jul för att ni ska få förstå hur mycket som krävs av oss trollkarlar för att hålla hela vårt samhälle dold och skilt från mugglarsamhället."

"Det låter faktiskt lite intressant ändå", sa Remus lågmält och fick motta förvånade blickar från både James och Sirius.

"Innan vi börjar ordentligt ska vi nog presentera oss för varandra", tillade professorn. "Det är bara er andra dag idag och jag tycker att ni kunde alla berätta vad ni heter och ifall ni gått på nån skola före Hogwarts. Minst hälften av eleverna vi får hit brukar vara hemskolade och det vore intressant att veta vilka av er har gått i en mugglargrundskola och vilka i en trollkarlsgrundskola."

Den rödhåriga Lily Evans sträckte upp sin hand och frågade: "Finns det grundskolor enbart för trollkarlar."

"Javisst, fast de är små och få och platserna så eftertraktade att det är lång kö till dem. Det finns alltid de som av nån anledning inte kan hemskola sina barn och har velat betala andra att göra det för dem, så trollkarlsgrundskolorna är privatägda och brukar kosta pengar att gå på till skillnad från de allmänna grundskolorna mugglarna har."

Professor Shaw vände sin skarpa blick till Lily och sa: "Ska du börja med att berätta ditt namn och var du skolats hittills."

"Jag heter Lily Evans och har gått i mugglargrundskola."

"Du kan väl fortsätta och sen går vi ett varv runt klassen", sa Shaw till den flotthårige pojken bredvid henne.

"Jag heter Severus Snape och har hemskolats av min mamma."

"Jag heter Donni O'Malley och har gått i mugglargrundskola", sa flickan bakom Lily.

"Menar du att du är Donaldina O'Malley?" insköt professor Shaw som bockade av eleverna från sitt namnregister medan de sa sitt namn.

"Ja, professor, men alla kallar mig för Donni."

"Jag förstår. Då noterar jag det här i min lista." Han vände blicken mot den blonda flickan bredvid Donni som också hörde till Gryffindor och nickade uppmuntrande.

"Jag heter Isabella Irwin men kallas för Izzy och har gått i trollkarlsgrundskolan i Edinburgh", sa hon.

Efter henne var det två flickor till från Gryffindor som satt nära de andra; de var det flickgäng som James märkt att Lily Evans format kring sig och han gissade att de delade sovsal med varandra. De två sista var båda brunetter: Leslie Williams var riktigt söt med stora lockar i håret, medan Mary Macdonald verkade blyg och hade långt rakt hår med mycket mörkare färg än Leslies.

När James en stund senare fick sin tur sa han stolt sitt namn och sa att han hemskolats av sin mamma, vilket också Sirius var.

"Jag heter Peter Pettigrew och har gått i mugglargrundskola", sa Pettis efter Sirius.

Hans ord fick Remus att höja sina ögonbryn i förvåning, men eftersom det blivit hans tur hann han inte viska något och vände sig mot professorn.

"Jag heter Remus Lupin och har hemskolats av min mamma."

Efter att ha sagt det märkte han hur Shaws leende stelnade och hans skarpa blick mötte Remus full med avsmak. På andra sidan gången satt de två Slytherinpojkarna från korridoren, och den ena sa nu: "Jag heter Bacchus Mulciber och har hemskolats", men Shaw verkade inte höra på. Han fortsatte att stirra på Remus med en blick som talade om en stark motvilja, vilket gjorde Remus ytterst förvirrad tills han plötsligt hajade till och bleknade. Snabbt sänkte han sin blick och höll den i bänken framför sig för att slippa se på professorn mer.

"Hur i all sin dar har du gått i mugglargrundskolan, Pettis?" hörde han James viska från sin andra sida, medan slytherinarna fortsatte berätta sina namn för klassen.

"Pappa säger att det är för att mamma var för lat att hemskola mig, medan mamma säger att det är för att pappa var för snål för att betala för en privatskola för trollkarlar", förklarade Pettis.

"Så det är inte för att du är mugglarfödd då", sa Sirius.

"Nej, jag är halvblod. Pappa är mugglarfödd och sanningen är väl att han ville att jag gick på mugglarskola i några år. Han tycker att man ska ha en grundförståelse om mugglarna."

Både Sirius och James skrockade över det, men Remus orkade inte skratta. Han hade tappat lusten för hela ämnet trolldomskunskap och önskade få gå därifrån. Han kunde känna professor Shaws illvilliga blickar i nacken på sig och började kladda i sin anteckningsbok för att distrahera sig.

Den sista eleven hade äntligen sagt sitt namn och professorn räknade då hur många av dem som hemskolats, vilket blev drygt hälften, precis som han sagt i början.

"Jag frågade er om er förra skolform för att visa er hur mycket det skiljer åt mellan er och hur olika era kunskaper därmed är. Ni har alla fått lära er att läsa och skriva och räkna, hoppas jag, men när det gäller förståelsen om världen omkring er så skiljer det sig åtskilligt åt", förklarade han och gick sedan vidare till sitt ämne för att ge dem en djupare introduktion i det.

Nu uppmanades de att göra anteckningar på det han sa och Remus koncentrerade sig på det utan att våga se mycket på honom. Han hade en känsla av att Shaw fortsatte ge honom bistra blickar, och ett par gånger när han räckte upp handen för att fråga något han inte förstod, struntade Shaw i honom och lät honom inte tala.

Efter att det hänt andra gången lät Remus bli att försöka fråga mer. Han kröp ihop och stirrade resten av lektionen på sina anteckningar utan att veta vad han skrev längre. Hans ögon tårades av huvudvärken som dunkade i hans huvud och han önskade få gå och lägga sig i sin säng för en stunds vila.

Sista delen av lektionen blev de uppmanade att läsa första kapitlet i sin lärobok, men Remus orkade inte öppna boken ens. Pettis hade öppnat sin bok bredvid honom och visade från den till honom, men han slöt bara ögonen och lät bli det hela. James och Sirius hade också öppnat en bok mellan sig, men struntade lika mycket som Remus att läsa från den och pratade istället om vad de kunde göra under den kommande helgen när de inte hade några lektioner att gå till.

"Det hade inte varit tokigt att gå och se sig om i slottet", föreslog Sirius. "Jag menar, Hogwarts slott är ju enormt stort och vad jag hört så döljer det många hemligheter som jag gärna upptäcker nu när vi äntligen är här."

James skrockade. "Så vi ska börja utforska slottet det första vi gör på Hogwarts."

"Ja, varför inte. Det kunde göra livet lite mer spännande efter alla dessa torra teorilektioner vi haft de här två dagarna. Eller vad säger du, Remus?"

Sirius vände sig mot honom, men märkte sedan att han stirrade rakt framåt som om han kunde se genom den tjocka stenväggen och hade upptäckt något sevärt bortom den.

"Hallå, är du med oss, Remus?", sa han skrockande när denne fortsatte att stirra framåt utan att höra sitt namn.

"Va?" kom det ur Remus med en disträ min.

"Är du med oss, eller?" sa James.

"I vadå?"

Både James och Sirius skrockade över hans förvirrade min.

"Vi pratade bara om helgen", sa James nonchalant. "Hur är det med dig? Du ser inte ut att må bra."

"Det är ingen fara. Jag har bara huvudvärk", sa han undvikande. Han vågade inte helt möta deras blickar då han kände professor Shaws illvilja mot honom tynga honom även mer i den stunden än den bultande huvudvärken.

"Jag tänkte gå till sjukhusflygeln när det blir rast", tillade han mumlande.

"Ja, det låter ju urtrist!" sa Sirius med en grimas.

"Du kan ta det lugnt, Sirius. Jag tänkte inte tvinga dig att gå med mig", sa han med ett snett flin.

Sirius skrockade och började packa ihop sina grejer då klockan ringde precis då för att markera att lektionen var slut.

"Ja, vi går hellre ut till solen nu när det är en fin höstdag", sa Pettis glatt.

"Gör ni det, så syns vi på trollformelläran sen", sa Remus beskedligt.

Han hade redan packat sin skolväska klart och reste sig för att lämna klassrummet i hast. Han ville komma så snabbt som möjligt ifrån professor Shaw. Han önskade hett att aldrig mer behöva komma in dit, även om det var en förgäves önskan. Han hade precis börjat sin utbildning på Hogwarts och den skulle hålla på i hela sju år — så länge han inte blev utkastad i förtid förstås. Med en djup suck stannade han utanför klassrummet för att orientera sig.

"Jag tror att sjukhusflygeln är hitåt", sa James från hans sida.

"Tack. Vi syns senare", sa Remus och var på väg att lämna honom när James hindrade honom.

"Jag kan följa med dig", föreslog han vänligt. "Det är redan svårt att orientera sig här och jag kan tänka mig att det är än värre om man har huvudvärk."

"Nej, det är lugnt. Jag klarar mig själv."

"Struntprat! Du är min vän och har ont i ditt huvud. Jag ska hjälpa dig att hitta till sjukhusflygeln", sa han bestämt innan han vände sig mot Sirius och tillade: "Vi hinner nog inte tillbaka innan rasten är slut, så säg till professorn i trollformellära var vi är."

"Visst", lovade Sirius och följde sedan efter deras skolkamrater mot skolgården med Pettis, medan James klappade Remus på axeln och sa:

"Då går vi då."

Professor Shaw är inspirerad från millie-maes professor Klump i örtlära. Han avskyr Remus för att han är varulv och ignorerar hans frågor på sina lektioner precis som Klump gör i millie-maes berättelse. Jag tyckte att det gav intressant dramatik till Remus skolgång, men jag satte honom medvetet att hålla i mitt påhittade ämne trolldomskunskap (som jag använt i min serie "Trollkarlsvärlden efter kriget") då jag inte ville ha en ny Snape vs Harry situation pågå för 5–7 år i skolan. Två år med en mobbande lärare är alldeles tillräckligt och passade till den här första berättelsen.