Dagen därpå hade de örtlära i schemat och professor Sprout satte dem att pressa ut saft från stora knöliga frukter som hette drakfrukter. De fick ha en klädnypa om näsan, eftersom frukterna luktade som kiss när man öppnade dem och ännu värre var saften, som luktade som spya.
"Var försiktiga när ni klämmer på frukterna. Jag vill ha ut varenda droppe av saften till mina värdefulla devulsioplantor i växthus fyra. Det kommer att hålla skadedjuren borta nu när våren kommer", sa professor Sprout till dem.
"Vilken tur att vi inte har våra lektioner i växthus fyra", viskade James till Sirius. "Tänk att behöva jobba varje lektion i den här vidriga stanken efter att hon lagt ut den här saften på sina plantor."
Sirius skrockade lojt. "Undrar vilken årskurs det är som använder växthus fyra? Jag hade gärna sett deras miner nästa vecka när de har örtlära."
James skrattade över tanken och blev så distraherad av det att han inte såg sig för medan han klämde på frukten i sin hand. Han höll den felvänt och fick saften på sin mantel innan han hann förhindra det. Han hajade bestört till och slapp ifrån sig en lång harang av svordomar.
"Mr Potter, var så snäll och lämna dina svordomar utanför mitt klassrum", bad professor Sprout indignerat. "Och försök sikta saften in i burken du har framför dig. Jag har ingen nytta av att ha den på dina kläder."
"Visst, professor", muttrade James irriterat och svor inom sig några gånger till.
"Du sitter inte bredvid mig på lunchen om du ska ha det där som parfym idag", upplyste Sirius hållande för skratt.
James gav honom en frän blick, men kunde sedan inte låta bli att skratta. "Tänk om man kunnat byta mantel med Tatten eller nån? Det hade varit kul."
"Det hade inte varit illa", flinade Remus. "Hade passat honom som handen i handsken att använda lite drakfruktparfym."
"Jag hade nästan lust att ta med mig en flaska av det här om han inte sov i vår sovsal", sa Sirius. "Det går ju inte att vistas där om han luktar spya."
"Tyvärr inte", suckade Pettis.
"Jag tror att det är dags för mig att ta det där besöket till köket nu direkt efter lektionen", anmärkte James. "Vad jag hört ska tvättstugan ligga i anslutning till det och jag tänker minsann inte gå in till stora salen för lunchen innan jag fått min mantel tvättad. "
"Det är nog bäst, och vi kan följa med dig", sa Remus. "Vi hinner ju gott och väl när lunchrasten är en hel timme."
"Precis", nickade Sirius. "Det är tur att vi såg den där korridoren med alla mattavlorna som Patty pratade om när vi var på upptäcktsfärd i källarvåningen förra veckan."
"Exakt", log James.
De behöll klädnyporna på sin näsa när de lämnade lektionen och styrde sina steg tillbaka mot slottet.
"Har ni blivit trött på er egen lukt, killar?" sa Donni O'Malley nyfiket bakom dem.
James vände sig mot henne med ett snett flin på sitt ansikte. "Som du ser. Vi blev förtjusta i att ha klädnypor på näsan."
"Det klär dig verkligen, Potter", flinade Lily.
"Tackar", svarade han skrockande och bugade teatraliskt till henne.
Lily kunde inte låta bli att skratta åt det.
"Jag såg dig faktiskt få fruktsaft på dig nyss på lektionen", upplyste hon. "Du tänker väl inte gå upp till Gryffindortornet med den där manteln?"
"Nej. Det blir raka vägen till köket för oss."
"Hur ska du hitta dit då? Är inte det gömt nånstans dit eleverna inte kan ta sig till?"
"Kan vara, men vi vet självklart hur man tar sig dit. Vi är inte födda igår", flinade James.
"Gör ni?" sa Donni förstummat.
"Japp. Ni kan följa med oss om ni vill."
"Nä, vi vill få lunch i oss", sa Mary Macdonald som gick bredvid Donni.
Lily rynkade pannan mot henne, tydligt intresserad av köket, men hann inte säga mer när de precis kom fram till entréhallen och Sirius kallade på James.
"Kommer du? Vi vill hinna käka också idag", påminde han.
"Javisst. Vi syns, tjejer", sa James och gav Lily en sista blick innan han skyndade efter sina vänner.
"Vad vid Merlins säckiga brallor bad du tjejerna att följa med oss för?" viskade Sirius när de tagit trapporna ner till källarvåningen.
"Jag vet inte. Det var bara på skoj. De verkade så nyfikna på köket att …", började James men kunde inte förklara mer och tystnade. Han visste inte ens själv varför han tyckt att det hade varit kul att ha Lily Evans med sig till köket. Han brukade ju finna henne irriterande med sitt intresse för Snivellus.
De kom fram till den underjordiska korridoren som var beklädd med en lång värmande matta och en massa tavlor med matmotiv på väggarna. Det var inte svårt att hitta tavlan med fruktskålen bland dem och Sirius sträckte fram handen för att kittla päronet så som de blivit instruerade om. Med ens började päronet fnittra och darra i skålen tills den plötsligt förvandlades till ett handtag i Sirius hand.
"Vad häftigt!" sa Remus förtjust.
"Visst, men skynda på nu! Jag vill få av mig den här manteln redan", sa James otåligt.
"Ja, ja, tagga ner dig lite", sa Sirius lojt och drog i handtaget för att öppna den hemliga dörren.
De steg nyfikna in genom öppningen som uppenbarat sig och såg ett lika stort rum som stora salen framför sig. Till deras överraskning hade rummet fyra långa bord som var som kopior av de stora elevhemsborden och längst bort fanns ett bord vänt mot de andra precis som lärarbordet i stora salen. Allt var nästan färdigdukat och dignade av mat precis som borden i stora salen brukade göra under måltider.
De hade kunnat tro att de gått fel och stigit in i stora salen genom en sidoingång om det inte hade varit för taket som inte var förtrollat till att se ut som himlen utanför och för att väggarna var fulla med allehanda hyllor med köksgeråd och serviser, som omisskännligt såg ut som de som de brukade äta av under måltiderna.
Det mest fantastiska med rummet var dock de små varelserna som fyllde det bärande på skålar fulla av mat och springande hit och dit med sina stora öron fladdrande på båda sidor av huvudet. De var alla klädda i något som såg ut som kökshanddukar, fast med Hogwarts vapen broderat på bröstet.
"Husalfer", sa Sirius med ett flin på sina läppar och tillade: "Det här är definitivt köket!"
De fyra pojkarna stod förstummade kvar och såg på kaoset framför sig som tydligt berodde på den åstundande lunchen. Sedan hörde de hur en av husalferna slog på en gong som ljöd i hela köket. Det fick husalferna att skyndsamt sätta ner de sista skålarna på borden innan de alla tog ett steg bakåt. Den husalf som slagit på gongen steg då fram och knäppte ljudligt med sina långa fingrar. På ett ögonblick försvann alla matskålarna, pumpasafthållarna och allt annat som lagts på de långa matborden som om de blivit svalda av luften.
"Så det är så vi får maten upp till stora salen", sa Remus förbluffat.
"Det är därför det ser ut att dyka upp magiskt", tillade Pettis.
"Verkar så", sa Sirius.
"Ursäkta mig, mina herrar", pep en liten röst helt plötsligt.
När de såg ner mot ljudet märkte de en husalf som bugade sig framför dem.
"Hej", sa James förvirrat, ovan att bli bugad till.
"Hej, Brase", sa Remus som kände husalfen sedan förut. Han hade ofta betjänat honom när han var sjuk.
"Goddag, herr Remus. Vill ni inte ha lunch?"
"Jo, men vi behöver lite hjälp först. Det här är mina vänner James, Sirius och Pettis."
"Goddag, ärade herrar", sa Brase med vördnad och bugade en gång till. "Vad kan Brase göra för er?"
"Det är så att jag har fått min mantel indränkt i drakfruktjuice", förklarade James, som tog av sig den varma manteln som skyddade honom mot vinterkylan ute. Turligt nog hade inte fruktjuicen gått igenom det tjocka tyget på manteln och hans skolklädnad under manteln var torr och luktfri.
"Det hade varit skönt om ni kunnat tvätta min mantel nu med det samma så att jag kunde ha det på mig till nästa lektion igen. Vi har trolldryckskonst efter lunch och det är kallt i källaren."
"Ja, jag märker den speciella lukten av drakfrukt på er mantel, sir", sa Brase. "Ge manteln bara till Brase, så tar han hand om den. Det kommer att gå i ett nafs."
"Vill ni sitta och äta er lunch här medan ni väntar?" sa en annan husalf ivrigt.
"Får vi?" sa Pettis förtjust då det kurrade redan i hans mage av hunger.
"Självklart. Vi kommer med mat till er alla med det samma", svarade husalfen och försvann för att kalla på sina kamrater.
På en halv minut hade fem husalfer dukat fram lunchen på ett mindre bord och de fyra pojkarna hade letts fram för att sätta sig. Lunchen den dagen bestod av kokt potatis med leversås samt kokta ärtor och sallad som tillbehör. Brase dök dock snart upp i köket igen och bar fram en bricka med olika sorters pastejer åt dem att ta av också.
"Vill ni ha nåt mer?" sa han ivrigt. "Vi har även blodkorv och pressylta färdigt."
"Men det här är ju massor redan", sa Sirius lojt.
"Fast lite sylta hade inte alls varit tokigt ju", insköt Pettis hungrigt.
"Då kommer jag med det", pep Brase förtjust och sprang för att hämta det han sagt samt några till tillbehör för dem att ta av.
Eftersom de andra husalferna var lika ivriga att få betjäna pojkarna, bar de också allehanda läckerheter till bordet tills det dignade av rätter så till den grad att de knappt hade plats åt sina tallrikar. Det var inte bara korven och två sorters sylta utan även rökt fårhjärta, rostbiffrullader, rödkålschutney, inlagd gurka, flera sorters sill (varav portvinssillen verkade intressantast), njurpaté och vad än annat. James anade att de var alla menade till lärarnas middagsbord som han hade märkt hade ofta finare mat än det som serverades på elevborden.
"Vad är det här för mat?" sa Remus förvirrat smakande på rödkålschutneyn med skeptisk min.
"Det är vad vuxna brukar äta", förklarade Sirius. "Jag vet att mina föräldrar brukar åtminstone äta det."
"Fast det är ju gott", sa Pettis med munnen full av sill och rödkålschutney.
Remus såg tvivlande på all mat Pettis tagit på sin tallrik och kände sig inte alls för att smaka på det. Han åt gärna lite potatis med leversås och ett par pastejer, men inget mer. Det var inte så att han ännu var fullt återställd efter helgen.
"Vill ni ha nåt annat än leversås med potatis, herr Remus?" sa Brase som märkte hur lite han åt. "Jag kan laga soppa till er. Jag vet ju hur ni gillar att äta lätt mat så här dagarna efter fullmåne."
Remus hajade till när han använde ordet fullmåne, men låtsades som ingenting.
"Det behövs inte, Brase. Jag kan äta mer än soppa nu igen."
"Bra, men säg till om ni önskar nåt annat. Brase kan laga vad helst ni vill, herr Remus."
"Tack, Brase. Det behövs inte idag."
"Vi hade dock gärna tagit lite efterrätt, om du har det, Brase", inflikade Sirius.
"Det har Brase", utbrast han förtjust och sprang för att hämta en bricka med bärkräm, vispad grädde och två sorters fruktpajer.
"Vi har inte mer pajer idag, men vi har muffins och småkakor om ni vill ha det till", sa han innan han försvann för att hämta det också.
Ett mindre sidobord hade burits fram för efterrätterna, då bordet de satt vid var fullt redan, och snart dignade sidobordet fullt av sötsaker samt en full kanna med te som hade kokats till.
"Vi borde ju äta i köket varenda dag", sa James lojt när han tog för sig av efterrätterna.
"Verkligen. Man blir ju hur bortskämt som helst", sa Pettis belåtet.
"Hogwarts husalfer är verkligen de bästa som finns", log Sirius. "Annat är det med vår husalf Krake, som inget annat gör än muttrar ilsket varje gång han ser mig."
"Va? Gillar inte din egen husalf dig?" sa James förstummat.
"Nej. Krake är kär i min lillebror Regulus och tycker i allt som mamma, vilket betyder att han ogillar mig."
"Din familj är ju det sjukaste som finns! Jag hoppas verkligen du får komma hem till mig i sommar. Vi har inga husalfer, men jag lovar att mina föräldrar kommer att gilla dig."
"Dina föräldrar var i alla fall jätteschysta mot mig i somras när jag besökte dig", sa Pettis.
"Det är klart de var det. De är alltid schysta."
"Jag lovar att jag jobbar på saken, James. Jag tror att mamma börjar snart bli mör nog att släppa iväg mig hem till dig", sa Sirius. "Jag har precis skrivit ett brev till henne som jag ska skicka så snart vi lyckats göra sprattet mot Snivellus. Jag behöver ju påminna henne om hur det var att ha mig hemma hela förra sommaren."
"Vad är det du har skrivit i brevet då?" sa Remus nyfiket.
"Jag skrev en fråga om att få ta med en stickling från den där rosbusken med nyponen så att jag kan plantera den hemma hos oss", berättade Sirius med ett brett flin. "Jag förklarar utförligt i brevet hur roligt det är att sätta nyponsaft på folks kläder och är säker på att mamma kommer att få fnatt över det. Det kan till och med vara så att hon skickar mig ett illvrål igen som svar."
De brast alla i skratt över det och Sirius själv skrattade så gott att han spillde pumpasaft på sin slips.
"Å, vad jag sölar", sa han avmätt.
Han grävde i sin skolväska efter något att torka slipsen med, men hittade inget och reste sig för att gå längre in i köket där diskhon fanns. Han tänkte skölja slipsen under vattnet, men Brase kom då fram till honom och bad att få ta den till tvättstugan bredvid istället.
"Visst", sa Sirius beskedligt och följde honom till tvättstugan där han tog av sig slipsen.
Brase lade på något magiskt tvättmedel på slipsen och började gnugga bort fläcken, men Sirius följde inte hans göromål då han såg nyfiket omkring sig. Tvättstugan var nästan lika stor som köket och fylld med husalfer som sprang fram och tillbaka bärande på tvätt. Det fanns långa rader av rena klädhögar på hyllor som fyllde ena väggen, medan det på andra sidan rummet fanns massor av tvättbaljor fulla med vatten och någon form av såpa som löddrade, medan tvätten tvättade sig själv i baljorna på det sättet som det brukade vara i den magiska världen.
Det var dock inte tvättbaljorna och alla husalferna som var flitiga i sina sysslor som fångade Sirius uppmärksamhet. Det var de nätta raderna av ren tvätt som verkade vara märkta med sina ägares namn. Han råkade skymta Severus Snapes namn på en hylla nära sig och smög sig sakta närmare den. Det fanns inget bättre tillfälle än det som han precis blivit given och han tackade sin lyckliga stjärna för att han hade sin skolväska med sig. Han hade av gammal vana hängt den över sin axel efter att han grävt i den efter papper nyss, varpå han burit den med sig till tvättstugan.
Nu gick hans hand snabbt till sidofickan där han förvarade burken med nyponen. Han hade ett par arbetshandskar där som han snabbt tog på sig innan han öppnade burken och tog ett par nyponfrukter i sin hand. Sedan såg han sig om, men husalferna i rummet var alldeles för upptagna med tvätten för att märka honom. Med en sista blick mot Brase säkerställde han att denne också var upptagen med hans slips innan han förde handen in under högen med Snapes kläder och krossade nyponen in i hans underkläder. Han gjorde det försiktigt men ordentligt och tog sedan snabbt av sig den blöta handsken. Han hade en påse som han tagit med sig för det och lade både resterna av de två krossade nyponen och sina handskar i påsen, som han tillslöt väl innan han gömde den snabbt i sin väska igen. Hans plan var att använda trollformeln som fick saker att försvinna ut i ingenting mot påsen, men han kunde inte göra det i tvättstugan och hoppades att påsen höll sig tät tills de lämnat köket.
"Er slips är ren nu, herr Sirius", sa Brase som i samma stund kom fram till honom.
"Vad bra", log Sirius och återvände med honom till köket.
Han hittade sina vänner ännu ätande av efterrätten, men satte sig inte ner.
"Det är dags för oss att ta oss vidare. Brase har din mantel torr och ren, James", upplyste han.
James ställde sig förtjust upp och tog på sig manteln. "Tack så mycket, Brase", sa han belåtet.
"Kom nu. Ni har ätit tillräckligt", sa Sirius bestämt.
"Men jag ville ta en till portion …", började Pettis sin vana trogen, men blev avbruten av Remus.
"Du har redan ätit tre portioner. Kom nu."
Då de andra lydde Sirius ord utan ifrågasättande, hade Pettis inget annat val än att resa sig och lämna de ännu dignande borden av läckerheter. Han såg längtansfullt efter dem, men följde ändå ut efter de andra.
"Varför i all sin dar fick jag inte äta mer?" sa han gnälligt när de lämnat köket och stod i korridoren utanför.
"För att du är mätt redan och vi har viktigare saker för oss", svarade Sirius och tog fram påsen från sin väska.
Han flinade brett medan han viftade med sin trollstav och använde den trollformel de lärt sig på professor Flitwicks lektion innan jul. Det fick döda ting att försvinna så att de inte längre fanns och påsen försvann därmed med sitt innehåll från hans hand.
"Var inte det där …?" sa James förstummat.
"Det var precis vad det var", sa Sirius med ett skinande ansikte. "Tvättstugan råkade vara full med både ren och smutsig tvätt och jag hittade en hög med Snivellus kläder medan Brase rengjorde min slips."
"Det är ju strålande!" flinade Remus.
"Det är precis vad det är. Nu kommer den där svartkonstälskande idioten få vad han förtjänar", sa Sirius belåtet.