När skolan började och de fyra vännerna träffades återigen på Hogwartsexpressen, sa Sirius högtidligt till dem att de hädanefter skulle heta Hogwarts marodörer för att bli de mest kända bråkmakarna i skolan och få sina fiender att bäva inför dem.

"Vi kommer att följa den hederskod som Robin Hoods tjuvar i Sherwoodskogen hade och vara orubbligt lojala mot varandra och redo att beskydda varandra i allt, men även de svaga som behöver beskydd av modiga kämpar som oss", förklarade han. "Det betyder att vi blir fiender till alla renblodsälskande idioter som försöker förtrycka de mugglarfödda på Hogwarts och slår hårdast mot dem med trollstaven som vårt svärd."

"Betyder det att vi är som en hemlig grupp hjältar?" sa Pettis, ty tanken lockade honom.

"Det är precis vad det gör", log Remus Lupin. "Jag gillar det."

"Du då, James?" sa Sirius, vändande sig mot honom.

James hade hela sommaren flinat åt idén, men verkade inte finna det löjeväckande nu längre. Istället mötte han Sirius blick i samförstånd.

"Vi är inte bara Hogwarts marodörer; vi är främst av allt Gryffindors marodörer", sa han bestämt och drog fram sin trollstav för att höja upp det som ett svärd. "Vi svär hädanefter att alltid hålla oss till marodörers höga ideal att beskydda de svaga och bekämpa ondskan genom de klyftigaste spratten vi kan komma på."

"Hurra för det", ropade Remus som också drog fram sin trollstav och höjde upp den för att möta James trollstav i luften.

Det fick Sirius att resa sig på samma sätt och Pettis följde i hans led, så att de stod alla i en ring med de höjda trollstavarna mötande varandra. Det flög gnistar ur dem när ändarna rörde vid varandra och de fyra marodörerna strålade mot varandra.

"Vad håller ni på med här?" hördes Donni O'Malleys röst från dörren till tågkupén.

De fyra pojkarna lade snabbt undan sina trollstavar och vände sig mot dörröppningen där Donni stannat med sina fyra vänner från Gryffindor. James märkte Lily Evans bredvid Donni och kände hur hjärtat hoppade över ett slag. Hennes gröna ögon sken av munterhet och det långa röda håret glänste i solljuset, som lyste in genom tågets fönster bakom henne.

"Det angår inte er vad vi gör", sa Pettis fränt.

"Det såg ut som om ni förberedde er på en duell", sa Lily lojt.

"Det gjorde vi inte", sa Remus.

"Det finns knappast plats för er alla här inne om ni letar efter sittplatser", anmärkte Sirius för att avleda dem från ämnet.

"Vi letar inte efter sittplatser. Vi har det redan", sa Donni lojt och vände sig för att gå vidare. "Vi sticker, tjejer, och låter Blacks gäng vara."

Lily vände sig direkt för att gå, men den blonda Izzy Irwin kastade en trånande blick mot Sirius innan hon drog med sig Mary Macdonald, som också dröjt kvar och stirrat konstigt på Remus.

"Tjejer alltså!" muttrade Sirius avmätt och stängde kupédörren hårdare än nödvändigt.

"Varför i all sin dar kallar de oss för Blacks gäng?" sa James indignerat. "Varför inte Potters gäng?"

"För att alla har fattat att jag är ledartypen förstås", sa Sirius okynnigt.

"Det är jag också!"

"Sluta bråka i onödan, James. De måste ju kalla oss antingen för Potters eller Blacks gäng", sa Remus lugnt. "De kan knappast kalla oss för Lupins eller Pettigrews gäng, eller hur."

"Varför inte då?" sa Pettis sårat.

Remus gav honom en ironisk blick, men vände sig sedan åter mot James. "De har säkert börjat kalla oss för Blacks gäng för att en av tjejerna sagt det och de andra anammat det. Det betyder inte att de inte vet att du är lika mycket en bråkmakare som Sirius."

"Det tror jag också", sa Sirius och fick James att lugna ner sig.

"Bara de vet att jag är lika mycket en bråkmakare som Sirius", muttrade han.

"Det är jag säker om att de vet", försäkrade Sirius, men kunde sedan inte låta bli att skratta.

När skolan gick igång den terminen hade de ett helt nytt schema. Deras fem huvudämnen som de studerat sedan ettan hängde med, men hade fått mindre lektionstid för att göra plats för tillvalsämnena de behövt välja till trean. Det höjde deras skolämnen allt som allt till nio och utökade läxmängden avsevärt. Deras lärare ansåg att de nu borde vara väl bekanta med det de redan studerat i två år och förväntade sig att de kunde hänga med fastän lektionerna blev mer avancerade. Både trolldryckskonst och förvandlingskonst var plötsligt på en ny nivå, men även trollformellära och örtlära blev svårare.

I försvar mot svartkonster fick de återigen en ny lärare, precis som året innan, vilket Sirius ansåg vara en lättnad. Professor Moore hade varit nästan lika torr som historieläraren Binns och han hoppades att den nya läraren var bättre. Han var en storväxt man med ett långt svart skägg och härstammade någonstans från öst-Europa. Remus påstod att han kom från Makedonien, men Sirius visste inte riktigt var det var. Geografi var inte något ämne hans mamma lärt honom.

Han hette i alla fall professor Pavlovski och talade så dålig engelska att det var svårt att hänga med i vad han sa, speciellt när han bröt starkt på makedonska. Redan under sin första lektion visade han dock prov på att vara kunnig i försvarsmagi. Han konjugerade fram en docka ur tomma luften och visade sedan hur man kunde använda bortdrivningsbesvärjelsen depulso för att stöta bort dockan till andra sidan rummet.

"Detta är ett enkelt trick i magiska strider för att driva fienden ur vägen", förklarade han och lovade att lära dem det senare den hösten. "Innan vi kommer dit ska vi dock träna på några utvalda förhäxningar ni borde ha lärt er förra året för att se att ni verkligen kan dem."

Sirius förstod inte mycket av hans ord, men Remus hade lättare för utländska accenter och översatte viskande innehållet i Pavlovskis tal till sina vänner.

"Men varför ska vi träna på tvåans förhäxningar om vi går på trean?" sa Pettis oförstående.

"För att vi inte lärde dem på tvåan", sa Remus strävt. "Hörde du inte vad jag sa? Pavlovski nämnde precis att vår undervisning var undermålig förra året och att han ska rätta till saken nu när han är lärare."

"Han kan väl inte gå och säga att vi hade en dålig lärare förra året? Han är ju lärare själv", sa Pettis vantroget.

"Fast alla tyckte ju att Moore var en dålig lärare", påminde James.

"Hör ni, jag tror att vi ska resa oss upp och börja träna nåt nu", inflikade Sirius. "Pavlovski sa nåt åt det hållet precis."

"Visst", sa Remus och vände sin uppmärksamhet mot deras lärare igen för att höra instruktionerna, varpå han sken upp. "Det är pumpahuvud-förhäxningen som vi ska träna på", viskade han till sina kamrater. "Ni vet den som man använder i försvar mot erklingar och som Moore inte lärde oss förra året."

"Ah, jag minns det. Den lät intressant, men vi hade inte tid att pröva den själva", sa James som tränade gärna på den nu när de fick tillfälle till det.

Pavlovski lät dem träna i närmare trettio minuter innan han sa att han ville se dem göra petrificus totalus som nästa förhäxning.

"Vi hinner inte gå igenom varje förhäxning ni borde ha lärt er förra året, eftersom jag har mycket att lära er i år, men petrificus totalus är nödvändigt för er att kunna. Jag kan tänka mig att den kommer att komma upp i er kommande GET-examen."

"Fast vi kan ju den redan", sa Sirius lågmält till sina vänner. "Det hade varit roligare om han lärt oss nåt nyttigare."

"Det är bara för att vi tränade på den utanför lektionstid förra året. Kommer du inte ihåg att du tyckte att den är bra att kunna i dueller?" påminde Remus lojt.

"Jo, men det är ju därför jag önskar att vi kunde träna på nåt vettigare. Jag hade gärna lärt mig anteoculatia ordentligt eller varför inte tarantallegra. Det var kul när Patty använde den förra året mot Steve Laughalot efter matchen mot Slytherin, när han var sur över vår vinst."

"Jag tror inte de två förhäxningar tillhör vår kurs", sa James tveksamt. "De är mer såna som man lär sig utanför lektionstid."

"Ska ni visa er förmåga i petrificus totalus nu, pojkar?" sa Pavlovski plötsligt bredvid dem, fast med en så svår accent att det knappt gick att uppfatta orden.

"Visst, professorn", sa Sirius som fattat andemeningen i hans barska tonläge. Han höjde sin trollstav riktande den mot Pettis och sa: "Petrificus totalus."

Pettis stelnade direkt på sin plats och föll ner till golvet som förstenad.

"Utmärkt! Tio poäng till Gryffindor, mr …"

"Black", sa Remus.

"Mr Black", upprepade Pavlovski och gav sedan James och Remus tio poäng var, när de visade på perfekt utförda förhäxningar.

"Ni kan ju det här, pojkar", sa han belåtet och såg sedan förväntansfullt på Pettis tänkande att han var lika duktig som sina kamrater.

Pettis svettades under hans blick och blev så nervös av prestationsångesten att han inte ens lyckades säga trollformeln rätt än mindre förhäxa någon. Pavlovskis förväntansfulla min försvann och han suckade.

"Träna mer, mr Pettigrew", sa han kort innan han gick vidare för att se hur andra i klassen klarade sig.

"Han gav oss tio poäng var!" sa Remus förstummat.

"Gjorde han?" sa Sirius förbluffat. "Jag fattade inte riktigt summan ordentligt."

"Det var tio poäng var."

"Jag har nog aldrig fått tio poäng under en lektion", sa Sirius skrockande.

"Nej, mestadels förlorar du poäng på lektioner", flinade James.

De gick på gott humör till lunchen den dagen, glada över den utmärkta lektionen de haft och förväntansfulla inför sin nästa lektion, som var deras första tillvalsämne. Det var James som hade föreslagit att de valde talmagi som ett av de två tillvalsämnen de behövde ha på trean och Remus hade tyckt det vara en god idé. Sirius var också intresserad, men samtidigt nervös. Han hoppades att det inte var för mycket matematik i talmagin, eftersom hans mamma inte lärt honom mer än grunderna i matematiken då när han hemskolats. Fokuset i hans studier i ämnet hade mest varit hur man räknar ut sin lön i galleoner och hur man är sparsam med hushållsutgifter.

Pettis var den enda som inte frivilligt valt talmagi om han vågat välja något annat än det hans vänner ville studera. Han hängde bara med dem när de gick till sin första lektion i ämnet och hoppades att det inte var för svårt. Han hade nämligen inte alls klarat sig i matematik i mugglargrundskolan han gått.

När de kom till korridoren utanför klassrummet såg de Severus Snape stå där med sin Slytherinkamrat Evander Avery.

"Varning för slödder framför oss", sa Sirius som drog fram sin trollstav.

James fick en bestämd min på sitt ansikte. "Det där flotthårige kräket borde ha blivit utestängd från skolan redan förra året", fräste han och gick rakt mot de två pojkarna.

"Hej på er, Slytherinkräk", utbrast han högljutt innan han kastade oris bullitus-besvärjelsen mot Snape.

Snape hann inte märka vad som hände innan det var försent och Avery var också för långsam. Han höll ännu på att ta fram sin trollstav när Sirius slog honom med melofors så att hans huvud förvandlades till en pumpa och han förlorade förmågan att tänka. Snapes ansikte vreds av ilska och han försökte svara med att kasta en besvärjelse på dem, men inga ord kom ur hans mun. Istället för ljud dök det upp stora såpbubblor, som bildade sig i hans mun och flög upp i luften när han öppnade munnen för att tala. Hela klassen som samlats i korridoren brast i skratt av det och ingen märkte hur professor Vector dök upp på plats i samma stund.

"Dueller i korridorer är förbjudna, pojkar!" Hennes röst löd i korridoren så skarpt att skrattet dog med det samma. "Mr Potter, mr Black, jag har hört om er. Tio poäng var från Gryffindor och lägg undan era trollstavar!"

Hon viftade med sin trollstav och förvandlade Averys huvud tillbaka till normalt innan hon släppte Snape från hans bubbelmun-förhäxning.

"Då går vi in då", sa hon myndigt, fast med ett litet leende i mungipan.

"Och så började det igen", hörde James någon muttra nära sig. Han vände sig om och såg Lily Evans bakom sig. Hon gav honom en ilsken blick innan hon följde sin vän Donni in i klassrummet.

"Evans verkar ha valt talmagi också", sa James till Sirius när han följde honom in för att sätta sig.

"Jag märker det. Irwin är också här", sa Sirius sneglande mot den blonda Izzy, som satt sig bredvid Lily.

"Vad är det med Irwin?" sa James konfunderat.

"Har du inte märkt att hon är kär i Sirius, dummer?" skrockade Remus. "Hon stirrar jämt på honom."

James vände sig för att se på Izzy och märkte att denne hade sin blick fäst på Sirius samtidigt som hon viskades med Donni och Lily.

"Det har jag inte tänkt på", sa han förvånat.

"Du ser väl inte mycket annat än Evans, så det är inte så konstigt", flinade Sirius och fick honom att haja till.

"Vad menar du med det?" utbrast han indignerat. "Jag ser väl allt möjligt annat än bara Evans!"

"Lugna ner er båda. Evans är väl söt att se på med sina gröna ögon, Sirius, och Irwin är inte heller så ful med sitt blonda hår", sa Remus lojt.

"Fast det är ju Macdonald som är kär i dig, Remus", kontrade Sirius med glimten i ögat.

Remus höjde sina ögonbryn. "Vad menar du? Hon har väl aldrig sagt ett ord till mig."

"Nej, men hon brukar stirra på dig när ingen annan märker."

"Det gör hon. Det har jag också märkt", insköt Pettis.

"Jaså", sa Remus ytterst förvirrat.

Han kunde inte se Mary Macdonald på lektionen i talmagi, men fortsatte att undra om hans vänner verkligen hade rätt om henne. Hon var en ganska söt flicka med sitt långa mörka hår och blyga leende, men hon var tystlåten och yppade inte många ord med andra än sina tjejkompisar från Gryffindor. Remus hade svårt att föreställa sig att hon skulle tycka om honom på riktigt.

Sirius blev lättad när talmagi visade sig handla om magiska tal och förtrollningar och inte var närmare besläktad med matematiken. Det fanns en del fysik i ämnet, men professor Vector undervisade på ett lättförståeligt sätt så att alla i klassen hängde med, eller nästan alla i klassen. Pettis hade problem att fatta redan den första utläggningen professor Vector höll den dagen och hängde sedan inte med i något de gjorde den nästföljande timmen. När de i slutet av lektionen sattes att träna på sina första trollformler med tal, satt han stirrande på pappret han fått framför sig utan att förstå uppgiften. Inte ens James, Remus eller Sirius kunde få honom att fatta, fastän de alla försökte i tur och ordning. Till slut var de tvungna att ge upp och koncentrera sig på att göra uppgiften de fått själva.

"Jag fattade noll hela lektionen", sa Pettis förtvivlat när det ringde ut och de fick äntligen lämna Vectors klassrum. "Jag borde inte ha valt talmagi alls."

"Men gå och säg till McGonagall att du vill byta till nåt annat", föreslog James.

"Vad skulle det vara då?"

"Jag hörde Tatten säga att han hade spådomskonst nu efter lunchen medan vi hade talmagi. Du kunde ta det istället", föreslog Remus.

Pettis sken upp. "Tror du att jag kan få byta ännu?"

"Det tror jag när det är bara första dan och spådomskonst är på samma tid i schemat", sa James.

"Då går jag och frågar med det samma", sa han ivrigt och sprang därifrån, medan de andra styrde stegen ut till skolgården.

De såg Lily Evans gå före dem med sina vänner och stanna vid en stenbänk tillsammans med Eleanor Wyatt från Ravenclaw, som också haft talmagi med dem.

"Jag har valt mugglarstudier som mitt andra ämne", hörde de henne säga med ivrig min. "Jag kan knappt vänta tills första lektionen i det. Det känns spännande att få lära sig mer om mugglarna."

"Det var det enda ämnet jag ansåg totalt onödigt", sa Lily skrockande. "Men jag är ju mugglarfödd och kan redan allt om mugglarna."

"Vad har du valt då?"

"Jag hade svårt att välja, så jag tog både forntida studier och skötsel av magiska djur utöver talmagin."

"Hur kan du läsa tre tillvalsämnen, Evans?" utbrast James vantroget.

Tjejerna vände sig åt hans håll häpna över att han blandade sig i deras diskussion. De hade inte ens märkt de tre killarna stanna bakom sig.

"För att jag fick tillåtelse till det från professor McGonagall", sa Lily stelt.

"Det fattar jag väl, men hur får du det in i schemat med alla de ämnen vi redan har", sa James oförstående.

"Om du inte har märkt, så har ni andra ett par håltimmar varje vecka, vilket jag inte har. Jag läser mitt tredje tillvalsämne då."

"Vad då ett par håltimmar?" sa Sirius förvirrat. "Vi har bara håltimme på fredagen ju."

"Vi slutar tidigare på tisdagar, Sirius", insköt Remus.

"Det är för att jag har forntida studier då", förklarade Lily.

"Och jag har mugglarstudier sist på tisdagar", sa Eleanor Wyatt.

"Då fattar jag", sa James men såg ännu frågande på Lily. "Varför vill du läsa extra ämnen med allt det extra arbete det innebär, Evans? McGonagall sa ju i morse att håltimmarna vi har är till för den utökade bördan av läxor vi har i år."

"Jag vet inte hur det är med dig, Potter, men jag behöver inte ha håltimmar i mitt schema för läxor", svarade hon stolt. "Jag hinner med dem ändå."

"Kom nu, James, och låt tjejerna vara", sa Sirius lojt, dragande honom i ärmen. "Vi har annat för oss faktiskt."

"Vad annat har vi?" sa han förvirrat.

Han verkade ovillig att följa med och sneglade ännu bakåt mot gruppen av tjejer, medan Sirius drog honom obarmhärtigt därifrån. Tjejerna hade böjt sig närmare varandra och börjat viska om något och James önskade få höra vad det var de sa.

"Vi är i skolan igen och det är hög tid vi börjar planera in våra övningar i förvandlingskonst. Du vet, de där speciella övningarna vi pratade om i våras."

James sken upp när polletten trillade ner och han glömde bort tjejerna. De hade i våras bestämt sig för att tillsammans försöka bli animager, men upptäckt sedan att deras kunskaper i förvandlingskonst var alldeles för undermåliga för att ens träna på animagusförvandlingen ännu. Det var en avancerad förvandling som förvandlade en människa till ett djur och var livsfarlig om man utförde den fel, varpå de bestämt sig att börja förkovra sig på alla sorters djurförvandlingar först. Det var turligt nog något de hade i schemat för tredje årskursen och de hade redan under sommarlovet läst från sin nya lärobok att de skulle få träna på att förvandla döda ting till små levande varelser den terminen. Det var ett första steg i rätt riktning.

"Vi har den första lektionen i förvandlingskonst imorgon bitti. Är det inte bäst att först efter det börja tänka på extra träningspass i vårt krypin", anmärkte Remus.

"Ja, det är lite tidigt så här första kvällen ännu. Vi kan bara förkovra oss i det vi redan lärt oss", sa James.

"Kanske det, men jag tycker att vi ska gå och öva på det vi kan sen förut för att förfriska minnet lite", sa Sirius bestämt.

"Som du vill", sa James beskedligt och de styrde sina steg till fjärde våningen där de hade sitt krypin i en hemlig tunnel bakom en stor spegel, som de upptäckt året innan.

När James, Sirius, Remus och Pettis återvände den kvällen tillbaka till Gryffindortornet, var uppehållsrummet ovanligt fullt av folk.

"Vad är det som pågår här?" sa Remus förvirrat när han såg alla flockas kring anslagstavlan.

"Är det nåt intressant som ska ske?" sa James nyfiket.

De trängde sig igenom folkhopen och märkte Donni O'Malley stå bredvid anslagstavlan med två burkar i handen: den ena var märkt med ett stort P och den andra med ett stort B. En fjärdeårselev lade precis in en silversikel i varje burk och skrev sedan något i det pergament som Lily Evans höll i sin hand.

"Vad är det ni gör?" sa Sirius nyfiket.

Hans ord fick alla att tystna och stirra på honom och James, vilket fick dem att bli aningen förvirrade. Remus såg dock på anslagstavlan och drog häftigt andan. Där fanns ett stor plakat med James och Sirius namn i två kolumner. Över namnen stod som rubrik: "Terminens poängsaldo".

"Vad är det där?" sa Remus vändande sig med sin fråga mot Donni, som han anade hade hittat på det hela.

"Det är poängsaldot för Potter och Black förstås", sa hon med en skälmsk min. "Med tanke på deras notoriska sätt att jämt förlora poäng för Gryffindor har vi satt upp en vadslagning för terminen. Alla i elevhemmet får delta och gissa den summa poäng som Potter och Black förlorar sammanlagt under terminen, och den som kommer närmast den rätta summan vinner potten i slutet av terminen."

Hon skallrade menande på de två burkarna och log ett okynnigt leende. "Som ni ser har vi en vadslagning för Black och en för Potter."

"Å, får vi vara med?" utbrast Sirius förtjust.

Hans ord fick folk att tappa hakan och stirra oförstående på honom.

"Tycker du att det är kul att vi slår vad om dig?" sa en fjärdeårselev med namn Wolpert förvånat.

"Vadslagning är väl alltid roligt och speciellt om det är om mig", flinade Sirius.

"Du kan glömma att du får vara med så att du kan påverka hur många poäng du förlorar åt Gryffindor", fräste Matthew Tatton. "Vore inte du och Potter såna idioter ni är, hade vi ju inte ens behövt nån vadslagning och hade vunnit elevhemsturneringen förra året."

"Var inte en sån surpuppa, Tatten", sa James spydigt. "Den viktiga turneringen i skolan är faktiskt den i quidditch och inte den lama elevhemsturneringen som endast visar vem som är duktigast i skolan."

"Vi har fattat att du inte eftersträvar till att bli den sistnämnda, Potter, men du och Black får ändå inte vara med om vadslagningen om er", upplyste Lily kallt.

"När man tänker efter är Lupin och Pettigrew också diskvalificerade då de kan försöka påverka utgången", tillade Donni.

"Det skulle vi aldrig göra", försäkrade Remus.

"Tala du bara för dig själv", sa Pettis med ett snett flin. "Jag hade gärna varit med och hade säkert försökt förmå James och Sirius förlora den mängd poäng jag slagit vad på."

"Precis", sa Donni och vände sig sedan mot de andra som stod omkring henne.

"Är det några fler som vill vara med? Som jag sa så tar vi in gissningar endast under de första två skolveckorna, varefter vadslagningen stängs i väntan på slutresultatet."

"Som ni ser står båda redan på tio minuspoäng", tillade Lily. "De förlorade dem idag på rasten och vi lovar att föra in varje poäng de förlorar under terminen in i det officiella slutresultatet."

"Vi står inte alls på tio minus", utbrast Sirius indignerat. "Vi står på noll! Vi fick tio poäng tidigare idag och förlorade dem sen på rasten."

"Vadslagningen handlar inte om era intjänade poäng, Black. Den handlar om hur många poäng ni förlorar", förklarade Donni. "Ingen är intresserad av att veta vad ni tjänar in, eftersom ni ändå alltid är på minus i slutändan."

James och Sirius skrattade över det och sa inte emot. De fann det hela som ett roligt skämt och önskade att de fått vara med om det.

"Hur tänker ni göra sen när prefekterna ser det här?" sa Remus bekymrat.

"Det behöver du inte oroa dig för. Min storasyster Alice är försteprefekt i år och har redan gett oss tillstånd till detta", sa Leslie Williams med ett brett leende.

"Har hon?" sa James förstummat. "Men hon brukar ju ge oss straffkommenderingar jämt."

"Det är klart hon gör det när ni är de värsta bråkmakarna i Gryffindor", fräste Leslie. "Det är också därför hon godkänt denna vadslagning."

"Hrm", hördes plötsligt bakom Leslie; hon vände sig förvirrat om och såg Patty Rakepick stå där med sina vänner från sjunde klassen.

"Vem är det du kallar för värsta bråkmakaren i Gryffindor, Williams?"

Leslie rodnade svagt. "Värsta bråkmakare efter dig, Patty", sa hon snabbt då Patty ju kallades allmänt för rackartyg-Rakepick på grund av sitt rykte att vara skolans värsta bråkmakare.

"Precis vad jag tänkte", flinade Patty och vände sig sedan mot James och Sirius. "Strålande med denna vadslagning, va! Ger lite förströelse till skolåret i år."

"Vi har förstås redan skrivit våra gissningar om er", tillade Pattys bästa vän, Hattie Greengrass, leende.

"Det var väl att förvänta sig", skrockade James. "Jag önskar att man hade vadslagning om dig också, Patty. Då hade vi kunnat vara med på den."

"Ja, varför gör ni inte vadslagning om Patty för?" sa Wolpert från fyran.

"För att vi inte går i hennes klass", sa Donni lojt. "Hur tror du att vi kan hålla koll på hur mycket poäng Patty förlorar under terminen när vi går trean och hon sjuan?"

"Det är ju bara Potter och Black vi har gemensamma lektioner med", tillade Leslie.

"Ja, det är definitivt sjundeklassens sak att hålla vadslagning om Patty", sa Lily. "Vi har händerna fulla med Black och Potter redan."

"Jag hoppas att sjundeklassarna sätter upp en vadslagning i så fall", sa någon från femte klass.

"Ni är alla från vettet", utbrast Tatton avmätt. "Det här är ju sjukt! Hur kan man tycka att det är kul att Patty, Black och Potter jämt förlorar poäng som vi andra har tjänat in genom att vara duktiga i skolan?"

"Håll klaffen, Tatten! Ingen har frågat om din åsikt i saken", sa Sirius fränt.

Tatton såg hätskt på honom, men då ingen verkade ställa sig på hans sida tog han sin väska och lämnade rummet med en sur min. Han delade sovsal med de fyra marodörerna, men hade från första dagen varit osams med dem sedan de börjat skolan på Hogwarts, och antipatin mellan dem satt ännu lika djupt som förut.

"Det finns alltid nån som är surpuppa, även i Gryffindor", sa Patty lojt.

"Ja, fast de värsta surpupporna finns såklart i Slytherin", tillade Hattie.

"Det är ett som är klart", instämde Remus. "Gryffindor äger!"

Det födde spontana applåder och hurrarop och glädjen i rummet återvände medan folk började gräva i sina fickor efter silversiklar så att de kunde vara med i vadslagningen.

Jag hittade på den officiella vadslagningen om James och Sirius då jag hade någonstans i bakhuvudet ett minne av hur millie-maes karaktärer hade hållit på med nån vadslagning privat mellan sig. Även grejen att Mary Macdonald är kär i Remus och Remus i henne fanns i bakhuvudet på mig då jag hade läst det från millie-mae, så det blev att jag hade det med här.

(Min fanfic "En varulv på Hogwarts" var inspirerad av millie-maes "The Marauders" som finns här på FFN, så jag tackar henne för inspirationen hon gett mig.)