Sommarterminen gick i rasande fart med allt de fyra pojkarna hade för sig. Utöver det vanliga skolarbetet och de fortsatta övningarna i förvandlingskonst tog det otaliga timmar att gå igenom Hogwarts slott och rita en karta på alla utrymmen de hittade så att de inte ens var halvvägs i uppgiften när terminen led mot sitt slut. James hade turligt nog mindre quidditchträningar än vanligt och kunde hjälpa Sirius i deras sökning efter passande förtrollningar för kartor i biblioteket. Patty hade nämligen sin FUTT-examen att koncentrera på och sa att de redan hade ett vinnande lag, varför hon höll träningspass endast en kväll i veckan.

Hon hade förstås rätt i det när de haft det bästa laget i skolan de senaste två åren och det gav dem vinsten i turneringen även den våren. Det gjorde att Gryffindor återhämtade sig en del från det poängfall i elevhemsturneringen som Sirius, James, Remus och Pettis orsakat under påsklovet och inte blev totalt efter i det slutgiltiga poängsaldot. Hufflepuff vann poängligan och tog hem elevhemspokalen, eftersom de vunnit sina matcher i quidditch mot Ravenclaw och Slytherin och fått hundra extra poäng för det, medan Slytherin blev sist i ligan strax under Gryffindor.

"Det viktigaste var ju att vinna över Slytherin", sa James när slutresultatet var klart och avslutningsbanketten höll på att ordnas i stora salen inför skolavslutningen.

"Fast hade inte ni funnits i Gryffindor, hade vi vunnit båda turneringarna", fräste Matthew Tatton irriterat.

"Om James inte var i Gryffindor, hade vi inte vunnit i quidditch. Han är den bästa sökaren jag sett i mina dar", anmärkte Patty.

"Jag har haft en strålande kapten också", flinade James.

"Tackar, tackar", log hon. "Får se vem av er blir kapten nästa år nu då. Du blir säkert bra i den uppgiften, James, men det är tveksamt om du får bli det ännu på fyran."

"Det hade varit kul, men McGonagall tycker säkert att jag är för ung ännu."

"Ska vi dela vinsten i årets sista vadslagning nu då?" ropade Donni O'Malley och fick uppehållsrummet att tystna när alla vände sig mot henne. "Först tar vi väl vår egen Patty, som lämnar oss efter det här legendariska skolåret."

"Låt höra då", sa Patty leende. "Hur mycket ligger jag på och vem vinner potten?"

"Du ligger på exakt åttio minuspoäng och vinsten går därmed till Alice Williams", sa Donni.

"Va? Har du varit med om vadslagningen, Williams?" utbrast Pattys vän, Hattie, förstummat.

Alice Williams flinade brett, rättande till sitt försteprefekt-märke på bröstet. "Ja, varför inte. Jag har ju godkänt vadslagningen i år och kan i så fall vara med också", sa hon innan hon gick för att hämta burken med alla silversiklarna från Lily.

"Grattis till vinsten", sa Lily och alla applåderade kort.

"Nästa vinst går till Nigellus Wolpert från fyran", upplyste Donni. "Han gissade rätt summa för James Potters minuspoäng, vilka under den här terminen blev bara sextiofem."

"Har inte ni räknat påsklovets poäng med?" sa James förvånat.

"Självklart inte. Det var utanför terminen", sa Lily som gav burken märkt med P till Wolpert.

"Sista vinnaren för året blir den som gissade rätt poängsumma för Sirius Black", sa Donni högtidligt. "Han gjorde bäst för terminen med endast sextio minuspoäng, vilket var en så låg summa att endast en av er vågade gissa det."

"Va? År det sant? Har jag vunnit?" utbrast Patty förtjust.

"Ja, Patty. Vinsten i vadslagningen om Black går till dig", flinade Donni.

"Perfekt! Då får jag lite pengar som bonus nu när jag slutar skolan", sa hon belåtet och tog emot pengaburken från Lily.

"Vi får tacka alla för årets tävlingar. Det har varit intressant", sa Donni med ett leende när applåderna tystnat.

"Ni kör väl nästa år igen, eller hur", sa en sjätteårselev ivrigt. "Det här har varit kul i år."

"Kan hända. Vi får se på saken till hösten", sa Lily utan att vilja lova något.

"Kom igen nu! Det här var ju roligare än själva elevhemsturneringen", sa en femteårselev vädjande och andra i rummet stämde in.

"Hör ni! Vi tar ett skolår i taget", ropade Patty högt och fick alla att lugna ner sig. Hon vände sig då mot James och Sirius och skakade hand med dem. "Det har varit ett nöje att gå i skolan med er båda. Det känns lite tråkigt att säga adjö."

"Det tycker vi också", sa Sirius.

"Jag lämnar ansvaret för alla smarta rackartyg till er nu då. Det är ju ingen annan i skolan som är som vi tre."

"Vi lovar att fortsätta på samma sätt som hittills", sa James flinande och med det tog de formellt adjö av varandra även om de ännu hade banketten att gå till och resan med Hogwartsexpressen att göra.

Sirius var inte glad över tanken att behöva åka hem till sommaren, men var illa tvungen till det nu när skolåret var slut. Han kände sig nedstämd när han kvällen därpå klev över tröskeln till Grimmaldiplan nummer tolv i London och mötte sin mammas ilskna blick i hallen. Hon hade inte varit till stationen för att hämta dem och gav nu en varm hälsningskram till Regulus innan hon vände sig mot sin äldsta son och skällde ut honom på sitt vanliga vis. Regulus hade sett till att skicka ett brev i förväg för att skvallra om honom och flinade skadeglatt bredvid medan mrs Black skrek sig hes över Sirius.

Sirius sa inte ett ord till svar utan gick raka vägen upp till sitt rum där han stannade de nästföljande två veckorna inlåst och ifred från sin familj. Han mådde sämre än någonsin av att vara hemma och räknade dagarna som gick överlevande endast genom att läsa böcker han lånat från skolbiblioteket och som han med flit glömt lämna tillbaka innan skolavslutningen. Det var ett par böcker om avancerad förvandlingskonst och två till om hur man skapar hemliga föremål med hjälp av trolldom. De sistnämnda böckerna hoppades han innehöll någon trollformel de kunde använda till kartan över Hogwarts de höll på att skapa. James hade tagit den hem med sig då de tänkt att den var säkrast hemma hos Potters i Godric's Hollow. Om James föräldrar hittade den skulle det inte bli kalabalik i saken, vilket kunde hända med de andra föräldrarna.

Mr Potter hade meddelat Sirius att de hyrt en stuga i Frankrike och att de tänkte åka dit i mitten av juli, varför de hämtade upp Sirius från London på avresedagen innan flygningen över Engelska kanalen. Han hade kommit överens om saken med Sirius föräldrar i förväg och Sirius slapp därmed fråga själv om lov till resan. Hans mamma befallde honom endast att packa sin väska i tid och gav honom en gammal kvast att låna till resan. Sirius struntade i dess dåliga skick när han gladde sig över att få komma hemifrån och ta sig utomlands med Potters.

De tog sig ut över havet i närheten av Southampton flygande mot Bretagne i Frankrike. Deras mål var staden Brest som låg längst ut vid halvöns västra kust i en stor och vacker vik till Atlanten. Det var naturskönt och vackert där med en stor naturhamn fylld med båtar utanför staden och höga klippor vid havet på den sidan där den hyrda stugan låg.

Den lilla stugan hade bara två sovrum, men James och Sirius delade gärna rum med varandra och kunde viskas och skratta med varandra långt efter läggdags, medan James föräldrar hördes snarka i rummet bredvid. De stannade i stugan hela sommaren och hade så roligt tillsammans att de inte ens saknade tillbaka till skolan, vilket Sirius gjort i början av sommarlovet. Den halvfärdiga kartan om Hogwarts fick vänta till hösten tillsammans med allt annat, när de hade fullt upp med att bada i havet och göra utflykter i omgivningarna till den vackra staden Brest.

Det enda Sirius tagit med sig var de två böckerna om olika förtrollningar rörande hemliga föremål och de läste dem tillsammans med James på kvällarna, när de hade tid. De tyckte båda att böckerna var intressanta, men hittade inget definitivt i dem för sin karta.

"Det enda nyttiga i de här böckerna är den här förtrollningen som används för att skapa en egen formel att gömma text med", sa James en dag i augusti när han bläddrade i böckerna. "Vi kunde nämligen hitta på en egen fras som visar kartan och en fras som gömmer den igen så att ingen annan än vi kan läsa den."

"Det var en strålande idé! Vi vill ju inte ha kartan synlig för alla", sa Sirius förtjust.

"Precis."

"I så fall kunde vi även lägga en förhäxning över kartan så att den förolämpar folk som försöker läsa den utan att kunna rätt formel till den."

James skrattade. "Det låter perfekt! Jag tror att jag faktiskt redan sett en bok i skolbiblioteket som har en bra trollformel för det."

"Har du?"

"Japp. Det var i en bok som beskrev hur man gör ett skämtkort som ändrar text beroende på vem som håller i det. Jag ska göra ett sånt kort till pappas födelsedag, tänkte jag, och idén är att när han tar kortet i handen förändras den vanliga gratulationstexten till en text som säger pappas namn och förolämpar hans utseende medan det säger grattis till honom."

"Det låter ju hur kul som helst!" sa Sirius förtjust.

"Jag vet. Pappa kommer att skratta ihjäl sig över det. Kortet ska också ändra text om mamma tar det i sin hand och säga nåt om att hon inte ska vara för nyfiken över andras gratulationskort."

"Å, jag älskar det! Vi måste lägga en sån förhäxning över vår karta!"

"Jag håller med dig. Det är nästan nödvändigt ifall en lärare hittar kartan. Då kan de tro att det bara är en skämtartikel skapad att förolämpa folk."

"Bevare oss! Vi får inte låta kartan bli hittad av nån obehörig", utbrast Sirius bestört.

"Nej, men om det händer har vi en bra ursäkt till vad den är. Då kanske vi kan även få behålla den. De har ju inget behov att konfiskera ett skämtpapper som förolämpar folk på skoj. Vad jag vet är det inte förbjudet på Hogwarts."

"Du har hunnit tänka på saken, hör jag."

"Jo. Jag tänkte på saken innan vi åkte hit till Frankrike. Det var inte så mycket att göra hemma när mamma och pappa var så oroliga och inte lät mig gå ut för mycket."

"Vad var de oroliga för?" sa Sirius förbryllat.

"Har inte du hört om jätteanfallen som gjordes i våras? Det ena var ett anfall nånstans i Wales och det andra var i Sheffield. Båda gångerna attackerade en grupp jättar bosättningar för mugglare och vållade stora skador. Jag tror att de i Sheffield demolerade flera höghus och pappa säger att det blev tiotals döda."

"Det var ingen som talade om det hemma hos oss."

"Nå, jag hörde inte mycket annat än mina föräldrar viska med varandra om hur otryggt det var för mig om jättarna kom till Godric's Hollow under sommaren."

"Varför anfaller jättarna människor för? Ska inte ministeriet hålla reda på dem?"

"Jo då, men minns inte du hur Dumbledore sa att Voldemort söker få jättarna på sin sida. Jag hörde mamma och pappa diskutera med varandra hur Daily Prophet är felinformerad i ärendet och att det inte alls är förrymda jättar som sprider kaos i landet för sitt eget nöjes skull. Jättarna följer istället order från dödsätarna och skapar avsiktligt kaos så att ministeriet inte hinner göra annat än släcka bränder orsakade av dem. Det var i alla fall vad pappa sa i saken och jag tror att han vet vad han talar om."

"Menar han att jättarna är en rökridå så att dödsätare kan i hemlighet hålla på med sitt när alla andra är fokuserade på jättarna?"

"Det lät lite som det", medgav James. "Det är tydligen många fler mugglarfödda som försvunnit spårlöst i år och ingen vet hur och varför de försvinner. Det är därför vi är här i Frankrike. Mamma och pappa tror att det är säkrast för mig att vara utomlands för sommaren."

"Men varför var ni hemma i hela två veckor innan vi åkte hit då?"

"För att pappa inte kunde lämna sitt företag förrän i mitten av juli. Jag hörde faktiskt mamma säga till honom att han måste sälja företaget snart, om det blir mycket farligare i landet än det är nu."

"Oj, det var värst! Min familj tycker att allt är som det ska och pratade bara om hur Voldemorts anhängare blir fler och hur vi snart får en ny regering i landet. De vill ha bort Jenkins som minister och tror då att Voldemort ska ta hennes ställe."

"Det låter inte lovande", sa James med en bister min.