Helgen därpå höll James uttagningar för Gryffindors quidditchlag fast besluten att få till ett bättre lag än det de haft året innan. Hufflepuff hade vunnit turneringen då medan Slytherin kommit tvåa lämnande Gryffindor på tredje plats med bara tio poäng mer än Ravenclaw. Det hade inte enbart berott på deras dåliga jagare utan också på deras ännu sämre vaktare, som släppt in mål som ett såll medan de mediokra slagmännen precis lyckats hålla undan dunkarna från laget.
Hade James kunnat fånga kvicken snabbt i alla spelen, hade de inte förlorat så hårt, men de hade haft otur och kvicken hade varit som spårlöst försvunnen i två av deras tre matcher så att de legat efter rejält när han till slut fångade kvicken. Än så länge hade han aldrig missat kvicken i ett enda spel, men förra året hade han lärt sig att de behövde ha bra spelare annars också, eftersom han inte kunde vinna turneringen ensam.
Han var nervös när han väntade på de anmälda på plats och blev ännu nervösare när han såg Lily Evans komma mot honom med sitt flickgäng. Snabbt sneglade han på listan han fått av McGonagall den morgonen och kunde inte se någon av tjejernas namn på den. Han rynkade förbryllat pannan och såg hur tjejerna stannade bland dem som hade anmält sig till uttagningen från elevhemmet.
"Ska ni vara med?" sa han medan hans hjärta bankade hårt vid åsynen av Lily. Han kunde inte önska henne bort därifrån, men kände ändå att det inte var så bra för hans koncentrationsförmåga att hon var där. Hon hade börjat påverka honom mycket starkare det året och han kunde tappa sin tankegång bara han hörde hennes röst.
"Jag ska vara med", upplyste Izzy Irwing. "Jag frågade McGonagall nyss och hon skickade hit mig."
"Jag hade gärna också prövat min lycka", sa Leslie Williams.
"Okej. Det går bra", sa James och kunde inte låta bli att snegla mot Lily.
"Vi går och sätter oss då för att titta på", sa Lily som lämnade dem med Donni och Mary för att ta plats på läktaren.
James var tvungen att bita sig i tungan för att samla sig. "Nå, då börjar vi", sa han, harklande ljudligt.
"Ska ni titta med oss?" sa Sirius när de tre tjejerna kom upp till Gryffindors läktare där han satt med Remus och Pettis.
"Kan vi göra", sa Mary Macdonald leende blygt mot Remus.
"Varför är ni tre inte med på uttagningarna?" sa Donni nyfiket.
"För att jag inte vill vara med i laget", sa Remus.
"Och jag kan inte flyga bra nog", sa Pettis.
"Men du kan, Black", anmärkte Lily.
"Jag vet, men jag har aldrig spelat quidditch ordentligt, så det är inte säkert att jag blir till nytta för laget", sa han ärligt. "Jag har lovat James att göra ett prov om han inte hittar bra spelare, men annars hoppar jag över saken. Jag kommer behöva träna skitmycket om jag går med."
"Hur kan du inte spela quidditch? Du är ju renblodig och tillhör till och med det där kungliga gänget av tjugoåtta trollkarlssläkten, eller vad det nu var, som ska vara de finaste i landet", sa Donni förvånat.
"De heliga tjugoåtta, inte de kungliga", sa han lojt.
"Precis dem. Jag läste om dem i våras och såg namnet Black med på listan."
"Den listan talar bara om vilka som är de galnaste och mest fanatiska i trollkarlsvärlden, inte de som är bäst på quidditch", sa Sirius ironiskt.
"Du verkar inte ha nån hög uppfattning om din släkt, Black", sa Lily förbluffat.
"Nej. Det har ingen som känner min släkt", sa han lojt. "Ingen förnuftig människa, menar jag. De heliga tjugoåtta är förstås begeistrade över oss och har gift sig med oss Blacks i århundraden, så jag är typ släkt med alla renblodiga här på Hogwarts på ett eller annat sätt."
"Men du är inte stolt över det på det sättet som den där kusinen till dig var som gick här förut", sa Donni. "Hon som hörde till Slytherin."
"Cissy, ja. Hon är inte den värsta sorten vi har, men hon är en högfärdig Black ändå", sa han med förakt i sin röst. "Jag hade faktiskt hellre varit mugglarfödd om jag fått välja."
"Nu skojar du väl ändå! Vi kallas ju för smutskallar och man håller på och mördar oss överallt i landet. Du kan inte vilja vara en av oss", sa Lily skeptiskt.
"Jag tror inte nån vill bli förföljd på det sättet dödsätarna förföljer mugglarfödda för stunden, men Sirius menade att han hellre är en anonym trollkarl än en ökänd Black", förklarade Remus.
"Så du kan läsa mina tankar, Remus", sa Sirius ironiskt.
Remus gav honom en avmätt blick. "Ja, det kan jag i det här fallet. Du valde ju tillhörighet i Gryffindor med flit för att slippa din släkt."
"Sant", flinade han.
"Man kan väl inte välja elevhem! Det är sorteringshatten som sorterar oss vart den själv vill", sa Lily i protest.
"För de vanliga dödliga, men inte för oss som hör till de heliga ätterna", sa Sirius gäcksamt. "Jag tycker att Gryffindor är tuffast av alla och valde det därför."
Lily himlade med ögonen. "Visst och Merlin var en häxa."
Sirius skrockade roat, men började sedan klappa då Timmy Scott från deras klass gjorde precis en snygg räddning under sin uttagning som vaktare. Han flög med den nya Rensoparsexan som kommit ut den sommaren och verkade duktig på att vakta målstolpar, vilket fick James att ropa stunden senare att platsen som vaktare gick till honom.
"Vad bra att vi fick en bättre vaktare än förra året", sa Remus.
"Ja, Scott verkar ha talang", medgav Sirius.
James verkade också nöjd över saken nere på planen och skakade Timmy Scott i handen innan han gick över till att pröva alla som ville bli jagare.
"Nu är det Izzys tur", sa Donni spänt och de följde under tystnad hur en efter en av de anmälda försökte göra mål med klonken.
Izzy Irwin visade sig duktig på det, fastän James själv var i mål. Han var nämligen inte endast duktig att fånga kvicken utan kunde fånga allt som flög i luften så länge han satt på sin kvast.
"Potter är skitduktig som vaktare också", sa Lily förstummat. "Han är nog bättre än Scott ens."
"Det är klart han är. Det finns ingen i quidditch som Potter", sa Donni.
"Det är synd att han inte kan spela i varje position själv. Det hade varit lustigt om vi haft sju Potters i laget", sa Remus skojfriskt.
Lily skrattade med de andra och kunde inte låta bli att se med beundran på James förmåga i luften. Hon glömde till och med att se hur Izzy klarade sig under sin uttagning, när hon höll blicken på James med förtjusningen skinande på ansiktet. Ingen märkte dock saken, eftersom de var alla så koncentrerade på uttagningarna.
Det var ingen av jagarna som lyckades göra mål, men tre av tjejerna var nära till det och hade fått igenom klonken om James inte gjort närmast omöjliga manövrar i luften och fångat klonken mot alla odds. Han fick höga applåder av de som var närvarande och verkade stortrivas med uppmärksamheten. Han bugade teatraliskt till sin publik och hans flin breddades ju längre uttagningarna pågick.
I slutändan valde han de tre tjejerna som gjort bäst ifrån sig. Izzy råkade vara en av dem, och de två andra var Sarah Wood från fyran samt Jane Morgan, som hörde till den andra sovsalen för tjejerna på femman. Den sista uttagningen var för slagmän och slutade med Thompson och Harris, som båda var killar från trean.
"Då har vi fått till laget", sa James belåtet till de utvalda. "Jag hör av mig när vi börjar träna."
"Det var nog en vink för oss att gå ner härifrån", sa Remus som reste sig från sin plats.
"Sant. James byter nog bara om och sen kan vi gå till ni-vet-vart", sa Sirius belåtet.
"Vad har ni i sinnet?" sa Donni med nyfikenhet i rösten.
"Det angår inte dig", sa Pettis spydigt.
"Var lite snällare mot tjejerna, Pettis. De tillhör faktiskt Gryffindor med oss", sa Remus förmanande.
"Kanske det, men de har inget att göra med våra förehavanden", sa Pettis surt.
"Vi är inte intresserade av era förehavanden, Pettis", sa Lily kyligt. "Du får behålla dina hemligheter för dig själv."
"Det är inte så stora hemligheter vi har", sa Remus lugnande.
"Det är lugnt, Lupin", svarade Lily med ett leende. "Ni får ha hemligheter från oss. Vi tar inte åt oss."
"Kom nu, Remus, och låt tjejerna vara", sa Sirius uttråkat.
"Visst." Han vinkade adjö till tjejerna med blicken dröjande en stund i Mary Macdonald.
"Ska inte du också fråga henne ut?" sa Sirius till honom när de stannade utanför omklädningsrummet för att vänta på James.
Remus bleknade förfärat. "Aldrig i livet! Tror du att jag tänker ha en flickvän med mitt problem?"
"Ditt håriga lilla problem hindrar väl inte dig från att ha en flickvän", sa Sirius lojt. "Det var det löjligaste jag hört!"
"Mitt håriga lilla vad?" sa Remus vantroget, men kunde sedan inte låta bli att skratta åt det. "Visst, kalla det vad du vill och tyck vad du vill, men jag tänker inte ha en flickvän. Jag gillar bara hennes utseende, det är allt."
"Som du vill. Hon är visserligen söt, men hon är ändå lite för mesig för min smak."
"Vem gillar du då?" insköt Pettis nyfiket.
"Ingen direkt. Om Donni varit snyggare, så hade jag kunnat gilla henne. Hon är stöddig nog för mig."
"Men hon är ju ful!" sa Pettis avmätt.
"Är hon inte alls. Hon ser väl normal ut", sa Remus.
"Alldaglig är ordet", sa Sirius. "Men annars är hon schysst."
"Gillar du nån, Pettis", frågade Remus.
Pettis rodnade och såg snabbt undan för att inte visa det. "Nä, inte riktigt, fast en del är ju snygga att se på", sa han med lögn. Han hade från dag ett gillat både den rödhåriga Lily och brunetten Leslie Williams från deras klass, men såg på dem endast då när ingen annan märkte saken. Han tordes inte visa sitt intresse öppet på det sättet som James gjorde och speciellt inte när de andra redan tyckte att Lily hörde till James.
I samma stund kom James ut med sin träningsväska över axeln och hälsade glatt på dem. "Vilket bra lag jag fick, eller hur!"
"Verkligen. Nu kan vi vinna i quidditch igen", sa Sirius med ett leende.
"Och du slapp göra dig själv till åtlöje i luften."
"Precis", skrockade han. "Det var perfekt på alla sätt!"
"Vi sticker väl ut till skogen nu då, eller hur?" sa Pettis förväntansfullt.
"Det är planen. Jag måste bara låsa in quidditchbollarna", sa James och styrde stegen till förrådet i närheten för att sätta in dit de redskap han lånat för uttagningarna.
När de stunden senare var på väg mot slottsgården såg de en grupp slytherinare sitta där skrattande och mörknade i blicken. Snape, Avery och Mulciber var med och de hörde hur Mulciber sa högt: "När Ni-vet-vem kommer till makten, kan vi jaga ut alla smutskallar från Hogwarts och får en värdig skola att utbildas på."
Hans ord fick ilskan att blossa upp i James och han tappade sin väska till marken medan han drog fram sin trollstav ur sin ärm. Han hade det året skaffat sig hållare till sin trollstav i ärmen på sin skoluniform så att han kunde få fram staven snabbare i en duell och hade tränat på knepet redan innan skolstart för att få till det snabbt.
"Är ni såna ynkryggar att ni inte vågar uttala namnet på er egen herre högt?" utbrast han i vrede. "I så fall behöver ni inte munnar heller!" Med det kastade han oris anatis på Mulciber så att hans mun förvandlades till en anknäbb och han började kvacka som en anka.
"Du ska få betala för det där, Pottan", skrek Snape ilsket. "Levicorpus!"
James lyckades väja undan i sista stund, beredd på duellen, men Remus var inte lika tursam. Plötsligt förlorade han fotfästet från marken och vändes upp och ner hängande från sina fötter i luften. Han skrek till förfärat och blev dinglande kvar i luften medan hans tre vänner utkämpade en duell med slytherinarna på fullaste allvar. Det var som om de gångna årens tävlingsinriktade rivalitet hade ersatts med samma hat som spred sig ute i samhället mellan de som var för Voldemort och de renblodigas makt i samhället och de som var för jämställdhet, frihet och allas rätt att leva.
"Du är inget annat än en blodsförrädare, Black, och dina vänner med dig", skrek Avery medan han försökte förbanna dem med svartkonster.
Det var både blindhetsförbannelsen och blodig näsa-förbannelsen han kastade mot dem, men de missade sitt mål och han blev själv träffad av gnomi somnio, som Sirius slog honom med. Det fick honom att se hallucinationer av anfallande pixignomer, som flög i luften kring honom, och han lämnade duellen skrikande och viftande vilt med sina armar i ett försök att undvika pixignomernas attack.
"Det där var perfekt, Sirius", ropade James förtjust, men blev då förhäxad av Rhonda Wilkes med obscuro, som trädde en ögonbindel på honom som han inte kunde avlägsna själv.
Remus som ännu hängde i luften befriade honom från det med sin trollstav som han ännu höll i, och han hann därmed hoppa ur vägen för en förbannelse som Snape försökte kasta på honom. Regulus och Rosier hade varit med på striden i början tillsammans med en till tjej, men de hade alla slagits med petrificus totalus precis som Pettis, vilket gjorde att Sirius och James var de sista som stred mot Snape, när Sirius lyckats slå Rhonda Wilkes med pumpahuvud-förhäxningen. Remus hade svårt att sikta från luften, men hade ändå försökt, och det var han som fick Regulus förstenad med en förhäxning som var menad åt Snape, men gick åt fel håll.
"Expelliarmus", ropade James och lyckades avväpna Snape fångande hans trollstav, medan Sirius slog honom med spagettiförhäxningen så att hans ben blev som gelé och han föll till marken.
"Vad är det du slog Remus med, Snivellus?" krävde Sirius få veta.
"Ja, vi får inte ner honom hur mycket vi än försöker", tillade James och lyfte upp Snapes trollstav som han höll i sin hand. "Du får tillbaka den här om du berättar motbesvärjelsen för oss."
"Om inte, förvandlar vi ditt huvud till en pumpa och hämtar McGonagall hit för att hjälpa oss med Remus", tillade Sirius.
Snape såg hatfullt mot dem, men en enda blick på hans egna vänner talade om för honom att han var i underläge. Wilkes irrade runt på slottsgården med en stor pumpa på sina axlar istället för ett huvud och Avery hade stuckit iväg jagad av de inbillade pixignomerna. Mulciber hade också sprungit in med sin anknäbb för att ta sig till sjukhusflygen och resten låg förstenade omkring honom.
"Liberacorpus", väste han mellan sina tänder när Sirius pekade varnande på honom med sin trollstav. "Motbesvärjelsen är liberacorpus."
"Bra", sa Sirius triumferande och vände sig för att peka mot Remus sägande trollformeln. Den fungerade direkt och Remus föll ner till marken fri från sin förhäxning.
"Det var väl inte så svårt, Snivellus", flinade James och kastade hans trollstav längre bort så att han behövde krypa för att få tag på den.
"Vi sticker", sa Pettis som kommit på fötter sedan de släppt honom fri från hans förstening.
"Ja, det är bäst. Man får ju allergiska utslag av dessa jädrans dödsätarynglar", fräste Sirius.
"Det är ett som är säkert", instämde James och de styrde sina steg in lämnande slytherinarna åt sitt öde.
"Vilken tur att vi lärt oss duellera bättre än förut", sa Sirius när de kom in i slottet. "De använde återigen svartkonster mot oss och det verkade vara på blodigt allvar."
"Jag vet. Jag märkte samma sak", sa James mörkt.
"Det där tricket som Snivellus gjorde mot Remus var dock ganska häftigt", insköt Pettis. "Man hade velat kunna det själv."
"Det var inte så kul att bli offer till det", påpekade Remus fränt. "Jag känner mig fortfarande yr i huvudet."
"Det är bäst att vi tar oss upp till Gryffindortornet så att du får vila", sa Sirius omsorgsfullt. "Vi vill inte att du blir dålig redan nu när det är en hel vecka kvar till fullmåne."
"Lite vila hade inte skadat", sa han tacksamt då han hade hängt hela duellen upp och ner och kände att huvudet var lite konstig så här efteråt.
"Jag tror att jag absolut ska lära mig det där tricket", sa James. "Hade varit skönt att lämna Snivellus hängande i luften för en dag eller två."
"Ja, det hade inte skadat alls", skrockade Sirius.