Först: Alla kända karaktärer tillhör Stephenie Meyer...

Detta är ett oneshot om hur Renesmee får sin första månadsblödning. Hur Carlisle tar hand om henne och de inser att hon har större problem än vad de fattat.

Jag är endast 13 så om min grammatik när översatt på engelska inte är bäst, döm mig inte.

Hoppas ni gillar det :)


Renesmee:

Jag sätter mig upp i sängen. Jag stryker över lakanen med handen och när jag lyfter den är den blodröd. Jag sover över hos de andra idag för att ge mor och far lite utrymme. Jag sover i fars gamla rum.

- Nessie, vad är det, frågar Esme mig och jag rycker till.

- Inget, säger jag även om jag vet att hon säkert skulle veta vad som har hänt.

Tårar börjar rinna ner längs mina kinder och jag sväljer.

- Kan du hämta Carlisle, snälla…

Esme suckar och jag borrar ner huvudet i kudden.

Jag ligger där när en smärta genomborrar min nedre del av ryggen och magen.

Jag skriker av smärta och Carlisle springer in till mig.

- Nessie, vad är det, säger han skärrat innan han sluter mig i sina armar.

Jag bara sitter där och gråter innan, Rosalie och Alice, samt Jasper kommer inspringande.

- Nessie! Vad är det? Jag kan känna att du har ont, säger Jasper och ser ganska medtagen ut också.

Jag drar ett andetag och darrar till av smärta.

- Jag har ont, jag är täckt i mitt blod, jag vet inte var det kommer från men det värsta är att den nedre delen av min mage och rygg gör fruktansvärt ont, snyftar jag.

Rosalie ger Carlisle en blick och han suckar.

- Jasper, kan du vara snäll och gå och hämta lite smärtstillande från mitt kontor.

Jag har aldrig haft smärtstillande förrut eftersom mor och far samt Carlisle inte vet hur jag kommer att reagera.

- Renesmee, har Bella och Edward berättat hur barn blir till för dig.

Jag ser förvirrad ut och sätter handen mot Carlisles kind. Han suckar. Allt jag vet om hur barn blir till är att en spermie måste träffa ett ägg och att de smälter samman. Sen fäster barnet till väggen och där växer den, vanligtvis i nio månader.

- Det du vet är efter själva akten är genomförd, suckar Alice.

- Ja, väldigt typiskt Edward, säger Rosalie och Carlisle samtidigt.

Jasper kommer in och sänder vågor med lugn och lindrande. Jag ler mot honom men han han sträcker bara fram handen och ger mig de två tabletterna med smärtstillande.

Jag kollar noga på honom och inser att han håller andan, vilket även Rose och Alice gör.

- Carlisle, hon blöder, och det är färskt, får tillsist Rosalie fram.

- Gå, alla tre, jag löser detta, säger han utan att tveka en sekund.

Jag tar tabletterna med smärtstillande och han ler mot mig.

- Nessie, du har fått din första månadsblöding, eller som folk skulle säga nu. Du har fått din första mens. Det i sig är inget farligt men jag har misstanken, eller snarare jag vet att du har Endrimenioses. Det är då du har delar av likadan slemhinna som i livmodern i på dina äggstockar till exempel. Det gör ont och den rivs loss. Det bildar ärr och likande vilket kommer göra så att om du kan få barn, kommer att ha svårt att få det. Om det inte botas i tid. Därför kommer jag att ta med dig till sjukhuset snart och så hoppas vi att du blir bättre. Jag vill ha dig på medecin så fort som möjligt och sen ska vi kolla upp hur allvarligt det är. Skulle det vara för allvarligt ser jag om vi kan operera.

- Carlisle, kan du sova här i natt.

- Älskade Nessie, jag är ledsen men inte här, dit rum luktar gott. Jag har inte jagat på jag vet inte när, så du kan säkert sova inne hos mig och Esme men inte här, okej.

Jag nickar och han hjälper mig upp. Sen hjälper han mig att sätta på massa konstiga grejer som han förklarar vad det är. Sen minns jag inte mycket mer. Jag måste ha somnat.

- Carlisle, hur mår hon. Hon är blek.

- Hon har fått sin första månadsblödning.

- Men hon är bara tre och ett halvt.

- Älskade Esme, kroppsligt är hon sjutton. Jag är bara rädd att hon kommer att börja bli intim med Jacob och bli med barn.

Esme suckar och kramar om mig.

Jag kan inte låta bli att le, även om det avslöjar mig. Carlisle suckar djupare och jag kan inte låta bli att le.

Hela min familj, varenda en av dem älskar mig fruktansvärt mycket. Jag är deras lilla mirakel.