Det var endast fem dagar kvar till Harrys elvaårsdag när det flög en okänd grå uggla till Holnatt. Sirius, Remus och Harry satt vid frukostbordet för att äta när Remus märkte ugglan och höjde ena ögonbrynet.

"Det där kan väl ändå inte vara nåt annat än brevet från Hogwarts", sa han.

Sirius vände på blicken och reste sig snabbt för att öppna köksfönstret till ugglan. Den stora lappugglan flög rakt fram till bordet och tappade ett tjockt brev bredvid Harrys tallrik. Harry såg nyfiket på det fina kuvertet. Det hade ett vaxsigill med ett vapen som föreställde ett lejon, en örn, en orm och en grävling omgärdande bokstaven H. Han tog brevet i sin hand och såg sitt namn skrivet på andra sidan med smaragdgröna bokstäver.

Mr H. Potter
Adress okänd

Han stirrade på orden. "Varför står det att min adress är okänd? Dumbledore vet ju var jag bor."

"För att du har hemlig adress. Dumbledore må veta det, men skolan vet inte, så då måste de skriva det på kuvertet", sa Remus.

"Men det är ju onödigt att skriva orden 'adress okänd' på kuvertet", sa Harry förvirrat. "Ingen brukar ju skriva det i breven ni två får. De brukar bara komma hit på era namn."

"Vanliga dödliga gör inte sånt, men det är annat med Hogwarts. De ska alltid vara så specifika med allt", flinade Sirius. "Hade de vetat din adress hade det stått: 'Det största sovrummet, Holnatt, Lower Holbrook, Suffolk' under ditt namn."

"Menar du att Hogwarts skriver även rummet man sover i i adressen?" sa Harry förbluffat.

"Det gjorde de när vi gick i skolan, så jag är säker att de gör så än idag", sa Remus. "Magin som ser till elevlistorna på skolan är specifik."

"Det är endast fideliusförtrollningen som hindrar den att fungera i ditt fall", tillade Sirius.

Harry skrockade roat, men öppnade sedan det tunga kuvertet och tog ut brevet. Han kände sig uppspelt över att äntligen få sitt eget brev från Hogwarts och såg leende på orden överst i brevet där det stod:

HOGWARTS SKOLA FÖR HÄXKONSTER OCH TROLLDOM
Rektor: Albus Dumbledore

Under Dumbledores namn stod alla hans titlar, men Harry hoppade över den biten och koncentrerade sig på själva brevet där det stod att han hade blivit antagen som elev på Hogwarts och att han behövde skicka sitt svar till skolan senast trettioförsta juli. Brevet var signerad av Minerva McGonagall, biträdande rektor.

"Varför skriver de att de vill ha svar från mig?" sa han oförstående.

"De behöver veta ifall du ska börja på Hogwarts nu i höst eller inte", sa Sirius.

"Jag kan skriva brevet med det samma", sa Remus och reste sig från sin plats.

"Bäst att du gör det, farbror Remus. Jag tänker inte missa min skolstart på Hogwarts", sa Harry bestämt.

"Ja, du kommer att få rejält roligt där", log Sirius.

Han sträckte sig fram för att ta listan som var inkluderad i brevet och ögnade snabbt igenom den. "Du verkar behöva det gamla vanliga: svarta skolklädnader, en vintermantel, en häxhatt, skyddshandskar och alla de nödvändiga redskapen du behöver till dina lektioner. Tennkittel har jag inte sett sen jag gick i skolan, men vi får köpa det till dig, Harry, och det är bäst att vi köper skyddshandskar av drakskinn. De är bäst."

"Får jag se?" Harry tog listan för att läsa den och log när han såg trollstav bland redskapen han behövde till skolan. "När ska vi åka och köpa min trollstav?"

"När vi köper allt annat också. På din födelsedag."

"Men varför kan vi inte åka redan idag? Det är ju fem dar kvar till min födelsedag!"

"För att vi har kommit överens med Hagrid att träffas i Läckande Kitteln på din födelsedag. Han behöver vara med oss till Diagongränden."

"Jag behöver väl inte vakt nu längre! Jag är stor nog att börja skolan och borde kunna handla på Diagongränden utan vakt."

"Glöm det. Du kan inte ens den enklaste lilla skyddsbesvärjelsen att ta till ifall nån anfaller dig. Du ska ha vakt närhelst du lämnar Holnatt."

Harry snörpte missnöjt på munnen. "Kan inte du skriva till Hagrid och bestämma att vi träffas redan imorgon då?"

"Nej, det kan jag inte. Det är fullmåne i natt och Remus kommer att vara sängliggande imorgon."

Harry stönade då han totalt hade glömt bort saken. I samma stund återkom Remus till köket. Han hade skrivit ett kort svar till Hogwarts och gav det nu till Sirius.

"Kan du skicka det här? Jag ska sätta mig i fåtöljen en stund."

"Gör du det, men glöm inte dricka trolldrycken jag gjort åt dig. Den hjälper mot illamåendet du säkert har."

"Tack", sa Remus med ett svagt leende.

Han tog den rykande trolldrycken från köksbänken, svepte ner den i ett svep och lämnade sedan rummet. Harry följde hans göromål med sin blick och sa inget innan han lämnat köket igen.

"Vi åker väl tidigt på min födelsedag till Diagongränden", sa han när Remus var utom hörhåll.

"Det gör vi. Direkt efter frukosten", lovade Sirius.

"Vad bra", log Harry och sa inget mer i saken. Det gick inte att bråka om fullmånenätter, när han visste så väl hur sjuk Remus blev av dem. Istället koncentrerade han sig på sitt brev för att se vad mer han behövde till skolan. I slutet av brevet nämndes att man fick ha med sig ett husdjur till skolan, vilket kunde vara en uggla, en katt eller en padda.

"Kommer jag få min egen uggla på min födelsedag också?"

"Det ska du få."

Harry log lyckligt. Han hade velat behålla en av Candys kattungar den våren när Candy dog, men Sirius hade sagt att han fick välja att antingen ha en uggla eller en kattunge. Det hade slutat med att han valt en uggla och låtit mrs Figg sälja alla fem kattungarna. De hade alla flyttat till sina nya hem veckan före och han hade saknat dem sedan dess, men gladde sig nu över tanken att få en egen uggla.

Han tyckte att Sirius fjälluggla Pongo var den häftigaste ugglan han sett, speciellt i jämförelse med Remus lilla skrikuv. Pongo var en stor hane med vita fjädrar, men den hade så mycket svarta fläckar att den var svartvit till färgen. Sirius hade haft den sedan sin elvaårsdag och hade lovat att Harry skulle få en egen uggla också till sin födelsedag.

"När får jag ta med mig ett kvastskaft till skolan då? Det står här att förstaårseleverna är förbjudna att ha kvastar."

"Det är för att ni ska ha flyglektioner på ettan för att lära er att flyga."

"Men jag kan ju redan flyga."

"Jag vet, men skolan bryr sig inte om det. Alla ettor ska ha flyglektioner och sen får man ta med sig en egen kvast till tvåan."

"Men vad är det för kvast jag ska använda under flyglektionerna då?"

"En av skolans kvastar."

"Vilket märke är de?"

"På min tid var det Stjärnskott. Det var ett billigt märke och kvastarna var inte gjorda för racing, men de dög till flyglektioner. Jag har dock ingen aning vad Hogwarts har för kvastar idag."

Harry suckade. "Förmodligen inga racerkvastar då."

"Nej, det tror jag inte heller."

Sirius reste sig för att vissla ut genom fönstret. Visslingen ljöd över gården och några sekunder senare såg de Pongo flyga mot dem.

"Du ska få flyga med ett brev till Hogwarts, Pongo. McGonagall behöver få veta att Harry ska börja skolan", sa Sirius.

Pongo hoade till hälsning och puffade till honom kärvänligt innan den erbjöd sin vänstra fot till honom. Efter att ha fäst brevet Remus skrivit i foten klappade Sirius ugglan och lät den flyga iväg.

"Så … Ska vi fixa till köket nu då?" sa han vändande sig mot Harry. "Du får lägga inköpslistan på ett säkert ställe. Vi behöver den med oss till Diagongränden."

Harry nickade och lade både listan och brevet in i kuvertet igen. Han märkte då tågbiljetten som var kvar i kuvertet och tittade på den. Hans läppar drogs till ett brett flin när han läste orden "Perrong nio och trekvart". Vad han drömt om att få ta Hogwartsexpressen därifrån för att få börja i den bästa skolan för trolldom i hela världen!

På Harrys elfte födelsedag stekte Sirius en hel hög med pannkakor till frukosten och Harry fick äta dem med glass och hallonsylt, vilket han tyckte speciellt mycket om. Sirius lät honom njuta av morgonen tills det var dags att börja göra sig i ordning för att åka iväg till Diagongränden i London. Då bad han Harry att komma till vardagsrummet så att han fick tala med honom.

"Harry, du vet ju hur jag alltid förtrollat ditt utseende när vi varit till Diagongränden."

"Ja, annars känner folk igen mig."

"Precis." De hade ansett det säkrast att dölja vem Harry var närhelst de varit bland trollkarlar under åren som gått. Sirius hade velat skona Harry från det kändisskap han kastats in i genom sitt besegrande av Voldemort, så det var inte många från trollkarlsvärlden som sett honom de gångna tio åren.

"Nu när du börjar på Hogwarts är det dags för dig att stiga fram", upplyste Sirius. "Det går inte att dölja ditt utseende eller ditt namn på skolan och idag ska vi därför åka helt öppet till Diagongränden."

"Ska vi?" sa Harry förstummat.

"Javisst. Det blir inget sånt där snabbt besök vi gjort hittills, utan vi har massor att handla och du behöver vara beredd på att folk kommer att stirra på dig."

"Okej."

"Du behöver inte bekymra dig över uppmärksamheten du får. Vi kommer att finnas vid din sida hela tiden", sa Remus.

"Du kommer att vara helt säker, det lovar vi, och Hagrid kommer ju att vara med oss också", tillade Sirius.

"Jag är inte orolig, jag lovar."

"Bra. Då vet du vad som väntar. Dags för oss att köra iväg."

De flög till London med Triumphen som vanligt och Harry fick sitta framför Sirius för att styra tills de kom över staden. Sirius ansåg det säkrast om han landade in bland Londontrafiken själv; den var full med mugglarfordon i alla storlekar och det var inte lätt att navigera bland dem. Han var van vid det sedan gammalt, men Harry var ännu en novis i körning.

De parkerade motorcykeln på Charing Cross Road i närheten av Läckande Kitteln. Harry hade aldrig förut varit in till puben själv och följde nyfiket efter Sirius dit. De hade förut transfererat sig rakt in till Diagongränden för att slippa trängseln på puben när de hade Harry med sig, men nu väntade Hagrid på dem där. De hittade honom med en öl i handen samtalande med den gamla bartendern, Tom, vid bardisken.

"Hallå Hagrid!" hälsade Sirius glatt.

"Tjena, Sirius och Remus!" log Hagrid. "Och hallå Harry! Du har vuxit i sommar!"

Harry skyndade sig fram för att krama om Hagrid, som han gillade skarpt. Han hade alltid varit förtjust i honom och tänkte inte ens på hur skrämmande han egentligen såg ut med sitt buskiga skägg och hår och sin enorma storlek.

"Vid Merlin!" sa bartendern tittande på Harry. "Det här kan väl ändå inte … Är han verkligen …?"

En plötslig tystnad hade fallit över puben, när alla stirrade nyfiket på de nyanlända.

"Du store tid … Harry Potter, vilken ära!" Med tårar i ögonen steg Tom fram bakom baren för att skaka Harry i handen. "Välkommen, mr Potter! Välkommen!"

Hans ord bröt tystnaden och plötsligt hördes skrapande av stolar och skyndande fotsteg när alla trängde sig fram för att skaka Harry i handen. Sirius grymtade missnöjt, men kunde omöjligt dra Harry med sig i det kaoset som följde. Han höll hårt i sin trollstav och såg vaksamt omkring sig, men ingen runt dem verkade utgöra någon fara. De var alla genuint förtjusta över att få se Harry Potter där helt plötsligt.

En efter annan presenterade de sig till Harry skakande hans hand. Sirius skymtade även Dedalus Diggle iklädd sin sedvanliga topphatt tränga fram. "Det är mig ett nöje, mr Potter! Kan inte säga hur glad jag är! Diggle var namnet, Dedalus Diggle."

Sirius höjde ena ögonbrynet mot Diggle irritationen växande på sin insida.

"Jag har sett er förut", sa Harry. "Ni bugade er för mig en gång i Hogsmeade."

"Han kommer ihåg", utbrast Dedalus Diggle uppspelt. "Hörde ni det? Han kommer ihåg mig!"

Sirius grymtade irriterat. "Skärp dig för tusan, Diggle!"

Denne råkade vara en medlem i Fenixorden och hade varit på vaktuppdrag en gång i Hogsmeade, när de varit dit. Han hade hållit sig på avstånd och Harry hade aldrig träffat honom ordentligt, men ändock fann Sirius hans beteende extremt löjligt.

"Ah, Black och Lupin! Så trevligt att få träffa er", sa Diggle som hört Sirius grymtande.

"God dag, mr Diggle", sa Remus hövligt.

I samma stund steg en blek, oerhört nervös ung man fram till dem.

"Professor Quirrell, är ni här?" sa Hagrid överraskat. "Harry, professor Quirrell kommer å bli en av dina lärare på Hogwarts."

"P-P-Potter", sa professor Quirrell fattande Harrys hand. "S-så a-angenämt att f-få träffa er."

"Vad är det för ämne ni lär ut, professor Quirrell?"

"F-försvar mot s-s-svartkonster", mumlade professorn och lät som om han helst hade sluppit ämnet. "Inte f-för att ni b-behöver det, eller hur, P-P-Potter." Han skrattade nervöst. "Ni är v-väl här f-för att s-skaffa er allt skolmaterial, antar jag. Jag m-måste själv k-köpa mig en ny b-bok om v-vampyrer." Han såg skräckslagen ut vid blotta tanken.

"Lycka till med det, professor Quirrell", insköt Sirius som hade lyckats tränga sig fram genom folkhopen. Han greppade tag om Harrys arm och drog honom med sig. "Vi behöver sticka nu. Vi har massor att inhandla."

Det fanns ännu folk som hade velat skaka Harrys hand, men Sirius plöjde sig igenom folkhopen och struntade i saken. Med Hagrids och Remus hjälp tog de sig ut till baksidan där Remus knackade med sin trollstav på tegelstenarna på en vägg bakom en soptunna.

"Var inte Quirrell lärare i mugglarstudier förut?" sa Sirius vändande sig till Hagrid.

"Jo, han va de förut, men han tog ett år ledigt för å få mer erfarenhet å blir lärare i försvar mot svartkonster i år."

"Jag minns inte att han brukade vara så där nervös av sig", sa Remus. "Jag har träffat honom en gång i Hogsmeade och han stammade inte då alls."

Innan Hagrid hann svara öppnades väggen framför dem magiskt och Harry såg att den förvandlats till en valvport in till Diagongränden.

"Vad häftigt! Varför har vi inte tagit den här vägen in till Diagongränden förut?"

"För att vi inte velat gå igenom Läckande Kitteln", påminde Sirius. "Du såg ju hur folk blev när de såg dig."

Harry gjorde en grimas. "Kommer de vara så där jämt hädanefter?"

"Nä, jag tror de lugnar ner sig så småningom, men stirra kommer de göra."

De steg ut på den kullerstensbelagda gatan in i folkvimlet där. Sirius såg till att Harry gick mellan honom och Remus och Hagrid följde efter. Det höll Harry säker, men hindrade inte folk från att titta efter honom när de märkte honom. Det blixtformade ärret på hans panna var väl synligt så här i dagsljus och drog till sig blickar.

"Vet du vad som hänt med Quirrell, Hagrid"? sa Remus återgående till samtalet.

"De sägs att han stötte på vampyrer i Schwarzwald, stackars sate, å sen hamna han i nåt otrevligt bråk med en hagga — blev aldrig sej lik efter de. Han är rädd för allting numera … speciellt sitt eget ämne."

"Varför tackade han ja till tjänsten då?" sa Sirius oförstående.

"Han ville nog inte backa ur överenskommelsen me professor Dumbledore. Han tog ju sitt sabbatsår från skolan endast för å få bli lärare i försvar mot svartkonster. Han va ambitiös av sej — innan han blev så där nervös som han är numera — så han vill väl inte förlora sin chans nu då."

"Han är en idiot om han tror att det är en chans han får genom att bli lärare i försvar mot svartkonster."

"Fast tur för Harry att han inte blir långvarig i tjänsten", sa Remus.

"Vet inte om de är tur eller inte. Professor Dumbledore har haft allt svårare å hitta lärare till den tjänsten dom sista åren", sa Hagrid mörkt.

"Vad menar ni?" sa Harry oförstående.

"Ingenting som du behöver bry dig om, Harry", sa Sirius. "Kom, så går vi in till Gringotts och tar ut lite pengar åt dig."

De hade kommit fram till den vita marmorentrén till Gringotts trollkarlsbank och Harry följde nyfiket in dit. Han hade varit ett par gånger med Sirius där när han var liten, men mindes inte så mycket av det. Då hade de hämtat pengar från Sirius bankvalv, men den dagen hade Sirius sagt att de skulle besöka Harrys eget valv, den som var fylld med arvet efter hans pappa. Pengarna där hade suttit orörda i tio år, eftersom Sirius betalat allt som de behövt från egen ficka, men nu när Harry började skolan skulle det förändras.

"Du är stor nog att börja använda dina egna pengar nu när du börjar skolan", hade Sirius sagt dagen innan. "Det blir bra träning för dig inför vuxenlivet, så du får själv bestämma hur mycket pengar vi tar ut och använder på dina skolinköp."

Harry fann det spännande och följde ivrigt fram till en ledig lucka där en svartalf väntade att få betjäna dem.

"God dag", sa Sirius hövligt. "Vi ska ta ut pengar från mr Harry Potters valv."

"Har ni hans nyckel, sir?"

"Jadå."

Sirius grävde fram en liten guldnyckel från sin ficka och gav den till svartalfen, som granskade den noggrant.

"Allt verkar vara i sin ordning."

"Vi har också ett ärende åt professor Dumbledore å ordna", inflikade Hagrid med tydlig stolthet i sin röst. Han bröstade sig med viktig min när han tog fram ett brev ur sin ficka och gav det till svartalfen. "De handlar om ni-vet-vad i valv sjuhundratretton."

Svartalfen läste brevet noga och nickade sedan. "Då ser jag till att ni tas till båda valven." Han gav brevet tillbaka till Hagrid och ropade sedan på en svartalf med namnet Griphook.

"Professor Dumbledore säjer att du hämtar paketet åt mej, Sirius, så ja slipper följa me ner till valvet", sa Hagrid när de närmade sig en dörr som ledde ut från den stora banksalen.

"Ja, jag fick ett brev från honom igår kväll. Du kan lita på mig."

"Tack. Ja är inte så förtjust i å åka me Gringotts vagnar. Blir lite illamående av de faktiskt."

Sirius skrockade. "Ja, man får inte vara för känslig i sin mage när man ska besöka sitt valv på Gringotts."

Hagrid ställde sig bredvid dörren för att vänta på dem. "Ja väntar här."

"Vi syns strax", sa Remus som hade blivit tillsagd att följa med till valv sjuhundratretton. Det var inte det att Dumbledore misstrodde Gringotts säkerhet, men två medlemmar av Fenixorden var alltid bättre än en när man hämtade hemliga paket från ett högsäkerhetsvalv.

De satte sig därmed alla tre i den lilla vagnen som Griphook ledde dem till och började åka tågrälsen ner under marken. Harry hade älskat att åka med vagnarna som liten och tyckte fortfarande att det var lika roligt. Det var som att åka i mugglarnas bergochdalbana, förutom att man istället för att åka högt upp i luften åkte långt ner under London för att ta sig till gömda valv fulla med trollkarlsguld.

"Vad är det vi ska hämta åt professor Dumbledore från valv sjuhundratretton?" sa Harry nyfiket.

"Det är inget som angår dig", sa Sirius bestämt. "Det är Dumbledores ensak."

Harry höjde ena ögonbrynet på samma sätt han sett Sirius göra tusen gånger. "Du vet visst inte själv vad du ska hämta därifrån, eller hur."

Sirius skrockade. "Man frågar inte Dumbledore vad som finns i hans paket som han förvarar på Gringotts."

"Nej, han berättar det om han själv vill", tillade Remus.

Harry skrattade. Han hade träffat Albus Dumbledore många gånger i sin barndom, men oftast endast kort. Dumbledore kom mestadels på besök till Holnatt sent på kvällarna när han redan lagt sig och endast om han hade viktiga saker att diskutera med Sirius och Remus. Det var inga samtal som Harry fick vara med på.

De stannade utanför Harrys valv och Griphook öppnade dörren med hjälp av den lilla guldnyckeln som Sirius gav honom. Harry steg nyfiket in i valvet, men blev inte förvånad över mängden guld där. Det fanns högar av guldgalleoner, silversiklar och bronsknutingar, men det var samma sak i Sirius valv, så Harry tänkte att det hörde till saken om man hade valv på Gringotts. Remus hade inget då hans inkomst var så obetydligt att det inte var lönt att sätta in den på banken.

"Fyll en påse med pengar, Harry. Vi har inte hela dan på oss", sa Sirius.

Harry tog pengapåsen han gav honom och lade flera nävar fulla med mynt i den.

"Räcker det här, farbror Sirius?"

"Absolut. Det räcker och blir över", log han. "Stäng påsen ordentligt."

Harry gjorde det och gav sedan tygpåsen till Sirius att förvara i sin ficka. Han tyckte att den var lite tung att bära själv. Griphook stängde då valvet och de åkte vidare till valv sjuhundratretton.

Harry kände sig spänd inför tanken att få kika in i Dumbledores topphemliga valv, men blev besviken när valvet inte innehöll något annat än ett litet skruttigt paket inslaget i brunt papper på golvet. Sirius tog paketet och lade det i en ficka som han förtrollat så att ingen annan än han kunde komma åt innehållet i den.

"Då åker vi upp", sa han belåtet när han satt sig i vagnen igen.

De mötte Hagrid vid dörren där de lämnat honom och Sirius gav honom paketet utan några ord. Hagrid satte lika tyst paketet i innerfickan på sin rock och följde sedan dem ut ur banken.

"Ska vi ta Madam Malkins nu direkt så har vi det undanstökat", föreslog Remus.

"Det låter som en bra idé", nickade Sirius.

Han ledde vägen till butiken, men stannade sedan tvärt utanför dörren till den så att Harry gick in i honom.

"Va är de, Sirius?" sa Hagrid oförstående.

"Vi går nån annanstans. Det där är mitt kusinbarn där inne", sa han bistert, pekande in genom fönstret.

Både Harry, Remus och Hagrid kikade in genom fönstret för att se en blond pojke som var inne i butiken för stunden.

"Oj! Den där pojken påminner ju om Lucius Malfoy", sa Remus blekt.

"Det är inte konstigt när han är son till Lucius och Cissy. Det där är Draco Malfoy, och jag tycker att det är bäst att vi undviker både honom och hans föräldrar idag."

"De låter klokt", sa Hagrid.

"Vi går och köper pennor och pergament istället", sa Sirius ledande dem därifrån. Det sista han ville den dagen var att möta sin kusin Cissy eller hennes make Lucius, som varit en av Voldemorts generaler i kriget.

"Kommer den där Draco Malfoy börja på Hogwarts samtidigt med mig?" sa Harry bekymrat.

"Det verkar så, men du får bara strunta i honom", sa Sirius. "Han kommer att vara i Slytherin ändå, så du behöver inte ha nåt med honom och hans gelikar att göra."

"Det lovar jag att jag inte ska ha. Jag vill inte ha nåt med nån slytherinare att göra."

"Det låter bra", log Sirius. "Det är bara svartkonstälskande slödder som hör till Slytherin."

"Vi hade massor av såna i Slytherin när vi gick skolan", insköt Remus. "Man fick akta sig för att inte bli förhäxad med svartkonster på korridorerna när man mötte slytherinare, men jag gissar att de beter sig lite bättre numera när Voldemort är borta."

"Måste du uttala de där namnet högt?" sa Hagrid bestört, men ingen av dem brydde sig om hans protester. Harry var van att höra namnet Voldemort användas som vilket annat namn som helst hemma i Holnatt. Varken Sirius eller Remus tillhörde de som var rädda för namnet, även om de förstås hatade Voldemort och allt han stod för.

"Ja, de var stöddiga på vår tid när de ville alla bli dödsätare, men du får det nog lugnt i skolan, Harry", sa Sirius. "Numera måste de låtsas som om de inte hade några band till dödsätare och som om de inte alls gillar svartkonster."

"Ja lovar å hålla ett öga på Harry i skolan", sa Hagrid. "Ingen ska bete sej dåligt mot han när han är på Hogwarts."

"Det vet vi att du gör, Hagrid", log Remus.

De köpte alla skoltillbehören först och sparade det roliga till sist. Harry fick köpt även sina skolklädnader hos Madam Malkins när Draco gått därifrån, och efter det styrde de äntligen stegen till Eyelops ugglemarknad där Hagrid köpte Harry en uggla till födelsedagspresent. Han hade bett Sirius att få göra det och Sirius hade då sagt att han köper i så fall Harrys trollstav. Harry fick välja ugglan själv och valde en snövit fjällugglehona, som han blev kär i vid första ögonkastet.

"Hon är som Pongo fast utan några svarta fläckar", sa han lyckligt när de lämnade djuraffären bärande på uggleburen med den vita ugglan sovande med huvudet under vingen.

"Hon är vacker", log Remus.

"Vad ska du kalla henne för?" sa Sirius.

"Jag vet inte än. Jag hade inte tänkt ta en hona, så jag måste hitta på ett nytt namn nu då." Han hade planerat att döpa sin uggla till Hugo, men det passade ju inte en hona.

"Nå, du kommer säkert på nåt bra."

De kom fram till den sista butiken på sin lista: Ollivanders.

"Ja väntar här utanför. De är så trångt där inne", sa Hagrid.

"Visst. Vi dröjer inte länge", sa Remus och följde de andra in.

Butiken var tyst och tom på andra kunder, vilket Sirius fann vara en lättnad. Det hade varit tillräckligt med uppståndelse kring Harry i de andra butikerna de varit till och han var glad att få snart åka hemåt.

Ollivander hörde dem komma in och fick ett förtjust leende på sina läppar när han märkte Harry. "Godmiddag", sa han med en mjuk röst.

Sirius och Remus svarade hövligt, men blev inte förvånade när Ollivander fäste sina ögon på ärret på Harrys panna.

"Å, javisst … Jag trodde nog att jag snart skulle få se er, Harry Potter. Ni har er mors ögon. Det är som om det bara var i går som hon själv stod här inne och köpte sin första trollstav. Tio och en kvarts tum lång, lätt att svänga, tillverkad av pil. En fin stav att använda vid förtrollningar."

Han steg närmare Harry. "Er far däremot tyckte bäst om en mahognystav. Elva tum lång, böjlig. Lite större kraft och utmärkt till förvandlingskonster. Ja, jag säger att er far gillade den, men det är förstås trollstaven som väljer trollkarlen och inte tvärtom."

Ollivander steg ännu närmare Harry och Sirius märkte att han lyfte sitt finger på väg att röra det blixtformade ärret. Sirius drog Harry snabbt undan och ställde sig varnande bredvid honom. Ollivander hajade till och tog ett steg bakåt sneglande mot Sirius med ett ursäktande leende på sina läppar. Orden han hade tänkt släppa ur sig om ärret och den trollstav som orsakat det dog på hans läppar och han tog istället fram ett måttband för att mäta Harry.

Sirius hade i förväg förklarat för Harry hur det gick till när man köpte trollstav och Harry prövade därmed tålmodigt alla trollstavar Ollivander tog fram åt honom. Man behövde köpa den stav som fungerade bäst för en och inte en som föll en i smaken. "Trollstav handlar om trolldom och är inte en skönhetstävling", hade Sirius sagt.

"Hmm, besvärlig kund", mumlade Ollivander när högen av prövade och kasserade trollstavar växte på bänken. "Nå, det gör inget. Vi ska nog hitta den perfekta trollstaven till er här nånstans … Jag undrar just … ja, varför inte … en ovanlig kombination — järnek och fenixfjäder, elva tum, böjlig och fin."

Sirius rynkade pannan när han såg förväntningen i Ollivanders min. Han förstod inte varför Ollivander såg så konstig ut när han gav trollstaven av järnek till Harry, men han fick kalla kårar av det. Sedan kom det plötsligt röda och gyllene gnistor från trollstavens ena ände. Harry hade svingat staven i sin hand och den hade fungerat!

Både Sirius och Remus klappade sina händer medan Ollivander tjoade: "Å, bravo! Mycket bra! Ja, minsann … men ack så besynnerligt … ja, så ytterst märkligt …"

Sirius tog trollstaven från Harry och lade den tillbaka i sin förpackning. Ollivander muttrade ännu för sig själv hur märkligt allting var, och han följde honom ur ögonvrån.

"Ursäkta, men vad är det som är märkligt?" sa Harry oförstående.

Ollivander vände sin bleka blick mot Harry. "Jag kommer ihåg varenda trollstav jag nånsin sålt, mr Potter. Varendaste en. Det råkar vara så att den fågel fenix, vars stjärtfjäder finns i er trollstav, lämnade ifrån sig en fjäder till — bara en enda till. Det är mycket märkligt att ni skulle vara ämnad för den här trollstaven, när dess bror … ja, just dess bror, gav er det där ärret."

Sirius hajade till. Han förstod äntligen den konstiga blick Ollivander ännu hade i sina ögon. Denne höll på att paketera trollstaven snyggt åt dem, men Harry hade bleknat. Sirius lade beskyddande sin hand på Harrys axel och kände hur han slappnade av.

"Ja, tretton och en halv tum, idegran. Besynnerligt hur saker och ting blir. Det är trollstaven som väljer trollkarlen, kom ihåg det … Jag tror vi kan förvänta oss stora ting från er, mr Potter … När allt kommer omkring gjorde Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn storartade saker — fruktansvärda, ja, men enastående."

Sirius gav Ollivander grymtande sju galleoner och tog paketet med trollstaven. "Kom nu, Harry, vi går", sa han strävt.

"Tack och adjö", sa Remus hövligt innan han följde efter.

Sirius muttrade ilsket för sig själv när de kom ut ur butiken. Harry var fortsatt blek och han höll sin hand på hans axel.

"Bry dig inte om idioter som talar på det där sättet, Harry", väste han. "Voldemort har aldrig gjort nåt annat än vidrigheter. Det finns inget storartat i honom, förutom möjligen ondskan han är besatt av. Så du kan strunta i den där gamle fjanten där inne. Han är duktig att göra trollstavar och det är allt."

Harry såg bekymrat på Sirius. "Tror du att det är okej för mig att använda trollstaven vi köpte?"

"Självklart. Strunt i det att Voldemorts trollstav har en stjärtfjäder från samma fågel fenix som din. Det har ingen betydelse för dig eller din trollstav."

"Ja, det verkade vara en bra trollstav du fick, och det är det som räknas", sa Remus lugnande. "Det är ändock trollkarlen som svingar trollstaven och inte tvärtom."

"Så du kan med all säkerhet uträtta en massa enastående trolldom med din trollstav", sa Sirius med glimten i ögat. "Inte för att trollstaven är speciell, utan för att du är speciell."

Harry log mot honom och kände en börda lätta från sina axlar.

"Kom nu, så åker vi hem. Vi har din födelsedag att fira och en massa gäster på ingång."