Remus syntes inte hemma förrän klockan fyra den morgonen när han smög sig så tyst som möjligt till sin madrass och lade sig för att sova. Sirius hörde honom komma, men fortsatte att sova utan att bry sig om det. De hade kommit hem innan halv tre med James och var så trötta att de sov långt in på förmiddagen nästa dag.

Sirius var den första som vaknade och kände att hans huvud var ovanligt tungt. Han hade inte druckit så mycket att han hade huvudvärk, men han kände ändå för en kopp med det starkaste teet som fanns i huset. Han tog sig ner till köket och satte en kanna på kokning innan han smörade lite bröd åt sig och grävde efter korv i kylen.

"Ska jag inte steka den där korven till dig?" sa tant Phemie som steg in i köket i samma stund. Hon hade hört hans ljud och visste av erfarenhet hur han kunde stöka till köket om han fick härja där fritt. Han hade i sin barndom lärt sig att äta rakt från kylen det han hittade där då han helst hade undvikit sin mamma så mycket som möjligt.

"Det behövs inte. Du vet att jag kan äta den kall också", sa han nonchalant. "Jag vill bara ha lite mat."

"Jag ser det", sa tant Phemie blickande olustigt på röran han redan gjort på diskbänken. Köket i stugan var litet och Sirius hade tömt halva kylen till diskbänken för att gräva fram ätbar mat åt sig.

"Flytta på dig, så ordnar jag din frukost åt dig", sa hon bestämt och sjasade honom undan.

Sirius snappade åt sig en av korvarna innan hon hann ta de alla till pannan och började mumsa på den hungrigt.

"Jag går väl och klär på mig då, om jag inte får äta ännu."

"Gör det och ge mig den där korven så att jag kan steka den också." Hon försökte ta den från hans hand, men han hoppade bakåt och höll den så högt att hon inte nådde till den.

"Nehej! Den är min! Du får steka resten."

Hon himlade med ögonen och gav sig. "När ska du växa ur det där vidriga sättet att äta? Man ska steka korvar och inte äta dem rakt ur paketet!"

"Vad helst du säger, tant Phemie", flinade han och gav henne en kyss på kinden innan han tog sig upp till sitt rum igen.

"Det blir frukost nere i köket, om ni är intresserade", sa han till James och Remus, som ännu låg i sina sängar.

Struntande i dem började han gräva efter sina shorts bland röran i det lilla rummet. Det var kläder huller om buller överallt och han fick dra fram både sin T-shirt och shortsen mellan James och Remus kläder.

"Jag vill inte ha nån mat", kom det från James med en klagande röst. "Och var lite tystare, är du snäll. Du låter som en elefant." Han satte sina händer för öronen för att dämpa ljuden från sitt värkande huvud och skrek till när Sirius försökte glänta på gardinerna för att se ut.

"Sluta med det där! Jag vill inte ha nåt ljus!"

"Visst", sa Sirius flinande.

Remus som inte alls hade druckit så hårt satte sig gäspande upp i sin säng och skrapade på huvudet. "Vad är klockan?"

"Snart tolv tror jag."

"Så man ska alltså gå upp", sa han gäspande igen.

"Om du vill ha färsk frukost. Tant Phemie började steka korv åt oss precis."

"Visst, jag klär på mig", sa han och tog sig sömnigt på fötter.

"Du kom hem sent i natt."

"Jag vet. Det blev lite sent hemma hos Chantel."

Sirius kastade en skälmsk blick mot honom. "Så du gick in hos henne."

"Vad ska den där blicken betyda?"

"Inget. Jag minns bara hur du svor en gång att aldrig ha med tjejer att göra bara för att du är en varulv."

Remus fnös. "Jag menade att jag inte ska ha en flickvän."

"Tala lägre, för fan!" kved James från sin säng läggande kudden över sitt huvud för att dämpa ljuden från deras samtal.

Sirius sneglade lojt mot honom, men sa sedan till Remus: "Du menar alltså att lite flirtande och hånglande med mugglare går bra."

"Ska du säga som också hånglade igår kväll."

"Fast inte som du. Vi kysstes bara en kort stund med Giselle. Sen kom hennes pojkvän på plats och jag såg efter James istället."

"Så hon hade en pojkvän fortfarande."

"Japp. Det var bara ett bråk de haft, inget mer."

"Jag är ledsen."

"Äsch, det är väl inget att vara ledsen för. Världen är full av fria tjejer att kyssa."

"Sant."

Sirius höjde frågande ena ögonbrynet. "Nå, ska du inte berätta? Varför stannade du halva natten hemma hos Chantel?"

"Vi drack lite vin ihop."

"Bara vin?"

Remus grymtade. "Låt gå då. Vi gjorde lite annat också."

"Du gick väl inte till sängs med henne?" sa Sirius, men det fick Remus att rodna vackert. "Så du gjorde det! Dra på trissor!"

"Kan du skrika lite lägre, Sirius? En annan lider av den värsta huvudvärken i mannaminne här", fräste James men gläntade sedan på sin kudde och såg mot Remus. "Var det inte lite riskabelt att gå och ha sex med en främmande mugglare? Tänk om hon blir gravid."

"Nä, det tror jag inte. Hon hade såna där mugglarkondomer och visste hur man använde dem."

"Vad är det för nåt?" sa Sirius nyfiket.

"Det var såna små grejer av gummi, lite som påsar nästan, och enligt Chantel förhindrar de graviditet."

"Det lät ju smart."

"Är du säker på att de funkar med trollkarlar då?" sa James bekymrat.

"Det hoppas jag verkligen. Jag menar, vi är ju ändå lika till utseendet. En mugglarman skiljer sig ju inte alls från oss till utseendet."

"Ja, det är sant. Fast du borde nästan fråga madam Pomfrey om saken ändå. För säkerhets skull, menar jag."

"Aldrig i livet att jag vågar fråga henne nåt sånt!" sa han bestört.

"Skrik lite lägre, är du snäll. Jag har fortfarande huvudvärk, om jag får påminna", kved James lidande.

"Förlåt då."

"Du ska kanske dricka lite mindre nästa gång vi går ut, James", anmärkte Sirius menande.

"Jag ska aldrig mer dricka! Och sluta predika för mig som om du var Guds renaste lamm själv!"

Sirius lämnade skrockande rummet och gick ner till köket igen. Mrs Potter hade under tiden hunnit duka bordet till frukosten och tog precis korven från spisen för att lägga dem på ett serveringsfat tillsammans med brödet hon rostat och äggen hon stekt.

"Jag har inget bacon, men stekte lite ägg till er istället", sa hon medan hon bar maten till bordet.

"Tack, vad gott", log Sirius.

"Kommer de andra?"

"James orkar inte gå upp ännu, men Remus är på väg."

"Det är nog dags för James att gå upp också. Maten kallnar ju annars."

"Han var inte så hungrig."

"Inte hungrig? Varför är han inte hungrig?"

"Han har huvudvärk", sa Sirius hoppandes att tant Phemie inte förstod vad det berodde på.

"Så han drack mer än du då", sa hon utan att kunna luras.

"Kan hända."

Hon fnös, men tog sedan fram sin kittel och började koka någon trolldryck i den som Sirius aldrig sett göras.

"Vad gör du?"

"Det här är den bästa återställaren som finns. Jag lärde mig det redan som ung då när vi gick ut till puben själva på kvällarna. Fleamont kunde ibland dricka lite och fick lätt baksmälla dan efter."

"Det är svårt att tänka att ni nånsin varit så unga att ni gått till puben för att dricka er fulla", sa Sirius lojt.

"Alla är unga en gång, Sirius", log hon. "Behöver du eller Remus en återställare?"

"Jag tror att teet räcker för mig. Jag drack inte så mycket."

"Det var ju förnuftigt av dig. Du är en så fin pojke."

Sirius log mot henne med kärlek i blicken, men högg sedan hungrigt in på maten.

"Hur var det på klubben då?" sa tant Phemie när hon lagt i ingredienserna och började röra om drycken med sin trollstav.

"Det var intressant. Det var inget liveband så som du sa till oss att det skulle vara. Istället kom musiken genom en modern musikanläggning och det fanns en dj som mixade till den. Det var i alla fall vad tjejerna vi var där med sa. De sa att det var det moderna sättet."

"Oj, vad avancerat! Mugglarna är verkligen duktiga att hitta på allt möjligt som förenklar livet för dem!"

Tant Phemie hade fått trolldrycken klar och hällde den i två muggar innan hon vände sig mot Sirius. "Vad var det för tjejer ni var där med då?"

"Det var några tjejer som var där och som vi dansade med. Det var inget mer med det", sa han försiktigt. "De var bara mugglare i vår ålder."

Tant Phemie såg så tvivelaktigt på honom att han inte var säker om hon trodde på hans nonchalanta svar, men hon sa inget mer utan tog bara muggarna med sig upp till Remus och James. Remus hade precis tvättat av sig och kom påklädd från badrummet. Han tackade nej till en återställare och tog sig istället ner till köket för frukosten. Han hade ingen baksmälla alls då han druckit minst av de alla. Han hade haft annat för sig under natten än att smaka på nya spännande drinkar.

Återställaren fick James att piggna till ordentligt och han tog sig upp ur sängen på gott humör efter det.

"Du är det bästa som finns, mamma!" sa han glatt innan han skyndade sig ner för att äta.

Hans matlust hade återkommit när baksmällan försvann och han gjorde sig i ordning med sina vänner för att åka på deras lektion i att köra motorcykel. Den var ju redan klockan två den eftermiddagen och de hade inte mycket tid övers när de vaknat så sent.

Körskolläraren som de träffade var en trevlig man, som gärna lät de alla pröva att köra med den motorcykel de hade till träningen. Han förklarade först hur man satt på motorcykeln och visade sedan själv innan de fick pröva det var och en. Remus fann det svårt och ville inte pröva mer än en gång, men James fann det nästan lika spännande som Sirius.

De två timmarna de hade med läraren gick fort och när tiden tog slut ville Sirius direkt hyra en egen motorcykel åt sig. James hade också gärna gjort det, men hans föräldrar hade inte gått med på saken. Han fick sina pengar av dem, medan Sirius var självständig och fick bestämma över sina pengar själv. Mr Potter hade endast sagt till honom att han behövde ta försäkring om han hyrde en motorcykel. Det var något som var bäst att ha när han var novis i körning.

Försäljaren i motorcykelbutiken tyckte också att det var klokast och föreslog sedan att han hyrde en motorcykel med sidovagn då de inte välte så lätt och de kunde alla tre få plats i den. Han visade på en modell han hade till uthyrning och Sirius fann idén strålande. Därmed körde han ut ur butiken den eftermiddagen med James sittande bakom sig och Remus i sidovagnen. De hade alla fått hjälmar från butiken och tog sig ut på en längre körrunda utmed kusten.

Turligt nog fanns det inte mycket trafik på vägen, eftersom Sirius inget visste om trafikregler. Han körde bara rakt på så fort motorn gick och njöt av vinden och den höga farten. Efter en timme ville James också köra och de bytte plats för att köra hemåt. Det var nästan middagstiden redan och mrs Potter hade önskat att de kom hem i tid till det.

Motorcykeln som Sirius hyrt gav de tre pojkarna glädje för dagar i sträck. De tog sig ut varje morgon med den och körde runt på vägarna i Bretagne utan att ha något mål i sikte. De hade ingen tid att passa före kvällen då James mamma väntade med middagen och kunde åka så långt man hann på några timmar.

Erfarenheten med baksmällan och sin längtan efter Lily som fyllt James i nattklubben gjorde att han inte hade någon önskan att gå dit igen med det samma. Istället var det roligare att vara ute på vägarna med motorcykeln och sova ordentligt på nätterna. När det sedan blev Remus sista helg i Frankrike, kände de alla att det var dags för ett till nattklubbsbesök. James lovade för sig själv att inte ens se på rödhåriga tjejer i klubben och att inte dricka mer än två drinkar, allra högst tre. Han ville inte se sin mamma komma med en återställare åt honom på morgonen en gång till. Det hade varit skämmigt redan första gången.

Hans beslut gjorde att han hade roligare den natten än han haft första natten. De såg inte de fyra tjejerna på klubben och tyckte att det var skönt. Man ville ju inte stifta för nära bekantskap med franska mugglare. Remus var speciellt lättad att slippa se Chantal där, då han inte visste vad man sa till en tjej man legat med en gång och inte ville träffa mer.

Därmed hade de en natt där de drack och skojade med varandra mer än de var på dansgolvet. James bad en tjej att dansa med honom för en dans och Sirius var till dansgolvet ett par gånger, men Remus var belåten med att bara sitta vid det bord de slagit sig ner på och njuta av atmosfären på klubben.

"Tror ni att vi har såna här nattklubbar i England också", sa han när de klockan två på natten fått nog och tog sig till Sirius motorcykel som de parkerat utanför klubben.

"Det borde det finnas", trodde James. "Det är väl inte bara ett franskt fenomen det här."

"Fast jag tror att jag föredrar våra pubar", sa Sirius.

"Du har väl aldrig varit sent på kvällen till en pub i England", sa Remus.

"Nej, det är sant. Vi får göra det när vi åker hem igen."

"Det var en bra idé! Vi måste ju lära oss om det brittiska nattlivet också nu när vi är vuxna", sa James förtjust.

"Det måste vi, men jag har faktiskt varit en gång till en mugglarpub i London", sa Sirius. "Jag tyckte mer om det än den där nattklubben."

"Hur så?"

"Det var mysigare atmosfär där. Det är klart att det är roligt med diskomusiken och att dansa med tjejer, men jag var till en pub där de såg på sport från den där burken mugglarna kallar för tv. Det var jätteskönt att sitta där med alla som hejade på sitt lag medan de drack några öl."

"Det låter ju lite intressant. Det hade jag gärna prövat på", log Remus.

"Tyvärr så sa bartendern att det inte är så vanligt med sportsändningar på tv. Det är bara vissa tillfällen de har det. Men jag tror att det kan finnas andra roliga grejer de gör på puben på kvällarna."

"Vi får ta reda på det, som sagt", sa James. "Ska du köra eller jag?"

"Jag kan köra", sa han och satte sig på motorcykeln.

James tog då sättet bakom honom och Remus satte sig i sidovagnen, vilket han föredrog. Han kände sig säkrare i den och tyckte om känslan att sitta nära marken när de körde fort på vägen.

Sirius startade motorn och körde vant ut från stadens centrum mot stugan Potters hade. Han hade haft motorcykeln redan närmare två veckor och tyckte att han blivit expert på att köra den. Han hade ingen aning om att man inte borde köra om man druckit alkohol och blev förvånad när han märkte att motorcykeln tog svängarna vidare än normalt. Han trodde att det var fel på motorcykeln och förstod inte att det var hans reflexer som var slöare.

Potters stuga var på ett fritidshusområde i utkanten av staden och den enda vägen dit gick utanför staden så att man lämnade Brest bakom sig och tog sedan till vänster för att köra en lång raksträcka mot de små stugorna som stod i en grupp nära havet. Sirius märkte inte de två kaninerna som satt på vägrenen och som skrämdes av ljudet av motorcykeln så att de hoppade ut på vägen för att springa över den. Det var först när de var framför honom som han såg dem och reagerade med att bromsa i panik. Han hade ingen körutbildning för att klara av en sådan situation och speciellt när han var lite drucken. Motorcykeln började slira på vägen och han tappade kontrollen av den så att den gjorde en piruett på vägen innan den kraschade i diket.

Både James och Sirius slungades över motorcykeln hamnande på ängen ett par meter från den, medan Remus slungades fram och tillbaka i sidovagnen och hamnade till slut liggande över den. Som tur var hade farten inte varit så hög i kraschen och de kravlade sig alla på fötter igen mer chockade än skadade. James hade ett blödande knä och några blåmärken, medan Sirius hade skrapmärken i sina händer och knän. De hade båda fått hål i sina byxor i knäna, medan Remus kläder inte tagit skada. Han var dock svårast skadad och hade ett brutet revben, eftersom han slungats så hårt mot sidovagnen.

De stirrade alla bistert på den kraschade motorcykeln och kände sig förvirrade och mörbultade.

"Hur sjutton hamnade vi i diket?" sa James. Han tog av sig hjälmen, som skyddat hans huvud från skada, och drog fingrarna genom håret av gammal vana som för att få huvudet att klarna.

"Ingen aning", sa Remus. "Jag såg bara två kaniner på vägen innan vi kraschade."

"Det var kaninerna jag försökte undvika", sa Sirius mörkt.

"Jag tyckte att du körde ovanligt dåligt annars också i natt", sa James.

"Gjorde jag väl inte! Det var motorcykeln som inte gjorde som jag ville!"

"Nja, jag vet inte. Jag gissar på att du var lite för drucken för att kunna hantera motorcykeln", anmärkte Remus fundersamt.

Sirius hajade till. "Tror du det?"

"Ja. Mr Potter sa igår nåt om att man ska vara försiktig med alkohol, eftersom det gör en slöare än vanligt och kan få en att säga saker man annars inte skulle säga."

"Så du menar att jag var för slö för att köra", sa Sirius förstummat.

"Det kan vara så", sa James fundersamt. "Det är nog bäst att vi inte tar motorcykeln nästa gång vi går ut på kvällen för att dricka."

"Okej. Då låter vi bli det. Ska vi reparera motorcykeln nu då?"

"Det är nog bäst", instämde Remus. Motorcykeln var nämligen kvaddad så pass ordentligt att den inte längre gick att köra.

"Reparo", sa Sirius pekande med sin trollstav mot motorcykeln, men till hans bestörtning var det enda som hände att glaset i framljuset blev hel och en buckla i metallen rätades upp. Annars fortsatte motorcykeln se lika kvaddad ut som förut.

"Det verkar inte funka med reparo på den där", sa James förstummat.

Sirius lade suckande undan sin trollstav. "Nej. Det är tur att farbror Flempan sa till mig att skaffa den där försäkringen. Jag slipper betala för de där skadorna."

"Verkligen", medgav Remus.

"Hur ska vi få den hem nu då?" undrade James.

"Vi får levitera den. Det är ju mitt i natten och ingen ser oss", sa Sirius.

"Bra idé", sa James och drog fram sin trollstav.

"Tur att vi är nästan framme", sa Remus. "Det blir inte långt att gå."

"Eller hur! Frågan är bara vad vi säger till mina föräldrar. Pappa kommer att döda oss för det här."

"Nä, det löser sig. Din pappa är inte så lättretlig", sa Sirius nonchalant.

"Det är bara för att du är van vid föräldrar som skriker sig hesa av ingenting."

"Kan hända. Jag tycker i överlag att dina föräldrar är väldigt lättsamma även när de är arga", flinade han.