James Potter syntes inte förrän långt senare i marodörernas kupé, men Remus hade redan skvallrat om vad som hänt och ingen av dem var förvånade över att James plötsligt tog sitt nya uppdrag på dödligt allvar. Sirius retades med honom över hans nya mallighet och höll sig till tanken att Dumbledore spelat ett spratt mot de alla med James utnämnande till försteprefekt.

När de anlände till skolan, tog Lily plats i början av Gryffindorbordet så att hon kunde följa sorteringen och hälsa de nya eleverna välkomna till elevhemmet, och James satte sig bredvid henne.

"Vi behöver inte vara tillsammans hela tiden bara för att vi är försteprefekter ihop", anmärkte hon då.

"Glöm det. Jag ska bli din skugga hädanefter", flinade han.

Hon himlade med ögonen. "Försök med det och jag förhäxar dig själv."

"Nå, jag låter dig sova i fred då", skrockade han.

Hon såg på hans min att han skojade och fnös åt honom.

"Får jag fråga varför vi satt oss så här nära lärarna för?" sa han då. "Jag hade för mig att femmorna ska se efter ettorna ikväll. Du sa ju det själv till Harris."

"Jag vet. Jag ska inte alls ta hand om ettorna. Jag ska bara hälsa dem välkomna till Gryffindor."

James såg förstummat på henne. "Du är ju heltokig! Se på dem! De är skitsmå och kommer bara bli rädda när de ser oss sitta här välkomnande dem!"

"Jag kan förstå varför de kan bli rädda av att se dig, men jag är inte en person som folk brukar vara rädda för", sa hon stelt. "Inte ens barn."

"Evans har rätt, James. Vi är stora och skrämmande, men hon är ju bara söt", insköt Sirius, som satt sig mittemot dem.

Donni O'Malley kom i samma stund fram till dem och slank ner i sätet bredvid Sirius. "Flytta på dig lite så att jag får plats här. Vi måste lämna plats till de nya ettorna också", väste hon lågmält.

McGonagall hade redan tagit fram hatten och lade den precis på pallen så att den kunde påbörja sin sång så som seden var varje år vid skolstart.

Sirius flyttade sig beskedligt närmare Remus, men såg lojt på Donni. "Brukar inte du sitta med Macdonald, Williams och Irwin och inte med oss?"

"Jag sitter faktiskt med Evans och inte med er. Har du glömt att vi är bästa vänner?"

"Nej, men jag såg dig sitta med dina andra vänner vid mitten av bordet nyss."

"Det var bara för att Lily glömde nämna till oss att hon ska sitta här med Potter."

"Jag är glad att du kom, Donni. Jag hade tänkt säga till er att flytta er hit, men Blacks gäng tog redan platserna runt mig, så det var för sent", sa Lily ursäktande. "Potter har fått en fix idé att spela modellelev nu när han gjorts till försteprefekt."

"Hej! Jag tyckte att vi kom överens om att jag aldrig kan bli modellelev!" protesterade James med ett snett flin.

"Där har du rätt, Potter", flinade Donni innan hon vände sig mot Lily. "Ska vi slå vad om att Potter glömmer bort att han är försteprefekt och förhäxar minst tre slytherinare innan Halloween?"

"Nä, vi kan slå vad om att han slutar göra sitt jobb som försteprefekt senast till Halloween", sa Lily. "Jag tror inte hans nya präktiga roll håller längre än så."

"Det låter bra. Ska du säga till Halloween och jag kan säga att han håller ut till jul?"

"Absolut! Jag tror aldrig att han håller ut ända till jul", sa Lily bergsäkert.

"Då slår vi vad om det", sa Donni förtjust och sträckte sig över bordet för att skaka hennes hand. "En galleon, va."

"Det blir bra."

"Jag ska minsann visa er att jag står ut hela året!" sa James trotsigt. "Jag är inte så klen att jag inte kan hålla ut som försteprefekt ett ynka skolår!"

"Det är ingen som sagt att du är klen, Potter. Vi tror bara inte att du kan låta bli att göra rackartyg", flinade Lily. Hon mötte utmanande hans blick och han svarade med samma orubblighet i sina ögon.

"Får jag vara med på vadet?" insköt Sirius med ett snett flin. "Jag kan slå vad om att James klarar sig över julen, men får nog innan påsken."

"Tack för det! Vad schysst av dig", sa James indignerat.

"Fast Sirius har rätt. Jag tror inte du står ut så väldigt länge heller", sa Remus ursäktande. "Du kommer att ge efter för frestelsen förr eller senare. Speciellt om Snivellus kommer i vägen för dig."

"Ha, jag behöver inte förhäxa honom! Jag ger honom bara straffkommendering."

"Jag gissar att Snivellus kommer att hålla sig långt ifrån James i år. Han kan räkna med straffkommenderingar om han kommer för nära", flinade Sirius.

"Det ska han inte alls! Potter ska nämligen inte ge ut straffkommenderingar till andra utan en bra orsak", upplyste Lily bestämt. "Han vet bättre än att missbruka sin auktoritet!"

"Skrik lite lägre, om jag får be", sa James lojt. "Hatten är på sista versen och sorteringens ska strax börja."

"Visst, men lova mig att du inte ger straffkommenderingar till andra utan orsak", sa hon krävande.

Han suckade tungt. "Vad helst du vill, Evans."

Lily vände sig med ett triumferande leende mot Sirius. "Där hör du, Black! Han gav mig sitt ord och jag ska banne mig döda honom om han bryter det!"

"Du är en glädjedödare, Lily Evans", sa Sirius fränt. "Snivellus hade haft nytta av lite extra straffkommenderingar bara för att."

"Hysch nu", väste Donni då sorteringshatten precis placerade Bathsheba Babbling till Ravenclaw.

"Äsch, det där var fel elevhem. Vi behöver inte bry oss innan vi hör Gryffindors namn", viskade Sirius. "Kan inte du låta mig få vara med på vadet, Donni?"

"Okej då. Du får slå vad om påsken", sa Donni beskedligt.

"Schysst!" sa Sirius så högljutt att det hördes i salen som tystnat för att vänta på sorteringshattens beslut med nästa elev.

"Tyst med dig", viskade Lily, men började sedan klappa när hatten ropade Gryffindor i samma stund. "Vad hette hon", frågade hon Donni då hon missat namnet på den lilla flicka som precis sprang mot deras bord.

"Ingen aning", sa Donni.

"Nå, det får vara", sa Lily och reste sig halvt för att hälsa den brunhåriga tjejen välkommen till Gryffindor.

"Hör ni, om ni ska slå vad om mig om hur jag ska sköta mitt uppdrag, då vill jag vara med på vadet själv också", anmärkte James när Lily satt sig ner igen. "Jag vinner vadet om jag sköter det exemplariskt tills vi tar examen."

Donni såg fundersamt på honom. "Du har rätt i det. Vadet rinner ju ut i sanden om du inte är med på det och lyckas hålla ut minst till påsken."

"Det är sant", medgav Sirius.

"I så fall får du inte förhäxa en enda elev under hela året, Potter", upplyste Lily. "Det är inte passande för en försteprefekt och räknas som att du slutat bry dig om ditt uppdrag."

"Men vad ska jag göra om jag blir anfallen av nån?"

"Du får använda protego och expelliarmus", rådde Donni.

"Exakt. Absolut inga förhäxningar", sa Lily bestämt. "Du får hålla koll på honom, Black. Om han gör ett enda snedsteg så får du berätta för oss."

"Jag lovar. I så fall är ju vadet över och alla ska betala en galleon till vinnaren."

"Okej, jag håller mig till expelliarmus då", sa James surt. "Räknas incarcerus som en förhäxning?"

"Det gör det. Det är straffkommenderingar som du ger som straff och inget annat. Du får högst avväpna den som anfaller dig eller dina vänner."

I samma stund började folk runt om dem klappa när en till elev sorterades till Gryffindor. Samtalet blev avbrutet under det och James kunde viska fram sitt svar först efteråt.

"Jag godtar villkoren och går med på vadet."

"Då är vi överens", sa Donni belåtet.

"Bra, för nu vill jag ha tystnad då jag redan missat alla namn på ettorna hittills", sa Lily strävt.

"Visst, fröken perfektionist", flinade James.

Remus och Pettis hade lyssnat på deras samtal under tystnad dittills, Remus för att han inte ville gå med på vadet och Pettis för att han hade behövt koncentrera sig för att höra deras viskande röster.

"Får jag också vara med på vadet?" sa han nu till Donni fast så högt att Lily återigen missade namnet som McGonagall ropade upp.

"Hysch med er, sa jag ju! Jag vill inte höra mer prat om vadet", väste hon ilsket. "Jag vill höra sorteringen och om jag hör ett enda ord till om vadet ikväll blir det inget vad alls!"

Pettis såg skrämt mot henne och tystnade snabbt.

"Det klär dig att ha auktoritet, Evans. Du börjar låta som en tyrann snart om du inte ser upp med det", sa Sirius retsamt.

Hon gav honom en avmätt blick, men svarade inget, bestämd över att koncentrera sig på resten av sorteringen. Det fick dem att tystna och vänta att alla nya ettorna hittade till sina platser. James hade inget intresse att följa med i det, men han var så lycklig över att få sitta bredvid Lily att han gjorde det utan att beklaga sig. Det nya skolåret hade inte kunnat börja bättre för honom och han beslöt sig för att motbevisa de alla och vinna vadet genom att visa sig duktig som försteprefekt.

När banketten tog slut den kvällen blev Donni, Lily och de fyra pojkarna efter när alla skyndade sig iväg mot sina elevhem. Harris hade ropat till de nya ettorna att följa honom och sjundeårseleverna kunde slappna av. De tog sig uppför trapporna i maklig takt talande med varandra om sommarlovet som varit och om sina förväntningar inför deras sista år.

"Har ni några planer på att lära er nåt utöver våra kurser i år?" sa Lily nyfiket till pojkarna. "Ni har ju haft en vana att träna på avancerad trolldom utanför skoltid.

"Nä, vi har inte talat om nåt specifikt i år", sa Remus. "Vi har nog redan tränat på allt vi tyckt vara nyttigt."

"Ja, Dumbledore vill inte att vi tränar för mycket på sånt som inte ingår i kursplanen på Hogwarts", sa Sirius.

"Har han sagt det?" sa Donni förstummat.

"Nja, inte direkt, men han var inte förtjust när han hörde vad vi hållit på med."

"Fast vi har ändå som plan att läsa böcker i biblioteket om flygförtrollningar", berättade James.

"Så sant så", log Sirius.

"Varför då?" sa Lily förvirrat.

"För att jag köpt en motorcykel, en sån där som mugglare använder", berättade Sirius lyckligt, "och vi prövade förhäxa den förra veckan så att vi kunde flyga med den som med en kvast."

"Det lyckades ganska bra, må jag säga", flinade James tänkande tillbaka på dagen de åkt iväg på en provtur med den nya motorcykeln. "Vi kom upp i luften och kunde flyga flera kilometer, men sen gav förhäxningen upp och vi var tvungna att landa på en åker innan vi kraschade."

"Precis, så nu behöver vi komma på hur man förhäxar motorcykeln så att den flyger permanent", förklarade Sirius. "Det är så enormt opraktiskt att endast köra på mugglarnas vägar. Det är kul en stund men inte i längden, och sen funkar det ju inte att köra över den Engelska kanalen, så flygande är ett måste."

"Menar ni att det är tillåtet att förhäxa motorcyklar så att de flyger?" sa Lily konfunderat.

"Det är inte förbjudet. Farbror Flempan sa i alla fall att det inte finns nån specifik lag mot det."

"Pappa sa att det kan divideras om saken, eftersom det i allmänhet är förbjudet att förhäxa mugglarnas föremål", tillade James. "Men eftersom kvastar och mattor och andra såna saker har använts i århundraden till flygning, så borde man kunna använda en modern motorcykel också."

"Fast sa inte din mamma att det kan bli förbjudet om ministeriet kommer på att ni förhäxar Sirius motorcykel", påpekade Remus.

"Jo, men vi tänker inte berätta det för nån", sa Sirius bestämt, men hajade sedan till och vände sig mot de två tjejerna. "Vilket betyder att ni två inte berättar vidare om det här!"

"Vi lovar", sa Lily direkt och Donni höll med i det.

"Vad är det för motorcykel du köpt?" sa hon nyfiket.

"En ljusblå Triumph Bonneville med sidovagn", berättade Sirius stolt.

"Jag har sett en Triumph och tycker att de är fina."

"Inte jag. Jag tror inte jag kunde skilja mellan olika motorcyklar alls", sa Lily lojt.

De kom i samma stund upp till Gryffindortornet och stannade utanför porträttet av Tjocka damen. James kom då på att han inte lyssnade så noga när McGonagall gav lösenordet till dem innan välkomstbanketten den kvällen.

"Minns du lösenordet, Evans?"

"Självklart. Animagus", sa hon och porträttet svängde upp.

"Nå, det var ju inte svårt att komma ihåg", skrockade Sirius när han följde in efter de andra.

Till deras förvåning hade de andra eleverna i Gryffindor inte gått raka vägen till sina sovsalar på det sättet som var vanligt första kvällen på skolan. Istället stod de väntande i uppehållsrummet och började jubla när de såg Lily och James komma in. Potters namn hördes mest bland jublet och alla applåderade till honom.

"Det är rätt och riktigt att du blivit försteprefekt i år, Potter! Du har ju sett till att vi vunnit alla turneringar i Gryffindor de senaste åren", ropade Thompson från femman.

Gryffindors vinster i quidditch hade nämligen säkrat deras vinster även i elevhemsturneringen de sista två åren och James hade blivit en hjälte i elevhemmet som kapten för laget. Det hade blivit möjligt på grund av Marodörkartan, som gjort att de fyra marodörerna slutat åka fast jämt från alla rackartyg de gjorde och inte längre förlorade samma mängd poäng som de gjort under sina första skolår.

"Hurra för Potter", ropade någon och andra stämde in i ropet.

"Tack, tack", flinade James förtjust. "Med Evans vid min sida ska vi sopa banan i båda turneringarna i år igen."

"Glöm det, Potter. Jag spelar faktiskt inte quidditch", sa Lily lojt.

"Äsch, du kommer självklart leda hejaklacken under matcherna. Det är lika viktigt för sammanhållningen i Gryffindor än själva spelet", sa han menande.

"Exakt! Hurra för Evans och Potter", ropade en sjätteårselev och fick alla att jubla igen.

Lily hade inget annat val än att stå i strålkastarljuset med James tills hurraropen stillades en aning.

"Hör ni, hur roligt det här än är, så har vi haft en lång dag på tåget idag och borde ta oss till våra sovsalar nu", sa hon direkt när hon fick en syl i vädret.

Det fick folket att lugna ner sig och vända sig för att börja köa upp till trapporna som ledde upp till tjejernas och killarnas sovsalar. Tatton som delat sovsal i alla år med de fyra marodörerna och som redan efter första natten hade innerligt hatat dem, syntes blängande ilsket mot James i kön för pojkarna. När marodörerna ställde sig bakom honom i kön, vände han sig om och fräste:

"Den här skolan blir ju bara värre och värre! Det är ett skämt att du är försteprefekt, Potter!"

"God kväll till dig också, Tatten", flinade han. "Hade du ett trevligt sommarlov?"

"Det angår inte dig vad jag hade för sommarlov, men jag ska minsann fråga professor McGonagall vad hon tänkt när hon gjort dig till försteprefekt när du och ditt patetiska gäng mobbat mig i alla år."

"Gör det för all del om det hjälper dina känslor", sa Sirius lojt.

"Fast det är nog rektorn du ska klaga till. Det är han som väljer försteprefekterna", inflikade Remus.

"Är det Dumbledore som valt Potter?" utbrast Tatton förbluffat.

"Självklart. Försteprefekterna väljs ju från hela skolan och inte bara från ett elevhem", sa James. "Det är ovanligt att man är från samma elevhem såsom jag och Evans."

"I så fall ska jag gå och prata med Dumbledore om saken", sa Tatton bestämt.

"Berätta gärna sen för oss vad han tyckte om ditt klagomål", bad Sirius med ett snett leende. "Jag gissar att han kommer att uppskatta dina synpunkter om sättet han tar hand om sin egen skola på."

Tatton gav honom en frän blick. "Ha ha, vad lustig du är nu helt plötsligt! Jag ska inte alls säga till rektorn hur han ska sköta om Hogwarts. Jag ska endast tala om att Potter är en usel mobbare!"

"Var så god", sa James lojt.

"Jag menar allvar!" fräste Tatton, som inte förstod varför han tog saken så lugnt.

"Jag tror dig. Du har varit besynnerlig med ditt sätt att springa och skvallra om allt möjligt till lärarna i alla år. Jag är säker på att du ska göra allt som står i din makt för att komma in till rektorns kontor också."

"Om du vill, kan vi tala om var rektorns kontor finns", erbjöd Sirius. "Det är inte så lätt att hitta dit."

"Jag behöver inte er hjälp! Jag kan ta mig till lärarrummet utan hjälp och hittar därifrån till rektorn", utbrast Tatton stolt.

"Som du vill", flinade Remus. "Men om du önskar hjälp i saken så vet du att du kan alltid fråga oss."

Tatton knyckte stelt på nacken och började gå uppför trapporna så ilsket att han nästan snubblade. Sin vana trogen stormade han in i deras sovsal och försvann sedan utan ett ord bakom sina sängomhängen låtsande att han inga rumskamrater hade.

James kunde inte låta bli att skratta med sina vänner över hans sätt och tyckte att han var den löjligaste människan han någonsin träffat.