Efter den kvällen ansåg marodörerna det nödvändigt att göra sig av med kuddarna och filten i sitt krypin. De ville inte riskera att mr Filch tog sig in i tunneln och hittade platsen. Han skulle då fatta att eleverna använde den och börja vakta tunneln mer än annars. De behövde ändå inte kuddarna längre för att göra tillfälliga möbler åt sig där. De var kunniga nog att konjugera fram möbler från ingenting. Godislådan lämnade de kvar, men gjorde den osynlig tillsammans med oljelampan ovanpå den. På det sättet kunde mr Filch gå förbi platsen utan att aldrig märka något där och de behöll sin hemlighet intakt.

Det enda besväret med den nya situationen var att man numera behövde hålla uppsikt över Filch även när man satt i tunneln och inte enbart när man tog sig ut därifrån. Remus löste det hela med att sätta upp en magisk varningsanordning som varnade vem som än var i tunneln att någon öppnade den hemliga dörren in dit. Det gjorde att de återigen kunde slappna av där och slapp vara på sin vakt hela tiden.

De hade dock inte mycket tid att sitta i sitt krypin numera när skolan under det sista året var mer krävande än någonsin. Deras läxmängd var så kolossal att även Sirius och James fann det svårt att hinna med allt, speciellt James som höll två träningspass för sitt quidditchlag varje vecka och hade utöver det sitt uppdrag som försteprefekt att sköta.

När skolans årliga halloweenfest sedan kom var det ett välkommet avbrott för alla. Festen hölls den sista lördagen i oktober i samband med det första besöket för skolåret till Hogsmeade som de övre klasserna hade lov att göra. James såg framemot det besöket mer än någonsin förut, eftersom han skulle ha sin fjärde dejt med Lily då. De hade varit ute på en promenad helgen innan när det var uppehåll i det annars så ihärdiga höstregnet, men det hade inte varat så länge och han var så ivrig inför lördagen att Sirius skojade med honom om det.

"Du beter dig som en förälskad skolpojke, James."

"Jag är en förälskad skolpojke", svarade han flinande.

"Hopplöst förälskad."

"Ja, det är han, så låt honom vara, Sirius", inflikade Remus trött. Fullmånenatten för den månaden hade varit den gångna onsdagen och han kände sig fortfarande hängig och var inte alls på humör för någon fest. "Ska ni inte sticka iväg med Pettis redan och lämna oss ifred?"

"Ja, ja, vi går då", sa Sirius beskedligt. "Lycka till på din dejt, James."

"Tack. Vi syns senare ikväll."

"Det hoppas jag", sa Pettis.

"Om inte Lily tar din tid i anspråk hela dan idag", tillade Sirius med ett snett flin. "Man vet ju aldrig om tjejer."

James skrockade. "Sant. Kom ihåg att hålla er ifrån vårt krypin bara. Jag ska försöka få henne dit när vi kommer tillbaka från Hogsmeade."

"Vi har inte glömt det", sa Sirius och lämnade sedan sovsalen med Pettis. Remus hade sagt att han inte orkade med några besök till Hogsmeade utan skulle ta det lugnt under förmiddagen, medan alla andra var där, och Sirius var förberedd på att tillbringa sin dag med Pettis.

"Jag går ner för att vänta på Lily då", sa James och tog också adjö av Remus, som önskade honom lycka till och slöt sedan ögonen belåten över tystnaden som föll över rummet.

James och Lily hade bestämt sig för att träffas i entréhallen den morgonen och James hittade Lily till sin förvåning redan där väntande på honom när han anlände på plats. Han var själv tio minuter för tidig och hade trott sig behöva vänta på henne.

"Vad du var tidig då", sa han förstummat.

"Menar du att jag borde vara sen för att jag är en tjej?" sa hon ironiskt.

"Nja, det är allmänt känt att det tar tjejer längre tid att göra sig i ordning än killar."

"Kan hända, men jag har en trollstav om du inte minns. Det går ganska snabbt att göra sig i ordning när man är en häxa."

Han skrattade. "Du har så rätt så."

"Jag vet", log hon.

Han såg uppskattande på hennes utseende. Hon hade visserligen sin svarta skolklädnad och mantel på sig, men hon hade håret på det sättet hon brukade när hon ville göra sig fin och hade sminkat sig.

"Ska vi gå då?" sa hon knytande den gulröda Gryffindorhalsduken på sig.

"Javisst", sa han och följde henne belåtet ut.

När de gick på vägen följande de andra eleverna som också gick mot Hogsmeade, kom James på att han gärna hade tagit Lilys hand i sin och hållit den. Den var så nätt och kvinnlig att han gillade känslan av den i sin hand och han önskade återigen hett att Lily kunde gå med på att bli hans flickvän. För att hålla sig i schack satte han sina händer i fickorna och började tala om den kommande matchen i quidditch, som skulle hållas om två veckor.

"Ni kommer säkert vinna den. Ni har ju vunnit alla matcher sen du blev kapten."

"Det är klart vi har. Jag är inte för ingenting bäst i skolan i quidditch", sa han stolt.

"Och den mest skrytsamme killen jag känner", tillade hon avmätt.

Han skrattade. "Vadå? Menar du att jag inte får vara stolt över min förmåga i quidditch?"

"Det får du, men du behöver inte skryta till mig om det. Jag vet redan att du är bäst i skolan i quidditch. Jag har sett varenda match du nånsin spelat."

Han mötte hennes blick och blev upprymd när han läste beröm i de gröna ögonen. Även om hon tillrättavisade honom så förstod han att hon egentligen tyckte om att se honom spela.

"McGonagall sa till mig att om jag vinner alla spelen i år igen kallas det för hattricket och jag kommer att få en egen trofé till skolans troférum. Man måste vinna alla spelen tre år i rad för det och det är inte många elever som lyckats med det under skolans historia."

"Oj, det var inte dåligt", sa Lily förstummat.

"Jag vet. McGonagall var så pass ivrig när hon talade med mig om det att jag inte har nåt annat val än att vinna alla matcherna vi har. Hon kommer att flå mig levande om jag förlorar en enda match."

"Men hon är ju en lärare! Inte kan hon bry sig så mycket om quidditch!"

"Jo, det kan hon visst. Hon tar quidditch nästan på lika blodigt allvar som jag. Sen jag blev lagkapten har hon ofta frågat mig om hur det går med laget, och hon brukade alltid planera mina straffkommenderingar för kvällar när jag inte hade quidditchträningar."

"Är det sant? Vad olikt McGonagall!" sa Lily förbluffat.

"Inte alls. Hon är faktiskt vår elevhemsföreståndare och har ansvar för laget. Även om hon inte var en quidditchentusiast, skulle hon se till att vårt lag fungerar som det ska."

"Du har nog rätt i det; jag har bara inte tänkt på saken på det sättet. Det känns lite konstigt att tänka på McGonagall som en quidditchentusiast."

"Det är för att du inte har haft med quidditch att göra så mycket. Vi som spelar är väldigt medvetna om att det är bäst att vinna om man ska göra henne glad."

"Det låter roligt."

"Kanske det, men jag vill vinna den där trofén lika mycket som McGonagall."

"Du kommer säkert vinna den. Ingen i skolan kan slå ditt lag i quidditch. Ni spelar så enormt bra ihop."

"Jag vet", log han. "Jag har tränat dem hårt i alla år. Patty lärde mig på sin tid hur man gör."

"Ja, hon var också duktig som kapten."

De hade kommit till Hogsmaede medan de talade och promenerade på måfå på byns gator. "Vart vill du gå nånstans?" sa James.

"Jag har inga direkta önskemål. Jag behöver bara en ny fjäderpenna och mer pergamentpapper."

"Jag hade gärna fyllt på mitt godisförråd."

"Då går vi till Godisbaronen."

"Vi kan ta dina inköp först."

Hon nickade och styrde stegen mot butiken som sålde magiska redskap och tillbehör. De var inte länge där inne och gjorde sedan James inköp i Godisbaronen.

"Hur sjutton får du i dig så där mycket godis? Äter du det varje dag?" sa Lily förstummat när James hade fyllt hela sin skolväska med sina godisinköp.

"Nä, det ska räcka ett tag och mina vänner äter ju också av det. Jag har mer pengar att köpa för än Remus och Pettis. Jag brukar få hur mycket pengar jag vill av mina föräldrar."

"Men sa inte du att din pappa har pensionerat sig? Han kan väl inte ha en jätteinkomst som pensionär."

"Han har ingen inkomst som pensionär. Han har aldrig tjänat in till nån pension. Pappa hade i alla år en egen firma."

"Men hur lever han nu då?"

"Med pengarna vi har förstås. Han sålde firman när han gick i pension och fick massor för det. Pappa har säkert fyrdubblat den förmögenhet som min farfar lämnade efter sig."

"Så ni är rika", sa Lily förbluffat.

"Nja, inte jätterika, men vi har pengar så det räcker."

"Oj!"

De hade stannat på gatan och James såg på människovimlet runt dem. Det var massor med folk i Hogsmeade den dagen, inte bara elever utan även andra som var där för att handla inför Halloween. Den var egentligen först på måndag, vilket betydde att hela trollkarlsvärlden förberedde sig för firandet som brukade vara stort varje år. Det var ett av de viktigaste högtiderna i trollkarlsvärlden och många fick sluta tidigare på sina jobb på Halloween om det inföll en vardag. Det skulle förmodligen hållas halloweenfester överallt i hemmen den helgen och folk var nu ute för att handla inför det.

"Har du lust för en öl på Tre kvastar eller nåt? Jag gissar att du inte är intresserad av Svinhuvudet i alla fall", sa James. "Vi har varit dit ett par gånger, men det är inget jag kan inbilla mig att du gillar."

"Verkligen inte! Är inte det bara konstigt folk som går dit?"

"Japp. Vi har varit dit för att se stället och de har de konstigaste kunderna som finns. De flesta är maskerade och sitter för sig själv utan att vilja ha samröre med de andra. Jag gissar att det pågår en del olaglig handel där, men bartendern på stället verkar ignorera saken helt."

"Varför förvånar det mig inte att du varit där med ditt gäng?"

James flinade brett. "Du känner ju oss."

"Det gör jag", log hon. "Men om vi ska ta en öl idag, så är Tre kvastar att föredra. Jag tänkte i alla fall inte gå till Madam Puddifoots för det."

"Vad är det för ställe?. Jag har aldrig hört om det."

"Det förvånar mig inte heller. Det är ett tehus dit de flesta jag känner går på dejter."

"Jaså, så det är det lokala dejthaket."

"Precis, och jag vägrar gå dit med dig och basunera ut för alla att vi är på dejt", sa hon torrt.

"Du fattar väl att folk kommer på det ändå när de ser oss tillsammans bara vi två."

"Kanske det, men det är värre att gå till Madam Puddifoots. Och förresten tror jag att Izzy har gått dit med Tatten."

"Va? Är Izzy på dejt med Tatten?"

"Japp. Hon tackade för en gångs skull ja till en dejt idag och är ute med Tatten. Jag tror att hon äntligen har fattat att Black inte vill gå ut med henne."

"Det vore ju skönt. Sirius är totalt less på hennes trånande."

"Så han vet om det."

"Det är klart han vet om det. Alla har väl fattat att Irwin varit betuttad i Sirius sen skolstarten nästan."

"Så som du med mig", flinade Lily.

"Kanske det, fast jag lyckades ju få dig ut med mig i alla fall", sa han mäkta nöjd.

"Visst", fnittrade hon. "Vi går till Tre kvastar då."

Han nickade belåtet och började gå ditåt. Det var trängsel redan utanför puben, men även mer inne och de såg inga lediga bord någonstans. James köpte ändå två öl till dem och banade sedan väg till dem genom trängseln till ett litet bord längst bak. Det var upptaget, men det var två fjärdeklassare från Hogwarts som satt vid det och de verkade ha druckit klart sina öl redan.

"Om ni är klara kan ni sticka. Vi behöver det här bordet", sa James befallande.

De två fjärdeklassarna såg skrämt på honom och tog sig skyndsamt upp för att gå ur vägen för honom. Lily hann inte protestera i saken innan de redan var på väg ut ur puben och James erbjöd henne den ena stolen.

"Du hade inte fått göra så där!" sa hon avmätt när hon satte sig. "Det var oförskämt av dig att använda din auktoritet som försteprefekt till att få ett bord här."

"Det var inte min auktoritet som försteprefekt jag använde", sa han lojt. "Jag har sen många år tillbaka ett rykte som får folk att göra vad jag säger."

Lily såg missnöjt på honom. "Du kan då verkligen vara avskyvärd ibland! Jag fattar inte ens att jag sitter här på dejt med dig."

"Det är bara för att du är förtjust i min charm", sa han med ett snett flin.

Hon himlade med ögonen. "Just nu är din charm inte så stor faktiskt."

"Och ändå skålar du med mig för fler lyckade dejter för oss", sa han spefullt.

"Vadå skålar? Vi har inte skålat med varandra", sa hon förvirrat.

Han lyfte då sitt ölglas och stötte ihop det med hennes glas precis när hon var på väg att dricka från det. "Nu har du gjort det", sa han gäckande.

Hon fnös avmätt och koncentrerade sig på att dricka. Det var gott med varm honungsöl efter en kall höstdag tillbringad ute i Hogsmeade. Ölen fick henne på bättre humör och hon var så glad att ha en stol att sitta på i den folkträngseln att hon glömde bort sättet James skaffat dem ett bord på. Han log mot henne på det charmerande sättet som alltid gav henne fjärilar i magen och hon kunde till slut inte låta bli att le tillbaka.

Hon hade som vanligt lagt sin lediga hand att vila på bordet, vilket var en ovana hon haft sedan barnsben, och James lade sin hand över hennes för att smeka henne i fingrarna. Hon såg på deras händer en stund, men sa sedan: "Du skulle ju inte hålla mig i handen här."

"Jag håller dig inte i handen. Jag smeker dig bara lite. Och förresten märker ingen saken, eftersom det är så mycket folk här att vi försvinner i folkmängden."

Hon snörpte på munnen, men protesterade inte mot det. Det var alldeles för skönt med hans smekande.

"När ska du komma över din rädsla att synas med mig, Lily", frågade James plötsligt.

"Jag är inte rädd för det."

"Vad är du då?"

Hon blev konfunderad av frågan och kunde inte komma på svaret. Hon visste inte själv varför hon var så angelägen att ingen fick veta att hon gick ut med James Potter. Innan hon hann säga något blev de avbrutna av ett bestört rop från deras närhet. De vände sig förvirrade om och märkte Severus Snape stå på gången i sällskap av Bacchus Mulciber. Mulciber höll på att sätta sig vid bordet de varit på väg till, men Snape hade glömt bort honom och stirrade vit i ansiktet på Lily och James. James höll ännu Lilys hand över bordet och scenen gick inte att misstolka.

"Hur kan du vara ute med Potter, Lily?" skrek Snape i ilska. "Han är den värsta skitstöveln i hela skolan! Det är bara slampor som går ut med dynga som han!"

"Ta tillbaka det där", skrek James hoppande upp i vrede.

Snape hade i sin hand ett fullt glas med honungsöl som han tappade när han försökte dra fram sin trollstav. Det gjorde honom långsammare än James och renskrubba-formeln träffade honom ögonblicket innan han hann beskydda sig med protego. Hans mun fylldes då med tvål så att han inte kunde koncentrera sig på duellen på en stund. Mulciber hade hoppat upp från sin plats redo att försvara honom, men föll i nästa sekund ner till golvet förstenad genom James trollstav.

"Sluta, James! Han är inte värt det!" vädjade Lily bestört.

"Han kallade dig för en slampa", skrek James vredgat och kastade furnunculus mot Snape då han inte kunde komma på något bättre som bestraffning i den stunden än plågsamma bölder.

"Sluta!" vädjade Lily dragande desperat i hans hand. "Han är en smutsig dödsätare själv! Vi behöver inte bry oss om vad han tycker om oss! Låt honom vara!"

Folk runt omkring dem hade stannat och stirrade bestörta på dem, medan bartendern hördes ropa något om att duellering var totalt förbjudet på Tre kvastar.

"Kom, vi sticker", sa Lily dragande i James som precis lyfte sin trollstav för att beskydda sig från det som han kände Snape kasta mot sig.

Lily märkte det sekunden efter och vände sig blängande mot Snape. "Om du kastar en enda förhäxning mot nån av oss, tar jag femtio poäng från Slytherin och ger dig straffkommendering", skrek hon ilsket.

Snape försökte mumla något till svar, men hade ännu munnen full med såpa och kunde inte tala.

"Kom!" befallde Lily strängt och tog James hand i sin för att tvinga honom därifrån.

De skyndade sig raka vägen ut ur puben och stannade först när de kommit till en sidogata dit Lily gått för att komma utom synhåll för alla. Hon skakade av upprördhet och släppte James hand för att krama sig själv som i ett försök att beskydda sig från det som precis hänt.

"Är du okej?" sa James bekymrat.

"Nej, jag är inte okej! Du fick inte duellera med Sev! Du borde ha låtit det vara", utbrast hon anklagande. "Jag har sagt till dig att du bestraffar folk med straffkommenderingar och inte med förhäxningar! Sev är inte värd att hamna i svårigheter för!"

"Men jag är inte rädd att hamna inför McGonagall. Jag har varit där tusen gånger förr", anmärkte han. "Och jag kunde ju inte låta honom gå och kalla dig för slampa! Det hade jag aldrig kunnat, Lily! Det fattar du väl!"

Hon grymtade. "Du hade kunnat ta poäng från honom för att han skymfade försteprefekterna. Det är inte svårare än så."

"Kanske det, men jag är inte van att reagera på det sättet. Jag är van att dra fram min trollstav när Snivellus hoppar på mig eller mina vänner."

"Jag fattar väl det, men vi måste gå till McGonagall själv med det här nu. Du gav honom bölder, för tusan! Han måste besöka sjukhusflygeln för det och det hindrade oss från att ge honom straffkommendering."

"Ja, det hade varit skönt att göra det också", sa James tänkande hur Snape kunde ha fått rensa alla avloppen i skolan eller något annat lika avskyvärt.

"Kom, vi måste gå tillbaka och leta reda på McGonagall", sa Lily bestämt.

"Visst", sa han med en suck.

"Se inte ut så där. Du har felat som försteprefekt och måste tala om det för McGonagall", fräste hon.

"Ja, ja. Jag ska. Jag är inte rädd att stå för det jag gör", sa han trotsigt.

"Det trodde jag inte heller att du skulle vara", sa hon och log en aning.

De började gå tillbaka mot skolan utan att säga något mer. James kände sig fortfarande arg på Snape, men var samtidigt arg på sig själv för att han glömt att han kunnat ge straffkommendering. Det hade fallit ur hans tankar i stundens hetta och han var nu tvungen att bita i det sura äpplet och erkänna att han förlorat vadet de slagit i början av året.

"Då är det du som vunnit vadet då", sa han till Lily när de steg in i entréhallen på Hogwarts en stund senare.

Hon hajade till spärrande upp ögonen. "Javisst ja! Vadet! Jag hade glömt bort det totalt. Det är två dar till Halloween ännu så jag har verkligen vunnit det."

"Precis", flinade James och grävde en galleon från sin ficka som han gav henne. "Vi får berätta om det här till Donni och Sirius senare. De är säkert ännu i Hogsmeade."

Förmodligen ja", medgav hon.

De hittade McGonagall sittande i sitt kontor med en kopp med te. Hon njöt av sin ledighet för helgen och var i feststämning på det sättet som folk brukade inför Halloween. När hon såg de två försteprefekterna komma in, höjde hon ena ögonbrynet och satte ner sin tekopp.

"Är det nåt som hänt?"

"Tyvärr, professor. Jag behöver förmodligen bestraffa mig själv idag, men jag vet inte hur", sa James med ett skyldigt flin.

"Hur så? Vad har du gjort för att bryta mot skolans regler nu då?"

"Jag förhäxade Snape och Mulciber i Tre kvastar nyss."

McGonagall drog en djup suck. "Varför gick du och gjorde nåt så idiotiskt, Potter?"

"För att Snape kallade Lily för slampa. Jag blev så arg över det att jag inte kunde tänka klart och glömde bort att jag kunnat ge honom straffkommendering istället."

McGonagall grymtade. "Vad gjorde du mot Snape och Mulciber då?"

"Jag förstenade Mulciber för att han skulle hålla sig från duellen, men Snape tvättade jag munnen på och gav honom bölder."

"Jag förstår. Vad gjorde han mot dig då?"

"Han hann inte göra nåt. James var snabbare och jag satte stopp för duellen genom att hota Severus med straffkommendering", inflikade Lily.

"Så han fick inga mer skador än bölderna från furnunculus."

"Precis", sa James.

McGonagall såg fundersamt på de två, men vände sig sedan mot Lily. "Varför kallade Snape dig för slampa, Evans? Ni brukade ju vara vänner med varandra förr i tiden."

"Det var innan han fick ambitionen att bli en dödsätare och började kalla mig för smutskalle", sa hon ironiskt.

"Och han blev arg nyss för att vi var på dejt med varandra. Han kallade mig för skitstövel och Lily för slampa för att hon var ute med mig", förklarade James.

"Så det var för din skull han förolämpande även Evans", sa McGonagall förstående. "Nå, som ni säkert förstår är det lika förbjudet att förolämpa försteprefekterna på Hogwarts som lärarna, så det är också ett brott mot skolans regler. Det var dåligt av dig att glömma saken, Potter. Jag hade hellre sett dig ta poäng från Slytherin och ge Snape straffkommendering än att du förhäxade honom. Du måste tyvärr bestraffa dig själv för det."

"Räcker det om jag tar tjugo poäng från Gryffindor?"

"Ja, i det här fallet när ni båda bröt mot skolans regler. Fast jag tycker att vi tar tio poäng från Slytherin också."

"Varför bara tio?"

"För att Snape måste söka vård på sjukhusflygeln."

"Okej", sa James godkännande.

"Bra, då kan vi anse det hela överstökat, men var så snäll och kom hädanefter ihåg att använda dig av det bestraffningssystem vi har på skolan, Potter. Du kan inte förhäxa elever när du är försteprefekt."

"Jag förstår det, professorn, och jag har gjort mitt bästa för att låta bli det hela hösten", sa han ärligt. "Jag lovar att försöka ännu bättre i framtiden. Ni behöver inte oroa er för att jag ska göra om det."

"Det hoppas jag verkligen", sa hon med ett litet leende. "Du ser väl efter honom, eller hur, Evans?"

"Ja, professorn", sa Lily och såg leende mot James. "Fast han har verkligen skött sig."

"Bra", sa McGonagall belåtet. "Det tycker jag också. Han har skött sig utomordentligt hittills och jag hoppas att han leder laget till seger i den kommande matchen igen."

"Det är klart jag ska göra det, professorn. Jag har ju lovat det redan", flinade James.

När de lämnade McGonagalls kontor ledde James vägen till fjärde våningen utan ett ord. Lily var så tankfull att hon inte märkte det innan de stod framför spegeln och James tittade i Marodörkartan.

"Ska vi hit? Jag trodde vi skulle tillbaka till Gryffindortornet", sa hon förvirrat.

"Jag har ingen brådska att ta mig dit ännu. Jag vill vara ensam med dig först", sa James som precis då öppnade gången. "Kom."

Lily protesterade inte när han tog hennes hand och ledde henne in i gången. Det var först när de stannade i mitten av tunneln där James konjugerade en soffa åt dem som hon öppnade munnen igen och sa: "Jag vet inte om jag är i humör för hångel."

James sneglade på henne. "Du verkar lite stel, men det är lätt åtgärdat." Han öppnade hennes mantel för att dra av den. "Jag kan massera dina axlar så att du slappnar av."

Hon höjde lojt ena ögonbrynet, men satte sig ändå beskedligt i soffan med honom. Han tog platsen bakom henne och lyfte undan hennes långa hår för att kunna massera henne. Hennes leende breddades när hon kände värmen från hans händer spridas igenom henne. Det kändes oerhört skönt och speciellt när han masserade henne i nacken så lätt att det nästan var som en smekning.

Det tog inte lång stund innan hon suckade förnöjt och kände sig slappna av. "Jag vet inte vad jag ska ta mig till med dig", sa hon leende. "Ena stunden är du enormt irriterande och i nästa är du underbar."

Han skrockade belåtet. "Det är charmen med mig."

Hon log över det. "Förmodligen."

"Så du erkänner det."

"Mmm."

Hon lutade sig avslappnat mot hans bröst njutande av hans närhet. Värmen i den underjordiska gången kändes behaglig efter det ruskiga höstvädret ute och hon kände dragningskraften mellan dem starkt igen. Det var alltid samma sak närhelst hon var i James närhet.

Han log förtjust när hon kom självmant in i hans famn. "Jag trodde inte du ville kramas och kyssas idag", sa han och gav henne en lätt kyss på kinden.

"Men dig är det svårt att låta bli", sa hon leende. "Fast jag hade gärna druckit nåt först. Har vi nån dricka här?"

"Det har vi nog."

Han öppnade snabbt lådan med godisgömman. Där fanns en sexpack med honungsöl som vanligt och han tog ut två av dem.

"Skål för oss två", sa han när han gav den ena flaskan till Lily.

"Så jag ska börja skåla för oss, fastän jag inte ens vet om jag vill bli ihop med dig."

"Varför inte? Du verkar vara belåten att dejta mig i alla fall och det är anledning nog att skåla, tycker jag."

"Det är klart du tycker det", fnittrade hon men drack sedan belåtet av ölen. "Vad har du för godis nu då?"

"Ganska mycket allt möjligt. Jag köpte även lite kittelkakor nyss. Vill du ha en?"

"Gärna", log hon och tog emot det tacksamt.

James såg leende på henne en stund, men kom sedan att tänka på deras samtal i Tre kvastar. "Vad tycket du nu när det kommer ut i skolan att du dejtar mig", frågade han bekymrat.

"Jag vet inte", sa hon konfunderat. Hon förstod att det inte gick att hålla som en hemlighet längre. Ryktet om dem skulle gå igenom skolan som en löpeld efter det som hänt på Tre kvastar. Det hade nog gått ändå bara av att de synts tillsammans i Hogsmeade, men deras sammandrabbning med Mulciber och Snape hade gjort saken ännu värre. Hela situationen gjorde henne förvirrad. Å ena sidan kände hon att det var bara bra så att Severus inte skulle tro att han bestämde vem hon gick ut med, men å andra sidan var hon fortsatt tveksam inför att förknippas med James.

"Du slutar väl inte dejta mig på grund av det?" sa James oroligt.

"Nej, det gör jag inte."

Han andades ut. "I så fall går du på dejt nästa helg också, eller hur."

Hon suckade. "Förmodligen." Mer än så kunde hon inte säga. Hon anade att hon ville hångla med James i deras underjordiska krypin även nästa vecka, om inte annat. Hon hade längtat hela veckan efter det nu också. Det hade varit höjdpunkten veckan innan och även skönare än den promenad de tagit med varandra i söndags. Hon hade trivts med att gå runt sjön med James då och vara i hans sällskap, men hånglet från fredagen hade ändå varit bättre. Hon kunde utan tvivel säga att det varit det mest uppskakande och samtidigt det underbaraste hon någonsin varit med om i sitt liv.

Hon vände sig för att se på James och log när hon märkte hur stökigt hans hår blivit av blåsten ute. Han såg exakt så charmerande ut som alltid och hon kunde inte låta bli att tycka om honom. Han var spännande, modig och självsäker, men också hetlevrad på ett sätt som var upphetsande, och hon visste att hon var attraherad av honom på ett sätt hon aldrig varit av någon annan. Minnet av hans kyssar sköljde över henne och hon fylldes av lusten att få vara i hans famn igen. Hon svalde det sista av kittelkakan och tog en klunk av ölen för att skölja sin mun innan hon flyttade sig till hans famn och lade armarna om hans hals.

"Jag lovar att jag inte slutar dejta dig i första taget", sa hon finurligt. "Annars kan jag ju inte göra det här."

Utan att säga mer tog hon hans mun i besittning och kysste sedan andan ur honom.