De följande dagarna talade Lily inte mycket med James. Hon höll sig till sina vänner, men kunde ibland snegla åt James håll på ett sätt som fick hans hjärta att hoppa över ett slag. Dejten de haft med varandra hade gjort honom kärare i henne än någonsin och Sirius gick och retades med honom över saken.

"Det är kört för James nu när han fått kyssas med Evans", sa han. "Han blir nog aldrig botad från sitt lidande nu."

"Håll käften", snäste James så irriterat att han skrattade över det, men ansåg det bäst att tystna för stunden.

På tisdagen försökte James få Lily med sig ut för en promenad när de hade en håltimme samtidigt, men hon fnös åt honom och sa att hon hade läxor att göra. Det slutade med att James satt med sina vänner görande läxor vid samma bord som hon och hennes vänner. Förutom Donni O'Malley hade Izzy Irwin också håltimme då och hon satt sneglande mot Sirius hela tiden.

"När ska du börja dejta tjejer, Black?" sa hon när han inte verkade märka hennes blickar. "Jag menar, om Potter går ut med Lily, så borde du väl också intressera dig för tjejer."

"Tala lite tystare, Izzy! Hela skolan behöver inte veta att jag varit på dejt med James", väste Lily ilsket.

"Visst, men nu pratade jag med Black faktiskt", sa hon envist.

Sirius vände sig mot henne med en suck. Hon hade varit kär i honom i alla år, men hon var inte den typen av tjej han gillade och han var trött på hennes trånande.

"Tänk om jag inte är intresserad av häxor? Jag kanske dejtar bara mugglarkvinnor", sa han avmätt.

"Gör du?" utbrast hon bestört.

"Ja, det gör han. Han var ute med en tjej i somras", sa James som mycket väl visste att Sirius inte orkade med Izzy.

"Fast du förstörde den dejten när du drack dig full, om du minns", sa Sirius flinande och tänkte tillbaka på minnena från Frankrike.

"Ska du hoppa på mig om det nu? Det var faktiskt inte min mening att bli så full", sa han indignerat. "Jag visste inte att de där drinkarna var så starka som de var."

Sirius fnös, men sneglade sedan mot Lily och ansåg det bäst att inte säga mer i ämnet.

"Var var ni och drack er fulla då?" sa Donni nyfiket.

"Det var en nattklubb i Frankrike", sa Sirius. "Remus hade också en dejt då."

Remus himlade med sina ögon. "Måste du dra mig med i saken också? Det var bara en dejt jag gick med Chantel på och inget mer!"

"Jo, tack, det glömmer vi inte i första taget", skrockade James.

"Å, vad jag önskar att jag fått följa med er till Frankrike", sa Pettis avundsjukt.

"Det hade knappast varit plats i rummet för en till madrass", sa James lojt. "Jag har så enormt litet rum i Frankrike."

"Har du ett eget rum där?" sa Izzy Irwin förbluffat.

"Vi har en stuga där."

Lily mötte hans blick och han önskade säga att hon skulle alltid ha plats där om hon ville komma dit, men vågade inte utmana ödet. Det gällde först att få henne till en andra dejt med honom och han bet ihop för att inte förstöra sina chanser. Därmed sades inget mer mellan dem den dagen och han fick fortsätta med att inte veta vad hon tänkte om honom. Hon hade trivts på dejten och gillat hans kyssar, men det var allt han visste. Hon hade erkänt att hon gillat honom tillräckligt för att gå på den första dejten med honom, men inte mer. Tanken fyllde honom med vånda och han önskade få springa fram till henne och tvinga henne att tala med honom och att gå med på en andra dejt redan den helgen. Hade det inte varit för Remus hade han säkert gjort det, men Remus lugnade ner honom och tvingade honom att vänta tålmodigt.

"Kvinnor är som fisk. Du kan inte bara hala in fisken med våld, speciellt inte om det är en stor fisk, vilket Lily såklart är. Du måste lirka in den så att du får den tillräckligt nära båten, så att du når lyfta in den med håven."

Då James aldrig hade fiskat på mugglarnas vis, stod han som ett frågetecken efter det rådet tills Remus förklarade för honom hur man fiskar. Han berättade om sina fiskeresor med sin morfar, som var mugglare och vars passion fiskande var, och beskrev fiskespöna de använde innan James förstod idén med rådet.

"James är nog mer van vid sin pappas sätt att säga 'accio fisk', närhelst de känner för att fiska", insköt Sirius flinande.

"Kanske det, men ni fattar vad jag menar med Lily, eller hur", sa Remus lojt.

"Ja, nu när du förklarat det hela", sa James.

"Så hur tänkte du göra nu då?"

"Jag gör som du säger och håller mig i skinnet", sa han med en suck.

"Det låter vist. Du borde vänta till minst slutet av oktober och be Lily ut för en andra dejt under årets första utflykt till Hogsmeade."

"Det är ju en evighet dit!" sa han bestört, men gick sedan motvilligt med på det litande på Remus vishet.

Det gjorde att han blev oerhörd förvånad när Lily kom fram till honom onsdagen en vecka innan Hogsmeadehelgen och sa: "Jag hinner ta den där andra dejten med dig nu på fredag, om du kan."

"Frågar du mig på en dejt?"

James min var så chockad att hon flinade brett mot honom. "Nej. Jag svarar bara på din fråga från förut. Vi hann ju aldrig dansa sist, om du minns."

"Jo, jag minns."

"Bra. Ska vi träffas på fjärde våningen klockan åtta på fredag?"

"Utanför spegeln, eller?"

"Ja."

"Absolut", sa han med strålande ögon.

Hon log över hans förtjusning. "Och kom ihåg att hålla tyst om det som förra gången."

"Självklart. Jag tiger som muren."

"Bra, då säger vi så", sa hon innan hon gick vidare lämnande honom stirrande mållöst efter sig.

"Jag tror visst att Evans har fallit för dig, James", sa Sirius förtjust.

"Det verkar som det", sa han andlöst.

Lily dök upp utanför den stora spegeln på fjärde våningen den fredagen klädd i sin skolklädnad. Det hade varit omöjligt för henne att göra sig färdig för dejten i Gryffindortornet utan att få frågor från andra vart hon var på väg. Hon hade därmed håret i en hästsvans och hade sminkat sig så lätt att det knappt syntes.

"Ska vi gå in då? Jag tänkte byta om först inne i tunneln", sa James som väntat nervöst på henne redan i en kvart.

"Samma här", sa hon och följde honom in i den hemliga gången.

När de tagit sig nerför trapporna stannade James för att byta sina kläder med en kort viftning med sin trollstav. Han hade lagt sin kostym färdigt på sängen och fick den på sig i ett ögonblick.

"Å, jag måste verkligen lära mig det där! Det är så ofantligt praktiskt att kunna göra på det där sättet", sa Lily avundsjukt.

"Det är bara träning som krävs", log han. "Jag har tränat massor på det."

"Varför då? Jag kan inte förstå varför du har ansett det en nödvändig sak att träna på", sa hon konfunderat.

James skrockade. Det gick inte riktigt att förklara att det hjälpt honom att bemästra förvandlingskonst så pass väl att han till slut kunnat bli en animagus. Det var en hemlighet som Sirius förbjudit honom att aldrig nämna för Lily och han tänkte inte bryta det förtroendet även om han annars hade kunnat berätta allt om sitt liv till henne.

"Jag vet inte. Det var bara en sak jag fann roligt", sa han nonchalant. "Vi tränade alla på det tillsammans förut när vi fått en fix idé att bli bättre i förvandlingskonst."

"Jag har aldrig förstått varför ni ville bli bättre i just det ämnet."

"Det tilltalade oss."

Lily skakade lojt på huvudet. "Nja, jag har i överlag svårt att förstå dig och Black ibland, så det är bara att låta bli."

De kom fram till det hemliga krypin som James återigen hade förberett i förväg. Istället för kuddarna fanns det en soffa för två och ett sidobord dukad med honungsöl och snacks. Mattan framför soffan var dock borta och istället fanns det ett trägolv på marken.

"Jag ordnade dansgolvet åt oss redan", sa han när han märkte Lilys förtjusning.

"Du är verkligen duktig med förvandlingskonst", sa hon berömmande men tog sedan tag i sin skolklädnad och drog den av sig.

Till James förvåning hade hon sina mugglarkläder färdigt under den. Hon hade samma blommiga byxor på sig, men blusen var grön med en v-ringad hals som var djupare urringad än den svarta blusen hon haft två veckor innan.

"Skit vad du är vacker", fick han ur sig hest.

Hon strålade mot honom medan hon drog av sig hårtofsen och trollade sitt hår så att det stylades på samma sätt som sist fallande ner i mjuka lockar över hennes axlar och rygg. Det gick lika snabbt för henne som klädbytet för James, men det var något hon ansett nödvändigt att träna på för att slippa sköta sitt långa hår jämt på mugglarnas vis.

"Wow", viskade James och smekte henne över kinden. "Vad jag är kär i dig."

Hon mötte hans blick med glittrande ögon, men gick sedan för att ta en öl. Han följde i hennes led och de sa inget på en stund då de båda kände sig torra i munnen.

"Ska vi börja med dansen? Annars glömmer vi nog bort det igen och pratar bort hela kvällen", sa James när han lade ner sin ölflaska på bordet igen. "Jag bad Ellie spela en till låt åt oss så att vi har två danslåtar istället för bara en."

"Det låter ju skönt."

Lily log när han pekade med sin trollstav mot violinen för att få den att börja spela. Den första låten var en svängig låt som det var lätt att dansa till och James tog hennes hand för att föra henne till dansgolvet. I den stunden kände han sig glad över den träning i dans han fått på nattklubben i Brest i somras. Han slapp känna sig osäker och rädd att göra fel och visade en fasad av självsäkerhet när han förde Lily i dansen. Hon visade sig vara duktig att dansa och det var tydligt att hon njöt av dansen med honom.

Själv fann hann det underbart att få ha henne nära sig på det sättet och få hålla henne om midjan. Den första sången var så pass snabb att de behövde ha lite svängrum, men när den andra låten började drog han Lily närmare sig. Han hade medvetet bett Ellie Scott spela en långsam låt som den andra låten och lade båda sina händer om Lily för att dansa med henne i sin famn. Hon svarade med att lägga armarna om hans hals och luta huvudet så nära hans att han kunde känna hennes andedräkt på sig.

Den underjordiska gången var återigen belyst med levande ljus som gav en romantisk stämning till kvällen och de båda kände spänningen i varandras närhet. Det var som om den första kvällen två veckor före hade fått murarna mellan dem att falla och James vågade hålla om Lily på ett sätt han inte vågat då. Han blev uppmuntrad av hennes förtjusta leende och sättet hon höll om honom på och drog henne ännu närmare sig. Hans ena hand sökte sig upp till hennes nacke för att fläta fingrarna i det tjocka håret och han lutade sin panna mot hennes.

Violinen spelade ännu, men Lily var så nära honom att han glömde bort musiken. Det enda han kände var hennes berusande närhet och minnet från hennes kyssar. Det brann i hans vener på ett sätt han aldrig förut upplevt och han kände att han var tvungen att få kyssa henne igen. Hans hand kupade automatiskt om hennes ansikte och sedan böjde han sig för att kyssa henne.

Det slog gnistor mellan dem och Lily tog ett hårdare grepp om honom för att komma närmare honom. Hon hade också glömt dansen och fylldes av samma berusning som han. Hennes gröna ögon sken mot honom på ett sätt som fick det att gå runt i hans huvud. Aldrig hade hon sett på honom på det sättet. Tiden försvann för de båda när känslorna tog överhanden. James kände som om Lily fyllde hela hans inre med sin beröring. Det var som eld som brände i honom och han kunde inte få nog av hennes närhet. Hon kändes underbar i hans armar genom den mjuka velourblusen och med det silkeslena håret som han i åratal drömt om att få smeka.

Hon andades häftigt när han kysste henne över halsen. "Du är en lymmel, James Potter", viskade hon. "Du får inte kyssas med mig på det här sättet."

"Varför inte?" sa han förvånat.

"För att jag faller för dig om du fortsätter."

Han skrattade förtjust. "Det är ju meningen också", sa han spefullt och kysste henne igen.

Hon slapp då ifrån sig ett njutningsfullt läte och tryckte sig närmare honom. "Bara du inte drar upp min blus så som du planerar", viskade hon innan hon kysste honom i örat så att han skälvde till.

"Jag planerar det inte alls. Jag har lust till det, men jag är inte helt dum i huvudet", svarade han flinande. "Om jag gör det kommer du att örfila mig och aldrig mer gå ut på dejt med mig."

"Kan hända, eller så låter jag dig göra vad du vill."

"Gör du aldrig! Inte min Lily", sa han lojt.

Hon skrattade okynnigt och njöt av att trycka sig mot hans fasta kropp. Hon kände på hans muskler med ett leende på sina läppar. "Du har så rätt så. Du känner nog mig ändå ganska bra."

Han lutade sin panna mot hennes njutande av hennes utforskande händer. "Du får göra vad helst du vill med mig dock", viskade han hest.

"Så långt har jag fattat", log hon.

När hon höjde sin blick till hans rördes hon av de starka känslorna hon läste i hans ögon. "Jag tror att jag går med på att kyssas så mycket du vill ikväll", viskade hon.

"Ja, varför står vi på dansgolvet i så fall för? Vi kunde ju ha det skönt i soffan istället", sa han flinande och drog henne med sig dit.

Hon följde skrattande med och satte sig villigt i hans famn. Magin över kvällen hade tagit henne i besittning och den romantiska atmosfären i det underjordiska gömstället fick henne att glömma världen utanför. Hon var ung och fri och i armarna på den mest spännande killen på hela Hogwarts.

James såg den eld som bultade i hans vener speglas i hennes gröna ögon och han omslöt henne passionerat i sina armar kyssande andan ur henne.

Det hade hunnit bli sent, men varken James eller Lily hade någon brådska att lämna soffan i sitt underjordiska krypin. Lily satt vilande i James armar och kände sig mer tillfreds än hon någonsin gjort i sitt liv. Hångelstunden de haft med varandra hade varit lång och njutningsfull, men känslan så här i efterhand var nästan bättre. Känslosvallningarna från hånglet hade förstås varit starkare, men friden i vilan var skönare.

Hon stirrade på de tomma flaskorna av honungsöl och undrade hur de hunnit dricka alltihopa. De hade tagit av ölen för att stilla sin störst så att de kunnat fortsätta hånglet, men hon kunde inte minnas att de druckit så mycket. Om hon inte vetat om hur lite alkohol det fanns i honungsöl, hade hon kunnat skylla en del av berusningen som fyllt henne på den och inte enbart på James fascinerande närhet.

"Klockan är säkert så mycket att vi borde gå tillbaka till Gryffindortornet", sa hon avbrytande tystnaden mellan dem.

"Det är ingen brådska. Vi är ju försteprefekter och har inte samma tid att passa som andra."

Hon skrockade. "Så vi ska utnyttja det och stanna uppe senare än tillåtet."

"Varför inte? Ingen väntar på oss ändå. Våra vänner vet att vi är på dejt."

"Så jag ska stanna uppe till midnatt med dig."

"Jag kan stanna uppe hela natten med dig, om du vill. Det är så skönt att ha dig i min famn att jag inte vill lämna den här soffan i första taget."

Hon log över det utan att säga emot. Han hade tagit av sig sin kavaj och hade på sig endast en färggrann skjorta, som var moderiktigt mönstrad så att man blev glad av att se den. Tyget var tunt och hon kunde känna värmen från hans kropp genom det, vilket hon upptäckt var lustfyllt. Hon följde konturerna av de olika mönstren i skjortan med sitt finger och kände att hon inte heller ville resa sig ur soffan ännu.

"Går du ut med mig fler gånger efter det här nu då?" sa James som inte kunde läsa hennes tankar och var rädd att hon skulle snart gå.

"För att hångla eller?"

"Speciellt för att hångla."

Hon fnittrade. "Jag kan nästan gå med på det, eftersom du är så skön att hångla med."

"Så du erkänner det."

"Det vore lite dumt att inte göra det när jag hånglat halva kvällen med dig."

"Sant", sa han mäkta nöjd. "Jag trodde faktiskt inte att du gillade mig så här mycket."

"Tydligen gör jag det", sa hon torrt.

"Vilket jag finner vara underbart! Jag hade gärna blivit ihop med dig ordentligt."

"Som en pojkvän?" utbrast hon vantroget.

"Vad annars?"

Hon höjde förstummat sin blick till hans. "Du menar visst allvar!"

"Det gör jag. Jag har alltid menat allvar med dig."

"Men vi går ju skolan ännu och är försteprefekter och allt."

"Än sen? Det hindrar väl inte oss från att vara ihop, eller hur. Det är många i vår klass som dejtar hit och dit och har pojk- och flickvänner."

Lily kunde inte neka det. Det hade varit så i alla år. Hennes vän Leslie Williams hade redan hunnit ha tre pojkvänner i skolan och de andra i skolan var likadana. Det var bara hon och Donni som inte brytt sig om killar. Izzy Irwin hade förstås gått och hoppats på att Sirius Black bjöd ut henne, varför hon tackat nej till alla andra dejter, medan Mary Macdonald sett på Remus Lupin men utan att våga hoppas på något. Hon var alldeles för blyg för att någonsin säga ett enda ord till honom eller till någon annan kille för den delen heller.

"Så vi ska börja gå hand i hand med varandra och kyssas inför alla helt plötsligt", sa hon avmätt.

"Det behöver vi inte alls göra om du inte törs. Jag vill bara vara med dig."

Hon tänkte på saken en stund. Att vara flickvän till James Potter lät otroligt. Hon hade aldrig trott att hon ens skulle gå ut med honom, men här var hon redan på andra dejten med honom och låg i hans armar på ett sätt som kändes oåterkalleligt. Hon visste mycket väl att hon ville göra om det. Hon hade vetat det redan efter första dejten även om hon behövt lite tid att smälta det som hänt då. Hon hade inte vågat låta sig känna känslor för James, men nu var det körd.

Han hade i alla år fascinerat henne, även på den tiden hon ansett honom vara den mest irriterande killen i hela skolan. Hon log när hon mindes hur Severus varit svartsjuk på James och rädd att Lily skulle börja gilla honom. De hade bråkat om James flera gånger under sitt femte år innan deras vänskap tagit slut och de gått skilda vägar. Även deras sista slutgiltiga bråk hade börjat på grund av James. Han hade gett sig på Severus en dag i juni när de haft sina examen och det hade gjort Severus så ilsken att han kallat Lily för smutskalle.

Minnet från det smärtade i henne ännu och hon kände sig kluven i situationen. Hon visste att James hade i alla år gett sig på Severus för ingenting, men samtidigt hade han rätt i att Severus valt sin kärlek till svartkonster och dödsätare över Lily. Det hade han alltid gjort, medan James tydligt visat sin avsky mot både svartkonster och Voldemorts anhängare. Oavsett sin vildhet och sitt rykte som bråkmakare var han en bättre man.

Hon suckade. "Jag kan gå ut med dig igen, men vi ska inte bli ett par efter bara två dejter."

"Okej. Ta den tid du behöver", sa James nonchalant även om han kände sig besviken. "Jag träffar dig närhelst du vill."

"Men vi äter nog inte middag här nere på det sättet som sist, eller hur. Det var jättehärligt och så, men vi kan inte vara till sånt besvär för husalferna jämt."

"Det är inget besvär för dem. De älskar att betjäna oss", anmärkte han.

"Jo, men jag föredrar att äta med skolan och träffa dig efteråt. Vi har ju inget annat ställe att gå till än hit och jag vill helst inte att folk vet att jag träffar dig här."

"Så vi ska träffas här i smyg på kvällarna."

Hon skrattade över tanken. "Nej, inte varje kväll. Jag har inte gått med på att hångla hela tiden med dig."

"När det blir Hogsmeadehelg till Halloween nästa vecka, så måste du gå ut med mig officiellt då", upplyste han bestämt. "Jag kan träffa dig i smyg här, men inte då."

Hon suckade kännande sig fortfarande osäker om hon ville bli sedd med James Potter offentligt i skolan. "Nja, jag får nog tänka på saken."

"Det är ingen idé, eftersom jag aldrig ger mig i saken och du vet ju hur jag kan vara."

"Jo, tack. Det vet jag", sa hon ironiskt. "Du är totalt omöjlig i det."

"Det var faktiskt lönt, eftersom du sitter i min famn helt frivilligt för stunden", påpekade han flinande. "Jag trodde aldrig att jag skulle få dig hit, men nu när jag lyckats med det så blir du inte av med mig så lätt. Du kan ju inte ens påstå längre att du inte gillar mig efter den här kvällen."

Hon kunde inte låta bli att skratta och satte sig upp. "Det låter som om det är körd för mig", sa hon lättsamt.

Han följde med sin blick hur hon drog på sig sin skolklädnad igen och förstod att dejten var över. "Det är en hel vecka till Halloween, så jag tycker att vi kunde träffas redan innan det för en promenad eller nåt. Du gillar ju promenader i naturen."

"Så du är redo att ta promenader med mig också och inte bara komma hit för hångel."

"Nja, om jag får välja så blir det förstås hångel, men jag tar vad helst jag får", svarade han flinande.

Hon snörpte på munnen. "Jag kan kanske ta en promenad i helgen om det är fint väder, men bara vid fint väder och utan att hålla i handen."

"Det går jag gärna med på."

"Då så. Upp med dig nu så att vi kan trolla bort soffan", sa hon bestämt.

"Bara om du säger ja till dejten nästa helg till Hogsmeade. Vi behöver inte hålla i händerna eller nåt utan bara gå dit tillsammans."

Hon skrockade. "Låt gå då. Jag går ut med dig nästa lördag."

"Strålande!" sa han förtjust och reste sig för att börja iordningställa tunneln till sitt ursprungliga skick.

Klockan var redan långt över tio — hur mycket exakt visste han inte riktigt, men han såg på Lily att det var bäst att skynda sig. När de fått kuddarna på sin plats skyndade de sig till trapporna och uppför dem. James var så koncentrerad på Lily att han glömde titta på Marodörkartan i förväg. Istället mindes han kyssen de haft sist i toppen av trapporna och skyndade sig dit.

Lily stannade självmant på den översta trappan leende finurligt. "Ska du ha den sista kyssen för natten nu, eftersom det inte blir nåt uppe i Gryffindortornet?"

"Det var exakt vad jag tänkte", log han och drog henne i sina armar för att kyssa henne grundligt.

Ingen av dem ville egentligen sluta och de drog ut på stunden, men till sist tvingade Lily sig att dra sig undan och steg fram till dörren för att öppna den. James hann inte hindra henne eller ens ta fram kartan innan hon stigit ut i korridoren. Skrämt följde han efter och stannade sedan tvärt. Framför dem stod ingen annan än vaktmästaren, mr Filch.

"Vad har vi här nu då? Elever ute ur sängen och kommande från hemliga gångar!" sa han med uppenbar upphetsning.

"Vi är faktiskt försteprefekter, mr Filch, så vi har rätt att vara utanför vårt elevhem efter tio", påpekade James strävt.

Filch hajade till och hans leende slocknade. "Fast ni har inte rätt att smyga runt i hemliga gångar", sa han fränt.

"Har vi visst. Det finns inga förbud om att använda hemliga gångar på Hogwarts. De finns ju överallt i skolan. Det enda som är förbjudet är att lämna Hogwarts område genom hemliga gångar och det har vi inte gjort."

"Nej. Vi var bara till gången för att kolla att ingen fanns där olovligt så här sent", insköt Lily. "Vi hade hört ett rykte om att nån smugit sig hit, men vi hittade ingen."

"Japp. Det var helt tomt", tillade James.

Mr Filch grymtade när han kom på att han inte hade någon orsak att anmäla de två till rektorn. Det var deras uppgift att kolla om elever gjorde olovliga saker och det var absolut förbjudet för någon att springa ute i skolans korridorer — hemliga eller inte — efter klockan tio på kvällarna. De enda som hade lov till att göra det var just försteprefekterna i sin egenskap som första ordningsmän i skolan.

"Nå, så ingen fanns i tunneln då", sa han.

"Nej, vi hittade absolut inget där", försäkrade Lily.

"Bra. Då fortsätter jag min runda då."

"Och vi går till sängs. Vi har gjort vårt för den här kvällen", sa James. "God natt, mr Filch."

"God natt, mr Potter och miss Evans", sa Filch med en röst som talade om att han hade svårt att hålla en hövlig ton med dem. Han var inte mer förtjust i James utnämnande till försteprefekt än Matthew Tatton från Gryffindor, men fick svälja det på samma sätt som Tatton.

Lily såg på klockan när de skyndade sig vidare och märkte att den närmade sig elva. Det var tur att de båda var försteprefekter, när de varit så nära på att åka fast från sin dejt.

"Man går aldrig ur hemliga tunnlar utan att titta på kartan", viskade James till henne när de tog trapporna upp till Gryffindortornet. "Jag hade tänkt ta fram den och se att vägen var fri innan vi öppnade dörren."

"Nu förstår jag varför du har gjort dig besvär med att skapa en karta över Hogwarts", flinade hon.

"Den är faktiskt väldigt händig. Det är tack vare vår karta som vi åkt fast mycket mindre från våra rackartyg de två sista åren", sa han med glimten i ögat.

"Jag börjar förstå det. Jag vill sen se den där kartan ordentligt nån dag, bara så du vet det."

"Du ska få göra det, men lova att inte berätta om den ens för Donni. Den är inte bara min hemlighet utan Sirius, Remus och Pettis också."

"Visst, jag berättar inte om den."

"Tack."

De kom fram till porträttet med Tjocka damen och gav lösenordet till henne. När tavlan svängde upp tog James kort Lilys hand för att stoppa henne. "Tack för den bästa dejten nånsin", viskade han.

Hon log mot honom, men klättrade sedan in i uppehållsrummet som ännu hade en del folk sittande i sofforna. Hon stannade dock inte där utan gick raka vägen upp till tjejernas sovsalar, medan James styrde sina steg till sina tre vänner som satt uppe väntande på honom.