Klockan hann bli ganska mycket på kvällen innan Sirius och Remus hörde av Harry. De satt i sina fåtöljer lyssnande på trollkarlsradion, men var så disträ att de inte följde med i programmet. Istället var deras tankar på Hogwarts och de väntande med spänning att få höra nyheterna om Harrys första dag.

"Farbror Sirius!"

Harrys ord fick de båda att haja till och Sirius skyndade sig att ta fram spegeln han haft i sin ficka.

"Jag är här, och Remus är det också."

"Hej, Harry", sa Remus.

"Hej! Jag har gömt mig på toaletten för att prata kort med er. Jag har inte jättemycket tid ikväll. Vi ska egentligen gå och lägga oss redan."

"Det är lugnt. Berätta bara huvudnyheterna, så får vi höra resten senare", sa Remus.

"Jag hamnade i Gryffindor!"

"Ja! Jag visste väl det!" sa Sirius lyckligt.

"Det var faktiskt inte alls så säkert, farbror Sirius", upplyste Harry. "Sorteringshatten gjorde med mig på samma sätt som den gjorde med dig en gång i tiden. Den ville sätta mig i Slytherin av alla ställen!"

"Merlins pösiga brallor!"

"Jag vet. Jag svarade direkt att jag inte vill till Slytherin och då placerades jag i Gryffindor."

"Vilken tur att du sa ifrån!"

"Precis som du en gång i tiden, Sirius", flinade Remus.

"Ja, pojken verkar gå i mina fotspår och inte i James."

"Har du trevliga killar i din sovsal i Gryffindor då?" sa Remus till Harry.

"Jo, det har jag. Jag träffade en jätteschysst kille som heter Ron Weasley på tåget. Vi är i samma sovsal och är redan vänner."

Sirius föll i skratt. "Det var ju hans mamma vi pratade med på perrongen."

"Gjorde ni? Den där mulliga kvinnan som hade alla de rödhåriga sönerna?"

"Precis henne. Hon råkar vara släkt med mig och heter Molly Weasley."

"Alla är ju släkt med dig i trollkarlsvärlden, farbror Sirius."

"Sant. Hennes make Arthur Weasley är det också."

"Nå, jag har blivit vän med alla i den familjen nu då. Fred och George är Rons storebröder och de är jätteroliga", berättade Harry glatt. "Dumbledore varnade dem i sitt tal när han påminde om skolans regler. Eller det verkade i alla fall så, eftersom han såg så noga på dem."

"Jag misstänkte väl att de två var bråkmakare i skolan", skrockade Sirius.

"Jag tror de är det … fast de har en prefekt som storebror. Percy är inte alls nån att leka med. Han ledde oss till våra sovsalar och verkar vara nån som håller hårt i reglerna."

"Det finns väl alltid minst ett rötägg i varje familj", flinade Sirius och fick Harry att skratta.

"Och vet ni vad? Jag träffade den där Draco Malfoy på tåget!"

"Hur gick det då?" sa Remus bekymrat.

"Vi blev direkt ovänner förstås. Han hade med sig två bjässar till vänner som heter Crabbe och Goyle."

"Självklart hade han det. De är också dödsätarynglingar", sa Sirius mörkt. "Deras fäder slingrade sig ur Azkaban i slutet av kriget, precis som Lucius, men vi vet att de var riktiga dödsätare allihopa. Vi var i flera strider med dem under kriget."

"Det förvånar mig inte alls", sa Harry brådmoget. "De hamnade alla tre i Slytherin och verkar vara precis såna ni har varnat mig om."

"Nå, försök undvika för mycket slagsmål med dem, Harry. Det är mycket trevligare att gå i skolan om man inte skaffar sig fiender."

"Vi är redan fiender, farbror Remus. De försökte stjäla mitt godis, men Rons råtta bet en av dem i fingret och det fick dem att fly."

"Så Ron har en råtta som husdjur", flinade Sirius.

"Japp. Det är en tjock och jättelat råtta, men turligt nog kan den bita ordentligt."

"Akta så att Peeves inte börjar sjunga om 'Svarta pottan och hans råtta'. Han sjöng det på vår tid, då han döpte den där förrädaren Slingis till Råttan", sa Sirius. "Vilket i för sig var rätt, när han visade sig vara en usel råtta på alla sätt."

"Vem är Slingis?" sa Harry som aldrig hört det namnet vad han kunde minnas.

"Ingen som du behöver känna till. Bara en från Gryffindor som var vän med oss på skolan, men som sen blev dödsätare", sa Sirius mörkt. "Han dödades när kriget tog slut."

"Oj! Från Gryffindor!"

"Tyvärr fanns det folk i alla elevhem som tyckte att Voldemort hade de rätta tankarna om ledarskap", sa Remus bistert. "Merparten av hans följare var från Slytherin, men det fanns förrädare i alla läger."

"Det visste jag inte. Jag trodde att ni sa att alla mörka trollkarlar har hört till Slytherin."

"Det är så man säger, men självklart finns det rötägg annanstans också", sa Sirius. "Fast de värsta är från Slytherin."

"Nå, jag är nöjd över att slippa vara där i alla fall", sa Harry belåtet. "Jag måste gå nu. Ron och de andra killarna är redan i vår sovsal och byter om. De tror att jag borstar tänderna."

"Absolut. Sov så gott nu då och skriv till mig direkt när du hinner."

"Jag lovar."

Sirius och Remus liv blev plötsligt väldigt lugnt när Harry hade börjat skolan. De hade inte ens märkt hur mycket deras liv kretsade kring Harry, men det blev påtagligt nu när han var borta. Ingen av dem hade ett jobb att gå till och de hade inte ens haft tid att skaffa sig någon hobby. I tio år hade Harry varit deras allt och de kände sig vilsna nu när de inget hade att göra.

Den första veckan levde de på breven som Harry skickade varje dag. Han var uppspelt över allting på Hogwarts och satt på kvällarna skrivande brev om det till Sirius istället för att göra sina läxor.

Ron tycker att jag är knäpp som skriver hem så mycket. Han har själv bara skrivit ett enda brev till sin mamma för att berätta att han är i Gryffindor. Fast det kan vara så att hans mamma är lite sträng. Inte så där otrevligt sträng som du berättat att din mamma var, Sirius, men tillräckligt för att man ska låta bli att berätta allt för henne.

Idag hade vi första lektionen med den där Quirrell vi träffade på Läckande Kitteln. Det var ett skämt på alla sätt, det kan jag lova. Hagrid har rätt i att han är rädd för sitt eget ämne och så luktar han rejält av vitlök. Fred och George säger att han lägger vitlök i turbanen för att han är rädd för vampyrer, och jag tror de har rätt. Jag vet inte hur mycket jag kommer att lära mig på hans lektioner om försvar mot svartkonster, så du och Remus får lära mig bättre sedan när jag kommer hem på jullovet.

Ron har varit jätteimponerad för att jag kan "flipendo" redan och vill att jag ska lära honom det. Jag försökte använda det på mr Filch katt på lunchen idag, vilket tyvärr inte lyckades när jag siktade fel.

Har jag berättat att Filch har en otäck kneazle som går och vaktar korridorerna i skolan åt honom? Katten heter mrs Norris och alla eleverna hatar henne nästan mer än de hatar Filch. Hon springer och hämtar Filch direkt om hon märker något misstänkt, vilket är värre än att ha Peeves efter sig.

Filch har redan fattat avsky mot mig och Ron, eftersom vi har gått vilse så mycket och hamnat i ställen vi inte får gå till. Han hittade oss en dag på tredje våningen just i den korridoren som Dumbledore har förbjudit eleverna att vistas i. Jag vet inte om jag nämnt om det förut, men ingen vet varför det är förbjudet i år, inte ens prefekterna, men vi gick såklart inte dit med flit. Vi hade bara gått vilse, så nu försöker Filch ge oss straffkommenderingar bara han ser skymten av oss.

Sirius skrattade när han läste brevet från Harry. Det påminde honom om hans egen skoltid. Han mindes mycket väl hur otrevlig vaktmästaren, mr Filch, kunde vara mot eleverna. Han tyckte inte om barn och än mindre om tonåringar som kunde trolla, vilket gjorde att han var på krigsstigen varje skolår mot alla elever som inte höll sig till reglerna på skolan. Han brukade misstänka pojkar mer än flickor och Harry hade oturen att påminna starkt om sin pappa James.

I sitt svar till Harry skrev Sirius:

Bry dig inte om Filch. Din pappa var ökänd som skolans värsta bråkmakare jämte mig, och Filch hatade oss båda innerligt. Du heter inte bara Potter utan ser också ut exakt som din pappa gjorde i din ålder (förutom dina gröna ögon som är din mammas). Jag gissar att Filch är efter dig mer på grund av det än att du gjort något olovligt.

Fast du bör förstås ha din osynlighetsmantel med dig om du vandrar till ställen som är otillåtna. Man måste se till att man inte åker fast i onödan. Jag lovar att du vill undvika straffkommenderingar så mycket det är möjligt.

"Ska du verkligen ge Harry råd om hur man bryter mot Hogwarts regler?" sa Remus strävt när han läste vad Sirius skrivit.

"Självklart. Du vet lika mycket som jag att han aldrig kommer att följa alla reglerna på skolan till punkt och bricka."

Remus himlade med ögonen, men kunde inte neka till det. Det fanns väl ingen pojke på Hogwarts som gjorde det.

"Kanske det, men man behöver inte uppmuntra honom att göra saker som är otillåtna."

"Äsch! Vi gjorde massor av otillåtna saker i skolan och det var aldrig nån fara med oss."

"Var det visst! Du har bara glömt alla gångerna vi faktiskt hamnade i livsfara på grund av dina och James påhitt."

"Nämn en gång vi var i riktig livsfara."

"Hur skulle det vara den gången vi var i Förbjudna skogen och hamnade i strid med en acromantula?"

"Äsch! Du dödade den lätt som varulv."

"Precis. Jag dödade den för att jag var i varulvsform just då", sa Remus bistert. "Harry är inte varulv och förhoppningsvis får han inga varulvar som vänner heller."

"Visst, men vi ska ju inte råda honom att smyga till Förbjudna skogen ensam", sa Sirius nonchalant.

Remus suckade, men gav sig. Sirius hade alltid tagit livet med en klackspark och det gick inte att ändra på honom.

"Jag får väl skriva till Harry själv då och förmana honom att hålla sig långt ifrån ställen dit man inte får gå till."

"Gör du det", skrockade Sirius.

På fredag kväll fick Sirius återigen ett brev från Harry. Det löd:

Käre farbror Sirius!

Idag hade vi första lektionen med Snape och han var precis så otrevlig mot mig som du trodde att han skulle vara. Det var tydligt att han hatar mig på grund av min pappa och han försökte ge sig på mig för att jag är en kändis. Jag gjorde som du sa och försökte tänka hur det måste ha sett ut när han hamnade i sjön efter att du vält båten. Det lyckades så bra att Snape undrade varför jag log. Han var inte alls glad att jag hade något att le över, men jag tyckte att det var bäst att inte berätta för honom om det.

Snapes älsklingselev var förstås ingen annan än Draco Malfoy, medan han tydligen ger sig på alla i Gryffindor. Det är känt i hela skolan. Ron sa det till mig när Snape tog poäng från mig för ingenting. Jag förlorade poäng även för att Neville (du vet Longbottom från min sovsal) råkade ut för en olycka under lektionen. Snape påstod att det var mitt fel, men jag struntade i saken. Jag minns ju hur du berättat om alla poäng du förlorade jämt när du gick i skolan. Jag får väl se om jag blir lika ökänd i att förlora poäng för Gryffindor som du och pappa var.

Det bästa idag var besöket hos Hagrid. Han hade bjudit mig på te efter skolan och det var precis så roligt i hans stuga som du berättat att det är. Ron var med mig dit och vi gillade båda hans hund Fang, som är häftigt stor. Hagrid hotade att släppa honom lös på mrs Norris endera dagen och det hade varit lustigt att se. Fast risken är stor att mrs Norris vinner den fighten, så det är nog inte så klokt.

Visste du förresten om att någon bröt sig in på Gringotts på min födelsedag? Jag såg en tidningsartikel om det hemma hos Hagrid och det stod att valvet i fråga hade tömts samma dag och att tjuvarna inte fått tag på någonting. Tror du att de menar valv 713 som du tömde åt Dumbledore? Från Hagrid verkade det som att tjuvarna var ute efter det paket som han tog till Hogwarts, men han sa förstås inget.

Det är skönt att det är helg nu. Det här med att lära sig om trolldom är inte alls lika enkelt som det låter och både jag och Ron ser framemot lite ledighet.

Ta hand om dig och hälsa farbror Remus så gott!

Kram Harry

Sirius läste det sista Harry skrev med en bister min. Han och Remus var väl medvetna om inbrottet då de ju läste Daily Prophet dagligen, men de hade inte velat att Harry fick höra om det. Han var alldeles för ung att tyngas ner av de vuxnas problem.

"Vad ska vi göra nu?" sa Remus bekymrat när han också läst brevet.

"Jag behöver skriva ett svar till Harry som får honom att glömma saken", sa Sirius bestämt. "Han fattar ju inte att om Dumbledore tar ut ett hemligt paket från Gringotts samma dag som nån försöker stjäla det är det farliga saker på gång. Vi behöver inte veta vad paketet innehöll, eftersom vi känner Dumbledore."

"Ja, han måste ha vetat att nån tänkte stjäla paketet."

"Det är klart han visste det. Det är inget som undgår Dumbledore."

"Men hur får vi Harry att glömma saken? Nyfiknare grabb får man ju leta efter."

"Jag får låtsas som om jag inte alls är oroad och som om det här inte är en stor grej."

"Nå, du kan ju alltid försöka, men jag är inte så säker att det lyckas", sa Remus tvivelaktigt. "Harry är inte dum."

"Nej, han är lika skärpt som James var", sa Sirius och kunde inte låta bli att le.