Sirius hade Harry under osynlighetsmanteln dagen därpå, när de åkte till byn och parkerade motorcykeln i centrum. Harry satt bunden i sidovagnen och var osynlig för alla under sin mantel, medan Sirius själv förvandlade sig till en svart hund och satt bredvid vaktande honom. Folk som gick förbi dem såg nyfiket på den rödrandiga katten som satt i sidovagnen, medan en skotsk hjorthund satt lugnt bredvid. De var ett omaka par, men verkade ändå vara vänner och såg ut att vakta den ljusblå Triumphen tillsammans.

Ett par fotgängare tyckte att de såg så söta ut att de kom närmare med tanken att klappa dem, men då reste Sirius ragg morrande dovt. Fotgängarna backade snabbt undan skrämda av hans uppsyn.

"Hur kan man lämna en aggressiv hund utan koppel ute på det där sättet", sa den ena.

"Det låter väldigt oansvarigt. Tänk om den får för sig att attackera nån", sa den andra.

Sirius fann deras samtal lustigt och skällde högt, vilket fick dem att skynda på stegen för att komma därifrån. Harry som suttit tyst dittills fann Sirius skällande roligt och undslapp ett glatt läte. Det fick Sirius att resa sig och sätta tassen på honom för att hålla honom lugn.

"Jag borde väl ha anat att jag får se dig här, Tramptass", hördes Remus röst från deras andra sida.

Den svarta hunden vände sig snabbt och sprang runt motorcykeln för att skälla och hoppa på Remus med svansen viftande av glädje. Remus klappade honom skrattande.

"Det är gott att se dig, gamle gosse", flinade han. "Och dig också Candy."

Katten hade fixerat sina ögon som förhäxat på honom direkt när hon märkte honom, men hoppade nu ut ur sidovagnen och kom fram till honom gnidande sig förtjust mot hans ben medan hon kurrade högt.

"Du är en duktig kisse", sa Remus berömmande och krafsade henne bakom öronen.

Sirius lämnade honom att hälsa på katten och sprang själv in på en sidogränd där han förvandlade sig tillbaka till en människa innan han återvände.

"Ska vi åka då? Jag antar att det där är din kappsäck", sa han pekande på en sliten kappsäck Remus lagt ner på marken.

"Ja, det är det."

"Då så", sa Sirius och rörde snabbt kappsäcken med sin trollstav så att den försvann därifrån. "Sätt dig bakom mig. Harry sitter i sidovagnen."

"Jag misstänkte det", sa Remus och vände sig leende mot sidovagnen. "Hej, Harry!"

"Kan du låta bli det där? Vi behöver inte dra uppmärksamhet till honom", fräste Sirius innan han satte sig gränsle över motorcykeln.

"Förlåt då", sa Remus och satte sig beskedligt bakom honom.

Katten hoppade in i sidovagnen igen, varpå Sirius startade motorn och körde därifrån. Resan till stugan tog inte mer än tio minuter från byn och de svängde snart in på den lilla tomten mitt i skogen. Remus såg leende på den pittoreska stugan, som väntade på dem där.

"Du talade sanning när du sa att stugan är liten."

"Jag sa ju det. Det finns inte ens plats för Harrys spjälsäng i sovrummet, så han sover med mig."

"Jag kan sova i vardagsrummet. Det gör inget", sa Remus lugnt.

"Det finns inget ordentligt vardagsrum. Bara stugan med kök och en sittplats."

"Då sover jag i stugan."

Sirius gick fram till dörren och öppnade den från den magiska låsningen innan han lyfte in Remus väska, som han skickat magiskt till trappan att vänta på dem.

"Välkommen då!" sa han till Remus och höll dörren öppen för honom.

"Tack så mycket", log Remus.

Han blev inte förvånad när han såg den lilla stugan. Det fanns en liten soffa och ett avlastningsbord till vänster om den och en liten bokhylla bredvid, men annars hade rummet bara ett köksbord med bänkar och köket bakom det. En gammal gungstol tog det andra hörnet och på en byrå stod en mugglarradio som såg antik ut.

"Fungerar den där radion?"

"Ingen aning. Jag använder min trollkarlsradio", sa Sirius pekande mot den trådlösa radion som stod på bordet bredvid soffan.

"Skönt att vi har det", sa Remus lättad. "Det här stället är så avskilt att man blir glad om man kan höra nyheterna."

"Jag lyssnar på dem varje dag."

"Det brukar jag också göra bara jag har tillgång till en radio."

"Här inne bor jag med Harry", sa Sirius öppnande dörren till sovrummet. "Och badrummet finns här till höger."

Remus vände sig för att se och nickade. "Det här blir bra. Jag får förvandla soffan till en säng för mig på kvällarna så länge vi bor här."

"Ja, det är inget annat att göra", medgav Sirius. "Men jag ska börja leta efter ett större hus åt oss nu direkt. Det blir lättare när du är här och kan se efter Harry så att jag kan ta mig iväg på husjakt."

"Självklart. Jag hjälper till i allt som sagt."

"Bra. Jag går och hämtar Harry innan han börjar gråta där ute. Han kan sitta ganska länge lugnt i sidovagnen, men gillar inte att bli lämnad där om jag går in i stugan."

"Det förstår jag."

Remus följde Sirius till dörren och såg honom lyfta undan osynlighetsmanteln från Harry innan han släppte loss honom och hjälpte honom ner från sidovagnen.

"Han gillar att gå själv nu när han kan", förklarade Sirius och lät Harry att gå in själv.

Remus mötte honom i dörren hukande ner och kramande om honom. "Du är en så stor pojke numera", sa han leende. "Jag har inte sett dig ordentligt sen din födelsedag i juli."

Harry tog glatt tag om Remus hår och drog i det talande babyspråk till honom.

"Du behöver inte dra farbror Remus i håret, Harry. Ingen gillar det", sa Sirius skrockande.

"Det gör inget. Han är bara så söt", sa Remus mjukt. Han log mot Harry smekande honom i håret. "Du är den finaste pojken som finns."

"Det är det han är. Fast jag tror att han börjar bli hungrig nu. Det är dags att ordna käk."

"Ska jag göra det?"

"Nej, flytta in du i lugn och ro, så lagar jag maten. Jag är bara så glad att du är här."

"Det är jag också", log Remus.

Remus gjorde sig snabbt hemmastadd i stugan med Sirius och Harry. Harry kände inte honom lika bra som Sirius, men han gillade honom och det gick inte många dagar innan han lät Remus byta hans blöja och bada honom utan protester. Det blev en stor lättnad för Sirius, som plötsligt hade tid för annat än att hela tiden sköta Harry. Han började åka runt i Norfolk för att hitta ett större hus till uthyrning, vilket inte var det lättaste när det behövde stå lite avsides på en ort där inga trollkarlar bodde.

Julen närmade sig när han hörde om ett hus utanför Ipswich i Suffolk, som skulle bli ledig efter årsskiftet. Det låg mycket närmare London än han tänkt sig, men han åkte ändå ut för att se det. Ägaren, mr Rogers, bodde själv i Ipswich och mötte honom där för att köra med honom ut till huset. Det låg nästan en mil söder om staden mot havet och Sirius noterade noga omgivningarna för att se om området såg tryggt ut.

De körde förbi en by som hette Holbrook och kom ut till Lower Holbrooks område körande mot den breda ån Stout, vars strand såg ut att vara full av segelbåtar och andra småbåtar. Efter att ha åkt förbi båthamnen kom de in på en liten strandväg, som kantades av åkrar på ena sidan och ån Stouts stränder på den andra. De följde vägen några hundra meter innan mr Rogers vände in på en gårdsväg, som ledde fram till ett äldre gårdshus bakom en stor lada.

Sirius följde efter med sin motorcykel och såg förtjust omkring sig. Gården låg femtio meter från strandvägen omgiven av träd och en stor fårhage, som sträckte sig åt alla håll omkring dem. Sirius hade inte sett några andra hus efter båtklubben, då strandvägen hade kantats endast av åkrar innan fårhagen. Själva boningshuset var större än Sirius tänkt med en stor veranda på framsidan och en balkong över den. Övervåningen verkade vara lika stor som nedervåningen och det fanns förmodligen en rymlig vind överst. Bakom huset fanns en så stor skogsdunge att det kunde kallas för en mindre skog, även om det egentligen tillhörde fårhagen. Om man vände sig för att se ut mot vägen, hade man en fin utsikt över vattnet. Det gick inte att se stranden på andra sidan, eftersom det var mer än två kilometer dit över ån.

"Det här ser ju tjusigt ut", sa Sirius förtjust. "Hur många hundra meter är det till närmaste grannar?"

"Det är fårhagar överallt runt gården, men om man går igenom fårhagen norrut så kommer man till Lower Holbrook där de närmaste grannarna bor", förklarade mr Rogers. "Det finns också ett par hus söderut om man fortsätter på vägen mot Harkstead badstrand. Det är en allmän badstrand en knapp kilometer härifrån."

"Så det finns inga grannar boende på den här vägen förutom de två som bor nära badstranden?"

"Nej, det är tyvärr väldigt avskilt här. Marken runt gården är min, men jag hyr ut det till en bonde som har sin gård i Lower Holbrook. Det är fågelvägen fyrahundra meter norrut, men man måste tyvärr köra runt för att ta sig dit med bil. Om man kör tillbaka mot båtklubben och tar in på Harkstead Road, svänger man vänster för att ta sig till Holbrook och höger om man ska till Lower Holbrook."

"Jag förstår. Det är alltså bara får man har som grannar här."

"Ja. Mr Nelson som hyr min mark har ganska stor fåruppfödning. Det här är min släktgård och jag brukar hyra boningshuset till familjer som behöver bostad, medan marken brukas av mr Nelson."

"Då förstår jag. Det är avskilt jag vill ha, så det låter perfekt för mig", sa Sirius.

"Bra. Det är fem tusen kvadrat tomt som hör till huset, men resten av marken är avstyckat till fårhagarna. Vill ni se insidan?"

"Absolut."

De gick in tillsammans och Sirius märkte att det fanns en massa flyttlådor överallt.

"Den gamla hyresgästen håller på och flyttar ut, så det är tyvärr stökigt här, men jag hoppas att ni kan koncentrera er på själva rummen och glömma flyttlådorna", sa mr Rogers ursäktande.

"Är de inte hemma idag?"

"Nej, de är tyvärr borta, men de gav mig tillstånd att visa huset för er ändå."

"Jag förstår", sa Sirius och såg nyfiket omkring sig.

Till vänster om hallen fanns en matsal och till höger ett vardagsrum, som var så stort att det upptog halva nedervåningen. När Sirius gick igenom det såg han att det fanns en veranda även på baksidan med franska dörrar ut dit. Köket fanns till vänster och det fanns plats att sitta och äta på den bakre verandan, som ledde till en mindre stenlagd uteplats med en murad grill i bortre ändan, närmast köket.

"Det är inte många rum här nere, men det är stort", sa mr Rogers när de sett på köket. "Det finns ett badrum här i hallen, och sen som jag nämnde i telefon så är det två till badrum uppe med fyra sovrum."

"Det låter fint", sa Sirius kikande in i badrummet innan han gick upp för att se rummen där.

Allt såg lite lantligt ut i huset, men det var rymligt och i fint skick. Det skulle bli skönt att bo där till skillnad från den lilla stugan i skogen han hade för tillfället och alla de små rummen han hyrt under de gångna åren.

"Nå, vad tycker ni nu då?" sa mr Rogers när de sett allting i huset och gick ut igen för att se på ladan där man hade ett stort garage förutom flera förråd.

"Det ser jättefint ut. Vi kommer få enormt med plats här", sa Sirius belåtet. "Som jag nämnde till er, är vi två vuxna och har ett barn och det ser drömlikt ut för honom. Han har gott med utrymme att leka på gården och vi kan lätt ha husdjur."

"Absolut. Jag råder er att ha minst en katt, eftersom det kan komma både möss och andra små gnagare in på vintrarna. Det går också att ha djur i ladan, precis som de nuvarande hyresgästerna har, men om ni ska ha djur som behöver hage får ni tala med mr Nelson om tillstånd att använda hans fårhagar."

Sirius såg leende på ladan, som var mycket större än han hade behov av. Det skulle bli lätt att göra om ett rum där till Remus för fullmånenätter. Bredvid garaget fanns nämligen ganska mycket utrymme som nu var använt till förråd men som såg ut att ha varit för djur i det förgångna. Längst bort fanns en hönsgård som var i funktion och hade några ovanligt vackra höns som gick kacklande runt på gården utan att bry sig om dem.

Sirius kunde inte låta bli att undra om Remus ville ha höns. Harry skulle säkert gilla det och hans fjälluggla Pongo kunde förmodligen också gilla att ha andra fåglar boende i ladan med sig förutom Remus skrikuv. Det skulle nämligen bli lätt att förvandla en del av ladan till ett ugglehus.

"De där hönsen tillhör de nuvarande hyresgästerna, eller hur", frågade han.

"Ja, de har köpt egen gård och tar med sig sina höns, men hönshuset är i gott skick om ni vill ha egna höns där."

"Vi får väl se. Än så länge har vi bara katt och en burfågel, men höns var en rolig tanke."

"Är det långtidsuthyrning ni tänker på?"

"Absolut! Vi bor alldeles för litet nu och behöver ha en permanent bostad."

"Bra, då kan jag absolut hyra till er. Jag vill just ha en familj som flyttar in för permanent boende", sa mr Rogers leende.

"Perfekt! Jag kan väl höra av mig imorgon till er via telefon. Jag måste tala med min familj först, men jag tror att vi tar det här."

"Imorgon blir bra. Jag tror att huset kommer att vara inflyttningsklart redan innan årsskiftet, men det beror på när jag får nycklarna från de gamla hyresgästerna. De har betalat året ut."

"Vi får höras om det. Jag ringer er imorgon", lovade Sirius.

Han hade ringt mr Rogers från en telefonautomat i Norwich och visste att det var bäst att göra på samma sätt igen för att komma överens om resten. Mugglarna var väldigt förtjusta i sina telefoner och var inte så angelägna att skriva brev på det sättet som trollkarlarna. Harrys mamma Lily hade lärt Sirius att ringa med telefonen, vilket trollkarlarna vanligen inte kunde, då de inte var bekanta med mugglartekniken.

"Då säger vi det", sa mr Rogers belåtet och skakade hand med honom innan han satte sig i sin bil och körde därifrån.