På söndagen började Sirius motorcykel plötsligt krångla. Motorn lät inte som det ska och han höll på att falla från himlen mitt under flygningen hem från mataffären på måndag morgon. Det gjorde att han var tvungen att köra motorcykeln till en mugglarverkstad i Ipswich. Han kunde inte själv tillräckligt om mugglarteknik för att fixa några fel i den.

Han hade haft Triumphen i sin ägo i fjorton år utan att den någonsin krånglat förut. Han hade ju förtrollat den med alla möjliga besvärjelser. Den var okrossbar, hade skydd mot förhäxningar och gick att flyga med för att nämna några. Problemet med besvärjelser var dock att de inte var beständiga i all oändlighet. Okrossbarheten hade tydligen gett vika utan att han tänkt på saken och nu behövde han hjälp med att fixa motorcykeln.

Remus hjälpte honom att ta bort alla förtrollningarna från den. Man fick ju absolut inte lämna ett förtrollat fordon i händerna på mugglare som inget förstod av trolldom, så Sirius fick köra på det normala sättet till Ipswich för att lämna Triumphen till en verkstad.

"När tror ni att ni hinner få den klar?" sa han.

"Jag måste först hitta felet, så jag vet inte än", svarade mekanikern. "Det är bäst att jag ringer er om saken."

"Det går tyvärr inte. Jag har ingen telefon."

"Har ni ingen telefon?"

"Nej, tyvärr. Jag får komma förbi senare i saken."

"Jag borde veta innan jag stänger idag, ifall ni hinner komma förbi här innan sex ikväll."

"Absolut. Jag kommer tillbaka innan sex", lovade Sirius.

Han lämnade verkstaden till fots, men transfererade sedan hem när han kommit utom synhåll. Klockan var tio i sex när han återkom, precis som han lovat, och han hittade mekanikern inne i verkstaden stängande sina verktygslådor.

"Ah, vad bra. Ni är tillbaka."

"Javisst. Hittade ni felet med min hoj?"

"Absolut. Det är motorn som behöver åtgärdas. Den är på väg att haverera helt och behöver antingen bytas ut eller renoveras. Ni verkar inte ha bytt oljan på länge. Den är alldeles för tjock. När hade ni hojen på service senast?"

"Vad menar ni?" sa Sirius oförstående.

"På service. När lämnade ni in Triumphen på service?"

"Det här är första gången jag lämnar in den."

"Men sa ni inte att ni ägt den i fjorton år redan?"

"Jadå."

"Vem är det som har servat den hittills då?"

"Den har aldrig förut varit sönder."

"Men jag ser ju från mätaren att ni kört väldigt långt med den."

"Än sen?"

"Har ni gjort all nödvändig service själv i alla år? Bytt oljan och så vidare."

Sirius stirrade oförstående på honom. "Jag har aldrig gjort nåt med den. Den har som sagt funkat bra i alla år."

"Menar ni att ni aldrig har bytt olja i motorn?" sa mekanikern förskräckt.

"Jag visste inte att man behövde göra det."

"I så fall är det ett under att motorn har hållit så här länge med den här oljan."

Mekanikern böjde sig för att skruva loss oljestickan och visade den till honom. "Ser ni vilken tjock sörja det här är? Så här får oljan aldrig se ut! Det är därför motorn är på väg att haverera."

"Oj, det visste jag inte", sa Sirius förvånat.

Mekanikern tog fram en ny flaska med olja och öppnade den för att visa hur rinnig den var. "Ni behöver göra ett oljebyte efter var tusende mil."

"Okej. Då vet jag det."

"Man behöver också byta tändstift och luftfilter samtidigt som man gör oljebyte. Det är därför man gör service regelbundet på sin hoj", förklarade mekanikern. "Det enklaste är att utföra full service efter var tusende mil."

"Uppfattat. Hur länge tar det för er att fixa motorn?"

"Det snabbaste och enklaste är att byta motorn helt, men det är lite dyrare än att renovera den gamla."

"I så fall byter vi motorn. Pengar är inget problem."

"Då byter jag motorn då. Det borde bli klart nån gång nästa vecka."

"Nästa vecka? Jag kan inte vara utan min hoj så länge!"

Mekanikern såg tveksamt på honom. "Om jag måste få den klar snabbare, så måste jag jobba övertid och det kostar mer."

"Som sagt så är pengar inget problem. Jag vill helst ha Triumphen tillbaka innan helgen redan."

"Nå, jag gör vad jag kan. Kom förbi här på fredagen för att höra hur långt jag kommit."

"Visst. Vi säger så", sa Sirius belåtet.

På fredagen fick Sirius höra att motorbytet gått bra på alla sätt. Mekanikern var nästan klar och sa att han hade bara den kvällen att jobba så skulle Triumphen vara så gott som ny igen.

"Om ni kan komma hit imorgon bitti, så kan ni få hojen tillbaka då."

"Låter perfekt!" sa Sirius förtjust och kom överens om att träffas på verkstaden klockan nio på lördagen. Han hade Harrys första match att ta sig till och behövde hinna köra hem Triumphen innan det. Han tänkte transferera till Hogsmeade en halv timme i förväg och gå sedan därifrån till Hogwarts för att se matchen. Det var onödigt att flyga ända till Skottland när man hade sin trollstav att använda istället.

Han hade matchen i tankarna på lördagen när han betalade mekanikern för hans arbete och tog Triumphen för att köra hem den. Han hade inte tid att lägga alla de besvärjelser som motorcykeln behövde till vardags över den, men kastade snabbt en förtrollning för okrossbarhet innan han körde iväg. Efter den saftiga räkningen han precis betalat tänkte han inte låta sin motorcykel gå sönder i första laget igen.

Tänkande på Harry gasade han på utan att tänka att en icke-magisk motorcykel behövde följa vägarna noga för att inte krocka med något. Han hade i alla år haft en förtrollning över sin motorcykel som fick lyktstolpar och andra hinder att hoppa undan ifall han körde för vårdslöst och glömde nu bort att akta sig. Det gjorde att han höll på att krocka med en stolpe för rödljus, när han inte såg sig för. Han var inte van att stanna vid trafikljus och körde rakt ut i korsningen väjande för stolpen i sista minuten. Han hann aldrig se bilen som kom från hans högra sida och hann bara uppfatta de bländande ljusen i ansiktet innan han redan flög igenom luften. Ljudet av tjutande bilbromsar och plåt skrapande mot asfalt fyllde luften, men Sirius kunde inte höra det. Han föll lealöst till marken åtta meter längre bort, tappande medvetandet.

Sirius kände att hans huvud höll på att sprängas. Han gläntade på ögonen och tyckte att ljuset i rummet kändes bländande. Han stönade plågat.

"Har ni vaknat?" hördes en okänd röst säga.

"Var är jag?"

"Ni är på sjukhus", svarade rösten. "Försök att ligga still. Ni har skadat huvudet."

Sirius struntade i orden och satte sig upp. Det var då han märkte att han låg i en sjukhussäng klädd i en blå rock som han inte kände igen. Hans vänstra ben var inlindat i något vitt och tjockt som han aldrig sett förut och han kom på att det värkte i benet.

"Vad har ni gjort med mitt ben?" sa han förvirrat.

"Ni har brutit benet. Det är gipsat", sa sköterskan. "Lägg er ner nu. Ni får inte vara uppe."

Sköterskan steg fram till honom och tvingade honom att lägga sig igen. Han lät henne hållas, eftersom det kändes mycket lättare att ligga ner än att sitta uppe. Huvudvärken var ännu värre än värken i benet.

"Ni var med om en trafikolycka och har spräckt skallen", förklarade sköterskan. "Vi har precis hunnit röntga er och turligt nog är det ingen större fara med er. Doktorn kommer strax för att träffa er och förklara saken mer ingående. Ni måste bara hålla er till sängs tills dess."

"Vilket sjukhus är jag på?" sa Sirius som inte kände igen omgivningen.

"Ni är på lasarettet i Ipswich."

"Är jag på ett mugglarsjukhus?" sa han bestört.

Sköterskan rynkade pannan. "Nu vet jag inte riktigt vad ni menar, sir."

"Inget", muttrade han.

"Vi skulle behöva veta ert namn, sir. Vi hittade inga identitetshandlingar på er."

Sirius hajade till och kom på att han var utan sin trollstav. "Var har ni lagt mina saker?"

"Ni behöver inte oroa er. Vi låste in allt ni hade på er i ett skåp. Ni har nyckeln till skåpet där i lådan." Hon visade på lådan till sängbordet.

"Bra. Kan ni i så fall hämta mina saker hit nu då? Jag har ju vaknat och vill åka hem."

"Det går inte, sir. Ni måste ligga kvar. Ni har hjärnskakning och vi vet ännu inte hur svår den är. Det är det doktorn vill veta nu när ni är vaken."

Sirius stirrade bistert på henne, men började inte bråka. Han var hjälplös utan sin trollstav och i det tillståndet han var i. Det brutna benet var säkert inget man kunde gå så lätt med och huvudet var alldeles för tungt att ens försöka.

"Ert namn, sir", sa sköterskan.

"Jag heter Sirius Black. Ni behöver ringa till mrs Figg och meddela var jag är. Det är brådskande. Min inneboende behöver få informationen innan han åker iväg."

"Vi kan absolut ringa hem om er. Vi behöver bara få telefonnummer från er."

"Bra. Vad är klockan?"

"Hon är halv elva."

"Å nej! Ni måste ringa direkt! Remus åker när som helst iväg och han får inte göra det. Han måste komma hit!"

"Jag kan ringa samtalet nu direkt, men sen behöver jag alla era uppgifter."

"Visst."

Sirius gav henne telefonnumret hem till mrs Figg. Han hoppades att hon inte hade gått ut någonstans ännu. Hon var morgonpigg även på helgerna, så det fanns en risk att hon var ute på en promenad så här dags.

Sköterskan försvann från rummet för att ringa samtalet och återkom först tio minuter senare med doktorn i släptåg. "Jag fick tag på mrs Figg åt er, mr Black, så ni kan lugna er i saken", upplyste hon. "Hon bad mig hälsa att hon sätter mr Tibbles i ärendet."

"Vad bra", sa Sirius lättad. Mr Tibbles var en av mrs Figgs katter som kunde springa med ett meddelande till Remus. Förmodligen väntade Remus redan oroligt på honom och skulle få meddelandet i tid innan Harrys match började. Det var kört nu att hinna dit och Sirius hoppades att Remus förstod det och kom till hans hjälp istället.

"Doktorn vill undersöka er ordentligt nu när ni är vaken, mr Black", sa sköterskan.

"Visst."

Sirius hälsade på doktorn och lät honom göra sin undersökning utan några invändningar. Det var visserligen totalt onödigt, eftersom han behövde ta sig till Sankt Mungos sjukhus i London för att få rätt vård, men det kunde ju inte mugglarna förstå. De hade ingen aning om att Sankt Mungos ens existerade eller att trollkarlar kunde hela brutna ben i en handviftning.

Doktorn talade med honom om att benet skulle ta veckor att läka, likaså hans huvud, och att han hade tur som överlevt olyckan.

"Ni bör ha hjälm på er när ni kör motorcykel, mr Black", sa doktorn förmanande. "Det kan rädda livet på er."

"Visst", svarade Sirius nonchalant.

Som trollkarl var han inte lika klen som mugglare och dog inte av krockar så lätt. Magin i hans varelse kom till hans hjälp i olyckor och förhindrade att han skadades allvarligt.

Efter att doktorn gått ville sköterskan skriva upp alla uppgifter om honom. "Vi behöver er adress och ert socialförsäkringsnummer."

"Jag har hemlig adress, så ni kan inte få det."

"Jag måste ändå få ert socialförsäkringsnummer, sir."

"Det får ni fråga min inneboende om när han kommer hit. Jag känner mig alldeles för trött för stunden för att kunna minnas några nummer."

"Menar ni mr Tibbles?"

"Nej. Remus Lupin är på väg hit. Det är han som kan tala med er. Han bor hos mig."

Sköterskan såg förvånat på honom, men började inte dividera om saken. Han hade ju slagit huvudet och kunde anses vara i förvirrat tillstånd. Istället lämnade hon honom att vila och gick för att fortsätta med sina uppgifter.

Remus anlände till sjukhuset tio minuter senare, men det tog honom tio minuter till innan han hittade till rätt avdelning där Sirius vårdades. Turligt nog anlände han dit samtidigt som en poliskonstapel var där för att förhöra sköterskan om Sirius mående.

"God dag. Jag heter Remus Lupin", sa han hövligt. "Jag är inneboende hos Sirius Black och vill veta hur det är med honom."

"Ah, vi har väntat på er, mr Lupin. Mr Black är så förvirrad att han inte har kunnat ge sitt socialförsäkringsnummer till oss", sa sköterskan.

"Jag behöver den också för att kunna skriva en rapport om olyckan", sa polisen.

"Absolut", sa Remus och drog fram ett papper han hade i fickan och visade den till sköterskan. "Här är alla uppgifterna ni behöver om Sirius."

Sköterskan stirrade på det tomma pappret läsande från det vad hon behövde. Hon märkte inte trollstaven som Remus gömde innanför sin ärm och gick för att knappa in uppgifterna i datorn. Sedan vände sig Remus till polisen och visade honom samma tomma papper viftande sin trollstav i smyg.

"Hur är det med Sirius motorcykel?"

"Den har klarat sig förvånansvärt bra. Ingen av oss förstår hur, men den har inte ens en skråma fastän bilen som krockade med den blev kvaddad i fronten."

"Det var ju tur", sa Remus belåtet. "Varifrån kan jag hämta motorcykeln?"

"Vi har låtit bärga bort den från korsningen, så ni måste lösa ut den från bärgningsfirman", sa polisen och gav honom ett kort om företaget i fråga. "Polisen har inte hand om själva bärgningen, så ni får betala företaget för det. Sen behöver ni ta kontakt med ert försäkringsbolag. Jag har redan varit till olycksplatsen och undersökt olyckan. Det var mr Black som var skyldig till olyckan och kommer bli betalningsansvarig för den kvaddade bilen."

"Jag förstår", sa Remus. "Kan ni ge mig uppgifterna till bilägaren så att vi kan reglera vår skuld till honom? Vi har ingen försäkring och betalar allt själva."

"Absolut. Ni får kopian av min rapport. Där hittar ni alla uppgifterna." Polisen skrev snabbt det sista i sin rapport och gav sedan en av kopiorna till honom.

"Om det är nåt ni undrar, kan ni kontakta polisen i ärendet", sa han innan han lämnade sjukhuset.

Remus satte polisrapporten i fickan och gick sedan in till Sirius.

"Där kommer du ju! Äntligen!"

"Jag kom så fort jag fick meddelandet. Hur mår du?"

"Jag har tydligen spräckt skallen och brutit benet", sa Sirius bistert. "Du behöver ta mig härifrån så att jag kommer in till Sankt Mungos."

"Absolut. Du behöver bara få på dig bättre kläder än det där."

Sirius gjorde en grimas. "Jag vet inte vad de klär på en på mugglarsjukhus. Den här rocken är öppen bak istället för fram."

Remus föll i skratt. "Var har du dina kläder då?"

"Ingen aning. Gå och fråga den där sköterskan som tog alla mina grejer från mig." Sirius gav honom nyckeln från nattduksbordslådan. "Du behöver den här för att få tillbaka min trollstav."

"Visst", log Remus.

Han försvann från rummet och var borta i flera minuter, men kom till slut tillbaka skjutande på en rullstol.

"Vad sjutton ska du med den där till?" sa Sirius förvirrat.

"Den är till dig. Jag ska rulla dig ut så att jag kan transferera med dig till London."

"Försöker du säga att jag ska sätta mig i den där?"

"Självklart. Det här är en rullstol som mugglare använder när de inte kan gå", förklarade Remus. "Jag tänkte att det var säkrast för dig att sitta i den med tanke på ditt gipsade ben. Man kan inte gå så lätt med ett gipsat ben."

"När har du sett ett gipsat ben?"

"Min morfar bröt benet en gång i tiden och hade det gipsat i veckor efteråt."

Sirius skrockade kort. "Jo, mugglardoktorn försökte säga till mig att jag ska ha mitt ben så här i veckor i sträck. Jag tyckte att det lät löjligt."

"Det är så för mugglare", sa Remus lugnt. "Ska du byta dina kläder? De som du hade på dig i olyckan är i trasor, så bäst vore om du gjorde en skiftningsförtrollning och bytte dem till nåt du kan ta på dig."

"Har du min trollstav då?"

"Visst. Här." Remus tog hans trollstav från jackfickan. "Jag har din börs också redan, så vi kan åka direkt när du bytt dina kläder. Jag skrev ut dig från sjukhuset nyss genom att säga att jag tar dig till den privatklinik där du brukar få all din vård."

"Perfekt! Schyst av dig att komma och hjälpa mig istället för att åka på Harrys match."

"Du får vara tacksam att jag gjorde det. Jag var i valet och kvalet och funderade på att först gå till matchen och komma hit först efteråt."

"Vad fick dig att komma hit först då?"

"Tanken på dig på mugglarsjukhus. Jag har själv legat så mycket på sjukhus att jag inte kunde tänka nåt värre än att vårdas av mugglare."

"Jag får väl vara tacksam då", sa Sirius avfyrande ett leende mot honom. "Jag är bedrövlig. Jag kan lova dig."

Han tog sin trollstav och bytte snabbt de sönderrivna kläderna Remus kommit med mot en trollkarlsklädnad från sin garderob. En skiftningsförtrollning fungerade på det sättet att man kunde skifta plats med det man hade framför sig med det som man hade på ett känt ställe, såsom en garderob hemma hos sig.

"Så du tänkte lämna sjukhuset i en trollkarlsklädnad", sa Remus avmätt.

"Hur tänkte du att jag ska få på mig byxor med det här tjocka gipset runt mitt ben?"

Remus skrockade. "Låt gå då."

Sirius viftade återigen med sin trollstav och bytte plats med sjukhusrocken och sin trollkarlsklädnad så att han var klädd i ett ögonblick.

"Hjälp mig till stolen nu då", bad han.