Sirius kände att det var tryggt att lämna Harry i Kråkboet när han kvällen därpå behövde åka hem. Det var en vecka kvar till fullmåne och han behövde laga den första dosen av ulvatandsdrycken till Remus. Man behövde dricka den varje dag i en vecka för att förhindra att man förvandlades till en blodtörstig varulv under fullmåne, och det var enklast om Sirius bodde hemma hela veckan så att han kunde koka drycken åt Remus utan att väcka misstankar hos någon. Remus pappa, Lyall, kunde ibland komma för att hjälpa honom ifall han var upptagen en kväll, men den veckan var Lyall upptagen på sitt jobb på ministeriet.

Alla som jobbade på Trolldomsministeriet var ovanligt upptagna den sommaren, eftersom ministeriet gjorde razzior överallt i landet letande efter olagliga förhäxade föremål och andra otillåtna objekt hemma hos folk. Mr Weasley hade jobb även under nätterna med det. Han var ju chef på Kansliet för missbruk av mugglarprodukter och den som var ansvarig om man hittade förhäxade tekannor och annat sådant som var strängt förbjudet. De farligaste föremålen folk kunde ha hemma var förbannade objekt som kunde skada folk allvarligt, och det tillhörde Avdelningen för magisk lag och ordning att konfiskera sådant, men alla anställda fick hjälpas åt med husrannsakningarna och de nattliga razziorna som ministeriet ansåg nödvändiga den sommaren.

Cornelius Fudge hade tagit över som trolldomsminister efter Millicent Bagnold, som gått i pension två år tidigare efter ett årtionde på posten. Fudge var angelägen att visa att han var duktig på sitt jobb och jagade därmed förbrytare i alla hörn i landet.

Det gjorde att Remus välmående var helt på Sirius ansvar den veckan i augusti. Lyall Lupin hade inte ens tid att besöka sin son, såsom han ofta brukade i dagarna innan fullmåne. Att sköta Remus var dock inte så krävande, då Sirius mestadels bara behövde göra trolldrycker åt honom och laga soppa så att han fick i sig lite mat. Han var oftast väldigt illamående flera dagar innan fullmånenatten och även efteråt, så soppa var lättast för honom att svälja.

Resten av sin tid använde Sirius till att hålla möten med det mugglarpar från Ipswich, som ville starta ölbryggeri på mannens släktgård norr om staden. Han hade råkat hitta ett gammalt familjerecept på öl som han prövat brygga. Det gav ett mustigt öl som smakade lite annorlunda än vanligt öl och kunde tänkas sälja bra, om han bara fick pengar till all utrustning som behövdes för att starta tillverkning och försäljning av ölen i större skala.

Sirius fann idén intressant, och efter att ha smakat på ölen och talat ingående med det unga paret, gick han med på att bli deras investerare. Det var riskfyllt, men han trodde att paret skulle jobba hårt för att lyckas. De var även villiga att låta honom komma och hålla ett öga på hur allt fortgick i processen, vilket gjorde att han hade möjlighet att ingripa vid behov för att förhindra att bryggeriet gick i konkurs innan han fått ut sina pengar från det.

Han firade affären genom att gå ut med sin flickvän, Hattie Greengrass, som han inte träffat sedan den ödesdigra kvällen i juni när han fått ilbud från Hogwarts och tagit sig dit utan att ens ta adjö av Hattie. Hattie hade fått ett kort brev från honom efteråt där han sagt att han behövde stanna på Hogwarts för att se efter Harry, som skadat sig.

De hade en överenskommelse med varandra om att aldrig träffas när Harry var hemma från skolan, så Hattie hade tillbringat sin semester med sin vän, Stella Yaxley, på en resa till Italien. Hon var nyligen hemkommen därifrån och var förtjust att kunna träffa Sirius helt plötsligt mitt i augusti.

"Vilken tur att barn kan få vänner på Hogwarts som de kan åka på besök till under loven", sa hon belåtet.

Hon var inte riktigt den som älskade barn. Hon var inte säker om hon hade velat skaffa barn även om hon inte burit på blodförbannelsen som låg över hennes släkt. Hon var fortsatt upptagen med sitt jobb på trollkarlsradion och var nöjd med att träffas med Sirius då när det passade de båda. Lite romantik var ju aldrig fel, även om man inte ville ha en seriös relation med någon.

Sirius hann gå på ett par dejter med henne den veckan — den sista på fredag kväll innan han förväntades återvända till Kråkboet morgonen därpå. Fullmånen hade varit natten innan och Remus vilade sig hemma, men behövde inte längre vård av honom. Sirius hade lämnat soppa och annan mat färdigt åt honom i kylen och var ledig igen att göra vad han själv ville.

Han stannade för att sova över hos Hattie nu när han hade chansen. Allt gick väl tills morgonen började gry och han vaknade plötsligt av ett ovanligt ljussken i rummet. Han hann precis se mrs Weasleys patronus innan den slocknade.

Svärande hoppade han upp från sängen.

"Jag måste sticka igen med det samma", sa han ursäktande till Hattie.

Hon hade öppnat sömnigt sina ögon och såg förvånat på hans brådska. Han trollade på sig kläderna, gav henne en kort kyss på munnen och sprang sedan ut ur huset för att kunna transferera sig till Kråkboet.

Några sekunder senare dök han upp på gården och såg mrs Weasley springa ut för att möta honom.

"Pojkarna är borta!" berättade hon panikslaget. "Jag vaknade nyss med en konstig känsla och gick upp till Rons rum för att kolla att allt var väl med honom och Harry, men deras sängar var tomma. Jag har sökt igenom hela huset och gården, men de är ingenstans att finna. Även Fred och George är borta!"

Sirius hade bleknat. "Men vem kan ha tagit sig hit för att kidnappa alla pojkarna?"

"Jag tror inte att de är kidnappade. Jag tror att de tagit sig ut olovligt", sa mrs Weasley ängsligt. "Följ med mig."

Hon gick till det lilla garaget på gården och öppnade dörrarna dit. "Se själv! Bilen är borta!"

Sirius såg förvånat in i garaget. Till vänster kunde han se en massa mugglarprylar, som mr Weasley tydligen plockat isär för att studera, men golvet där hans gamla Ford brukade stå var tom.

"De måste ha åkt iväg med bilen för att göra nåt som de inte får", sa mrs Weasley förtvivlat.

Sirius nickade bistert. Det verkade troligt. Han drog sig till minnes hur Ron nämnt att hans storebröder hade tagit Forden på olovliga flygturer förut också och kunde tänka sig att Harry tyckt det vara en genial idé mitt i natten.

"Arthur är på jobbet i natt och jag är ensam hemma med barnen, men inte hade jag kunnat tro att de skulle smyga sig ut för att ta en körtur med bilen."

"Det är nog inte en körtur de är på, Molly. De är ute och flyger."

Mrs Weasley flämtade till. "Vad säger du? Man kan väl inte flyga med en bil!"

"Jo, Ron har sagt att Arthur har förtrollat er Ford så att man kan flyga med den."

Mrs Weasley tappade all färg på ansiktet. "Han lovade att inte göra det! Jag ska döda honom när han kommer hem från jobbet!"

Sirius drog på smilbanden, men kunde inte skratta när Harry var ute på vift någonstans utan beskyddare.

I samma stund hörde de ljudet av motorn och vände sig för att se upp mot himlen. Det var en molnig natt, men solen var på väg upp och de kunde skymta den ljusblåa Forden flyga mot gården.

"De verkar komma hem nu", sa Sirius.

Mrs Weasley grymtade. Hon var så ilsken att hon såg ut att kunna spruta eld när som helst, men Sirius kände sig lika arg själv. Han kunde inte fatta hur Harry kunnat gå emot alla säkerhetsåtgärder som satts upp för hans trygghet. Han hade lust att ta honom raka vägen hem och inte låta honom gå ur hans åsyn resten av lovet.

De väntade i en bister tystnad när bilen landade på gården. Fred och George satt på framsätet och Sirius kunde skymta Ron och Harry på baksätet. De hade märkt de vuxna och såg skrämda ut.

Tvillingarna steg ut ur bilen först, leende ett skyldigt leende.

"God morgon, mamma", sa George med en lättsam röst, vilket inte alls gick hem hos mrs Weasley.

"Har ni en aning om hur orolig jag har varit?" sa hon med en farlig glimt i sina ögon.

"Nja, vi bara …"

Fred hann inte säga mer när mrs Weasley började skrika: "Tomma sängar … inget meddelade … bilen borta! Ni kunde ha kraschat … Alldeles ifrån mig av oro, men det brydde ni er väl inte om!"

Ron och Harry hade släpat sig ut ur bilen efter tvillingarna och såg lika skrämda ut som Fred och George. Mrs Weasley var en liten rund kvinna, men hon hade en imponerande röst när hon skrek.

"Aldrig, så länge jag levt …! Vänta ni bara tills er pappa kommer hem … såna här bekymmer hade vi aldrig med Bill eller Charlie eller Percy …!"

"Den perfekte Percy", muttrade Fred.

"Det skulle inte skada dig att följa Percys exempel ens lite grann! Ni kunde ha dött, ni kunde ha blivit sedda, er far kunde ha förlorat sitt jobb för det här …!"

Hon fortsatte att skrika över sina tre söner tills hon blev så hes att hon var tvungen att svälja. Sirius hade stått bredvid henne med händerna i sidorna och sett på Harry och de tre andra pojkarna med en förgrymmad min. Harry hade aldrig sett honom så arg och undrade om han också började skrika snart.

"Förklara dig, Harry", sa han i krävande ton när mrs Weasley äntligen tystnade. "Hur kunde du lämna Kråkboet utan att ha vuxna med dig?"

"Men vi flög ju bara", sa Harry. "Det var ingen fara med oss. Det var ju natt och ingen kunde se bilen på himlen."

"Jaså! Jag märkte då inte att ni var alla osynliga nyss när ni flög hit!"

Harry hade vett att rodna. "Bilen har faktiskt en knapp man kan trycka som gör den osynlig och vi prövade den när vi flög, men det var en mörk och molnig natt, så ingen såg oss ändå."

"Så du menar att det är du som avgör när du är trygg utanför hemmet!" Nu var det Sirius som höjde rösten. "Fattar du inte att jag alltid vaktar omgivningen varenda gång vi kör med motorcykeln! Det spelar ingen roll att vi är alla osynliga! Osynlighet räcker knappast om Voldemorts anhängare fått nys om vart vi är på väg och bestämmer sig för att anfalla oss! Det är därför Dumbledore alltid är medveten om när vi är ute och kör! Han måste veta det så att han kan skicka hjälp ifall vi plötsligt behöver det!"

"Det visste jag inte", svamlade Harry förläget.

"Nej, det förstod jag", sa Sirius förgrymmat, sänkande rösten. Han var inte den som gillade att skrika. "Du tyckte att det var okej att åka för en olovlig flygtur mitt i natten med dina vänner, fastän ni fyra knappast är tillräckligt skickliga i magisk strid för att kunna avvärja en attack från dödsätare."

"Men de vet väl inte att jag är här i Kråkboet", sa Harry till sitt försvar.

"Det kan du aldrig veta! Tror du att nån av oss hade en aning om att den där skatan Dixon följde efter dig den våren när hon kidnappade dig från Godric's Hollow?" sa Sirius fränt. "Det här är ingen lek, Harry! Du kan ju inte ens skicka en patronus till mig om du hamnar i oväntad fara."

"Förlåt! Jag tänkte inte …"

Harrys uppenbara ånger fick Sirius att lugna ner sig. Han tog tag om Harrys axlar och såg honom i ögonen.

"Du fattar inte hur rädd jag var när jag förstod vad du gjort", sa han med en bruten röst.

"Jag menade inte … Förlåt, farbror Sirius."

Sirius drog honom grymtande i sin famn. "Jag är bara tacksam att du är oskadd."

Han kramade om honom hårt, men såg sedan på de tre Weasleypojkarna. De hade lyssnat förfärat på hans ilskna tal och fann det även mer skrämmande än deras mammas skrikande.

"Ni får vara glada att ni alla är oskadda. Gör aldrig om det här, hör ni!" sa han strängt.

"Vi lovar. Vi visste inte att Harry inte fick lämna gården", sa Fred skamset.

"Jag sa ju till er att vi måste ha extra säkerhetsåtgärder för Harrys besök här hos oss!" insköt mrs Weasley strängt. "Det var inte för skojs skull jag nämnde saken till er! Professor Dumbledore var ju hit och allt!"

"Förlåt, mamma", sa George.

"Vi tänkte oss inte för", sa Ron förläget.

"Ja, det var en så mörk och molnig natt …", mumlade Fred.

Mrs Weasley grymtade. "Bäst att vi går in så att jag kan laga frukost till er."

De fyra pojkarna följde efter henne med slokande axlar. De slog sig ner runt köksbordet och väntade medan hon fixade frukosten. Hon muttrade fortsatt ilsket medan hon stekte korvar och ägg.

"Gå och flyga med en olaglig bil mitt i natten som om det var ett ofarligt nöje … Vem som helst kunde ha sett er …"

Sirius lämnade henne och pojkarna i köket och gick en runda ut igen för att säkerställa att ingen hade följt efter Forden dit. När ingen märkte det förvandlade han sig till en hund och tog en lång runda i omgivande marker för att söka efter spår av ovälkomna besökare.

Han var ute över en halv timme innan han återvände till Kråkboet och steg in i köket där pojkarna precis höll på att avsluta sin frukost. Ginny hade dykt upp stunden innan och satt så långt från Harry som möjligt. Hon darrade i handen när hon lyfte gaffeln till munnen och verkade lika nervös som veckan innan i Harrys närhet.

Sirius log mot henne och tog platsen bredvid.

"Där är du ju. Jag undrade vart du försvann, Sirius", sa mrs Weasley vänligt. "Du är väl också hungrig."

"Jo, tack. Jag sov ännu när jag fick din patronus", sa han. "Frukost låter himmelskt!"

"Var var du nyss?" sa Harry.

"Jag tog en runda ute för att kolla att allt var lugnt i omgivningarna."

Harry såg återigen skyldig ut, men sa inget mer. Det var inte lämpligt att tala om Tramptass, när Sirius var en oregistrerad animagus.

"Jag sa precis till pojkarna att de får städa hela huset idag som bestraffning", upplyste mrs Weasley.

"Bra idé. Sätt gärna Harry också i arbete."

Harry gjorde en grimas.

"Det är ingen idé att du beklagar dig, Harry. Du förtjänar att få jobba lite efter det du hittade på i natt", sa Sirius strängt. "Remus hade säkert satt dig att mocka hela lagårn hemma om han hört om det här."

"Vilken bra idé! Ron och Harry kan börja med att städa i hönshuset, medan Fred och George tar köket."

"Inte hönshuset!" stönade Ron. "Jag städar hellre i köket."

"Glöm det! Ni får dela på er", sa mrs Weasley bestämt. "Fred och George får städa hela huset, och du och Harry får städa hönshuset och ta sen bort ogräset från trädgården."

Ron och Harry bytte bestörta blickar med varandra, men lät bli att säga emot mer. Harry såg på Sirius att det inte gick att beklaga sig för stunden. Han hade aldrig sett Sirius så arg som den morgonen och förstod att det var bäst att ta sin bestraffning som en man.

"Du verkar ha ordning på pojkarna, Molly, så jag hinner ta mig hem för att fräscha upp mig och hämta min väska hit."

Harry märkte plötsligt att Sirius var ovanligt fint klädd. Han hade på sig en av sina snyggaste mugglarkostymer, vilket var ovanligt om han inte var på väg ut till Ipswich för sina affärsbesök.

"Var har du varit med de kläderna, farbror Sirius?"

Sirius gav honom en avmätt blick. Han hade inte berättat för Harry om sin flickvän och tänkte inte göra det nu heller.

"Jag hann faktiskt inte välja bättre kläder åt mig i morse när jag fick se Mollys patronus i mitt rum", sa han med lögn. "Jag var på en middag igår med det där paret som ska starta ett ölbryggeri."

"Ska du investera i det?" sa Harry nyfiket.

"Ja, det tänkte jag. Ölen de brygger är väldigt god."

"Jag vill också smaka på den."

"Det får du glömma. Du är alldeles för ung för att dricka mugglaröl. Den är mycket starkare än honungsölen."

Harry grymtade, men lät bli att bråka om saken.

"Jag kan ta ett par flaskor av det till dig och Arthur, Molly, om du vill. Jag fick hem en kanna."

"Det låter intressant", log hon. "Jag är säker på att Arthur gärna smakar på mugglaröl."