Sirius hade fått allt klart i köket och gick ut till gården för att se om Harry var tillbaka redan. Gästerna var förmodligen redan på väg och han hade sagt åt Harry att skynda sig. När han steg ut såg han Remus komma ut ur ugglehuset i lagården. Han hade varit ovanligt noga med att sköta om ugglorna den sista tiden då hans egen lilla skrikuv, Kikki, hade blivit gammal och skör. Den orkade inte längre flyga med brev och var lite bitsk så här på gamla dar krävande mer omvårdnad än de andra ugglorna. Sirius uggla Pongo var egentligen lika gammal som Kikki, men som berguv var den mycket större och hade ännu många år kvar till skillnad från Kikki, som nog inte skulle överleva den vintern.

"Har Harry kommit hem redan?" sa Sirius.

"Nej, inte vad jag vet."

Remus gick runt huset för att kika ut mot skogsdungen som fårhagen började i, men kunde inte se någon.

"Jag tror att jag går och ser om Harry glömt tiden i fårhagen", sa Sirius. "Ta du emot gästerna så länge."

"Absolut", lovade Remus. "Jag ska bara snabbt fräscha upp mig."

Sirius lämnade honom till sitt och styrde stegen in i fårhagen. Han kände sig inte orolig då Harry var van att vara i fårhagen och hade numera sin trollstav till sitt beskydd. Han hade under sitt första skolår hunnit lära sig grunderna i trolldom och var kunnig att skjuta upp röda gnistor på himlen för att kalla på hjälp från Sirius och Remus, ifall han behövde. Det var nödvändigt nu när de inte hade en katt längre.

Sirius hade inte hunnit långt i skogen när han såg Harry komma springande emot honom.

"Farbror Sirius!"

Rösten i ropet var så pass ängsligt att Sirius drog fram sin trollstav och började se sig vaksamt om för att hitta det som skrämt Harry.

"Du anar aldrig vad som hänt!"

Harry stannade andfådd framför honom, ansiktet blek av oro. "Jag mötte precis en okänd husalf och han erkände att han stulit alla mina brev i sommar!"

"Vad säger du? Var är husalfen?" Sirius såg sig frenetiskt om. Främmande husalfer kunde höra till farliga trollkarlar som var ute efter Harry.

"Den är borta redan. Den transfererade sig härifrån när jag försökte få tag på mina brev", sa Harry bistert.

"Vad tusan gör en okänd husalf med dina brev? Är det nån som försöker få reda på var du bor, eller?"

"Nej, det var inte det. Husalfen ville bara hindra mig från att återvända till Hogwarts."

Sirius bleknade. "Kom, vi måste hem innan nån hittar oss här!"

Han greppade tag om Harry och ledde honom snabbt ut ur fårhagen stannande först när de kommit över staketet och in på gårdens område där fideliusförtrollningen verkade.

"Nå, berätta nu allt! Vad menar du med att husalfen ville hindra dig från att återvända till skolan?"

Innan Harry hann svara hörde de Andromedas röst från gården. Hon hade anlänt som först bland gästerna med sin make och dotter.

"Kom, vi talar ifred här. Remus kan ta emot dina gäster", viskade Sirius och drog Harry bakom ett stort träd på tomten.

De var bakom huset och kunde inte synas därifrån till någon. Harry visste hur noga Sirius var om att bevara alla hemligheterna mellan sig, Remus och Harry och sänkte sin röst när han förklarade kort om mötet med Dobby och allt det som husalfen sagt till honom i hagen.

"Det låter ju allvarligt", sa Sirius blekt. "Jag måste åka och besöka Dumbledore ikväll. Jag kan inte skriva till honom, eftersom det finns risk att den där Dobby fortsätter konfiskera våra brev."

"Jag tror inte han har konfiskerat dina brev, farbror Sirius. Det var mina brev i högen han visade till mig."

"Du har säkert rätt, men i det här läget kan jag inte riskera nåt. Jag transfererar mig till Hogwarts och söker upp Dumbledore själv. Det är oerhört viktigt att jag får talat med honom om det här."

"Tror du att det är säkert för mig att återvända till skolan i höst?" sa Harry ängsligt.

"Självklart! Så länge Dumbledore är rektor kan ingen fara hota dig på Hogwarts på riktigt. Jag vet att det var flera obehagliga händelser i skolan förra året, men du är gjord av starkare virke än så. Du behöver inte gå och leva i fruktan för några okända faror."

"Det gör jag inte heller", sa Harry snabbt.

Sirius log mot honom. "Jag vet. Du är en modig pojke och en stark trollkarl." Han klappade honom faderligt på axeln. "Jag ska tala med Dumbledore om det här och sätter upp en säkerhetsplan för det kommande skolåret, så du behöver inte gå och oroa dig."

"Visst, farbror Sirius. Men hur får jag tag på Ron och Hermione nu då? De måste vara jätteoroliga för mig."

"Jag ska ta hand om det också. Jag besöker Weasleys imorgon och kommer överens med dem om hur du och Ron kan träffas nu i augusti. De borde veta om Hermiones sommar också."

"Låter bra", sa Harry lättat.

"Då så. Då går vi in och håller din fest då."

Sirius hade tur när han anlände till Hogwarts den kvällen. Dumbledore hade varit ute på ärenden och råkade komma fram till skolans grindar samtidigt som Sirius transfererade sig dit.

"Sirius, vad gör du här?" sa Dumbledore förvånat.

"Jag behöver tala med dig. Det har hänt saker."

Dumbledore märkte hans mörka min och nickade. "Vi går in till mitt kontor så att vi kan tala ifred."

Sirius nickade tyst och följde honom in i slottet. Fem minuter senare hade de tagit sig upp till det runda kontoret där Dumbledore huserade och stängt dörren efter sig.

"Nå, berätta", bad Dumbledore, som slog sig ner i stolen bakom sitt skrivbord.

Sirius satte sig framför honom med en suck och tog emot glaset med eldwhisky han blev serverat. Han såg på den bärnstensfärgade drycken för en kort stund, men lade sedan glaset på bordet utan att smaka på det och sa:

"Harry hade en oväntad besökare idag. Inte i huset utan i fårhagen utanför. Han hade varit för att hälsa på hos mrs Figg på morgonen och var på väg hem när en främmande husalf kom honom till mötes."

"En husalf!"

"Japp. Nån som heter Dobby och som hade sökt upp Harry med flit."

Dumbledore höjde ena ögonbrynet. "Det var ju slugt!"

"Det ovanliga i det hela var att familjen som denna Dobby tjänar inget visste om dess besök. Det är i alla fall vad den sa till Harry."

"Det låter föga troligt. Husalfer kan inte gå emot sina herrar."

"Jag vet, men Dobby var tydligen beredd att bestraffa sig själv för sin försyndelse. Den ville nämligen varna Harry om att inte återvända till Hogwarts i höst."

"Varför det?" sa Dumbledore förvånat.

"Tydligen är det nån plan på gång som ska se till att fruktansvärda saker sker på Hogwarts i år", sa Sirius mörkt. "Dobby sa att planerna har funnits i flera månader redan."

"Sa denna Dobby vad det var för fruktansvärda saker som ska ske här?"

"Nej. Det enda den sa var att det inte är Voldemort som planerar dem. Det är nån annan som kan en sort av magi som du tydligen inget vet om, Albus."

"Vilket onekligen syftar på onda svartkonster."

"Det måste det göra, eftersom du ju kan det mesta om trolldom ... förutom just om såna vidriga svartkonster man inte ens vill veta om."

Dumbledore log. "Jag kan säkerligen inte allt om all trolldom i världen, Sirius. Ingen är så duktig."

"Kanske det, men du vet mer än nån annan levande trollkarl i världen."

"Kan hända", sa han, men blev sedan allvarlig igen. "Sa Dobby att de onda planerna var gjorda för att skada Harry?"

"Nej, alfen sa inte att de var specifikt menade mot honom. Den ville bara förhindra Harry från att återvända till skolan för att Harry inte skulle falla offer för dem."

"Varför ville den förhindra Harry från att skadas?"

"Harry sa att Dobby var lika begeistrad över honom som de ivrigaste fansen på skolan. Den talade om Harrys storhet och hur viktig han var för att han besegrat Voldemort. Den hade hört att Harry mött honom igen i juni."

"Så den visste om det! Det betyder att den tillhör en familj som har barn på skolan eller släktingar som har barn på skolan."

"Precis vad jag tänkte", nickade Sirius.

Dumbledore föll i tystnad tänkande på Dobbys ord och Sirius kom ihåg sitt eldwhisky. Han tog glaset i sin hand och drack ett par klunkar av den brännande vätskan. Det kändes lugnande för hans nerver, men han väntade ändock spänt på vad Dumbledore skulle säga.

"Kan du komma på vad det här kan röra sig om?" sa han brytande tystnaden.

"Tyvärr. Det här är onekligen ett mysterium", sa Dumbledore fundersamt. "Det är inget vi kan få reda på innan skolåret börjar."

"Så vi måste vänta och se vad som kommer att hända på skolan."

"Precis. Vi vet ju inte ens om Dobby talat sanning med Harry och ifall det verkligen kommer ske nåt."

"Du tänker att den bara försöker skrämmas."

"Det är en möjlighet. Det finns nämligen två möjliga motiv till Dobbys besök som jag så här på rak arm kan tänka ut."

"Vilka är …?"

"Dobby kan tillhöra nån gammal dödsätare som inte vill att Harry lär sig mer om trolldom än han redan kan, varpå de vill förhindra hans fortsatta skolgång genom att skrämma honom."

"Det låter troligt."

Dumbledore nickade allvarligt. "Det andra jag tänker är att den som planerar anfallet på Hogwarts är rädd för Harrys krafter och vill inte ha honom på plats för att förhindra det hela."

Sirius grymtade. Han var medveten om att en del var rädda för Harry tänkande att han hade krafter som inga andra trollkarlar hade. Det var det enda de kunde tänka som förklaring till att han överlevt den dödande förbannelsen som bäbis.

"Hur det än står till med saken, så skadar det aldrig att vara förberedd", tillade Dumbledore. "Vi måste absolut ta Dobbys varning på allvar."

"Behöver vi ha några extra säkerhetsåtgärder på skolan?"

"För Harry, eller?"

"Ja."

"Hmm … Det är frågan det."

Dumbledore såg tankfullt på sitt eget whiskyglas som han inte heller druckit mer än ett par klunkar ifrån.

"Dobby hade förresten stulit alla Harrys brev från i sommar", sa Sirius, som plötsligt kom ihåg det.

Dumbledore höjde ögonbrynen. "Vad ville den med dem?"

"Den hade inte öppnat breven. Den hade bara stulit dem och lovade lämna dem tillbaka till Harry ifall han lovade att inte återvända till skolan."

"Det hoppas jag att Harry inte lovade."

"Det gjorde han inte. Han försökte ta breven från Dobby, men då transfererade Dobby därifrån."

Dumbledore suckade. "Det blir svårt för oss att beskydda Harry från en ivrig husalf som springer antingen sina egna eller sin husbondes ärenden. Husalfers magi är så annorlunda att vi har inga trollkonster att sätta till Harrys beskydd där. Jag vet inte ens nån trollformel som kan hindra Dobby att förvirra ugglorna som Harry skickar."

"Remus sa att det är ett brott man hamnar i Azkaban för, men om Dobby gör det själv utan sin herres vetskap finns det ju ingen att bestraffa."

"Jag tror inte Trolldomsministeriet tror på en husalf som påstår sig agera på egen hand. Dobbys herre hamnar säkerligen i Azkaban om Dobby åker fast från att förvirra ugglorna att leverera sina brev."

"Det hade ju inte varit tokigt i så fall. Då kunde dess herre inte genomföra sin plan att göra hemskheter på Hogwarts i höst."

"Nej, men eftersom vi inte vet vem Dobby tillhör, kan vi inte göra nåt i saken", sa Dumbledore beklagande. "Du får bara förbjuda Harry att lämna Holnatt nåt mer i sommar. Dobby kan inte penetrera en fideliusförtrollning utan vidare."

"Men Harry vill jättegärna åka hem till Ron nu i augusti."

"Ja, självklart", log Dumbledore. "Harry kunde inte ha fått en bättre vän än mr Ronald Weasley."

"Jag håller med dig i det och hade gärna låtit Harry besöka honom."

"Nå, jag kunde alltid kasta extra beskydd över Kråkboet."

"Kråkboet?"

"Det är familjen Weasleys hem. De bor i ett dolt trollkarlshus utanför byn Ottery St. Catchpole och det är ganska enkelt att beskydda Harry där. Mrs Weasley släpper inga främmande husalfer in i sitt hus."

"Vad skönt! Jag hoppades att det var så", log Sirius.

"Det viktigaste för Harry är att stanna på gården när han är hemma och sen hålla sig inom Kråkboets gränser när han besöker familjen Weasley."

"Det förstår jag. Jag har redan förbjudit honom att springa obevakad i fårhagen hemma."

"Utmärkt! Då är det bara att du skickar mig ett meddelande om vilka datum Harry ska vara på Kråkboet."

"Absolut. Jag ska besöka Weasleys imorgon i ärendet. Jag hade faktiskt tänkt fråga om jag kunde låna Fawkes till att skicka ett meddelande om mitt besök till mrs Weasley. Jag vågar inte lita på att Pongo når fram."

"Det är tveksamt att Dobby klarar att förvirra fler ugglor än de som Harry skickar och tar emot. Det kräver enormt mycket att göra det bara för en trollkarl."

"Så du tror att mina brev är trygga för stunden."

"Det tror jag absolut, men du kan få låna Fawkes ändå."

"Tack."

Dumbledore log mot honom. "Då säger vi så. Jag tror att de åtgärder vi hade förra året för Harrys säkerhet räcker i år också, men vi får omvärdera saken om vi senare märker att det inte är tillräckligt."

"Du menar att du ger Snape och McGonagall i uppdrag att hålla ögonen öppna."

"Det är precis vad jag menar och Harry får ha sin osynlighetsmantel med sig till skolan."

"Har du hittat en ny lärare i försvar mot svartkonster ännu?"

"Nej. Det blir svårare för varje år", sa Dumbledore med en suck.

"Jag kunde ju alltid ta tjänsten i år", föreslog Sirius. "Då kunde jag vara här och beskydda Harry själv."

"Absolut inte! Jag tänker inte riskera din säkerhet genom att ge dig den lärartjänsten! Du vet mycket väl att den är förbannad", sa Dumbledore bryskt. "Det är försent att lämna Harry till hans mosters vård nu om nåt händer dig."

"Men om vi kommer överens om bara ett år, så borde det ju inte vara nån fara för mig", envisades Sirius.

"Det finns det visst! Quirrell var faktiskt den andra läraren som dog i den tjänsten", sa Dumbledore mörkt. "Och det är två före detta lärare som ligger på långvården i Sankt Mungos, medan en sitter för livstid i Azkaban. Du kan aldrig veta vad som händer med dig i slutet av skolåret när förbannelsen slår till för att få dig bort från Hogwarts."

Sirius suckade. "Ändock finns det de som har kommit överens om bara ett år och som kunnat sluta oskadda när året är över."

"De är få och jag tänker inte låta dig ta den risken. Du kommer aldrig att få bli lärare i försvar mot svartkonster på Hogwarts!"

"Remus då?"

Dumbledore grymtade. "Han har som varulv ännu större fara att dö än du, om han utsätter sig för den förbannelse som Voldemort kastat över tjänsten. Din hemlighet som oregistrerad animagus kan ge dig några år i Azkaban om det kommer ut, medan Remus som varulv kan dödas om folk får höra om det."

Sirius suckade tungt. "Låt gå då. Jag och Remus stannar hemma som förra året."