Efter en sorglös helg då Sirius köpt mr Weasley en tio år gammal ljusbrun Ford Cortina 80 i kombimodell fick han nästa brev från Harry på måndag morgon. Den var full av lika lättsamma nyheter från Hogwarts som det första brevet, vilket fick Sirius att slappna av. Harry skrev endast om att han råkat i slagsmål med Draco Malfoy på quidditchplanen och hade förhäxat honom för att han kallat Hermione för en smutskalle.
Ron hade försökt hjälpa honom, men hans sönderbrutna trollstav hade slagit tillbaka på honom själv och han hade fått retirera från bråket till Hagrids stuga med Hermione, medan Harry tagit ihop med Malfoy så pass svårt att han fått straffkommendering. Slytherinarna hade nämligen tillkallat Snape på plats efter att Malfoy behövt ta sig till sjukhusflygeln full med bölder.
Sirius skrattade för sig själv när han läste det och kände sig stolt för att han lärt Harry hur man förhäxar sina fiender på rätt sätt.
Hermione tyckte att jag borde ha lämnat hämnden till vår quidditchmatch i november när Malfoy möter mig som sökare för första gången. Hon säger att ingen kan vinna mot mig i quidditch, inte ens om man har en rik pappa som köpt Nimbus Tvåtusenettor till alla i laget. Det nämnde jag väl att Malfoys pappa gjort, eller hur? Det var nog enda orsaken till varför Malfoy fått plats som sökare åt Slytherin.
Hur som helst så tycker jag att Malfoy förtjänade att tillbringa sin helg i sjukhusflygeln. Snape gav mig bara en ynka straffkommendering, vilket inte betyder något. Visserligen sa McGonagall precis att jag måste göra den med Lockhart, vilket är säkert det värsta straffet jag kan tänka mig. Jag ska dit ikväll och hjälpa honom svara på hans fanbrev. Det låter urtrist, men det kan inte ta för många timmar, hoppas jag.
Resten av brevet var fylld av liknande nyheter om Harrys första vecka i skolan. Det fanns inget i de nyheterna som tydde på att något ont var i görningen på Hogwarts och Sirius kände en börda falla från sina axlar. Kanske det inte skulle hända något farligt alls på skolan det året. Dobby hade nog bara sänts ut för att förhindra Harrys återvändande till skolan för att stoppa hans fortsatta utbildning. Det var säkert inget annat bakom det hela och de kunde alla slappna av. Dumbledore såg till att Harry var trygg på Hogwarts och Sirius kände att han kunde fortsätta med sitt liv på ett normalt sätt.
När veckorna gick och Harry fortsatte skicka lika oskyldiga brev hem, glömde Sirius den besvärliga husalfen helt och hållet. Harrys brev hem var precis sådana som man förväntade sig från en pojke på Hogwarts. Han skrev om hur enormt snabba slytherinarnas nya kvastar var och hur oroade hans lagkamrater i Gryffindor var inför den kommande matchen i november. Han skrev hur Malfoy irriterade honom i det ena eller det andra och hur Creevey säkert lärt sig hans schema utantill för att kunna hälsa på honom i skolans korridorer sex gånger om dagen. Det värsta i Harrys värld för stunden var Lockhart, som tydligen försökte tävla med historieläraren Binns om vem som kunde hålla de tristaste lektionerna på Hogwarts.
Sirius fann breven på alla sätt lugnande och tyckte att han kunde andas ut för stunden. Han hade betalat sina böter och koncentrerade sig på det nya ölbryggeriet han finansierat. Han fann arbetet intressant och gjorde många besök till gården där tillverkningen höll på att byggas upp. Försäljningen av ölen var planerad att starta till jul, då man bestämt lansera ölen med namnet Old Blakenham med ett stort jippo i Ipswich.
När oktober led mot sitt slut gjorde Sirius planer till Halloween för att fira den med Hattie. Han trivdes väldigt bra i relationen med henne. Hon var en lättsam kvinna som tyckte om att ha kul, vilket hade föranlett honom att boka rum på hotell åt dem för den helgen. De skulle fira ett år ihop och hade all anledning att slå på stort. Han tänkte att de kunde åka bort på fredagen och vara tillsammans hela helgen, men hans plan gick om intet när Hattie sa att hon behövde träffa sin vän, Stella Yaxley, på lördagskvällen.
"Hon är ju ensam i världen precis som jag och vi brukar alltid fira Halloween ihop. Det är en tradition vi haft sen kriget, och jag kan inte sluta med det bara för att jag har en pojkvän helt plötsligt."
"Hur tänker du då att vi gör? Jag hade planerat en hel helg med dig."
"Jag vet, men vi kan väl ta in på hotell endast för fredagen och gå sen ut med Lupin och Stella på lördagen. Jag gissar ju att Lupin också vill gå ut på Halloween."
"Det kanske han vill. Jag har inte frågat."
"Om han följer med så blir vi två par."
Sirius skrockade. "Lupin vill inte gå på dejt med nån. Det kan jag lova direkt."
"Varför inte det?"
"Han är ännu mer inbiten som ungkarl som en annan."
Hattie himlade med ögonen. "Nå, vi kan bara gå ut alla fyra utan att kalla det för två par då."
"Det kan vi göra. Ska vi gå på ett mugglarnattklubb?"
"Vad är det för nåt?"
"Det är ett ställe där man dansar med varandra."
"Visst, även om jag inte riktigt förstår varför vi ska fira Halloween med mugglare. Det är ju inte deras fest."
"Vi behöver inte bry oss om det."
"Som du vill. Stella är nog villig att göra vad som helst. Hon är inte så kräsen av sig."
"Så länge hon inte tar med sig den där tråkmånsen, mrs Shafiq, som ni hade med er förra året till Läckande Kitteln."
"Jag lovar", sa Hattie fnittrande. "Stella tycker lika lite om henne som du. Mrs Shafiq är vän till Fawleys."
"Vilket betyder att vi inte bjuder Fawleys med oss i år. Jag har inte nån lust att träffa Adrian heller för tillfället."
"Vad har Adrian gjort dig?"
"Har du glömt att han tog en bild på Harry med den där fjanten Lockhart i somras och satte det på första sidan på Daily Prophet?" sa Sirius fränt.
"Men det var ju en underbar bild! Lockharts leende är det snyggaste som finns och Harry var söt i bilden med honom."
"Säg det bara inte inför Harry", sa Sirius lojt. "Han avskyr den bilden."
"Jag kan knappast säga nåt inför Harry när du inte låter mig träffa honom", sa Hattie surt.
"Vilket är rätt och riktigt. Han vet inte ens om att du existerar, så det är noll chans att du kan träffa honom."
Hattie gav honom en frän blick, men började inte bråka. Hon var lika intresserad av Harry Potter som alla andra i trollkarlsvärlden, men var inte ivrig att visa det inför Sirius för att inte förarga honom i onödan. Han var alldeles för beskyddande gentemot Harry.
När Halloweenhelgen kom gick de ut på restaurang på fredagen och tog sedan in på hotell för natten som de sagt, men träffade Remus och Stella nästa dag efter en välsmakande brunch på hotellet. Sirius hade fått idén att gå på mugglartivoli innan klubben på kvällen och de träffades alla fyra i London för att transferera sig tillsammans till tivolit, som endast Sirius hittade till.
Han hade träffat Stella en gång hemma hos Hattie den gångna våren, men hade annars inte haft något med henne att göra sedan Halloween året innan. Hon var fem år äldre än han och Remus och hade tillhört Ravenclaw i skolan, så de hade aldrig känt varandra förut. Hon var inte alls en skönhet som Hattie utan var en knubbig brunett med normalt utseende. Sirius tyckte att hon hade ett härligt skratt och en sprudlande personlighet som gjorde henne trevlig att umgås med, men han kände henne alldeles för lite för att kunna säga mer.
Varken Hattie eller Stella hade varit på tivoli förut och de tyckte att det var en ovanlig upplevelse. Stella var mer förtjust i åkattraktionerna än Hattie, som blev illamående av bergochdalbanan. Det resulterade i att Sirius åkte mest med Stella medan Remus och Hattie stod väntande på dem, men de gick sedan alla fyra tillsammans in i det lustiga huset, vilket även Hattie skrattade åt.
"Det här med tivoli var ju inte tokigt", log Stella när de satt för att äta hamburgare på den enkla restaurangen i området.
Det hade blivit kväll och de hade fått nog av alla åkattraktioner vid det laget. Hattie satt med en stor nallebjörn som Sirius vunnit åt henne från ett bås där man sköt leksaksankor med ett enkelt mugglarvapen. Sirius hade fuskat med sin trollstav för att vinna nallebjörnen, vilket fått Remus att se missnöjd på honom. Hattie och Stella hade dock skrattat och Stella hade sedan själv vunnit en rosa leksakstiara, som hon nu hade i håret för skojs skull.
"Det hade varit ännu bättre om det inte hade varit så mycket skrikande barn här", sa Hattie. "Vissa åkattraktioner var ju proppfulla med bråkiga ungar."
"Jag håller med om att det stundtals var lite ansträngande med deras skrik, men det var inte så farligt ändå", sa Stella.
"Det är nog bara för att ni två inte har egna barn", anmärkte Remus. "Vi har tagit Harry på tivoli när han var mindre och är vana vid att det är fullt med ungar här."
I samma stund började en tvååring gråta högljutt i ett bord bredvid dem och både Hattie och Stella såg avmätt på barnet.
"Du verkar inte gilla barn mycket mer än Hattie, Stella", sa Sirius lojt. Han visste nämligen att Hattie inte alls var förtjust i barn.
Stella skrockade. "Kan hända, fast det är mer tanken på att ha en sån där snorunge själv som skrämmer mig."
"Ska du säga så inför Sirius och Remus som uppfostrat Harry Potter?" sa Hattie.
"Ja, men det är väl en annan sak. Vem som helst hade gått med på att uppfostra Harry Potter om man blivit tillfrågad."
Sirius såg tveksamt på henne. "Skulle du verkligen ha gjort det?"
Stella flinade skyldigt. "Nja, jag hade nog bett nån annan göra det. Vad var han? Ett år när Potters dog?" Hon rös av obehag. "Jag var bara lättad att mitt äktenskap var så kort att jag inte hann få några barn i det."
"Du hade säkert tyckt om barnet om du fått det med nån annan än Donny", sa Hattie, syftande på hennes döda make.
"Det tvivlar jag på. Både män och barn är överskattade!"
"Tack för det du", flinade Sirius.
Stella skrattade åt honom. "Du får gärna vara ihop med Hattie hur mycket du vill, Sirius, så länge jag slipper ha en karl efter mig."
"Passar mig så bra så", log han.
"Ska vi åka vidare till nattklubben nu då?", föreslog Remus. "Klockan börjar bli mycket."
"Sant. Den är så mycket att halloweenfesten på Hogwarts har nog börjat redan", sa Sirius som såg på sin klocka.
Hattie drog en längtansfull suck. "Jag är nästan lite avis på alla eleverna som får vara med där ikväll. De var de bästa festerna i skolan, vad jag minns."
Sirius log. "Ja, vi hade nog ganska roligt på Halloween på Hogwarts. Harry skrev att Dumbledore har bokat en grupp dansande skelett till underhållning i år."
"Jag har sett den gruppen på en fest en gång", sa Stella. "De är roliga."
"Frågan är vad Harry tycker om dödsdagsfesten han ska gå ikväll på", sa Remus med ett snett flin. "Han var inte så entusiastisk över det i sitt sista brev."
"Ska han gå på en dödsdagsfest ikväll och inte på halloweenfesten i stora salen?" sa Hattie förvånat.
"Ja, det är visst Nästan Huvudlöse Nicks femhundrade dödsdag idag. Han ska ha en stor fest för det och har bjudit en massa spöken dit även från utanför Hogwarts. De huvudlösa jägarna ska tydligen komma och allt."
"Men varför bjuder Nästan Huvudlöse Nick elever till sin dödsdagsfest?" sa Stella oförstående. "Såna fester är ju menade endast för spöken!"
"Ingen aning, men alla brukar gilla Harry, även spöken", sa Sirius ironiskt, "så han ska dit med sina vänner nu då."
"Har du varnat honom om att man inte får nån riktig mat där?" sa Stella bekymrat. "Spöken brukar ha rutten mat på sina fester, eftersom det luktar starkare än ätbar mat."
"Hur vet du det?" sa Hattie förvånat.
"Jag vet det mesta om spöken. Min mamma är expert i ämnet."
Sirius såg förvånat på henne. "Det var ju ovanligt."
"Jag vet. Det är inte många som är intresserade att jobba med spöken, men mamma är anställd av ministeriet för att se till att alla spökena i landet beter sig."
"Har du varit på en dödsdagsfest nån gång själv?" sa Remus nyfiket.
"Nej, men mamma har varit det och hon har berättat om det för mig. Det är ett av de tristaste tillställningar man kan tänka sig. Förutom den skämda maten är musikaliska sågar spökenas favoritinstrument, vilket tydligen låter som klagoandars vinande, och så blir det svinkallt när hundratals spöken samlas i ett och samma rum."
Sirius log ett snett leende. "Jag kommer tydligen få ett ytterst intressant brev från Harry nästa vecka."
"Förmodligen", flinade Remus.
"Jag lovar att du får det", sa Stella skrockande.